U-Konkrement (Stenanalys)

Kliniskt kemiska laboratoriet
U-Konkrement (Stenanalys)
Enhet:
Klinisk kemi och transfusionsmedicin
Giltigt från: 2005-06-02
Revision:
0
Utarbetad av: Jan-Erik Svensson
Fastställd av: Tomas Nilsson
Medicinsk bakgrund
Via njurar och urinvägar avlägsnar kroppen vattenlösliga produkter. Flera av de aktuella
substanserna förekommer normalt i urinen i en koncentration som överstiger deras löslighet. De
kan då ibland falla ut och bilda njursten och/eller konkrement i urinvägarna. Bland de faktorer som
gynnar stenbildning är de vanligaste:
1.
2.
3.
4.
Ökning av de berörda ämnenas koncentration i urinen eller minskning av urinvolymen.
Ändring av pH i urinen, som har betydelse genom att lösligheten påverkas.
Infektioner bildar kristallationscentra och gör urinen alkalisk.
Minskning av koncentrationen stenbildningshämmare i urinen (bl.a. citrat, pyrofosfat och
magnesium).
I Sverige har ca 10–15 % av de vuxna männen och 3-5 % av de vuxna kvinnorna haft
urinvägskonkrement. Mer än 90 % av alla konkrement är sammansatta d.v.s. består av mer än en
beståndsdel. Frekvens av olika typer av njurstenar i Västvärlden, stentyperna klassas enligt sin
största komponent:
Stentyp
Frekvens %
Calcimoxalat
70
Calciumfosfat
10
Magnesiumammoniumfosfat
5-10
Urinsyra
<5
Cystin
1
Xantin
<1
Behandlingen består dels av allmänna åtgärder som syftar till att minska koncentrationen av den
substans som faller ut genom att öka urinvolymen.
Dessutom finns ett antal specifika behandlingar, (kirurgiska op, medikamen-tiella, stensprängning).
Remiss
Cambio COSMIC / REMISS KEMI, tom rad
Provtagningsanvisningar
Urinvägskonkrementet/-en (stenen/stenarna) läggs i plaströr eller plasthylsa med lock.
Ett utskrivet dokuments giltighet kan ej garanteras
Sida 1 av 2
Kliniskt kemiska laboratoriet
Analysprincip
Analysen, som är kvalitativ, är uppdelad på följande tre huvudmoment: Besiktning, klyvning och
pulverisering av stenen. Förbränning på NI-bleck. Kemisk analys.
Referensintervall
Ej tillämpbart
Svarsrutiner
Anlysen ingår ej i akutsortimentet.
Analysen utförs i regel rutinmässigt 1 gång per vecka.
Bedömning
Förekomst av konkrement i urinvägarna bör inte ses som en särskild åkomma utan som ett
potentiellt symtom på rubbade avflödes-förhållanden, infektion, cystinuri, hyperuri kemi,
hyperkalciuri, hyperoxalaturi och renal tubulär acidos.
Ackrediterad
Nej
Ett utskrivet dokuments giltighet kan ej garanteras
Sida 2 av 2