u
n
a
x
ä
v
◆
u
G
h
c
o
t
e
v
i
n, L
a
k
r
y
K
m
o
Mer
d
TEMA MUSIK:
Lovsång, läsarsång, babysång och Bach
Musiken är
kyrkans livsluft
◆ Möt Sven-David Sandström 3
◆ Andrahandsval i Mariestad 16
◆ Om omvändelse till och från 18
nr 8
maj-aug 2010
Musik – något
att hitta hem till
Under
åren familjen bodde
i New York gjorde vi som
alla andra – vi hittade våra favoritställen. Och dem höll vi
oss till.
Egentligen tror jag att det handlade om bekvämlighet.
Det gällde att hitta sin blomsteraffär, sin kemtvätt, sin
kvarterskrog, sin allting. För utbudet är ju oändligt. Alla
dessa val kan förstöra vardagen för den allra lugnaste och
den mest strukturerade. Därför hittar man ”sin”, ju snabbare desto bättre.
Min musikfavorit fanns på södra Manhattan, i Greenwich Village. Stället heter ”Arthurs” och ligger på Grove
Street. Jazzen vällde fram på ”Arthurs” och vi var tillsammans i musiken, alla vi gäster, utan att veta det minsta om
varandra.
Det var likadant i First Baptist Church på 115:e gatan.
En alldeles vanlig kyrka i Harlem, där organisten, Marvin,
kompade pastor Washington igenom hela predikan, söndag efter söndag på en gigantisk hammondorgel.
och jag tror att det är ungefär så här också i kyrkor och
kapell i Sverige, när människor samlas kring musik. För
visst är det nåt lite halvt magiskt runt alla körer och orkestrar i vår kyrka?
Visste du att tjugo tusen människor möts varje vecka i
Missionskyrkan för att sjunga och spela tillsammans. Åldrarna i körer och orkestrar skiftar och alla känner inte varandra. Men glädjen i musiken – den förenar.
Nog känner man det när man läser det här numret av
Växa.nu! Nog känner man att musiken saknar gränser, att
den ska byggas utav glädje och att det är avundsvärt att ha
hittat en kreativ och smittande gemenskap!
Mitt i den stora och varma gemenskap som vi vill lyfta
fram i den här tidningen finns också en lysande stjärna.
Sven-David Sandström, kompositören som omvandlar sin
barndoms bilder till stor musik. Nu senast i Messiah.
Jag hör till dem som hävdar att husdjur tar fram de goda
sidorna i oss människor. Och jag tror att strängmusik, jazz,
gospel och klassiskt gör precis detsamma. Så:
LEVE MUSIKEN! Och tack till alla er som sjunger och
spelar och skriver musik så att alla vi andra kan smittas och
inspireras av värmen, gemenskapen och budskapet som
finns i er musik!
Vill du berätta något från din horisont? Kontakta oss gärna på vaxa.
[email protected]
Gunilla Hjelmåker
kommunikationschef
chefredaktör växa.nu
2
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
nr 8
Innehåll
maj-aug
2010
T e m a : Musik
gruppen för
yr
Omslagsfoto: St
la
kring den gam
Bruk ssånger om
l Dahlin,
ån vänster: A xe
tramporgeln. Fr
h
Jan Mat tsson oc
Lena Wohlfeil,
tafsson.
Magdalena Gus
lin.
Foto: Axel Dah
. 3
ositör . . . . . .
p
m
o
k
n
e
v
a
Porträtt
Sven-David
Sandström,
välkänd och
framgångsrik
svensk
kompositör
yrkan och
bakgrund i frik
berättar om sin
ik skapande
r för hans mus
vad den betyde
idag.
. 6
darvänligt . .
n
ä
v
n
a
–
r
e
g
n
Bruksså
eptet, möt en
a i konc
Läs om idéern
h ta del
en användare oc
h
oc
e
ar
iv
kr
ts
lå
av en bjudsång
. . 12
ggare . . . . . .
y
b
ro
b
m
so
k
t
Musi
nska disktrikte
ellansve
Körsångare i M
rna och delade
korsade gränse
sång” i
Hela världens
”Kvintessens –
ndska
a. Och i värmlä
Leksands kyrk
perstar”
Su
t
ris
”Jesus Ch
Fr ykerud blev
hela bygden
et t ”event” för
nd . . . . . 14
la
p
p
a
L
ll
ti
)
(s
Emma drog
Läs om
Töck sforstjejen
som följde en
g
ingivelse och så
lla
fa
a
pusselbitarn
på plats
. . . . . . . . . 16
.
d
n
a
h
ra
d
n
Affärer i a eln har strålande
hand
Second Handr
till Mariestad dä
tider. Följ med
r och
lje
tik tar emot, sä
”Kyrkornas” bu
.
ål
örande ändam
skänker till välg
. . . . . . . . . 20
t?
e
d
r
ä
d
a
v
–
Lovsång
rna i
id, en av deltaga
l Arv
Frågan ställs til
ekt: Lovsång.
oj
equmenias Pr
Sven-David Sandström är en av Sveriges mest
framgångrika kompositörer av konstmusik.
Numera ägnar han sig helst åt sakral musik.
Foto: Arne Hyckenberg
Barndomens bilder
blir stor musik
– Sven-David Sandström tonsätter Bibeln
E
IK TE
NS
avkastande växthus för
svenskt musikliv. Många
av de musiker, artister
och sångare som idag fl itigt frekventerar musikscener av olika slag har sin
bakgrund just där.
En av dem är Sven-David
Sandström. Måhända inte lika
lätt igenkänd på gatan som många av
populärmusikens ikoner, men en sann
kändis inom sin genre, som är konstmusiken. Få nutida svenska kompositörer har nått samma ryktbarhet.
I vår har han åter varit högaktuell
N SI K T
A
Och ändå inte, visar det sig snart vid
ett samtal med tonsättaren själv.
– Bilderna därifrån bär jag med mig,
liksom tron på musikens förmåga att
bära ett budskap, säger han.
Kyrkan – och inte minst frikyrkan
– har i vårt land visat sig vara ett rikt
M OT
A
Jag lämnar Berwaldhallen, glad och upplyft
efter att ha svepts med och in i tonerna av
det nyskriva oratoriet ”Messiah”. Mannen
bakom verket är Sven-David Sandström
och jag tänker: Nog har han kommit en
lång väg från de enkla läsarsångerna i
baptistkapellet där han växte upp.
och då just med Messiah, som uppförts på några olika platser, bland annat Berwaldhallen i Stockholm.
Helst hade nog Sven-David Sandström sett att Storkyrkan i Stockholm,
precis som tanken var från början,
varit platsen för uppförandet. Men
ett kungligt bröllop kom i vägen och
Storkyrkan stängdes för storstädning
och uppfräschning.
Fortsättning nästa sida ➤
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
3
➤
Han avslöjar att han numera helst
arbetar med sakral musik. Han har
flera verk med bibliska motiv bakom
sig, bland andra operan Batseba som
bygger på Torgny Lindgrens roman
med samma namn.
För närvarande är han också, på uppdrag av Stockholms stift, sysselsatt
med att skriva musik till kyrkoårets
samtliga söndagar, där han följer den
treåriga cykel som kyrkoårets texter
rör sig i.
– Det är speciellt. Även om många
av mina verk har bibliska motiv så är
det en stor skillnad på att skapa musik
ämnad för scenen, till exempel en konsert eller en opera, och att göra musik
som ska användas i gudstjänster, säger
han och ger sig in i ett resonemang om
musiken som förkunnelse med samma
mål som till exempel predikan.
– Ibland har jag till och med lekt
med tanken att låta musiken bli till
en hel gudstjänst. Jag tror det skulle
fungera. Musiken kan i sig själv förmedla budskap.
Därför är det med glädje han tackat
ja till Stockholms stift som beställt
kyrkoårsmusiken, trots att han är
medveten om att den typen av musik
faktiskt har lägre status än annat han
gör, och han konstaterar att det inte
direkt lockar fram något intresse hos
kulturskribenterna.
– Dessutom är det sämre betalt, tillägger han med ett litet leende.
Barndomen i Borensberg
Vi återvänder till barndomens kapell,
beläget i Borensberg och knutet till
den rörelse som då hette Örebromissionen. Där växte Sven-David upp
som enda barnet i en familj där pappa
var urmakare och församlingsledare.
Mamma var organist och man får anta
att det är från henne de musikaliska
anlagen kommer.
– Pappa urmakaren har nog bidragit
med noggrannhet i hantverket, konstaterar Sven-David. Han kunde sitt
med ett urverk och fila tills det var
helt perfekt. Själv kan jag sitta med
mina toner och fila tills det blir precis
så perfekt som jag har tänkt mig.
Men det var de enkla andliga läsarsångerna och strängmusiken som var
4
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
Foto: Arne Hyckenberg
Musik till kyrkoårets texter
Sven-David
Sandström har
under våren varit
aktuell med en helt
ny tonsättning
av de texter som
Händel byggde sitt
Messiasoratorium
på. Sandströms
”Messiah” uppfördes bland annat
i Berwaldhallen i
Stockholm.
hans musikaliska föda på den tiden.
Och några andra musikaliska drömmar vågade han knappast formulera
ens för sig själv då. Men självklart
kunde han inte dölja sin musikalitet,
bland annat spelade han trumpet .
Flytt till Stockholm
Efter gymnasiet var det dags för militärtjänst. För hans del, liksom de flesta frikyrkofostrade unga män på den
tiden, så blev det vapenfri tjänst som
brandman. Han kom till Arlanda och i
Stockholm blev han kvar.
Till en början sökte han sig till Korskyrkan i Stockholm, en miljö som
både var lik och olik den han kom
ifrån. Det var samma andliga tradition, men mycket större och därmed
också rymligare för olika uttryck.
Här mötte Sven-David musikledare
som var musikaliskt utbildade och
själv deltog han, självlärd som han var,
i musiklivet i församlingen.
Men någonstans inom honom hade
drömmen börjat ta form – drömmen
om att komponera. Och ett och annat
stycke blev också verklighet hemma
på rummet – ett resultat av konstnärens oemotståndliga drivkraft.
Sven-David ville ändå ha utbildning
och ”verktyg” och i bakhuvudet fanns
tankarna på att söka sig till ”Ackis”, det
vill säga Musikaliska akademin, numera Musikhögskolan i Stockholm.
