Skötsel av mång­
funktionell våtmark
En mångfunktionell våtmark inom jordbruket har anlagts eller uppkommit på ett jordbruksområde och består av en del av ett vattendrag eller annat vattenområde som nästan alltid är delvis täckt
av vatten och ständigt i viss mån blött. Det huvudsakliga syftet
med en våtmark är att minska näringsbelastningen från jordbruket.
Man bör placera en ny våtmark så att den mottar avrinningsvatten
från ovanförliggande åkrar. Till en våtmark som har anlagts genom
uppdämning eller grävning hör inte bara en bassängdel utan
också ett grunt vattenområde täckt av växtlighet. En våtmark kan
också bestå av en översvämningsäng, en översvämningsskog eller
en restaurerad, krokig fåra med flödesterasser. Våtmarkerna har i
allmänhet en frodig växtlighet, som består av arter som är karakteristiska för fuktiga växtplatser. Arterna, allt från vattenväxter till arter
typiska för torra landet, växer i zoner. Vegetationens zonering är
speciellt tydlig på strandängar.
sant och mångformigt. De utgör ofta en naturlig del av gamla jordbruksmiljöer. Våtmarker kan användas som bevattningsbassänger
och till att främja vilt-, fiskeri- och kräfthushållningen. Våtmarkerna
gör miljön trivsammare och ökar rekreationsmöjligheterna.
De artrika, mångsidiga våtmarkerna har minskat till följd av en allt
effektivare dikning av åkrar och skogar samt övriga dräneringsåtgärder. Syftet med våtmarkerna är utöver vattenskyddet att främja
den biologiska mångfalden. Våtmarken bromsar upp vattenföringen naturligt och fungerar som ett vattenmagasin och jämnar
sålunda ut flödestopparna. Våtmarkerna gör lanskapet mer intres-
Grunda vattenområden med flacka stränder är fina mat- och boplatser för många arter. Våtmarkens buskar, träddungar och artrika
örtväxtlighet förser många djur och växter med skydd och skugga.
I våtmarkernas mosaikartade livsmiljöer trivs många däggdjur och
fåglar, otaliga insekter och andra ryggradslösa djur samt groddjur. I
de största och djupaste våtmarkerna lever också fiskar.
Genom skötsel av våtmarker främjar man deras biologiska mångfald. Processer som minskar på mängden näringsämnen fungerar
bäst i våtmarker som har vattenområden av olika djup, rikligt med
arter, växtlighet av varierande storlek och rikligt med kantområden och vallar samt ryggar och öar. Det är viktigt att våtmarken är
tillräckligt stor i jämförelse med avrinningsområdet. Vattnet bör
dröja i våtmarken och tränga in bland växterna, så att fasta partiklar
sedimenterar och näringsämnen hålls kvar i våtmarken. Många arter såväl i våtmarken som i dess verkningsområde drar nytta av att
vattnet blir renare. Exempelvis när forsar blir mindre uppslammade
trivs fiskarna bättre.
En våtmark bestående av
bassänger, en slingrande
bäck och en liten översvämningsäng bildar en fin
livsmiljö i åkerlandskapet
Europeiska jordbruksfonden för
landsbygdsutveckling: Europa
investerar i landsbygdsområden
Landsbygdsnätverket,
Sydvästra Finlands miljöcentral 2010.
Teckningar: Mimmi Vuoristo,
Bilder: Airi Kulmala, Keijo Luoto, Anni Karhunen, Kimo Härjämäki
Layout: Edita Prima Ab
Trollsländor och grodor trivs vid våtmarker, liksom också fackelblomster och strandlysing, som blommar mitt i sommaren.
Skötsel av våtmarkens växlighet
Röjning och slåtter
Även en igenvuxen våtmark håller kvar näringsämnen, men med
tanke på den biologiska mångfalden och ett effektivare vattenskydd bör man röja i växtligheten. Skötseln av växtligheten bör planeras enligt målen och våtmarkstypen. I våtmarker vid skogsbryn
avlägsnas endast litet av trädbeståndet, men däremot i våtmarker i
ängsmiljö upprätthålls den naturligt öppna miljön genom slåtter.
