EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 3.12.2012
COM(2012) 368 final/2
CORRIGENDUM
Annule et remplace le document COM(2012) 368 final du 6.7.2012
Pas de modifications dans le texte, seulement la page de couverture a éte modifiée.
Concerne toutes version linguistiques.
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om medlemsstaternas ansträngningar under 2010 för att uppnå en hållbar balans
mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter
{SWD(2012) 395 final}
{SWD(2012) 396 final}
SV
SV
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om medlemsstaternas ansträngningar under 2010 för att uppnå en hållbar balans
mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter
1.
INLEDNING
Medlemsstaterna ska före den 1 maj varje år lämna in en rapport till kommissionen
om sina ansträngningar under det föregående året för att uppnå en hållbar balans
mellan flottkapacitet och fiskemöjligheter. På grundval av dessa rapporter och
uppgifterna i registret över EU:s fiskeflotta har kommissionen gjort en
sammanfattning för 2010, som den har lagt fram för vetenskapliga, tekniska och
ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) samt kommittén för fiske och
vattenbruk. I den här rapporten från kommissionen presenteras nu denna
sammanfattning av medlemsstaternas rapporter samt en teknisk bilaga och de
ovannämnda kommittéernas yttranden för rådet och Europaparlamentet.
Rapporternas värde för bedömningen av kapaciteten i medlemsstaterna är tyvärr
fortfarande begränsat. Revisionsrätten har dragit slutsatsen att reglerna för
medlemsstaternas rapportering är otillräckliga och otydliga och anser att detta är ett
av skälen till den ofullständiga och otillräckliga rapporteringen från de flesta av
medlemsstaterna, vilken gör det omöjligt att dra några slutsatser om överkapaciteten.
Kommissionen instämmer i dessa slutsatser och kommer i väntan på reformen av den
gemensamma fiskeripolitiken att fortsätta att samarbeta med STECF och
medlemsstaterna för att vidareutveckla kommissionens befintliga riktlinjer om
kapaciteten för att tydliggöra vilken information som begärs och hur rapporterna ska
utformas.
2.
SAMMANFATTNING AV MEDLEMSSTATERNAS RAPPORTER
Nedanstående sammanfattningar grundar sig på de rapporter som medlemsstaterna
har lämnat in1. Sammanfattningarna återger kortfattat medlemsstaternas egna
bedömningar av balansen mellan deras flottors storlek och de resurser som dessa
tilldelats. Kommissionen har föreslagit att medlemsstaterna ska använda sig av
kommissionens riktlinjer för bedömning av balansen mellan fiskekapaciteten och
fiskemöjligheterna, som utarbetats på grundval av anvisningar från STECF (nedan
kallade riktlinjerna).
2.1.
Belgien
I rapporten har riktlinjerna tillämpats på två bomtrålarsegment. Genomsnittsvärdet
för den biologiska indikatorn för både rödspätta och tunga var godtagbart.
Kapacitetsutnyttjandet låg på 80–90 %. Avkastningen på investeringar för 2009
visade negativa värden, men detta kan bero på en ny beräkningsmetod. Antalet
1
SV
Rapporterna offentliggörs på kommissionens webbplats.
2
SV
heltidsanställda fortsätter att minska. Lönerna förbättrades något för segmentet 24–
40 meter men minskade för segmentet 12–24 meter.
Två fartyg togs delvis ur drift 2010. Det viktigaste resultatet under året var
genomförandet av ett program för investeringar ombord inom ramen för Europeiska
fiskerifonden, som inbegrep investeringar för att förbättra energieffektiviteten.
2.2.
Bulgarien
Riktlinjerna har tillämpats i rapporten. Bulgarien drar slutsatsen att fiskbestånden och
flottan förefaller vara i balans. För fartyg med en längd under 12 meter vill Bulgarien
förbättra balansen genom skrotnings- och moderniseringsåtgärder. Den bulgariska
fiskeflottans kapacitet ökade under 2010 med 3,0 % i tonnage och 5,1 % i
maskinstyrka. Antalet fartyg ökade med 134 (6,1 %). Antalet fiskedagar ökade också
2010 jämfört med 2009 till följd av ett administrativt beslut om att ersätta inaktiva
fartyg för att skapa möjligheter för ägare av nya fartyg. Under 2010 var sammanlagt
1 311 fartyg (56 % av alla fartyg) inaktiva.
2.3.