Fakta: Sven-David Sandström
1968–1972 Kompositörsutbildning
på Kungl Musikhögskolan
1985–1995 Professor i komposition, Musikhögskolan
1994 Startar tonsättarskola i Visby
1999–2009 Professor i komposition vid universitetet
i Bloomington, Indiana, USA.
Några verk:
1972 Through and Through
1979 Requim – de ur alla
minnen fallna
1988 Cellokonsert
1994 High Mass
1998 Staden (opera)
2001 Jeppe – den grymma
komedin (musikalopera)
2006 Ordet (oratorium)
2008 Batseba (opera)
2009 Messiah
kvar sitt medlemskap i barndomens
frikyrkoförsamling i Borensberg.
– Och det är jag glad för, säger han.
Jag har ännu inte haft någon anledning att gå ut.
Men aktiv församlingsmedlem är
han knappast, varken där eller någon
annanstans. Men han har ett okomplicerat förhållande till sin bakgrund och
konstaterar bara att den tillhör det liv
han har.
Politiskt aktiv
Men det tog emot. Inte av rädsla för
att inte duga, utan rädslan för att såra
sina föräldrar.
– Jag visste att de skulle bli besvikna
på mig, säger han. Att utbilda sig för
att spela på det som betraktades som
”världens estrader” var inte riktigt bra.
Men det är också på sin plats att
påpeka att föräldrarna med tiden uttryckt mycket stolthet och glädje över
sonens framgångar.
– Mamma följde med mig på operan
och njöt, säger han.
In på Ackis
Det kom att dröja till 1968 innan SvenDavid Sandström sökte sig till Ackis.
Han klev direkt in på kompositörslinjen utan att, som de flesta andra, först
ha gått igenom en musikerutbildning.
Nu hade också hans frikyrkliga
identitet hamnat allt mer i bakgrunden, trots att han, om han hade varit
intresserad, säkert hade funnit många
med samma bakgrund i Ackis-miljön.
– Men jag tänkte inte ens så längre,
säger han.
Något behov av att demonstrativt
bryta med sin uppväxt har han aldrig
haft. Faktum är att han än idag har
”
Ibland
har jag till
och med
lekt med
tanken att
låta musiken
bli till en hel
gudstjänst.
Jag tror
det skulle
fungera.
I samband med studierna tog konsten
och musiken alltmer över engagemanget. Men också politiken. Det var
1968, ett år som för alltid kommit att
förknippas med studentrevolter och
demonstrationer.
– Vi var oerhört politiskt aktiva under den perioden, säger Sven-David
Sandström. Vi ordnade seminarier på
skolan och försökte sprida de politiska
idéerna.
Allt det där fick dock sitt slut.
– Det var väl så att det var svårt att
försvara varför svenska folket skulle
finansiera den verksamheten hos oss
som var antagna för att få musikalisk
utbildning, säger han.
Hans eget politiska engagemang tonades också ner och musiken fick allt
fokus. Efter sina år som student behöll
Sven-David Sandström kontakten med
musikhögskolan, nu som lärare och
under tio år, från 1985 till 1995, innehade han en professur i komposition.
I mitten av 90-talet startade han en
tonsättarskola på Gotland och de senaste tio åren, fram till förra året, har
han verkat som professor vid universitetet i Bloomington, Indiana, USA, en
prestigefylld tjänst som han fick bland
400 sökanden men nu alltså, trots ett
livslångt förordnande, ändå lämnat
och återvänt till Sverige.
”Kallad”
Han är idag till åldern pensionär men
fortfarande verksam i full skala. De senaste åren har hans skapande alltmer
kommit att handla om sakral musik,
något som han säger sig vara driven
till på ett sätt som han inte riktigt hittar ordet för. Men han säger inte emot
när jag föreslår ”kallad” som ett alternativ. Hans hustru, Anne-Marie Lysell
som själv är musiker har också uppmuntrat honom i detta.
– Håll på med det där, du, brukar
hon säga till mig. Det är du bra på.
Beställning på ett nytt Messias-
oratorium fick han inför Händelåret
2009 (250 år efter Händels död). SvenDavid Sandströms reaktion på den beställningen var att det var en konstig
tanke, omöjlig att genomföra.
Det var ju inte bara det att Händel
redan gjort det. Det var ju också ett
av de mest välkända, och mest spelade verken i sin genre. Knappast någon
har väl undgått den mäktiga Halleluja-kören.
– Hur skulle folk kunna undvika att
jämföra och relatera till detta, tänkte
Sven-David Sandström och hur skulle
han själv kunna frigöra sig från Händels tolkning.
Frågan växte dock till en utmaning,
och det som han först tyckte var ett
problem började han se som en tillgång. Han studerade Charles Jennings
texter som Händel använde, bibeltexter som formats till ett libretto och
han slogs av hur bra det var och att ny
musik skulle kunna förse texten med
nya ingångar för lyssnarna.
Bilder från barndomen
Resultatet blev alltså ett helt nytt musikverk, men med samma gamla Messias-berättelse, som drar genom julens
evangelium, påskens passionsdrama,
uppståndelsen och slutligen Uppenbarelsebokens textmässiga crescendo –
en hyllning till Lammet på tronen.
Har han då fått nya associationer
och bilder till de välkända texterna
under sitt arbete med Messiah?
– Nej, det är fortfarande samma
bilder, de som jag har med mig från
barndomen, säger han.
Vid frågan om han bearbetat dem
på något djupare sätt tvekar han lite
med svaret:
– Kanske är det just det jag gör i musiken. Jag vet inte, säger han.
När detta skrivs har hans Messiah
mött sin publik i USA – i Oregon där
det uruppfördes – och tre gånger i
Tyskland. I Sverige är det publik i
Gävle, i Uppsala och Stockholm som
fått förmånen denna vår.
Slutkörens spröda ”Amen” följer mig
när jag lämnar konserten. Och det är
inte utan att jag skänker en tacksamhetens tanke till de söndagsskollärare
och predikanter som i flanellograf och
ord gav bilderna som i sin tur blev till
stor musik.
Kerstin Klason
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
5
Brukssånger bygger
modern sångskatt
Låtskrivare som bidrar till Brukssånger har möjlighet att vara med i en skrivarträff som brukar hållas på Kuvarp, en gård belägen någonstans i västgötaskogarna. Här
är deltagarna vid senaste mötet. Från vänster: Lasse Mellergårdh, Lars Liljemark, Lena Wohlfeil, Axel Dahlin, Anna Birgersson, Birgitta Eriksson, Staffan Skarrie,
Foto Nisse Würth
Johanna Svensson Enqvist, Per-Inge Lidén, Ulla Marie Gunner, Linda Jansson, Nisse Würth, Jan Mattsson
Användarvänligt. Det är själva filosofin bakom det
koncept av musikutgivning som går under namnet
Brukssånger och som drivs av Svenska Missionskyrkan.
Rent praktiskt handlar det om ett lösbladssystem att abonnera på för en relativt billig penning. På köpet får man
också rätten att kopiera sångerna och
noterna för församlingsbruk, och slipper alltså krångel med att köpa varje
enskild kopia från rättighetsinnehavaren. En kopieringsrätt som gäller så
länge man är abonnent.
Ursprunget till Brukssånger kan stavas Jan Mattsson, en musicerande och
låtskrivande pastor i Göteborg, som
ofta framför sina egna sånger i olika
sammanhang. Allt som oftast har han
då mött människor som frågat om lov
att använda hans material.
6
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
”
Själva
verksamheten är en
levande,
kreativ
process från
början till
slut.
Jan Mattsson har varit generös nog
och gått dem till mötes, men den relativt stora efterfrågan gjorde att han
sökte ett mer organiserat sätt att hantera det hela på. Så föddes idén till
Brukssånger som dels betyder tillgång
till nya sånger på ett enkelt sätt, dels en
möjlighet för textförfattare och tonsättare att få spridning på sina verk.
I början av 2000-talet drev Mattsson
projektet på egen hand, men i sökandet efter lämplig samarbetspartner, så
landade det hela hos Missionskyrkan.
Uppmuntra nya låtskrivare
Och där ligger det fortfarande. Tillsammans med just Jan Mattsson,
som har en liten deltidstjänst, är det
Lena Wohlfeil, musikkonsulent hos
Missionskyrkan som är ansvarig för
Brukssånger. De två ingår dessutom,
tillsammans med två andra ledamöter
i en styrgrupp, som bland annat bedömer vad som kan bli en Brukssång. I
styrgruppen fi nns en god åldersspridning från 50-talet och framåt vilket
gör att de kan bedöma sångerna utifrån sina olika referensramar och därmed få en bra variation.
Själva verksamheten är en levande,
kreativ process från början till slut.
Det handlar om att uppmuntra och inspirera nya låtskrivare och locka fram
dem genom att erbjuda chansen att få
sina verk spridda och uppförda. Många
låtskrivare tar också den chansen och
en hel del når ända fram till utgivning,
för att slutligen utmana musikledare,
körer och bänkfolk i kyrkorna att göra
sitt bästa av dem.
Såväl församlingar som enskilda
kan bli abonnenter på Brukssånger.
För en summa strax under 400 kronor
per år får de alltså tillgång till 20 nya
sånger, uppdelade på två leveranstillfällen – höst och vår.
Det sker genom ett enkelt e-postmeddelande som berättar att sångerna
fi nns digitalt tillgängliga för nedladd-
ning på Brukssångers egen hemsida
som abonnenten når via personliga inloggningsuppgifter. Den som vill kan
få dem på vanligt papper med posten,
men då får man räkna med ett extra
tillägg som ska täcka tryckkostnader,
porto och andra omkostnader.
Sångerna som distribueras är försedda med noter och ackord. En del
med en enkel melodislinga, andra med
körsättning för stämsång. En del fi nns
också arrangerade för blåsmusik. En
del sånger, som snarare är allsånger
än körsånger, kan man få i behändigt
A5-format som kan sättas ihop till ett
häfte.
Den relativt blygsamma abonnemangsavgiften, som alltså också innebär begränsad kopiering, räcker inte
för ersättning till upphovsmännen.
Den relationen regleras i ett avtal där
upphovsmännen medger kopieringsrätt i denna, begränsade, utsträckning. De säljer inte rätten till sina
verk, utan bara för användning i just
det här syftet.
