NATURUTREDNING LÄNGS ELÖVERFÖRINGSRUTTEN FÖR

Mottagare
Långmossa Wind Park Ab
Dokumenttyp
Rapport
Datum
11.8.2014
Referens
1510008273-003
NATURUTREDNING LÄNGS ELÖVERFÖRINGSRUTTEN FÖR LÅNGMOSSA VINDKRAFTSPROJEKT
1
Granskad av
11.8.2014
Ville Yli-Teevahainen
Timo Ojanperä
Referens
1510008273-003
Datum
Skriven av
2
INNEHÅLL
1.
2.
3.
3.1
3.1.1
3.1.2
3.1.2.1
3.1.2.2
3.1.2.3
3.2
3.3
4.
5.
BILAGA 1
INLEDNING
3
KRAFTLEDNINGENS LÄGE OCH UTRYMMESBEHOV
3
UTREDNINGSOMRÅDETS NATURFÖRHÅLLANDEN
4
Vegetation och naturtyper
4
Allmän beskrivning av vegetationen vid elstationen och på kraftledningsrutten
4
Värdefulla naturobjekt och arter
7
Objekt som motsvarar det som avses i nationella lagar
8
Andra värdefulla miljöer
11
Hotade och andra betydelsefulla arter
12
Fågelbestånd
14
Flygekorrar
15
SLUTSATSER
16
KÄLLOR
17
Naturobjekt vid kraftledningsrutten
3
1.
INLEDNING
Långmossa Wind Park Ab planerar ett vindkraftsprojekt vid Långmossen i Malax. Långmossa
vindkraftsprojekt omfattar 9 kraftverksenheter med en enhetseffekt på cirka 3 MW. Den projektansvariga har också inlett planeringen av en 110 kV kraftledning för att ansluta Långmossa vindkraftspark till EPV Regionalnät vid Petalax elstation. Elöverföringen ska ske via en 110 kV luftledning. Ledningsrutten är totalt 6,2 km lång. Ett ruttalternativ undersöks.
Den här utredningen är baserad på en naturkartläggning som gjordes i terrängen 19.6.2014.
Kartläggaren vandrade längs hela ledningsrutten och inventerade häckande fåglar, växtlighet och
förekomst av flygekorre längs rutten. Avsikten med utredningen var att lokalisera eventuella objekt som är viktiga med tanke på naturens mångfald och förekomst av värdefulla arter vid kraftledningsrutten. Samtidigt kontrollerades också det boträd för fiskgjuse som finns närmast kraftledningen och är infört i fiskgjuseregistret (Naturhistoriska Centralmuseet/Zoologiska museet).
Terrängarbetet och rapporteringen har gjorts av Ramboll Finland Oy:s enhet i Seinäjoki, naturkartläggare (specialyrkesexamen), ing. (YH) Ville Yli-Teevahainen.
2.
KRAFTLEDNINGENS LÄGE OCH UTRYMMESBEHOV
Vindkraftverken i Långmossens vindkraftsprojekt kopplas med jordkablar till en elstation som ska
byggas i södra delen av parken. Från elstationen som ska byggas dras en cirka 6,2 kilometer
lång anslutningskraftledning till EPV Regionalnäts elstation i Petalax i en ny ledningskorridor.
Både vindkraftsprojektet och den planerade anslutningskraftledningen ligger inom Malax kommuns område.
Elstation som ska byggas
för
Långmossa
kraftsprojekt
vind-
Petalax elstation
Figur 1. Överblick över elöverföringsrutten.
Anslutningskraftledningen dras i sin helhet i en ny ledningskorridor. För en 110 kV kraftledning
behövs en 26 meter bred ledningskorridor, som ska röjas helt fri från växtlighet, samt 2 x 10 m
breda kantzoner där trädbeståndet ska hållas lågt. Kraftledningen tar ett 46 meter brett område i
anspråk. Som stolptyp används stagade portalstolpar av stålrör och trä. En tvärsnittsbild av
kraftledningen och dess utrymmesbehov finns nedan.
4
Figur 2. Tvärsnitt av en 110 kV kraftledning.
3.
UTREDNINGSOMRÅDETS NATURFÖRHÅLLANDEN
3.1
Vegetation och naturtyper
Projektområdet hör till artlandskapet Södra Österbotten. I den växtgeografiska indelningen hör
Malaxregionen till zonen Österbottens kustland. I indelningen av myrmarksområden ligger utredningsområdet i Kustregionens högmossezon och i Satakuntas och Södra Österbottens zon av
koncentriska högmossar.
