ANDLIG MOGNAD
T. Austin-Sparks
Kapitel 7
Den Helige Andes roll och arbete
Tvärs igenom hela detta brev till galaterna löper ett spår som uppenbarar den främsta
faktorn till den andliga mognaden, nämligen den Helige Andes plats och verk. Vi gör väl
i att följa detta spår ett stycke. Det finns mer än tiotalet referenser till den Helige Ande i
detta brev. Vi kommer inte att lyfta fram alla. I stället ska vi avgränsa några distinkta
huvuddrag länkade till denna sak.
Det står klart utifrån detta brev och påvisas i andra delar av Skriften att den Helige Ande
inte kan skiljas från framverkandet av Guds syften i den enskilde kristnes liv eller i
församlingen i dess helhet. En enkel presentation av denna sanning sådan den växer fram
i detta brev blir oss till stor hjälp.
Mottagandet av Anden
Låt oss se på Gal 3:1-2: ”Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus
Kristus framställd för era ögon som korsfäst? Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden
genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro?
Orden i vers två rör vid ämnet i dess begynnelsepunkt, i dess enklaste och mest
elementära form. De talar om mottagandet av den Helige Ande. Vi måste stoppa upp ett
ögonblick för att påminna om sambandet mellan denna skarpa utfrågning och brevets
övergripande syfte. Det verkar som om aposteln arbetar med dem ungefär så här: ”Ni
galater lämnade gensvar till evangeliet och därigenom tog ni ett oerhört steg från ett rike
till ett annat. Ni steg ut ur detta hedniska välde med dess religiösa former och yttre
uttryck. Ni övergav allt detta och lät er genom lika enkel som bestämd tro placeras i Jesus
Kristus. När detta ägde rum satte Gud märke på er tro, han beseglade ert mottagande. Det
märke han använde för att visa att ni blivit nya skapelser i Kristus var Andens sigill. Och
ni mottog Anden från Gud för att hela innehållet i Guds syften skulle nå fullbordan nu när
ni placerats i en levande relation till honom och hans Son, Jesus Kristus.
Detta mottagande av den Helige Ande är grundläggande och allomfattande. Det är ett
insegel, en pant, ett garantibevis, en försmak. Med den Helige Ande har ni en försäkran
om fullheten, ni har helheten verkande, det finns inget att oroa sig för. Genom
mottagandet av Anden säkras ert arv, ni bär ett märke som garanterar utgången. Det är en
oerhörd sak att få ta emot den Helige Ande därför att det betyder att Gud har begynt sitt
verk och har lagt grunden i er, vilket också betyder att han kommer att föra allt till
fullbordan. Den Helige Ande betyder och är allt i fråga om Guds eviga syften.”
”Hur tog ni emot Anden?” Ni vet att ni inte kunde ta emot Guds Ande genom någon av
alla era religiösa övningar inom ramen för hednatron. Inget sådant kunde bära er igenom
till den erfarenheten. Det skedde istället när ni lyssnade till evangeliets budskap om Guds
Son, när ni upphörde med detta religiösa systems alla aktiviteter genom en definitiv
troshandling och därmed fann ro genom att förtrösta på Jesus Kristus. Det var då ni
mottog den Helige Ande; inte genom att hålla er till religiösa förordningar. Det var inte
genom riter och lagbundet agerande som ni öppnade för ett mottagande av Anden varken av hedniskt, judiskt eller något annat slag – men genom ett respektfull lyssnande i
tro till trons budskap. Det var en oerhörd upplevelse, detta att ta emot Anden – allt var
inneslutet i detta ena.”
”Här kommer då dessa representanter för de judaiserande grupperingarna och talar om för
er att ni måste hålla hela den Mosaiska lagen; att ni måste återvända, inte till hednatron
med dess riter och lagbundenhet men till den judiska lagen. Att ta fasta på deras ord är att
stänga för Andens verk, att ge upp Andens gåva, att backa tillbaka som om Anden aldrig
blivit given.”