Men en förmån kommer ändå upphovsmännen till del om de vill. Varje
år inbjuder Brukssånger till skrivardagar där det bjuds på kost och logi
och – inte minst – en härlig, kreativ
miljö och gemenskap som inte sällan resulterar i nya fräscha sånger till
samlingen.
Sprids vidare
Hittills har Brukssånger mest, av naturliga skäl, utnyttjats av församlingar inom Missionskyrkan, även om det
fi nns exempel på kyrkor inom andra
samfund, till exempel Svenska kyrkan
som gärna använder dem. För den
som vill få sina sånger och melodier
prövade för utgivning är det givetvis
fritt fram för vem som helst.
Numera ingår Brukssånger även
i studieförbundet Bildas så kallade
verktygslåda. Därmed ökar förstås
möjligheten att kunna sprida sångskrivarglädjen i allt vidare kretsar.
Lena Wohlfeil, musikkonsulent i Svenska Missionskyrkan:
Hur står det till med
musiken i kyrkan?
– Jo tack, bra. Den lever och utvecklas
på många håll i en kreativ och tillåtande miljö. Det har alltid sjungits mycket
i frikyrkorna och så är det fortfarande.
Stilarna har varierat genom åren och
idag används alla möjliga genrer i våra
kyrkor. Den traditionella psalmsången
till orgel och körsången får dela plats
med såväl rock, pop, jazz och visa.
Finns det gränser för musiken i kyrkan?
– Ja, men då handlar det snarare om
texterna än om själva musikstilen. Orden är viktiga, vi måste ju tänka på vad
vi vill förmedla, och alldeles särskilt i
gudstjänsten. Men det kan ju ändå
spänna över ett stort fält, med sånger
som speglar livets alla olika områden.
När det gäller vem som utövar musiken i kyrkan så har vi idag öppna
dörrar. Musiker och sångare går ut
och in och spelar överallt där tillfälle
ges. Där är vi idag och det tycker jag
är positivt.
Vad är bra med musiken i kyrkan?
– Att den kan förmedla kyrkans
budskap på ett sätt som träffar människors hjärtan. Men också att den är
kontaktskapande. Vem som helst kan
vara med. Du behöver ju inte vara
medlem för att sjunga i kören eller
komma med ditt barn till babysången.
På det sättet blir ju mötet med kyrkan
ganska odramatiskt och kan ibland
leda till ett större engagemang.
Vad önskar du för musiken i kyrkan
framöver?
– Det jag just nu skulle önska är att
staten skulle inse kyrkornas betydelse
”
Musiken
gör mötet
med kyrkan
ganska
odramatiskt
och kan
ibland leda
till ett större
engagemang.
– Frikyrkans musik
har betydelse för
hela kulturlivet,
menar Lena Wohlfeil, musikkonsulent
i Missionskyrkan.
Kerstin Klason
FAKTA: Svenska Missionskyrkan Sångarförbund
Svenska Missionskyrkan Sångarförbund (SMS) är en organisation där samtliga körer och andra konstellationer av
sångare ingår, allt från babysång till pensionärskörer. Sångarförbundet har idag drygt 17 000 medlemmar.
Svenska Missionskyrkan Musikkårer (SMM) organiserar blåsmusikkårer och andra blåsargrupper. SMM har drygt
1 000 medlemmar.
Både SMS och SMM anordnar kurser och inspirationsdagar för sina medlemmar och arbetar med utbildning
för nya sång- och musikledare. Mer information om Svenska Missionskyrkans musikverksamhet finns på www.
missionskyrkan.se
för både kulturlivet här hemma och
när det gäller musikexporten som
man gärna talar om. Nu är det så att
det statliga kulturstödet till kyrkornas
musikarbete kommer att dras ner. För
Missionskyrkans sångarförbund betyder det att stödet minskar från 110 000
kronor per år till 85 000 kronor per år.
Det kan jämföras med de nära 2 miljoner som Sveriges körförbund, med
ungefär lika många medlemmar som
vårt sångarförbund, får.
Det beslutet speglar en allvarlig
brist när det gäller kunskapen om frikyrkornas musikarbete. Kanske fi nns
det också fördomar om att den musiken bara är till för sitt eget begränsade
och interna sammanhang.
Den som tittar sig omkring ska
upptäcka att det överallt i symfoniorkestrar, i skivstudior och på scener
runt om i Sverige och världen fi nns
musiker och artister med rötterna i
frikyrkan.
Hur har det blivit så?
– Jag tror det beror på att frikyrkan
är en kreativ, musikalisk miljö. Det är
lätt att till exempel starta en kör eller
sånggrupp. Och engagerade ledare
hittar ofta många och nya möjligheter
för att uppmuntra människor, både
inom och utom kyrkan, att delta.
Dessutom fi nns det utrymme för
unga människor att musicera ”på
riktigt”. Inte bara krampaktigt spela
upp på musikskolans avslutning för
mamma, farmor och några kompisar
utan faktiskt uppträda för en bredare
publik. Dessutom är kyrkorna ofta
generösa med att upplåta lokaler och
ibland också instrument för repetitioner och musicerande.
Självklart ger det resultat, inte bara
för sångarglädjen i allmänhet utan
också för talanger att utvecklas för att
sedan gå vidare.
Kerstin Klason
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
7
Lasse Mellergårdh, låtskrivare:
Han har huvudet fullt a
Sång och musik har alltid varit en stor del av Lasse
Mellergårdhs tillvaro. Hans uppväxtmiljö präglades
av detta och han har knappast några bilder från
den tiden där inte musiken ingår.
I vuxen ålder har han inte bara fortsatt att sjunga
och spela i olika sammanhang, utan också komponerat egna melodier.
– Jag har hela huvudet fullt av musik, säger han.
Lasse har aldrig satsat på musikskapande som yrke. I stället valde han
som ung en bana som pastor och har
varit verksam i flera församlingar.
Idag har han bytt inriktning och
arbetar som arbetsförmedlare i Gislaved, där han bor.
Lasse Mellergårdh såg länge sig själv
som framför allt musikskapare.
– Att också skriva texter var för mig
en omöjlig tanke, säger han.
Men för cirka fyra år sedan började
behovet av att uttrycka sig också i ord
pocka på uppmärksamhet, ett behov
som förmodligen hörde ihop med
hans vilja att använda sånger med ord
och budskap som han verkligen kan
kalla sina, sådant som relaterar till
hans eget liv.
Att få komma till skrivarträff på
”
Att få
umgås tillsammans
med andra
med liknande
intresse och
erfarenheter
betydde
mycket.
Kuvarp blev en förlösande upplevelse
för Lasse i det avseendet.
På frågan om hur han kom i kontakt
med Brukssånger svarar han att han
”halkade in på ett bananskal”. Mer
precist handlade det om att han, via
en musikerkontakt, fick ett erbjudande om att följa med till gården Kuvarp
och Brukssångers skrivarträff där.
– Att få umgås tillsammans med
andra med liknande intresse och erfarenheter, att dela tankar om skaparglädje och skaparångest och utnyttja
den kreativa miljön betydde mycket.
Första sången
Den första Brukssången med Lasse
Mellergårdh som upphovsman kom
som ett resultat av den Kuvarpssamlingen. Den heter ”Lilla Frö” med musik av Mellergårdh och text av Linda
Jansson.
Att koppla ihop textskapare med
tonsättare är nämligen en av Brukssångers idéer.
Men nu har också texterna börjat
trängas med tonerna i huvudet på Mellergårdh. I vår har ännu en Brukssång
förmedlats till abonnenterna. Den he-
ter ”Nu är tid att sjunga” och här står
Lasse bakom både text och musik.
Att få med en sång i Brukssånger är
också ett litet bevis på att den håller en
viss nivå kvalitetsmässigt, vilket Lasse
Mellergårdh uppskattar.
– Det sker ju en rejäl gallring bland
bidragen som kommer in. Det är alltså
inte bara att skicka in och vänta på utgivningen.
Kultur måste få kosta
För Lasse Mellergårdh passar Brukssångers koncept väl för att få spridning på sina sånger. För honom är det
inte primärt att tjäna pengar på dem,
vilket ju också är en förutsättning för
Brukssångers arbetssätt.
Men när det är sagt så vill han gärna
markera att det är upphovsmannens
eget val att ställa sitt verk och sin verksamhet till förfogande.
– Jag tycker det är viktigt vi i kyrkor
och församlingar också förstår att kultur, vare sig det är musik, bild eller ord
måste få kosta.
Kerstin Klason
Läs mer på www.brukssanger.se
Elisabeth Marklund, användare:
Vardagsnära texter betyder mest
I Selångers församling, och speciellt i Granloholmskyrkan, är Brukssånger flitigt förekommande
Kantorn, Elisabeth Marklund, med bakgrund i
Missionskyrkan, har hittat till denna moderna
sångskatt. Hon använder den gärna i sin Antijantekör, som alls inte är en vanlig kyrkokör utan hör
hemma i den alltmer vanligt förekommande ”Alla
kan sjunga”-genren.
8
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
– Som körledare har jag ett stort ansvar för vad jag ber mina körmedlemmar förmedla, säger hon. Bruksånger
har ett vardagligt och människonära
tilltal som jag tycker om och som körmedlemmarna också har lättare att
göra till sitt eget och våga stå för, säger hon .
Till en början var det Jan Mattssons
sånger som hon kom i kontakt med
och lärde sig uppskatta. Det ledde sedan vidare till Brukssånger som hon
nu har en prenumeration på.
När Elisabeth Marklund ska beskri-
va vad hon uppskattar med konceptet
Brukssånger så är det texterna hon
framför allt lyfter fram.
– Men självklart är det också värdefullt att få tillgång till kopieringsrätten, säger hon. Det blir annars en
ganska dryg utgift att förse en kör
med noter.
Visserligen har hon, som anställd
musiker i Svenska kyrkan, budgetutrymme för att köpa noter, och det gör
hon också. Med sin bakgrund i Missionskyrkan, som ideellt arbetande
musiker har dock lätt att förstå att det
t av musik
Lasse har aldrig satsat på musikskapande som yrke. I stället valde
han som ung en bana som pastor och har varit verksam i flera
församlingar. Här intill kan du ta del av en av hans Brukssånger:
”Nu är tid att sjunga” med noter och allt. (Tryckt med tillstånd av
Foto: Privat
upphovsmannen).
betyder mycket för den typen av församlingar.