Man bör lämna växtlighet av olika höjd på olika ställen av våtmarken. Örtväxtlighet röjs och slås här och där. Om täta vass- eller
kaveldunsbestånd lett till att vattnet strömmar som i en kanal,
avlägsnas delar av dem. Om buskbeståndet hindrar vattnet exempelvis från att sprida sig till våtmarkens översvämningsområde, röjs
buskar till vattnet åter rör på sig. Träd som fallit omkull i våtmarken
avlägsnas, men man kan lämna kvar några kullfallna träd för att
främja den biologiska mångfalden och om de passar in i landskapet. I de våtmarker där reglering är möjlig kan man sköta växtligheten genom att reglera vattenståndet. En sänkning av vattenståndet
leder till att växtartsammansättningen förändras och växterna
sprider ut sig. Genom att höja vattenståndet kan man däremot
hindra vissa arter från att breda ut sig.
Den bästa tiden att sköta växtligheten är slutet av sommaren, men
buskar och träd kan röjas också på vintern. Skötselåtgärder ska inte
vidtas under arternas förökningstider. Röjnings- och slåtteravfall
bör föras bort från området, så att de näringsämnen de innehåller
säkert avlägsnas från våtmarken. Växtresterna kan användas som
foder, bränsle eller jordförbättringsmedel.
På vidsträckta, flacka områden kan blåsten hindra vattnet från att
sprida ut sig till hela våtmarken. Då kan det vara bra att lämna hög
Våtmarkslivsmiljö i
åkerlandskap
växtlighet i naturliga grupper som vindskydd på någon kant av
våtmarken. Höga, ensamma träd är dock ypperliga spaningsställen
för rovfåglar på jakt, så genom att fälla dem kan man främja övriga
fåglars trivsel. Ståtliga träd är å andra sidan ett fint inslag i landskapet och på alla områden finns det ju inte så rikligt med rovfåglar
(kråkor). Man kan röja buskar och annan växtlighet på sydsidan av
våtmarken, så att ljuset och vattnets uppvärmning kan sätta fart
på den mångsidiga örtväxtlighetens tillväxt i god tid på våren och
skapa gynnsamma förhållanden för bortfallet av näringsämnen.
Om fiskar och kräftor behöver skugga, ska man lämna kvar för
ändamålet lämplig växtlighet.
Bete och samskötsel
Bete är det traditionella men också enklaste sättet att sköta
vidsträckta strand- och översvämningsängar, men det lämpar sig
också för skötsel av kanterna av övriga våtmarker. Betet ska vid
behov anpassas till de ombytliga förhållandena genom att man
varierar betestiden och antalet betesdjur. När betesdjurstätheten är
tillräckligt låg, blir slitaget på växtligheten inte för stort, uppslammas inte strandzonerna och uppkommer inte andra olägenheter
med vattenkvaliteten. Betesgången livar också upp landskapet och
ökar den biologiska mångfalden.
Om det finns skyddszoner eller mångfaldsobjekt i närheten av en
våtmark, kan man kombinera skötseln av dem med skötseln av
våtmarken. Strandängar lämpar sig för sambete med exempelvis
skyddszoner eller naturvårdsåkrar. Slåttern av skyddszoner kan
också förenas med slåttern av en våtmarks kantområden. Våtmarkerna är i allmänhet mycket frodiga, så man bör vara på sin
vakt med att mångfaldsobjekt som ingår i samma bete inte blir
frodigare. Det finns mera information om betet och samskötseln i
övriga skötselkort.
Underhåll av våtmark
Reparation av damm
Ofta går det så att en del vattnet rinner förbi grunddammen och
fårans kant eroderas. På vintern trycks dammen ner och översvämningsvatten eller isar flyttar på stenarna. En orsak kan också vara
att stödstenarna är för små. Man kan reparera skadan genom att
lägga till stora stenar eller omplacera stenarna. Samtidigt bör man
avlägsna kvistar och annat material som samlats vid dammen.
Dammen börjar läcka om filterduken saknas eller det förekommer
brister i tätningsmaterialet. Då är man tvungen att ta isär en del av
konstruktionerna och förnya tätningen. Söndriga rör och vallar som
rasat eller tryckts ner bör också repareras vid behov. Det är viktigt
att reparationerna görs omedelbart när problemen har upptäckts,
för då sparar man tid och det hinner inte uppstå större skador.
Vattnet rinner vid sidan av grunddammen, eroderar fåran och orsakar förr
eller senare att kanten rasar ner.
