SEXUELLT
SJÄLVSKADEBETEENDE
DEFINITIONER UR ETT QUEERPERSPEKTIV
ALEXANDRA SÖDER
ELIN PERDER
SEXUELLT
SJÄLVSKADEBETEENDE
DEFINITIONER UR ETT QUEERPERSPEKTIV
ALEXANDRA SÖDER
ELIN PERDER
Söder, A & Perder, E. Sexuellt självskadebeteende. Definitioner ur ett
queerperspektiv. Examensarbete i socialt arbete. 15 högskolepoäng. Malmö
högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2014
Denna uppsats behandlar det relativt nya begreppet sexuellt självskadebeteende. I
studien presenteras tidigare forskning som relaterar till bl.a. självskadebeteende
generellt och riskbeteende hos unga. Sex intervjuer har utförts med dels
specialister inom sexologisk problematik samt med kuratorer. Studien ämnade
tittade närmare på definitioner av sexuellt självskadebeteende, samt vilka
värderingar kring kön och god respektive destruktiv sexualitet de förmedlar. Det
insamlade materialet har tematiserats och analyserats med hjälp av queerteori och
sexologisk teori. I vårt resultat identifierade vi åtta potentiella kriterier för sexuellt
självskadebeteende, varav några belyste ex. funktionen av sex som ångestdämpare
och degradering av sig själv. Våra informanter förmedlade en viss ambivalens vad
gäller hur god respektive destruktiv sexualitet tas i uttryck. Studien kunde även
identifiera ett osynliggörande av pojkars utsatthet vad gäller bl.a försäljning av
sexuella tjänster. Resultatet visade vidare att det som gör sexuellt
självskadebeteende unikt är att individen lämnar bort kontrollen till andra
människor, samt att individen i behandlingssammanhang inte bör uppmuntras att
avstå från sex. Slutsatsen belyser vikten av att låta den unge själv vara
problemformulerare, samt efterfrågar mer forskning på området och samtal kring
hur behandlare på bästa sätt kan stötta unga i deras sexuella utveckling.
Nyckelord: Prostitution, Queer, Sexualitet, Sexuellt destruktivt beteende,
Självdestruktivitet, Självskadebeteende, Ungdomar.
2
SEXUAL SELF-HARM
DEFINITIONS FROM A QUEER PERSPECTIVE
ALEXANDRA SÖDER
ELIN PERDER
Söder, A & Perder, E. Sexual self harm. Definitions from a queer perspective.
Degree project in social work. 15 credits. Malmö University: Faculty of health
and society, Department of social work. 2014.
This thesis discusses the relatively new concept of sexual self-harm. The study
presents earlier research that relate to self-harm in general and risk behavior
among youth. Six interviews were conducted with both specialists in sexological
problems and with counselors. The study aimed to look closely at the definitions
of sexual self-harm, and the values surrounding gender and good versus
destructive sexuality that they convey. The material was thematized and analyzed
using queer theory and sexological theory. In our results we identified eight
potential criteria for sexual self-harm, some of which highlighted the function of
using sex in order to handle anxiety and as degradation of oneself. Our informants
conveyed a certain ambivalence regarding how good versus destructive sexuality
is expressed. The study could also identify an invisibility of boys' vulnerability
regarding selling sexual services. The results further showed that what makes
sexual self-harm unique is that the individual hands over power over him-orherself to other people, and that the individual in the treatment context shouldn’t
be encouraged to abstain completely from sex. The conclusion marks the
importance of allowing the young person to formulate his or her problem. More
research in this area is needed and discussions should be held on how the field of
social work can best support young people in their sexual development.
Keywords: Prostitution, Queer, Self-harm, Self-injury, Sexuality, Sexually
Destructive Behaviour; Youth.
3
Innehållsförteckning
1. Inledning och problemformulering ..................................................................... 5
1.1 Syfte ............................................................................................................. 7
1.2 Frågeställningar ............................................................................................ 7
1.3 Avgränsning .................................................................................................. 7
2. Bakgrund ............................................................................................................. 7
3. Tidigare forskning ............................................................................................... 8
3.2 Övergrepp, prostitution och riskbeteenden ................................................... 9
3.2.1 Kön och sårbarhet ............................................................................... 11
3.2.2 Exponering och risktagande online ..................................................... 13
3.3 Kritik mot definitioner inom psykiatrin ...................................................... 15
4. Teori .................................................................................................................. 17
4.1.1 Queerrörelsen – en historisk bakgrund ............................................... 18
4.1.2 Queerteori i Sverige ............................................................................ 19
4.3 Gayle Rubin och ”Thinking sex” ................................................................ 20
4.3.1 Sexnegativitet ...................................................................................... 21
4.3.2 Den sexuella värdehierarkin ............................................................... 21
4.3.3 Figur 1. Gayle Rubins sexuella värdehierarki; .................................. 22
5. Metod................................................................................................................. 24
5.3.1 Intervjun som metod ........................................................................... 25
6. Presentation av verksamheter och informanter ................................................. 28
6.1.1 Ungdomsmottagning ........................................................................... 28
6.1.2 Specialistmottagning 1 ........................................................................ 28
6.1.3 Specialistmottagning 2 ........................................................................ 29
6.2.1Kuratorer .............................................................................................. 29
6.2.2 Specialister .......................................................................................... 29
7. Resultat och analys ............................................................................................ 30
7.1 Definition .................................................................................................... 30
7.1.1 Vem är problemformulerare? ............................................................. 34
7.1.2 Sexuellt självskadebeteende – behövs begreppet? .............................. 36
7.2 Kön ............................................................................................................. 37
7.2.1 ”De osynliga pojkarna” ....................................................................... 39
7.2.2 Kritiska tankar kring normalitet .......................................................... 40
7.3 Värderingar ................................................................................................. 41
7.3.1 Föreställningar om god och destruktiv sexualitet ............................... 41
7.3.2 Patologi och Salutogenes .................................................................... 43
8. Slutdiskussion .................................................................................................... 45
9. Referenser .......................................................................................................... 49
Litteratur ...................................................................................................... 49
Vetenskapliga artiklar .................................................................................. 49
Internetlänkar ............................................................................................... 49
Statliga rapporter .......................................................................................... 50
Förarbeten och lagar .................................................................................... 50
10. Bilagor ............................................................................................................ 51
Intervjuguide för specialister ....................................................................... 51
"Isbrytare" ................................................................................................... 51
Tema "definitioner" ..................................................................................... 51
Tema "Kön" ................................................................................................ 51
Intervjuguide Ungdomsmottagningar ......................................................... 52
Tema "Inledning och yrkesroll" .................................................................. 52
4
Tema "definitioner" ..................................................................................... 52
Tema "Kön" ................................................................................................ 52
5
1. INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING
Det finns få ämnen som är så känsliga som sexualitet. Frågor om sexuella
preferenser och praktiker väcker starka känslor och åsikter hos de flesta.
I Sverige idag är den sexuella myndighetsåldern, eller åldern för sexuellt
självbestämmande, 15 år. En individ har då enligt lag rätten att genomföra samlag
eller motsvarande sexuella handlingar. Men även om en ungdom uppnått denna
ålder kan samhällets stödsystem bedöma att ungdomen uttrycker en form av
”farlig” sexualitet. Detta kan exempelvis vara promiskuitet och/eller oskyddade
samlag, olika former av prostitution, exhibitionism1, exponering eller risktagande
på internet. Kanske kan det även gälla fetischer2 som kan åsamka fysisk och/eller
psykisk skada. Vi som skrivit denna uppsats intresserade oss för definitionerna
kring destruktiv sexualitet samt det sätt på vilket detta område är omgivet av
normer och värderingar, som kan gå ut och in ur synlighet.
På senare år, uppskattningsvis sedan ca 10 år tillbaka, har begreppet ”sexuellt
självskadebeteende” funnits som begrepp inom socialt arbete, om än utan tydligt
innehåll och med varierande definitioner. Det är ett ganska nytt och outforskat
område som försöker ringa in det svårdefinierade och abstrakta att människors
sexualitet kan ta sig destruktiva uttryck. Detta begrepp och dess vara inom socialt
arbete väcker många intressanta frågeställningar för både forskare och behandlare.
Vem har rätten att avgöra åt någon annan vad som är en god sexualitet respektive
ett destruktivt sexuellt beteende? Ska det spela roll vilken bakgrund en människa
har när vi försöker ge oss i kast med att avgöra detta? Och hur kan vi hjälpa dem
som är utsatta?
Det är tydligt, när vi ser oss i backspegeln, att strömningar i samhället ständigt
förändras och således även våra uppfattningar kring vad som är en god sexualitet.
Det kan illustreras genom det faktum att homosexualitet fram till 1979 hade en
sjukdomstämpel i Sverige, (Ambjörnsson, 2006:17) att våldtäkt inom äktenskapet
var lagligt i vårt land fram till 1965, (SKR , Länk 1) samt psykiatriska
diskussioner som förts i DSM-V3 om möjliga positiva psykologiska effekter av
sadomasochistiska praktiker. Genom våra erfarenheter av socialt arbete och
fördjupningsstudier i sexologi har vi även fått uppfattningen att de sexologiska
frågorna är bortprioriterade i såväl socionomutbildningen, som på socionomers
arbetsplatser. Detta trots att sexualitet och frågor som rör detta i stor utsträckning
möter flertalet av yrkesverksamma i vardagen – som då behöver både beredskap
och handledning för att hantera dessa på bästa sätt.
Således är sexuellt självskadebeteende ett viktigt fenomen att diskutera och
problematisera. Vidare är det rimligt att anta att när det gäller att ringa in vad som
är ett sexuellt självskadebeteende så har professionella inom socialt arbete en stor
makt – och ett stort ansvar. Vi som författat denna uppsats ville göra en studie
som tittar närmare på hur professionella skapar och uppfattar definitioner av
sexuellt självskadebeteende, samt hur detta relaterar till normalitet och skapandet
av genus och god respektive destruktiv sexualitet. Vi ville titta på hur
föreställningar kring kön också påverkar förväntningarna på sexuella uttryck.
1 En drift att vilja visa upp sig – kan vara av både sexuell och icke-sexuell karaktär
2 Åtrå till ett föremål eller kroppsdel
3 Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorder
6
Linda Jonsson publicerade 2012 tillsammans med Åsa Lundström Mattson en
lättläst kunskapsöversikt via Stiftelsen Allmänna Barnhuset riktad till alla
professionella som kommer i kontakt med barn och ungdomar i sitt arbete och
som behöver upplysas om vad det kan innebära att skada sig genom sex. Dessa
två författares uppfattning som gavs uttryck för i kunskapsöversikten var att
kunskapen kring sexuellt självskadebeteende är liten både hos forskare och hos
dem som arbetar med unga. (Jonsson & Mattson, 2012)
Frågan kring sexuellt självskadebeteende har således lyfts till ytan och trevande
börjat belysas. Vi som skrivit denna uppsats tror att det i denna process är ytterst
viktigt att synliggöra, inte bara att det finns utsatta unga som behöver hjälp, men
också att det är av stor vikt att undersöka vilken roll professionella har i mötet
med de unga. Vi tror vidare att de professionella behöver se över sina egna
föreställningar kring sexualitet och kön, för att de unga ska kunna bli hjälpta i sin
situation på ett förutsättningslöst vis, oavsett hur de definierar sina sexuella
praktiker. Vi hoppas att denna uppsats bidrar i någon mån till detta relevanta
perspektiv.
1.1 Syfte
Vårt syfte med denna uppsats är att undersöka hur definitioner av sexuellt
självskadebeteende skapas inom verksamheter som specialiserar sig på behandling
av sexuella självskadebeteenden, samt bland kuratorer på ungdomsmottagningar.
Genom kvalitativa intervjuer med behandlare inom dessa verksamheter, vill vi
titta närmare på hur dessa definitioner kan kopplas till sexologisk och
genusvetenskaplig teori. Genom våra sex intervjuer vill vi titta närmare på de
värderingar som kan ligga bakom de tolkningar av sexuellt självskadebeteende
som blir synliga och hur de relaterar till normalitetsbegreppet och därigenom
också queerteori.
1.2 Frågeställningar
Vilka definitioner av sexuellt självskadebeteende förekommer hos våra
informanter?
Vilka föreställningar kring god respektive destruktiv sexualitet ger de uttryck för?
Vilka föreställningar om kön ger definitionerna uttryck för?
1.3 Avgränsning
Vi har valt att fokusera på ”ungas” sexuella självskadebeteenden, men från det att
de uppnått sexuell självbestämmanderätt; dvs. 15 år – och upp till 25 år. En del av
den forskning vi tagit del av kan dock stundtals avse ett större spann, eller relatera
till sexualitet generellt.
2. BAKGRUND
Medan sex som självskadebeteende är ett tämligen outforskat område är
självskadebeteenden generellt något mer utforskade. Jonsson & Mattson (2012)
beskriver självskadebeteende som olika slags destruktiva handlingar som en
människa gör mot sin kropp. Att skära eller bränna sig tillhör troligtvis två av de
mest associerade handlingar kopplade till begreppet självskadebeteende. Det finns
dock många andra sätt och det går att finna flera olika definitioner av vad ett
självskadebeteende är. Två av de vanligaste begreppen som går att finna är Non
7
Suicidal Self-injury (NSSI) och Deliberate Self-harm (DSH). NSSI syftar till en
direkt och avsiktlig skada av kroppsvävnad men utan självmordsavsikt. Forskning
visar att NSSI ofta börjar i tidiga tonåren och verkar vara ungefär lika utbrett
mellan kön, etniciteter och socioekonomiska bakgrunder. (Nock, 2009) DSH är en
vidare definition som syftar till avsiktliga handlingar som orsakar något slags
självskada, men utan dödlig utgång. Inom denna definition ryms dock även
självmordsintention och beteenden så som att t ex svälja droger eller andra
föremål.
Det finns givetvis många olika anledningar till varför ungdomar väljer att skada
sig själva. Inom forskningen talas det dock främst om två olika funktioner som
självskadebeteende har. Den funktion som det finns mest forskningsstöd för är s.k.
affektreglering, vilket innebär att självskadebeteendet fungerar som ett slags
reglering av känslor, antingen att skadandet är ett slags positiv förstärkning eller
att det fungerar som en bestraffning. Även om självskadebeteenden många gånger
innebär negativa konsekvenser på längre sikt tyder forskningen på att
självskadebeteende på kortare sikt kan innebära att personer som lider av starka,
känslomässiga reaktioner och svårighet att reglera sina känslor kan få en tillfällig
lättnad. (Jonsson, Mattson: 2012) Impulser att skada sig själv infinner sig oftast
enligt Nock et. al (2009 i Jonsson & Mattson, 2012) när personen ifråga är ensam
och upplever negativa tankar eller olika slags svåruthärdliga känslor som
exempelvis plågsamma minnen, känslor av skam eller ilska och/eller tankar om
oduglighet.
Som tidigare nämnts identifieras i forskning förutom affektreglering även en
annan funktion som självskadebeteende kan ha, s.k interpersonell funktion. Detta
innebär att självskadebeteendet ses som ett sätt för personen att i brist på annan
kommunikation kommunicera att denne mår dåligt. Forskning som gjorts påvisar
att ungdomar med självskadebeteende generellt har svårare både att uttrycka och
hantera svåra känslor samt att lösa sociala problem. (Jonsson & Mattson, 2012)
Jonsson & Mattson (2012) menar att det i de internationella definitionerna av
självskadebeteenden, (NSSI och DSH, se definition ovan) går att finna likheter
med fenomenet att skada sig själv genom sex. Skillnaden är dock att individen i
sistnämnda fall använder sig av en eller flera andra individer för att skada sig
själv. Exempel på detta kan t ex vara att personen söker sig till olika sexuella
situationer där personen med hjälp av andra åsamkar sig fysiska skador som är
avsiktliga men saknar självmordsintention. De indirekta skadorna av detta kan
vara av både fysisk och psykisk karaktär, t ex att man får könssjukdomar till följd
av oskyddat samlag, eller att man upplever skam och ångest efteråt.
3. TIDIGARE FORSKNING
I detta avsnitt kommer vi att redogöra för tidigare forskning inom vårt valda fält.
Eftersom fenomenet vi vill undersöka, sexuellt självskadebeteende, sällan blivit
definierat genom forskning, har vi valt att utforska inte bara sexuellt
självskadebeteende utan också närliggande ämnen som är långt mer beforskade.
De områden vi har valt att titta närmare på står enligt forskningen i stark relation
till vårt ämne. Exempel på detta är självskadebeteenden generellt, prostitution,
konsekvenser av övergrepp och trauma samt risktagande på internet.
8
Värt att nämna är att det finns fler sexologiska fenomen och mer forskning som
hade kunnat vara relevant att ta upp i denna studie, men med hänsyn till vår
studies storlek har vi behövt göra vissa avgränsningar i materialet. Vår avsikt har
varit att belysa ett tvärsnitt av de aspekter som spelar in i ett sexuellt
självskadebeteende, och visa på olika relevanta perspektiv. Vid läsning av
nedanstående text vill vi markera att just prostitution som ämne är enormt stort
och att vi har valt att se på det utifrån unga och riskfaktorer. Vi har inte möjlighet
att utveckla det i sin fulla komplexitet. Nedan följer en genomgång av forskning
på de områden vi funnit relevanta.
3.1 Fenomenet utan definition
Både när vi tittat på svenska kunskapsöversikter i vårt ämne, samt i
inledningsfasen i vår informationsinsamling slogs vi av insikten att sexuellt
självskadebeteende är ett relativt nytt och outforskat fält. Det saknas beprövade
behandlingsmetoder och även för de specialiserade verksamheterna är arbetet
fortfarande i sin linda. Den svenska socionomen och doktoranden i socialt arbete
Linda Jonsson samt journalisten och författaren Caroline Engvall har båda haft
betydande roller i processen att lyfta frågan om unga som skadar sig genom sex i
media och det offentliga rummet i stort. Caroline Engvall publicerade år 2008
boken ”14 år till salu” och år 2011 boken ”Skamfläck” som båda behandlar ämnet
att ha sex eller sälja sex som konsekvens av tidigare övergrepp, och för att dämpa
ångest. Dessa böcker lyfte även förekomsten av detta som något som överbryggar
samhällsklasser. Det faktum att de båda innehöll autentiska berättelser stärkte
även dess trovärdighet. I boken ”Unga som skadar sig genom sex” beskriver den
svenske journalisten och författaren Caroline Engvall följande:
”Att skada sig genom sex verkar fungera på samma sätt som att sätta ett
rakblad mot armen, just då känns det bra (…) Efteråt kan de börja tänka
att de gjort något dumt, vilket ökar ångesten ännu mer och i sin tur leder
till mer självskadande.” (Jonsson & Matsson 2012:14)
Det finns idag ingen vedertagen definition av vad det egentligen innebär att skada
sig själv genom sex. Fenomenet beskrivs på många olika sätt och är kanske allra
främst representerat i litteratur och bloggar på internet där ungdomar själva
berättar om sina erfarenheter kring denna problematik. Komplexiteten visas vidare
genom det faktum att fenomenet sällan beskrivs inom forskningen. (Jonsson och
Matsson 2012) Åsa Landberg, psykolog och psykoterapeut på Rädda Barnen
definierar sexuellt självskadebeteende på följande vis, i Jonsson och Mattsons
kunskapsöversikt;
”När man har ett mönster av att söka sig till sexuella relationer som
innebär att man skadar sig själv, fysiskt och psykiskt. Beteendet orsakar
starkt signifikant lidande eller försämrad funktion i skolan, arbetet eller på
andra viktiga områden.” (Jonsson & Mattson: 2012:19)
I brist på officiell definition av fenomenet får yrkesverksamma således lyssna till
behandlare och nyckelpersoner med omfattande erfarenhet av just denna
målgrupp, för att förstå mekanismerna bakom och konsekvenserna av sexuellt
självskadebeteende. Under nästa rubrik tar vi upp några av de fält inom vilka det
finns mer forskning och fler studier och vilka ofta samspelar med sexuellt
självskadebeteende. Också där finns värdefull kunskap för att kunna förstå vår
9
målgrupp bättre.
