Statsrådet Åsa Regnér,
Socialdepartementet
Personer med afasi måste ges möjlighet
att studera på folkhögskolornas afasilinjer
samt beviljas färdtjänst/riksfärdtjänst
Afasiförbundet i Sverige har tillsammans med kursansvariga på
de folkhögskolor som bedriver afasilinjer uppmärksammat att
personer med afasi ofta har svårigheter att delta i
Folkhögskolornas korta och långa kurser beroende på det
bidragssystem som finns idag. Ytterligare ett problem är att
personer med afasi inte beviljas färdtjänst och riksfärdtjänst för
sitt deltagande.
Vi menar att det är en fråga om diskriminering av personer med afasi som
strider mot FN:s Konvention om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning (artiklarna 9, 20, 24 och 27).
För många personer med afasi är kurserna en väg för att de ska kunna leva
ett så självständigt liv som möjligt, kunna delta på lika villkor i
samhällslivet, komma tillbaka till arbetslivet och bestämma över sin vardag.
Studierna på afasilinjerna medför en social och kommunikativ utveckling.
Antalet folkhögskolor som arrangerar kurser vilka vänder sig till personer
med afasi har blivit färre under senaste åren. Svårigheter med att få bidrag
för att gå folkhögskolekurser har allvarligt påverkat möjligheterna att kunna
ta del av kurserna och riskerar att på sikt urholka utbudet ännu mer. Utan
underlag i form av deltagare riskerar kurserna att bli ännu färre.
Idag finns långa afasikurser på fem folkhögskolor över landet. Edelvik nära
Burträsk, Forsa nära Hudiksvall, Alma i Stockholm, Oskarshamn och
Sundsgården utanför Helsingborg. Korta afasikurser finns vid Alma
folkhögskola, Braheskolan – Visingsö, Sundsgården, Edelvik, Forsa,
Karlskoga och Åsa folkhögskola.
1
Olika bedömningar i landet leder till social ojämlikhet
Deltagarna beviljas sällan landstingsbidrag – deltagare måste därför betala
kurserna själva. Det förekommer dock att arbetsgivare betalar
deltagaravgifter. Många personer med afasi utesluts därför direkt eftersom
deras ekonomi har urholkats och där många lever på små sjukersättningar.
Om en arbetsgivare ska bekosta utbildningen gäller det att personen i fråga
har jobbat inom ”rätt” samhällssektor. Denna utveckling betraktar vi med
oro eftersom det handlar om social ojämlikhet. Detta står i skarp kontrast till
FN:s Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Ytterligare en hake är att i de fall deltagare fått landstingsbidrag måste
bidraget vara möjligt att ta med sig över länsgränsen. Detta eftersom antalet
folkhögskolor som ger kurser för personer med afasi är allt färre. En
kursedeltagare måste därför i många fall ta sig långt från sin bostadsort för
att kunna utbilda sig.
Färre kurser
Det nya bidragssystemet till folkhögskolorna har medfört minskade anslag
till kurser för personer med funktionsnedsättning. Kurserna prioriteras bort
eftersom de anses vara för dyra.
Även bidraget från SPSM urholkas - främst därför att det är många som
söker bidraget (det översöks). Detta leder till att SPSM tvingas prioritera
stödet till folkhögskolorna. När folkhögskolorna inte får stöd från SPSM för
kurserna till personer med afasi prioriteras kurserna bort.
Mänskliga och samhällsekonomiska vinster
Mänskligt och samhällsekonomiskt finns det stora vinster i att ge
folkhögskolekurser till personer med afasi. Att inte kunna kommunicera
med sin omgivning leder ofta till isolering och psykisk ohälsa och därmed
ökade kostnader för samhället. Kurserna erbjuder en viktig kommunikativ
och social träning där deltagarna effektivt tränar upp sin kommunikativa
förmåga och skapar nya sociala kontakter. För många är
folkhögskolekurserna en bro som leder över till en möjlighet att kunna delta
mer aktivt i samhället och ibland komma tillbaka till arbete. De flesta med
afasi som kommer tillbaka till arbete har gått på någon av de fem
folkhögskolronas långa afasilinjer.
Personer med afasi måste ha möjlighet att använda färdtjänst och
riksfärdtjänst för att gå folkhögskolekurser
Vi menar att det är en fråga om diskriminering av personer med afasi som
strider mot FN:s Konvention om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning (artiklarna 9, 20, 24 och 27).
