Akademiska sjukhuset
Division:
Psykiatridivisionen
Enhet:
Alla
Verksamhetsområde: Barn- och
ungdomspsykiatri
Titel:
Dokumenttyp
Handlingsprogram för utredning och behandling av
Tourette syndrom
Vårdprogram
Godkänt av:
Agneta Rosling, verksamhetschef /
Godkänt den:
2009-11-09
Skapat av:
Under kategori:
Reviderat av:
Najah Khalifa, öl
Skapat den:
2009-11-09
Reviderat den:
Vårdprogram för utredning och behandling av
TOURETTE SYNDROM
Innehåll
•
Inledning
•
Vad är Tourette syndrom?
•
Förekomst
•
Ticssymptom
•
Tilläggssymptom
•
Orsaker
•
Utredning
•
Behandling
•
Bilaga - Diagnoskriterier för Tourette syndrom
•
Tics frågeformulär
Najah Khalifa
1
Inledning
Syftet med vårdprogrammet är att samordna insatserna kring barn med tics och
Tourette syndrom(TS) i Uppsala län så att förutsättningarna för en likartad vård och
ett gemensamt budskap garanteras oavsett vårdgivare och vårdnivå.
Vårdprogrammet är avsett för personal inom Uppsala län som arbetar med barn och
ungdomar 0 – 18 år. Förhoppningen är att vårdprogrammet skall kunna vara
användbart på alla nivåer och underlätta samarbete till gagn för de barn det gäller,
liksom för deras föräldrar och syskon. Fortsättningsvis används ordet barn som ett
samlingsbegrepp för barn och ungdomar.
Under senare år har barn och ungdomar med Tourette syndrom uppmärksammats
allt mer. En anledning har varit att forskning och kunskapsutveckling inneburit
förändrade och förbättrade metoder för stöd och hjälp för barn med TS.
Man har också funnit att TS ofta förekommer samtidigt
med andra typer av funktionshinder som t.ex. ADHD, inlärningsproblem eller tvång.
Barn med TS identifieras och diagnostiseras nu i betydligt större omfattning än
tidigare.
Vad är Tourette syndrom?
Gilles de la Tourette Syndrom (förkortat Tourette syndrom eller TS)
Syndromet har fått sitt namn efter den franska neurologen Gilles de la Tourette som
var den första som år 1885 beskrev detta tillstånd. Syndromet karakteriseras av
motoriska och vokala tics d.v.s. ofrivilliga och plötsliga rörelser eller ryckningar och
ljud. TS diagnosen kan ställas om ticsen börjat före 18 års ålder, förekommit under
längre tid än ett år och består av en kombination av flera dagligen förekommande
motoriska och ett eller flera vokala tics. En förutsättning är också att symptomen
gör det dagliga livet besvärligt t.ex. i skolan, på arbetsplatsen eller i olika sociala
miljöer. Tics kan vara enbart motoriska eller enbart vokala och uppfyller då ej
kriterierna för TS, diagnosen kallas då kronisk tics. Det finns också övergående tics
hos barn dvs. kortare tid än 12 månader (DSM IV).
Förekomst:
Tourette syndrom beräknas förekomma hos 1 av 100 personer. Lindriga tics
beräknas förekomma i något skede av barndomen hos 10 % av barnen.
Ticssymptom
Motoriska tics är ofrivilliga, plötsliga, återkommande och snabba rörelser eller
ryckningar. Man delar det i enkla motoriska tics, t.ex. såsom blinkningar, grimaser,
huvudskakningar och axelryckningar. Sammansatta motoriska tics omfattar flera
muskelgrupper och kan ta sig uttryck som hoppande och skuttande, beröringar eller
handrörelser. Att imitera andra människors miner, gester och rörelser kan också
förekomma.
