Doknr. i Barium
18927
Dokumentserie
su/med
Riktlinje
SCT - Blodgruppsinkompatibilitet
Giltigt fr o m
2015-03-07
Version
2
Innehållsansvarig: Karin Mellgren, Sektionschef, Verksamhet Medicin barn (karme5)
Godkänd av: Ralph Bågenholm, Överläkare, Läkare medicin barn (ralba)
Denna rutin gäller för: Verksamhet Medicin barn
Revideringar i denna version
Detta PM ersätter tidigare PM ”SCT – Blodgruppsinkompatibilitet B3;Ri3”, version 1(2), publicerat
2008-10-01.
Bakgrund/Syfte
Detta PM beskriver åtgärder för att förebygga akuta och sena reaktioner till följd av
blodgruppsinkompatibilitet mellan patient och donator vid allogen stamcellstransplantation.
ABO-antigen ärvs oberoende av HLA-typ. I Skandinavien har c:a 20% av HLA-identiska syskon olika
blodgrupper. Blodgruppsinkompatibilitet mellan patient och donator innebär ingen kontraindikation för
transplantation men kan leda till allvarliga biverkningar och måste därför beaktas. Det gäller främst
AB0-systemet, men det finns också rapporter om komplikationer vid inkompatibilitet i andra
blodgruppssystem.
Studier har visat att blodgruppsinkompatibilitet inte påverkar faktorer som överlevnad, tid till take eller
förekomst av GvHD (1) vid stamcellstransplantation av barn. Däremot finns rapporter på vuxna
patienter som visar korrelation mellan ABO-inkompatibilitet och t ex incidensen av rejektion av
transplantatet (2).
Vid infusion av en icke blodgruppskompatibel cellprodukt kan akuta symptom ses såsom feber,
frossa, hemoglobinuri, ryggsmärtor och blodtrycksstegring.
Även sena reaktioner som kan uppstå såsom hemolytiska tillstånd och ibland dåligt fungerande
erytropoes med i sällsynta fall utveckling till pure red cell anemi.
Arbetsbeskrivning
Definitioner
 Major ABO-inkompatibilitet förekommer när ABO-antigen uttrycks på donatorns röda
blodkroppar som inte finns på recipientens. (recipienten 0 och donatorn A, B eller AB eller
recipienten antingen A eller B och donatorn AB).. Detta innebär antingen förekomst av
antikroppar hos recipienten eller risk för produktion av antikroppar hos recipienten riktade mot
donatorns blodceller.
 Minor ABO-inkompatibilitet förekommer när donator har/riskerar att producera antikroppar
mot recopientens blodgrupps-antigen (donatorn är 0 och recipienten A, B eller AB eller att
donatorn är antingen A eller B och recipienten AB)..
 Bidirectional ABO-inkompatibilitet (A-donator till B-recipient eller B-donator till A-patient). I
detta fall föreligger en kombination av minor och major ABO-inkompatibilitet.


HLA-immunisering. En donator som fått upprepade blodtransfusioner med ofiltrerat blod kan
ha blivit HLA-immuniserad. En kvinnlig donator kan också ha blivit immuniserad i samband
med graviditet. Produktion av anti-HLA antikroppar efter märganslag kan medföra att
patienten blir refraktär mot trombocyter (som bär på HLA). HLA-antikroppsscreening
(”lymfocytotoxtest”) ska därför alltid göras på kvinnlig donator som fött barn, eller på
donatorer som fått blodtransfusion med ofiltrerat blod.
RhD mismatch finns också som major och minor variant, beroende på om antigen respektive
antikroppar överförs.
www.sahlgrenska.se
Giltig version är publicerad på intranätet, ett utskrivet dokument är alltid en kopia
1 (av 4)
Doknr. i Barium
18927
Giltigt fr.o.m
2015-03-07
Version
2
Riktlinje
SCT - Blodgruppsinkompatibilitet
Inför transplantationen
Information om donatorns och patientens blodgrupp (ABO och Rh) ska införskaffas i god tid. De flesta
frivilliga registergivare är blodgrupperade och donatorns blodgrupp skall anges i Melior under
”transplantationskonferens”. Isoagglutininer testas på alla patienter och givare. Även om ingen
blodgruppsinkompatibilitet föreligger ska MG-test (”korstest”) mellan patient och donator genomföras.
Om denna test är positiv bör en utvidgad blodgruppering övervägas för att finna en förklaring till det
positiva resultatet.
Major AB0- inkompatibilitet.
Isoagglutininer, dvs nivåer av anti-A och anti-B antikroppar ska analyseras på alla patienter
(recipient) inför stamcellstransplantation där major ABO-inkompatibilitet föreligger. Antikroppstitrar
mot donatorns blodgrupp >1/64 räknas som höga och ska föranleda skärpt uppmärksamhet på
risk för hemolytiska komplikationer.

