Elasticitet i muskler och senor

SVENSK IDROTTSFORSKNING NR3-2004
Elasticitet i muskler och senor var står vi idag
God spänst och elasticitet i muskler och senor är viktigt inom alla idrotter. Med god spänst menas
att kombinationen av excentriskt och koncentriskt muskelarbete utnyttjas så bra som möjligt.
Denna kombination kallas även för Stretch-Shortening Cykeln (SSC). Spänst är således ett mått på
hur bra SSC fungerar. God spänst förutsätter goda elastiska egenskaper i muskler och senor. Med
olika typer av hopp kan man få en uppfattning om hur detta samspel fungerar. Detta i kombination med mätning av muskel/sen komplexets aktiva och passiva elastiska strukturer kan ge mycket
värdefull kunskap och information som sedan kan ligga till grund vid planering av träning och
rehabilitering.
Ulla Svantesson
Docent,
leg sjukgymnast,
Avdelningen för
ortopedi, Institutionen för arbetsterapi
och fysioterapi,
Göteborgs Universitet
En trött muskel är sämre på att utföra
explosiva rörelser än en utvilad
muskel. Muskeltrötthet förändrar de
elastiska egenskaperna i muskler och
senor, medför försämrad muskelstyrka
och koordination. Totalt erhålls därför
en sämre spänst vid muskeltrötthet.
Vissa situationer av muskeltrötthet,
med förändrad styvhet, nedsatt muskelstyrka och försämrad koordination
kan öka risken för muskel- och senskador. Därför är det viktigt att öka kunskapen om de elastiska egenskaperna,
för att förstå och kunna förklara vad
det är som händer vid inaktivitet,
stretching, muskeltrötthet, skada och
sjukdom, samt att kunna fånga upp
dessa förändringar i samband med träning i prestationshöjande och skadeförebyggande syfte.
Stretch-shortening cykeln
Tidigare studier visar att man kan höja
den koncentriska muskelstyrkan avsevärt genom att låta en excentrisk eller
en isometrisk muskelaktivitet direkt
föregå en koncentrisk rörelse (1, 2).
Den ökade kraften under den koncentriska fasen i en SSC, beror dels på de
elastiska egenskaperna i muskler och
senor men även på en reflexmässigt
ökad neuromuskulär aktivering (3).
Unga kvinnor utnyttjar effekten bättre
än unga män, vilket är en indikation
38
på att lägre muskelstyrka medför ett
ökat utnyttjande av de elastiska komponenterna (4). Detta gäller åtminstone
vid relativt låga hastigheter såsom vid
normal – snabb gång. Detta resultat
visar sig även i en jämförelse mellan
vältränade unga och äldre personer, där
vi inte har kunnat påvisa att man förlorar möjligheten att utnyttja SSC med
stigande ålder i relativa termer (4).
Att utnyttja SSC är ett effektivt
sätt för kroppen att utveckla kraft.
De mycket höga belastningarna som
kroppen utsätts för under en SSC vid
övergången mellan den excentriska
och den koncentriska fasen (2) är en
av förklaringarna till att muskel- och
sen skador kan uppstå i samband
med motion och idrott. Det finns
också olika förklaringsmodeller till
den ökade koncentriska styrkan. De
elastiska egenskaperna i muskler och
senor spelar en viktig roll eftersom
prestationsförmågan är beroende av att
elastisk energi kan lagras (under den
excentriska fasen) och utnyttjas (under
den koncentriska fasen). Den elastiska
energin kan lagras i passiva och aktiva
strukturer i både senor och muskler.
Till de passiva elastiska strukturerna
hör framför allt senan, aponeurosen
och muskelfascian, men det finns
även passiva, elastiska strukturer inne
i själva muskelfibrerna såsom titin
SVENSK IDROTTSFORSKNING NR 3-2004
Figur 1. (Övre bilden) Testposition vid
mätning av muskelstyrka runt knäleden på en isokinetisk dynamometer.