Detta är bakgrunden till Paulus skarpa fråga. Du anar hur vittomfattande denna fråga är,
hur mycket som står på spel. Här står detta enkla faktum: Mottagandet av den Helige
Ande innefattar allt som Gud har fastställt som syfte, inklusive styrkan att genomföra
detta syfte: allt ljus, all ledning, all insikt och förståelse och allt annat som verkar
mognad. Ta emot Anden, och allt finns där i honom. Det måste verkas fram, men det
ligger redan till hands. Den som tar emot Anden kan inte göra det utifrån förtjänst. Detta
är grundläggande.
Vi får del av den Helige Ande på exakt samma sätt som vi får ta emot rättfärdiggörelse,
på samma sätt som vi får förlåtelse nämligen genom tro, genom att lyssna till trons
budskap. Hur går det till att ta emot förlåtelse? Vi vet att man inte kan kämpa sig till den
eller förtjäna den genom prestation. Hur nådde vi fram till rättfärdiggörelsens välsignade
ställning? Alls icke genom något vi kunde åstadkomma, men genom förtröstan på Guds
nåd. Inte förrän vi placerade oss i denna enkla, positiva och definitiva trons position
under Guds nåd i Jesus Kristus kunde vi ta emot förlåtelse och rättfärdiggörelse. Precis på
samma sätt tar man emot den Helige Ande. Det gör begynnelsen av detta mycket enkel;
alldeles för enkelt för många människor, alldeles för enkelt för denna aktiva, praktiska
inställning hos oss.
Vi finner oss så ofta med den attityd vilken är redo att försöka betala för att få ta emot
den Helige Ande. Låt oss då lämna gensvar till apostelns utmaning. Anden, denne person,
är själv fundament och den som bär allt för Guds syftens genomförande; man kan inte
tänka sig något bättre eller större. Med den Helige Ande har man allt, och det genom
enkel och definitiv tro på Guds nåd.
Vi måste komma ihåg att på samma sätt som det eviga livet är beskrivet som en Guds
gåva till tron så är också Anden en gåva till samma tro. Var det inte så att när du satte
tilltro till Guds ord om förlåtelse gav Herren dig ett inre vittnesbörd om förlåtelsens
faktum, och om den nya skapelsens under? Prövades du inte huruvida det var verklig tro
eller just bara känslor? Blev du inte tvungen att stå fast utan att överhuvudtaget uppleva
något inre bifall? ”Gud har för Kristi skull förlåtit dig din synd, rättfärdiggjort dig och
lagt ner Kristi rättfärdighet i ditt inre; han har välkomnat och gett dig sitt bifall.” Mitt
under all slags anstormning och utmaning var du tvungen att hålla denna postering. Du
fann att allt reste sig till förnekelse men tron satt i verksamhet blev den fasta grund och
försäkran ur vilka livet självt sprang upp och som idag låter dig förstå att du tillhör
Herren. På alldeles samma sätt tas den Helige Ande emot, inte under känslosvallande
omständigheter men i tro.
Detta är elementärt, men det är så detta brev begynner för att beskriva Andens uppgift
och du ser genast hur mycket som är sammanlänkat med detta. Vi har lagt ner så mycket
tid i dessa samlingar på att poängtera och understryka den oerhörda betydelse som vilar
över detta. Så vittomfattande denna sak är! Himmel och helvete levererar förfärlig batalj
mot varandra för dessa människor och deras roll i Guds sak. Se hur aposteln våndas inför
allt som står på spel.
Om du verkligen har lärt känna den grund utifrån vilken Gud ger av sin Ande kan du inte
återvända till lagen, till regler och förordningar som låter köttet yvas, till handlande som
är ämnat att vinna meriter. Du kan inte återvända till en position där religiositetens yttre
uttryck i rit och form utgör grund för ditt tillträde till Gud. Det har sin begynnelse i tro,
det uppehålles och har sitt fortbestånd genom tro.