– Numera är det ju också väldigt
enkelt att plocka hem både text och
noter från Brukssångers hemsida och
sedan trycka upp det antal exemplar
man behöver. Dessutom går det ju att
lyssna på sångerna där.
– Brukssånger känns så ”generöst”,
säger hon. Man kan till exempel få
hjälp med att arrangemang för kör,
vilket annars kan vara rätt komplicerat för oss som inte gör sådant själva.
Olika sammanhang
Förutom sin Antijante-kör så använder Elisabeth också Brukssångerna i
en verksamhet som kallas ”Sjung för
För Elisabeth
Marklund, kantorn i
Selångers församling, och speciellt i
Granloholmskyrkan,
är Brukssånger flitigt förekommande.
Foto: Privat
hälsan”. I den gruppen arbetar hon
tillsammans med församlingens diakon och där är musiken mer ett medel
till att må bättre.
Under den senaste tiden har hon
också arbetat med en konfi rmationsmässa med Brukssånger med Jan
Mattsson som upphovsman.
Variation viktig
Men självklart är också variation viktig när man arbetar med musik, både
för körsångare och församling och
Brukssånger är inte det enda valet för
Elisabeth Marklund.
– Senast var det musikalen ”Befriad”, en riktig 70-talsklassiker i ny utgivning som vi tog oss an, säger hon
och berättar att hon också använder
noter utgivna av andra förlag.
Men Brukssångerna tycks både hon
och kören ha ett särskilt förhållande
till. Och när några körmedlemmar
i julas besökte en grannkyrka för att
lyssna på en julkonsert så meddelade
de, nästan lite förnärmat, att grannkören använt en av ”deras” sånger.
Det är ett gott betyg, menar Elisabeth.
– De har verkligen tagit sångerna
till sig.
Kerstin Klason
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
9
Musikal
– den ultimata gudstjänsten
Lars Widéll arbetar som pastor och musikkonsulent i Västra Götalandsdistriktet av Svenska Missionskyrkan. Men han hör inte till dem som bara
sitter och administrerar vid ett skrivbord utan
deltar aktivt i musiklivet i Skara där han bor.
Han är bland annat upphovsman till 18 musikaler, många av dem har han arbetat med i församling och han leder också ett storband. Här berättar
han om hur de olika musikformerna både befrämjar församlingsliv och skapar nya kontakter.
10
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
I många församlingar av olika storlekar sätts det upp musikaler som är
riktade till såväl barn, ungdomar och
äldre. Åtskilligt med material släpps
på olika förlag men här och var gör
man också egna musikaler vilket blir
en god grund för skapandeprocessen.
Olika sinnen
Man kan med fog påstå att musikalen
är den ultimata gudstjänsten. I den
fi nns budskap för olika sinnen som rörelse, sång, musik, drama, konst, recitation, reflektioner med mera.
Att göra dekor, sköta ljud och ljus
samt framställa kläder engagerar dem
som inte har rent musikaliska uppgifter. I musikaler fi nns oftast ett varierat musikaliskt tonspråk. Fler och fler
upptäcker också glädjen att sätta upp
musikaler där olika åldrar medverkar. Dessa generationsöverskridande
projekt blir alltid mycket uppskattade,
både av åhörare och medverkande.
Helhetstanke
I en församling kan man till exempel
ha fred och rättvisa som tema under
en termin. I olika grupper tas frågor
upp till samtal och bearbetning. Att
göra musikal kring temat lyfter hela
projektet. Förmedlande av kunskap
Musikalen
kan vara
generationsöverskridande.
”
Inom kyrkans värld
behövs utmaningar och
nytänkande också inom
musikens område.
Foto: Jonas Törnkvist
Storband, en framtidsverksamhet.
Foto: Lars Widéll
Storband blåser
liv i musiken
Lars Widéll jobbar med musikaler som
Foto: Jonas Törnkvist
gudstjänstform.
kan ske på ett underhållande men
ändå engagerande sätt.
Projektkör
I ett samhälle som i mycket präglas
av brist på tid, inte minst för yngre familjer kan ett projekt och deltagande
i en projektkör hålla det musikaliska
intresset vid liv. Musikalen kan också
vara en öppning för inte vana körsångare till att fortsätta med sitt utövande.
Inom kyrkans värld behövs utmaningar och nytänkande också inom
musikens område.
Lars Widéll
Blåsmusik har alltid haft en
framskjuten plats i frikyrkligt
musikliv. Idag är det främst två
typer av orkestrar som florerar:
Brass Band och Symphonic
Band. I ett Brass Band finns
bara bleckblåsinstrument och
slagverk medan ett Symphonic Band förutom bleckblås
och slagverk också innehåller träblåsinstrument som till
exempel klarinetter, flöjter och
saxofoner.
Det är inte ofta man kan se 13-åringar
ha en meningsfull fritidssysselsättning
tillsammans med 75-åringar men så är
fallet i en musikkår. Det ställer naturligtvis högre krav på varierad repertoar och respekt för varandra.
Många är de som kan berätta om att
just musikkårsverksamhet fått vara
vägen in i en församlingsgemenskap.
Upp och ner
inom kyrkans värld går många unga
musikanter vidare och får musiken
som sitt yrke. Svensk blåsmusik håller
bra internationellt.
På andra ställen har arbetet dalat
och man har fått lägga ner verksamheten efter många år vilket skapat stor
sorg hos riktiga entusiaster. Vi skall
veta att det fi nns personer som åker 30
mil för en övning.
Storband
Det fi nns inte många storband i kristen
regi. En väg till att lyfta blåsmusiken
och bryta ny mark är att komplettera
den traditionella musikkårsverksamheten med just storband. Även här
kan olika generationer mötas och
unga rockmusikanter komma in ett
ensemblespel som tilltalar dem.
Storbandsrepertoaren är mycket
stor och idag fi nns en hel del mer traditionell kyrkoton arrangerad.
Lars Widéll
Under 60-80 talet blomstrade musikkårsverksamheten och gör så fortfarande på åtskilliga håll. Ur musikkårer
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
11
Från öst till väst, från syd till nord:
Hela världen
sjöng i Leksand…
Körsångarna från hela Mellansvenska distriktet fyllde Leksands kyrka med sång.
Brobyggande var nyckelordet när musikansvariga
I Missionskyrkans Mellansvenska distrikt började
fundera över hur man dels skulle samla sångare
inom distriktets egen verksamhet, dels hitta vägar
till andra lokala körer.
Man landade i Kvintessens – Hela världens sång, ett musikverk av Anders
Nyberg, med rötter i Dala-Floda och
i Sydafrika.
Musikverket innehåller musik från
fyra väderstreck gestaltad genom de
fyra elementen. I mötet föds något
nytt; Kvintessensen – det femte elementet – mötet, helheten blir större
än summan av delarna. En föreställning i förundran, glädje, solidaritet
och mod. Buren av kristen tro som
förenar och utmanar till samhörighet
”
You
have the
power
– We have
the power…
med olika folk och med den jord som
vi alla bebor.
Bakom det hela ligger ett stort arbete. Överallt i distriktet har körer introducerats och övat in musiken. Leksands missionsförsamling tog på sig
ansvaret att stå värd för evenemanget,
som fick ta Leksands kyrka i anspråk
för att rymma det hela.
Den 20 mars var det dags och det
gungade rejält när de långt över 200
sångarna släppte loss i en världsomspännande sång:
You have the power – We have the
power…
Rikedom
Solisterna som medverkade är komna
från fyra väderstreck och visar i sig
Anders Nyberg, hemmahörande
i Dala Floda och i Sydafrika, är
upphovsmannen bakom körverket
Kvintessens – Hela världens sång.
... och i Frykerud
återuppstod ”Jesus
Christ Superstar”
Jesus Christ Superstar så som den utspelade sig i Fageråshallen, Frykerud
I värmländska Frykerud finns en gospelkör med varierande antal medlemmar.
Oftast sjunger man traditionell gospel
men ibland står Jesus Christ Superstar
på programmet och då växer kören.
på den rikedom som nu möts i vårt
land. Sofia Sandén, Sverige, Rostam
Mirlashari, Iran, André Delang, Sydafrika, Simone Moreno, Brasilien. Vi
tas med i en upptäcksfärd världen runt
där varje väderstreck, introduceras av
en poetisk text där elementen jord,
luft, eld, vatten talar till oss. Samtidigt
som det gestaltas av dansaren Martin
Karlsson och tolkas med ett karaktärsinstrument.
Så tågar kören ut och i takt till bufärdsmarsch från Malung och den fantastiska texten:
Jorden är ljusets bästa vän! Ljuset
föraktar inte den! Jorden är ljusets bästa vän med en doft av himmelen!
Text: Göran Strömner/Kerstin Klason
Foto: Ingvar Sundell
eller kostnader försvinner på vägen.
Minst 100 000 kronor har kören förmedlat
hittills och de har gått till lite olika ändamål. I
år handlar det om tandvård för de elever som
behöver få hjälp med det.
Många delaktiga
Den bildades 1993 och redan då framfördes en
egen version av Andrew Lloyd Webbers välkända rockmusikal första gången och sedan
har det blivit cirka 35 framföranden. Den 17
och 18 april i år var det dags igen, då Neighbourhood Gospel, framförde en konsertversion i Fageråshallen.
Neighbourhood Gospel, består av sångare
och musiker från trakten med hemmabas i
Frykeruds SMU och Frykeruds missionsförsamling.
Liksom flera gånger tidigare genomfördes
konserterna till förmån för en skola och ett
elevhem i byn Ciresu i Karpaterna i Rumänien.
– I och med att vi har varit delaktig i hjälpprojektet vid tidigare tillfällen vet vi att varenda krona går till Ciresu skola, säger Annika
Söderström som är producent. Inga avgifter
För att kunna genomföra konserterna krävs
inte bara duktiga körsångare. Måna andra är
delaktiga i arbetet, när golvet ska täckas med
papp, scenen ska byggas, stolar ska bäras ut
och in, få ljud och ljus att fungera som planerat och, inte minst, servera mat under den intensiva sångarhelgen.