Figur 2. (Nedre bilden) Test av aktiv/
passiv stiffness och muskelstyrka i vadmuskulaturen utförd på en isokinetisk
dynamometer, med försökspersonen
i framliggande och foten utanför
bänken.
och desmin. Till de aktiva elastiska
strukturerna hör korsbryggorna. Ju
fler korsbryggor som är kopplade,
desto mer elastisk energi kan muskeln
lagra. En väl fungerande nerv-muskelfunktion eller motorisk kontroll
innebär en effektivare SSC. Därför är
koordination, styrning och kontroll av
det excentriska och det koncentriska
muskelarbetet i SSC viktig. Kontrollen
av SSC sker automatiskt via reflexer,
men träning kan förbättra nerv-muskel
funktionen ytterligare. Vilken av
reflexerna (fasciliterande eller inhiberande) som kommer att dominera
beror på kraften och hastigheten i den
excentriska fasen i en SSC (1). Således kan både en ökande effekt och en
minskande effekt på hoppförmågan bli
resultatet av den excentriska aktiveringen.
Senan har en förmåga att kunna
agera som en slags buffert till muskeln
och skydda denna från översträckning och eventuell skada. Senan kan
också skydda själva muskelfibern från
skada. En styvare sena verkar kunna
minska hastigheten med vilken muskelfibern drar ihop sig och påverkar
därmed indirekt kontraktionskraften
(5). Likväl har man sett att kontinuerlig påverkan av excentriskt muskelarbete kan påverka muskelfiberlängden
genom att antalet sarkomerer i serie
ökar. Muskeln, senan och aponeurosen
måste därmed ses som separata enheter
med olika elastiska egenskaper, och att
muskel/sen komplexets totala elasticitet ́ är en sammanvägning av ett stort
antal olika faktorer såsom stiffness i
muskeln, senan och aponeurosen, muskeln och senans biomekaniska egenskaper, individens ålder, träningsnivå och
39
SVENSK IDROTTSFORSKNING NR3-2004
tidigare eventuella skador.
Mycket av den forskning som
gjorts kring muskelstelhet har varit
inriktad på idrott och förebyggande
åtgärder som där används med syfte att
bibehålla eller öka rörligheten. Ökad
flexibilitet resulterar i minskad stelhet
hos muskel/sen komplexet, vilken antas
bli mindre skadebenägen. Mekanismen bakom den ökade flexibiliteten
kan dels bero på muskelvävnadens
egenskaper (7) men också på en ökad
stretchtolerans (8). Det är av stort sjukgymnastiskt intresse att kunna studera
de passiva egenskaperna i muskler och
senor i ett funktionellt rörelseintervall
och inte bara mäta rörelseomfång.
Detta för att bättre kunna förstå de
mekanismer som ligger till grund för
ökad/minskad flexibilitet och konsekvenserna av detta med avseende på
spänst och elasticitet. Enligt Rakovic
och Svantesson (22) förelåg ingen
påvisbar korrelation mellan besvär
ifrån vadmuskel/hälsena och flexibilitet på svenska elitidrottsmän inom
friidrotten, vilket är en indikation på
att andra egenskaper än flexibilitet
har betydelse för skadepanoramat
hos dessa idrottare. Emellertid behövs
longitudinella studier för att få ökad
kunskap om förhållandet mellan flexibilitet och besvär/skador inom dessa
idrottsgrenar.
Test av stiffness i muskel/sen komplexet
Ett sätt att mäta muskelstelhet är att
mäta stiffness (styvhet) i sena och
muskulatur. Med stiffness menas det
motstånd i muskel/senkomplexet som
erhålles då man med en given yttre
kraft sträcker ut strukturerna en viss
bestämd längd. Morgan (9) tog fram
en metod för att testa aktiv och passiv
stiffness i soleusmuskulaturen hos en
katt. Cook och McDonagh (10) vidareutvecklade denna testmetod för att
undersöka stiffness i små handmuskler
på människor. En ny metod för test av
vadmuskulaturen, som bygger på dessa
två referenser, har utvecklats på vårt
laboratorium av Dr Takahashi (11).
