Klas Eklund 2000-05-09
“The economics of superstars”
Krönika till SvD
Inkomstfördelningen är på väg att bli en het fråga igen. För många sticker det i ögonen att
stjärnorna på ett antal områden plötsligt fått enorma inkomster och förmögenheter. Den “nya
ekonomin” har skapa mångmiljonärer och t.o.m miljardärer. Popidoler och idrottsstjärnor drar
ihop kulor på ett sätt som får en äldre tids redobogna idrottshjältar och deras övergångssummor att
verka rent fnuttiga.
Vad är det som sker?
En ekonom förklarar det mesta med utbud och efterfrågan. Så även i detta fall. Utbudet på viss typ
av talang är begränsat, men däremot har betalningsviljan under senare år ökat markant på grund
av globalisering, nya media och växande marknader. Det driver upp beloppen.
Idrotten har länge varit ojämlik. De pengar eller pokaler man kan erövra genom att bara vara lite,
lite bättre än konkurrenten tycks inte stå i rimlig proportion till den idrottsliga överlägsenheten.
Även om segraren bara är en hundradels sekund eller poäng före tvåan, blir belöningen för den
lilla marginalen stor – eftersom prissumman för första platsen normalt är betydligt högre än för
andra.
Den skillnaden har alltid funnits. Men den har vidgats betydligt under de senaste decennierna.
Skälet är att marknaderna vuxit explosionsartat. Den som var stjärna i den lokala gärdsgårdsserien
fick en gång i tiden en läskeblask på klubbens bekostnad. I takt med stigande åskådarskaror och
idrottens kommersialisering ökade segerpremierna och elitens möjligheter att tjäna stora pengar.
Det stora lyftet kom med kabel- och betal-TV. Plötsligt ökade antalet betalande åskådare enormt.
Reklamintäkter och biljettintäkter rakade i höjden. Det blev extremt lukrativt att vara affischnamn.
Björn Borg kunde tjäna 50.000 på en turneringsseger. Det var mycket då. Men Michael Jordan
tjänade mot slutet av sin karriär nästan en miljard kronor om året!
Detsamma gäller musiker och popidoler, mer eller mindre seriösa. Pavarotti tjänar säkert 100
gånger mer i dag än för 30 år sedan, trots att han sjunger mycker sämre. Varför? För att hans
publik är många, många gånger större nu, tack vare global skiv- och videoförsäljning samt smart
marknadsföring som gör att många vill köpa just hans skivor.
Exakt samma resonemang kan tillämpas på andra – experter, chefer, direktörer, t.o.m ekonomer. I
dagens snabba, globala ekonomi är varumärket och humankapitalet avgörande för företagets
framgång. Skillnaden mellan succé och fiasko kan vara ett musklick. Och i en sant global
marknad är den skillnaden oändligt mycket mer värd än förut. Det är precis som för
fotbollsspelaren i exemplet ovan: För någon generation sedan tävlade de flesta företag om att vara
bäst i sin avgränsade bransch eller region. I dag råder kamp på kniven tvärs över gamla
branschgränser och i global skala.
Den anställde som då kan spela en avgörande roll för skillnaden mellan framgång och bakslag kan
bli mycket rik. I Sverige har ett antal entreprenörer i snabbväxande företag under senare år lyckats
bygga förmögenheter på några hundra miljoner – men det är småpotatis jämfört med USA, där de
årliga belöningarna till framgångsrika chefer ibland når miljardbelopp!
Detsamma gäller experter med högt värderat humankapital inom allehanda områden. När
investmentbanken Goldman Sachs blev aktiebolag häromåret fick de ledande delägarna ut enorma
summor. Chefsekonomen Gavyn Davies lär, om ryktet talar sanning, ha fått drygt 50 miljoner
pund, dvs över 800 miljoner kronor! Jag har förgäves försökt få min chef Lars Thunell att inse det
efterföljansvärda i detta exempel, dock (hittills) utan framgång…
Nåväl. Man kan gilla eller ogilla utfallet av marknadskrafterna. Men poängen i denna artikel är att
det finns en systematik i det som sker. Det finns faktiskt till och med vetenskapliga artiklar i
ekonomtidskrifter som klär ovanstående enkla teser i mer komplicerad språkdräkt och en teori om
“the economics of superstars”.
Så länge som marknaderna växer och vi alla tycks vara villiga att betala lite extra för att få tal del
av en Jordan, en Pavarotti, en Davies – eller varför inte en Birgersson – lär superstjärnorna därför
leva gott, oavsett vad en rättvisemedveten Svensson tycker om saken.