Danmark
Riktlinjerna har tillämpats för 11 flottsegment. Analysen visar en stabil situation och
att det inte finns någon betydande långsiktig fysisk överkapacitet. När passiva fartyg
inkluderas finns det dock överkapacitet i segmenten för små fartyg. De ekonomiska
indikatorerna visar en ökande överkapacitet i ekonomiska termer. Möjligheten till
kvotöverföring har lett till en minskning av antalet kommersiella fartyg.
Under 2010 minskades den danska fiskeflottans kapacitet med 9,5 % i bruttoton,
9,4 % i kW och 3,1 % i antal fartyg. Den största minskningen sågs i segmentet för
fartyg mellan 12 och 24 meter. Flottan omfattas av återhämtningsplanen för torsk i
Nordsjön och Östersjön. Under 2009–2010 var fiskeansträngningen ganska stabil i
Nordsjön och minskade med 16 % i Östersjön.
2.4.
Tyskland
I rapporten kommenteras balansen utifrån en kvalitativ biologisk metod och ingen
formell slutsats nås om statusen. Ingen uppskattning görs avseende
balansindikatorerna. Enligt den kvalitativa metoden är flottorna i stort sett i balans
med fiskemöjligheterna, men inga uppgifter lämnades om tillgänglig och utnyttjad
fiskeansträngning. Flottregistret innehöll 1 674 fartyg, 67 219 bruttoton och
158 385 kW den 31 december 2010. Under året skedde en nettominskning med
93 fartyg. Den största minskningen uppnåddes genom att fartyg togs ur kustflottor
för småskaligt fiske. Kapaciteten i segmentet för fartyg över 12 meter som fiskar
med passiva redskap och segmentet för bomtrålare (listorna I och II) minskades
främst på grund av sillbeståndens dåliga tillstånd.
2.5.
Estland
Riktlinjerna har tillämpats i rapporten. Kapacitetsutnyttjandet är lågt för
Östersjötrålare, även om det har ökat från 60 % till 70 % samtidigt som antalet fartyg
har minskat. När det gäller fartyg för fiske på öppet hav har kapacitetsutnyttjandet ett
godtagbart värde. Avkastningen på investeringar är positiv för Östersjötrålare och
fartyg för fiske på öppet hav, men är negativ för fartyg för småskaligt fiske (fartyg
SV
3
SV
med en längd på under 12 meter). Enligt det estniska marininstitutet låg kapaciteten i
segmenten för Östersjötrålare och fartyg för fiske på öppet hav under den optimala
kapaciteten. Här avses i båda fallen endast den aktiva flottan.
Under 2010 minskade kapaciteten i segmentet för Östersjötrålare med 10 % i kW och
2 % i bruttoton. Fem fartyg lämnade flottan med statligt stöd. Kapaciteten i
högsjösegmentet ökade med 7 %.
2.6.
Grekland
Rapporten innehåller ingen beräkning av de indikatorer som föreslås i riktlinjerna.
Det var inte möjligt att tillhandahålla tekniska och biologiska indikatorer i rapporten,
eftersom det nationella programmet för fiskeridata inte hade genomförts. På grundval
av uppgifter om fångster och fiskeansträngning som samlats in inom ramen för andra
program dras i rapporten emellertid slutsatsen att fiskeverksamheten och situationen
för de biologiska bestånden var oförändrad jämfört med föregående år. Under 2010
togs inga fiskefartyg ur flottan med hjälp av statligt stöd. De fartyg som togs ur
flottan var främst fartyg för småskaligt kustfiske. Under 2010 minskades fiskeflottan
med 100 fartyg (0,6 %). Fiskekapaciteten minskade med 0,08 % i kW, men ökade
med 0,1 % i bruttoton.
2.7.
Spanien
Riktlinjerna har tillämpats delvis och endast på vissa flottsegment, på grund av
svårigheter att få tillgång till uppgifter och den spanska flottans skiftande karaktär.
Den enda indikator som används är fångst per ansträngningsenhet (cpue)2. Rapporten
innehåller inga slutsatser om balansen mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter. I
rapporten beskrivs de olika flottsegmenten och de särskilda fisketillstånden för den
spanska flottan, indelade efter fiskeområde, använda redskap och de arter man
inriktar sig på.
Mellan 2009 och 2010 minskades flottkapaciteten med 274 fartyg (2,46 %), 5,6 % i
tonnage och 4,5 % i maskinstyrka. Det var emellertid inte möjligt att med tillräcklig
säkerhet fastställa ett samband mellan denna kapacitetsminskning och planerna för
anpassning av fiskeansträngningen för den spanska flottan.