2
Vokala tics kan bestå av visslingar, skällande läten, upprepning av fraser och
ibland också av koprolali, d.v.s. tvångsmässigt behov att utstöta svordomar,
könsord och skällsord utan samband med situationen eller samtalet
Både motoriska och vokala tics kan periodvis förekomma var för sig d.v.s. så att
någondera är tidvis dominerande. Ibland kan det vara fråga om en kombination av
motoriska och vokala tics i en serie. Motor tics föregå ofta av vokala tics och enkla
tics föregå ofta komplexa tics. Symptomen kan variera i styrka och intensitet från
en period till annan och påverkas också av t.ex. stress, mediciner och alkohol. Det
går ofta att kontrollera och undertrycka tics under kortare perioder, t.ex. under
skoldagen men senare ”släpps de fria” i form av en häftigare serie tics. Varken
ekolali (echo tal) eller Koprolali är nödvändigt för diagnos av TS.
”Sensoriska tics” och förkänningar (eng. ’premonitory urges’ eller ’premonitory
experiences’) : Upplevelser som föregår motoriska eller vokala tics kallas för
sensoriska tics. Dessa tics leder till en typ av viljemässig rörelse eller läte för att
neutralisera förnimmelsen. Detta skulle ungefär kunna liknas vid den torrhetskänsla
i ögat just innan blinkning, eller klåda i halsen innan harkling. Man kan dela in de i
kroppsliga och psykiska sensationer. De kroppsliga omfattar t ex spänningar,
kittlingar eller kliande medan de psykiska handlar om impulser som beskrivs som
”måste”-känslor eller förväntan om att det skall kännas bra efter att ticet har
utförts. Vissa individer tycks ha sensoriska tics utan att de nödvändigtvis följs av
motoriska eller vokala tics. Dessa ibland kan yttra sig nästan som
kroppshallucinationer och väcka misstankar om att personen blivit psykotiskt.
Tilläggssymptom
1- Bristande impulskontroll, d.v.s. oförmåga att hålla tillbaka inifrån eller från
omgivningen kommande impulser att agera eller reagera, är vanligt.
2- Överaktivitet är också vanligt förekommande och kan ofta vara det som
omgivningen först reagerar på, tics kan uppträda långt senare. Mer än hälften
av de som har TS har märkbart nedsatt koncentrationsförmåga, bristande
impulskontroll och uppmärksamhetsstörning och uppfyller diagnoskriterierna
för ADHD.
3- Tvångstankar och tvångshandlingar är ofta förekommande speciellt hos
ungdomar och vuxna med TS. Att man upprepar ett beteende tills dess det
hela ter sig, känns eller låter helt rätt. I allmänhet kommer ett sensorisk tics
först, följs av motoriska/vokala uttrycket, varefter en upprepning sker för att
nå fram till ”helt rätt känslan”. Vanligast är tvångsmässigt tvättande av
händerna, att röra saker systematiskt (ofta symmetriskt), räkna och
kontrollera.
3
4- Inlärningsproblem av olika slag kopplas ofta ihop med syndromet. Mer än
hälften är i behov av extra hjälp i skolan. Det är inte ännu klarlagt om det är
fråga om inlärningssvårigheter i egentlig mening eller om svårigheterna
uppstår närmast p.g.a. bristerna i koncentrationsförmågan och
impulskontrollen.
5- Förekomst av autismspektrum störning och/ellerdepression är också vanligt.
6- Sexuellt avvikande beteende kan förekomma p.g.a. bristande impulskontroll.
Dessutom kan sammansatta motoriska tics ta sig uttryck som beröring av
t.ex. könsorganen.
4
Orsaker
Ärftligheten har en avgörande betydelse, så de flesta personer med TS har nära
släktingar med någon form av tics eller något annat neuropsykiatriskt symtom.
Skador i nervsystemet, speciellt under den tidiga utvecklingen, kan ge upphov till
TS- symptomen. Vissa fall tycks bero på alternativ försämras av svåra
streptokockinfektioner. Psykosociala faktorer har även betydelse. Aktuell forskning
pekar på avvikelser i vissa hjärnan regioner, att delar av pannloberna och de basala
ganglierna fungerar avvikande vid TS. Signalsubstanserna, dopamin, serotonin,
noradrenalin och flera andra är sannolikt betydelsefulla när det gäller utvecklingen
av symtom.
