YTTRANDE
2017-02-13
Regeringskansliet
Justitiedepartementet
Grundlagsenheten
103 33 Stockholm
Kameraövervakningslagen och möjligheterna att använda
drönare för berättigade ändamål
Regeringskansliets dnr Ju2016/09129/L6
Den 21 oktober 2016 beslutade Högsta förvaltningsdomstolen i mål 78-16 att en kameraförsedd UAS/UAV,
även kallad drönare, omfattas av Kameraövervakningslagen (KÖL). Detta beslut medför att en hel bransch
med tusentals fotografer som använder sig av drönare i sin verksamhet påverkas. Vissa företag bygger hela
sin verksamhet på att tillhandahålla tjänster inom flygfotografering med drönare. Vidare påverkar detta
beslut även ett okänt antal privatpersoner som äger drönare och har använt dem för allt från tävling i så
kallad FPV-racing (first person view) till att framställa konstnärligt material bestående av foto och video över
landskap, stadsmiljöer, reseskildringar, äventyr mm.
Det förekommer säkerligen tillämpningar både inom den kommersiella sektorn likväl som den privata att
drönare kan tänkas används för att övervaka människor och då medvetet kränka någons integritet men
dessa fall som förmodligen sker olovligt kommer ändå inte förhindras av denna dom men bryter
uppenbarligen mot andra paragrafer i KÖL eller brottsbalken och ska därmed inte av domstol eller
myndighet (läs Datainspektionen) försöka stoppas genom ett generellt förbud mot en specifik applikation så
som en kameraförsedd drönare utan dessa ska hanteras av rättsväsendet i de enskilda fallen.
I Högsta förvaltningsdomstolens prövning har man lagt vikt på om en kamera på en drönare ska anses vara
en övervakningskamera utifrån de tre kriterierna att 1) den ska anses vara ”uppsatt” och 2) om den kan
användas ”utan att manövreras på plats” samt 3) om den ”kan användas för personövervakning”. I det första
kriteriet stöder sig Högsta förvaltningsdomstolen på proposition 2012/13:115 s. 26:
”Med uppsatt avses att placeringen av kameran ska ha en viss varaktighet. En kamera som endast används
helt kortvarigt är alltså inte en övervakningskamera som omfattas av lagens tillämpningsområde. Kameror
som är fastsatta på fordon har ansetts uppsatta i lagens mening. Med uttrycket utan att manövreras på
platsen avses att den fortlöpande hanteringen av utrustningen inte sker på plats. Detta innebär att lagen inte
är tillämplig på handhållna kameror.”
Enligt definitionen av UAS/UAV som är den korrekta benämningen på en så kallad drönare så är det ett
luftfartyg, inte att förväxla med ett fordon som definieras i andra paragrafen, Lag om vägtrafikdefinitioner.
Det är viktigt att svenska domstolar håller isär begreppen. Därmed kan man inte jämföra en drönare med ett
sådant fordon som nämns i ovan återgett stycke från proposition 2012/13:115 s. 26, däremot kan
undantaget i KÖL 10 § första stycket vara tillämpligt då formuleringen ”eller liknande” används.
När det gäller om kameran på en drönare ska anses uppsatt så finns det inga definitioner för
tidsbegreppen ”helt kortvarigt” eller ”viss varaktighet”. Då en drönare har en aktiv flygtid på upp emot 20-25
min men ofta kortare så är användningen av den som övervakningskamera ytterst begränsad. Därmed borde
kriteriet ”uppsatt” inte vara uppfyllt enligt lagens mening då kameran bara är uppsatt och är tillgänglig för att
användas helt kortvarigt under den tid den är monterad på drönaren och drönaren flyger. En kamera
placerad på ett fordon kan däremot användas till och från under en längre tid, ibland över flera timmar eller
till och med dagar varför jämförelsen haltar även här. Vidare skriver Högsta förvaltningsdomstolen i sin dom
att man också måste avgöra om kameran ”kan användas för personövervakning”. Här skriver man i sin
bedömning att:
”Vid den bedömningen är det utan betydelse vad som är syftet med användningen och om kameran rent
faktiskt används för personövervakning”
Denna bedömning görs helt utan att ta hänsyn till Sveriges rikes grundlagar; Regeringsformen och
Yttrandefrihetsgrundlagen. Orsaken till att man vill bedöma om det handlar om personövervakning är att
värna om individens integritet. I Regeringsformen står det klart och tydligt att syftet väger starkt när rätten
till yttrandefrihet ställs mot rätten till personlig integritet. Därför är det av yttersta vikt att det i bedömningen
tas i beaktande vad syftet är med användningen av en kamera.
Varje svensk medborgare är försäkrad om rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet och äger därmed
rätt till ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga
andra begränsningar göras än de som följer av grundlagen. Yttrandefriheten ska i det aktuella fallet med
drönare ställas mot skyddet mot intrång i den personliga integriteten. I Regeringsformens 6:e paragraf,
andra kapitlet, andra stycket, står det skrivet:
”…är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om
det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden”
Kan man anse att personer som råkar hamna i bild blir utsatta för ett betydande intrång i den personliga
integriteten om syftet med användningen är annat än personövervakning? Möjligheten att filma och
fotografera med en handhållen kamera och göra intrång i en persons integritet måste vara jämförbar eller
större än med kameran på en drönare då det även krävs från Transportstyrelsen att en UAS/UAV måste
flygas inom synhåll för operatören (om denne saknar tillstånd för UAS kategori 3) samt att flygningen ska ske
på ett säkert avstånd för UAS kategori 1A och minst 50 meters avstånd för UAS kategori 1B från människor
och djur.
Enligt min mening kan man inte påstå att en kamera på en drönare är tillståndspliktig utan att ta hänsyn till
syftet med användningen av kameran på grund av de inskränkningar ett sådant tillståndskrav gör i
allmänhetens yttrande- och informationsfrihet.
Det hade varit önskvärt att regeringens förslag förtydligade definitionen om vad som anses vara ”varaktigt
uppsatt” och platsbegreppet ut ett UAS/AUV perspektiv. Saknar operatören ett tillstånd för UAS kategori 3 så
måste all flygning ske inom synhåll och lagen kräver också att operatören har oavbruten kontroll över
farkosten. Därmed har en operatör av en drönare bättre kontroll över informationsinhämtning genom
fotografering eller filmning än med icke tillståndspliktiga dashcams, varför det vore önskvärt att man tog
detta i beaktande och ändrade definitionen så att en kamera på en drönare enl. UAS kategori 1a, 1b och 2
inte klassas som varaktigt uppsatt.
Om syftet och användandet av en kameraförsedd drönare är förenligt med ”berättigade ändamål” så ger PUL
tillsammans med våra grundlagar ett fullgott integritetsskydd vid användning av drönare som i övrigt
uppfyller övriga lagkrav så som högsta tillåtna flyghöjd, krav på säkerhetsavstånd till personer och egendom
samt krav på tillstånd från transportstyrelsen för att få använda drönare i kommersiell verksamhet.
Eftersom förslaget avser en lagändring för en begränsad tid tills en ny lagändring som harmoniserar med
EU:s nya dataskyddsdirektiv presenteras under våren 2018, så är promemorians förslag ändå acceptabelt
och ger individen ett gott integritetsskydd genom vår grundlag och Personuppgiftslagen (PUL) samtidigt som
det ger branschen en möjlighet att åter sälja sina tjänster på en gemensam inre marknad med likvärdiga
villkor som andra operatörer från andra EU-stater. Därmed tillstyrker jag promemorians förslag.
Niclas Pålsson
Dörnaroperatör (priv.) och hobbyfotograf