2.8.
Frankrike
Riktlinjerna har inte tillämpats i Frankrikes rapport. Frankrike föredrog i stället att
använda fyra alternativa indikatorer. På grundval av utvecklingen av flottkapaciteten
och nivån på kvotutnyttjandet dras i rapporten slutsatsen att det franska fisket till
största delen uppvisar en balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter. Den
kontinentala franska flottans kapacitet fortsätter att krympa och minskades med
omkring 20 % i maskinstyrka och antal fartyg mellan den 31 december 2006 och den
31 december 2010. Under samma period minskades den högsjöflotta som är
registrerad i de franska yttersta randområdena med 10 %, medan flottan för
småskaligt fiske i dessa områden ökade i storlek med 30 %. Rapporten innehåller en
förteckning över alla system med särskilda fisketillstånd och de huvudsakliga arter
som omfattas av kvoter eller begränsningar av fiskeansträngningen, men fastställer
2
SV
Catch per unit of effort.
4
SV
inte med tillräcklig säkerhet ett samband mellan dessa system och minskningarna av
fiskekapaciteten.
2.9.
Irland
Riktlinjerna har inte tillämpats i Irlands rapport och rapporten innehåller ingen
bedömning av balansen mellan flottkapaciteten och fiskemöjligheterna. Flottan är
indelad i fem segment. De viktigaste är det pelagiska segmentet, som består av
23 pelagiska trålare, och segmentet för kombinationsfartyg, som utgör största delen
av flottan. I rapporten anges att många av de bestånd man inriktar sig på befinner sig
utanför säkra biologiska gränser, vilket visas av nedgången i kvoter och landningar.
Den irländska flottan omfattas av åtgärder för att minska fiskeansträngningen, som
har antagits enligt bilaga II till förordningen om totala tillåtna fångstmängder och
kvoter, och systemet för att minska fiskeansträngningen i de västliga vattnen, men
enligt förvaltningen är det svårt att bedöma vilken effekt dessa åtgärder har haft på
flottkapaciteten.
2.10.
Italien
Riktlinjerna har tillämpats i Italiens rapport. Indikatorerna har beräknats på grundval
av uppgifter för 2010. Den enda biologiska indikator som används är fångst per
ansträngningsenhet. Dess värde minskade något 2010 jämfört med 2009, främst
beroende på trålarsegmentet, men förbättrades för småskaliga fartyg, vad-/notfartyg
och fartyg som fiskar med nätredskap. Kapacitetsutnyttjandet var lägre än 2009.
Genomsnittet för hela flottan är endast 54 %, men för trålare, bomtrålare och vad/notfartyg ligger värdena över 70 %. De ekonomiska indikatorerna visar negativa
värden för större trålare och vad-/notfartyg. Totalt sett försämrades balansen mellan
flottan och fiskemöjligheterna under 2010.
Under 2010 minskades den italienska flottans kapacitet med omkring 4 % i tonnage
och 3,2 % i maskinstyrka, medan antalet fartyg minskade med endast 0,5 %.
2.11.
Cypern
Riktlinjerna har tillämpats i rapporten. Det finns indikationer på en överkapacitet för
demersala trålare. Deras fångst per ansträngningsenhet och inkomst minskade trots
att de utnyttjas fullt ut, eftersom de är föremål för en lång period med förbud mot
fiske. När det gäller den småskaliga flottan tyder en relativt stabil fångst per
ansträngningsenhet i kombination med lågt utnyttjande och minskande inkomster på
överskottskapacitet. Flottsegmentet för passiva kombinationsredskap (12–24 meter)
är underutnyttjat, men uppvisade ändå en ökning av fångst per ansträngningsenhet
och inkomster. Att fartyg har tagits ur flottan enligt systemet för anpassning av
flottan tyder på att kapaciteten från och med 2010 kan komma att vara i balans med
fiskemöjligheterna.
Under perioden 2009–2010 minskades fiskeflottan med 21,4 % i bruttoton, 11,4 % i
kW och 13,4 % i antal fartyg. Under 2010 resulterade genomförandet av den
fleråriga återhämtningsplanen för blåfenad tonfisk i att den flotta som fiskar med
långrevar och som inriktar sig på denna art minskade med 44 % i bruttoton och 58 %
i kW.
SV
5
SV
2.12.