Utredning
Lokal nivå
När föräldrarna, lärarna/förskollärarna behöver konsultera någon kan de i första
hand vända sig till skolpsykologen respektive förskolepsykologen eller motsvarande.
Psykologen brukar vara knuten till ett team, där det finns personer med
pedagogiska och medicinska kunskaper. Man får göra en basutredning som innebär
att barnet får träffa en skolpsykolog/BHV-psykolog, läkare och pedagog för
bedömning. När problemet blir för stort eller komplicerat remitteras barnet till ett
VITS-team på mellannivå eller BUP kliniken.
Länsnivå
BUP-mottagning på länsnivå blir en naturlig och viktig omhändertagandenivå i den
stege av diagnostik och åtgärdsprogram som dessa barn behöver. Alla inom
organisationen (BUP) skall kunna känna igen de typiska symtomen på TS och att
allt fler patienter behandlas inom den ordinarie öppenvården.
De barn som har stora svårigheter kan remitteras till Neuropsykiatriska
utredningsenheten eller Neuropsykiatriska behandlingsenheten. Enheternas
uppdrag är att vara en högspecialiserad länsresurs/regionresurs och den utgör ett
tillskott till redan befintliga utrednings- och behandlingsteams resurser . Målgruppen
är svårbedömda och svårbehandlade barn och ungdomar med neuropsykiatrisk
problematik. Neuropsykiatriska behandlingsteamet kan även vara konsulter i
speciella ärenden.
Allmänna rekommendationer
Utredningen måste beakta både neurobiologiska, genetiska, inlärningspsykologiska,
sociala och familjedynamiska perspektiv. Annan sjukdom måste naturligtvis
uteslutas. Likaså är en noggrann beskrivning av barnets beteende och problematik
viktig. En sådan beskrivning underlättas om strukturerade formulär används, (tics
5
formulär, 5-15 formulär). Det är också av stor vikt att göra en noggrann penetration
av graviditet, förlossning och tidig psykomotorisk utveckling. Likaså bör en riktad
anamnes mot likartade besvär inom släkten göras. Information från förskola/skola
är också nödvändig. Barnets kognitiva funktioner måste bedömas. Ibland måste
man göra ett begåvningstest, men detta naturligtvis inte aktuellt om barnet inte har
några inlärningsproblem. Allmän neurologisk och neuromotorisk undersökning av
barnet skall göras. Remiss till andra somatiska utredningar bör göras om symtomen
debuterat plötsligt, om avvikande neurologiska fynd noterats eller om det finns
epilepsimisstanke (t.ex. MRI, barnneurolog, EEG, audiolog, ögon).
Diagnos och behandling
Om symptomen medför funktionsnedsättning i det dagliga livet är det skäl att göra
en utredning för att ställa diagnos. Rätt diagnos och information om dess innebörd
är viktiga för att individen själv, familjen och näromgivningen skall kunna förhålla
sig till funktionshindret och det avvikande beteendet på rätt sätt. Detta är ofta den
viktigaste insatsen för de berörda.
Behandlingen erfordrar ett effektivt lagarbete. Föräldrarna, barnet, vårdpersonal
och inte minst lärarna kan genom att samarbeta se till att barn med TS kan
utvecklas på ett bra sätt som individer.
Behandling
Tics behöver inte alltid behandlas. Enstaka tics som barnet inte upplever som
besvärande behöver inte alltid behandlas. Vid fysiska, psykiska eller sociala problem
i samband med tics finns skäl att prova läkemedel. Likaså givetvis ibland om barnet
dessutom har andra svårigheter. Medicinering medför alltid svåra val för att undvika
nackdelar och uppnå fördelar. En tumregel är att ”vänta och se” innan medicin
prövas. Framförallt gäller det om psykologisk behandling i form av beteendeterapi
finns tillgänglig. Medicinerna som används har ofta biverkningar och att de flesta
verkningar och biverkningar studerats hos vuxna och inte på barn. Det gör att säkra
uppgifter om vilka doser som bör användas, och frekvensen av olika biverkningar,
sällan finns tillgängligt då det gäller barn. Dessutom är det så att de mediciner som
hittills finns tillgängliga enbart lindrar tics.