3.2 Övergrepp, prostitution och riskbeteenden
Eftersom unga som skadar sig själva genom sex kan vara en svår grupp att
identifiera, då problematiken oftast inte syns på utsidan, är ett sätt att hitta dessa
ungdomar att söka bland de riskgrupper där självskadebeteende kan vara
vanligare. Några av dessa riskgrupper är ungdomar med personlighetsstörningar
eller ungdomar med erfarenhet av misshandel och trauman. Forskning som gjorts
påvisar dessutom att några av de händelser som innebär störst risk för att bli
traumatiserad är att ha blivit utsatt för våld eller sexuella övergrepp. (Jonsson,
Mattson: 2012: 44)
Prostitution är ett fenomen som är starkt laddat och många har säkerligen väldigt
olika föreställningar om vad prostitution egentligen innebär. I ”Sexuell
exploatering av barn och ungdomar” (Priebe, 2008:45) lyfts problematiken kring
begreppet ”prostitution” och ungdomar fram. Enligt Priebe har de flesta författare
som gjort studier kring ungdomar som säljer sexuella tjänster kommit fram till att
prostitution inte är ett lämpligt begrepp när man talar om ungdomar. Detta bygger
dels på föreställningen att begreppet prostitution många gånger leder tankarna till
en mer regelbunden verksamhet med många kunder, medan flertalet ungdomar
kanske bara har sålt sexuella tjänster vid ett eller ett fåtal tillfällen. Vidare menar
man att begreppet är olämpligt eftersom de flesta ungdomar inte anser att de
prostituerar sig. Priebe påpekar också att det i många publikationer beskrivs en
gråzon mellan ömsesidig, frivillig sexualitet och prostitution, en gråzon som tycks
vara mer framträdande när det gäller unga än vuxna. (Priebe, 2008:45) Detta är en
mycket intressant aspekt när det gäller vår målgrupp då det antyder att
prostitutionens närvaro som fenomen är specifik och behöver analyseras på ett
särskilt sätt när det gäller unga.
I den senaste statliga offentliga utredningen om könshandel definieras prostitution
enligt följande:
”När minst två parter köper eller säljer sexuella tjänster mot ersättning
(vanligen ekonomisk); vilken utgör en förutsättning för den sexuella
tjänsten.” (SOU 1995:15)
Värt att notera i citatet ovan är ordet ”ersättning”, vilket suddar ut föreställningen
om att prostitution alltid innefattar betalning i form av pengar. Abelsson &
Hulusjö (2008) beskriver hur en viktig del av definitionsdiskussionen är hur man
ska använda sig av begreppet prostitution när man talar om ungdomar. Eftersom
vi har valt ett åldersspann på 15-25 år innebär detta att en del av de ungdomar vi
talar om är 18 år. Detta innebär att prostitutionen i detta fall även kan likställas
med sexuell exploatering av barn, vilken innefattar handel med barn,
barnprostitution samt barnpornografi. Då diskussionen kring dessa olika
definitioner skulle ta för lång tid samt att den inte är representativ för hela vårt
åldersspann har vi valt att endast tala om prostitution generellt. (Abelsson,
Hulusjö, 2008)
I artikeln ”Revictimization and self-harm in females who experienced childhood
sexual abuse” (Noll, Horowitz, Bonanno, Trickett & Putnam: 2003) gås ännu
djupare in på korrelationen mellan tidiga sexuella övergrepp och upprepad
traumatisering som vuxen och självskadebeteende. I artikeln presenteras en, för
10
tidpunkten, unik longitudinell empirisk forskning på konsekvenser av sexuella
övergrepp på flickor. Det engelska begreppet ”revictimization” syftar på
förekomsten av fysiska och/eller sexuella övergrepp av en utomstående i en vuxen
individs liv som varit offer för sexuella övergrepp som barn. Författarna beskriver
skeendet på följande vis;
”The reexperiencing symptoms may lead to a repetition compulsion where
the failure to accommodate to a traumatic experience may lead to a
subconscious drive to reenact the experience to achieve a sense of mastery
over the original trauma.” (Noll, Horowitz, Bonanno, Trickett & Putnam:
2003: 1455)
I studien tas denna typ av upprepad traumatisering upp som ett begrepp skiljt
från, men starkt relaterat till, självskadebeteende. I artikeln nämns att forskningen
växer på ämnet sexuella övergrepp i barndomen och återkommande sexuell
traumatisering – däremot har den empiriska forskningen varit begränsad, och
väldigt få forskningsprojekt har följt dessa individer över tid, genom deras
utveckling. Nämnda undersökning gjorde dock just detta. (Noll, Horowitz,
Bonanno, Trickett & Putnam: 2003)
Författarna tar i sitt teoretiska ramverk upp flera viktiga psykologiska
beröringspunkter mellan sexuellt utnyttjade och självskadande individer. Dessa
två grupper sammanfaller ofta, och kan uppvisa samma typ av beteenden. Ett av
dem är det psykologiska begreppet ”dissociation”. Detta innebär att individer på
ett eller annat sätt ”avskärmar” sig från sina upplevelser och kan tyckas
frånvarande, antingen under pågående övergrepp eller genom att inte ha tillgång
till minnen senare i livet. Detta beteende har ofta identifierats hos offer av
sexuella övergrepp och också hos vuxna med självskadebeteende. Dissociation,
menar författarna, kan leda till utveckling av upprepad traumatisering. Beteendet
har från början som funktion att skydda barnet från överväldigande upplevelser –
men har som konsekvens senare i livet att individen har svårare att identifiera
signaler om fara eller risk. När denna funktion ”stängs av” blir således individen
mer sårbar inför att traumat återupprepas. Den longitudinella studien som utfördes
under sju år visade att individer som utsatts för sexuella övergrepp i barndomen
var signifikant mer benägna att uppleva upprepade trauman som vuxna än
kontrollgruppen, och de var även mer benägna att ha självskadebeteenden. Det
fanns en korrelation mellan dissociation och alla typer av trauman och
självskadebeteenden. (Noll, Horowitz, Bonanno, Trickett & Putnam: 2003)
Trots att forskarna även tittade på andra typer av omsorgsvikt och vanvård i
barndomen så var sexuella övergrepp en unik indikator på framtida
självskadebeteende. Författarna menar att självskadebeteendet kan vara en
konsekvens av det dissociativa förhållningssättet, och ett försök att hantera
övergreppen. Trots att författarna vill skilja på upprepad traumatisering och
självskadebeteende nämner de att de attityder kring sex som kan skapas hos
individer med en historia av övergrepp felaktigt kan kommunicera en vilja att ha
sex. Alltså kan det upplevas utifrån som om återupprepningen av trauma är något
individen väljer/vill själv; vilket på ett sätt kan tolkas som ett sexuellt
självskadebeteende. Författarna nämner att anledningar bakom
självskadebeteenden kan vara viljan att kommunicera sin inre smärta, ett sätt att ta
kontroll över den egna kroppen, affektreglering, att agera ut känslor av skam och
att vara värdelös, samt som försök att bli av med känslor av depersonalisation
11
(känslor av overklighet, osäkerhet på sin identitet). (Noll, Horowitz, Bonanno,
Trickett & Putnam: 2003)
3.2.1 Kön och sårbarhet
Mellan april 2003 och januari 2004 utfördes en enkätundersökning med ungdomar
i 18-årsåldern. Syftet med undersökningen var att försöka närma sig fenomenet
och förekomsten att sälja sex mot pengar, eller någon annan slags ersättning, i en
normalpopulation bestående av ungdomar i årskurs 3 på gymnasiet. 4343
ungdomar, 2 323 flickor och 2 016 pojkar, från fem kommuner (Stockholm,
Malmö, Falköping, Luleå och Haparanda) besvarade enkäten. Av undersökningen
framgick att 60 ungdomar, vilket motsvarar 1,4%, att de någon gång hade sålt sex
mot pengar eller någon annan form av ersättning. Av dessa 60 ungdomar var 23
flickor (1 % av flickgruppen) och 37 pojkar (1,8% av pojkgruppen). Ungdomarna
rapporterade en rad olika typer av sexuella tjänster. Bemärkningsvärt är att
sexuella tjänster så som att sälja samlag, analsex eller bli fotograferad/filmad i
sexuella situationer var signifikant vanligare hos pojkarna än hos flickorna. Den
vanligaste ersättningen som ungdomarna uppgav var pengar, men även andra
former av ersättningar som exempelvis mat/boende, saker och substanser som
narkotika förekom. Ungdomarna uppgav också att de var väldigt unga när de
första gången sålde sex mot ersättning. Medeltalet låg på 15,9 år.
De vanligaste ställena för att komma i kontakt med köparna var via kamrater, på
krogen eller via internet. (Svedin & Priebe, 2004)
Av studien framgick vidare att 49 av de 60 ungdomar som uppgav att de sålt sex
även hade blivit utsatta för någon form av sexuella övergrepp under uppväxten.
Sexuella övergrepp är i dessa studier ett ganska brett begrepp och innefattar allt
ifrån blottning och att ha onanerat åt någon annan till penetrerande samlag.
Undersökningen visade också en annan tydlig könsskillnad då 95,7% av de tjejer
som sålt sex uppgav att de upplevt någon form av övergrepp, medan motsvarande
siffra hos killarna var 73%. Studien påvisar alltså att det finns ett tydligt samband
mellan erfarenheter av att sälja sexuella tjänster och att ha blivit utsatt för sexuella
övergrepp. Vidare påvisar den även att erfarenheter av att bli utsatt för sexuellt
kränkande behandling är en generell erfarenhet som är vanligare hos flickor än
pojkar. (Svedin & Priebe, 2004)
Ungdomar som i undersökningen uppgivit att de sålt sexuella tjänster är en grupp
som uppvisar större social problematik och fler särdrag än många andra grupper.
Enligt Svedin & Priebe har denna grupp ungdomar oftare än andra grupper
ungdomar begått olika former av regelbrott. De har också börjat dricka alkohol
tidigare och har en större alkoholkonsumtion. Vidare har gruppen en sämre
upplevd psykisk hälsa i form av exempelvis sömnproblem och nedstämdhet.
Gruppen har även haft en tidigare sexualdebut, fler sexualpartners och en generellt
mer liberal syn på sex än andra grupper. (Svedin & Priebe, 2004)
En särskilt sårbar grupp som identifieras i flera olika studier är HBT-ungdomar4.
Svedin och Priebe (2009) menar att en tänkbar anledning till denna grupps ökade
sårbarhet är att man vill pröva den egna sexualiteten. De menar också att en del
HBT-personer är mycket sexuellt aktiva och har ett stort antal tillfälliga sexuella
kontakter och att steget från detta till att sälja olika former av sexuella tjänster inte
alltid är så långt. Forskning som gjorts visar också entydigt att denna grupp unga
4 Homosexuella, bisexuella och transpersoner
12
är en grupp som har en betydligt sämre hälso- och livssituation än unga
heterosexuella. Larsdotter et. al (2011) menar att heteronormativitet, brist på
respekt från omgivningen, ifrågasättande och dålig behandling är flera faktorer
som sannolikt kan bidra till psykisk ohälsa och sexuell utsatthet bland dessa
ungdomar. (Larsdotter 2011, i Jonsson & Svedin, 2012)
Abelsson och Hulusjö (2008:40) beskriver hur de yrkesverksamma de intervjuat
främst kommit i kontakt med tjejer som har erfarenheter av att sälja eller byta
sexuella tjänster. Vid förfrågan om informanterna någon gång kommit i kontakt
med killar som haft erfarenhet av att sälja eller byta sexuella tjänster var det få
som svarade ja. Trots detta är unga killars erfarenheter av att sälja eller byta
sexuella tjänster vanligare än samhället tycks vilja tro. Detta visas b la i en
enkätstudie som genomförts i normalpopulationen och som påvisade att det var
1,5-3 gånger vanligare bland killar att ha erfarenhet av att ha tagit emot ersättning
för sexuella tjänster av olika slag. Följande citat är taget från Margareta Järvinens
undersökning om prostitution i Helsingfors:
”Sverige har en prostitutionspolicy i vilken man betraktar prostitution som
ett strukturellt problem. Prostitution ses som en del av mäns våld mot
kvinnor, en del av könsmaktsordningen.” (Abelsson och Hulusjö, 2008:40)
Av citatet ovan kan vi alltså se att det finns en allmän syn i samhället att
prostitution är ett fenomen där kvinnan är objektet och mannen subjektet. Denna
syn skulle kunna leda till att både yrkesverksamma och samhället generellt lättare
identifierar tjejer som säljer eller byter sexuella tjänster medan killar blir mer eller
mindre osynliggjorda.
3.2.2 Exponering och risktagande online
Likt Svedin och Priebe (2004) finns det även andra undersökningar som gjorts och
som påvisar samband mellan erfarenheter av sexuella övergrepp och att sälja eller
ha sålt sexuella tjänster av olika slag. En intervjustudie som gjordes (Jonsson &
Svedin, 2012) med 11 kvinnor mellan 15-25 år visade att 9 av de 11 tjejerna i
studien hade utsatts för sexuella övergrepp innan de hade börjat sälja sexuella
tjänster. Samtliga tjejer beskrev att de hade haft tankar om att ta sitt liv och för en
del av tjejerna var tankarna om att ta sitt liv något som fortfarande förekom. En
del av tjejerna hade dessutom gjort försök att ta sina liv. Samtliga deltagare
beskrev också att de under perioder när de mådde sämre använde internet på ett
annat sätt än vad de gjorde när de mådde bättre. Under perioderna av psykisk
ohälsa användes i större utsträckning vad de kallade för ”dåliga” sidor som
exempelvis självskadesajter, ätstörningssajter och sexsajter. En av informanterna
uttrycker följande:
”Jag letade upp allt som handlade om självskadande, anorexia och sånt.
På Proana var jag jätteaktiv och delade recept med om andra. Jag har ju
också haft många bloggar men oftast hittar mina föräldrar dom och
stänger dom… tror dom sagt till mina släktingar att spana.” (Jonsson,
Svedin 2012:19)
Ett gemensamt drag för alla tjejerna i studien var behovet av bekräftelse och
uppmärksamhet; att få känna sig uppskattade och uppvaktade. En informant
uttryckte följande:
13
”Jag vet inte varför, det var väl… största delen var för att få bekräftelse.
De [köparna] kunde säga något om en, men inte alltid. Jag blev besviken
när de inte sa något, ville liksom höra att jag var bra. Om jag inte fick
höra det kunde jag samtidigt messa med någon annan direkt efter, bara för
att jag var tvungen att höra något bra.” (Jonsson & Svedin, 2012:26)
Alla beskrev också en stark känsla av ensamhet som hade lett till att de sökt sig
till män för att sälja sex. Vidare beskrev många också att trots att det fanns många
personer i deras nätverk, både familj och vänner, men även professionella, så
kunde de ändå känna sig ensamma och förbisedda. Många av informanterna
beskrev sig som den i familjen som tog minst plats och beskrev också olika
problem i familjen, t ex skilsmässa mellan föräldrarna eller förlorandet av ett
syskon som lett till bristande omsorg i familjer som annars varit mer eller mindre
fungerande. En del av informanterna beskrev också dysfunktionella familjer med
stora sociala problem vilket lett till att de känt sig försummade under hela sin
uppväxt. (Jonsson & Svedin, 2012)
Ett annat gemensamt drag som informanterna uppvisade var föraktet de hade för
sig själva och sina kroppar. Föraktet mot dem själva och deras kroppar tog sig
uttryck i olika former av problematik så som ätstörningar, missbruk av alkohol,
tabletter eller laxermedel och många av informanterna självskadade sig också
genom att tex skära sig eller stoppa upp glasskärvor i underlivet. Samtliga
informanter ansåg också att säljandet av sex var både negativt och skadligt för
dem och flera av informanterna satte också ett likhetstecken mellan att skära sig
själv och att sälja sex. Alla informanter led av ångest i större eller mindre
utsträckning, en ångest som som t ex uppkommit av upplevda trauman och
psykisk sjukdom. Ångesten styrde flera av informanternas liv och var en stark
drivkraft till att sälja sex. (Jonsson & Svedin, 2012)
Internet beskrevs av samtliga informanter som den självklara arenan för att
komma i kontakt med eventuella köpare. Många menade att internet var snabbt
och att det var möjligt att kolla upp de kontakter man skulle träffa, t ex genom att
söka på dem på google. De menade också att internet gjorde det lättare att hitta
den typ av köpare som man sökte. En del av informanterna menade vidare att
sannolikheten var stor att de skulle sålt sexuella tjänster även om inte internet
funnits. Merparten menade dock att det tvärtom skulle vara en omöjlighet utan
internet. (Jonsson & Svedin, 2012)
Studien visade också att samtliga tjejer under sin uppväxt hade haft kontakt med
olika yrkesverksamma som exempelvis socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri,
vuxenpsykiatri, polis mfl. (Jonsson & Svedin, 2012)
I artikeln ”Online behavior of youth who engage in self-harm/…/” av Mitchell och
Ybarra beskrivs en mindre studie av självskadande ungdomars beteenden och
vanor på internet. Det konstateras att, oavsett definition – NSSI eller
självmordsbenägenhet, så är självskadande en betydande hälsorisk för unga. I
detta har internet blivit en central del då det påverkar hur unga interagerar socialt.
Empirisk forskning på detta område saknas, men baserat på internetforskning går
det att anta att chatrum och forum kan ha både positiva och negativa effekter på
unga som skadar sig. De positiva aspekterna har att göra med stödgrupper online,
chanser till självhjälp, prevention och intervention. De negativa aspekterna
handlar om webbsidor som uppmuntrar till självskadande beteende och även
14
instruktioner för de bästa teknikerna. Vidare kan internetanvändandet leda till att
ungdomen hittar andra som delar intresset för det självskadande beteendet, och
som uppmuntrar dem att fortsätta. Författarna menar att, att titta närmare på dessa
ungdomars vanor, men också internetanvändande globalt, kan hjälpa oss att förstå
hur vi bäst kan nå denna riskgrupp online. (K.J Mitchell, M.L.Ybarra: 2007)
En intressant aspekt av denna studie var även att den grupp som angett att de
skadade sig själva var mer benägna att använda internet i hög grad, att ha nära
relationer online, att agera ut sexuellt online och dessutom att dela personlig
information online. Mitchell och Ybarra konkluderar att då denna grupp av
ungdomar är mer kontaktsökande online än andra ungdomar är det av största vikt
att stödnätverken använder ungdomars egna plattformar för att erbjuda hjälp.
Dessa kan bestå av exempelvis chattrum, eller ”instant-messaging”-funktioner.