Test av aktiv och passiv stiffness
(styvhet) i muskel och sena utförs på
en dynamometer med testpersonen i
framliggande och foten utanför bänken
för att tillåta fria rörelser av fotleden
(figur 2). Kraftgivaren sitter på en
pedal vilken är placerad under främre
fotvalvet. Först utförs ett maximalt
isometriskt test av fotens plantar
flexorer med foten i 90 graders vinkel
(MVC). Detta värde utgör referensvärde vid utprovning av elektrisk stimuleringsnivå. Två elektroder placeras
40
Figur 3. Tåhävningstestet utförs enligt standardiserad manual med fingertopparna i axelhöjd,
hastigheten styrs av metronom och varje tåhävning utförs till uppmätt höjd med en höjdpinne. Antal
tåhävningar utförda till maximal trötthet registreras.
på vadmuskulaturen c:a 12 och 20
cm distalt om fossa poplitea. Stiffnesstestet innebär att man under pålagd
kontinuerlig elektrisk stimulering av
50 Hz (under 3 sekunder) utför en
passiv stretch (200%) av fotens plantar
flexorer med dynamometern under 20
graders förflyttning (mellan 100 och
80 graders plantar flexion). Detta test
upprepas med 5 olika stimulerings-
nivåer motsvarande mellan 15% och
30% av MVC (11). Stiffness i sena och
muskulatur räknas därefter ut var för sig
(10). Vår studie visade god reproducerbarhet med ett metodfel på 8-12% (11).
En metod för att testa passiv stiffness
har tagits fram av Magnusson och
medarbetare (8). Magnusson har mätt
det passiva motståndet i hamstringsmuskulaturen med en isokinetisk dyna-
SVENSK IDROTTSFORSKNING NR 3-2004
Figur 4. Vertikalhopp i form av ett countermovement jump (CMJ) utförd på en hoppmatta.
mometer och registrerat vridmoment
och vinkelförändring. En studie av
passiv stiffness i vadmuskulaturen i
samband med framkallande av DOMS
(delayed onset muscle soreness) visade
att förändring av passiv stiffness kunde
påvisas med denna metodik (13). En
pilotstudie där passivt stiffness av
vadmuskulaturen uppmättes enligt
denna metodik visade på mycket god
reproducerbarhet och en stark korrelation till ålder (6). Enligt Magnusson
och medarbetare (14) är de individuella
variationerna vad gäller de elastiska
komponenternas egenskaper betydande. Med hjälp av ultraljud har man
kunnat registrera vad som sker vid
passiv töjning. I ytterligare en studie
av single muscle fibers har man också
kunnat registrera en betydande variabilitet vid passiv töjning av muskelfibrer
mellan olika individer (15).
Test av passiv stiffness enligt Magnusson av vadmuskulaturen utförs på
en dynamometer med försökspersonen
framliggande och med foten utanför
bänken för att tillåta fria rörelser av
fotleden. Dynamometerns kraftgivare,
som sitter på en pedal vilken placeras under främre fotvalvet, för foten
från ett plantarflekterat läge till ett
dorsalextenderat läge. Inställningen
är passiv mode vilket innebär en
passiv töjning av vadmuskulaturen i
en förutbestämd hastighet av 5 grader
per sekund. Den passiva töjningen
börjar i ett förutbestämt läge (c:a 90° i
fotleden) och stoppar vid full dorsalextension. Den passiva töjningen uppre-
pas tre gånger. Stiffness beräknas som
förändring i kraft/förändring i grader.
Metoden visar mycket god reproducerbarhet
(r = 0.76)(metodfel 5.5%)(6).
Vid mätning av aktiv/passiv stiffness (styvhet) i vadmuskel och hälsena
fann vi en signifikant skillnad mellan
unga och 88 år gamla män och kvinnor
(25). I ytterligare en studie med mätning
av passiv stiffness fann vi en nedgång i
passiv stiffness med stigande ålder (1860 år)(6). I en jämförelse mellan vältränade unga och äldre personer, kunde vi
inte påvisa att man förlorar möjligheten
att utnyttja SSC med stigande ålder
i relativa termer (4). Detta indikerar
att trots förändringar av de elastiska
egenskaperna med stigande ålder finns
möjligheter att genom att vara fysiskt
aktiv bibehålla spänst och elasticitet i
muskler och senor.