6
Den vanligaste orsaken till att behandla TS med läkemedel är de andra symtom som
förekommer hos vissa personer utöver ticsen.
Typiskt för TS är att symtomen växlar i intensitet, både som små svängningar över
dagar och veckor och även längre svängningar över månader. Viktigt är det att inte
i onödan fortsätta med medicinering i de fall där det sker en långvarig
spontanförbättring, oftast i sena tonåren eller tidig vuxenålder.
Neuroleptika:
När det gäller svåra tics är det dock mediciner från gruppen neuroleptika som har
störst effekt. Risperidon (Risperdal) tillhör en nyare typ av neuroleptika som förutom dopaminreceptorblockad även blockerar vissa serotoninreceptorer. Detta
medför minskad risk för motoriska biverkningar och även mindre störningar på
tankeförmågan. En speciellt vanlig biverkan är viktuppgång. Olanzapin (Zyprexa)
tillhör samma nya grupp av neuroleptika men har extra stor risk att ge viktökning,
vilket begränsar användbarheten. Ziprasidon (Zeldox): har visat sig att ha god
effekt på tics utan att ge samma viktökning. Quetiapin (Seroquel) är ytterligare en
utveckling av neuroleptika som inte har lika stor negativ effekt på blodfetter och
prolaktinökning. Hittills finns endast begränsade men positiva resultat. Medlet
måste smygas in eftersom det ger uttalad trötthet i början. Abilify är ytterligare en
utveckling av de antipsykotiska medicinerna, ett preparat som istället för att ge en
dopaminblockad ger en dopaminstabilisering. Teoretiskt är det ett stort steg framåt
genom att det motverkar både över- och underfunktion i dopaminsystemet.
Haloperidol (Haldol) rapporterades redan 1961 ge god effekt, och det var detta
preparat som gjorde att allt fler läkare och patienter började uppmärksamma TS.
Haldol blockerar dopaminreceptorer vilket lätt ger motoriska störningar,
muskelstelhet, nedsatt mimik, darrningar, och ”myror i benen”, trötthet och
viktökning är andra vanliga biverkningar. Pimozid (Orap - som inte längre är
registrerat läkemedel i Sverige) liknar haloperidol och har biverkningar av samma
typ men i mindre utsträckning. Det är viktigt att följa de rutiner vid insättning och
uppföljning av behandling med neuroleptika, se Cosmic.
Atomoxetin (Strattera). verkar ha god effekt vid kombinationen ADHD/Tourette.
Det finns också rapporter om effekt vid sängvätning och sömnsvårigheter, som kan
förekomma samtidigt. Atomoxetin behöver bara intas en gång per dag.
Centralstimulantia har mycket väldokumenterad effekt vid ADHD och delvis också
vid uppförandestörning. De preparat som finns tillgängliga i Sverige är amfetamin
och metylfenidat. Länge angavs tics som en kontraindikation för denna grupp av
mediciner. numera anses det klarlagt att centralstimulantia är indicerat hos barn
som har både ADHD och TS samtidigt.
Clonidin (Catapresan, som inte längre är registrerat läkemedel i Sverige) är ett
blodtryckspreparat som visat sig ge effekt både vid tics och
uppmärksamhetsstörning och sömnproblem. Den troliga verkningsmekanismen
består i att det på nervcellen innan springan framför nästa nervcell finns alfa2adrenerga autoreceptorer, vilka dämpar tillgången till noradrenalin, vilket i sin tur
stimulerar dopaminnervceller av betydelse för tics. Ungefär hälften av de
behandlade har effekter som överväger nackdelarna, men bara en fjärdedel har
verkligt god effekt. Speciellt långvariga vokala tics verkar svara på behandlingen.
Många rapporterar att den största lindringen består i att en ”inre oro” dämpas.
7
Kontroll av blodtryck och EKG rekommenderas, men vid långsam insättning på
yngre personer ställer oftast hjärt-kärlsystemet om sig utan märkbara bekymmer.