Studien konkluderar också att då det finns en stark korrelation mellan
självskadande beteende och sexuellt utagerande online är det troligt att nämnda
grupp löper högre risk att hamna i en relation där de blir sexuellt exploaterade –
som konsekvens av att befinna sig i en internetmiljö. Således rekommenderar
Mitchell och Ybarra att professionella blir mer uppmärksamma på beteenden
online när de gör riskbedömningar av ungdomar. (K.J Mitchell, M.L.Ybarra:
2007)
I ovanstående text har vi behandlat en rad aspekter och riskfaktorer som kan
påverka ungas sårbarhet och exponering inför sexuellt självskadebeteende. I
nedanstående text går vi in på en del av den sexuella diskursen som kan påverka
ungas psykiska hälsa, på ett mer övergripande sätt. Synen på sex och normalitet
inom psykiatrin och dess implikationer på samhället.
3.3 Kritik mot definitioner inom psykiatrin
I artikeln ”Why Are the Paraphilias Mental Disorders?” av Shindel och Moser i
den vetenskapliga tidskriften Sexual Medicine (J Sex Med 2011;8:927–929)
framförs kritik av den femte versionen av DSM (Diagnostic and Statistical
Manual of Mental Disorders) och hur den behandlar diagnoser om kön och
sexualitet. Författarna menar att manualen har ett stort inflytande på
sjukdomsklassifikation och att den anses vara den yttersta referensen för
diagnostisering av psykiska sjukdomar och sexuella störningar. Detta innebär att
diagnoser baserade på kriterierna i DSM har kunnat påverka många människors
liv i form av beslut kring anställning, vårdnadstvister, arvsrätt, sjukförsäkringar
och inte minst samhälleliga attityder. I artikeln tas upp att på senare år har DSM’s
hantering av just parafilier (ovanliga sexuella intressen) som psykiska störningar
utmanats. Bland annat har kritiken handlat om att de problem som individer med
parafilier påstås manifestera inte är avgränsade på ett tydligt sätt; och att de inte
heller stöds av empirisk forskning. Detta innebär att även människor utan en
diagnostiserad parafili kan falla in under samma kriterier. Det enda tydliga
kriteriet för parafilierna är att individen antingen deltar i ett visst beteende eller att
hen blir upphetsad vid fantiserande om beteendet. (Shindel & Moser, 2011)
Författarna tar upp exemplet kring BDSM5. Aktivitet och intressen som
klassificeras som BDSM kan bli diagnostiserat som sexuell sadism och/eller
sexuell masochism utifrån kriterierna i DSM. Det krävs även att individen lider på
något sätt av sin BDSM-praktik för att hen ska kunna möta kriterierna, men den
5
Bondage, dominans, sadomasochism.
15
distinktionen görs dock sällan. Shindel och Moser menar att det sätt på vilket
sexuell sadism och/eller sexuell masochism konceptualiseras som psykiska
störningar i DSM motsäger principen inom psykiatrisk diagnostik om att en
psykisk störning ska kunna sammankopplas med ångest, handlingsbegränsning
eller en substantiell ökad risk för skada. Enligt Shindel och Moser har det aldrig
specificerats vilken typ av dessa skador som BDSM-utövare påstås lida av. I
artikeln presenteras även en omfattande statistik som antyder att BDSM-utövare
inte lider av psykisk ohälsa i någon större utsträckning än icke-utövare. (Shindel
& Moser, 2011)
Vidare menar Shindel och Moser att den ångest eller dysfunktion som potentiellt
kan drabba BDSM-utövare i själva verket kan handla om diskriminering i
samhället;
”In those cases, the cause of the distress is external to the individual; the
Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fourth Edition text
revision text specifically excludes deviant sexual behavior or “conflicts that
are primarily between the individual and society/…/” as examples of mental
disorders” (Shindel & Moser, 2011:928)
Slutligen menar författarna att sexuell sadism och masochism under samtycke inte
borde finnas med som parafilier i DSM-V eftersom det inte kan motiveras med
empiriska data. En medicinsk grundprincip är just att ”aldrig skada”; på engelska
”First, do no harm” – och detta menar Shindel och Moser att dylika diagnoser
faktiskt har gjort. Att diagnoserna har missbrukats och stämplat praktikerna som
”sjuka” utan vetenskaplig grund. Vidare hävdar de också att andra icke kriminella
parafilier såsom transvestism, fetischism och partialism också borde tas bort från
DSM-V på samma grunder. (Shindel & Moser: 2011)
3.4 Sammanfattande reflektioner
Tidigare forskning visar att sexuellt självskadebeteende idag ännu inte är ett
allmänt vedertaget begrepp. Däremot finns många synonymer till ”begreppet”,
vilka är mer eller mindre beforskade. Det framgår dock att problematiken kring
unga som skadar sig genom sex är ett fenomen som börjat belysas mer under de
senaste åren. Samtidigt visar tidigare forskning också att det är ett område som
fortfarande är i sin linda och att det krävs mer forskning och mer tydliga riktlinjer
kring vad begreppet ska innefatta. Detta inte minst för att kunna hitta och nå fram
till ungdomar med ”riskbeteende” samt att kunna utforma bra
behandlingsmetoder.
Av tidigare forskning framgår det också tydligt att internet har spelat en stor roll
för ungdomar och deras sexuella vanor. Internet har möjliggjort för ungdomar att
ta del av innehåll som påverkar dem positivt. Studier visar dock samtidigt att
internet är en arena som gjort att det blivit lättare för ungdomar att exponera sig
och/eller sälja sig själv så väl online som offline. Vidare bekräftar studier också
att det finns en stark korrelation mellan självskadande beteende och att vara
sexuellt utagerande online. Ungdomar som på olika sätt självskadar sig genom sex
har ofta andra former av skadebeteenden som exempelvis ätstörningar och olika
slags substansmissbruk. Vidare är denna grupp också överrepresenterad vad gäller
erfarenheter av olika former av sexuella övergrepp.
16
I avsnittet kan vi också identifiera olika spänningsfält. Bland annat under rubriken
”Kön och sårbarhet” kunde vi läsa att HBT-ungdomar beskrivs som att de genom
sina sexuella praktiker har ett kortare steg till att sälja olika sexuella tjänster. Det
faktum att HBT-ungdomar har en sämre hälso- och livssituation b la i och med
den heteronormativa syn som råder i samhället är också något som forskare
belyser som en utav flera tänkbara förklaringar till varför de är en mer utsatt
grupp. Vi tror att detta kan vara en rimlig tolkning, men menar samtidigt att det
behövs än mer forskning på detta område för att kunna säkerställa att deras
utsatthet inom denna problematik verkligen stämmer.
I den tidigare forskningen kan vi också konstatera att det, enligt studier som
gjorts, är vanligare bland killar än tjejer att ha erfarenheter av att sälja sexuella
tjänster. Detta går stick i stäv med den generella föreställning som råder i
samhället om att det främst är kvinnor som säljer sexuella tjänster. Trots flera
studier som påvisat killars överrepresentation vad gäller att sälja sexuella tjänster
fångas flest tjejer upp, vilket tyder på att det kan finns strukturer i samhället som i
viss mån osynliggör och kanske till och med förringar den här typen av
problematik när det gäller killar. Vi kan även se av detta forskningsavsnitt att det
även finns strukturer som binder vissa sexuella praktiker (masochism och sadism
med samtycke) till psykisk ohälsa, trots att det finns få eller inga empiriska belägg
för detta. Detta påverkar i sin tur således också självkänslan och självbilden hos
individerna med denna sexuella preferens och visar tydligt hur en konflikt mellan
individen och samhället kan vara den avgörande faktorn, snarare än att en sexuell
praktik är destruktiv i sig.
Som vi tidigare nämnt är det givetvis avgörande för vår studie att det inte finns
någon egentlig forskning kring vårt specifika fenomen, utan snarare bara kring
närliggande fenomen. Det växande intresset kommer troligtvis att resultera i att
mer forskning produceras de kommande åren; men detta kan även innebära en
viss brist för just vår studie.
4. TEORI
I detta avsnitt kommer vi att redogöra för den teoretiska ansats vi har valt;
Queerteori. Vi kommer att belysa den genom en historisk bakgrund och två
teoretiker och deras resonemang, som är specifikt intressanta för oss och för
sexuellt självskadebeteende som fenomen. Dessa två teoretiker är centrala för
queers framväxt och utveckling, och begreppsliggör queerteorins andemening på
olika sätt. Vi valde att fördjupa oss i Queerteori då den tittar närmare på
normalitet och ifrågasätter givna föreställningar kring sådant som exempelvis kön
och sexualitet. För att ytterligare fördjupa vår uppsats har vi även valt att
inkludera radikalfeministen Gayle Rubins teori kring den sexuella värdehierarkin.
Detta ansåg vi vara lämpligt då Gayle Rubins teori är just specifik för sexualitet
och i kombination med queerteoretikern Judith Butler får vi den helhetsbild och
de verktyg vi behöver för att på bästa sätt besvara våra frågeställningar.
4.1 Queerteori
Queerbegreppet som sådant kan vara svårdefinierat, och inom ramen för denna
rörelse existerar flertalet teorier. Den svenska genusvetaren och forskaren Fanny
Ambjörnsson (2006) menar att queer är både en teori och politisk rörelse som
uppmärksammar och problematiserar en rad förhållanden i samhället som har att
göra med genus, sexualitet och makt. Till skillnad från andra politiska rörelser och
17
teorier försöker queer dock inte att söka upprättelse eller tolerans för
diskriminerade grupper i samhället. Ambjörnsson menar att queer snarare riktar
uppmärksamheten mot det påstått normala och ger oss redskap att ifrågasätta
normer, samhällets för givet tagna sanningar, om exempelvis genus, sexualitet
eller andra former av normalitet. Att queer i sin karaktär främst handlar om brott
och kritik snarare än exempelvis identitet eller handling gör att det är
problematiskt att ringa in vad som är queer. Ambjörnsson uttrycker följande:
”Samtidigt är en av poängerna med begreppet att det är just
svårdefinierbart, tvetydigt och gränsöverskridande till sin
karaktär.” (Ambjörnsson,2006:9)
Kulick (2005) menar att en tänkbar anledning till varför queerteori är så svårläst
kan vara att teorin utvecklades av forskare som bestod av filosofer och
litteraturvetare, vilka verkar inom akademiska discipliner med ett mycket
specialiserat språk.
4.1.1 Queerrörelsen – en historisk bakgrund
Queerrörelsens födelse brukar ofta härröras till den årliga homosexuella
frigörelseparaden i New York 1990. Det berömda slagordet ”We’re Here, We’re
Queer, Get Used To It!” skanderades och flygblad delades ut där man både
uttryckte ilska och trötthet över att som homosexuell ständigt bli behandlad som
en andra klassens medborgare och samtidigt uppmanade till uppror och att slå
tillbaka. De som stod bakom detta var gruppen Queer Nation, vilken hade bildats
bara att par månader före paraden. Gruppen ägnade sig liksom andra
organisationer också åt aidsaktivism, men lade även stort fokus på andra frågor
som rörde och var viktiga för de homosexuella. (Ambjörnsson, 2006)
Ambjörnsson beskriver följande:
”Att vara queer innebar för dem inte endast rätten att vara homosexuell,
utan även friheten att kunna vara offentlig med sin sexualitet.”
(Ambjörnsson, 2006:14)
Som tidigare nämnts var Queer nation en grupp som uppmanade till konfrontation
och kompromisslöshet. Detta gjorde man b la just genom att återanvända
begreppet queer, vilket översatt till svenska kan beskrivas ungefär som pervers,
avvikande och knäpp. Queer var ett ord/begrepp som började användas i USA och
England i början av 1900-talet som ett nedsättande ord för homosexuella kvinnor
och män. Queer var ett begrepp som många homosexuella, pga dess nedsättande
ton, ville komma undan. Ändå stod många homosexuella på 1990-talet och
kallade sig själva för queer. Utvecklingen mot en queerrörelse, menar
Ambjörnsson måste förstås mot bakgrund av den tidigare homorörelsens historia,
vilken förenklat kan delas in i tre faser. Den första fasen beskrivs som den tidiga
homofila rörelsen som framförallt drevs i USA och Europa under 1950- och 1960talet. Rörelsen drev frågor om de homosexuellas rättigheter, men under tämligen
försiktiga former. Under 1960- och 1970-talet förändrades dock rörelsen och blev
mer militant. Från att ha kallat sig för homofil gick man också över till att börja
använda sig utav begreppet gay. Tilläggas bör dock att begreppet gay sällan
användes i Sverige utan att man här hellre talade om aktivismen som homosexuell
frigörelse och lesbisk feminism. Förenklat kan man beskriva den homofila
rörelsen som en rörelse som propagerat för assimilation medan gayrörelsen istället
18
menade att just att vara gay var annorlunda än att vara straight, att det var att ha en
annan identitet. (Ambjörnsson, 2006)
Vidare beskriver Ambjörnsson (2006) hur Don Kulick (i tidsskriften Lambda
Nordica, 1996) pekar på en rad olika faktorer för att förklara övergången från
gayrörelsen till queerrörelsen. Det första han pekar på är ett generationsskifte och
menar att liksom aktivister på 1960- och 70-talet valde att kalla sig för gay för att
urskilja sig från den tidigare homofila rörelsen, så fanns det bland yngre HBTpersoner en vilja och önskan om att frigöra sig och markera ett avståndstagande
från gayrörelsen. Han menar vidare att trots att gayrörelsens agenda b la hade
handlat just om att ta hårdare strid mot diskriminering av homosexuella så tyckte
många fortfarande att gayrörelsen fortfarande strävade alltför mycket efter
tolerans. En tolerans som var på majoritetssamhällets villkor. Queerrörelsen vände
sig också emot den framställning utav homosexuella som majoritetssamhället ofta
gjorde; dvs. att framställa homosexuella som alltid snälla, glada och helt vanliga
människor. Således kan queerrörelsen ses som än mer konfrontativ gentemot
majoritetssamhället än gayrörelsen, vilket också syntes i queerrörelsens aktivism
vilken var betydligt mer teatral och innovativ. (Ambjörnsson, 2006)
Ett annat skäl till att queerrörelsen fick ett sådant stort genomslag i början av
1990-talet är enligt Kulick att en ökande grupp av HBT-personer inom och
utanför den politiska rörelsen började ifrågasätta om gayrörelsen verkligen
omfattades av alla icke-heterosexuella. Kulick menar att många, framförallt
transvestiter, bisexuella och transpersoner kände sig ovälkomna i officiella
gaysammanhang. Queer inkluderade även lesbiska, vilka många gånger upplevt
sig som exkluderade ur gayrörelsen. Queerrörelsens uttalade mål att skapa
allianser och överbrygga interna skillnader kan alltså ses som en mer inkluderande
rörelse än den tidigare gayrörelsen ifrån vilken queerrörelsen utvecklades.
(Ambjörnsson,2006)
4.1.2 Queerteori i Sverige
Queerteorin är relativt ung och började i Sverige diskuteras i mitten på 1990-talet.
Sverige skiljer sig markant från andra länder vad gäller just queerbegreppets
utbredning. Kulick (2005) menar att man kan tolka begreppets stora utbredning
dels genom hur det blivit upptaget och omfamnat i vissa gaymedier, tv-program
och teaterpjäser. En djupare analys, enligt Kulick, är dock att queerteori i Sverige
mer eller mindre kommit att betraktas och behandlas som en ny form av
feminism, ett ämne som i Sverige ofta är i hetluften. Kopplingen mellan queer och
feminism syns på flera olika sätt. Ett tydligt exempel, enligt Kulick, är hur
debatter kring queerteori i media ofta tenderar att kopplas till feminism och
huruvida det är positivt eller negativt för dess vara. Vidare tenderar det i
massmedia att vara främst kvinnor som ombeds att uttala sig kring queer, oavsett
om de är för eller emot. En annan faktor är hur queer som begrepp ibland blir
omdöpt till ”queerfeminism”, en beteckning som Kulick menar inte har vunnit
mark någon annanstans i världen än just Sverige. (Kulick, 2005)
4.2 Judith Butler och Den heterosexuella matrisen
En viktig förgrundsgestalt inom queerteori är filosofen Judith Butler. Vid tiden för
Butlers genombrott fanns en konsensus inom det genusvetenskapliga fältet om att
”manligt” och ”kvinnligt” var socialt konstruerat. Begreppet ”genus” användes för
att beteckna det sociala medan ordet ”kön” avsedde biologiska karakteristika
19
såsom könsorgan och kroppsform. Vad Butler bidrog med var en kritik mot denna
uppställning; att kön och genus gick att separera liksom biologi och kultur.
I den klassiska boken ”Gender Trouble” beskriver Butler det på följande vis;
”The sexual politics that construct and maintain this distinction are
effectively concealed by the discursive production of a nature and, indeed,
a natural sex that postures as the unquestioned foundation of culture.”
(Butler, 1990)
Anledningen till kritiken var att Butler ansåg att denna uppställning reproducerade
snarare än utmanade idén att det finns en förkulturell och naturlig manlighet och
kvinnlighet. Butler hävdade att även det biologiska könet är socialt konstruerat.
Butler pekade bland annat på hur olika den medicinska vetenskapen beskrivit kön
i olika tider – som ett bevis på att kön är en konsekvens av kulturella
föreställningar. Alltså slutledde Butler att kön inte kunde ses som en neutral
sanning utan istället ett slags normssystem med tvingande regler. Detta
normsystem föreskriver hur man ska vara man och kvinna; men också att man ska
vara man och kvinna. Detta kallade Butler för den ”den heterosexuella matrisen”.
Hon menade att det var inom den heterosexuella förståelseramen som dessa
kategorier; man och kvinna; framställdes som de enda möjliga identiteterna. Den
heterosexuella matrisen organiserar sedermera kroppar, genus och begär i en
särskild ordning där; de enda positionerna är man och kvinna; där dessa positioner
är polariserade och motsatta; samt att de förutsätts begära och ha sex med
varandra. Detta kräver alltså att för att framstå som kvinna måste individen ha en
kropp som betraktas som kvinnlig, hen måste uppträda enligt förväntningarna på
en kvinna, och slutligen måste hen uppvisa rätt sorts begär. Skulle vi som
individer välja att göra motstånd mot detta, eller röra oss i utkanterna av dessa
kategorier så riskerar vi att uppfattas som konstiga och kanske till och med
skrämmande. (Ambjörnsson, 2006)
4.3 Gayle Rubin och ”Thinking sex”
Gayle Rubin beskriver i sin klassiska text ”Thinking sex” från 1984 att en radikal
teori om sex måste identifiera, beskriva, förklara och fördöma erotisk orättvisa
och sexuellt förtryck. Vidare menar hon att en sådan teori också behöver förfinade
verktyg med vilka ämnet kan undersökas noga, samt att teorin måste bygga rika
beskrivningar av sexualitet så som den har funnits i samhället och historien.
(Rubin,2011:145)
Rubin hävdade att det finns många envisa idéer kring sexualitet som hindrar en
sådan teori från att utvecklas. Framförallt syftade hon på antaganden inom
västerländsk kultur, som sällan ifrågasätts. Dessa framkommer i olika politiska
scenarion och kan ha varierade retoriska uttryck men enligt Rubin reproducerar de
fundamentalistiska axiom. Här nämns i synnerhet essentialism och idén om att
sexualitet är en naturkraft som finns innan våra sociala interaktioner och som
formar de institutioner vi lever i. Den sexuella essentialismen har dominerat
genom medicin, psykiatri, psykologi och det akademiska studiet av sex – vilka
alla enligt Rubin reproducerat idén om den naturliga inneboende sexualiteten.
