Bombus
Humlor
NE
NA
Steklar, Bin
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Hymenoptera (steklar), Familj: Apidae (långtungebin), Släkte:
Bombus - humlor Latreille, 1802 Synonymer: ob. humla
Kännetecken
Längd 7–24 mm. Humlor är lätta att känna igen till släkte på sin robusta kroppsbyggnad och välutvecklade behåring,
men artbestämningen kan ibland vara förvånansvärt komplicerad. Honans bakskenben är tillplattade från sidorna och
omgivna av en krans av långa, böjda hår på ovan- och undersidan, en så kallad pollenkorg (corbicula). Huvudformen
är också karakteristisk med relativt lång kind (området mellan fasettöga och käke) jämfört med andra förväxlingsbara
bisläkten som t.ex. pälsbin Anthophora. Käkarna är skovelformade med jämnt rundad spets förutom ett par små
tänder i övre hörnet. Tjuvhumla Bombus wurflenii har dock ojämnt tandad käkspets. Honor förekommer i två kaster,
drottning och arbetare, ofta med avsevärd skillnad i kroppsstorlek men i övrigt samma utseende. Hos snylthumlor,
undersläktet Psithyrus är pollenkorgen reducerad och honan saknar förmåga att samla pollen, dessutom saknas
arbetarkast. Hanarna har klenare käkar med mer eller mindre väl utvecklad hårfrans undertill. Tillförlitlig
artbestämning av dessa underlättas avsevärt genom att exponera de yttre könsorganen på samlade exemplar.
Utbredning och status
I Sverige har 40 reproducerande arter påträffats varav tre numera bedöms vara utdöda i landet. I hela Europa finns
ca 70 arter och globalt nära 250 arter av släktet. Det tidigare stora antalet undersläkten (38) har nyligen med hjälp av
genetiskt baserade studier kunnat reduceras till 15 (Williams m.fl. 2008), varibland också det tidigare släktet
Psithyrus återfinns. Humlornas artrikedom är högst i tempererade och arktiska regioner samt i bergstrakter.
Världsutbredningen omfattar alla världsdelar utom Afrika söder om Sahara och Australien. På Nya Zeeland och
Australien har dock flera arter inplanterats från England för pollinering av rödklöver.
Ekologi
Humlor är primitivt sociala och har ettåriga samhällen. Några tropiska arter i Sydamerika har fleråriga samhällen.
Normalt övervintrar drottningen i marken och anlägger bo under våren och försommaren. Hon föder ensam upp en
kull arbetare som sedan hjälper till att successivt föda upp flera kullar. På eftersommaren kläcks hanar och nya
drottningar. Alla hanar och arbetare dör i slutet av sommaren. Humlornas anpassning till ett svalt klimat befaras bli
problematisk för överlevnaden hos ett stort antal arter om inte den globala uppvärmning hejdas (Rasmont m.fl. 2015,
Kerr m.fl. 2015).
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Litteratur
Kerr, J.T., Pindar, A., Galpern, P., Packer, L., Potts, S.G., Roberts, S.M., Rasmont, P., Schweiger, O., Colla, S.R.,
Richardson, L.L., Wagner, D.L., Gall, L.F., Sikes, D.S. & Pantoja, A. 2015. Climate change impacts on bumblebees
converge across continents. – Science 349(6244):177–180.
Løken, A. 1973. Studies on Scandinavian bumblebees (Hymenoptera, Apidae). – Norsk entomologisk Tidsskrift 20:1–
218.
Rasmont P., Franzén M., Lecocq T., Harpke A., Roberts S., Biesmeijer J.C., Castro L., Cederberg B., Dvorak, L.,
Fitzpatrick, Ú., Gonseth, Y., Haubruge, E., Mahé, G., Manino, A., Michez, D., Neumayer, J., Ødegaard, F., Paukkunen,
J., Pawlikowski, T., Potts, S., Reemer, M., Settele, J., Straka, J. & Schweiger, O. 2015. Climatic Risk and Distribution
Atlas of European Bumblebees. – Biorisk 10:1–236.
Williams, P.H. Bombus – Bumblebees of the world. Natural History Museum, London.
http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/ (nedladdad 2015-10-10).
Williams, P.H., Cameron, S.A., Hines, H.M., Cederberg, B. & Rasmont, P. 2008. A simplified subgeneric classification of
the bumblebees (genus Bombus) – Apidologie 39(1):46–74.
Författare
Björn Cederberg 2015.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