3.1.1 Allmän beskrivning av vegetationen vid elstationen och på kraftledningsrutten
Vid elstationen och kraftledningsrutten finns inga Naturaområden eller andra naturskyddsområden eller grundvattenområden.
Elstation
På platsen för den planerade elstationen, intill Hyndbränn skogsväg, finns skogsbestånd av blandade trädslag. Den dominerande arten är gran i gallringsstadiet med inslag av grova tallar samt
unga björkar och aspar. Den dominerande vegetationstypen är frisk mo (MT). I buskskiktet finns
unga granar, ungt björk- och aspris och i någon mån bindvide. I fältskiktet växer bl.a. blåbär,
ekorrbär, lingon, linnea, vårfryle, kruståtel samt litet getpors i sänkorna. Bottnen domineras av
husmossa och väggmossa. Platsen för elstationen har inga särskilda naturvärden.
5
Figur 3. Överblick över platsen för elstationen.
Kraftledningens sträckning
Från vindkraftsparkens elstation dras kraftledningen först 1,5 kilometer intill en befintlig skogsbilväg (Hyndbränn skogsväg), på dess västra sida. Landskapsbilden längs vägen domineras av
ekonomiskogar som är unga eller i gallringsstadiet. De dominerande trädslagen är tall och gran.
Dessutom förekommer ställvis rikligt med unga lövträd. Vegetationstyperna är omväxlande torr
mo (VT) och frisk mo (MT).
6
Figur 4 och 5. Skogsterräng intill Hyndbränn skogsväg.
7
Efter skogsbilvägen fortsätter kraftledningsrutten genom terrängen där det finns behandlade
ekonomiskogar, mossar och torvmarker samt skogsbilvägar. Skogarna är huvudsakligen unga
bestånd eller gallringsbestånd. Längs ledningen finns inga s.k. gamla skogar. Vegetationstyperna
är omväxlande torr mo – frisk mo. De näringsrikaste skogsfigurerna finns alldeles vid slutet av
kraftledningsrutten i närheten av Petalax elstation, där den planerade kraftledningen ska dras intill den befintliga kraftledningen. Den frodiga undervegetationen förklaras av att det är fråga om
igenvuxna ängar dominerade av höga örter. Backen öster om Petalax elstation är närmast frisk
lund.
Figur 6. Högörtsväxtlighet dominerad av hundloka i närheten av Petalax elstation.
Mossarna vid kraftledningens terrängkorridor är bortsett från några myrbassänger dikade myrförändringar och torvmoar (bl.a. ris-, lingon-, blåbärs- och grästorvmoar). På ett ställe tangerar
ledningsrutten dessutom Unjärvmossens odikade högmossekomplex.
3.1.2 Värdefulla naturobjekt och arter
Värdefulla naturtyper är sådana som påtagligt ökar områdets naturvärden. De viktigaste sådana
miljötyperna finns uppräknade i naturvårdslagen (NVL 29 §) och deras förekomst är tryggad efter
att den regionala NTM-centralen har fattat beslut om deras avgränsning och informerat markägaren om dem.
I skogslagen (SkogsL 10 §) definieras särskilt viktiga livsmiljöer som ska beaktas i skogsbruksverksamhet och som avspeglar naturens mångfald. Det är skäl att beakta dessa också vid planering av markanvändningen.
I vattenlagen 11 § finns en uppräkning av olika typer av vattennaturobjekt som inte får ändras
utan särskilt undantagslov.
8
Naturtyper skyddas eller beaktas annars i markanvändningen för att bevara naturens mångfald
och arternas livsmiljöer. I värdefulla naturtyper förekommer ofta värdefulla organismarter. Utöver värdefulla naturtyper ska man vid planering av markanvändningen också beakta förekomster
av hotade organismarter, speciellt sådana som kräver särskilt skydd (NVL 46 § och 47 §) samt
föröknings- och rastområden för djurarter som avses i EU:s habitatdirektiv IV (a) (NVL 49 §).
3.1.2.1
Objekt som motsvarar det som avses i nationella lagar
Vid kraftledningsrutten finns inga sådana värdefulla naturtyper som avses i naturvårdslagen.