Test av hoppförmåga
Olika tester i form av hopp används
kliniskt för att utvärdera spänsten i
benmusklerna hos både friska och
patienter med skador. Bosco (16) menar
att genom att utföra olika typer av hopp
kan man få en uppfattning om hur man
utnyttjar de elastiska egenskaperna i de
nedre extremiteterna.
Hoppförmågan: Vertikala hopp
utförs på Kraftplatta(AMTI) vilken
registrerar kraften i upphoppet (20).
Hoppen utförs som ett counter movement jump (CMJ). Försökspersonen (fp)
börjar i stående med händerna fästa i
midjan. Hoppet börjar med att fp böjer
på benen till 90 ° i knäleden och direkt
därefter utför upphoppet i en följd. Tre
försök utförs och högsta hoppet registreras. Med ett nyinstallerat analysprogram ges möjlighet att i detalj studera
hoppets olika faser dvs den excentriska
och den koncentriska fasen var för sig.
Hoppet analyseras bland flertalet variabler med avseende på power, hastighet,
kraftutveckling och hopphöjd (20).
Att utföra maximala vertikalhopp
på en kraftplatta ger möjlighet för en
detaljerad analys av musklers arbetssätt
i hoppets olika faser. Detta kan ge information om begränsande faktorer i muskelfunktion och kan därmed ligga till
grund för råd och träning till den aktiva
idrottaren i prestationshöjande, skadeförebyggande och i rehabiliterande syfte.
I en studie av Kakko och medarbetare
(21) visades starka samband (r>0.90)
för 8/12 parametrar i vertikalhopp på en
kraftplatta vilket tyder på att reliabiliteten för testmetoden är mycket god för
friska försökspersoner.
Genom att testa hoppförmågan
kan man också få en uppfattning om
muskelstyrkan. Eftersom muskler och
senor belastas på olika sätt vid olika
typer av hopp kan hoppförmågan också
ge en indikation på muskelstyrkan för
respektive muskelgrupper. Även om
muskelstyrkan har stor betydelse för
hoppförmågan spelar även balans,
koordination, teknik och träningsvana
stor roll.
Genom olika interventionsstudier
41
SVENSK IDROTTSFORSKNING NR3-2004
har vi studerat hoppförmågan. I en
studie av Gustavsson och medarbetare
(17) visade det sig att den vertikala
hoppförmågan signifikant försämrades efter att tåhävningar utförts till
maximal uttröttning. Vi har också i en
studie undersökt hoppförmågan före
och direkt efter stretching (19). Det
visade sig att hopphöjden signifikant
försämrades omedelbart och tio minuter efter ett stretchingpass bestående av
tre gånger 30 sekunder passiv töjning
av vadmuskulaturen.
Sambandet mellan att kunna hoppa
långt och att kunna hoppa högt studerades av Fjell och medarbetare (18).
Sambandet var starkt hos icke-tränade
kvinnor men svagt hos vältränade.
Detta indikerar att teknik, balans och
koordination (motor control) har
stor betydelse för hoppförmågan och
att hopp måste tränas specifikt och
idrottsnära. Även i en studie av Elam
(23) visade det sig att snowboardåkare
hoppade högre än en matchad kontrollgrupp (med samma aktivitetsnivå)
trots att ingen av övriga testparametrar
i form av styrka och muskulär uthållighet skiljde sig mellan grupperna (figur
1,3,4).
Kan spänst och elasticitet påverkas av
muskeltrötthet?
En trött muskel är sämre på att utföra
explosiva rörelser än en utvilad muskel.
Muskeltrötthet förändrar de elastiska
egenskaperna i muskler och senor,
medför försämrad muskelstyrka,
koordination och hoppförmåga. Totalt
erhålls sämre spänst vid muskeltrötthet.