Vi måste ta fasta på begynnelsernas faktum – tro, och låta allt i dess fortsättning bero
härpå. Det är kanske nödvändigt också för veteranerna i Kristus att återvända till
begynnelserna. Jag är inte alls säker på att det följande stycket inte kommer att röra vid
oss på ett betydande sätt
Att färdas vidare i Anden
”Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet?” Gal 3:3
Ni begynte i Anden, ska ni nu försöka avsluta på egen hand? Aposteln säger med största
skärpa att livet måste fortsätta i och uppehållas av den Helige Ande genom tro, på samma
sätt som begynnelsen skedde genom tro i den Helige Ande. Faktum är att vi inte byter
ställning från att vara trängda och behövande till att vara dugliga och oberoende när vi
blir Guds barn. Vi har inte större kompetens och kunnighet för fortsättningen av loppet
jämfört med vad vi hade när vi påbörjade det. Möjligheten att nå en avslutning utifrån oss
själva är lika liten som den var att skapa en ny begynnelse. Att byta grund och
utgångspunkt för verket är rent ut sagt fatalt och förödande. Det var detta som höll på att
hända bland galaterna. Ordet blir detsamma till oss; på samma sätt som vi begynte med
Anden genom tro, så kommer vi också att nå slutpunkten genom Andens försorg i tro,
men endast på detta sätt. Den Helige Ande måste få lov att verka fram allt; vi kan inte
bistå med det enklaste fragment. Vår ståndpunkt och ställning måste vara förblivande,
förbidande tro på att denne Ande verkar allt som ska verkas ända till fullhet. Ingen del av
allt som Fadern presenterar som sitt syfte för oss ligger vid sidan av Andens uppgift att
verka och arbeta fram, inget av allt detta kan nås och förverkligas utan Guds Andes
närvaro och livskraft.
Vad har du fått presenterat för dig? En standard, en kvalité vilken inte kan nås? Detta liv i
Gud är något långt bortom, ett ideal som vi inte kan nå upp till, detta liv i Gud är
ouppnåeligt. Det är i sanning underbart, men det är inte ämnat för sådana som vi. Är det
så du resonerar? Då gör du dig skyldig till otro och sätter stopp för Guds Andes verk. Om
Gud har satt upp ett mål för oss, ett övermåttan högt mål, ett underbart mål, då är Andens
gåva given för att vi ska kunna nå detta mål och för att inte behöva misslyckas i något
stycke i fråga om detta gudomliga mål och syfte. Vår hållning får inte bestämmas av ett.
”Det är för stort för mig, för högt, för långt borta”; vår ståndpunkt måste vara denna: ”Jag
bär Guds Ande, han kan verka fram detta. Jag förlitar mig på denne Ande.” Vi begynner i
Anden, vi låter allt fortgå och fullbordas i honom. Vi kan inte övergå till att förlita oss på
köttet. Vi kunde inte begynna livet, vi kan inte uppehålla det. Allt beror av denne Helige
Ande.
Anden; hans styrka till att tjäna
”När nu Gud skänker er Anden och utför sina kraftgärningar bland er, gör han det som en
följd av era laggärningar eller därför att ni lyssnar i tro.” Gal 3:5, Giertz.
Med denna sekvens finner vi oss förda bortom begynnelsen av den kristna tron och
bortom frågan om hur det kristna livet ska uppehållas, till tjänandet och till det verkliga
tjänandets resurskälla. Vilken är grunden för sådant? Jag hittar inget stycke som ger oss
mera hjälp än det följande: ”Gud skänker er Anden och utför sina kraftgärningar bland
er.” Det är Gud som skänker Anden och utför sitt verk bland oss. Det är Guds Andes kraft
som är verksam bland oss och i oss. Det är Guds handlande genom Anden som vittnar om
hans närvaro och tjänande. Han förser med och skänker oss Anden; och på vilket sätt?