Förbättring av våtmarkens funktion
Det kan med tiden uppstå pistogflöden i våtmarker. Då strömmar
vattnet snabbt längs en kanalliknande fåra och en del av våtmarken
blir utan vatten. Det lönar sig att kontrollera läget tidigt på våren, då
växtligheten ännu inte täcker dammkonstruktionerna. Orsaker till
pistogflöden är exempelvis att vallar och ryggar som styr flödet har
förstörts, att växtligheten ställvis är för tät, att våtmarkens kanter har
rasat ner, att det uppstått anhopningar av jordmaterial och växtmassa eller att bassängens djupa delar har fyllts igen. I en våtmark
borde det inte heller förekomma områden med helt stillastående
vatten. I dessa uppstår syrelösa förhållanden, som kan leda till att
stora mängder fosfor frigörs ur bottnen ut i vattnet. Men å andra
sidan är det nödvändigt med syrelösa förhållanden ställvis för att
kväve skall kunna övergå i gasform och frigöras ut i luften.
Man kan förnya och bygga nya vallar, öar och ryggar i fåran för att
En välfungerande grunddamm, som är tillräckligt svagt sluttande också
för fiskar.
styra vattnets rörelser i våtmarken. Man kan sänka fårans kanter
och ta bort slam och växtlighet som ansamlats i den. På flacka
strandängsvåtmarker kan vattnet ledas via små fåror långt ut bland
växtligheten. Våtmarker ska iståndsättas då vattenföringen är liten,
alltså på vintern eller under andra torra tider. För att underlätta
iståndsättningen kan våtmarken tömmas på vatten med hjälp av
en regleringsdamm eller genom pumpning. Om man planerar en
storskalig iståndsättning av en våtmark, är det bästa att fördela
arbetet på flera år.
I den här våtmarken
förminskar man näset
i mitten så att vattnet,
som kommer från
höger, strömmar också
via bassängerna i bakgrunden. I mitten kan
man lämna en liten ö
som styr vattnets gång.
Därtill görs de brantaste kanterna mindre
branta, och så öppnas
för vattnet en led till
översvämningsängen
i förgrunden. Det kan
också bli aktuellt att
höja själva dammen.
Avlägsnande av slam
Mängden avsatt slam som vattnet transporterat till våtmarken bör
kontrolleras minst en gång om året och vid behov oftare. Man kan
göra en ungefärlig uppskattning med ögonmått eller använda en
måttkäpp. Slammet bör avlägsnas då när det hotar att sätta sig i rörelse under högvatten eller när det djupa partiet har blivit så grunt
att vattnets uppehållstid i våtmarken blivit kortare. Näringsämnen
är bundna i slammet och målet är att hindra att de transporteras ut
i vattendrag. Vid översvämningar sätter jordmaterial som ansamlats
bakom grunddammar sig lätt i rörelse. Om man vill utöka vattenarealen, bör man avlägsna sediment som är täckt av växtlighet, i
annat fall ska man bevara växtligheten så väl som möjligt. Slammet
grävs upp eller muddras under torra tider och läggs i högar på så
sätt att näringsämnen inte rinner tillbaka ner i vattnet. Muddringen
kan också utföras som sugmuddring. Det näringsrika sedimentet
kan spridas ut på åkrar.
Lånken trivs i vattenbrynet också i våtmarker.
än planerat. Skötselåtgärderna och observationerna antecknas i
en skötseldagbok. Det vore bra att gransa kvaliteten på det vatten
som kommer till och lämnar våtmarken, för utifrån den kan man
avgöra om våtmarken i fortsättningen bör utvidgas eller om det
behövs andra åtgärder som förlänger vattnets uppehållstid.
Svaltingen är en allmän våtmarksart, rödbenan trivs på grunda
och flacka stränder.
