Jessica Petersson
Telomeras – en markör för cancer
Cancer utgör den näst vanligaste dödsorsaken i Sverige, efter hjärt- och kärlsjukdomar.
Kroppen är uppbyggd av miljontals celler, som har olika funktioner i olika organ och
vävnader. De går igenom olika faser då de tillväxer och mognar. Cancer beror på att cellerna
växer och delar på sig i en hastighet som är mycket högre än normalt, och invaderar
närliggande områden. Cellerna har olika skyddsmekanismer för att se till att de ska växa
normalt, men vid ett cancerförlopp slås dessa mekanismer ut och cellerna växer ohämmat.
Vissa cancertyper kan vara svåra att diagnostisera i ett tidigt stadium. Detta innebär att
cancercellerna hinner växa ännu mer innan behandling kan sättas in, vilket ger patienten
sämre möjligheter att tillfriskna. Ett exempel på detta är lungcancer, som är en av de
vanligaste cancerformerna. Trots förbättrade behandlingsmetoder är prognosen dyster, till stor
del beroende på sen diagnos. Därför behövs bättre diagnostiseringsmetoder som ger möjlighet
att ge en tidigare diagnos.
Telomeras är ett enzym som normalt finns i könsceller och i vissa stamceller, men inte i
normala kroppsceller. Det finns (uttrycks) i cirka 85–90 procent av cancercellerna, och kan
därför eventuellt användas som en markör för cancer. Förekomst av enzymet kan avgöras
genom att antingen mäta enzymets aktivitet eller genom att mäta ett av proteinerna som utgör
enzymet. Det sistnämnda kan göras genom användandet av en antikropp, det vill säga ett
protein som specifikt binder till proteinet som vi är intresserade av. Antikroppen synliggörs
sedan genom en kemisk reaktion som ger en färgning där proteinet är lokaliserat. Att använda
denna metod är tekniskt enklare än att mäta enzymets aktivitet, vilket är en fördel om detta
ska kunna utföras på ett rutinmässigt sätt inom diagnostiseringen på sjukhusen.
Det finns flera kommersiella antikroppar mot telomeras, men specificiteten mot rätt protein
har blivit ifrågasatt i tidigare studier. Om en antikropp är ospecifik kan den binda till fel
protein eller till fler proteiner än det önskade. Mitt syfte var därför att undersöka en sådan
kommersiell antikropp för att avgöra dess specificitet. Detta gjorde jag genom att mäta både
enzymaktivitet och protein med antikropp i en cell-linje (som består av en specifik typ av
cancerceller). Jag ”tvingade” cell-linjen att mogna, vilket gör att telomerasaktiviteten hos
telomerasenzymet avtar och jämförde därefter telomerasaktivitet med telomerasprotein
detekterat med antikropp.
I min studie visade de två olika metoderna samma mönster. Telomerasaktiviteten minskade då
cellerna mognade, och det gjorde också antikroppsinfärgningen. Att antikroppen är specifik är
en förutsättning för att den ska kunna användas kliniskt, och mina resultat tyder ej på någon
ospecificitet.
Handledare: Annika Dejmek och Nooreldin Zendehrokh
Examensarbete 20 p i molekylär genetik, Lunds universitet, Vt 2006
Avdelningen för molekylär medicin, sektionen för patologi, UMAS, Lunds universitet
Examinator: Marita Cohn, Institutionen för cell- och organismbiologi, Lunds universitet
Jessica Petersson
Correlation between telomerase activity and hTERT protein in
undifferentiated and differentiated U-937 cells
Telomerase maintains chromosome integrity by adding telomere repeats to the chromosome
ends. Enzyme activity is correlated to one of its main components, hTERT. However, in a
previous study we found a considerable discrepancy between enzyme activity and hTERT
protein in mesothelial cells, measured with TRAP in situ and immunohistochemistry,
respectively. The aim of this study was therefore to elucidate the relationship between
telomerase and hTERT in cells with known telomerase characteristics. The histiocytic
lymphoma cells line U-937 was differentiated with ATRA for 74 hours, undifferentiated cells
at time 0 and after 74 hours in medium, and a squamous carcinoma cell line (SCC-4) were
used as controls. Flow cytometry (according to Vindelov), RT-PCR, conventional and in situ
TRAP, hTERT immunocytochemistry with quantification (Image analysis, Matlab 6) were
performed on all cells. A total differentiation was not reached after 74 h treatment with
ATRA, but a reduction in telomerase activity and hTERT staining were observed in
differentiated compared to undifferentiated cells. No conclusions could be drawn from the
hTERT mRNA levels due to assumed down regulation of housekeeping genes. The reduction
of telomerase activity and hTERT protein was uniform, and since both telomerase activity and
hTERT staining correlate our results indicate no unspecific reactivity with the hTERT
antibody. This indicates that the previous obtained discrepancies from mesothelial cells not is
due to methodological differences and allow us to formulate a hypothesis that hTERT might
exist in proliferating mesothelial cells, but the concentrations of the active enzyme might be
too low to be detected.
Advisor: Annika Dejmek and Nooreldin Zendehrokh
Degree project, 20 credits in molecular genetics, Lund university, Spring 2006
Department of Laboratory medicine, Section of Pathology, Malmö, Lund University
Examiner: Marita Cohn, Department of Cell- and Organism Biology, Lund University