Transplantation av benmärg: Major ABO inkompatibilitet kan ge akut hemolytisk reaktion i
samband med en benmärgstransplantation beroende på den stora mängden erytrocyter i en
benmärgsskörd. Titrar > 1/64 hos recipienten räknas som höga och ska föranleda att antalet
röda blodkroppar i den skördade benmärgen reduceras innan infusion av produkten.

Transplantation av PBSC: Eftersom en PBSC-skörd vanligen innehåller obetydlig mängd
erytrocyter (volym 200 till 250 mL, EVF 2-5 %) behöver ingen åtgärd vidtas innan infusion av
cellprodukten.
Sena hemolytiska tillstånd. Transplantation av både PBSC och BM vid major ABOinkompatibilitet kan medföra ett sent hemolytiskt tillstånd. Detta ses oftast som försenad take
av donatorerytropoes eller i sällsynta fall som pure red cell anemia. Ett sådant tillstånd beror
på att patientens kvarvarande B-lymfocyter fortsätter att bilda isoagglutininer mot nybildade
erytrocyter av donatortyp. För att förebygga detta ska enbart erytrocyter med blodgrupp 0
användas fram till dess att patienten helt har övertagit donatorns blodgrupp.
Minor AB0- inkompatibilitet.
Då det föreligger minor ABO inkompatibilitet ska isoagglutininer, dvs halt av anti-A och anti-B
kontrolleras på alla donatorer. Titrar > 1/256 räknas som höga och ska föranleda skärpt
uppmärksamhet.
• Transplantation av BM: Vid en benmärgstransplantation kan stora mängder plasma föras över
och det finns en uppenbar risk för akut hemolys av patientens erytrocyter.
Om donatorns antirecipienttitrar > 1/256 görs en plasmareducering av benmärgen med hjälp av
centrifugering. Den reducerade plasman ersätts med 2,5 % albuminlösning till ursprungsvolymen.
• Transplantation av PBSC: Om donatorns antirecipient-titrar > 1/256 reduceras plasman i
cellprodukten genom centrifugering. Den reducerade plasman ersätts med 2,5 % albuminlösning
till ursprungsvolymen.
Sena hemolytiska tillstånd: Vid minor ABO-inkompatibilitet kan sena hemolytiska tillstånd
förekomma. Risken för detta är sannolikt större vid transplantation av PBSC jämfört med
benmärg. Detta beror på att donatorns B-lymfocyter i vissa fall producerar antikroppar mot Aeller B-antigen på patientens kvarvarande erytrocyter. En sådan hemolys kommer i det typiska
fallet i samband med märganslag men kan i vissa fall förekomma redan så tidigt som dag 5 efter
transplantationen. Följ därför hemolysprover (särskilt bilirubin, ev DAT) två-tre ggr per vecka i
minst tre veckor och därefter varje vecka under de första månaderna efter transplantationen.
www.sahlgrenska.se
Giltig version är publicerad på intranätet, ett utskrivet dokument är alltid en kopia
Sida 2 (av 4)
Doknr. i Barium
18927
Giltigt fr.o.m
2015-03-07
Version
2
Riktlinje
SCT - Blodgruppsinkompatibilitet
Bidirectional ABO inkompatibilitet.
Denna situation ger risk för komplikationer av de typer som ses vid både major och minor
ABO inkompatibilitet. Isoagglutininer ska mätas på både donator och patient innan start av
konditionering och åtgärder som beskrivs ovan under major- respektive minorABOinkompatibilitet måste övervägas.
RhD-mismatch:
En mismatch i Rh-systemet tycks inte medföra risk för dåligt märganslag eller försämrad överlevnad.
Enstaka rapporter om allvarliga hemolytiska reaktioner förekommer dock. Observera att en kvinnlig
RhD negativ donator kan ha blivit immuniserad mot RhD faktorn i samband med graviditet. Hon har
då anti-D i plasma vilket kan ge upphov till en akut hemolytisk reaktion vid stamcellsinfusionen.
Riktlinjer för manipulation av cellprodukten
Major ABO-inkompatibilitet
Recipient O; donator A, B eller AB
Recipient A eller B; donator AB

Recipientens antidonator titer > 1/64
o Vid PBSC där antal röda blodkroppar i cellprodukten är < 20 ml ges cellprodukten
utan manipulation. Observans för biverkning i form av akut hemolys under infusionen.
o Vid PBSC där antalet röda blodkroppar i cellprodukten är > 20 ml görs en reduktion
av röda blodkroppar (buffy coat).
o Vid BM görs en reduktion av röda blodkroppar (buffy coat) av produkten.