Hur kan vi skaffa kraft till tjänande? Hur tar man emot? Aldrig genom något som en
människa kan uträtta. Många är de människor som kämpar för att få ork och kraft till att
tjäna i Guds rike, kämpar med stor energi och stort tålamod, med sitt sinnes fulla kraft för
att Gud ska få utrymme. De gör ibland mycket stor affär av det, vilket i sig är vådligt. Här
förklarar aposteln att kraft till tjänst får man på precis samma sätt som i de två föregående
sammanhangen – det vill säga Anden som insegel på vår rättfärdiggörelse och samme
Ande som den som uppehåller oss i dagligt kristet liv. Herren förser oss inte med Anden
som gensvar på något som vi företar oss. Herren ger av Anden som gensvar på vår tro,
samma sorts tro som för oss till frälsning, samma tro som vi ska bära för att nå Guds
slutmål.
Guds Andes verk bland oss är en gåva, och Anden ges som gensvar på vår tro. Får du tag
på detta? Det besparar oss mycket besvär och oro. Det befriar oss från mycken förvillelse.
En sak står helt klar: det uppskruvade, stressade själslivet, själv-fixeringen och
prestationsångesten i relation till Andens manifestationer öppnar utrymme för andra
kraftkällor, vilka gärna uttrycker sig genom vårt självliv. Man hamnar härigenom på de
själiska, psykiska, spiritistiska krafternas områden, vilka kräver att mycken själskraft sätts
in för att nå resultat. Allt detta är mycket farligt, och våra hjärtan är i stor vånda inför hur
själafienden styr i vår värld genom dessa medel. Om man söker en förklaring till
diktatorsmakt, kan man inte finna den på det naturligas plan. Dessa män är inte kapabla
att göra det de nu gör utifrån naturliga förutsättningar. Som ynglingar har de oftast varit
obetydliga figurer – till exempel som kanslist, korpral eller sekreterare, men något börjar
verka samman med dem och släpper loss en väldig kraft till att påverka och styra den
stora massan och för att förslava hela nationer. Historen berättar om dessa mäns oerhörda
själskraft vilken projiceras med våldsam intensitet och vilken blir till plattform för det
ondas fulla styrka.
Detta beskriver en bit av verkligheten i stora svep, men man finner samma funktioner
verksamma bland kristna. Någon börjar koncentrera sin själs styrka på andliga ting vilket
resulterar i tecken och under lika dem som följer den Helige Ande. Sådant hör till det
psykiska planet, själafienden verkar detta där köttsligheten söker det andliga. Sökandet
och frågandet efter kraft till tjänande är i själva verket mycket enklare än så: ”När nu Gud
skänker er Anden och utför sina kraftgärningar bland er, gör han det som en följd av era
laggärningar eller därför att ni lyssnar i tro?” Står ditt tjänande på självlivets bas eller
hämtar du styrka hos Herren genom tro? Ett tjänande inför Gud och inför människor
måste vara grundat på tro. Detta för tron till en ställning framför och över allt annat. Och
det visar att allt måste vila i den Helige Andes händer; inget får hanteras av mänsklig
hand på människors villkor. Allt som hör Gud till måste ledas av hans hand, aldrig av vår.
Låt oss troget hålla fast vid denna lilla sats ”När nu Gud skänker er Anden”. Det är
Herren som verkar allt, och han gör det som gensvar på vår tro. Han gör det som gensvar
på den tro som renats från själisk styrka.
Anden och arvet
”Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev till en förbannelse i vårt ställe.
Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. Vi friköptes, för att den
välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi
genom tron skulle få den utlovade Anden.” Gal 3:13-14.
Detta är ett underbart uttalande. Abrahams välsignelse ligger tillreds för oss i Kristus. Det
är en oerhörd sak, detta att vi som hedningar skulle få del av denna välsignelse i Kristus.
Detta löfte innehåller två moment. Det ena; de som tror är Abrahams säd. Kristus är
Abrahams säd. ”Det heter inte: ’och åt dina avkomlingar’ – din säd – som när man talar
om många, utan som när det talas om en enda: och åt din avkomling som är Kristus.”
Sålunda, tron gör oss till ett med Kristus som avkomma till Abraham, till att få del av
förbundslöftena. Det andra momentet i uppfyllelsen är ”för att vi genom tron skulle få
den utlovade Anden”. Här ser vi att givandet av den Helige Ande till fullo är säkrat för
oss genom tron ända sedan Abraham. Detta mottagande av Anden omfattar alla löften i
Kristus; därför att ”alla Guds löften har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom
honom sitt amen, för att Gud ska bli ärad genom oss.” Omfattningen av detta löfte till
Abraham poängteras i Rom 4:13: ”Det var inte genom lagen som Abraham och hans
efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av
tro.”