Uppföljning av våtmarken
och förbättring av
mångfunktionen
Man bör följa upp en våtmarkers funktion genom att ge akt på
huruvida fasta partiklar sedimenteras, vattenföringen blir långsammare och översvämningsvatten magasineras samt hur våtmarken
utvecklas som livsmiljö för olika arter. När man följer med våtmarken klarnar det hur skötseln inverkar på området och huruvida man
borde ändra på skötseln, till exempel för att göra vattenskyddet
effektivare. När man iakttar hur växt- och fågellivet har utvecklats,
kan man avgöra om slåttern och röjningen av buskar borde
vara mer omfattande eller eventuellt mindre omfattande
Man kan göra växtlighet i våtmarkskanterna mångsidigare genom
att avlägsna frodiga kväveälskande växter (bl.a. älgört, gråbo,
dunörter, vass, hundkäx, tistlar) genom slåtter eller bete. Att antalet
lågväxta arter ökar, gynnar vissa fåglar och gör rum för nya växter.
För att förhindra erosion kan det vara nödvändigt öka växtligheten, och det kan man göra genom att plantera vilda växter från
närområdet i våtmarken. I allmänhet behöver man inte plantera
något, för växterna breder ut sig på naturlig väg. Man kan förbättra
fåglarnas förhållanden genom utfodring, fångst av små rovdjur,
bygge av holkar och boholmar. Fåglarna trivs bättre också om man
lämnar skyddande buskar kvar och gör stränderna mindre branta.
Vid behov tryggas fiskarnas livsvillkor genom att man ser till att
det alltid finns vatten i våtmarken och att dammkonstruktionerna
inte hindrar fiskarnas rörelser. Fiskvägar kan byggas också efter att
våtmarken har anlagts.
Man kan få även en liten våtmark att uppvisa en stor
biologisk mångfald. Man kan bygga näs och uddar som styr vattnets gång och omvandla en del av
våtmarken till en låg, splittrad mosaik av växter och
vatten. Buskar kan lämnas på kanterna men en del av
stranden lönar det sig att hålla öppen genom slåtter.
Finansiering av skötsel
Skötseln av mångfunktionella våtmarker kan
finansieras genom specialstöd inom miljöstödet för jordbruk. Stöd kan sökas av jordbrukare
som förbundit sig till miljöstödet. Även registrerade föreningar kan ansöka om stöd för skötsel
och anläggning av våtmarker via Leader.
ska bestå av åker
• våtmarken ska vara belägen på avrinningsområden för åar eller älvar som mynnar ut i havet eller
på avrinningsområden för sådana sjöar där våtmarken gör det möjligt att främja vattenskyddet
inom jordbruket, öka den biologiska mångfalden
och gynna vilt-, fiskeri och kräfthushållningen.
Stödformer för skötsel av våtmarker
Specialstöd beviljas inte till
• Skötsel av mångfunktionell våtmark
• Främjande av naturens och landskapets mångfald
• Stöd för icke-produktiva investeringar, endast för
anläggning, areal minst 0,5 % av det ovanförliggande avrinnningsområdet.
• Anläggning och skötsel av skyddszoner
• våtmarker på vars avrinningsområde det inte
finns tillräckligt med åkrar även om våtmarken
skulle ligga inom ett jordbruksområde
• uppdämda vattenområden
• små vattenbassänger eller bassänger för simning
Skötsel av mångfunktionell våtmark: de
viktigaste stödvillkoren
• arealen för avtalet minst 0,3 ha, kan bestå av
delar vars storlek ska vara minst 0,05 ha, över
20 % av det ovanförliggande avrinningsområdet
Mer information
• De regionala Närings-, trafik- och miljöcentralerna
• Landsbygdsverket
• Rådgivningsorganisationer för jordbruket
• Våtmarks- och täckdikningsplanerare
• Jaktvårdsdistrikten
• Guider om stöden och broschyrer www.mavi.fi
Andra skötselkort och guider
• Skötselkortsserie för vårdbiotoper
• www.mavi.fi >Viljelijätuet > Hakuoppaat, ohjeet,
koulutusmateriaali > Ympäristötuen neuvonnalliset oppaat
• Skötselkort för skyddszoner
• www.ymparisto.fi/los/maatalous > Esitteitä
• Skötselkort för kantzoner och åkerholmar
• www.ymparisto.fi/los/maatalous > Esitteitä
• Skötsel av bäckar på jordbruksområden – Naturenlig dränering
• www.ymparisto.fi > Suomen ympäristökeskus >
Julkaisut > SYKEn esitteet
• Bäckar – levande landsbygd, Guide till bäckrestaurering
• Viljelijätuet > Hakuoppaat, ohjeet, koulutusmateriaali > Ympäristötuen neuvonnalliset oppaat
