Sundbyberg 2011-06-28
Dnr.nr: S2011/4725/SF
Vår referens:
Mikael Klein
[email protected]
Till:
Socialdepartementet
Socialförsäkringsenheten
Regeringskansliet
Yttrande över promemoria: Översyn av
sjukförsäkringen –förslag till förbättringar
Handikappförbunden är ett partipolitiskt och religiöst obundet
samarbetsorgan för rikstäckande funktionshindersförbund.
Handikappförbundens vision är ett samhälle för alla, där alla
människor är delaktiga på lika villkor. Ett samhälle där människor
möts med respekt oavsett funktionsförmåga. Ett samhälle som
tillvaratar människors olikheter och rättigheter, och därför är ett rikt
samhälle. Handikappförbunden representerar 39 medlemsförbund
med sammanlagt cirka 450 000 enskilda medlemmar.
Sammanfattning
En arbetsgrupp bestående av tjänstemän i Social-, Arbetsmarknadsoch Finansdepartementet har i promemorian gjort en översyn av de
reformer som skett inom sjukförsäkringsområdet med syfte att lägga
förslag till justeringar. Arbetsgruppen har avgränsat sitt uppdrag
mot de långsiktiga frågor som hanteras av den Parlamentariska
socialförsäkringsutredningen.
Handikappförbunden delar inte arbetsgruppens bedömning att ”den
svenska sjukförsäkringen nu i de flesta avseenden fungerar väl.”
Vi menar tvärtom att den svenska sjukförsäkringen idag brottas med
allvarliga brister i form av rättsäkerhet och effektivitet. Det
grundläggande rekvisitet, att ersättning ska grundas på
arbetsoförmåga på grund av sjukdom, utgör idag inte det fundament
Handikappförbunden, Box 1386, 172 27 Sundbyberg
Telefon 08 546 404 00 vx, Texttelefon 08 546 40450. Org nr 802006-2108
www.handikappforbunden.se
en sjukförsäkring måste bygga på, vilket på största allvar hotar
försäkringens hållbarhet och legitimitet.
Handikappförbunden välkomnar ändå arbetsgruppens ambition att
se över hur enskilda drabbas av orimliga och icke önskvärda
konsekvenser och stödjer i stort de förslag som arbetsgruppen lägger
fram. Vi menar dock att de sammantaget är otillräckliga och har
också invändningar mot vissa delar av förslagen.
En fungerande sjukförsäkring
Den svenska socialförsäkringen har länge haft brister, både under
nuvarande och tidigare regeringar. Ett fundamentalt problem som
funnits med sedan tidigt 90-tal, har varit bristen på rehabilitering.
Adekvata rehabiliteringsinsatser kan möjliggöra en omställning för
den som drabbas av sjukdom eller skada i yrkesverksam ålder, och
skapar möjlighet för de som har medfödda eller tidigt förvärvade
sjukdomar eller funktionsnedsättningar att få och behålla sitt arbete.
Handikappförbunden kritiserade skarpt regeringen Persson för de
dåvarande bristerna i rehabiliteringen och den då förda politiken
som begränsade möjligheterna för personer med ohälsa eller
funktionsnedsättning att komma i jobb.
Handikappförbunden har de senaste åren skarpt kritiserat
regeringen Reinfeldt för de nuvarande bristerna i rehabiliteringen
och den nu förda politiken som innebär att personer med ohälsa eller
funktionsnedsättning helt mister sin försörjning när de inte kommer i
jobb.
Vi förordar en arbetslinje som syftar till att tillvarata alla människors
potentiella arbetsförmåga. Med rätt typ av individuellt
behovsanpassade medicinska insatser, adekvat rehabilitering,
nödvändiga hjälpmedel och anpassningar, arbetsmarknadsstöd med
mera, skulle många (dock inte alla) kunna utnyttja sin arbetsförmåga
i betydligt större utsträckning än idag. En passiv sjukskrivning utan
insatser för att stärka den enskilde utgör motsatsen till en sådan
arbetslinje. En sjukskrivning som upphör utan att tillräckliga insatser
gjorts för att stärka den enskildes arbetsförmåga, stödjer inte heller
en sådan arbetslinje. Det skapar istället akuta försörjningsproblem
och utslagning. Den enskildes bristande möjligheter att påverka de
insatser som skulle kunna leda till en stärkt arbetsförmåga, skapar en
rättsosäkerhet som i sig är förödande för arbetslinjen.