Inspirerad av Michel Foucaults verk ”The history of sexuality” (1976) och hans
kritik av begäret som biologiskt, menade Rubin att den nya synen på sexualitet
representerade ett konstruktivistiskt alternativ till essentialismen. Bakom de nya
radikala teorierna om sexualitet låg istället antagandet att sexualitet konstitueras i
20
sin samhälleliga och historiska kontext, och inte av biologin. Hon förnekade dock
inte att sexualiteten kunde beskrivas i biologiska termer – däremot satte hon sig
emot att kroppen och dess delar i sig kunde förklara alla variationer av mänskliga
sociala system. (Rubin,2011:146) Följande citat beskriver väl Rubins
förhållningssätt;
”The body, the brain, the genitalia, and the capacity for language are all
necessary for human sexuality. But they do not determine its content, its
experiences, or its institutional forms. Moreover, we never encounter the
body unmediated by the meanings that culture gives to it.”
(Rubin,2011:146)
Rubin menade vidare att istället för att analysera sexualitet utifrån kategorier som
neuros, synd, sjukdom, patologi, dekadens och förfall – var det mer fruktbart att
diskutera den i termer av bland annat population, bostadsområden, migration,
civilationsmönster, urbana konflikter och epidemiologi. (Rubin, 2011)
4.3.1 Sexnegativitet
Gayle Rubin beskriver träffande hur den nya konstruktivistiska synen på
sexualitet påbjöd behovet av att den skulle betraktas i sin faktiska historiska och
sociala kontext. Och även den försiktighet och skepticism som behövdes gentemot
alltför svepande generaliseringar. Detta motsa dock inte, enligt Rubin, behovet av
att kunna se sexuella gruppbeteenden och generella trender inom den erotiska
diskursen. Utöver den sexuella essentialismen identifierade Gayle Rubin minst
fem andra ideologiska formationer varav en var den mest centrala;
sexnegativiteten. Denna västerländska ideologi, menade Rubin, betraktar sex som
en farlig, destruktiv och negativ kraft. Vidare menade Rubin, att trots att denna
syn på sex hade sina grunder i de kristna traditionerna så har idéerna fått ett eget
liv och är inte längre beroende av religionen för sin fortlevnad. Inom denna kultur
behandlas sex alltid med misstänksamhet och är fylld av skuld, tills den bevisas
vara oskyldig. De mest accepterade ursäkterna för att idka sex är äktenskap,
reproduktion och kärlek. Ibland kan också vetenskapligt intresse, en estetisk
upplevelse eller en långvarig intim relation räcka som förevändning. (Rubin,
2011)
Rubin pekar på den särställning som sexualiteten fått i och med att det inte räcker
att vilja utöva erotiska praktiker, sin intelligens, kreativitet, nyfikenhet inom sex.
Dessa behov kräver vissa förutsättningar, som inte alls krävs när det gäller att
exempelvis avnjuta mat, fiktion eller astronomi. Gayle Rubin pekar också på att
även om människor generellt kan vara intoleranta vad gäller vad som exempelvis
är en bra mathållning, finns det knappast prov på samma ilska, ångest och skräck
som rutinmässigt appliceras på sexuella preferenser. På så vis är sexualiteten
belamrad med en slags överdriven signifikans. (Rubin, 2011)
4.3.2 Den sexuella värdehierarkin
Gayle Rubins tes i boken ”Thinking sex” är således att modern västerländsk kultur
bedömer sexuella handlingar enligt ett hierarkiskt system av sexuella värden. I
denna värderhierarki huserar de som är gifta, heterosexuella och har
reproducerande sex på toppen av pyramiden. Efter dessa kommer ogifta
monogama heterosexuella i par, och därefter de flesta andra heterosexuella.
Ensamsex menar Rubin svävar odefinierat. Till viss del finns stigmat kring onani
kvar som värderar sex med en partner högre än att tillfredställa sig själv. Vidare
21
menar Rubin att stabila, långvariga homosexuella par börjar åtnjuta mer
respektabilitet, men homosexuella som är promiskuösa och som hänger på
gayklubbar ligger fortfarande mycket långt ner i pyramiden. De mest föraktade
sexuella ”kasterna” inkluderar transsexuella, transvestiter, fetischister,
sadomasochister, sexarbetare, porrmodeller samt individer som har sex över
generationerna. (Rubin, 2011)
Dessa kategorier och dess ställningar för, enligt Rubin, sedan med sig antingen
vissa belöningar eller bestraffningar. De individer som idkar sexuella beteenden
som värderas som goda belönas med certifierad god mental hälsa, respektabilitet,
legalitet, social och fysisk mobilitet, stöd från institutioner och materiella fördelar.
De på botten av hierarkin däremot bestraffas med presumptiva psykiska
sjukdomar, dåligt rykte, kriminalitet, begränsad social och fysisk mobilitet, brist
på stöd från institutioner, ekonomiska sanktioner och anklagande om kriminalitet.
Hur denna hierarki upprätthålls beskriver Rubin på följande sätt;
”Extreme and punitive stigma maintains some sexual behaviors as low
status and is an effective sanction against those who engage in them. The
intensity of this stigma is rooted in Western religious traditions. But most
of its contemporary content derives from medical and psychiatric
opprobrium.” (Rubin, 2011:149)
Rubin menar alltså att denna värdering stammar från religion, men numer
upprätthålls genom stigmatisering och skamfull stämpling som är medicinsk och
psykiatrisk. Rubin menar att de religiösa sexlagarna syftade till att hindra
individer från att välja en olämplig partner. En från den egna familjen (incest), en
från en annan art (tidelag, bestialitet) eller kanske från samma kön
(homosexualitet). När den medicinska världen och psykiatrin vann mer makt över
det sexuella fältet var de dock mindre bekymrade över opassande partners och
mer fokuserade på vad som kunde sägas vara opassande typer av begär. Det sätt
på vilket medicinen och psykiatrin ökade kategorierna för sexuellt destruktiv
beteende kunde enkelt betraktas i sektionen för psykosexuella sjukdomar i
Diagnostic and statistic manual of mental disorders (DSM) utgiven av American
Psychiatric Association (APA). (Rubin, 2011) Värt att beakta är dock att när
Rubin synade manualen var året 1984, och många ändringar har skett sedan dess.
Det förtar dock inte vikten av att betona hur inflytelserik den varit, på den
allmänna sexuella diskursen.
22
4.3.3 Figur 1. Gayle Rubins sexuella värdehierarki;
”The charmed circle vs. The outer limits”
.
4.4 Avslutande reflektioner
Vi fann det viktigt att göra en historisk genomgång av begreppet queer då
uppkomsten och utvecklingen av begreppet säger mycket om hur vi kan använda
oss av det idag. När splittringar i queerrörelsen skedde berodde det på att den
unga generationen inte ville ställa upp på att enbart bli “tolererade” på
majoritetssamhällets villkor. Istället ville de snarare ifrågasätta
normalitetsbegreppet som sådant. Applicerar vi detta på vår nutida kontext och
vårt fenomen kan vi se att avvikande sexualiteter och avvikande sexuella praktiker
fortfarande behöver tolereras av en majoritet som upprätthåller bilden av en
normal sexualitet, och detta kan vara viktigt att ifrågasätta.
Som vi tidigare nämnt kritiserar vår teoretiker Butler idén om att det skulle finnas
en förkulturell och essentialistisk kvinnlighet respektive manlighet. Gayle Rubin
gör nästan exakt samma observation fast vad gäller sexualiteten som en
inneboende och naturlig drift som finns innan den sociala interaktionen. Båda
dessa samhälleliga föreställningar är en förutsättning för att kunna tro på och
upprätta ett normalitetsbegrepp. Vidare beskriver Rubin begreppet sexnegativitet.
Denna sexnegativitet menar Rubin upprätthålls av b la psykiatrin och i
förlängningen också av socialt arbete, då dessa två fält är sammanlänkade. Detta
23
gjorde oss intresserade av att se om vi kunde identifiera det sociala arbetets
eventuella reproduktion av sexualiteten som en negativ och destruktiv kraft.
Rubin visar genom sin sexuella värdehierarki hur vissa sexuella handlingar enligt
samhället anses som lägre stående än andra. En av de sexuella handlingar som går
att finna längst ner i denna hierarki är att sälja sexuella tjänster. Då vi ville titta
närmare på fenomen närliggande sexuellt självskadebeteende valde vi att b la titta
på prostitution. Därav ansåg vi också att Rubins sexuella värdehierarki var
fruktbar för att kunna analysera och förstå detta fenomen bättre. Som vi tidigare
nämnt så talade Rubin också om att samhället antingen belönade eller bestraffade
olika sexuella handlingar. Socialt arbete kan sägas ha en betydande makt, även på
detta området, genom sina interventioner både vad gäller behandling och
myndighetsutövning.
5. METOD
Följande avsnitt kommer att beskriva och motivera de metoder för
informationsinsamling och analys som vi valt. Vidare kommer det även att
innehålla etiska överväganden och reflektioner kring forskarrollen. Vi resonerar
kring våra begränsningar och styrkor samt beskriver fördelar och nackdelar med
vårt tillvägagångssätt.
5.1 Kvalitativ ansats
För att genomföra vår studie har vi valt att ha en kvalitativ ansats och att utföra
kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Vi valde detta för att vi ansåg att det bäst
tjänade vårt syfte, då vill söka efter djupgående mening i det material vi samlar in
från våra respondenter. Bryman beskriver delvis den kvalitativa ansatsen som
följande;
”/…/rymmer en bild av den sociala verkligheten som en ständigt
föränderlig egenskap som hör till individernas skapande och
konstruerande förmåga” (Bryman, 2008:41)
Detta sätt att närma sig ett ämne har sin grund i ett intresse att förstå olika
beteendemönster och hur andra människor förstår saker (Denscombe 1998:243).
Vi tror att detta tankesätt lämpar sig allra bäst för en studie i vår storlek, samt för
de förutsättningar som finns inom socialt arbete. Då vi undersöker ett fenomen
inom sexologi, vilket är ett komplext område, behövs det finnas utrymme för
tolkning och sökande efter mening. Viktigt att nämna är att även om vi sökt
informanter med specifika positioner inom socialt arbete så är vi mer intresserade
av att titta närmare på samtalet och diskussioner kring sexuellt självskadebeteende
som våra informanter deltar i, snarare än individerna själva.
5.2 Urval
Vi hade i början av arbetets gång för avsikt att djupdyka i en specifik verksamhet
som specialiserar sig på sexuell problematik hos barn och unga och begränsa oss
till den. Vi ville intervjua 6 personer inom denna verksamhet. Vi skickade ut vårt
informationsbrev till flera personer i verksamheten och fick några svar varav två
var positiva. För att underlätta för våra informanter att svara ja gav vi dem
chansen att ge oss intervjun per telefon eller videosamtal. Trots dessa
kompromisser fick vi inte tillgång till sex personer inom denna verksamhet varpå
vi breddade vårt sökande efter informanter till att inkludera även kuratorer på
24
ungdomsmottagningar. Vårt urval blev då behandlare som uttalat arbetar med vår
målgrupp (ungdomar med sexuellt självskadebeteende) och sedan behandlare som
har ett stort upptagningsfält – kuratorer på ungdomsmottagningar. Vi ansåg detta
var relevant då ungdomsmottagningar möter många ungdomar i vår åldersgrupp
av flera olika anledningar, inom området reproduktiv och sexuell hälsa. Vi
lyckades således till slut att hitta tre specialistinformanter och tre kuratorer på
ungdomsmottagningar som ville medverka i vår studie. Vi la inget fokus på deras
utbildning i urvalet, utan snarare på deras arbetsområde. Det föll sig så att
informanterna bestod av en psykolog, tre socionomer med vidareutbildning i
psykoterapi, varav en hade studerat klinisk sexologi, och ytterligare två
socionomer med generalistutbildning. Vårt urval kan kallas ett målstyrt urval då
våra informanter valts ut noga för att passa vårt syfte och våra frågeställningar.
(Bryman, 2008:350)
5.3 Tillvägagångssätt
Vi ville utföra personliga semistrukturerade intervjuer om ca 25-40 minuter med
varje informant. Detta ansåg vi vara det mest lämpliga tillvägagångssättet då ville
samla in data baserad på priviligierad information. Därför behövde vi inblick i en
specifik yrkesgrupp och intervjuer gav oss möjligheten att få ett djup och
information som finns situerad i den positionen våra informanter befinner sig i.
(Denscombe, 2000:133) Semistrukturerade intervjuer generellt genererar öppna
svar och har en betoning på informanten som får chans att utveckla sina
synpunkter. (Denscombe, 2000:135) Denna förutsättning tycktes dock vara svår
att få till då intervjupersonerna dels var utspridda på orter långt ifrån där vi befann
oss, samt var stressade och hade ont om tid. Dessa förutsättningar ledde till att vi
utförde tre telefonintervjuer, två intervjuer via videosamtal samt en intervju under
ett personligt möte. Denscombe beskriver hur;
”Ljudupptagning erbjuder en permanent och fullständig dokumentation
när det gäller det som sägs under intervjun./…/ De fångar emellertid bara
in det talade ordet, och missar den ickeverbala kommunikation och andra
kontextuella faktorer.” (Denscombe, 2000:145)
Att få personliga möten med samtliga informanter hade varit att föredra. Vi är
medvetna att detta kan påverka vår studie i viss mån, då det är möjligt att vi gått
miste om subtil kommunikation. Vi upplevde emellertid att våra intervjuer under
givna förutsättningar förlöpte smärtfritt, obehindrat utan några större tekniska
problem. Detta har gjort att vi i det stora hela är nöjda med det material vi samlat
in.
5.3.1 Intervjun som metod
Bryman (2008:412) menar att intervjun sannolikt är den mest använda metoden i
kvalitativ forskning. En aspekt till varför intervjun är så attraktiv är enligt Bryman
den flexibilitet metoden rymmer. Trots att intervjuerna och analyserna tar mycket
tid i anspråk går denna forskningsmetod, till skillnad från en del andra metoder,
att anpassas ganska väl efter forskarens privatliv. Bryman (2008:415) beskriver
den semistrukturerade intervjun som en intervjuform där forskaren har en lista
över förhållandevis specifika teman som ska beröras i intervjun. Detta brukar
kallas för en intervjuguide. Likt Denscombe menar Bryman att informanten i en
semistrukturerad intervju har en större frihet att utforma svaren på sitt eget vis.
Vidare behöver frågorna inte heller komma i samma ordning som i
intervjuguiden. En semistrukturerad intervju ger också forskaren möjligheten att
25
ställa frågor som inte finns i intervjuguiden, exempelvis för att förtydliga ett svar
eller för att få ett större djup. Bryman, 2008:415)
Vi utformade två intervjuguider som vi använde oss av – en för de mer
specialiserade informanterna, och en för kuratorerna. Vi valde att utforma allas
frågor utifrån två teman; definitioner och kön, detta för att underlätta för de senare
momenten i analysen. Detta hade även en funktion i att vi på förhand kunde
informera våra informanter i stora drag om vad frågorna skulle handla om, och
således inge en viss trygghet. Vår anledning att använda två olika intervjuguider
bottnade i att vissa frågor var utformade mer specifikt för de specialiserade
informanterna, och därför inte kunde appliceras på kuratorerna, och vice versa.
Intervjuguiderna utformades således av relevans gentemot informanterna. Ett
problem med detta är att det gjorde att intervjuerna med specialisterna generellt
blev längre, eftersom frågorna tenderade att vara av mer komplex karaktär. Men
det kan också ses som en direkt konsekvens av specialiseringen. Alla intervjuer
tilläts stort utrymme för följdfrågor av oss, och dessa frågor varierade beroende på
informantens svar.
Våra materiella och tekniska verktyg för informationsinsamling har varit diktafon,
videosamtal och telefon. Alla intervjuer har spelats in och sedan transkriberats
ordagrant, i största möjliga mån. Transkriberingen har utförts väldigt nära i tid
efter att intervjun har utförts; detta för att bibehålla förståelsen och sammanhanget
som då var färskt, samt för att lära av eventuella misstag inför nästa intervju.
5.4 Analysmetod
För att analysera vårt material valde vi att utföra en tematisk analys. Den
tematiska analysen saknar ett specifikt tillvägagångssätt, men anses ändå vara
viktig och framträdande för analysen av kvalitativa data, då många kvalitativa
forskare använder sig av det. Ett tema kan för vissa forskare liknas vid en kod,
och för andra kan det betyda en grupp av koder. Bryman beskriver vad Ryan &
Bernard anser vara viktigt vid sökande efter teman; repetitioner, dvs.
återkommande teman, lokala typologier och kategorier, metaforer och analogier,
övergångar, likheter och skillnader, (ex. intervjupersonerna emellan) språkliga
kopplingar, saknade data samt teorirelaterat material. (Bryman, 2008: 528-530)
Alla dessa aspekter har vi haft för avsikt att överväga i analysen av vårt material.
Då vi redan i vår intervjuguide valt att ställa frågor efter temana ”definitioner”
och ”kön” ämnar vi använda dessa som primära teman och sedan med hjälp av
riktlinjerna ovan ytterligare dela in materialet i subteman för att kunna koppla
detta till vårt teoriavsnitt samt vår tidigare forskning.
5.5 Forskarrollen
Några av de saker vi reflekterat över är vår position gentemot vårt val av ämne i
denna uppsats. Som socionomer har vi främst erfarenhet av studier kring det
sociala och av att sätta människan i ett sammanhang där samhälleliga aspekter
påverkar henne. Vi har även personliga erfarenheter av studier i genusvetenskap
med socialkonstruktivistisk infallsvinkel, och även ett intresse för normer kring
sex. Däremot är vi medvetna om att vår kunskap är begränsad vad gäller ex. det
medicinska och psykiatriska perspektivet; vilket kan påverka studien i en viss
riktning. Sexologi är ett tvärvetenskapligt fält som innefattar även dessa aspekter,
vilket gör dem viktiga, även om vi inte djupdyker i dem inom ramen för denna
studie.
26
Vidare är det av vikt att nämna att vi försökt att hålla en så passiv och neutral roll
som möjligt i intervjusituationerna. Steinar Kvale beskriver forskarens roll som
sådan;
”Forskarens person är avgörande för den vetenskapliga kunskapen och de
etiska avgörandenas kvalitet i varje forskningsprojekt. Forskarens
betydelse förstärks under själva intervjuandet eftersom det är intervjuaren
själv som är det viktigaste instrumentet vid förvärvandet av kunskap.”
(Kvale, 1997:111)
Vi var även medvetna om att vissa frågor eventuellt kunde åsamka tystnad eller i
viss mån obehag om informanten inte direkt visste hur den skulle svara. Vi
försökte dock ändå, låta de tysta sekvenserna vara just – tysta – för att inte
påverka informanten i någon särskild riktning. Om informanten själv menade att
den inte förstod frågan försökte vi dock specificera lite mer vad vi var ute efter.
Detta kan ha som effekt att vi påverkade informantens svar, samtidigt med vinsten
att informanten blev mer bekväm i intervjusituationen. Vi är medvetna om att
varje intervju vi gjort är unik då den skapades i det speciella mötet mellan
intervjuare och informant och de förutsättningar som där fanns.
5.6 Etiska överväganden
När vi tog kontakt med våra informanter var vi noga med att följa de etiska
principer som gäller för forskning. I enlighet med dessa informerade vi våra
informanter om vår undersöknings syfte och moment. Vidare klargjorde vi också
deras rätt att hoppa av undersökningen utan att motivera varför, samt att de även
hade rätt att se över vårt insamlade material och godkänna detta innan publicering.