Lettland
Riktlinjerna har tillämpats i rapporten. De biologiska indikatorer som har beräknats
visar att fisket är på en hållbar eller närapå hållbar nivå. Den ekonomiska indikatorn
nuvarande intäkter/nollresultat visar en lönsam verksamhet för alla segment 2009
och de sociala indikatorerna visar fiskesektorns ekonomiska betydelse för
befolkningen. Värdena för kapacitetsutnyttjandet är låga, lägre än 70 % för alla
segment, men detta anses inte vara ett tecken på strukturell obalans. Mot denna
bakgrund dras i rapporten slutsatsen att ytterligare kapacitetsminskningar skulle
resultera i en bättre balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter.
Under 2010 minskade flottans kapacitet med 424 bruttoton (1,0 %), 1 002 kW
(1,6 %) och 8 fartyg (1,0 %).
2.13.
Litauen
Riktlinjerna har inte tillämpats i rapporten och rapporten innehåller ingen bedömning
av balansen mellan flottkapaciteten och fiskemöjligheterna. Litauen uppger att
samtidigt som en sådan balans uppnås måste fiskeflottan behålla en tillräcklig total
kapacitet för att kunna använda de kvoter som den tilldelats. För småskaliga fartyg
var kvotutnyttjandet relativt lågt.
Den litauiska fiskeflottans kapacitet minskades 2010 med 3 325 bruttoton (6,75 %),
1 990 kW (3,53 %) och 22 fartyg (11,4 %), till största delen i fjärrfiskeflottan.
Litauens fiskeflotta minskades innan den fleråriga förvaltningsplanen för torsk i
Östersjön trädde i kraft och denna plan inverkade således inte på minskningen av
flottan.
2.14.
Malta
Riktlinjerna har tillämpats i rapporten. I rapporten dras slutsatsen att statusen för de
resurser som utnyttjas av den maltesiska fiskeflottan är sådan att det inte krävs någon
minskning av fiskekapaciteten. Den tekniska indikatorn visar på ett lågt utnyttjande
av flottan, mindre än hälften av den nuvarande maltesiska flottan används. Den
biologiska indikatorn har ett högt värde för trålarflottan. I rapporten anges att detta
resultat knappast har någon betydelse, eftersom det inte finns tillräckliga uppgifter
för att utföra analytiska bedömningar av bestånden. När det gäller den sociala
indikatorn ansågs endast ett segment vara hållbart 2009.
Under 2010 upphörde 8 fiskefartyg med sin fiskeverksamhet genom stödsystemet för
permanent upphörande. Det fanns inget system för att anpassa den maltesiska
flottans fiskeansträngning.
2.15.
Nederländerna
Riktlinjerna har tillämpats på bomtrålarsegmentet och segmentet för pelagiska
frystrålare. Den tekniska indikatorns värde ökade avsevärt för bomtrålarsektorn, från
0,67 2009 till 0,89 2010. Värdet skulle vara 0,7 om det teoretiska maximala antalet
dagar beräknades, vilket visar en överkapacitet i flottan, eftersom kvoten skulle
kunna fyllas med färre fartyg. De biologiska indikatorerna är fortfarande högre än 1,
men förväntas förbättras 2011.
SV
6
SV
Sektorn för plattfisk uppnådde bättre ekonomiska resultat 2009, tack vare lägre
oljepriser. När det gäller den pelagiska flottan uppvisar indikatorn
bruttoförädlingsvärde en kraftig minskning på grund av höga bränslepriser, minskade
kvoter och lägre fiskpriser.
Under 2010 ökade antalet fartyg med 1,8 %, men kapaciteten minskade med 2 % i
kW och 5 % i bruttoton.
2.16.
Polen
Riktlinjerna har tillämpats i rapporten. I rapporten dras slutsatsen att nivån på
fiskekapaciteten är säker för fartyg under 10 meter och fartyg på mellan 12 och
18 meter som använder bottentrålar. För övriga segment finns det en risk för en
obalanserad fiskekapacitet. I delområdena 22–24 var fiskedödligheten för dessa
bestånd 2008 högre än målet för dödligheten. Inget av flottsegmenten uppnådde goda
resultat när det gäller de indikatorer för ekonomisk förmåga som användes. I de
flesta fartygssegmenten, utom segmentet för pelagiska fartyg, ligger lönerna under
den genomsnittliga lönenivån i den nationella ekonomin. Det mervärde som
genererades av Östersjöns fiskeindustri 2008 var 5,3 ‰ av bruttonationalinkomsten
(BNI).
Under 2010 togs 18 fartyg ur drift med hjälp av statligt stöd, vilket resulterade i en
permanent minskning av den polska flottans fiskekapacitet med 1 528 bruttoton och
4 379 kW.