2
Det finns därför goda anledningar att i ett framtida socialförsäkringssystem finna bättre lösningar för att säkerställa att rätt insatser
sätts in i rätt tid och till rätt person. Det kan också finnas anledning
att liksom i många andra länder hitta en konstruktion för en bortre
tidsgräns för sjukskrivning. Men framförallt är det nödvändigt att
hitta konstruktioner som stödjer den absolut starkaste faktorn för en
stärkt arbetslinje – den enskildes egna drivkrafter att uppnå bästa
möjliga hälsa, och därmed högsta potentiella arbetsförmåga.
Det råder inget tvivel om att socialförsäkringen i stort behöver
utvecklas för att bättre fylla funktionen av att möjliggöra för fler att
arbeta utifrån sin individuella förmåga, och samtidigt ge en
ekonomisk trygghet, ibland livslång, för den som drabbats av ohälsa.
Vi förutsätter att den parlamentariska socialförsäkringskommittén
senast år 2013 kommer presentera förslag som ger en långsiktighet
och stabilitet i de svenska socialförsäkringarna. I avvaktan på dessa
måste de mest angelägna missförhållanden av dagens
socialförsäkring åtgärdas. Därtill är arbetsgruppens förslag i
promemorian alltför begränsade.
Justering av undantagsreglerna vid den bortre tidsgränsen
Vi är starkt kritiska till de nuvarande administrativa tidsgränserna
inom rehabiliteringskedjan. Rätten till sjukpenning minskar eller
upphör obönhörligen efter ett specifikt antal dagar. Detta sker
oavsett om några rehabiliterande insatser har satts in och vilken
effekt dessa har haft. Rätten till sjukpenning styrs inte längre av om
hälsan hos den försäkrade egentligen stärkts eller om den faktiska
arbetsförmågan har ökat eller inte. För den drabbade som kämpar för
att få rätt medicinsk behandling, eller förgäves försöker få tillgång till
adekvat rehabilitering, ter sig dessa villkor som ett oförståeligt
övergrepp.
Rätten till sjukpenning måste otvetydigt grundas i den faktiska
arbetsförmågan hos den enskilde. Risken är annars stor att
legitimiteten för sjukpenningen urholkas. Olika sjukdomar påverkar
arbetsförmågan olika från individ till individ. Den individuella
bedömningen av arbetsförmågan är därför ofrånkomlig. Förenklade,
diagnosbaserade bedömningsgrunder kan aldrig bli tillräckligt
rättssäkra.
3
Arbetsgruppens förslag att utvidga undantagsreglerna vid den
bortre tidsgränsen är naturligtvis positivt för de som kommer att
omfattas av det vidgade undantaget. Arbetsgruppen exemplifierar
de som kommer att omfattas med ett antal sjukdomstillstånd och
diagnoser. Problemet för försäkringen är alltjämt att det inte är den
individuella arbetsförmågan som bedöms. Istället utvecklas ett
system med undantag baserat på diagnoser eller sjukdomstillstånd.
Handikappförbunden är i grunden kritiska till såväl de
administrativa gränserna som de diagnosbaserade
undantagsreglerna. I nuvarande situation välkomnar vi ändå att
ytterligare några fler kan omfattas av undantagen enligt
arbetsgruppens förslag.
En ny ersättning, sjukpenning i särskilda fall, samt bostadsstöd
Den tidsbegränsade sjukersättningen (tidigare sjukbidrag) beviljades
personer som bedömdes ha nedsatt arbetsförmåga minst ett år men
inte varaktigt. När den tidsbegränsade sjukersättningen avskaffades
som ersättningsform, motiverades detta med att det måste ske en
mer aktiv prövning av möjligheten att arbeta för den gruppen.
Bedömningen gjordes att ett flertal, dock inte alla, skulle kunna vara
lämpade för mer arbetsinriktade insatser. De som inte kan
tillgodogöra sig de arbetsinriktade insatserna borde då rimligtvis
vara kvalificerade för sjukersättning.
Den begränsade grupp som nu återkommit till sjukförsäkringen efter
att ha prövats mot arbete, måste naturligtvis återfå en försörjning i
nivå med den ersättning de haft tidigare.
Vår bedömning är att problemet med de som ”nollklassas” och helt
mist sin försörjning, är att betrakta som ett administrativt misstag,
som borde kunna korrigeras utan större svårigheter.