Neighbourhood gospel sjunger förstås även
traditionell gospelmusik inspirerade av bland
annat Solid gospel och Oslo gospel. Uppskattade konserter ges både i närområdet och på
andra håll. Det har också blivit en tradition
att inleda gospelåret med en gospelkonsert i
Frykeruds kyrka (Svenska kyrkan) på nyårsdagen. Då fylls den stora kyrkan nästan till bristningsgränsen.
Text och foto: Anders Bernspång
Hundra mil mot norr på e
Hundra mil hemifrån och ändå hemma. Så känner Emma Lövang
som flyttat från Värmland till Lappland för att ”Gud vill det”.
Värmländska Emma Lövang tvekade inte att ta
ett hundramilakliv rakt norrut för kärlekens skull
– kärleken till den lilla orten Malå i Lappland. Att
kompisen Frida redan fanns där betydde förstås
en del, men när Frida snart flyttar söderut stannar
Emma kvar ”hemma” i Malå. Här berättar Emma
om hur alla bitar föll på plats, precis som om flytten norrut var förberedd redan innan hon förstod
det.
Emma Lövang kommer från Töcksfors i västra Värmland, på gränsen till
Norge. De flesta håller nog med om
att den värmländska dialekten är särpräglad och bred. Därför är det fascinerande att höra hur Emma efter bara
ett år i Malå faktiskt pratar Malåmål.
När hon nyligen påbörjade ett vikariat
som körledare i Umeå (20 mil söderut)
14
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
fick hon kommentaren: ”Det hörs att
du kommer norrifrån”!
Vi tar det från början: Emma föddes
för 22 år sedan i Töcksfors och växte
upp med föräldrar och två syskon.
Hennes familj var med i Missionskyrkan, och på sitt första scoutläger bestämde sig Emma:
– Jag var 10-11 år och bara tänkte att
”nu är det jag, nu är jag kristen för min
egen skull och inte för mammas och
pappas”.
Efter studier med musikinriktning
på gymnasiet gick Emma bibelskola
i Mariannelund, där hon bland annat blev ledare för skolkören. Där
lärde hon också känna Frida Morén
från norra Västerbotten. Frida brukade vara ledare på SMU:s nyårsläger
i Hemavan, och 2008-2009 fick Emma
chans att vara med och dela den uppgiften, något hon såg fram emot.
– Då tänkte jag att det bara var ett
läger, men innan jag åkte sa min pastor lite klurigt: ”Undrar vad Gud har
tänkt med det?”
Emma ler och tillägger:
– Det fick jag bli varse senare!
Var redan på väg
Redan på nyårslägret kände Emma att
hon hörde hemma häruppe.
– Det var som en dragning, en känsla av att här skulle jag nog vilja vara,
försöker Emma förklara. Det konstiga
var att jag nog redan var på väg utan
att veta det själv. Jag hade nämligen
bestämt mig för att göra något annorlunda vårterminen 2009, och förvarnat butiken där jag arbetade om att jag
inte ville jobba mer än några helger.
Planen var att göra någon resa, hälsa
på kompisar och så, och redan på
hemvägen från nyårslägret kom jag på
att jag inte hade något som hindrade
å en ingivelse
mig från att hälsa på uppe hos Frida
– Men jag har aldrig varit orolig för
i Malå.
min inkomst, säger Emma. Jag har
I februari ifjol tillbringade Emma en tänkt att om Gud verkligen vill att jag
vecka i Malå. Hon fick åka skoter, gril- ska vara här så får det ordna sig – och
la korv och träffa nya människor. Hon det har det verkligen gjort. Jag har inte
beskriver det som en toppenvecka.
haft något annat val än att lita på Gud,
– Jag minns det som soligt och fint, och de pengar jag har fått in har verkmen Frida säger att det var mulet hela ligen varit välsignat dryga.
veckan, skrattar Emma.
Redan då tänkte hon att hon skul- Drömmen
le kunna flytta norrut – någon gång.
Men ju mer hon tänkte på det desto Nyligen blev Emma erbjuden ett visnabbare ville hon göra slag i saken.
kariat som körledare – i Umeå,
När hon kom hem till Töcksfyra timmars bussresa från
fors kände hon vad hon
Malå.
ville, men hon lovade
– När jag kontaksig själv att inte fatta
tades om vikariatet
Jag är inte en
något beslut före
tänkte jag: ”Vilket
person som planerar så
måndagen.
fantastiskt jobb
långt framåt, men jag tror
– Det kändes
– om det hade
nästan som att
varit i Malå!”
så här: Mina rötter är kvar
jag var hemma
Men tack vare
i Töcksfors, men framtiden
på besök, och på
att jag bara jobmåndag morgon
bar deltid kan jag
har jag nog mer
kunde jag inte hålla
veckopendla, så
i Malå.
mig längre. Jag ringdet fungerar jättebra: Jag har ett roligt
de Frida och sa: ”Jag
ska flytta till Malå.”
jobb men får ändå bo
kvar där jag vill vara.
Församlingsmedlemmarna i Malå
Omhändertagen
Missionskyrka har alltid varit måna
Emma packade sin bil och styrde om att Emma ska trivas, bjudit hem
norrut utan att ha allt det praktiska henne på mat, gett henne en slant och
varit allmänt stöttande. Det finns inte
ordnat.
– Jo, lite jobbigt var det nog för mina så många jämnåriga i församlingen
föräldrar. Mamma blev förvånad och (kärnan består av ett tjugotal pensiotyckte att det gick lite väl snabbt, men närer), men det verkar inte spela nåpappa tänkte: ”Om vår Herre har tagit gon roll för Emmas trivsel.
Församlingen är som en familj och
hand om mig så ska han nog ta hand
kompisar har hon även utanför den,
om mina barn också.”
Så blev det. Samma dag som Emma berättar hon och erkänner samtidigt
började leta lägenhet ringde Frida och att drömmen är att få jobba i församsa att hon hade hört om en ledig lä- lingen i framtiden, helst som unggenhet. Jobb var inte lika akut, Till en domsledare med musikinriktning.
början hjälpte hon Frida, som delat sin Via sitt jobb på skolan vet tonåringar i
tid som ungdomsledare mellan Malå Malå vem hon är och vad hon står för,
Missionskyrka och i Övre Norrlands så kopplingen mellan skola och fördistrikt. Att jobba ideellt var Emma samling känns given.
När Emma flyttade upp till Malå var
van vid sedan tidigare, och nu fick hon
bland annat hjälpa till på tonår i kyr- planen att stanna åtminstone ett halvkan och som kamratstödjare på skolan år. Hur tänker hon nu om framtiden?
– Jag är inte en person som planerar
i Malå. Via en annan kompis fick hon
tips om att skriva upp sig på lärarvika- så långt framåt, men jag tror så här:
rielistan, och en vecka senare fick hon Mina rötter är kvar i Töcksfors, men
sitt första vikariat. Det har blivit tim- framtiden har jag nog mer i Malå.
mar i alla möjliga ämnen, även i favoritämnet musik, och alltifrån dagis till
Text: Irene Strålberg
Komvux, men mest på högstadiet.
Foto: Leif Henningsson
”
Ont i hjärtat?
D
et har gått en del år sedan jag satt mitt i natten på Bollnäs tågstation. Ute rasade den
hälsingska vintern med 25 minusgrader. Det
var några dagar innan jul och jag satt där på
småtimmarna och väntade på ett varmt tåg som skulle
ta mig hem till ett varmt hem med en varm, väntande
fru. Jag var helt ensam där på stationen förutom en av
Bollnäs uteliggare. Han satt inne i den varma stationsvärmen för att inte frysa ihjäl. Vi började prata med
varandra, vi sade några ord om kylan och om tåget som
snart skulle komma.
Så kom mitt tåg och vi skildes åt, men hela den tågresan så repeterades orden inom mig från Johannes första
brev (3:17–18)
”Om någon som har vad han behöver här i världen ser
sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom,
hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Mina barn, låt
oss inte älska med tomma ord utan med handling och
sanning. Då förstår vi att vi är sanningens barn.”
Jag fick anledning att fundera kring om jag är en person som stänger mitt hjärta för andras behov? Den natten dividerade jag med mig själv fram och tillbaka som
vi ofta gör.
J
ag fick också, den där natten, svaret på en fråga som
jag under nästan hela mitt kristna liv hade kämpat
med. Hur vet man att man verkligen älskar Jesus?
Mellan 14 och 20 år var den här frågan helt akut. Att
ingen tycktes kunna svara på den var nära att knäcka
min tro. Hur vet man att man älskar Jesus egentligen?
– det var min ständiga fråga. Alltså teoretiskt visste jag
att han dog på korset för mig. Att jag fick alla mina synder förlåtna tack vare det. Att jag är på väg mot en himmel, helt och hållet tack vare Jesus och hans kärlek och
ändå, trots all den kunskapen, så skapade det knappt
några känslor hos mig. Borde inte också jag vara så där
störtförälskad i Jesus som alla andra tycktes vara?
Men det är faktiskt så att den som älskar sin medmänniska älskar Gud själv. Gud kräver naturligtvis inte att
jag själv skall ta hand om hela världen, men det han
längtar efter i mitt liv är att jag skall få ont i hjärtat för
min omgivning. Gud älskar när du offrar av din egen
bekvämlighet för en annan människas skull. Då
njuter Gud. Numera vet jag att jag älskar
Jesus för att jag vill göra hans vilja. Jag
vill göra det Jesus vill. Jag klarar det
inte alltid – det är oviktigt, men jag
vill alltid – det är viktigt.
Krönika
Patric Forsling
generalsekreterare
equmenia
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
15
Alla kläder som ska säljas i butiken tvättas.
En företagare i Mariestad gav ett udda men
välkommet bidrag – en lastpall med tvättmedel.
T.v: Christian Stigsson (t v) är nytillträdd
föreståndare för butiken i Mariestad. Här
tillsammans med Clas-Göran Höög, ordförande
butikens styrelse.
Gull-Britt besöker ofta ”Kyrkornas”, ibland för att handla, ibland för att skänka.
Många bruksföremål byter ägare
i Second hand, men också en och
annan pryl som bara är rolig.
T.h: Butikens 700 kvadratmeter är
väl utnyttjade.
”Kyrkornas” i Mariestad: E
– För 10-15 år sedan ville man inte berätta att
man handlat på Second hand, åtminstone inte
kläder. Men nu är det inga problem, säger
Christian Stigsson, som är föreståndare för
Kyrkornas Second Hand-butik i Mariestad.