2.17.
Portugal
Riktlinjerna har tillämpats i rapporten, där slutsatsen dras att flottan kan bedriva fiske
på ett hållbart sätt, ur biologisk såväl som ekonomisk synvinkel. Indikatorerna visar
ett lågt kapacitetsutnyttjande för den småskaliga flottan och låg lönsamhet för trålare
med en längd över 24 meter. Förhållandet mellan fångster och biomassa har använts
som biologisk indikator för två arter: sardiner och kummel.
Under 2010 minskade den totala flottkapaciteten med 2,4 % i tonnage och 2 % i
maskinstyrka. Kapaciteten i segmentet kusttrålare minskades med mer än 8 %,
medan kapaciteten ökade på Madeira. Portugal genomförde sju program för
anpassning av fiskeansträngningen, som resulterade i att 35 fiskefartyg upphörde
med sin fiskeverksamhet 2010 med hjälp av statligt stöd.
2.18.
Rumänien
Riktlinjerna har inte tillämpats i Rumäniens rapport, även om ekonomiska uppgifter
tillhandahålls. Av de 522 fartygen i flottregistret var endast 380 fartyg aktiva 2010.
Fångsten av skarpsill (28,4 ton) är fortfarande långt under den tilldelade kvoten
(12 750 ton) och flottan är gammal och i dåligt tekniskt skick. I rapporten dras därför
slutsatsen att det inte finns någon obalans mellan kapaciteten och fiskbestånden.
Förbudet mot att använda bottentrålar stöder dessutom åsikten att flottan bedriver
fiske på ett ur biologisk synvinkel hållbart sätt.
Under 2010 minskades flottans kapacitet med 35,4 % i bruttoton. Rumänien
registrerade 46 fartyg (396 bruttoton och 2 979 kW) på grundval av ett
förvaltningsbeslut som fattades före anslutningen, och 9 fartyg med en total kapacitet
SV
7
SV
på 565 bruttoton och 1 500 kW togs ur flottan med hjälp av statligt stöd. Rumänien
vill upprätthålla sin fiskeflotta på en miniminivå (”minimum vitalis”), som
uppskattas till 12–13 moderna fiskefartyg.
2.19.
Slovenien
Riktlinjerna har använts i rapporten. Fångsten per ansträngningsenhet för ansjovis
visar en nedåtgående utveckling, medan fångsten per ansträngningsenhet för sardin
är uppåtgående. För de fiskefartyg som använder bottensatta nät och trålare med
trålbord har en negativ utveckling av fångsten per ansträngningsenhet konstaterats
för en majoritet av de arter man inriktar sig på.
Den slovenska flottans överkapacitet framgår tydligt av den tekniska indikatorn, med
värden under 70 %. En analys har dessutom visat att fiskeansträngningen är för hög
när det gäller bottensatta nät, grimgarn och trålare med trålbord.
Under 2010 skedde inga förändringar i den slovenska fiskeflottan. Slovenien avser
att genomföra åtgärder för att begränsa fiskeansträngningen, minska antalet fartyg
genom statligt stöd för skrotning och permanent eller tillfälligt dra tillbaka kapacitet
ur fiskeflottan.
2.20.
Finland
Riktlinjerna har inte använts i rapporten, men slutsatsen dras att flottan kan anses
vara i godtagbar balans med fiskemöjligheterna. Kvotutnyttjandet är ganska lågt för
alla arter, utom för skarpsill och torsk. Det pelagiska fisket anses vara fullständigt
utnyttjat och ingen ökning av kapaciteten har därför tillåtits för fartyg längre än
12 meter.
Under 2010 skedde en liten ökning av den totala flottkapaciteten med 143 bruttoton
och 440 kW. Ökningen skedde i det småskaliga kustfisket, samtidigt som kapaciteten
i den pelagiska trålarflottan minskade. Under 2010 ökade ansträngningen med 8,8 %
jämfört med 2009, till största delen inom det pelagiska fisket.
2.21.
Sverige
Riktlinjerna har tillämpats i rapporten. Indikatorerna visar en överkapacitet i flera
segment av flottan. Bruttoförädlingsvärdet visar att fisket bidrar till ekonomin, men
anses vara lågt per heltidsanställd eller per fartyg. Fiskedödligheten är fortfarande för
hög i tre segment. Kapacitetsutnyttjandet varierar mellan 30 % och 72 % (beräknat
för kW-dagar). Flottan omfattas av återhämtningsplanen för torsk i Skagerrak,
Kattegatt och Nordsjön. En skrotningskampanj för bottentrålare som påverkas av
dessa åtgärder minskade kapaciteten med 1 426 bruttoton och 6 284 kW.
