Hämtat från Svenska Dagbladet 23 maj
Cancerpatienter måste få en chans att
komma tillbaka
23 maj 2011 kl 07:13, uppdaterad: 23 maj 2011 kl 18:39
Vi har en ny stor utmaning i modern cancervård. Vi är bra på vårt jobb. Våra patienter överlever.
Men har vården beredskap att ta hand om dem? Den frågan ställer sig fyra psykologer och
psykiatriker som själva arbetar med cancerrehabilitering.
Bakom varje cancerdiagnos finns en människa, runt varje människa en familj, runt varje familj ett
samhälle. Cancersjukdom berör inte enbart den som själv har sjukdomen, den berör ett helt socialt
system. Det kan vara du, din partner, vän, förälder, arbetskamrat, fotbollstränare eller ditt barn.
Vi är alla i det här landet cancerberörda, direkt eller indirekt. Därmed ligger det i allas vårt intresse att skapa
ett samhälle där ordet cancer även kan förknippas med rehabilitering och ett liv fortsatt fyllt av möjligheter och
egenvald riktning.
Utvecklingen inom cancervården har gjort stora framsteg de senaste årtiondena. Allt fler människor
överlever i dag sin cancersjukdom. Fler människor lever också längre med cancer. Vi har blivit bättre
på att upptäcka cancer, vi har fått fler och mer effektiva behandlingar och vi har blivit bättre på att
bromsa cancersjukdomen och lindra symtomen när den inte går att bota. Detta är glädjande men ställer
oss inför ett nytt problem: hur kan vi hjälpa våra patienter till ett gott liv?
När Socialdepartementet i dag öppnar en konferens om framtidens cancervård är vår nya stora utmaning
cancerrehabilitering.
Vi vet att en cancerdiagnos i sig påverkar en människa på alla plan: fysiskt, psykiskt, socialt och
existentiellt. Det kan handla om smärta, lymfödem, illamående, depression, ångest, ekonomi, familj,
sexuell hälsa och existentiell oro. Behandlingstiden är ofta lång och biverkningarna uttalade.
Människor som är botade från sin cancer kan ha kvarstående biverkningar. Människor som lever med
cancer och bromsande behandling lever dessutom fortsatt med följderna. För att man skall kunna
återvända till arbete och ett väl fungerande liv under och efter cancersjukdom behövs rehabilitering.
De sociala konsekvenserna av cancersjukdom och de ofta långvariga behandlingarna har kommit i
ökat fokus. Det har blivit tydligt att sjukskrivningarna ibland behöver vara långa och att vägen
tillbaka, efter behandling eller under behandling för kronisk sjukdom, måste göras enklare.
De allra flesta som drabbas av en cancerdiagnos i arbetsför ålder vill, längtar efter och kämpar för att komma
tillbaka. Med adekvat hjälp kan de också göra det.
Dietister, kuratorer, läkare, specialistsjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, psykologer,
psykoterapeuter, diakoner med flera ingår alla i det multiprofessionella team som kan behövas kring
en cancerpatient. Det är vår uppgift att se vilka som behöver hjälp och vilken hjälp som behövs.
Rehabilitering är inte en insats som man kan ”bocka av” och sedan vara färdig med. Rehabilitering är
en kontinuerlig process som måste integreras i hela patientens vård, från diagnosbesked och framåt.
Vi kan i dag erbjuda behandling och rehabilitering som innebär minskat lidande, ökad livskvalitet och
bibehållen arbetsförmåga för många patienter och utvecklingen av nya metoder går snabbt framåt.
Men resurserna är knappa och ojämnt fördelade.
Inom svensk cancervård räddar vi allt fler cancerpatienter, men vi lämnar många av dem i sticket avseende
stöd och behandling till att återfå ett bra liv. Om vi inom vården och samhället inte tar vårt ansvar för dessa
patienter och satsar på rehabilitering står vi inför frågan: vad vi har räddat dem till? Vi menar att
cancerrehabilitering måste bli en integrerad del av en hållbar cancervård för ett hållbart samhälle. Vi inom
cancervården måste ta vårt ansvar för våra patienter och deras närstående genom att se hela människan och
inte bara sjukdomen!
Ett första steg är taget; i de regionala cancercentra som nu byggs upp i landet kommer det att krävas en
plan för hur rehabilitering och psykosocialt stöd skall organiseras och följas upp. Det är bra. Låt oss se
till att det också blir konkret verklighet. Då kan vi inte bara svara upp mot den utmaning som ställs i
att möta ett växande antal cancerberördas rehabiliteringsbehov, vi kan också förebygga oerhört mycket
ohälsa och lidande.
Ordet cancer kan associeras med död och lidande. Vi kan mycket mer än så. Vi kan hjälpa människor
med cancer och människor som har haft cancer till ett bra liv. Vi behöver knyta ihop ordet cancer med
ett nytt ord: rehabilitering.
Genom cancerrehabilitering för rätt behov, i rätt tid och på rätt nivå optimerar vi cancervården. Kunskapen
finns. Kompetensen finns. Nu måste rehabiliteringen göras tillgänglig för alla som behöver den!
PIA DELLSON
onkolog och psykiater, ordförande i Svensk förening för psykosocial onkologi och rehabilitering
MARIA HELLBOM
leg psykolog, fil dr
båda på Sektionen för cancerrehabilitering, Skånes Onkologiska klinik
PATRIK GÖRANSSON
leg psykolog, rehabiliteringskliniken, Hallands sjukhus, Halmstad
MONIKA KÖNIG
psykiater, sektionen för cancerrehabilitering, Onkologkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset,
Stockholm