Vi var också noga med att poängtera att allt vårt insamlade material skulle komma
att behandlas konfidentiellt och att alla uppgifter i uppsatsen som kunde härledas
till våra informanter skulle anonymiseras. Detta för att skydda informanternas
integritet men också för att öka chanserna för informanterna att kunna vara öppna
och ärliga i sina svar. (Bryman 2008:131)
En etisk aspekt som författarna av denna uppsats diskuterade sinsemellan vid
utförandet av intervjuguiden var vikten av att inte ställa ledande frågor. Vi var
medvetna om att vi hade vissa förutfattade meningar kring detta ämne och att det
var viktigt att försöka utforma intervjuguiden neutralt så att inte våra förutfattade
meningar skulle komma att påverka informanternas svar och därigenom vår
uppsats. Detta var också något vi försökte att ha i åtanke när vi under intervjuerna
ställde följdfrågor till våra informanter.
5.7 Reflektioner kring vår metod
Som tidigare nämnts hade vi vissa problem med att komma i kontakt med våra
informanter. Våra problem att få kontakt med potentiella informanter skapade en
viss frustration och ledde till att vi ett tag befann oss i en situation där vi nästan
kände att vi var lite påträngande för våra potentiella informanter. Detta kan
säkerligen i viss mån ha påverkat oss och hur vi utförde intervjuerna samt hur våra
informanter ställde sig till att bli intervjuade. Som vi tidigare nämnde valde vi en
kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer eftersom vi ville få en mer
djupgående bild av fenomenet. Tänkas kan dock att det stora utrymme de
semistrukturerade intervjuerna gav ibland kan ha lett till en aning ledande
följdfrågor. Vi anser dock samtidigt att en semistrukturerad intervju var rätt
tillvägagångssätt eftersom ett annat tillvägagångssätt troligtvis inte gett samma
rika och djupa material. En annan viktig aspekt av vår metod är att vi valde att
27
använda oss av två olika intervjuguider – en intervjuguide för våra
”specialistverksamheter” och en för våra kuratorer på ungdomsmottagningarna.
Detta tror vi kan ha påverkat vår empiri då våra sex informanter på grund av de
olika intervjuguiderna haft olika förutsättningar att besvara våra frågor. Samtidigt
menar vi att det finns en viss skillnad mellan våra specialistverksamheter och
ungdomsmottagningar och att det därför varit nödvändigt att göra denna
uppdelning.
6. PRESENTATION AV VERKSAMHETER OCH
INFORMANTER
I detta avsnitt kommer vi att presentera de verksamheter vi tittat närmare på och
de informanter vi valt att intervjua.
6.1 Presentation av verksamheterna
6.1.1 Ungdomsmottagning
Ungdomsmottagningarna i Sverige bedrivs som ett frivilligt åtagande av
kommuner och landsting. Hur de är organiserade, bemannade samt hur tillgången
till dem ser ut i landet varierar då det saknas nationell och övergripande
organisations- eller ledningsstruktur. Ungdomsmottagningarna tar generellt emot
besök av ungdomar mellan 13-20 år – men både nedre och övre åldergräns kan se
olika ut beroende på mottagning.
Den statistik som finns tillgänglig vad gäller besök samlas in av ”FSUM” –
Föreningen för Sveriges Ungdomsmottagningar, som har 225 anslutna
mottagningar. Under 2007 lämnade ca hälften av mottagningarna in uppgifter för
sina verksamheter vilka visade att majoriteten av besöken hos dessa mottagningar,
88,5 procent, gjordes av flickor, och följaktligen 11,5 procent av pojkar.
För att förstå ungdomsmottagningarnas uppdrag finns inga nationella riktlinjer att
tillgå. Dock har FSUM tagit fram ett policyprogram med riktlinjer för
ungdomsmottagningar. I programmet beskrivs uppdraget som följer;
”Det övergripande målet för UM är att främja fysisk och psykisk
hälsa, stärka ungdomar i identitetsutvecklingen så att de kan
hantera sin sexualitet samt att förebygga oönskade graviditeter och
sexuellt överförda infektioner”. (FSUM)
Exempel på professioner som kan finnas på ungdomsmottagningar är barnmorska,
kurator, psykolog och läkare. FSUMs policyprogram rådgiver även att
ungdomsmottagningarnas verksamhet bör innefatta områden som: sexualitet och
samlevnad, psykologiska och psykosociala frågeställningar, identitetsutveckling,
psykisk hälsa och ohälsa, kulturrelaterade frågeställningar, livsstilsfrågor och
allmänmedicinska frågeställningar. Innehållet i verksamheten
består av individuella samtal, undersökning, behandling och gruppverksamhet.
Vidare har ungdomsmottagningarna ofta uppsökande verksamhet vilken kan bestå
i studiebesök av skolklasser, information i skolor och sex- och
samlevnadsundervisning. Typiska anledningar till ett besök kan vara
preventivmedelsrådgivning, test av sexuellt överförbara infektioner och graviditet
men vanligt är dock att ungdomarna behöver hjälp med flera saker samtidigt.
(”Ungdomsmottagningarnas metoder för att förebygga psykisk ohälsa - En
nationell inventering”: 2009)
28
6.1.2 Specialistmottagning 1
Denna mottagning återfinns i både mindre svenska orter och en svensk
storstad. Mottagningen är privat och är specialiserad på sexuell
övergreppsproblematik, sexuella trauman och sexualiserade beteendeproblem.
Kompetens finns även på området unga som säljer sexuella tjänster.
Mottagningen tar emot både barn och ungdomar upp till 25 år, och även deras
föräldrar. Verksamheten tillhandahåller öppenvård, och även slutenvård på
HVB-hem. Vidare utbildar och handleder specialistmottagningen andra
professionella inom området sexuella övergrepp.
6.1.3 Specialistmottagning 2
Denna mottagning återfinns i två svenska storstäder. Till denna verksamhet kan
den vända sig som har erfarenhet av att sälja eller skada sig med hjälp av sex – för
samtal och stöd. Mottagningen tar emot alla oavsett ålder, kön eller sexuell
identitet och kan även erbjuda stöd till anhöriga, partners och vänner till utsatta.
Det är kostnadsfritt att besöka mottagningen och klienten kan välja att vara
anonym. Samtalen kan se olika ut, allt från enstaka krisbetonade samtal till mer
långvariga behandlande samtalskontakter. Vidare bedriver denna mottagning även
uppsökande verksamhet i form av att befinna sig i gatumiljö, på internet samt
andra relevanta arenor. Mottagningen arbetar även med sexuell människohandel
och kan hjälpa till och assistera och samordna hjälpinsatser för utsatta i form av
sjukvård, skyddade boende, tolkning och kontakt med myndigheter. De erbjuder
även konsultation till professionella, föreläsningar och studiebesök.
6.2 Presentation av informanterna
På grund av vårt valda ämnes känsliga karaktär har vi valt att anonymisera allt
material vi har insamlat. Detta innebär att alla namn är fiktiva och att
verksamheternas ej kommer att nämnas med vare sig namn eller ort.
6.2.1 Kuratorer
Informant 1 – Lena. Lena jobbar som kurator på en ungdomsmottagning i en
mellanstor stad i Sverige. Hon tog sin socionomexamen -85 och har sedan dess
hunnit med att jobba både på behandlingshem för tjejer, inom barn- och
ungdomspsykiatrin och på socialförvaltningen. Tjänsten som kurator på
ungdomsmottagningen har hon haft i snart tio år. Lena har även vidareutbildat sig
till legitimerad psykoterapeut och driver parallellt en egen mottagning.
Informant 2 – Krister. Krister är kurator på en ungdomsmottagning i en
mellanstor stad i Sverige. Han har en lång arbetslivserfarenhet av att jobba med
ungdomar som begått sexuella övergrepp och har vidareutbildningar i både
sexologi och steg 1 i psykoterapi.
Informant 3 – Anna. Anna är utbildad socionom och jobbar sedan 5,5 år tillbaka
som kurator på en ungdomsmottagning i en storstad i Sverige. Hon har tidigare
även studerat beteendevetenskap och har också jobbat som kurator på en annan
ungdomsmottagning samt haft vikariat som kurator på ett antal olika skolor.
6.2.2 Specialister
Informant 4 – Jenny. Jenny är sedan 3,5 år tillbaka utbildad psykolog och jobbar
på en verksamhet speciellt inriktad på ungdomar med olika slags sexuella
29
”beteendeproblem”, den verksamhet vi valt att benämna ”specialistmottagning 1”.
Hon har jobbat inom verksamheten mindre än ett år och har innan dess jobbat på
en ideell organisation som jobbar med sexuella övergrepp, samt på en anstalt för
personer som begått sexualbrott.
Informant 5 – Monica. Monica är sedan 2001 utbildad socionom. Hon jobbar
som samtalsterapeut på ett behandlingshem i en mindre ort för ungdomar med
olika slags sexuell beteendeproblematik. Monica har läst steg 1 i psykoterapi med
familjeterapeutisk inriktning och har även grundutbildning i KBT (Kognitiv
beteendeterapi) och DBT (Dialektisk beteendeterapi). Monica arbetar i den
verksamhet vi valt att benämna ”specialistmottagning 1”.
Informant 6 – Viveca. Viveca är utbildad socionom och jobbar sedan 8 år
tillbaka inom en verksamhet som är inriktad på tjejer och killar som säljer sex
eller på andra sätt skadar sig genom sex. Den verksamhet vi valt att kalla
”specialistverksamhet 2”. Hon har en grundläggande psykoterapiutbildning på
systemisk grund och har även läst en 50-timmarsutbildning på feministiskt
psykoanalytisk grund som handlade om kris och trauma. Viveca har även tidigare
erfarenhet av att ha arbetat med våldsutsatta kvinnor.
7. RESULTAT OCH ANALYS
I detta avsnitt kommer vi att presentera de teman som vi identifierat i vårt
insamlade material och redogöra för dem genom citat och resonemang från våra
informanter. Vi kommer även att spegla dessa gentemot den tidigare forskning vi
presenterat och avsnittet innehåller den analys vi gjort med hjälp av vår valda
teori. Resultatet är strukturerat efter tre primärteman; Definition, Kön och
Värderingar. Vidare är dessa sedan undergrupperade i subteman. I detta avsnitt
avser vi besvara våra frågeställningar som vi presenterade i uppsatsens början.
7.1 Definition
Till alla våra informanter ställde vi frågan om hur de skulle definiera sexuellt
självskadebeteende. Vi fick givetvis inget enhälligt svar från alla hur ett sexuellt
självskadebeteende kan definieras. Nedan har vi valt att på ett enkelt och
överskådligt vis citera våra informanters definitioner. De gav oss följande
reflektioner;
Jenny;
”Så, hur jag definierar sexuellt självskadande beteende det är väl att eh,
ett beteende man gör för att dämpa sin ångest. Ehm, för att ta bort en
negativ känsla. Eh, det kan också vara någonting man gör för att ehm, få
en känsla man tycker känns spännande. Ehm, ehm, någonting som jag
tänker skadar personen, och det kan vara rent fysiskt men också
självkänslan.”
Anna;
”När det framförallt inte är njutningen som är främst i det sexuella utan
där det kanske är eh, olika sätt att degradera sig själv. Alltså, det kan ju
vara rent symboliskt också eller att degradera sig själv eller skada sig
själv eller att använda det mer som ångestdämpare. Ehm, och… ganska
30
bra brukar ju vara att fråga hur känns det dagen efter. Det här sexet. Att
det känns fint där och då, att det känns fint fortsatt natten eller morgonen
så men liksom i dagsljuset efteråt. Om det känns fortsatt bra då, ah, då var
det nog bra. Men kommer det starka känslor av ångest eller flyktkänslor
att man bara vill bort eller så då kan man börja fundera. På vad man hade
för orsaker att ha det där sexet. Och om man vill fortsätta så eller inte. ”
Krister;
”Man kan väl säga att allting, allting som skadar en människa eller på
något vis får en människa att må dåligt på ett sätt är ett
självskadebeteende egentligen om man definierar det i stort va. Och även
sexuella ageranden som på något vis också gör att en människa inte mår
bra blir en form av självskadebeteende i sig ju. Så det är ju jätteluddigt.”
Monica;
”om man utsätter sig för farliga situationer eller om man reglerar sig med
hjälp av sex, alltså att man har… man mår så pass dåligt att man inte kan
hantera sina känslor på något annat sätt än att skada sig, då är det
sexuellt självskadebeteende. /…/ man lämnar ifrån sig kontrollen helt och
hållet till andra människor och det skiljer sig ju från andra
självskadebeteenden. Annars så tror vi att funktionerna bakom är ganska
så lika.”
Lena;
”Det tycker jag är svårt. Ja, det är ju en attack mot kroppen, kan man väl
säga. Att liksom… kroppen blir ett verktyg… alltså, något man säljer på
något sätt, för att få relation eller bli omtyckt, bli älskad. /…/ när man
använder kroppen för att tillfälligt må bättre, så tänker jag, det är ju
verkligen en attack mot den egna självkänslan; jag är inte värd ett ruttet
öre liksom. /…/Så det är ganska tung problematik tycker jag.”
Viveca;
”Alltså, som jag förstår det så är det inte… det finns ju inte begreppet
ännu inom psykiatrin. Och eftersom det inte används inom psykiatrin så
använder vi det inte heller, utan vi kallar ju det för att skada sig med sex.
Och eh… om jag skulle försöka mig på en definition så är det ju att man
upplever att man har sex på ett sätt som inte är för ens egen skull och att
det är för att hantera andra typer av känslor. Känslor av tomhet eller
ångest eller … eh eller för att känna något alls. Eller… att det finns en
känsla av att ha förlorat kontrollen över hur de sexuella kontakterna ser ut
och att personen själv inte upplever det som sexualitet utan som mer
uttryck för tvångsmässighet eller kontrollförlust. ”
I texten ovan kan vi alltså läsa samtliga sex informanters egna definitioner av vad
ett sexuellt självskadebeteende skulle kunna vara. Värt att notera är att då
begreppet inte är fastslaget är definitionerna mer en slags bild av hur fenomenet
hittills har uppfattats av de yrkesverksamma. Genom dessa definitioner har vi
identifierat ett antal unika faktorer som det sexuella självskadebeteendet kan
31
innefatta. Vi tänkte nu gå in på dessa mer i detalj och undersöka vad de egentligen
innebär och hur de kan tolkas.
Ångestdämpande. Flera av våra informanter beskriver hur beteendet fungerar
som ett slags ångestdämpande, men även funktioner som att ”ta bort vissa
känslor” nämns som tänkbara mekanismer bakom beteendet. I bakgrunden i denna
uppsats tog vi upp tidigare forskning kring självskadebeteenden generellt eftersom
det finns stora likheter mellan sexuellt självskadebeteende och
självskadebeteenden vad gäller funktionen de fyller för individen. Inom forskning
finns mest stöd för så kallad affektreglering, vilket innebär att självskadebeteendet
kan fungera som en reglering av jobbiga känslor. Även om självskadebeteende
många gånger på längre sikt kan ha negativa konsekvenser så tyder forskning på
att självskadebeteende på kortare sikt kan innebära att personer som har svårt att
kontrollera starka känslor kan få en tillfällig lättnad och ångestlindring. (Jonsson,
Mattsson 2012)
I artikeln ”Revictimization and self-harm in females who experienced childhood
sexual abuse” (Noll, Horowitz, Bonanno, Trickett & Putnam: 2003) tar författarna
upp korrelationen mellan tidiga, sexuella övergrepp och upprepad traumatisering
som vuxen och självskadebeteenden. Författarna tar i artikeln upp flera viktiga
psykologiska beröringspunkter mellan sexuellt utnyttjade individer och individer
som har självskadebeteende. De menar att dessa två grupper ofta sammanfaller
och att de kan uppvisa samma typ av beteende. Ett av de psykologiska begrepp
som där diskuteras är ”dissociation”, vilket innebär att individer på olika sätt
avskärmar sig från sina upplevelser och att de ter sig frånvarande, antingen under
pågående övergrepp eller att genom senare i livet inte ha tillgång till vissa minnen.
Som vi tidigare nämnde så talade vissa av våra informanter om att en av
funktionerna med sexuellt självskadebeteende kunde vara att ”ta bort vissa
känslor”, vilket kan ses som ett slags ”dissociation”.
Degradering av sig själv. Flera av de yrkesverksamma uttrycker under
intervjuerna hur ungdomarna de möter många gånger degraderar sig själva. I
Jonsson och Svedins studie med 11 tjejer som haft erfarenheter av att sälja
sexuella tjänster beskriver även de hur samtliga tjejer hade ett otroligt stort förakt
för sig själva och sina kroppar, vilket kunde ta sig uttryck i både ätstörningar,
missbruk av olika substanser samt olika slags självskadande som att exempelvis
skära sig eller stoppa upp glasskärvor i underlivet. Samtliga tjejer ansåg också att
sälja sexuella tjänster var både negativt och skadligt för dem, och en del satte även
likhetstecken mellan att sälja sexuella tjänster och att skära sig. (Jonsson &
Svedin, 2012)
Ångest eller flyktkänslor efteråt. En av informanterna resonerar i samband med
sin definition av sexuellt skadebeteende kring ångest och flyktkänslor efter att ha
haft sexuell kontakt och menar att dessa eventuella känslor bör uppmärksammas.
Som tidigare nämnt i Jonsson och Svedins (2012) studie med 11 tjejer uppgav
samtliga att säljandet av sexuella tjänster var både negativt och skadligt för dem,
vilket kan likställas med de känslor vår informant talade om.
Utsätta sig för farliga situationer. I definitionen av sexuellt självskadebeteende
resonerade en av informanterna kring att en av definitionerna kunde vara att
utsätta sig själv för farliga situationer. Detta går att dra paralleller till artikeln
”Revictimization and self-harm in females who experienced childhood sexual
32
abuse” (Noll, Horowitz, Bonanno, Trickett & Putnam: 2003) vilken vi tidigare
nämnde och som bl.a. tar upp hur ”dissociation”. ”Dissociation” fyller från början
funktionen av att skydda barnet från överväldigande upplevelser, men får som
konsekvens att individen senare i livet kommer ha svårare att identifiera signaler
om olika faror och risker. Då vi likställde en av våra informanters uttalande om att
”ta bort vissa känslor” med ett slags ”dissociation” så är det tydligt att många som
har ett sexuellt självskadebeteende också många gånger utsätter sig för farliga
situationer. Vi kan också dra paralleller till Jonsson och Svedins (2012) studie där
alla tjejer i studien uppgav att en av faktorerna till varför de sålde sexuella tjänster
var att de sökte bekräftelse. Vi kan tänka oss att denna bekräftelse kanske
förblindar många ungdomar och att bekräftelsen blir viktigare än att kalkylera
vilka riskfyllda situationer de kan hamna i. En ytterligare möjlighet är att de unga
är medvetna om riskerna men negligerar dessa då bekräftelsen upplevs som
viktigare.
Tvångsmässighet. En av våra informanter resonerar bl.a. kring ett slags
självupplevd tvångsmässighet som en av definitionerna kring sexuellt
självskadebeteende. Det kan relateras till den ångestdämpande funktionen då den
unge upplever att tvångshandlingen (i detta fall sex) tillfälligt lindrar oro eller
ångest. Sedan kan denna vana då bli ett slags inlärt beteende som repeteras. Vår
uppfattning, efter samtliga intervjuer, är dock att det långtifrån alltid är ungdomen
själv som är problemformuleraren och att det därför kan vara av betydelse att det
är just den unge som beskriver och upplever ”tvångsmässigheten” eller anser sig
ha ett sådant mönster.