Sammanlagt minskade kapaciteten med 3,6 % i antal fartyg, 12,4 % i bruttoton och
7,8 % i kW. Systemet för inträde/utträde, skrotningskampanjerna och överlåtbara
fiskerättigheter för det pelagiska fisket har bidragit till anpassningen av
fiskekapaciteten.
2.22.
Förenade kungariket
Förenade kungariket har inte lämnat in någon rapport.
SV
8
SV
3.
EFTERLEVNAD AV BESTÄMMELSERNA OM FÖRVALTNING AV FISKEKAPACITETEN
Alla medlemsstater har följt dessa bestämmelser, inklusive de särskilda
begränsningarna för flottor registrerade i de yttersta randområdena. Det bör
emellertid påpekas att kapacitetstaken inte längre var begränsande och således inte
bidrog till målet att minska överkapaciteten. Totalt sett låg EU-flottans fiskekapacitet
12 % under kapacitetstaken för tonnage och 9 % under taken för maskinstyrka, med
marginaler som varierade från 2 % till 63 % (tabellerna 1 och 2 i den tekniska
bilagan till denna rapport).
Enligt registret över EU:s fiskeflotta bestod flottan den 31 december 2010 av
78 831 fartyg med en total fiskekapacitet på 1 674 320 bruttoton och 6 058 017 kW.
Under 2010 minskade antalet fartyg med 0,96 %, medan tonnage och maskinstyrka
minskade med 3,8 % respektive 2,5 %. Dessa siffror innefattar fartyg registrerade i
de yttersta randområdena. Denna begränsade minskning av kapaciteten är knappast
tillräcklig för att kompensera för de uppskattade tekniska framstegen på 3 % per år.
Under åttaårsperioden 2003–2010 togs omkring 338 000 bruttoton och 1 058 000 kW
ur EU-flottan (inbegripet de yttersta randområdena) med hjälp av statligt stöd, varav
32 672 bruttoton och 87 645 kW togs ur flottan 2010.
4.
KVALITETEN PÅ MEDLEMSSTATERNAS RAPPORTER
Av de tjugotvå berörda medlemsstaterna har femton gjort en allmän bedömning av
balansen mellan fiskekapaciteten och fiskemöjligheterna. Förenade kungariket
lämnade inte in någon rapport om sin flotta.
Av dessa femton medlemsstater fick åtta medlemsstater en kvalitetspoäng av STECF
på två eller högre (av tre möjliga), medan sju medlemsstater fick en kvalitetspoäng
på 1,5 eller lägre. Endast fyra medlemsstater fick tre poäng, som är högsta möjliga.
Detta resultat innebär att trots att ett växande antal medlemsstater helt eller delvis
tillämpar kommissionens riktlinjer och lämnade in sina rapporter inom den
fastställda tidsfristen, krävs fortfarande förbättringar för att uppnå den kvalitet som
behövs för att kunna få en övergripande bild av balansen mellan fiskekapaciteten och
fiskemöjligheterna.
Bedömningen att det råder balans mellan flottans kapacitet och fiskemöjligheterna
stöds i vissa fall inte av någon av kapacitetsindikatorerna i riktlinjerna eller ett
substitut för dessa. Det krävs ytterligare arbete för att uppnå bättre motiverade
bedömningar på grundval av indikatorresultaten.
För att balansen ska kunna övervakas rekommenderas starkt att medlemsstaterna
använder kommissionens riktlinjer och motiverar sina slutsatser om huruvida balans
råder. STECF konstaterade i rapporten från sammanträdet i november 2011 att
balans eller obalans i sig inte kan mätas eller ges ett kvantitativt värde, på grund av
komplexiteten hos de faktorer som ska beaktas (biologiska, ekonomiska och sociala).
Därför är kvalitativa beskrivande bedömningar av graden av balans eller obalans
mellan flottkapaciteten och fiskemöjligheterna användbara när de grundar sig på
fakta.
SV
9
SV
Förutom tillförlitliga uppgifter är medlemsstaternas kunskaper och erfarenheter av
sina flottors situation av yttersta vikt och gör det möjligt för medlemsstaterna att
lägga fram en vederhäftig och välgrundad analys av balansen mellan fiskekapaciteten
och fiskemöjligheterna.