2
För många personer med afasi är kurserna viktiga för att de ska kunna leva
ett så självständigt liv som möjligt, kunna delta på lika villkor i
samhällslivet och bestämma över sin vardag.
Antalet folkhögskolor som arrangerar kurser vilka vänder sig till personer
med afasi har blivit färre under senaste åren. Svårigheten att beviljas
färdtjänst för att gå folkhögskolekurser riskerar att på sikt urholka utbudet
ännu mer. Utan underlag i form av deltagare riskerar kurserna att bli ännu
färre.
Olika tillämpningar kring beslut om färdtjänst och riksfärdtjänst
Ytterligare ett problem är att det görs olika bedömningar i landet kring om
en person ska beviljas färdtjänst och riksfärdtjänst eller inte.
Enligt Lagen om Riksfärdtjänst (SFS nr 1997:735) ska tillstånd till
riksfärdtjänst ges om
1.resan till följd av den sökandes funktionshinder inte till normala
reskostnader kan göras med allmänna kommunikationer eller inte kan göras
utan ledsagare,
2. ändamålet med resan är rekreation eller fritidsverksamhet eller någon
annan enskild angelägenhet.
Formuleringen ”ändamålet med resan är rekreation eller fritidsverksamhet
eller någon annan enskild angelägenhet” ger lagtexten tolkningsutrymme
om riksfärdtjänst kan ges för resa till och från afasikurs på folkhögskolor.
Lagen får inte vara upp till enskild tjänsteman att göra sin tolkning.
Vi har exempel på överklaganden från Edelvik och Alma folkhögskola:
förvaltningsrätten sa nej och kammarrätten sa ja. Edelvik: Det fanns
läkarutlåtande att personen inte kunde klara att åka kommunalt. Exempel
från Oskarshamn: deltagare fick färdtjänst beviljad som ”fritidsaktivitet”.
Vi anser att frågan bidragssystemet samt om färdtjänst och riksfärdtjänst
måste uppmärksammas och klarläggas snarast möjligt.
Vad behöver göras?
Vi har tidigare tillskrivit din företrädare statsrådet Maria Larsson i frågan.
Maria Larsson svarade att frågan ska behandlas under respektive minister
och departement. Afasiförbundet och folkhögskolorna som har långa kurser
för personer med afasi menar tvärtom att det är viktigt att samordna frågan
eftersom den spänner över ett stort antal politikerområden. Personer med
afasi är redan en mycket utsatt grupp där bristerna i rehabiliteringen är stora,
bland annat eftersom de finns för få logopeder anställda som arbetar med
afasi i primärvård och kommuner. I Stockholm har det fria vårdvalet ökat
3
tillgången på logopeder men eftersom ersättningen för afasipatienter är låg
har inte fler med afasi fått logopedbehandling än tidigare.
Folkhögskolorna fyller en oerhört viktig funktion för att ge en grupp
människor som har svårt att delta i samhället på lika villkor redskap för att
göra det.
Stockholm 2014-11-03
Med vänlig hälsning
Lars Berge-Kleber, Förbundsordförande Afasiförbundet
Krister Enström, kursansvarig Forsa folkhögskola
Cristina Negutz, kursansvarig Alma folkhögskola
Lena Thelaus, kursansvarig Oskarshamns folkhögskola
Rigmor Isaksson, kursansvarig Edelviks folkhögskola
Ulrika Helgason, kursansvarig Sundsgårdens folkhögskola
Kontakt:
Lars Berge-Kleber, Förbundsordförande Afasiförbundet, telefon: 070-312
74 54 e-post: [email protected]
Ulrika Helgason, ansvarig för afasilinjen på Sundsgårdens folkhögskola
(Helsingborg), telefon. 042-19 38 22, e-post.
[email protected]
Lena Thelaus, ansvarig för afasilinjen på Oskarshamns folkhögskola
(Oskarshamn), telefon: 0491-768 115, e-post:
[email protected]
Cristina Negutz, ansvarig för afasilinjen på Alma folkhögskola (Stockholm),
telefon: 0732-560 436, e-post. [email protected]
Krister Enström, ansvarig för afasilinjen på Forsa folkhögskola
(Hudiksvall), telefon: 073-074 45 19, e-post:
[email protected]
Rigmor Isaksson, ansvarig för afasilinjen på Edelviks folkhögskola
(Burträsk), telefon: 070-641 41 81, e-post:
[email protected]
4