Den tidigare konstruktionen med tidsbegränsad sjukersättning hade
sitt syfte i den dåvarande konstruktionen av sjukförsäkringen. De
människor som erbjöds den ersättningsformen, antog detta under
dåvarande premisser. Deras ersättningsnivå beräknades utifrån de
dåvarande reglerna och baserades på deras upparbetade SGI. Det är
inte rimligt att de som återförs till sjukförsäkringen trots stora
ansträngningar att prövas mot arbete, berövas sin SGI och sin grund
för framtida ålderspension. Det är helt otillständigt att dessa idag
hänvisas till kommunalt ekonomiskt bistånd eller tvingas försörjas
4
av sina anhöriga. Detta uppenbara missförhållande kan inte ha varit
regeringens mening.
Handikappförbunden stöder arbetsgruppens förslag att de så kallade
”nollklassade” återfår en ersättning från sjukförsäkringen. Vi menar
dock att den ersättningsnivå som arbetsgruppen föreslår, i nivå med
ersättningen under ALI, är för låg. Ersättningsnivån bör istället
återställas till samma nivå som de hade under den tidsbegränsade
sjukersättningen och liksom då, vara pensionsgrundande.
Handikappförbunden är också tveksamma till att en helt ny
ersättningsform - sjukpenning i särskilda fall - införs. Likaså den nya
formen av bostadsstöd. Nya ersättningsformer försvårar den
administrativa hanteringen och bidrar till en minskad
förutsägbarhet.
Förstärkta rehabiliteringsinsatser och förstärkta insatser för att
underlätta återgång i arbete
Alla insatser som syftar till att underlätta återgången till arbete och
att stärka möjligheterna till rehabilitering, är goda.
Handikappförbunden har inget att invända mot arbetsgruppens
förslag om att möjliggöra en tidigare arbetslivsinriktad rehabilitering
och ett förstärkt fokus på samverkan mellan olika aktörer för att
kunna erbjuda rätt insatser till rätt person.
Likaså är förslaget att förstärka Arbetsförmedlingen med 3000 extra
platser för personer med nedsatt arbetsförmåga, ett steg i rätt
riktning. Behovet av aktiva och effektiva arbetsmarknadspolitiska
insatser som breddar möjligheterna för arbete åt människor med
kroniska sjukdomar eller funktionsnedsättningar, kan inte nog
understrykas.
Handikappförbunden stödjer arbetsgruppens förslag, tvärtom menar
vi att det är inom detta område som de stora insatserna behövs. Vår
bedömning är att de föreslagna åtgärderna kommer ha en begränsad
positiv inverkan, men är steg i rätt riktning.
Åtgärder för stärkt tilltro till sjukförsäkringen
Arbetsgruppen för ett intressant och mycket viktigt resonemang om
hur tilltron till den svenska sjukförsäkringen kan stärkas. Bland
5
annat lyfts de juridiska problemen med den enskildes
överklagansmöjligheter. Det förs också resonemang kring
Försäkringskassans effektivitet och rättssäkerhet och myndighetens
bristande tilltro bland allmänheten.
Handikappförbunden menar att den enda vägen till en stärkt tilltro
till sjukförsäkringen är att den utformas på ett rättssäkert sätt. Att det
grundläggande rekvisitet, ersättning som grundas på faktisk
arbetsoförmåga på grund av sjukdom, förstärks. Drabbas man av
sjukdom ska man i ett välfärdsland som Sverige inte drabbas av
fattigdom.
Till detta kan mycket göras för att utveckla den enskildes möjligheter
att föra sin talan mot felaktiga beslut. Mycket kan säkert också göras
för att förstärka rättssäkerheten i Försäkringskassans handläggning
och beslut. En starkare utvärdering och tillsyn från Inspektionen för
socialförsäkringen eller Riksrevisionen kan bidra. Likaså skulle ett
återinrättat medborgarinflytande som fanns i de lokala
socialförsäkringsnämnderna kunna utvecklas i någon ny form som
bidrog till ökad rättssäkerhet och tilltro.
Handikappförbunden menar ändå att grunden för sådant
utvecklingsarbete måste vara en rättssäker utformning av själva
socialförsäkringen. Däri har regering och riksdag det fulla ansvaret,
och ingen annan.
Med vänlig hälsning
Handikappförbunden
Ingrid Burman
Ordförande
6