Studier av muskeltrötthet i vadmuskeln indikerar att det finns ett
samband mellan de muskelfysiologiska
förändringarna som sker inne i själva
muskelcellerna under maximal, intensiv
uttröttning och förändringar av elastiska egenskaper i muskulaturen. I en
studie jämförde vi aktiv/passiv stiffness och muskeltrötthet (12). Studien
indikerar att muskeltrötthet påverkar
de elastiska egenskaperna på olika sätt,
beroende på vilken trötthetsmekanism
som dominerar, med ökad (ökning av
ADP), minskad (ökad koncentration av
fosfatjoner vilket kan hämma frisättningen av kalciumjoner) eller (ökad
koncentration av fosfatjoner) styvhet i
musklerna (26).
Studien visade också att stora
förändringar (ca ± 40%) sker av aktiv
stiffness i muskulaturen vid uttröttning
och att det sker dramatiska förändringar när man blir väldigt trött (12)
dvs att förändringen av stiffness korre-
42
lerade med tiden för uttröttning. Muskeltrötthet skulle alltså kunna vara en
riskfaktor dvs att muskeltröttheten i sig
förändrar de elastiska egenskaperna i
musklerna så att muskel/senkomplexet
blir mer skadebenäget. Studien indikerar också att man måste ta hänsyn till
tidsaspekten dvs ju längre tid som man
håller på desto större förändringar sker
i muskel/sen komplexets elasticitet.
I en annan studie visades att hög
total stiffness korrelerade med hög
hopphöjd och låg passiv stiffness medförde större muskulär uthållighet (11).
Försökspersonerna som vid mätning
visade låg passiv stiffness i vadmuskel
och hälsena utförde också fler antal
tåhävningar då dessa fick utföras till
total uttröttning. Studien indikerar att
de elastiska egenskaperna påverkar den
fysiska prestationsförmågan hos friska
unga personer.
Kan spänst och elasticitet förbättras
med träning?
För att förbättra tekniken i rörelser där
SSC ingår är det viktigt att träna specifikt. Träning av nya rörelser innebär
att nerv-muskel funktionen (reflexsystemet) anpassar sig. Ett exempel är hopp
där det har visat sig att vältränade aktiverar sina muskler på ett helt annat sätt
än otränade. Vältränade har helt enkelt
en annan teknik i hoppet som speglar
sig i hur och hur mycket musklerna
arbetar (26).
I en träningsstudie av friska unga
kvinnor som fick utföra ett intensivt
träningsprogram av upprepat excentriskt-koncentriskt muskelarbete i vadmuskulaturen under åtta veckor kunde
inte någon signifikant skillnad påvisas
beträffande aktiv/passiv stiffness före
i jämförelse med efter träning (opublicerat resultat). Detta resultat stöds
i litteraturen (24) där det uppenbarligen krävs betydligt längre träningstid
än åtta veckor för att kunna påverka
muskel/senkomplexets elastiska egenskaper.
Plyometrisk träning är träning som
utnyttjar SSC. Plyometrisk träning
syftar till att ge ökad spänst, öka den
explosiva styrkan och att förbättrad
koordinationen. Det som skiljer den
plyometriska träningen från vanlig
hoppträning är den höga belastningen
och den extremt korta markkontakttiden. Plyometrisk träning är en explosiv
träningsform med låga vikter och hög
acceleration till skillnad från vanlig
styrketräning. Plyometrisk träning
skall ses som ett komplement till övrig
träning. I en studie av Eriksson och
medarbetare (27) framkom att hopp-
Figur 5. Tåhävningstestet utförd på en lutande
platta (10 grader).
förmågan signifikant förbättrades av
sex veckors plyometrisk träning på ett
daminnebandylag (figur 4). Det finns
få studier som belyser betydelsen av
plyometrisk träning i skadeförebyggande syfte.
Kan stiffness påverkas av skador och
sjukdomar?
Ett år efter en total hälseneruptur
visade att signifikanta skillnader förelåg mellan skadat och icke-skadat ben
avseende såväl rörlighet, vadomfång
och senbredd som styrka, muskulär
uthållighet och passiv stiffness. Trots
en ökad senbredd var senans stiffness
SVENSK IDROTTSFORSKNING NR 3-2004
(styvhet) minskad. Detta ger en indikation på att de strukturella förändringar
som sker i senan efter en skada försämrar de elastiska egenskaperna (28).