Vi ställer oss även frågan hur man bäst definierar tvångsmässigt sex; är det antal
partners eller hur ofta och hur mycket sex man har? Hur man definierar ett
begrepp som tvångsmässigt känns också som något som genomsyras väldigt
mycket av samhällets värderingar om vad som anses vara normalt eller
patologiskt.
Att ha tappat kontrollen över sina sexuella kontakter. Denna aspekt har vi inte
berört så mycket i vår genomgång av tidigare forskning. Det var heller inte något
ofta förekommande i våra informanters berättelser, ändå är det en faktor som inte
bör förbises. Vad innebär det att ha tappat kontrollen över sina sexuella kontakter?
Det skulle kunna tolkas som att den unge har väldigt många sexuella kontakter
och indirekt känner en viss skyldighet att upprätthålla dem oavsett om den själv
vill eller inte. Det skulle också kunna samspela med den tvångsmässighet som
nämndes tidigare, och en upplevelse av att gå på ”autopilot” med sina kontakter
utan att stanna upp och reflektera över anledningarna till varför man gör som man
gör.
Att uppnå en känsla som man upplever som spännande. Just denna aspekt var
det bara en av våra informanter som nämnde i sin definition, men den är inte desto
mindre intressant. Framförallt för att den vid första anblick tycks vara positiv, och
inte särskilt problematiskt. Frågan är väl dock om det som en upplever som
spännande är starkt sammankopplat med risktagande samt tvångsmässighet. När
vi i tidigare avsnitt berörde ideologin om sexnegativitet togs det faktum upp att
nyfikenhet och utforskande inte i sig ses som rättfärdigande för sexuella praktiker.
Det krävs ofta en motivering till detta beteende, och det är rimligt att anta att
”spännande” känslors eventuella destruktivitet har att göra med just
kombinationen med annan utsatthet. Beteendet att söka kickar torde ha stora
gråzoner i detta sammanhang. (Rubin, 2011)
33
Att lämna bort kontrollen till andra människor/Sex som inte är för ens egen
skull. Dessa två aspekter var det också bara en informant som tog upp. De sätter
fingret på vad som kan vara just den springande punkten och det unika i sexuellt
självskadebeteende. Andra självskadebeteenden inkluderar ju just bara ”självet”
medan det sexuella självskadebeteendet ofta inkluderar många andra personer,
som är med och påverkar risker, prognosen för fara och konsekvenser. Även här
blir forskningen kring ”reviktimisering” aktuell. Kanske kan återupprepning av
tidigare trauman och en önskan att genom detta vinna ”kontroll” över dem vara
synonymt med sexuellt självskadebeteende. Skillnaden är väl dock att det sexuella
självskadebeteendet måste kunna identifieras och behandlas även om det inte
finns någon tidigare offerbild eller trauma. Kanske kan beteendet uppstå även utan
detta, och då blir termen ”reviktimisering” inte tillräcklig eller korrekt, hur lika
funktionera än är. (Noll, Horowitz, Bonanno, Trickett & Putnam: 2003)
Kanske kan en framtida etablering av begreppet sexuellt självskadebeteende inom
socialt arbete och/eller psykiatri innehålla just dessa faktorer som kriterier.
7.1.1 Vem är problemformulerare?
Ett viktigt subtema som vi identifierade när vi bearbetade vårt intervjumaterial var
just frågan kring vem är problemformulerare i sammanhanget med sexuellt
självskadebeteende. Vi fann detta subtema relevant eftersom det står i stark
relation till hur socialt arbete kan reproducera normalitetsbegreppet. Det blev
uppenbart att problemformuleringen kan ske på flera nivåer, samt att det även kan
bli sammanlänkat med lösgörande av ekonomiska resurser. Genom att ställa
denna fråga till våra informanter fick vi också inblick i hur de relaterar till
klientens egen bild av sin verklighet.
När vi frågar vår informant Lena vad hon tycker är viktigt att förmedla till
personer som skadar sig själva genom sex uttrycker hon följande:
”/…/ alltså patienten har ju alltid tolkningsföreträde, tycker jag. /…/ att
man möter den personen som kommer väldigt förutsättningslöst liksom.
Utan att döma, utan att veta någonting i förväg.”
Att döma av uttalandet ovan ses patienten av denna informant som den som är
problemformuleraren. Detta står i kontrast till vår informant Monica som
uttrycker följande:
”Föräldrar också och socialtjänst är det väl liksom i samarbete tänker
jag. Ofta så.. ofta så är ju inte ungdomarna kanske själva riktigt framme
vid att tycka att det är ett så stort problem. Det brukar ju dröja lite innan
de själva definierar liksom som ett stort problem.”
Även vår informant Viveca uttrycker genom följande hur samhället påverkar
ungdomarna:
/…/ att det är personer som uppfattas som, eller har fått höra utav
kamrater och så här att de skulle vara dåliga på olika sätt. /…/ en del av
känslorna vad gäller skam och skuld och så kommer ifrån uppfattningar
om hur man ska bete sig.”
34
Av citaten ovan går det att utläsa att det ofta är samhället och myndigheter som
exempelvis socialtjänsten som anser sig vara den primära problemformuleraren
framför ungdomarna själva. Samhället bör här inte endast ses som en direkt
problemformulerare, utan även ett slags indirekt problemformulerare, då det
skam- och skuldbelägger ungdomar som inte beter sig normalt utifrån den norm
samhället har kring sexualitet. Detta går att kopplas till en av Rubins fem
ideologiska formationer; sexnegativiteten, vilken enligt Rubin är en västerländsk
ideologi som betraktar sexualiteten i termer av en farlig, destruktiv och negativ
kraft. Rubin hävdar vidare att sex inom denna kultur alltid behandlas med
misstänksamhet och skuld tills den är bevisad oskyldig. (Rubin, 2011)
Vidare går det även att dra paralleller till Rubins sexuella värdehierarki vilken
grundar sig på teorin om att den moderna, västerländska kulturen bedömer
sexuella handlingar enligt ett hierarkiskt system av sexuella värden. Som tidigare
nämnts är de som befinner sig högst upp i denna värdehierarki de som är gifta,
heterosexuella och de som har reproducerande sex. Längst ner i den sexuella
värdehierarkin finner vi b la sadomasochisterna, porrmodellerna och de som säljer
sexuella tjänster. (Rubin, 2011) Således kan vi med hjälp av denna sexuella
värdehierarki förstå hur samhället både direkt och indirekt dömer de ungdomar
som har en enligt dem avvikande sexualitet.
Specialisten och psykologen Jenny berättar att i hennes verksamhet kommer
uppdragen främst från socialtjänsten. Då verksamheten är privat krävs att
socialtjänsten betalar behandlingen för att den skall kunna genomföras. Jenny
uttrycker följande, när vi frågar vem som formulerar den unges problem när denne
blir aktuell för behandling;
”Det är socialtjänsten kan man säga. /…/Ehm, om du undrar om vi
behöver deras, om de behöver själva vara motiverade och tycka att de har
en svårighet så är det inte så. Alltså, de flesta har ju mycket motstånd.”
Detta innebär alltså, att trots att Jenny och hennes kollegor gör egna
riskbedömningar av de unga så är själva inträdet till behandlingen, och den
kontakt som knyts mellan klient och behandlare, beroende av att
myndighetsutövare på socialtjänsten identifierar en sexuell praktik som
problematisk, och den unges egen inställning tycks vara mindre viktig. Jenny
berättar att hon anser att de professionella på socialtjänsten har en god kompetens
för att göra denna bedömning, samtidigt tycker hon att det inte finns tillräckligt
med sexologisk kunskap vare sig på psykologprogrammet eller
socionomprogrammet, men kanske lite mer på det sistnämnda. Jenny tycks dock
kunna se att de professionella på socialtjänsten har bryderier kring just
definitioner;
”Men det är många som står där handtappade, vad ska man göra, det här
kanske inte är nåt problem och är det ett problem? Och så. Så de är
ganska tacksamma när de får träffa oss. Som bara jobbar med det här.”
På ungdomsmottagningen där informanten Anna arbetar ser det väldigt
annorlunda ut. När vi ber Anna beskriva sin roll inom verksamheten uttrycker hon
följande;
35
”Eh, jag skulle beskriva den som… alltså, framförallt så är det ju den här
höga frivilligheten. Att man kommer till ett kuratorssamtal helt frivilligt.
Eh, och att jag jobbar verkligen enbart på ungdomens beställning om man
säger. De är problemformulerare och eh, jag försöker leverera den form
av stöd och råd eller ah, emellanåt blir det ju också behandlingsaktiga
samtal, eh som ligger i linje med det dem efterfrågar.”
Av citaten ovan kan vi se en betydande skillnad i förutsättningarna för arbetet på
en ungdomsmottagning respektive en mer specialiserad verksamhet. Den
specialiserade verksamheten tycks i högre utsträckning kunna bedriva sin
verksamhet trots eventuella diskrepanser mellan klientens och behandlarens syn
på situationen. Det är andra krav som ställs på myndighetsutövare inom socialt
arbete, än på ungdomsmottagningar. Myndighetsutövaren behöver ibland föreslå
och motivera även till insatser som klienten själv inte anser sig behöva. Enligt
Jennys citat behöver dock dessa myndighetsutövare stöd och hjälp i sin egen
problemformulering, som nog är långt ifrån självklar för dem. Detta tyder på en
relativt stor instabilitet och godtycklighet vad gäller vilka som får en specialiserad
hjälp.
7.1.2 Sexuellt självskadebeteende – behövs begreppet?
Ytterligare ett viktigt subtema under temat definitioner var just synen på sexuellt
självskadebeteende som ett eget område – med specifika omständigheter. Hos
våra informanter fanns olika syn på behov av att avgränsa och specificera just
denna typ av självskadebeteende.
Informanten Krister ger uttryck för att begreppet sexuellt självskadebeteende inte
direkt diskuteras inom ramen för hans verksamhet, bara ytterst sällan. Han menar
att det inte utkristalliseras några specifika former av självskadebeteende, utan att
han att han ser på självskadebeteende på ett generaliserat sätt. Huruvida begreppet
behövs tycker han är en svår fråga. Han menar att det är svårdefinierat och att det
ingår som en ”liten del” inom självskadebeteende;
” /…/ jag vet inte om behovet finns i sig./…/ väldigt mycket kring just
ungdomsmottagningsverksamhet handlar ju väldigt mycket om sexualitet, så
att… sexualiteten ingår i allting om man så säger. Det kanske låter lite
sådär, men det är lite så faktiskt. Det är väldigt mycket sexualitet som finns i
väggarna här…”
Krister använder den målande beskrivningen att sexualiteten ”finns i väggarna” på
ungdomsmottagningen. Detta uttryck går givetvis att tolka på flera sätt, men han
tycks vilja förmedla att den sexuella aspekten av människan är ”given” och
”självklar” för de professionella. Det skulle också kunna utläsas av detta uttryck
att de är mycket vana vid alla former av sexuella uttryck och att de helt enkelt
bara inte anser sig behöva just detta begrepp för att beskriva ett beteende. Detta
kan ha både positiva och negativa implikationer, när vi talar om sexuellt
självskadebeteende. I teoriavsnittet förmedlade vi Gayle Rubins mening om
behovet av att identifiera, beskriva och förklara erotisk orättvisa och sexuellt
förtryck. Detta för att vi ska kunna undersöka ämnet sex med förfinade verktyg
(Rubin, 2011). Hon förespråkade alltså en specialisering av just sexuella
företeelser, och att detta är viktigt.
36
Risken med att se sexualiteten och kunskapen om den som självklar är att vi som
professionella blir mer sårbara inför att styras av normerande föreställningar om
sex, som kanske inte alltid är så pass inkluderande som socialt arbete bör ha för
avsikt att vara. En positiv effekt skulle kunna vara att ”självklarheten” har som
konsekvens att ämnet aldrig är långt borta, och att samtalen om sexualitet
uppmuntras. Vidare skulle det kunna ha som effekt att klienten blir sedd mer i sin
helhet och inte definieras av ett specifikt beteende.
Värt att nämna kring Kristers reflektion är att den aktualiserar den viktiga frågan
kring vad som skiljer just sexuellt självskadebeteenden från andra
självskadebeteenden, och om skillnaden är så pass stor att det behöver utarbetas
specifika behandlingsalternativ för just denna typ av självskadebeteende.
Vår informant Anna var en av de få som hade fått ta del av fortbildning på ämnet
sexuellt självskadebeteende. Hon uttrycker följande om det positiva med den
specialiserade kunskapen som bjöds;
”Det var väldigt bra utbildningsdagar vi hade, och det var skönt för då
fick vi lite ord på det vi hade mött under en längre tid. Vad är det här, som
de håller på med faktiskt. Ehm. I olika grader och så. /…/ Och mycket som
var… att man kände att ”det där behöver jag plocka med mig” eller ”åh
vad bra, det där gör jag redan.” Det var skönt att få lite bekräftelse på det
man gör och hur man kan tänka och så.”
Som vi kan se av citatet ovan ställer sig vår informant Anna positiv till begreppet
sexuellt självskadebeteende då det sätter ord på den problematik som hon stött på
i sin verksamhet men kanske inte kunnat sätta fingret på. Detta menar hon också
möjliggör att få feedback på det sätt man tidigare tagit sig an problematiken samt
att få nya infallsvinklar i hur man kan arbeta med fenomenet.
Vår informant Viveca ställer sig något mer tveksam till att i nuläget använda sig
utav begreppet sexuellt självskadebeteende. Hon försöker beskriva vad begreppet
kan tänkas innebära genom att beskriva det som att man [klienten] har sex på ett
sätt som inte är för dennes egen skull och att det är ett slags sätt att hantera andra
typer av känslor som exempelvis tomhet eller ångest, eller att kanske känna något
överhuvudtaget. Hon uttrycker dock följande:
”Alltså, som jag förstår det så är det inte.. det finns ju inte begreppet ännu
inom psykiatrin. Och eftersom inte det används inom psykiatrin så
använder vi det inte heller, utan vi kallar ju det för att skada sig med sex.”
Citatet ovan visar att det finns en viss ambivalens till begreppet sexuellt
självskadebeteende. Samtidigt som vår informant ger uttryck för att ändå ha en
viss förståelse kring vad begreppet kan tänkas innefatta uttrycks samtidigt en stark
ovilja att använda begreppet eftersom det ännu inte används inom psykiatrin. Här
kan vi åter igen knyta an till vilken makt psykiatrin har, genom exempelvis
Diagnostic and statistic manual of mental disorders (DSM), att avgöra vad som är
normalt eller patologiskt och därigenom också hur man talar om olika former av
sexualitet. (Rubin, 2011) Det framgår inte av Vivecas resonemang vad en
användning av begreppet ”sexuellt självskadebeteende” skulle ha för
implikationer som skiljer sig från att ”skada sig med sex”. Om hon syftar just på
diagnosen sexuellt självskadebeteende som sådan, att den inte finns – samtidigt
37
innehåller ju uttrycket att skada sig med sex ändå värderingar och en
problemformulering.
7.2 Kön
Temat kön var något vi valde redan i inledningsfasen av vårt uppsatsarbete. Dels
för att vi själva hade tankar om att föreställningar kring kön och sexualitet är
starkt sammanlänkade, och att sättet att hantera problematik som sexuellt
självskadebeteende kan variera beroende på könstillhörighet. Både när det gäller
de ungas egna självbilder och förväntningar och tillgänglighet hos mottagningar
och behandlare.
Informanten Lena uppskattar könsfördelningen på den ungdomsmottagning hon
jobbar på som ganska ojämn. Hon estimerar fördelningen till ungefär 70% tjejer
och 30% killar. Hennes egen reflektion kring skillnaden mellan könen är att
killars problematik är mycket mer dold än tjejers och att detta faktum återspeglar
sig även inom psykiatri och vård- och omsorg överlag. Lena ger uttryck för att
den ojämna könsfördelningen som finns bland patienterna på
ungdomsmottagningen inte beror på att tjejer mår sämre än killar, utan att killars
problem är mycket mer dolda i samhället.
När hon talar om skillnader könen emellan säger Lena även följande:
”När det gäller just den här problematiken tror jag att det är fler tjejer
som söker/.../ Men jag har ju killar också i samtal och där har jag haft
några som hållit på med porrmissbruk, men det är ju inte samma sak
riktigt som du pratar om, det där sexuella självskadebeteendet /…/ i den
homosexuella kulturen finns ju rätt mycket sånt här.” (När vi frågar om
hon refererar till killar som säljer sex till andra killar svarar hon ja. )
I citatet ovan gör vår informant ett slags uppdelning av sina klienter i tre olika
”grupper”; tjejer, killar och homosexuella killar. Att döma av uttalandet verkar det
finnas ett slags föreställning om att ”vanliga killar” med en problematisk
sexualitet har något slags porrmissbruk, medan det är de homosexuella killarna
och ”vanliga tjejer” som skadar sig genom att t ex sälja olika former utav sexuella
tjänster. Vidare är det också tydligt att porrmissbruk är något som hon främst
associerar som manligt betingat. Uttalandet om den ”homosexuella kulturen”
antyder att det tycks finnas en föreställning om att killar som har sex med killar är
mer destruktiva i sin sexualitet, och enklare hamnar i prostitution. Att döma av
citatet ovan gör Lena också en distinktion mellan porrmissbruk och sexuellt
självskadebeteende.
Vi kan dra paralleller till tidigare forskning där studier av både Svedin & Priebe
(2004) samt Abelsson & Hulusjö (2008) påvisat att försäljning av sexuella tjänster
är något som är vanligare bland unga killar än unga tjejer. Vi kan också härleda
detta till Butlers teorier där kön inte ses som en neutral sanning, utan snarare ett
normsystem med tvingande regler. Trots att det finns forskning som starkt
indikerar att försäljning av sexuella tjänster är något som är vanligare
förekommande hos unga killar än hos tjejer så är ändå de flesta klienter som
yrkesverksamma kommer i kontakt med tjejer. Detta tyder på att samhällets
föreställningar om kvinnlig och manlig sexualitet kan vara en faktor till hur
könsfördelningen ser ut bland de som söker hjälp och/eller blir uppmärksammade
av samhället som personer med en problematisk sexualitet. (Ambjörnsson, 2006)
38
När vi frågar informanten Viveca om hon tror att det finns ett stort mörkertal av
pojkar och unga killar som skadar sig genom sex, så säger hon att det inte är något
hon spekulerar i eller har åsikter om, utan att det behövs göra mer
efterforskningar. Informanten Viveca tror i motsats till informanten Lena att
porrmissbruk kan tyda på en tvångsmässig sexualitet och även då vanan att ha sex
för att dämpa sin oro och ångest.
Viveca uttrycker även följande;
”/…/ det ligger ju närmre till hands för flickor och kvinnor att
problematisera sin situation eller att andra ska uppmärksamma att man
kanske har sex på ett sätt som upplevs som problematiskt eller
tvångsmässigt eller så. /…/ våra föreställningar om kvinnligt och manligt,
det påverkar också vad vi professionella uppmärksammar och blir oroliga
inför.”
I citatet ovan ger informanten Viveca i likhet med informanten Lena uttryck för
att föreställningar om kön påverkar både hur tjejerna ser på sig själva och sin
sexualitet, men även hur samhället och de professionella ser på dessa unga tjejers
sexualitet.