Medlemsstaterna har emellertid fortfarande problem vid tillämpningen av
riktlinjerna. Revisionsrätten har dragit slutsatsen att reglerna för medlemsstaternas
rapportering om sina ansträngningar för att balansera fiskekapaciteten och
fiskemöjligheterna är otillräckliga och otydliga. Revisionsrätten anser att detta är ett
av skälen till den ofullständiga och otillräckliga rapporteringen från de flesta av
medlemsstaterna, vilken gör det omöjligt att dra några slutsatser om
fiskeöverkapaciteten. De biologiska indikatorerna orsakar fortfarande mest
svårigheter. Dödligheten eller förhållandet mellan fångst och biomassa har begränsad
tillämplighet, på grund av deras komplexitet eller avsaknad av uppgifter.
Kommissionen kommer att samarbeta med STECF och medlemsstaterna för att
vidareutveckla kommissionens befintliga riktlinjer om hur medlemsstaterna ska
bedöma överkapacitet, samt införa rapporteringsmallar, som utarbetas av STECF, i
syfte att tydliggöra vilken information som begärs och hur rapporten ska utformas.
Nedan följer en sammanfattning av STECF:s utvärdering:
Generellt sett varierar medlemsstaternas rapporter för 2010 avsevärt i fullständighet
och kvalitet, men en allmän förbättring har skett jämfört med rapporterna för 2009.
Balansindikatorerna hade i allmänhet beaktats bättre än i rapporterna för 2009.
Viktiga punkter att beakta är följande:
Jämfört med rapporterna för 2009 har det generellt skett en viss ytterligare
förbättring när det gäller att lämna de begärda uppgifterna.
Fem medlemsstater (Cypern, Malta, Portugal, Slovenien och Sverige) fick full poäng
för att ha lämnat de begärda uppgifterna, jämfört med endast två medlemsstater för
rapporterna 2009, trots att bedömningen av huruvida begärda uppgifter lämnats var
strängare detta år.
Den punkt där flest medlemsstater underlät att lämna begärda uppgifter var än en
gång punkt 1 d ii, förbättringsplan för flottförvaltningssystemet, där endast åtta
medlemsstater redogjorde för sin plan.
Femton medlemsstater gjorde en övergripande bedömning av huruvida deras flottor
var i balans med fiskemöjligheterna för 2010 (jämfört med 13 i rapporterna för 2009
och 7 i rapporterna för 2008).
Sverige förbättrade sin kvalitetspoäng mest, från 16,5 för rapporten 2009 till 30 av 33
möjliga för rapporten 2010.
I tabell 1 visas STECF:s resultattavla
medlemsstaterna lämnat i sina rapporter.
SV
10
över
de
begärda
uppgifter
som
SV
Q
Begärd rapportuppgift
Högst
a
poäng
BE
BG
CY
DK
EE
FI
FR
DE
EL
IE
IT
LV
LT
MT
NL
PL
PT
RO
SI
ES
SE
1A
i) Beskrivning av flottorna
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
ii) Samband med olika fisken
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
iii) Utvecklingen inom flottorna
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
0
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
2
2
2
2
2
2
2
2
0
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
Redogörelse för efterlevnaden av systemet för
inträde/utträde och av referensnivåerna
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
i) Sammanfattning av brister och starka sidor i
flottförvaltningssystemen
1
0
1
1
1
0
1
0
1
0
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
0
1
ii) Förbättringsplan för flottförvaltningssystemet
2
0
2
2
0
0
0
0
0
2
0
0
0
0
2
0
2
2
0
2
0
2
iii)
Information
om
den
övergripande
efterlevnaden av rättsakterna inom ramen för
flottpolitiken
1
0
1
1
1
1
1
1
0
0
0
1
1
0
1
1
1
1
1
1
1
1
1E
Information om ändringar i de administrativa
förfaranden som rör flottförvaltningen
1
1
0
1
1
0
1
0
1
1
0
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
Rapport på 10 sidor eller mindre?
1
1
1
1
1
1
1
0
1
1
1
0
1
1
1
1
1
1
1
1
0
1
O
Generellt: bedömer rapporten balansen
mellan kapacitet och fiskemöjligheter?