Butiken har ett bra läge i en före detta
bilverkstad vid Stockholmsvägen som
går rätt igenom Mariestad.
Den är känd och etablerad som
”Kyrkornas” i dagligt tal, och har en
stadig ström av besökare de fyra dagar
i veckan man har öppet.
Jag vandrar omkring i den mer än
16
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
700 kvadratmeter stora butiken bland
kläder, böcker, husgeråd, leksaker,
elektriska prylar...
Många skänker saker. Och det är
ofta bra saker, säger Clas-Göran Höög,
som är ordförande i butikens styrelse.
– Man har lärt sig vad som går att
sälja och vad som bör slängas direkt.
Det händer väl att vi får slänga saker
också, men det är inte så ofta.
Ökad försäljning
Att det har varit dåliga tider märks
inte på tillströmningen av kläder och
prylar, vilket man kanske skulle kunna tro. Det har kommit in lika mycket
som vanligt, säger Clas-Göran Höög.
– Men det märks på att försäljningen
ökat. Vi hade ett fantastiskt 2009.
Butiken drivs av de fyra församlingarna i Mariestads Ekumeniska Råd
– Missionsförsamlingen, Baptistförsamlingen, Pingstförsamlingen och
Svenska kyrkan/Mariestads församling.
Den startade 1994 och verksamheten växte snabbt. Lokalerna blev för
trånga, så redan efter tre år flyttade
man till större.
Förutom föreståndaren finns här ett
antal anställda på lönebidrag, som arbetar med att iordningställa saker som
kommer in, och se till att allt flyter
som det ska.
– De kommer in i arbetslivet och
Många varor
skickas till andra
länder. Här är
säckar och lådor
som väntar på
transport till
Estland. Kyrkorna
i Estland står för
transporten – det
görs med lastbilar
som kört frakt till
Sverige och som
annars skulle gå
tomma tillbaka.
T.h: Ett gäng
glasflaskor kan
nästan bli till
ett konstverk
när de samlats
på en hylla.
Lennart Persson är möbelsnickare och ser
till att de möbler som kommer in är i fullt
fungerande skick innan de säljs.
: Ett givande samarbete
de gör ett bra jobb för oss. Och det är
viktigt socialt, inte minst, säger ClasGöran Höög.
Både köper och skänker
Bland hyllorna med prydnadssaker
träffar jag Gull-Britt. Just idag letar
hon inte efter något speciellt, men hon
besöker butiken då och då.
– Tavlor har jag köpt några stycken.
Men det finns alltid en del nytt.
Liksom de andra kunder jag talar
med i butiken denna vårlördag har
hon ingen anknytning till någon församling.
– Men jag vet ju vilka som driver
det, och det är tilltalande. Och det
”
Det
känns bra
att veta att
det går till
välgörande
ändamål.
känns bra att veta att det går till välgörande ändamål.
– Jag lämnar gärna in saker också,
understryker hon.
Intäkter till projekt
De fyra kyrkorna har var sin period
om två månader i ett schema, då intäkterna går till ett projekt som församlingen bestämt. För de övriga månaderna fattas gemensamma beslut.
Omsättningen har stadigt ökat, och
2009 översteg omsättningen tre miljoner.
Det som kommer in går inte bara
till försäljning. En gång i månaden
går en lastbil till Estland, Litauen el-
ler Rumänien. Det görs i samarbete
med PMU (Pingstmissionens utveckligssamarbete) och Baptistunionen i
Estland, som Svenska Missionskyrkan
har ett samarbete med.
– Alla kläder som kommer in sorteras in för att antingen säljas, skickas
till PMU eller Estland eller till lump,
berättar Christian Stigsson. Men vi
har också ett system med datummärkta prislappar. Hänger ett plagg
för länge i butiken utan att säljas, kan
det skickas iväg istället.
Text och foto: Michael Anderson
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
17
Den
omoderna
helgelsen
V
em vill höra om en
Gud som har förväntningar på oss?
Vem ids att tro på
en Gud som vill att
vi ska förändras? Vem orkar följa
en Frälsare som önskar se förvandlade människor?
Ja, kanske fler än vi tror!
Idag är det politiskt korrekt att
tala om en Gud som älskar oss
förbehållslöst. Gud beskrivs som
den outtröttligt älskande Guden
som älskar oss precis som vi är
och som inte kan annat än älska
oss.
Och det är verkligen inget dåligt budskap! Den Guden är vi
kallade att berätta om så länge
vi lever. Och vi behöver ständigt
göra nya avklädda möten med en
Gud vars kärlek är hisnande stor
18
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
”
Helgelse är att
bli sant och naturligt
mänsklig. Ett
klättrande neråt
– till tjänst på
marken
och omtumlande rik.
Förkunnelsen om Guds omätliga nåd och gränslösa kärlek
präglade 1800-talets pionjärer. I
denna mylla växte väckelsen och
vårt samfund skapades.
Men väckelsens budskap stannade inte där. Det fanns en fortsättning. Inte en fortsättning
som motsade talet om Guds
kärlek, men som fördjupade
budskapet. Risken fanns
nämligen att talet om nåden till
slut kunde kännas lite jolmigt.
Att orden om Guds kärlek blev
uddlösa.
Men vad var då fortsättningen?
Jo, det kallades helgelse. Och det
handlade om en kallelse till lärjungaskap och efterföljelse, en
förväntan om att Guds villkorslösa kärlek skulle väcka en vilja
i människorna att allt mer likna
den helige Guden. Att vilja stå
upp till kamp emot ondska och
djävulskap.
Tjänst på marken
Helgelse talar vi nog inte så ofta
om idag. Kanske vi inte behöver
leta så länge efter orsakerna till
det.
För det första är det lätt att helgelseivern skapar koncentration
kring petitesser och futtigheter.
Vi stirrar oss blinda på bagatel-
Rune W Dahlén, teol dr och
lärare på Teologiska Högskolan Stockholm berättar i
växa.nu om den kristna trons
grunder i serien Trons DEF.
Tidigare artiklar:
nr 1 (aug 2008): Tro
nr 2 (nov 2008): Jesus
nr 3 (feb 2009): Anden
nr 4 (maj 2009): Treenigheten
nr 5 (sep 2009): Dopet
nr 6 (dec 2009): Nattvarden
nr 7 (mars 2010): Bibeln
ler och ser inte att världen går
under. En ond makt försöker få
oss att tro att det inte fi nns någon
synd, och om vi inte går på den
lögnen försöker samma onda
makt att låsa fast oss vid småsaker som döljer de verkliga pro-
Nya testamentet innehåller
många uppmaningar om hur vi
ska leva. Allt ifrån bergspredikans
bud till pastoralbrevens principer. I kyrkohistorien har dessa
uppmaningar tolkats lite olika.
Luther menade att de fanns där
för att driva oss till Kristus och
hans nåd. Ingen kan leva efter Bibelns bud. Vi blir förtvivlade och
ger upp, men det är då vi ser att
räddningen fi nns enbart i Kristus och vad han gjort för oss. Vi
förmår inte göra något – mer än
att skynda till Jesus. Calvin, den
andre store reformatorn betonade helgelsen mer tydligt. Bibelns
ord är till för att följas. Hela vårt
liv är en kallelse att lära och lyda,
att bli verkliga lärjungar.
Kanske är det som det brukar
vara i de teologiska fighterna,
nämligen att sanningen spirar
någonstans emellan kombattanternas frejdiga fältrop. Jag tror
det. Jag tror att vi är kallade till
efterföljelse och lydnad och att vi
alla med Andens hjälp kan komma ett stycke på den vägen. Men
det gör oss inte mer frälsta eller
mer älskade, och vi når aldrig
fram till fullkomningen. Till slut
Trons DEF
Rune W Dahlén
Gud vill helga
När Jesus hade förlåtit människor
kunde han säga: Gå nu, och synda inte mer. Det fanns alltså en
förväntan om att livet skulle levas annorlunda efter mötet med
Jesus. Synden bryter ner den enskilde och bryter sönder relationer. Att Gud förlåter oss synden
är nåd, men det är också nåd att
han vill hjälpa oss att inte längre
leva ett destruktivt liv. En nåd att
han vill helga oss.
❧
Inspirerande om förändring
ÄS
Jim Wallis
Agenda för en hoppfull värld
(Libris)
Jim Wallis är en uppskattad och välkänd
författare och talare. Han har fört upp ett
offentligt samtal om tro och politik
på agendan i USA, men är också
TI
mycket engagerad i sociala, miljö- och rättvisefrågor. Jim Wallis deltar vid Missionskyrkans,
Baptistsamfundets, Metodistkyrkan och equmenias
konferens Utmanad i Örebro 13-16 maj.
Tyvärr finns inte mycket utgivet på svenska, men Agenda för
en hoppfull värld, som utgavs på svenska hösten 2008 är väl
värd att läsas! Den ger inspiration och hopp för alla som tror att
det finns möjlighet att arbeta för förändringar.
L
Uppmaningar
får vi ändå kasta oss i Frälsarens
famn och inse att vi är förlorade
utan honom och hans kärlek.
Helgelsen är inget vi bör jaga.
Vi har den redan i Kristus som är
vår helighet (1 Kor 1:30). Helgelse är aldrig att härma, utan förvandlingen sker inifrån genom
att vi tar emot den Helige i vårt
hjärta. Men sedan är vi kallade
att gestalta denna helighet i vårt
yttre liv, i kamp mot alla frestelser och förförelser.
Jesus talar ofta om omvändelse
och i Petrus första predikan på
Pingstdagen förkunnar han: Omvänd er! Det är viktigt att betona
att omvändelsen i första hand är
en omvändelse till Någon, nämligen Jesus. Men det är inte alldeles oviktigt att också påminna
sig att det är en omvändelse från
något. Jag tror att vi i församlingarna på nytt borde samtala om
vad detta ”något” är. Hjälpa varandra att se var vår tids frestelser
fi nns. Och att hjälpa varandra att
inte falla för frestelserna.
P S!
blemen. Medan helgelse snarare
är att få perspektiv och blick för
helheten, att genomskåda och ta
itu också med den synd som vi
lärt oss att älska och som gjort
oss bekväma.