Det är viktigt att clonidin sätts ut långsamt, annars blir det en rekyleffekt som ökar
blodtrycket och yrsel, huvudvärk och stark oro kan utvecklas. Clonidinplåster som
ger en jämnare dos. Plåstret finns i olika styrkor och kan klippas till så att de ger en
lagom dos. Plåstret ger sedan en tillräcklig medicintillförsel under 4-5 dagar innan
det måste bytas.
Serotoninåterupptagshämmare(SSRI)
Serotoninupptagshämmande mediciner har positiv effekt på tvång, depression och
panikångest. Personer med Tourette har nästan alltid ett inslag av tvångssymtom,
som i många fall är de mest besvärande. Samtidig förekomst av tvångssymtom,
ångest och depression kan lindras med SSRI. Dessa mediciner är till exempel
Citalopram (Cipramil), Fluoxetin (Fontex), Fluvoxamin (Fevarin), Sertalin
(Zoloft). De har en relativ liten risk för biverkningar .
Det finns också mediciner som positivt påverkar både serotonin och noradrenalin
som Mirtazapin (Remeron) och Venlafaxin (Efexor). Dessa mediciner kan
ibland påverka depression och ångest som i ökad frekvens finns hos patienter med
TS.
.
8
Psykologisk behandling
Psykologisk behandling i olika former har förstås prövats för tics. Vid 1900-talets
början då TS övergavs av neurologin försökte man med psykoanalys. Psykoanalys
är en metod som innebär att man analyserar patientens berättelser för att förstå
dolda och omedvetna motiv till beteenden. De olika komplexa vokala ticsen med
obscent innehåll lämpade sig väl för psykoanalytisk tolkning och symbolletning.
Analysen ledde dock inte till vare sig ökad förståelse av TS eller till förbättring av
ticsen. Förutom psykoanalys prövades också inlärningspsykologiskt baserade
metoder. Bland annat prövade man den s.k. mättnadsprincipen, att låta patienten
viljemässigt utföra ticsen tills en trötthetseffekt skulle infinna sig. På engelska kallas
metoden ’massed negative practice’. Effekterna var endast måttligt goda och
tyvärr kortvariga.
I början av 1970-talet gjordes så försök med en inlärningspsykologisk metod
som bestod av flera delar. Metoden brukar benämnas ’habit reversal’ och hade
tidigare prövats med framgång på vanestörningar som nagelbitning och
tumsugning. En rad studier har sedan dess gjorts med patienter med tics, varav
vissa haft Tourette syndrom. I korthet går metoden ut på att patienten först lär sig
att känna igen sina förkänningar och sedan tränar in ett motbeteende som
omöjliggör ticsrörelsen eller lätet. Det finns egentligen inga ”färdiga” motbeteende
utan de skräddarsys tillsammans med personen med tics. I metoden ingår också
träning i att klara av detta inte bara under kontrollerade förhållanden på t ex en
klinik utan också i vardagslivet. Resultat som presenterats i forskningsrapporterna
är mycket goda, helt i nivå med effekterna av läkemedelsbehandling. Mot bakgrund
av att ticsen kommer och går, att de flyttar runt i kroppen, att vissa inte har
förkänningar, att förkänningarna kommer snabbt eller att impulserna att utföra
ticsen är mycket starka, så kompliceras behandlingsinsatserna. Under det att man
gjort försök med psykologiska metoder har man också gjort ett bifynd som kan vara
intressant. Man har märkt att ticsen minskar i antal om personen själv skriver upp
hur många tics som förekommit en viss dag. Effekten av detta verkar dock
övergående men resultaten kan försiktigt tolkas som att medvetandegörande av tics
leder till en minskning av dessa. Detta är därmed viktigt att ta hänsyn till även vid
läkemedelsbehandling i den mån man låter patienten registrera sina tics dagligen.
9
Skolan
Skolan utgör ett mycket viktigt inslag i barns, tonåringars och deras föräldrars liv.