I en pilotstudie av en grupp patienter
med kroniska hälsenebesvär sågs stora
variationer i såväl aktiv som passiv
stiffness (opublicerad data). Detta kan
delvis förklaras av få deltagare, en
heterogen sammansättning av gruppen
och differentierad besvärsanamnes.
Det vore intressant att utföra en större
studie för att få ökad kunskap om
de elastiska egenskaperna hos denna
patientgrupp.
Hos en grupp patienter som genomgått en stroke visade det afficierade
(angripna) benet signifikant högre aktiv
stiffness och lägre passiv stiffness i jämförelse med det icke-afficierade benet.
Det visade sig också att dessa patienter utnyttjade SSC signifikant bättre i
det afficierade benet, vilket medförde
att styrkan i vadmuskeln i stort sett
normaliserades då mätning av koncentrisk styrka skedde med excentrisk
förspänning (29). Vid mätning av rent
koncentriskt muskelarbete fanns en
signifikant skillnad i vadmuskelstyrka
mellan afficierat och icke-afficierat ben.
Utnyttjandet av SSC hos dessa patienter kunde också påvisas vid genomförande av tåhävningstestet då antalet
tåhävningar inte skiljde sig mellan
benen (figur 5)(30). Detta kan också
förklaras av en lägre passiv stiffness i
det afficierade benet vilket visats i tidigare studier ha ett visst samband med
muskulär uthållighet.
Sammanfattning
Det förekommer relativt stora spridningar vid mätning av aktiv/passiv
stiffness i muskler och senor, vilket
överensstämmer med tidigare erfarenheter från olika mätningar av balans
och styrka. Att stora individuella
variationer förekommer vid mätning
av elastiska komponenter finns stöd
för i litteraturen, vilket är viktigt att ta
hänsyn till vid bedömning och utvärdering. Det återstår mycket intressant
forskning inom detta område, inte
minst för att undersöka huruvida
spänst och elasticitet påverkas av
olika interventionsprogram. Ett annat
intressant område är att ta reda på
hur muskel/sen komplexets elasticitet
påverkas av olika patologiska tillstånd
vilket skulle kunna ha en avgörande
betydelse vid rehabilitering.
TACK till:
Centrum för Idrottsforskning, Dr
Peter Magnusson och professor
Per Aagaard vid Sports Medicine
Research Unit, Bispebjerg Hospital,
Köpenhamn, Professor Jon Karlsson, Ortopeden/Östra, Göteborg,
Professor Gunnar Grimby och
professor Katharina Stibrant Sunnerhagen, Rehabiliteringsmedicin
vid Göteborgs universitet.
Referenslista
1. Komi PV.Stretch-shortening cycle: A
powerful model to study normal and fatigued
muscle. J Biomech Oct 1;33(10):1-1197-206,
2000.
2. Svantesson U, Grimby G, Thomeé R. Potentiation of concentric plantar flexion torque
following eccentric and isometric muscle
actions. Acta Physiol Scand 152: 287-293,
1994.
3. Bosco C, Tarkka I, Komi PV. Effect of elastic energy and myoelectrical potentiation of
triceps surea during stretch-shortening exercise. Int J Sports Med 3: 137-140, 1982.
4. Svantesson U, Grimby G. Stretch-shortening
cycle in plantar flexion in young and elderly
men and women. Eur J Appl Physiol 71: 272275, 1995.
5. Magnusson SP, Hansen P, Kjaer M. Tendon
properties in relation to muscular activity
and physical training. Scand J Med Sci Sports
13:211-223, 2003.
6. Ramos I, Sunnerhagen KS, Kasper C, Svantesson U. Passive stiffness in the plantar flexors
in relation to functional capacity. Submitted.
7. De Deyne PG. Application of passive stretch
and its implications for muscle fibers. Physical
therapy 81;2:819-827, 2001.