3
3
3
3
3
0
3
3
3
3
0
3
0
0
3
3
0
3
3
3
0
3
24
20
23
24
22
17
22
19
19
22
14
21
19
18
24
22
21
24
22
24
17
24
1B
i)
Redogörelse
för
ansträngningsminskning
systemen
ii) De ansträngningsminskande
inverkan på fiskekapaciteten
1C
1D
Sammanlagd poäng:
för
åtgärdernas
Tabell 1: Medlemsstaternas poäng när det gäller att lämna begärda uppgifter i årsrapporterna Tabell 1: Medlemsstaternas poäng när det gäller kvaliteten
på begärda uppgifter i årsrapporterna
SV
11
SV
5.
SLUTSATSER
Flottkapaciteten är fortfarande ett av de största hindren för att uppnå ett hållbart fiske
och är en av de faktorer som kommissionen vill åtgärda genom sitt förslag till reform
av den gemensamma fiskeripolitiken.
Av uppgiftsformuläret för 2010 framgår att kapacitetsminskningarna 2010, 3,6 % i
tonnage och 2 % i maskinstyrka, är i linje med minskningarna under tidigare år, även
om anpassningen av kapaciteten i tonnage förefaller att ha påskyndats något.
Andelen kapacitet som avvecklades med statligt stöd 2010 har minskat jämfört med
2009 och var koncentrerad till några få medlemsstater. Spanien, Italien och Frankrike
svarade för omkring 80 % av det totala tonnaget. Avvecklingen av tonnage med hjälp
av statligt stöd motsvarade omkring 50 % av nettotonnageminskningen under året.
En svaghet i förvaltningssystemet, som nämns i Danmarks rapport, är svårigheten att
verifiera om maskinstyrkan har angetts korrekt. Detta är inte ett specifikt danskt
problem, utan gäller även andra medlemsstater.
Uppgifterna om den nominella minskningen av flottan säger väldigt litet om den
verkliga överkapaciteten: de fasta parametrarnas (såsom bruttoton och kW) oförmåga
att mäta tekniska framsteg tillsammans med svårigheterna att i praktiken mäta
maskinstyrka gör den formella efterlevnaden av kapacitetsbegränsningarna nästan
meningslös.
Den årliga ekonomiska rapporten 2009 visade att ett betydande antal fiskefartyg,
varav de flesta små, inte bedrev något fiske. Även om fartygens inaktivitet kan bero
på en rad olika tekniska, ekonomiska och sociala skäl, anger en kombination av låga
aktivitetsnivåer, ett alltför hårt fisketryck på vissa bestånd och dåliga ekonomiska
resultat att överskottskapacitet fortfarande är ett av de största hindren på vägen till ett
hållbart fiske. Det krävs en enhetlig strategi för hur de inaktiva fartygens kapacitet
ska hanteras vid bedömningen av överkapacitet, eftersom det kan leda till en annan
slutsats om huruvida överkapacitet föreligger. Eftersom många inaktiva fartyg är mer
eller mindre ”redo att fiska”, bör de beaktas i syfte att få en fullständig bild av
överkapaciteten.
En del flottsegment är beroende av bidrag för att överleva. Ett högt beroende av
bidrag för att kunna leverera bra ekonomiska och sociala resultat är ytterligare en
indikation på möjlig ekonomisk överkapacitet.
Flera medlemsstater har i sina rapporter dragit slutsatsen att en minskad kapacitet
skulle bidra till att förbättra den biologiska och ekonomiska hållbarheten för vissa
fiskeverksamheter. Att minska fiskekapaciteten, med eller utan användning av
statliga medel, för att uppnå en balans mellan fiskekapaciteten och
fiskemöjligheterna är de berörda medlemsstaternas ansvar. Kapacitetsanpassningarna
är inte endast beroende av de åtgärder som medlemsstaternas förvaltningar vidtar,
utan också av sektorns villighet att minska fiskekapaciteten. Med nuvarande takt på
kapacitetsminskningarna, som åtminstone delvis uppvägs av de tekniska framstegen,
kommer det att vara svårt att få bort överkapaciteten på kort sikt, om inga ändringar
görs i den nuvarande politiken. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om statligt
SV
12
SV
finansierade kapacitetsminskningar behövs och är effektiva. Även revisionsrätten
drog i sin rapport slutsatsen att de nuvarande åtgärderna har misslyckats och att man
antingen måste anta en ny strategi för att angripa problemet eller verkställa de
befintliga åtgärderna bättre.
Trots användningen av bättre definierade indikatorer, har de nuvarande
kapacitetsbegränsningarna visat sig vara ineffektiva när det gäller att hantera
överkapaciteten. I sitt förslag till reform för en ny gemensam fiskeripolitik inriktar
sig kommissionen på det nuvarande systemets brister.
SV
13
SV