7.2.1 ”De osynliga pojkarna”
Informanten Anna som arbetar på en ungdomsmottagning belyser en aspekt som
vi uppmärksammat genomgående denna studie; svårigheten att fånga upp sexuell
problematik hos pojkar och unga män. Hon uttrycker sig på följande vis om
förekomsten av samtal om sexuell problematik;
”/…/det kommer upp på ett mer naturligt sätt i de samtalen som
barnmorskorna har kring nyförskrivning eller
preventivmedelsdiskussioner och samtal och så.”
Denna förutsättning skapar onekligen en situation där unga tjejer i mycket större
utsträckning får tillfälle att dryfta oro, tankar och funderingar kring sitt sexliv på
ett ”naturligt” sätt. Informanten Anna tar upp just effekten av att majoriteten av
kvinnor eller ”personer med livmoder” så småningom börjar tänka och reflektera
kring sitt reproduktiva system och då på ett ganska okomplicerat sätt söker sig till
en ungdomsmottagning. De behöver inte ha någon annan förevändning att
komma till ungdomsmottagningen än att de exempelvis har ett behov av
preventivmedel. Anna berättar för oss att det kommer mycket tjejer till
ungdomsmottagningen och hon uppskattar antalet manliga besökare till ca 20%,
och ännu lägre vad gäller de som går i regelbundna samtal. Vidare i intervjun blir
det dock uppenbart att denna förutsättning inte alls behöver vara konstant och att
riktade strategier kan påverka. Anna talar om ett ”uppsving” i antalet killar som
går i samtal och menar att det beror på fortbildning;
”Det tror vi har att göra med att en av våra barnmorskor gick en
andrologiutbildning förra året. Alltså, lärde sig om killars sexualitet och
kroppar och så, och vi skulle tro att, eller det är ju så att så fort man som
mottagning på det sättet har fokus på någonting, så poppar det ju upp!/…/
Så fattar man sen att ja men det är för att vi frågar eller tittar på ett annat
sätt, de har funnits där hela tiden, men nu plockar vi upp dem.”
39
Anna berättar vidare att de pratar mycket på mottagningen kring deras svårigheter
att nå pojkar och att de försöker göra sin verksamhet mer uppsökande för att
överbrygga dessa problem. Bland annat genom att besöka ungdomsgårdar, skolor
och boende för ensamkommande flyktingungdomar. Värt att notera är att Anna är
den enda av våra informanter som varit på en utbildningsdag om sexuellt
självskadebeteende. Anna berättar att den var inriktad på detta beteende hos tjejer.
När vi frågar Anna om pojkar i denna situation berördes uttrycker hon följande;
”Det… nej, jag tror det nämndes i förbifarten lite mer att det finns även
hos pojkar naturligtvis. Så.”
I vårt avsnitt om tidigare forskning nämnde vi den undersökning som gjordes
2004 om ungas erfarenheter att sälja sex, mot pengar eller annan ersättning. Av
undersökningen framgick att 60 ungdomar, vilket motsvarar 1,4%, av den
undersökta gruppen att de någon gång hade sålt sex mot pengar eller någon annan
form av ersättning. Av dessa 60 ungdomar var 23 flickor (1 % av flickgruppen)
och 37 pojkar (1,8% av pojkgruppen). (Svedin & Priebe, 2004) Denna
undersökning tydde ju alltså att säljandet av sex inte alls var något specifikt för
tjejer, i den mån vi betraktar undersökningen som representativ, utan snarare
tvärtom. Ändå riktas hjälpen och fortbildningen oftare till tjejer. Ytterligare en
intressant aspekt i sammanhanget är också i vilken utsträckning de professionella
likställer att sälja sex med ett sexuellt självskadebeteende.
Informanten Monica reflekterar kring synen på flickor och pojkar och hur det
påverkar hur professionella angriper problem;
”/…/samhället tillåter tjejer på ett annat sätt att vara offer och ändå är det
så att det är svårt för de här tjejerna att själva ta upp, själva definiera att
de har varit utsatta, även om de ofta varit det och ofta väldigt grovt.
Medan killar har ännu svårare därför att där finns inte heller den, liksom,
alltså … om man säger den traditionen av att tänka på killar som möjliga
offer/…/ det tar längre tid att komma till den insikten att jag har faktiskt
blivit illa behandlad.”
Monica beskriver den kultur som hon upplever nästan utesluter möjligheten för
pojkar att själva göra en problemformulering angående sexuellt
självskadebeteende. I teoriavsnittet berörde vi hur Judith Butlers heterosexuella
matris åskådliggör hur samhället organiserar sedermera kroppar, genus och begär
i en särskild ordning där; de enda positionerna är man och kvinna; där dessa
positioner är polariserade och motsatta. (Ambjörnsson, 2006) Applicerat på denna
situation kan det sägas att i det fall vi redan klargjort att flickorna är offren, är den
rollen redan upptagen. Det kvarstående är således dess motsatspart; förövaren.
Detta implicerar att i de fall vi omedvetet eller medvetet gör denna uppdelning,
riskerar att i större utsträckning ”missa” manliga offer. Exempelvis genom att
ställa olika frågor till pojkar och flickor, göra antaganden eller bagatellisera
pojkars utsatthet. Extra tydligt blir det när den sällsynta fortbildningen om sexuellt
självskadebeteende är just könsspecifik, utan egentlig vetenskaplig grund.
7.2.2 Kritiska tankar kring normalitet
Subtemat kritiska tankar kring normalitet valde vi för att lyfta upp de tillfällen då
våra informanter betonade vikten av att försöka tänka normkritiskt och på vilket
sätt de aktivt använde dessa resonemang för att ifrågasätta sina arbetssätt och
föreställningar.
40
Under intervjun med vår informant Monica berättar hon att de brukar blanda tjejer
och killar i gruppterapin. Hon ger uttryck för ett normkritiskt tänkande då hon
menar att det oftast är större skillnad inom könen än mellan könen och anser att
det dessutom kan vara berikande med de olika perspektiven. Hon uttrycker också
följande:
”Alla som har den här typen av sexuellt utagerande beteende har ju
svårigheter med att hantera impulser, hantera sina känslor och relationer
och då behöver de, alltså det är samma liksom. Det är inte så stor skillnad
egentligen.”
Även vår informant Anna ger uttryck för ett normkritiskt tänkande inom
verksamheten då hon under intervjun uttrycker följande:
”Och jag tror att vi pratar om det mycket, den här balansgången i att inte
ifrågasätta en person som… och där handlar det framförallt om att när vi
pratar med tjejer.. så är det så noggrant att vi inte hoppar in i att
ifrågasätta och tänka att den här tjejen vill nog inte ha så här mycket sex –
för det vill inte tjejer. Alltså, vi håller oss från de föreställningarna, men
samtidigt måste vi ställa rätt frågor, vi måste våga ställa frågorna. Ehm,
och det tycker jag att vi diskuterar mycket, den balansgången liksom.”
Citatet ovan ger uttryck för att det inom verksamheten Anna jobbar finns ett
normkritiskt tänkande som bl.a. tar sig uttryck i att ifrågasätta de förgivet tagna
föreställningar som finns i samhället om exempelvis kvinnlig sexualitet och hur
den bör eller inte bör uttrycka sig. Hon visar dock samtidigt en förståelse för
denna komplexitet då hon samtidigt uttrycker att man som yrkesverksam ibland
ändå måste ställa frågor kring detta, men att det är viktigt att hitta balansen.
7.3 Värderingar
Vårt tema ”värderingar” handlar främst kring de bakomliggande tolkningar och
föreställningar som kan tänkas styra mycket av de professionellas tankar kring
god och destruktiv sexualitet samt med vilket perspektiv de väljer att betrakta vår
målgrupp.
7.3.1 Föreställningar om god och destruktiv sexualitet
I vår intervju med psykologen Jenny frågar vi hur hon ser på just instabiliteten och
rörelsen inom frågor som har med sex att göra. Hon resonerar följande:
”Jag tänker att eh.. vi har ju ändå någon sorts tanke kring vad vi tänker är
normalt och vad som inte är det.”
Att döma av citatet ovan går det att se ett visst essentialistiskt synsätt kring
sexualitet och dess vara. Det tycks finnas en ganska statisk uppfattning om
sexualitet, sexuella praktiker och vad inom detta som ska betraktas som normalt
eller onormalt. I samtalet med Jenny tar vi även upp att ett ord som figurerat på
hennes verksamhets hemsida, där de presenterar de problemområden de arbetar
med. Ordet som figurerat är ”promiskuitet”. Vi frågar om det är ett begrepp de
diskuterar ofta och i så fall hur. Jenny förklarar följande;
41
”Nej, det tycker jag inte att vi pratar om ofta. Det är väl mest, eh, nej vi
pratar nog mest om beteende som… sexuellt självskadebeteende eller
destruktiv sexualitet. Sen kan man ju ha tankar om promiskuitet, vad det
kan handla om. Är det någonting sunt, är det drivet av en jagkänsla, är det
en sund sexualitet, är det någonting man verkligen genuint vill eller kan
det också finnas andra krafter bakom?”
Citatet ovan ger uttryck för att Jenny inte verkar helt bekväm med just ordet
promiskuitet. Kanske för att det har en dömande klang, och hon väljer istället
andra begrepp. Flera gånger nämner hon dock ordet ”sund” i kombination med
sexualitet. Vad hon lägger in i begreppet sund är dock mer oklart, men en tolkning
är att det samspelar med en slags inre, genuin vilja, som hon också nämnde. En
viktig reflektion i sammanhanget är vilken chans en den unge har att just reda ut
”sin egen vilja” inom ramen för behandling av specialister eller i kontakten med
ungdomsmottagningar. Jenny specificerar inte heller vad ”andra krafter bakom”
syftar på; men vi kan anta att hon menar driften att vilja skada sig själv. När Gayle
Rubin talade om sexnegativitet använde hon sig också av metaforen att
sexualiteten skulle vara en farlig, destruktiv och negativ kraft. (Rubin, 2011) Det
impliceras att ”kraften” på något vis tar överhanden och regerar över individen,
som på så vis blir ett offer och inte en aktiv agent. Aspekten att enbart
”nyfikenhet” inte räcker för att motivera en sexuell upptäckarlusta och praktik är
också applicerbart på misstänksamheten mot promiskuitet. En rimlig slutsats är att
denna misstänksamhet blir närvarande i behandlingen och att klienten således kan
känna sig tvungen att rättfärdiga ett promiskuöst leverne för att övertyga
behandlaren om att det inte är just ”destruktivt” – och således inte ges utrymme att
hitta ”den egna viljan”.
Samma ämne aktualiseras i samtalet med informanten Anna. När vi frågar om vad
den sexuella självbestämmanderätten betyder för henne och
ungdomsmottagningen reflekterar hon på följande vis;
”Den skulle jag säga är väldigt central. Och svår. /…/ Vi promenerar ju
hela tiden på den där linjen att … eh, eller hur vi liksom ska prata för att
vi ska få till de där samtalen där dem får möjlighet att reflektera kring sin
egen vilja. Utan att känna sig ifrågasatt vad gäller beteende./Det är
jättesvårt och det är många gånger man misslyckas med det./…/ Vi är
vuxna och ibland blir vi förfärade och tycker att ”men lilla barn”ungefär.”
Vidare resonerar Anna kring just att ungdomsmottagningens fokus måste vara att
hjälpa ungdomar att lära sig hur det känns i kroppen när det känns bra. Att komma
i kontakt med den egna kroppen och den egna viljan, för den menar Anna är
grunden till den sexuella självbestämmanderätten. Att ungdomarna vet vad de vill
och vad de ska bestämma.
När vi intervjuar Monica ifrågasätter vi också begreppet ”promiskuitet” som finns
som en av definitionerna på sexuellt självskadebeteende på verksamhetens sida.
Hon problematiserar begreppet genom följande:
”För i mina ögon är promiskuitet liksom ett.. ja, man kan inte säga att det
är ett nedsättande ord, men det är ett rätt så negativt laddat ord.. för att
man har sex med många partners. Eh.. men det jag menar är att det är inte
42
så att vi alltså.. om det inte är skadligt för en, om man inte tycker det själv,
alltså om man inte blir.. inte det inte blir riskfyllt så.. så ser åtminstone
inte jag det som ett skadligt beteende. Eh.. och det är inte min uppfattning
att mina kolleger gör det heller.”
Det vi kan utröna av det Monica säger ovan är alltså att hon ser begreppet
promiskuitet som problematiskt och hon anser att det genomsyras av en stark,
negativ laddning. Hon ställer sig också ifrågasättande till att många sexpartners
per automatik ska likställas med ett skadligt beteende, eller sexuellt
självskadebeteende.
I avsnittet om tidigare forskning belyste vi de föreställningar som finns om att
utövare av BDSM (en sexuell praktik som ofta anses som destruktiv) skulle må
psykiskt dåligt i högre utsträckning än andra. (Shindel & Moser, 2011) Detta
antagande, som tycks vara just en föreställning, snarare än vetenskapligt belagd är
troligtvis applicerbart på de flesta sexuella praktiker som inte är normativa.
Att ett stort problem för professionella blir att utröna om klienten mår dåligt av
sitt beteende; eller just av upplevelsen av konflikt med resten av samhället när
hens praktiker inte ligger inom ramen för den ”välsignade cirkeln”. Gayle Rubin
nämnde just promiskuitet som något som ligger i botten i hierarkin av sexualitet.
Och samhällets funktioner att ”bestraffa” de promiskuösa torde vara extra
kännbara för unga människor, som ännu inte är självsäkra i sin identitet, vare sig
sexuellt eller i stort. (Rubin, 2011)
Under intervjun med Anna frågar vi henne även vad hon anser är viktigt att
förmedla till en ungdom om ungdomen själv anser att den har en destruktiv
sexualitet. Hon svarar då följande:
”Ehm, jag vill förmedla att det inte är alltså.. skulle jag kunna hjälpa till
att ta bort lite skuld och skam, eh, så vill jag gärna göra det. För att ofta
är det ju så otroligt skamfyllt.”
Det vi kan utläsa av Annas svar är dels att det är viktigt att inte skuldbelägga
ungdomen, men citatet berättar även att ungdomar med denna sortens problematik
ofta känner sig väldigt skamfyllda och stämplade.
Under intervjun med informanten Viveca diskuterar vi den sexuella
självbestämmanderätten var på hon säger följande:
”Vi har ju att förhålla oss till LVU-lagstiftningen och där finns ju eh..
ersättning för sex med som eh.. ett exempel på socialt nedbrytande
beteende.”
Märkvärt är hur ersättning för sex enligt vår informant räknas som ett socialt
nedbrytande beteende. I Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga (LVU) nämns beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller annat
socialt nedbrytande beteende som skäl till beredande av vård. Anmärkningsvärt är
att försäljning av sexuella tjänster enligt svensk lagstiftning inte är förbjuden. Det
faktum att LVU förhåller sig annorlunda till försäljning av sexuella tjänster än
svensk lagstiftning i övrigt är intressant och visar att samhället har väldigt mycket
värderingar kring vad som är god respektive destruktiv sexualitet och att
försäljning av sex bland ungdomar anses som något destruktivt som kräver
åtgärder.
43
7.3.2 Patologi och Salutogenes
Vi valde subtemat patologi och salutogenes eftersom vi upplevde att det i
samhället generellt finns en uppfattning om att vissa sexuella
läggningar/preferenser är patologiska medan andra betraktas som sunda och
”friska”. Vi ville undersöka dessa synsätt lite närmare eftersom vi ansåg det
berika vårt material.
I intervjun med informanten Lena berättar hon att en hel del ungdomar kommer
till ungdomsmottagningen frivilligt efter att tidigare ha varit på andra instanser
som exempelvis BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin). På grund av barn- och
ungdomspsykiatrins övre gräns på 18 år och det stigma det innebär att befinna sig
inom vuxenpsykiatrin så söker sig många ungdomar istället till
ungdomsmottagningen med sina problem. I samband med detta uttrycker vår
informant även följande:
”Vi jobbar väldigt mycket salutogent, med det friska alltså, inte diagnoser
överhuvudtaget”
Med citatet ovan understryker vår informant att de inom hennes verksamhet, till
skillnad från exempelvis psykiatrin, fokuserar på det friska hos individen. Detta
ställs i kontrast till när informanten och psykologen Jenny talar om
behandlingsmetoderna som utvecklas och övervägs inom hennes verksamhet.
Jenny berättar att de har för avsikt att göra en pilotstudie med klienter som lider
av sexuellt självskadebeteende, och att de ska få pröva på ”DBT” dvs; dialektisk
beteendeterapi.
”Alltså egentligen är ju inte DBT alls utvecklat för personer med sexuella
svårigheter eh utan för en emotionell personlighetsstörning,
känsloreglering och explosiva utbrott och så. /…/ så att .. det har väl
kommit för att man har sett att personerna som DBT är utvecklat för, det
finns mycket paralleller där med dem som vi träffar som har ett sexuellt
utagerande beteende.”
Att döma av citatet ovan så ställs vissa likhetstecken mellan ett sexuellt
utagerande beteende och en personlighetsstörning. Medan Lena ger uttryck för ett
salutogent perspektiv ger således Jenny uttryck för ett mer patologiserande
synsätt. Detta går att dra paralleller till Rubins sexuella hierarki där hon beskriver
sexuella handlingar enligt ett hierarkiskt system. Hur dessa sexuella handlingar
värderas härstammar från början från religion, men upprätthålls idag b la av
psykiatrin genom stigmatisering och skamfull stämpling. Ett tydligt exempel på
detta, menade Rubin, är sektionen för psykosexuella sjukdomar i Diagnostic and
statistic manual of mental disorders (DSM) som är utgiven av American
Psychiatric Association (APA).(Rubin, 2011) Trots att det var åtskilliga år sedan
Rubin synade manualen och många förändringar har skett, så går det ändå inte att
negligera den makt psykiatri och sjukvård har än idag över vad vi uppfattar som
normalt eller patologiskt.
En positiv effekt av en viss patologisering av det som Jenny kallar för ”sexuellt
utagerande beteende” är just att de klienter som befinner sig inom verksamheten
har chans att få tillgång till en mer specialiserad hjälp. Detta sätt att diskutera och
tala om sexuellt självskadebeteende öppnar upp för en potentiellt mer aktiv
44
vuxenvärld och fler insatser. DBT som behandlingsmetod torde ge ungdomarna
värdefulla verktyg inom många områden i livet, inte bara det sexuella, och kan
också ses som en resurs och tillgång, inte bara stigmatiserande.
Vår informant Krister uttrycker i intervjun följande:
”Det heter ju patienten med tanke på att det är sjukvård. Inom sjukvård
heter det patient vilket jag kan tycka är lite olyckligt för att det handlar ju
inte om att man är sjuk, utan tvärtom. Vi arbetar ju med friska, så att de
människor som kommer hit här, de är ju friska och vill fortsätta vara
friska.”
Citatet ovan visar den problematiska situation kuratorn står inför då han har ett
salutogent förhållningssätt till de ungdomar han träffar, men samtidigt står som
uppdragstagare under en uppdragsgivare som har ett patologiserande synsätt.
Även vår informant Anna uttrycker psykiatrins och sjukvårdens makt i samhället
genom följande:
”Och andra behöver stöd under en längre tid, i hela vuxenblivandet. Och
sånt stöd som jag tänker att de inte kan få någon annanstans egentligen.”
