I Faderns och Sonens och den Heliga Andes namn.
Jag var ute och plockade svamp häromdagen. Först såg
jag bara blad på marken, men så plötsligt såg jag all svamp
mitt ibland bladen. Visst är det märkligt hur något kan
vara så osynligt och sen synas så tydligt. Det är som med
tacksamheten. Vad har jag egentligen att tacka för? Jag
har ju inte vunnit några pengar eller blivit mirakulöst frisk
från nån hemsk sjukdom. Jag knegar på som vanligt folk
och kämpar med att få ihop vardagen. Men jag är ju
faktiskt här idag. Jag har kommit upp på morgon! Tack
Gud för det. När jag tänker efter finns det rätt mycket att
tacka för…
Men det här med förlåtelse, inte behöver jag det. Fast jag
skrek på sonen och den där cyklisten. Och… ja så var det
kanske nåt jag sa som jag inte vet hur det landade, för mej
var det glasklart men… jag kanske sårade fast det inte var
meningen. Tänk att det som nästan inte finns helt plötsligt
blir synligt och känns så skönt att få förlåtelse för.
Tacksamhet och lovsång. Hur kan jag vara tacksam och
lovsjunga när det känns som om livet är kaos? Sjukdom
och smärta våld och rädsla. Var är Gud i det? Det finns så
många människor som lever i krigets skugga borde inte
jag tänka på det i stället för att lovsjunga? Ibland fastnar
jag i Predikarens bok i gamlatestamentet. Det är lite
lagom bittra ord om hur livet är tomhet, ingenting är nytt
under solen och Allt går mot samma mål:
allt har kommit av jord,
och allt blir jord igen.
Men ändå firar vi idag tacksägelsedagen med temat
lovsång. Lovsång….
Och visst finns det saker att vara tacksam för. Gud har
skapat hösten och vi får tacka för gåvorna vi fått under
året. Pumpa och kronätskocka från parken, svamp från
skogen. Visst är det ändå fantastiskt att det går att
komma ut mitt i skogen på bara en halvtimme härifrån.
Jag vet att det inte alltid är så lätt att ta sig ut i skogen,
mej själv kände jag mig s tacksam för de där två timmarna
jag fick häromdagen. Det var som en bön, jag gick på
stigar jag gått förut men det var flera år sedan och ibland
kände jag inte igen mig. Jag kunde ana tåget en bit bort
och bilvägen buller men kände ändå tystnaden och
värmen som omslöt mig. Så helt plötsligt kände jag mig
ganska liten när jag insåg hur stor trattkantarellen
egentligen är och så beroende av allt runtomkring. Den
lilla svampen som sticker upp är ju bara en lite del av allt
det mysiel som finns under marken och lever tillsammans
med övriga växter och organismer. På två timmar var min
korg full av svamp och då lämnade jag kvar de svampar
som var lite mindre. Regnet under sommaren och hösten
har varit med och lagt en grund till all svamp som bara
ploppar upp ur jorden nu. Visst har skörden slagit fel, och
översvämningar ställt till för många. Men så finns det
andra gåvor att skörda, som svampen i skogen. För mig
var det lite som i dagens episteltext jag var glad och
tackade Gud, jag tog vara på det som var bra. Min
tacksamhet blev till en lovsång över allt det fantastiska
som Gud skapat.och hur märkligt och snillrikt allting
hänger ihop. För även om hösten kan kännas som en tid
när allting dör är det nu som vårens liv grundläggs. Jag
planterade vitlök i tisdags. Och om påskliljorna och
tulpanerna ska blomma till våren måste de lökarna
planteras i jorden redan nu.
Men kyrkans tacksägelse är mer än att bara känna
tacksamhet. Vi får tacka och lovsjunga för att Gud är Gud
och att vi är Guds barn. Det ar en av de tio som jag läste
om i Lukasevangeliet som vände fick också något mer än
de andra, en ännu större gåva än att bli frisk från
spetälska, han kom till tro på Jesus. Den kristna tron
handlar om det som han fick vara med om . Att bli ren och
att lära känna Jesus Kristus.
Jesus har gjort oss rena från allt ont som gör att vi inte
kan närma oss Gud. Men han vill också vara vår vän, ha en
nära relation med oss.” Stig upp och gå. Din tro har hjälpt
dig”, säger Jesus. Det säger inte Jesus för att bli av med
mannen utan för att ge honom ett ord på vägen .
Mannen skulle alltid komma ihåg vem som hjälpt honom,
precis som de andra, men han skulle också ha en tro på
att Jesus Kristus kommer från Gud. Tron skulle fortsätta
att hjälpa honom, det är vad Jesus önskar. Den skulle
faktiskt hjälpa honom i evighet om han höll fast vid den.
Även om det ibland känns som om Gud tiger så får vi
tacka för att Jesus Kristus dött för oss på korset.
Även om jag känner Guds närvaro tydligt i naturen är det
så skönt att komma in här och hämta kraft vid korset.
Jesus seger över ondskan.
Det är just där som jag och predikaren inte drar jämt.
Ingenting är nytt under solen, men Jesus har faktiskt dött
för din och min skull. Och lovar att vara med alla dagar till
tidens slut. För det får jag tacka och lovsjunga Gud. Amen.
Sara Kjellerhag