För det andra kan jakten på
helgelse få oss att bli överandliga. Vi tar oss i kragen och lyfter
oss i håret tills vi förlorar fotfästet. Risken fi nns att vi inte bara
knäcker oss själva utan också vår
omgivning. Att helgelsen blir ett
projekt för sig, utan hjälp från
den Helige Guden. Medan helgelse snarare är att bli sant och
naturligt mänsklig. Ett klättrande neråt – till tjänst på marken.
Funktionshindrens teologi
Jean Vanier, Stanley Hauerwas
Ömsint liv i en våldsam värld
Översättning: J Carlsson
(Cordia)
”Wall Street är en avkrok. Världens centrum är ett gruppboende vid en bygata
där det sista kaféet sedan länge är stängt
och igenbommat”, skriver Tomas Sjödin
i förordet till den här boken. Teologen
Stanley Hauerwas har i många år reflekterat över den teologiska innebörden av funktionshinder, och Jean Vanier är
grundare av L’Arche, ett nätverk av kommuniteter med människor med och utan funktionshinder.
Enligt Jean Vanier föds snart inga barn i Frankrike med
Downs syndrom, eftersom de avlägsnas med abort. Vad betyder det för förståelsen av och acceptansen för människor med
intellektuella och andra handikapp?
Populär Lewis i pocket
C S Lewis
Kan man vara kristen?
Översättning: Felix Larsson
(Libris)
Kan man vara kristen, eller Mere Christianity, tog sin början som en serie föredrag i brittiska BBC under andra världskriget. Sedan har det kommit att bli en
av C S Lewis mest lästa böcker. Några år
efter krigsslutet kom den ut i svensk översättning och har sedan dess getts ut i fler upplagor. Till sommaren 2010 kommer den ut som pocketutgåva i en ny svensk
översättning.
Michael Anderson
Teol Dr och lärare
Teologiska Högskolan Stockholm
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
19
emma
tänker:
Jag hoppas vi får se
mer av personer som, likt Arvid,
tänker till kring musiken i våra
kyrkor, vad vi förmedlar och
hur det framförs. Kanske är det
Arvids namn vi kommer att läsa
under de nya sångerna i psalmboken om några år?
Gud vill att vi ska lovsjunga
honom, han har inte sagt att det
skall vara på ett speciellt sätt
när det kommer till musik i våra
kyrkor, han vill att vi ska vara
kreativa och upphöja honom på
alla de sätt vi kan, om det är genom ett trumsolo, en lugn sång
eller en orgelpsalm. Alla kan
inte gilla all sorts musik. Men vi
måste respektera och erbjuda
utrymme.
Musik är en otrolig möjlighet
att nå människor, det finns inget
som berör så mycket som musik
gör. Så tänk en gång till när
ordet lovsång dyker upp. Vad är
lovsång i ditt liv? Hur lovsjunger
du Gud? Lovsång är inte en
genre som ”de unga sjunger”,
lovsång är tillbedjan, upphöjning
av vår Gud!
20
Lovsång
– irriterande eller berörande
De ungas sångstil! Tradig upprepning!
Ärar Gud!
Ordet lovsång får människor att reagera
på olika sätt. Den stora frågan är: vad är
egentligen lovsång?
Jag träffade Arvid Elenäs för att prata om just
lovsång. Arvid kommer från Örbyhus, är 18 år
och läser sista året på estetisk linje på gymnasiet.
Han är med i Missionskyrkan, aktiv i församlingens musikliv och för honom är lovsången otroligt viktig. Han är en av dem som hösten 2009
skickade in sin lovsång till equmenias Projekt:
Lovsång och har precis varit på Karlskoga folkhögskola där han spelat in sin lovsång tillsammans med andra som är med i projektet.
Arvid beskriver sin lovsång som en överlåtelsesång på svenska och att det viktigaste med
lovsången är att förmedla Gud och beröra människor.
Hur kommer det sig att du är med i projekt
lovsång?
– Jag hörde om projektet på equmenias riksstämma och på Hönö och blev sugen på att skicka
in min låt. Det är något helt pionjärt, denna möjlighet har inte erbjudits, eller funnits tidigare.
Det är ett verkligt bra sätt att få nya kontakter.
Roligast var mötet med människorna i projektet.
Vi fick chansen att fördjupa oss i ämnet lovsång
och gå in i varandras låtar och hjälpa till med
sång och instrument. Det var roligt att spela in
i studio också.
Det är inte första gången Arvid spelar in i studio. Han har turen att vara med i en församling
som verkligen satsat på musik, de har fått pengar
för att bygga en studio, där Arvid har spenderat
mycket tid och spelat in en hel del musik.
Är lovsång en egen genre – en speciell sorts
musik?
– Nej, och det är det som är så trist, att det blivit en sådan uppdelning i församlingarna mellan
till exempel psalmer, körsång och lovsång. Lovsång är att ära Gud, det måste inte vara på ett
speciellt sätt. I Projekt: Lovsång har vi flera olika
sorters lovsånger, en punklåt, några psalmer, alla
låtarna är väldigt olika.
Vad är lovsång för dig?
– Det är mitt sätt att förmedla Gud. Ibland är
det svårt att skriva lovsång, då är det helt blankt.
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
– Lovsång är mitt sätt att förmedla Gud, säger
Arvid Elenäs, en av låtskrivarna som medverkar i
Projekt: Lovsång.
Mina sånger bygger på händelser i livet. Lovsång
är något jag alltid kommer att bära med mig, jag
brinner för att lovsjunga Gud.
Varför är musik är ett så känsligt ämne i våra
kyrkor, tror du?
– Jag skulle göra vad som helst för att ändra
det. Jag blir bara less på det. Det är synd att det är
så galen uppdelning, känns bara fånigt.
Anledningen är förmodligen att alla har sin
personliga relation till musik och hur man sjunger till Gud. Alla har en åsikt om musik. En sak
jag skulle vilja göra är att förnya psalmboken. Ta
in nya sånger, ta bort gamla ”dåliga”. Det fi nns så
många konstiga texter som jag har väldigt svårt
att förstå.
Text och foto: Emma Gunnarsson
PROJEKT: Lovsång
equmenias musikstag såg ett behov av nya lovsånger i våra församlingar och bestämde sig för att
försöka hitta och uppmuntra unga låtskrivare runt
om i vårt land. Resultatet blev Projekt: Lovsång och
under hösten 2009 skickades det in många fler låtar
än förväntat. Hanna Ekstedt, musikkoordinator på
equmenia, har drivit projektet.
Inom kort kommer alla lovsångerna finnas på
equmenias hemsida för nedladdning för spridning
och användning i församlingarna. Framöver hoppas
equmenia att liknande projekt kan genomföras där
begåvningar inom flerområden i församlingarna kan
lyftas upp.
Vad var det du hörde?
B
ibeln och livet är fullt av
berättelser om hur Gud
varje dag vill tala till oss
– ge oss tilltal, Andens ledning –
kalla de vad du vill. Ofta är det
just i löjligt vanliga samman-
hang Gud talar. Alldeles för vanliga för att vi skall tro att han har
något att säga oss där. Jag tänker
på en profet som hette Jeremia.
En dag passerar han en verkstad
han säkerligen passerat massor
av gånger förut, en krukmakareverkstad. Och plötsligt ser han
– ser hur krukmakarens varsamma händer formar leran. Ibland
misslyckas krukmakaren. Då
börjar han om, formar ett nytt
kärl så som han vill ha det. ”Skulle jag inte kunna
måndagsmorgon på väg till skolan?
Ibland är Guds röst ljuv, andra
gånger ställer den till det för oss.
Jag stod en dag i handelsträdgården, när jag liksom tänkte/
fick en oro/inte kunde komma
ifrån – det är svårt att exakt beskriva hur ett tilltal låter – men
plötsligt bara visste jag att jag
inte skulle köpa några perenner.
Och förstod att Gud menade att
nästa sommar skulle vi inte vara
kvar .
D
et var inte
alls vad
jag ville
höra, men vi flyttade. Det var
kämpigt. Men,
med det facit
jag nu har i
hand, är jag
så innerligt
glad att jag
faktiskt hörde det där
tilltalet och
gick på det.
För så gör
Gud; ”leder
mig på rätta vägar,
sitt namn till ära” (Ps
23:3).
Hur kan vi öva oss att
uppfatta tilltalet?
Jag tror förväntan är en av
nycklarna. Stillhet en annan.
En dam jag mött kom ”onödigt” tidigt till gudstjänsten.
Varför? ”Jamen, tänk om det är
i första psalmen, som Gud vill
tala till mig idag! Om Gud vill
det och jag knappt hunnit sätta
mig – hur troligt är det att jag
uppfattar Hans röst då? Jag vill
vara redo! ”
Jag lärde mig mycket av henne!
Foto: Juan Croatto
E
n kall januarimorgon
står en man i keps och
spelar Bach på fiol vid
en
tunnelbanestation. Under den timme han står där passerar ungefär
2 000 människor mannen och
musiken. Hur många stannar till
för att lyssna? Sex stycken. Några
passerande lägger i farten lite
mynt i hans hatt, sammanlagt
blir det ungefär 250 kronor.
När han slutar spela och packar ner fiolen applåderar ingen.
Ingen säger tack. Obemärkt går
han iväg... för att senare ta på
sig fracken, packa upp samma
violin (värd 25 miljoner kronor)
och spela på en utsåld konsert
för människor som i snitt har
betalat 700 kronor för att
lyssna till hans musik. Killen
i keps var Joshua Bell, en av
de skickligaste violinister i
vår tid.
När jag läste om detta
ruskades jag om.
Milde himmel! Med
facit i hand hade jag såklart stannat och njutit.
Problemet är att i livets
villervalla har vi aldrig
facit i hand. Livet går
i direktsändning och
här ges inga repriser.
Så många gånger
marscherar jag fram,
instängd i mina tankar, mina projekt
och bekymmer. Och
missar skönheten, godheten,
samtalen, vänskapen och äventyren som fi nns där jag inte förväntar mig. Ännu sorgligare blir
det när jag tänker på hur många
gånger Gud velat säga mig något,
påminna mig något, använda
mig i något – och jag ångat förbi,
döv och stängd.
göra
med er /…/ som
denne krukmakaren
gör, säger Herren. Som
leran i krukmakarens
händer, så är ni i min händer”. (Jer 18: 1–6).
Vilket tilltal – i en verkstad, en
fabrik!