Hur skall detta löfte om att få ärva världen uppfyllas? Genom vilka medel? Genom den
Helige Ande. I Kristus, genom Anden förs vi in i det som först utlovades till Abraham,
detta att få världen till arvedel. Detta mål formuleras och kommer i sikte genom den
Helige Ande och vi rör oss i detta steg för steg. Progressiviteten i detta brev är rent ut sagt
märklig. Här står vi till sist med full utblick över Guds syfte: Arvingar till världen.
Förbundet slöts med Abraham och fullbordades i Kristus. Detta förbunds garant är den
Helige Ande och vi står som mottagare av Anden. Vad är det då vi tar emot? Löftet om
arvedelen är vårt, ett arv som ligger till reds i de tidsåldrar som kommer. På ett annat
ställe talar aposteln om Anden som en handpenning, en underpant på arvet. Abraham. . .
fick löftet att ärva världen – vilket oerhört löfte detta är, och vi är delaktiga i det.
Hur kommer detta att utgestaltas, hur ärver vi världen? Gud har kallat oss till detta. Hur
får vi del av det? Genom laggärningar, genom egna ansträngningar, genom yttre agerande
efter religiöst sätt? Nej, vi måste återvända till trons enkla grund. Den Helige Ande har
kommit för att föra oss in i arvlandet. Den värld som skall komma ska ställas under
människors välde enligt Guds tanke och Anden har som huvuduppgift att göra oss redo
för denna roll.
Detta är en överväldigande tanke, alltför omfattande för oss, att vi ska ärva världen, att vi
ska styra världen, att vi ska ingå i en regerande enhet med Kristus i den värld som ska
komma. Kan det verkligen vara så? Herrens svar är att han har givit Anden och denne
Ande är en handpenning på allt detta. Fäst din tro vid honom, han kommer att genomföra
sin sak.
Herravälde innehåller inte alls något av den kärvhet och krampaktighet som man ofta
lägger in i begreppet. Det är istället en fråga om tro på den Helige Andes roll. Anden är
summan av alla löften och alla välsignelser utlovade till Abraham och hans
efterkommande.
Andens vittnesbörd
”Eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar : ”Abba!
Fader!” Gal 4:6.
Här ser vi något av progressiviteten igen. Vi har sett slutmålet, arvet. Vilka är de som
ärver? Arvingar. Vilka är dessa arvingar? Söner, förstfödda söner. Hur förs vi till söners
rätt, till arvingens position? Han har sänt sin Helige Ande till våra hjärtan, Sonens Ande,
Sonen som är arvinge till allt. När Anden lägger detta rop i våra hjärtan – Fader –
konstituerar detta uttryck, av Anden nedlagt och fött i våra inre, delaktigheten i arvet. Det
betecknar inte bara detta att vi har blivit en del av familjen, det är knutet till arvet. Det
relaterar till den Ande som ger oss söners rätt, fullheten som följer föreningen med
Kristus.
Att vandra i Anden
”Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.” Gal 5:16.
Du ser hur allt detta är kopplat till den andliga mognaden. Här är hela hemligheten till
helgelsen. Man säger: ”Möt dina anfäktelser som en man och visa mod i kampen. Låt dig
inte övermannas; se till att mästra dem.” Detta är ett verkligt dåligt råd. Den som följer
det ställs snart inför tragedi efter tragedi. Allt är verkligen mycket enklare: ”Vandra i
Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.” Vi kanske behöver något ännu mera
kraftfullt. Här följer något som kanske passar: ”Köttet söker det som är emot Anden och
Anden söker det som är emot köttet. De två ligger ju i strid med varandra för att hindra er
att göra det ni vill.” Gal 5:17. Allt beror således på vem som är den starkaste, Guds Ande
eller köttet. Köttet söker alltså det som är emot Anden. Innehåller detta goda
framtidsutsikter för köttsligheten? Ingalunda, Anden är helt och hållet emot allt som hör
till köttet och arbetar i direkt motsättning till köttsligheten.