Många föräldrar och barn berättar om hur en dålig skolsituation kan sänka livskvaliteten
för hela familjen. Källorna till problem är många. Tics kan ställa till problem, t ex om
man låter mycket eller har beröringstics. Vokala tics kan självklart också ställa till
problem. Man kan bli mobbad eller åtminstone retad av skolkamrater.
RÅD VID UNDERVISNING AV ELEVER MED TS
De enda tecknen på TS som syns i skolan är för många elever ticsen. Lärarens reaktion
på dessa tics och hans/hennes svar på andra barns reaktioner kan få en avgörande
betydelse. Läraren och annan skolpersonal är de vuxna som är mest involverande i en
TS-elevs vardag. Detta engagemang tilldelar dem inte bara ett stort ansvar, utan också
en stor möjlighet att få en positiv och bestående inverkan på TS-barnets anpassning och
acceptans från kamraterna. I vissa fall kan ljuden och rörelserna bli irriterande eller rent
av ett problem för undervisningen. Det är viktigt att komma ihåg att ticsen sker
ofrivilligt.
1- Reagera inte med ilska eller irritation! . Om läraren inte är tolerant kommer andra i
klassen att känna att det är ”fritt fram” att förlöjliga eleven med TS. En acceptans av och
positiv hållning till barnet med TS smittar av sig.
2. Låt barnet få möjlighet att lämna klassrummet under korta perioder. En avskild plats,
som ett vilorum, är en lämplig miljö att släppa fram ticsen i.
3. Ibland behöver eleven med TS göra kunskapskontroller i ett enskilt rum. Då förbrukar
inte barnet kraft på att hålla tillbaka ticsen i klassrummet.
4. Arbeta med eleverna i klassen och i skolan för att hjälpa dem att förstå vad tics är.
Om detta lyckas kommer de flesta sedan att sluta att förlöjliga och reta de utsatta
eleverna.
5. Om ett barns tics leder till svårigheter med muntligt framförande, så överväg att
undvika denna metod ett tag. Eleven skulle istället kunna spela in muntliga rapporter på
en bandspelare.
Prognos
• Ticssymptomen är vanligtvis som starkast i barndomen och avtar ofta i 18- 20 års
ålder, men försvinner sällan helt.
• Det är vanligt att vuxna upplever långa perioder av total symptomfrihet och om ticsen
förekommer är de ofta lindriga och inte handikappande i det dagliga livet.
• Många av de typiska symptomen kan ofta upplevas som starka egenskaper och
originella personlighetsdrag. Impulsivitet kan ses som uttryck för kreativitet, spontanitet
och idérikedom.
DSM-IV-kriterier
Följande kriterier gäller för närvarande:
A. Såväl multipla motoriska som ett eller flera vokala tics har förekommit
under någon period av sjukdomen, dock ej nödvändigtvis
samtidigt.
B. Ticsen förekommer ett flertal gånger om dagen (vanligen attackvisa), så gott som
varje dag eller periodvis under en tidsrymd av mer än ett år och under denna tidsrymd
har det inte funnits en ticsfri period längre än tre månader i följd.
Titel
Handlingsprogram för utredning och behandling av Tourette syndrom
Dokumentet senast sparat
2009-11-09 14:24
Ett utskrivet dokument är alltid en kopia, giltig version finns alltid på intranätet
Sidan 10 av
13
LANDSTINGET I UPPSALA LÄN
C. Ticsen orsakar ett påtagligt lidande eller försämrar markant den
sociala eller yrkesmässiga förmågan eller något annat viktigt funktionsområde.
D. Debut före 18 års ålder.
E. Ticsen är inte en fysiologisk effekt av drogpåverkan (t ex centralstimulantia)
eller någon känd organisk sjukdom (t ex Huntingtons chorea eller virusencefalit).
Länkar:
www.lul.se/infoteket
www.attention-riks.se
www.ananke.org
Agneta Rosling
verksamhetschef
Titel
Handlingsprogram för utredning och behandling av Tourette syndrom
Dokumentet senast sparat
2009-11-09 14:24
Ett utskrivet dokument är alltid en kopia, giltig version finns alltid på intranätet
Sidan 11 av
13
LANDSTINGET I UPPSALA LÄN
Formulär om Tics till lärare
Barnets namn …………………………………. ålder: år…………….. mån ………...