D
et är så häftigt att Gud
ger oss tilltal just där vi
är, att de inte är reserverade för konferenserna. Så ofta
spelar Gud sitt tilltals fiol för oss.
Stannar vi upp? Lyssnar vi?
Vad ser du när du är på jobbet?
Förväntar vi oss tilltal en regnig
Vilken förväntan!
Damen visste att det är stressen som gör oss döva. Sök stillheten inuti. Det betyder inte att
sitta still på en stol hela dagen,
så man är beredd om Gud vill
ge ett tilltal, men att någon eller
några gånger om dagen svepa sig
i tystnaden med Gud. ”Var stilla
inför Herren, vänta på honom.”
Ps 37:7.
N
är jag var tonåring på läger läste vi ofta i kör på
morgonen (faktiskt!):
”Han väcker var morgon mitt
öra, Han väcker det till att höra
på lärjungavis” (Jes 50:4)
Det är en underbar bön att
börja dagen med! Strunta i alla
Guds toner du missade igår, idag
är en ny dag! Idag får vi lyssna!
Vi krånglar så ofta till det för
oss. Tilltal är mycket enklare än vi
tänkte. Ofta begriper vi kanske
inte ens att det var en hälsning
från himlen, vi bara tänkte på
henne som vi inte sett på länge
och ringde upp, vårt hjärta rördes av en nöd och vi skickade
mer pengar än vi tänkte, vi hörde oss själva säga ja till en uppgift
vi aldrig tyckte var vår stil.
Så tror jag att Gud talar: genom
tankar och hjärtan. Tänk att få
leva livet i förväntan på hans tilltal
– vilken resa!
❧
Tilltal
Britta Bolmenäs
Pastor i Tibro Missionskyrka
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
21
smått & got t ◆ s m åt t & g o t t ◆ s m åt t & g ot t ◆ småt t & g ot t ◆ småt t & g ot t ◆ smått & gott ◆ smått & go
Missionskyrkan
frågar ut partiledarna
Redan 1968 inleddes en tradition i Missionskyrkan med
utfrågningar av de politiska
partiernas ledare inför valet.
Det var predikanten John
Hedlund som gjorde detta
under sina ”korstågsmöten”.
Alla partier representerade
Alla riksdagspartiernas ledare
kommer, och det blir dessutom
konserter och annat under perioden 20 augusti till 5 september.
Mer info: www.vargardamote.se
Foto: Michael Anderson
Foto: Privat
Det har blivit en återkommande
och uppmärksammad tradition.
De senaste valen har Torbjörn
Bastås hållit utfrågningarna på
Öland.
Inför valet 2010 tas stafettpinnen över av Torsten Åhman och
platsen blir Tångahallen i Vårgårda.
Missionspastorn Per-Inge Lidén tog motorcykeln till systerkyrkans församlingsgrupper i Kongo-Kinshasa.
Församlingssafari
på motorcykel
Medan vi andra frös och
skottade snö tillbringade
pastor Per-Inge Lidén från
Skåre i Värmland sex vinterveckor, ofta på motorcykel, i
Luozi, Kongo-Kinshasa.
Där finns en systerkyrka, med
församlingar på sju olika platser
i distriktet. Med motorcykelns
hjälp tog han sig fram till de ofta
otillgängliga byarna för att möta
folket.
I Värmlands Folkblad berättar han om sina erfarenheter och
konstaterar:
”Här i Sverige har kyrkan det
svårt. Där växer den ständigt.
22
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
Det är inspirerande att vara i den
miljön, där kyrkan spelar en stor
roll i samhället.”
Ömsesidigt behov
Trots att det finns ett stort hjälpbehov i Kongo-Kinshasa så menar Per-Inge Lidén att behovet är
ömsesidigt.
”Vi behöver varandra. De behöver pengar till solceller, skolmat och sjukhusmaterial. Vi behöver deras idéer, engagemang
och känsla av solidaritet. Jag tror
nästan att de kan hjälpa oss mer
än vad vi kan hjälpa dem.
Nästa steg i samarbetet ska förhoppningsvis ske redan i
sommar. Då ska en pastor
komma hit och lära oss
lite afroliv.”
Britta Hermansson kommer att medverka med personliga reflektioner vid de
partiledarutfrågningar som Torsten Åhman gör i slutspurten inför valet 2010.
Valtema för scouter
När Övre Norrlands distrikt
bjuder in till scoutläger i
sommar så är det höstens
val som inspirerat: ”Valen
2010”.
Under den rubriken kommer
flera teman med olika aspekter
av val att rymmas såsom demokrati, valfrihet, valbarhet med
mera.
Dessutom kommer det att
handla om de personliga val
man gör och vilka effekter och
konsekvenser det får.
Det första valet för lägerkommittén, ett gäng entusiastiska
och drivande scoutledare från
Norrlandsdistriktet, var att förlägga lägret till Norrbotten med
motiveringen att det var på tiden, eftersom lägret de senaste
åren hållits i Västerbotten.
Deltagare från norr
Man räknar med deltagande av
SMU-scouter från Norr- och Västerbotten.
Dessutom är barn och ungdomar från orter som inte har
någon scoutverksamhet men är
intresserade inbjudna, liksom
scouter från Norge och Finland.
åt t & gott ◆ s m ått & g o t t ◆ s m åt t & g o t t ◆ småt t & g ot t ◆ sm åt t & g ot t ◆ smått & gott ◆ smått & gott
Missvisande om Kongo
I nr 6 av ”växa nu” (dec 2009-feb
2010) kan vi läsa följande rader
om missionsarvet i Kongo:
”År 1909 trängde Johan Hammar, missionär från Svenska Missionsförbundet […] igenom skog
och stäpp för att nå in i Kongo
med det kristna budskapet. Det
var inte bara en fysisk barriär att
tränga igenom. Det var också en
kulturell och religiös – med uråldriga trolldomsriter och starka
band för den enskilde till stammen och dess oskrivna regler”.
Jag häpnar över ordvalen och
undrar om texten i själva verket
är från 1909 och inte från 2009?
Återigen, som så ofta sker i vårt
samhälle, presenteras Afrika, i
det här fallet Kongo, som något
ogenomträngligt, farligt och irrationellt, och inte ett ord nämns
om att dessa så kallade ”trolldomsriter” (ett olyckligt ordval
som leder helt fel i associationer)
ingick i ett komplext, och för
kongoleserna rationellt, system
av trosföreställningar som på
många sätt förstås också var till
hjälp och stöd för människor.
Och de ”starka banden för den
enskilde till stammen” utgjorde
också på många sätt en trygghet,
då släktskap gav individen tillhörighet och en position i samhället.
Forskning visar att bilden av
Afrika som ges i skolböcker och
medier till största del fortsätter
att vara negativ och extremt stereotyp, och här har vi som kyrka
och missionsorganisation ett ansvar att inte bidra till reproduktionen av den här typen av föreställningar.
Ord vi använder, både i tal
och skrift, påverkar våra tankar
och föreställningar och jag hoppas innerligt att redaktionen för
”Växa nu” framöver reflekterar
kring vilken bild som ges genom
de ord som skrivs.
Kristina Helgesson Kjellin,
Svenska Institutet för
Missionsforskning
Svar:
Hej Kristina.
Tack för din reaktion på min artikel i Växa.nu.
Texten är mycket riktigt från
2009, men de inledande orden är
ett försök att skildra hur det kan
ha känts för Johan Hammar år
1909.
Att det var fysiskt svårgenomträngligt att ta sig fram till Madzia är rimligt. Att Johan Hammar och hans efterträdare hade
att tränga igeom en kulturell och
religiös barriär, präglad av bland
annat trolldomsriter framhöll
Kongokyrkans (Èglise Evangélique du Congo) ledare i sina högtidstal.
Visst kan det vara så att bilden
av Afrika i mångt och mycket är
stereotyp.
Firandet i Madzia, i vilket texten tar sin utgångspunkt, hade
dock en historisk prägel, med
fokus på 1909. I övrigt har jag
försökt ge en bild av hur kyrkan i
Kongo fungerar idag.
Michael Andersson,
redaktör Växa.nu
växa◆nu
Växa.nu, Box 6302, 113 81 Stockholm
Chefredaktör och ansvarig utgivare: Gunilla Hjelmåker, [email protected], tel 08-674 07 48
Tf Redaktör för detta nummer: Kerstin Klason, [email protected], tel 08-674 07 00
Redaktör (sjukledig): Michael Anderson, [email protected], tel 08-674 07 38
Layout detta nummer: Joakim Strandh
Växa.nu ges ut av Svenska Missionskyrkan i samarbete med equmenia och distribueras som bilaga till Sändaren
samt i Svenska Missionskyrkans olika distrikt. Den kommer ut fyra gånger per år. Se även www.växa.nu (www.vaxa.nu)
E-post till tidningen: [email protected]
Svenska Missionskyrkan/SMU i Övre Norrlands distrikt
Distriktsexp. i Skellefteå, tel: 0910-77 90 68
www.on.missionskyrkan.se
Svenska Missionskyrkan/SMU i ÖrebroVärmlandDal
Distriktsexp. i Karlstad, tel: 054-19 61 70
www.ovd.missionskyrkan.se
Svenska Missionskyrkan/SMU i Södra Götalands distrikt
Distriktsexp. i Hässleholm, tel: 0451-38 19 30
www.sg.missionskyrkan.se
Svenska Missionskyrkan/SMU i Västra Götaland
Distriktsexp. i Alingsås, tel: 0322-67 22 90
www.vg.missionskyrkan.se
Svenska Missionskyrkan/SMU i Mellansvenska distriktet
Distriktsexp. i Gävle, tel: 026-18 46 54
www.msv.missionskyrkan.se
Svenska Missionskyrkan/SMU i Mälardalen
Distriktsexp. i Stockholm, tel: 08-641 65 98
www.md.missionskyrkan.se
equmenia
Rikskansli, tel: 08-545 915 30
www.equmenia.se
Svenska Missionskyrkan/SMU i Östra Götalands distrikt
Distriktsexp. i Jönköping, tel: 036-16 50 35
www.og.missionskyrkan.se
ISSN 2000–5008
växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010
23
Missionsgåvan
– gör det enkelt att ge
Enkelt, långsiktigt,
ansvarsfullt
Pengarna rullar in
under semestern också!
”Autogiro – enklare
kan det inte bli”
Läs mer på www.missionskyrkan.se
