12 NYA ÅLAND
FREDAGEN DEN 8 AUGUSTI 2014
HUMLA ELLER KANSKE INTE
Humlebaggen liknar en humla
men saknar typiska humlevingar.
GUL-SVARTRANDIG
Blomfluga som efterliknar en geting.
Förklädda insekter och gula facklor
På högsommarängarna står blomningen
fortfarande i full prakt med många olika
färger och än så länge känns hösten ganska
avlägsen. Många stirrar sig bara blinda på
blommorna och färgerna, men ta en närmare
titt, så upptäcker ni också oändligt många
olika insekter och somliga av dem är riktigt
spännande. Till dem hör bland annat blomflugorna, humlebaggen och den fyrbandade
blombocken.
Blomflugorna är en familj i
ordningen tvåvingar bland insekterna och i både Finland och
Sverige känner man till ca 350
olika arter. Många av dem är
svarta och gula till färgen och
eftersom de dessutom ofta är relativt stora, misstas de ofta som
getingar.
Om man jämför blomflugorna
med getingar märker man dock
snabbt att en geting har fyra
vingar medan en blomfluga har
bara två. Väldigt få tänker dock
på det utan noterar bara att de
har sett en svart-gulrandig insekt, d.v.s. en geting!
Humlebaggen (Trichius fasciatus) är en annan insekt, i detta
fall en 10-12 mm lång skalbagge hörande till familjen bladhorningar. Kroppen är lätt hårig
och genom sin ganska breda
form associerar den till en humla. Oftast stöter man på den när
den söker föda i någon blomma.
Vanliga värdväxter är tistlar
(Cirsium spp., älgört (Filipendula ulmaria) och olika flockblommiga växter som exempelvis björnloka (Heracleum
spondylium). Där kryper de sävligt omkring på jakt efter pollen
och nektar.
Ytterligare en insekt som är
Ralf
Carlsson
NATURLIGTVIS
[email protected]
ganska vanlig är den fyrbandade blombocken (Leptura
quadrifasciata), som håller till
på liknande växter som humlebaggen.
Liksom humlebaggen är även
blombocken en skalbagge,
tillhörande familjen långhorningar, dit bl.a. flera vedätande
skalbaggar också räknas. Den
fyrbandade blombocken har,
som namnet antyder, fyra gula
band mot svart botten på ryggen.
Alla dessa insekter är exempel
på vad biologerna kallar mimikry – skyddande likhet. Det
handlar alltså om att ofarliga arter genom sin färg ”klär ut sig”
till farliga arter.
Vanliga färger i sammanhanget är gult, svart och rött,
inte helt förvånande i och med
att andra arter, som exempelvis getingarna direkt signalerar
PRÄKTIG FACKLA Kungsljuset är
en ståtlig växt som pryder vägkanter och kalhyggen från mitten GETING? Redan genom att ha de rätta varningsfärgerna får den fyrbandade blombocken vara i fred för
predatorer.
av juli.
med sina färger att de är giftiga.
Detta kallas aposematisk färgteckning.
En växt som nu blommar längs
våra vägkanter, på kalhyggen
och liknande platser är kungsljuset (Verbascum thapsus), en
hög (ibland över två meter) gulblommade växt med gråludna
blad. Kungsljuset har en tvåårig
livscykel.
Under det första året växer
det upp en filthårig bladrosett,
bestående av gråvitludna, ovala
blad.
Det andra året skjuter själva
den axlika blomstängeln upp
med sina gula kronblad och
violetta ståndare. Fröna är ungefär en millimeter långa och
kan med fördel samlas in för att
planteras som prydnadsväxter i
trädgården.
Namnet kungsljus kommer
sig troligen av att man för doppade vinterståndarna i tjära, tuttade eld på dem och använde
dem som facklor. Blommorna
har använts som te och för att
hålla råttor och möss på avstånd. Fröna har som krossade
och blandade med mjölk använts till att bedöva fisk, som
fångades med händerna och
håren på bladen har använts
på samma sätt som fnöske, det
vill säga för att tända brasor.
Kungsljuset har två nära släktingar på Åland – mörkt kungsljus (V. nigrum), som är ganska
sällsynt samt praktkungsljus (V.
speciosum) som första gången
hittades längs Lemlandsvägen
1999. Arten, som hör hemma
i Sydosteuropa, Turkiet och
Iran, skiljer sig från det vanliga
kungsljuset, dels genom att den
ger ett spensligare intryck och
dels genom att den är kraftigt
förgrenad i motsats till det vanliga kungsljuset som är oförgrenad eller bara svagt förgrenad.
Text och foto:
Ralf Carlsson
[email protected]