Recipientens antidonator titer < 1/32
o Både vid BM och vid PBSC ges cellprodukten utan manipulation. Observans för
biverkning i form av akut hemolys under infusionen.
Minor ABO-inkompatibilitet
Donator O; recipient A, B eller AB
Donator A eller B; recipient AB

Donatorns antirecipient titer > 1/256
o Både vid BM och vid PBSC ska en plasmareduktion göras av cellprodukten.
Observans för biverkning i form av sen hemolys.

Donatorns antirecipient titer < 1/128
o Både vid BM och vid PBSC ges cellprodukten utan manipulation. Observans för
biverkning i form av sen hemolys.
Birektionell ABO-inkompatibilitet
Donator A; recipient B
Donator B; recipient A
o Vid PBSC där antalet röda blodkroppar i cellprodukten är > 20 ml görs en reduktion
av röda blodkroppar (buffy coat) och en plasmareduktion göras av cellprodukten
o Vid BM görs en reduktion av röda blodkroppar (buffy coat) och en plasmareduktion
av produkten.
www.sahlgrenska.se
Giltig version är publicerad på intranätet, ett utskrivet dokument är alltid en kopia
Sida 3 (av 4)
Doknr. i Barium
18927
Giltigt fr.o.m
2015-03-07
Version
2
Riktlinje
SCT - Blodgruppsinkompatibilitet
Dubbelbuffycoat: Inkompatibla erytrocyter reduceras genom en buffy coat-centrifugering av
benmärgen. Därefter blandas buffy-coaten med ett erytrocytkoncentrat med blodgrupp O.
Blandningen centrifugeras igen och de inkompatibla erytrocyterna reduceras därmed ytterligare.
Kontrollräkning av mängden kvarvarande inkompatibla erytrocyter görs efter varje centrifugering.
Benmärgen kan därefter utan problem ges till patienten. Eftersom det blir så liten volym kvar, är det
extra viktigt att man sköljer igenom aggregatet och även påsen, med NaCl så att patienten får så
många celler som möjligt. Dubbelbuffy coat-metoden kan medföra relativt stora förluster av
mononukleära celler och därmed risk för dåligt märganslag.
Infusionskomplikationer
Det ska alltid finnas en anteckning (daganteckning eller operationsberättelse) i patientjournalen för
varje stamcellsinfusion oavsett om
någon komplikation uppstått
eller inte.
Alla
transfusionskomplikationer skall rapporteras på protokoll: ”Rapport av genomförd allogen
transplantation” som medföljer stamcellsprodukten i samband med transplantation. Oavsett om
komplikation uppstår eller inte ska detta protokoll fyllas i och skickas till Stamcellslaboratoriet efter
transplantationen.
Ansvar
Gäller för all personal på Barncancercentrum. Ansvar för spridning och implementering har
kvalitetssjuksköterskan. Verksamhetschefen ansvarar för att de rutiner och riktlinjer som
verksamheten kräver finns tillgängliga och att verksamheten arbetar enligt SOSFS 2011:9.
Uppföljning, utvärdering och revision
Innehållsansvarig ansvarar för uppföljning/revision av innehållet i riktlinjen.
Medvetet avsteg från rutinen dokumenteras i Melior om rutinen är kopplad till patient. Övriga orsaker
till avsteg från rutinen rapporteras i MedControlPRO.
Kunskapsöversikt
1.Kim JG, Sohn DH, Kim DH, et al. Impact of ABO incompatibility on outcome after allogeneic
peripheral blood stem cell transplantation. Bone Marrow Transplantation 2005;35:489-95.
2. Remberger M, Watz E, Ringdén O, et al. Major ABO blood group mismatch increases the risk for
graft failure after unrelated donor hematopoietic stem cell transplantation. Biol Blood Marrow
Transplant 2007;13:675-82.
Granskare/arbetsgrupp
Karin Mellgren, Sektionschef
www.sahlgrenska.se
Giltig version är publicerad på intranätet, ett utskrivet dokument är alltid en kopia
Sida 4 (av 4)