8. Magnusson SP. Passive properties of human
skeletal muscle during stretch maneuvers.
Scand J Med Sci Sports 8:65-77, 1998.
9. Morgan DL. Separation of active and passive components. Short-range stiffness of
muscle. Am J Physiol 232. C45-49, 1977
10. Cook SC, McDonagh MJN. Measurement
of muscle and tendon stiffness in men. Eur J
Appl Physiol 72: 380-382, 1994.
11. Svantesson U, Österberg U, Takahashi H,
Thomeé R, Grimby G. Comparison of muscle
strength, jumping ability, muscle/tendon stiffness and fatigue in healthy young men. Scand J
Med Sci Sports 8: 252-256, 1998.
12. Svantesson U, Grimby G. Fatigue effects
on active and passive stiffness. I submitted.
13. Andersson M, Hellström U. Stela muskler.
Utvärdering av en isokinetisk dynamometer
(Biodex) som mätinstrument för förändring i
passiv muskelstelhet. Svensk Idrottsmedicin 2:
16-24,1999
14. Magnusson SP. Load-displacement properties of the human triceps surae aponeurosis
in vivo. Journal of Physiology 531:277-288,
2001.
15. Svensson D. Passive tension and stress
relaxation properties of human single muscle
fibers. 10-poängs projektarbete i läkarutbildningen, 2001.
16. Bosco C. Strength assessment with the
Boscós test.
17. Gustavsson A, Andersson R. The effects of
fatiguing heel-rises on the countermovement
jump and on hopping. Examensarbete 10 p.
institutionen för arbetsterapi och fysioterapi,
Göteborgs universitet.
18. Fjell A. Countermovement jump and one
leg hop for distance in healthy young and well
trained women. Examensarbete 20 p, Institutionen för arbetsterapi och fysioterapi, Göteborgs universitet.
19. Forss L-O,Knutsson O. The effect of stretching on jumping ability. Examensarbete 10 p,
Institutionen för arbetsterapi och fysioterapi,
Göteborgs universitet.
20. Caserotti P, Aagaard P, Simonsen E, Puggaard L. Contraction-specific differences in
maximal muscle power during stretch-shortening cycle movements in elderly males and
females. Eur J Appl Physiol 2001.
21. Kakko A. Reliability test of two-legged
countermovement jump performed on a force
platform. Examensarbete 10 p. Institutionen
för arbetsterapi och fysioterapi, Göteborgs
universitet.
22. Rakovic E., Svantesson U. Spänst och
stramhet i vadmuskulaturen hos svenska friidrottare. Svensk Idrottsforskning nr. 1-2003.
23. Elam Cecilia. En pilotstudie för bedömning av muskelstyrka, hoppförmåga och
muskulär uthållighet hos snowboardåkare på
elitnivå. Examensarbete vid Institutionen för
arbetsterapi och fysioterapi, Göteborgs universitet, 2003.
24. Kubo K, Kanehisa H, Fukunaga T. Is passive stiffness in human muscles related to the
elasticity of tendon structures? Euro J Appl
Physiol, 2001.
25. Svantesson U. Elasticitet I vadmuskel och
hälsena hos unga och alder friska personer.
Abstract. Idrottsmedicinska vårmötet Skövde.
2000.
26. Svantesson U, Thomeé R, Karlsson J.
Idrottarens spänstbok. SISU idrottsböcker.
2000.
27. Eriksson M, Cederstav R, Svantesson U.
Plyometrisk träning bra för bandy? Svensk
idrottsmedicin. Nr 3, 2003.
28. Svantesson U. Hälsenans styvhet ett år
efter en total hälseneruptur hos opererade och
icke-opererade patienter. Svensk Idrottsmedicin nr 1, 2001.
29. Svantesson U, Sunnerhagen KS. Stretchshortening cycle in patients with upper motor
neuron lesion due to stroke. Eur J Appl Physiol 75:312-318, 1997.
30. Svantesson U, Österberg U, Grimby G.
The standing heel-rise test in patients with
upper motor neuron lesion due to stroke.
Scand J Rehab Med 30:73-80, 1998.
43