Hur verkar detta till seger för oss? Anden söker det som är emot köttet. Vi vandrar i
Ande. Vad betyder detta? Att vandra i Ande innebär att välja att stå med Anden, att
samarbeta med Anden, att låta Anden vara verksam i det du företar dig. På detta sätt
stänger man ute köttsligheten. Den Helige Ande kommer att stå som segrare mot köttet
och dess begärelser när du ställer dig på hans sida, inte när du själv strider mot dessa
lustar men när du begynner samarbeta men honom. När vi väljer köttslighetens väg
förlorar vi striden. Till vår hjälp har vi en kraft, en energi, och om vi medvetet ställer oss
samman med denna kraft, denna person når vi befrielse. Allt vore hopplöst om så inte
vore, men detta är helgelsens hemlighet och vägen till andlig mognad. Att låta den Helige
Ande få utrymme gör hela skillnaden: ”Köttet söker det som är emot Anden och Anden
söker det som är emot köttet.” Istället för att binda samman de båda satserna med ett
”och” borde man använda ett ”men”. Det gör ytterligare skillnad. Det förstärker det hopp
som hela sammanhanget är ämnat att förmedla.
Andens frukt
”Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och
självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. Gal 5:22-23.
Vi måste lägga märke till dessa ords egendomliga form ”Andens frukt är” – detta står i
singular; en enda frukt – och sedan följer en beskrivning av denna frukt i plural. Den
mera korrekta grammattiska formen borde vara: ”Andens frukter är kärlek” och denna
kärlek omfattar allt det övriga, allt det övriga är olika uttryck för denna kärlek. Du kan
pröva detta. Om du verkligen äger Guds kärlek verksam i ditt hjärta, vad har du då? Du
finner glädje där – jublande kärlek; frid – balanserad och tillitsfull kärlek; tålamod –
kärlek som uthärdar; godhet – luttrad kärlek; mildhet – kärlek med böjt huvud; vänlighet
– kärlek som tar sig an; självbehärskning – kärlek som satt gräns; tro – kärlek med
förtroende.
Alla dessa ting bor i kärleken. Andens frukt är kärlek. Om du vill veta något om kärleken,
finner du allt detta i dess famn. Detta är den Helige Andes sätt att uttrycka sig. Har dessa
ting något med det andliga mognandet att göra? Naturligtvis! Andlig mognad är Guds
Andes frukt växande i våra liv. Kärlekens frukt kommer till uttryck i glädje, frid,
tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.
Att bevara Anden
”Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.” Gal 5:25
Detta är vår aktiva, frivilliga och pågående relation till Anden. Om vi har liv genom
Anden – allt kristet liv är av Anden, från dess början till dess slut – låt oss då också
vandra i Anden. Detta innebär en frivillig överlåtelse till Den Helige Ande och en fortsatt
färd samman med honom. När allt kommer omkring äger vi allt i Anden, från början till
slut. När vi förstår att det är så, låt oss då gå vidare med Anden. Notera att detta inte är ett
passivt liv, det är i hög grad ett aktivt, disciplinerat liv. Anden eftersträvar att vi ska växa
till vår andliga och moraliska karaktär. Han fråntar oss inte ansvar och uträttar allt helt
skilt från vår medverkan så att vi kan luta oss tillbaka och säga: ”Vi har Anden, vi
behöver därför varken tänka eller agera, allt kommer att bli utfört för vår räkning.” Allt är
verkligen av Anden i våra liv, men låt oss söka detta på ett aktivt sätt, inte på ett passivt –
låt oss vandra i Ande. Han eftersträvar att kunna producera andlig karaktär och det kan
ske endast genom vår disciplinerade medverkan. Denna vår aktiva medverkan måste helt
och fullt vara riktad mot honom, den Helige Ande. Så når vi Guds syfte, mognandets
fullhet.