Vid kraftledningsrutten finns tre objekt som kan tolkas som sådana särskilt viktiga livsmiljöer
som avses i skogslagen 10 §. Två av dem hör till kategorin ”trädfattiga myrar” och ett ”näringsrika mindre lundområden”.
Det ena av de trädfattiga myrarna är Smalmossen i närheten av Hyndbränn skogsväg på pålavsnittet 1750-1940. Vid ledningskorridoren består myren främst av flark-fattigkärr, där de dominerande arterna är sjöfräken, tuvull och dystarr. Andra vanligt förekommande växter där är vattenklöver, flaskstarr, rosling, tranbär, dvärgbjörk och daggört. Stor daggört förekommer fåtaligt.
Vid myrens västra kant växer rikligt med dvärgbjörk, på tuvorna med rostvitmossa bl.a. kråkbär
och hjortron. I myrens södra och mellersta delar finns rikligt med torrakor och starrväxtligheten
ökar. Myren är nästan helt odikad, bortsett från diket vid den nordvästra kanten. Bottnen är
ställvis mycket dyig och våt. Den vanligaste mossan är sotvitmossa.
Figur 7. Smalmossen vid ledningsrutten.
9
Figur 8. I mellersta och södra delen av Smalmossen finns rikligt med torrakor och starrväxtligheten på
mossen ökar.
Det andra objektet som motsvarar det som avses i skogslagen är den öppna mossen Lappmossträsket i slutet av kraftledningsrutten på pålavsnittet 4950-5090. Den mellersta delen av objektet är trädlös starrmosse kantad av smala zoner av fuscum-tallmyr och moartad tallmyr. Dominerande arter i den öppna mossens vegetation är bl.a. flaskstarr, tuvull, dystarr, tranbär, daggört
samt glest med kallgräs. På kantmyrarna växer ljung och kråkbär allmänt. Mossens botten är
mycket gungande och vattenytan ligger sannolikt mycket nära täcket av vitmossa. Det är eventuellt fråga om en tjärn som någon gång har vuxit igen och försumpats. Den mellersta delen av
mossen är till största delen odikad.
10
Figur 9. Den mellersta delen av Lappmossträsket är våt starrmosse.
Det tredje objektet som motsvarar det som avses i skogslagen är ett näringsrikt litet lundområde
alldeles nära Petalax elstation, på backen öster om elstationen. I den friska lunden växer blandskog av gran-asp-björk. Fältskiktet är täckt av frodig vegetation. Den dominerande arten i fältskiktet är liljekonvalj, det förekommer också rikligt med hässlebrodd, bergslok, harsyra, skogslyst, nässla, ormbär, ställvis också ekbräken, hägg, stenhallon, ekorrbär och gullris. Platsens naturvärden ökas av att flygekorre förekommer där. Skogspartiet har en gång i tiden troligen använts som betesmark.
11
Figur 10. Litet område med frisk lund öster om Petalax elstation.
Vid kraftledningsrutten finns inga sådana skyddade vattennaturtyper eller -objekt som avses i
vattenlagen.
3.1.2.2
Andra värdefulla miljöer
Finlands första bedömning av hotsituationen för olika naturtyper gjordes år 2008 (Raunio m.fl.
2008). Då bedömdes naturtypernas hotsituation i hela landet samt separat i norra och södra Finland. Hotade naturtyper är inte skyddade i lag men de uppvisar mycket representativa naturobjekt. Många naturtyper som är hotklassificerade har beaktats i skogs- och naturvårdslagen.
På Unjärvsmossen söder om Unjärv finns en högmosse (drag av platåhögmosse), på vars mellersta område det finns omväxlande högmossemyr och lågstarrmosse, vid kanterna finns bl.a.
fuscum-tallmyr och ristallmyr. De mellersta delarna av mossen är till största delen odikade och
utgör tillsammans med Unjärv och dess strandlundar en helhet som avspeglar naturens mångfald. Unjärv har också beaktats med S2-beteckning (skyddsområde på landskapsnivå) i landskapsplanen. Kraftledningsrutten tangerar Unjärvmossens södra del där ristallmyren är dikad.