Vad vi kan se av citatet ovan är att vår informant Anna menar att
ungdomsmottagningen har en unik roll eftersom det är en instans dit ungdomarna
kan vända sig för att få råd och stöd väldigt förutsättningslöst, utan etiketter. De
behöver ingen diagnos eller ses som sjuka för att efterfråga stöd, vilket innebär att
individen kan behålla sin ställning som problemformulerare och sin integritet
intakt.
7.4 Summering av resultat och analys
I detta avsnitt har vi gått igenom de stora dragen i vårt insamlade material och
markerat vilka teman som vi tyckt varit mest talande för våra frågeställningar. Vi
upplevde att vi fått ett mycket rikt och fruktbart material som väckte intressanta
frågeställningar och synliggjorde både brister och tillgångar med att använda sig
av begreppet sexuellt självskadebeteende. Det var dock givetvis nödvändigt att
avgränsa vilka reflektioner och citat vi skulle använda och belysa; och detta kan
ha påverkat den bild som ges. Våra egna värderingar finns med, vilket inte går att
undvika. Vi hoppas dock att vi i nedanstående slutdiskussion kan göra det tydligt
vilka ställningstaganden vi själva gör och med vilket perspektiv vi bearbetat vårt
material. Vi är ytterligt tacksamma till våra informanter som så generöst delat
med sig av sin tid, sitt engagemang och både personliga och yrkesmässiga
reflektioner kring vårt ämne.
8. SLUTDISKUSSION
Vårt syfte med denna uppsats var att undersöka hur definitioner av sexuellt
självskadebeteende skapas dels inom verksamheter specialiserade på denna
problematik men även bland kuratorer på ungdomsmottagningar. Vi valde att
använda oss utav en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer med sex
yrkesverksamma – tre från specialistverksamheter och tre från olika
ungdomsmottagningar. Genom dessa intervjuer var vårt mål att besvara våra tre
frågeställningar; Vilka definitioner av sexuellt självskadebeteende förekommer
hos våra informanter? Vilka föreställningar kring god respektive destruktiv
45
sexualitet ger de uttryck för? Vilka föreställningar om kön ger definitionerna
uttryck för?
Av vår analys kan vi se att trots att sexuellt självskadebeteende ännu inte är ett
vedertaget begrepp så finns hos yrkesverksamma en någorlunda bra uppfattning
om vad definitionen av fenomenet skulle kunna vara. De yrkesverksamma har
också överlag en någorlunda samstämmig definition av fenomenet, även om ett
fåtal drar sig för att använda just begreppet ”sexuellt självskadebeteende.”
Med internets framfart verkar problemet dessutom ha blivit vanligare, eller i alla
fall mer synligt. En av våra informanter uttryckte även en viss lättnad över
begreppet och menade att det var positivt att sätta fingret på den specifika
problematiken.
Att döma av vårt insamlade material så finns det en viss ambivalens kring
sexualitet och normer. Även om våra informanter på många sätt ger uttryck för att
reflektera mycket kring normer och värderingar som rör sexualitet, både
samhälleliga så väl som inom professionen, så kan vi samtidigt utröna att det trots
detta finns vissa föreställningar kring vad som är en god respektive destruktiv
sexualitet. Hos en del av våra informanter har vi funnit att det råder en ganska
statisk och essentialistisk syn på sexualitet och sexuella praktiker medan det, som
vi tidigare nämnt, hos många informanter finns en stark vilja att ifrågasätta och
reflektera kring sexualitet och de normer och värderingar som råder kring dessa.
Den starka viljan bland de yrkesverksamma att ifrågasätta normer och begrepp så
som exempelvis ”socialt nedbrytande beteende” och ”normal sexualitet” tycks
dock inte alltid tillräcklig. Samtidigt ifrågasätter vi om det verkligen är möjligt att
som yrkesverksam inte ha vissa föreställningar kring normer när samhället med
dess skrivna och oskrivna lagar berättar för oss hur vi ska förhålla oss till oss
själva, omvärlden samt olika känsliga ämnen så som exempelvis sexualitet.
Därmed, menar vi, blir det viktiga för de yrkesverksamma att förstå sina egna
föreställningar och problematisera dessa för att kunna hjälpa sina klienter.
En annan viktig fråga är huruvida försäljning av sexuella tjänster ska ingå i
begreppet sexuellt självskadebeteende. Ett starkt skäl som talar för är just många
behandlares starka ovilja att använda sig av begreppet prostitution när det gäller
ungdomar som säljer sexuella tjänster. Genom denna ovilja att använda
prostitutionsbegreppet kan det tänkas att många ungdomar hamnar i ett slags
ingenmansland där deras problematik inte ges samma dignitet eller ses som
tillräckligt allvarlig. Därigenom kan det finnas skäl att tala om prostitution, eller
försäljning av sexuella tjänster, som en del av begreppet sexuellt
självskadebeteende, för att kunna hjälpa dessa ungdomar. Att kalla de ungas
beteende prostitution skapar samtidigt ett stort stigma och innebär att
yrkesverksamma dömer unga människor som säljer sexuella tjänster. Detta trots
att försäljning av sexuella tjänster enligt svensk lagstiftning inte är förbjuden. Med
andra ord talar samhället och behandlarna därigenom om för ungdomarna att
deras beteende är fel och skamfyllt och att de inte har en god sexualitet.
När vi ser på de resultat som denna studie gett så kan vi se att vårt ämne är
komplicerat såväl som angeläget och aktuellt. Det spänner över en rad olika
områden som alla är svåra att ringa in; betydelsen av förväntningar på kön,
historiska värderingar kring sexualitet – samhällets normer och
socialiseringsprocesser och även det intrapsykiska tillståndet hos en individ.
Individen som sådan är i sin tur starkt färgad av sina erfarenheter, positiva som
46
negativa – vilka alla fyller varje sexuell praktik med en specifik laddning, som det
går att ifrågasätta huruvida en utomstående någonsin helt och fullt kan förstå och
sätta sig in i. Således står vi, som försöker förstå fenomenet ”sexuellt
självskadebeteende” nästan inför en omöjlig uppgift. Men är det då lönlöst att
försöka förstå detta fenomen? Det tror inte vi. Det bjuder dock en insikt om att
den springande punkten i att närma sig fenomenet, utan att riskera att
omyndigförklara och sätta sig över den utsatte individen, handlar mycket om att
just låta individen själv vara problemformulerare och att själv få definiera sina
eventuella problematiska sexuella praktiker. I vårt resultat kunde vi se prov på
både behandlare som inte ansåg att individen behövde se och erkänna sitt
”problem” samt behandlare som ansåg sig helt arbeta på individens beställning
och egna villkor.
Det är rimligt att slutleda att om inte individer med ett sexuellt självskadebeteende
var en form av ”normbrytare” och i någon sort ”konflikt” med samhället så skulle
de inte vara aktuella att tala om inom socialt arbete. Det för oss tillbaka till en
väldigt grundläggande fråga inom vårt fält; nämligen vad som är ett socialt
problem. I vårt avsnitt om tidigare forskning nämnde vi hur forskningen tyder på
att prostitution som fenomen inte kan tolkas på samma sätt när det gäller unga
som när det gäller vuxna. Detta relaterade till att gråzonen mellan samtycke var
större och sett utifrån, med lite distans, skulle det kanske kunna reduceras till ett
slags ”ungdomens utforskande” – som alltså inte nödvändigtvis påverkar den
unges självbild så till den grad att den identifierar sig som prostituerad. På samma
sätt som det inom psykiatrin undviks att sättas vissa diagnoser på unga, (med
anledning av att vissa symptom kan ”växa bort” med åren) skulle även en del av
ungas tendens att sälja sex just ses som ett slags utforskande, som sedermera
lämnas därhän. Men riskerna med att låta unga människor utforska sexuellt i all
oändlighet är just att i de fall det går riktigt illa, och i de fall vuxenvärlden ser bort
och underlåter att agera när det verkligen behövs, de är helt enkelt för stora och
får inte tas. Och på så sätt kan det sägas att skam-mekanismer och
överbeskyddande värderingar troligtvis kan drabba gemene ungdom, som således
får uppleva en känsla av att vara ”fel”; då vuxenvärlden försöker dra desto
tydligare gränser för de som befinner sig i riskzonen för reell och allvarlig fysisk
och psykisk skada. Vuxenvärlden har alltid ett ansvar att se till att unga inte
hamnar i situationer där de blir utsatta för övergrepp, våldtäkt eller liknande. En
av våra informanter tryckte på vikten av att ”våga fråga” och våga vara en aktiv
agent med de unga, samtidigt som det var avgörande att gå försiktigt fram.
Behandlare balanserar således på en väldigt fin linje, där de ständigt riskerar att
stigmatisera den unges sexualitet, utan att kunna veta vad de tidigare
erfarenheterna består i, och utan att veta i vilken grad den unge faktiskt är i
kontakt med sina egna känslor.
Ett viktigt och återkommande tema i vår studie var reflektionerna om de ”osynliga
pojkarna”. Våra informanter tycktes alla i viss mån besväras av svårigheten att nå
denna målgrupp, och flera kunde även identifiera att fenomenet generellt oftare
tillskrevs drabba flickor, och detta utan egentlig vetenskaplig grund. Här kan ett
queert perspektiv ge oss vägledning i att förstå vad sexuellt självskadebeteende är.
I ett samhälle där enbart 15-20 procent av de som besöker ex.
ungdomsmottagningar är män, och där generella förväntningar om maskulinitet
påverkar både sättet som behandlare ställer frågor på, och även pojkarnas egna
självbild, benägenhet att söka hjälp och formulera problem – behöver vi ställa oss
frågan varför pojkar så sällan erbjuds rollen av att vara sårbar och ett potentiellt
47
offer. Vi behöver fråga oss huruvida det faktum att vi troligtvis ofta misslyckas
med att ge pojkar vård för dylika upplevelser i sin tur kan fostra och skapa den typ
av ”förövar”-roll som vi redan innan tillskrivit pojkar och unga män.
En annan aspekt kring varför sexuellt självskadebeteende som begrepp är viktigt
att titta närmare på är sättet på vilket det skiljer sig från andra
självskadebeteenden. Främst - att det sexuella självskadebeteendet oftast sker med
hjälp av en annan individ. Det komplexa med sexuellt självskadebeteende visas
ytterligare genom de eventuella strategierna för att hjälpa en individ att sluta
självskada genom sex. En behandlare kan uppmana och stötta en individ att sluta
skära sig eller stoppa upp glasskärvor i underlivet, men kan knappast med gott
samvete helt sonika förespråka celibat. Detta eftersom deras uppdrag är att
förespråka en hälsosam sexualitet, hur subjektivt det begreppet än må vara. Detta
tydliggör hur viktiga samtalen om självskadande genom sex är och varför det
behövs ett eget begrepp och egna former för behandling. Begreppet belyser ett
fenomen som först de senaste åren blivit uppmärksammat och därigenom
fortfarande är i sin linda. Vi som gjort denna studie efterlyser mer forskning på
området och fler diskussioner kring hur vi inom socialt arbete på bästa och mest
konstruktiva sätt handleder ungdomar i deras sexuella utveckling.
48
9. REFERENSER
Litteratur
Ambjörnsson, F. (2006) Vad är queer? Stockholm: Natur och kultur
Bryman, A. (2011) Samhällsvetenskapliga metoder, 2 upplagan. Malmö:Liber
Butler J. (1990) Gender Trouble – Feminism and subversion of identity. New
York & London: Routledge
Denscombe, M. (2000) Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt
inom samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur
Jonsson, L & Mattson, Å. (2012) Unga som skadar sig genom sex. Stockholm:
Stiftelsen Allmänna barnhuset
Kulick, D. (red.) (2005) Queersverige. Stockholm: Natur och Kultur
Kvale, S. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Rubin, G.S. (2011) Deviations. Durham & London: Duke University Press
Vetenskapliga artiklar
Mitchell, K. J., & Ybarra, M. L. (2007). Online behavior of youth who engage in
self-harm provides clues for preventive intervention. Preventive Medicine: An
International Journal Devoted to Practice and Theory, 45(5), 392-396.
Nock, M.K (2009) Why Do People Hurt Themselves?: New Insights Into the
Nature and Functions of Self-Injury. Current Directions in Psychological Science
2009 18: 78
Noll, J. G., Horowitz, L. A., Bonanno, G. A., Trickett, P. K., & Putnam, F. W.
(2003). Revictimization and self-harm in females who experienced childhood
sexual abuse: Results from a prospective study. Journal of Interpersonal Violence,
18(12), 1452-1471.
Shindel, A. W. and Moser, C. A. (2011), Why Are the Paraphilias Mental
Disorders?. Journal of Sexual Medicine, 8: 927–929.
Internetlänkar
Länk 1:
Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbunds hemsida
http://www.kvinnojouren.se/fakta/feminism-och-jamstalldhet/historiska-artal
Hämtat 131129
Länk 2:
Caroline Engvalls hemsida
http://www.14artillsalu.se/pages.aspx?r_id=38228
49
Hämtat 131129
Statliga rapporter
Abelsson, J & Hulusjö, A (2008). I sexualitetens gränstrakter: en studie av
ungdomar i Göteborg med omnejd som säljer och byter sexuella tjänster.
Göteborg: Göteborgs stad
Delrapport från Socialstyrelsen (2009) ”Ungdomsmottagningarnas
metoder för att förebygga psykisk ohälsa - En nationell inventering”, s.11-12
Forsberg, M (2006) Ungdomar och Sexualitet. En forskningsöversikt. Stockholm:
Statens Folkhälsoinstitut
Jonsson, L, Svedin, C.G (2012) ”Online är jag någon annan…….”
Unga kvinnor med erfarenhet av att sälja sexuella tjänster online.
Linköping: Linköping University Electronic Press
Priebe, G (2008) ”Sexuell exploatering av barn och ungdomar.” Sammanställning
av aktuell kunskap och forskning 2004-2008. Stiftelsen Allmänna Barnhuset:
Edita Västra Aros
Svedin, C.G, Priebe, G (2004) ”Ungdomars sexualitet – attityder och
erfarenheter” Att sälja sex mot ersättning/pengar. Lund: OPUS-institutionen
Förarbeten och lagar
SOU 1995:15, Könshandel, Betänkande av 1993 års prostitutionsutredning (S. 4950) Statens offentliga utredningar: socialdepartementet
Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
50
10. BILAGOR
10.1 Intervjuguide för specialister
Intervjuguide för specialister
Information till informanter: Vi har avgränsat oss till ungdomar i åldern 15-25
eftersom vi vill undersöka sexuella självskadebeteenden hos ungdomar som
uppnått sexuell självbestämmanderätt.
"Isbrytare"
1. Vill du berätta lite om din utbildning och din erfarenhet?
2. Vad har du för roll inom verksamheten?
3. Hur tar ni er an uppdrag? Kan man kontakta er som privatperson eller
måste ärendet gå via psykiatrin eller socialtjänsten?
Tema "definitioner"
4. Vem formulerar ungdomarnas problem generellt för er?
(Förtydligande; ungdomen själv, socialtjänst/psykiatri/ personer i
ungdomens omgivning?)
5. Vad är det som avgör huruvida den här personen kan få hjälp hos er eller
inte?
6. Hur skulle du definiera ett sexuellt självskadebeteende?
(Spontana följdfrågor, t ex "varför"?)
7. Upplever du att det finns ett konsensus i verksamheten kring vad som är
ett sexuellt självskadebeteende och inte? Om inte, vad är det
för diskussioner ni har sinsemellan?
8. På er hemsida är en av definitionerna på sexuellt skadebeteende
"promiskuitet". Hur definierar ni detta begrepp? (denna fråga gäller en
specifik verksamhet)
9. Vad innebär den sexuella självbestämmanderätten för er verksamhet?
10. Hur ser du och ni på instabiliteten i ert fält? Om man tittar på historien så
har det förändrats väldigt mycket vad man anser vara en "respektabel och
accepterad sexualitet".
Tema "Kön"
11. Reflekterar du över könsskillnader i arbetet med ungdomar?
12. Hur ser könsfördelningen ut bland era klienter? (Vad tror du det beror på?)
13. I litteratur och i artiklar på internet har vi funnit många påståenden om att
tjejer är överrepresenterade vad gäller sexuella självskadebeteenden. Är
detta något du/ni håller med om?
14. Ponera att det är så att det finns ett utjämnande mörkertal hos killar som
inte får hjälp, vad tror du är anledningen till att de inte är synliga för oss?
15. Upplever du att pojkar eller flickor är mer representerade inom en viss typ
av sexuellt skadebeteende? I så fall, vad tror du att det beror på?
16. Bedriver ni behandling med båda könen tillsammans eller tjejer och killar
var för sig? Motivera varför.
17. Spelar bakgrunden in när det kommer till att konstatera ett sexuellt
självskadebeteende? T ex tidigare självskadebeteende, psykiatriska diagnoser osv?
18. Har ni några typer av fortbildning/utbildningsdagar på tema kön och genus
inom ert fält? Eller andra typer av fokus?
51
10.2 Intervjuguide för ungdomsmottagningar
Intervjuguide Ungdomsmottagningar
Information till informanter: Vi har avgränsat oss till ungdomar i åldern 15-25
eftersom vi vill undersöka sexuella självskadebeteenden hos ungdomar som
uppnått sexuell självbestämmanderätt.
Tema "Inledning och yrkesroll"
1.Vill du berätta lite om din utbildning och din erfarenhet?
2. Vad har du för roll inom verksamheten?
3. Hur ser dina samtalskontakter ut i struktur och längd?
4. Hur ofta kommer en ungdom till dig med problem av sexuell karaktär? Är det
vanligt förekommande?
5. Hur känner du inför att prata om sexuella problem med dina
klienter/ungdomarna du möter?
Tema "definitioner"
6. Upplever du att sexuellt självskadebeteende förekommer som ett begrepp i er
verksamhet, och diskuteras det ? ( Om ja, på vilket sätt? Om nej, anser du att det
är ett problem?)
7. Har kuratorerna i din verksamhet blivit erbjudna någon form av litteratur eller
fortbildning kring detta fenomen? (Om inte, har du gjort egna efterforskningar?)
8. Hur skulle du definiera ett sexuellt självskadebeteende? (Spontana följdfrågor,
t ex "varför"?)
9. Om du mötte en ungdom med ett beteende som du skulle beteckna som en
destruktiv sexualitet – och kände att problematiken övergick din kompetens – vart
skulle du hänvisa ungdomen? (känner du till några specialistverksamheter – i så
fall vilka?)
10.Vad innebär ungdomars sexuella självbestämmanderätt för dig eller er på
ungdomsmottagningen?
11. Vad anser du är viktigt att förmedla till en ungdom när antingen du eller
ungdomen själv anser att hen har en destruktiv sexualitet eller ett sexuellt
självskadebeteende?
Tema "Kön"
12. Hur ser könsfördelningen ut bland era klienter som upplever sexuella
Svårigheter och/eller som vågar prata om sexuella frågor? (Vad tror du det beror
på?)
52
13. I de svenska kunskapsöversikter som vi tittat på tycks det som att flickor och
kvinnor är lite mer synliga vad gäller den här typen av problematik. Ponera att det
är så att det finns ett utjämnande mörkertal hos killar som inte får hjälp, vad tror
du är anledningen till att de inte är synliga för oss? (Hur kan vi göra dem mer
synliga tror du?)
14. Har er ungdomsmottagning några typer av fortbildning/utbildningsdagar på
tema kön och genus inom ert fält? Eller andra typer av fokus?
53
