Jainismen, Sikhismen och Darshan
Jainismen
JAINISMEN
• Mahavira verkade i Indien omkring 500 f.Kr. Han anslöt sig enligt
traditionen till en redan existerande riktnng av asketer (shramana). I
denna tradition kallades de andliga lärarna för tirthankara och
Mahavira blev den förste kände men den siste i en linje av 24.
• Jainismens anhängare består av ett relativt litet antal munkar och
nunnor. Dessutom finns ett större antal lekmän varav många är
kvinnor.
• En splittring i två huvudgrenar, de luftklädda (nakna, digambara) och
de vitklädda munkarna (shvetambara) skedde enligt traditionen på
mästaren Bhadrabahus tid. De som är nakna är det därför att de ska
avstå från alla ägodelar, även kläderna.
• Shvetambaras erkänner en helig skriftsamling som består av 45
lärotexter och som sammanställdes på 400-talet e.Kr.
Jainismen forts.
• Jiva (själen) står i centrum för jainismens frälsningslära. De
oförlossade själarna är bundna till materien och en kroppslig tillvaro.
Själarna kan födas som gudar, människor, helvetesinvånare djur och
växter.
• Jainismen har en egen lära om världsalltets struktur. Den mekanism
som styr den bundna själens öden är karman som är en materiell
substans som vidhäftar själen.
• För att uppnå frigörelse måste själen renas från karman vilket
uppnås genom att följa den jainistiska vägen.
• Ahimsa – icke-våld tillämpas på det mest extrema sättet i Jainismen.
Man ska undvika att överhuvudtaget skada eller döda någon
levande varelse.
Jainismen forts.
• I vardagslivet leder ahimsa till konsekvent vegetarianism.
Att ägna sig åt jordbruk anses olämpligt för en jainist
eftersom man alltid tvingas döda levande varelser.
Därför är de flesta jainister köpmän.
• Rikare köpmän ger mycket till munkar och nunnor och
bygger stora tempel.
• Munkar och nunnor är hemlösa vandrare beroende av
att lekmännen skänker dem mat .
• Jainismen är särskilt stark i västra Indien. Totalt finns
omkring 3 miljoner jainister.
SIKHISMEN
• Sikhismen grundades som en indisk monoteistisk
religion på 1500-talet. Läran grundades av Guru Nanak
och hans budskap hade sitt ursprung i en typ av
gudshängivenhet (bhakti) som spreds i Nordindien av s k
Sants (helgon). De spred budskapet om den ende
guden.
• Under den femte gurun i raden, Arjun, så fastställdes
1604 den heliga skriften Adi Granth som sedan blev den
heliga skrift som själv blev den ende ”gurun”.
• Liksom andra indiska religioner sågs det religiösa målet
som befrielsen från återfödelsernas kretslopp (samsara).
Sikhismen forts.
• För frälsningen är man i sikhismen beroende av Guds
nåd och Gud är världens skapare.
• Man har gudstjänster där både män och kvinnor deltar.
Inget särskilt prästerskap finns.
• Sikhismen hade i sin tidigare historia spända relationer
till de muslimska härskarna i Indien vid den tiden. Dessa
konflikter ledde till att den tionde gurun Gobind Singh
grundade den militanta Khalsa-orden.
• Alla män som blev medlemmar bär tillnamnet Singh
(lejon). De bär också fem attribut: oklippt hår och skägg,
en kam, ett svärd eller dolk (kirpan), ett stålarmband och
knälånga underbyxor. Män sätter upp håret i en hårknut
och bär turban.
Sikhismen forts.
• Sikherna hade en egen stat mellan 1799 och 1849 då de
underkuvades av den brittiska kolonialmakten.
• Idag betraktas ibland sikhismen som en gren av
hinduismen, särskilt av hinduer.
• Men under 1900-talet har det växt fram en rörelse som
arbetar för att man vill ha en sikhisk stat, Khalistan, igen
och det har lett till en del väpnade konflikter med den
indiska staten. Särskilt vid deras Gyllene tempel i
Amritsar 1984 då en radikal sikhledare hade ockuperat
templet vilket ledde till en blodig uppgörelse med armén.
• Detta ledde till att Indiens premiärminister Indira Gandhi
mördades.
DARSHAN – det gudomliga skådandet.
• Darshan betyder ”skådande” och syftar på det religiösa skådandet
inom hinduismen när man går till ett tempel för att skåda en gud i
form av en staty och för att själv bli sedda av guden. Man säger att
man ska gå till darshan, inte för att dyrka guden.
• Betraktandet av bilden/statyn är en kulthandling och genom ögonen
erhåller man det gudomligas välsignelser.
• När hinduer åker på pilgrimsfärd så gör de det för att erfara
vallfartsorten eller den ryktbara gudomens darshan. Av alla
pilgrimsorter och alla heliga män och andra företeelser kan man få
darshan och på det sättet kan man säga att det gudomliga är synligt
i hela den indiska kulturen.
• Man kan också säga att seendet är ett slags kunskap.