Högmossemyrarna och fuscum-tallmyrarna har i södra Finland bedömts vara livskraftiga (LC) och
de ombrotrofa lågstarrmossarna och ristallmyrarna nära hotade (NT). Som myrkomplex har
platåhögmossar i södra Finland bedömts vara nära hotade (NT). Halvöppna fuscum-tallmyrar och
trädlösa lågstarrmossar kan också anses vara sådana objekt som avses i skogslagen 10 § (trädfattiga myrar), även om Unjärvmossen som objekt kan vara för vidsträckt för att vara ett sådant
objekt som avses i skogslagen.
12
Figur 11. Södra kanten av Unjärvmossen, fotograferad mot norr.
Starrmossar av den typ som Lappmossträsket motsvarar är i hotklassificeringen bedömda som
sårbara (VU) i södra Finland och som livskraftiga (LC) i hela landet. Objektet har också beaktats
genom skogslagen.
Flark-fattigkärr av den typ som Smalmossen motsvarar har i hotklassificeringen bedömts vara
nära hotade (NT) i södra Finland. Objektet har också beaktats genom skogslagen.
De små områdena med frisk lund intill Petalax elstation har i hotklassificeringen bedömts vara
sårbara (VU) i södra Finland och i hela Finland. Objektet har också beaktats genom skogslagen.
3.1.2.3
Hotade och andra betydelsefulla arter
I inventeringen längs kraftledningsrutten och vid elstationen upptäcktes inga hotade (CR, EN,
VU), nära hotade (NT), regionalt hotade (RT), särskilt skyddskrävande arter eller växtarter som
avses i habitatdirektivet (bilaga IV b och bilaga II). För området finns inte heller någon tidigare
information om hotade arter i artdatabasen Hertta.
Det fanns en växtart som är fridlyst enligt naturvårdsförordningen, nattviol, som sågs på två ställen längs kraftledningsrutten. Den första förekomsten var ungefär vid påle 1520
(6978980.2410:221205.0290 ETRS TM35), där det växte 5 individer på torr VT-tallmo i ett
ganska ungt gallringsbestånd av tall. Den andra förekomsten var ungefär vid påle 4150
(6978336.9390:218785.3910 ETRS TM35), där det växte två blommande individer och 4 torra
individer i ljus, ganska ung, gallrad gallringsskog av tall på MT-mark. Tillsammans med nattviol
växte bl.a. skogsstjärna, hässlebrodd, ekbräken, ekorrbär, kärrtistel, vårfryle, lingon och mjölkört.
13
Figur 12 och 13. Nattvioler vid början av kraftledningen (övre bilden) och vid mitten (nedre bilden).
14
3.2
Fågelbestånd
Längs kraftledningsrutten observerades inga fågelarter som på riksnivå är hotade eller särskilt
skyddskrävande, inte heller några boplatser som permanent används av stora rovfåglar. Det
häckande fågelbeståndet längs kraftledningen bestod främst av ordinära fågelarter och sådana
som är vanliga i barr- och blandskogar. Vid kartläggningen noterades åtta så kallade beaktansvärda fågelarter (se tabell 1): smålom, dalripa, orre, ängspiplärka, grönbena, järpe, trana och
spillkråka. Av dessa förekom endast ängspiplärka och järpe på den egentliga kraftledningsrutten.
De övriga arternas revir låg utanför ledningsrutten.
Tabell 1. Beaktansvärda fågelarter längs kraftledningsrutten. I tabellen används följande förkortningar:
Hotstatus = artens klassificerade hotstatus i Finland, VU = sårbar, NT = nära hotad, RT = regionalt hotad
art i den sydboreala kustzonen i Sydvästlandet och Österbottens kustområde (zon 2a). Direktivart = art
som nämns i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv. EVA-art = art som Finland har ett specialansvar för i det internationella fågelskyddet.
Art
Artens hotstatus
Direktivart
EVA-art
Smålom (Gavia stellata)
NT
x
-
Orre (Tetrao tetrix)
NT
x
x
Dalripa (Lagopus lagopus)
Järpe (Bonasa bonasia)
Grönbena (Tringa glareola)
Trana (Grus grus)
NT, RT
-
-
-
x
-
NT, RT
x
x
-
x
-
Ängspiplärka (Anthus pratensis)
NT
-
-
Spillkråka (Dryocopus martius)
-
x
-
Revir för ängspiplärka noterades på de öppna mossarna på Smalmossen, Unjärvmossen och
Lappmossträsket. Det var mycket sannolikt en häckande trana som smög omkring på tallmyren
vid kanten av Smalmossen söder om ledningssträckningen. Tranors läte hördes också från Unjärv
och Stenträsket. Orrar noterades endast på Unjärvmossen, där åtminstone 14 hanar spelade på
den mellersta delen av mossen. Spillning av dalripa noterades också på tallmyren vid kanten av
Unjärvmossen. På Unjärvmossen hävdade också en grönbena sitt revir. Ett flygande smålompar
sågs ungefär vid påle 2000. Deras läte hördes tydligt då de flög norrut (sannolikt på väg mot Unjärv). Spillkråka noterades i skogssluttningen väster om Smalmossen. Den enda observationen
av järpe på ledningsrutten var en hona med ungar i grankärret vid påle 5400. Andra nämnvärda
arter var dessutom bl.a. ett varfågelpar vid påle 5600 och en duvhök som kretsade omkring uppe
i luften vid skogsområdet söder om Lappmossträsket.