Skolklass ……………………………………… Skola ………………………………..
Pojke
Flicka
Formuläret ifyllt av………………………………………………………………………….
Nedan finns en lista på olika typer av vanor och tics som barnet kan ha haft
det senaste året. Det finns tre svarsalternativ: Säkert, Kanske och Inte alls.
Sätt ett kryss (X) för det alternativ som Du tycker stämmer bäst.
Har barnet under året haft?
Säkert Kanske
Inte alls
1 Upprepade ryckningar och liknande i ansiktet,
t ex blinkningar, grimaser, räcka ut tungan,
slickande runt munnen, spottningar
(motoriska tics).
2 Upprepade ryckningar och liknande i nacken,
axlar eller bål, t ex vridningar, nickningar,
axelryckningar, vridande i bålen (motoriska
tics).
3 Upprepade ryckningar och liknande i armar,
händer, ben eller fötter, t ex handklappningar
på olika ställen
på kroppen på sig själv eller andra, sparkar
med benen eller fötterna (motoriska tics).
4 Upprepade ljud av olika slag, t ex hosta,
harkla, fräsa, snörvla eller läten som liknar
djurljud som skälla, gny, gnäll (vokala tics).
5 Upprepade ord och fraser som t ex
svordomar, könsord, kränkande eller andra
fula ord (vokala tics).
6 Andra annorlunda ritualer eller vanor.
Hur länge har barnet haft tics? …………………………Beskriv …………………………
………………………………………………………………………………………….
Har eleven stödundervisning? Ja Nej
Kommentar …………………………………………………………………………….
Titel
Handlingsprogram för utredning och behandling av Tourette syndrom
Dokumentet senast sparat
2009-11-09 14:24
Ett utskrivet dokument är alltid en kopia, giltig version finns alltid på intranätet
Sidan 12 av
13
LANDSTINGET I UPPSALA LÄN
Formulär om Tics till föräldrar
Barnets namn …………………………………. ålder: år…………….. mån ………...
Skolklass ……………………………………… Skola ………………………………..
Pojke
Flicka
Formuläret ifyllt av…………………………………………………………………
Nedan finns en lista på olika typer av vanor och tics som barnet kan ha haft
det senaste året. Det finns tre svarsalternativ: Säkert, Kanske och Inte alls.
Sätt ett kryss (X) för det alternativ som Du tycker stämmer bäst.
Har barnet under året haft?
Säkert Kanske
Inte alls
1 Upprepade ryckningar och liknande i ansiktet,
t ex blinkningar, grimaser, räcka ut tungan,
slickande runt munnen, spottningar
(motoriska tics).
2 Upprepade ryckningar och liknande i nacken,
axlar eller bål, t ex vridningar, nickningar,
axelryckningar, vridande i bålen (motoriska
tics).
3 Upprepade ryckningar och liknande i armar,
händer, ben eller fötter, t ex handklappningar
på olika ställen
på kroppen på sig själv eller andra, sparkar
med benen eller fötterna (motoriska tics).
4 Upprepade ljud av olika slag, t ex hosta,
harkla, fräsa, snörvla eller läten som liknar
djurljud som skälla, gny, gnäll (vokala tics).
5 Upprepade ord och fraser som t ex
svordomar, könsord, kränkande eller andra
fula ord (vokala tics).
6 Andra annorlunda ritualer eller vanor.
Hur länge har barnet haft tics? Beskriv ………………………………………………..
………………………………………………………………………………………….
Har eleven stödundervisning? Ja
Nej
Kommentar …………………………………………………………………………….
Titel
Handlingsprogram för utredning och behandling av Tourette syndrom
Dokumentet senast sparat
2009-11-09 14:24
Ett utskrivet dokument är alltid en kopia, giltig version finns alltid på intranätet
Sidan 13 av
13
LANDSTINGET I UPPSALA LÄN