Figur 14. Varfågel som hävdade sitt revir.
15
I samband med terrängundersökningen kontrollerades också det boträd för fiskgjuse som enligt
Zoologiska museets fiskgjuseregister finns närmast ledningsrutten (ca 0,9 km från ledningsrutten) i norra delen av Hömossen. Vid undersökningen konstaterades att fiskgjusens bokonstruktion inte mera fanns i boet och att inga andra tecken på häckning eller aktivt revir heller kunde
ses. Det är uppenbarligen flera år sedan bokonstruktionen föll ned ur trädet.
3.3
Flygekorrar
Vid ledningsrutten hittades ett område som används av flygekorrar nära Petalax elstation, öster
om 20 kV elledningen i en frodig, lundartad blandskog på pålavsnittet 6000-6200. I skogen finns
utöver granar, tallar och björkar också rikligt med grova aspar. Inga hålträd hittades. I skogsområdet hittades spillning av flygekorre under 20 träd på våren (spillningsmängd 5…100 st/träd),
men något egentligt bohål eller någon holk som passar för häckning upptäcktes inte. Ett potentiellt risbo för ekorre hittades, men under det fanns ingen spillning. Området med lämplig livsmiljö
för flygekorre omfattar cirka 1,3 hektar öster om den befintliga kraftledningen. Området gränsar i
norr till ett kalhygge/plantskog och i öster till ett alltför tätt granplantbestånd och i söder till en
gårdsmiljö och elstationstomten. Området utgör sannolikt födoområde för flygekorrar, medan
den egentliga förökningsplatsen finns t.ex. i fågelholkar vid de närbelägna bostadshusens gårdsmiljöer eller längre bort i området med grövre granbestånd t.ex. kring de närbelägna pälsfarmerna.
Figur 15. Spillning av flygekorre i närheten av elstationen.
16
Figur 16. Område där flygekorrar förekommer nordost om elstationen, flygfoto och kartunderlag. De blå
cirklarna visar var träd med spillningsfynd finns.
4.
SLUTSATSER
Den planerade kraftledningen dras genom områden som har skötts med skogsbruksåtgärder.
Därför blir den fragmenterande inverkan på skogsområdena ganska liten, eftersom skogsfigurerna redan nu huvudsakligen är små med ung åldersstruktur. På kraftledningsrutten finns tre objekt som motsvarar det som avses i skogslagen och där särdragen i mån av möjlighet ska tryggas då kraftledningen byggs. Det rekommenderas till exempel att inga stolpar ska placeras på fi-
17
gurer med öppen myrmark utan de ska placeras på mineraljord, eller också ska ledningen dras
en omväg utanför myrmarksfigurerna. Öster om Petalax elstation finns miljö där flygekorrar förekommer och ett litet område med näringsrik lund, vilket motsvarar det som avses i skogslagen.
Därför borde man i första hand söka en alternativ placering av kraftledningen på pålavsnittet
6000-6200. Byggandet av kraftledningen påverkar inte nämnvärt fågelbeståndet.
5.
KÄLLOR
Raunio A., Schulman A., Kontula T. 2008: Suomen luontotyyppien uhanalaisuus – Osa 1: Tulokset ja arvioinnin perusteet. Suomen ympäristö 8/2008.
BILAGA 1
Naturobjekt vid kraftledningsrutten
grön=skogslagen 10 §
blå=område som avspeglar naturens
mångfald
liila=område som används av flygekorrar
MK 1:15 000
Petolax
elstation
Elstation som
ska byggas för
Långmossa
vindkraftsprojekt