Predikan i S:t Hans kyrka Annandag Pingst
Annandag Pingst den 24 maj 2015
Apostlagärningarna 10:42-48 * Johannes 6:44-47
emat på Annandag Pingst är ”Andens vind över
världen.”
Evangeliet berättar om ett av de tillfällen när
Jesus sade att alla människor ska bli Guds
lärjungar. Men det var som om Hans lärjungar inte
förstod vad han sade. De trodde att Guds folk skulle
vara det judiska folket också efter det som Jesus gjort
med sitt människoblivande, sin död och sin
uppståndelse. De tänkte att frälsningen, förlåtelsen
och det eviga livet Han vunnit var avsett bara för det
folket. Gud fick verkligen knuffa iväg Petrus till
hedningen Cornelius i Caesarea; det är den
händelsen som epistelns berättelse är hämtad från.
När Petrus kom dit och gjorde det han skulle,
nämligen predika om Jesus, kom den Helige Ande till
hedningarna – och de judekristna, med Petrus i
spetsen, häpnade. Fast Petrus begrep kvickt vad han
förut inte förstått, att alla folk ska bli Jesu lärjungar –
och bejakade vad Han såg Gud göra.
Nog kan vi understundom i vår efterkristna miljö,
där kristen tro hamnat i bakvattnet, tappa tron att den
Helige Ande kan och vill falla över oomvända, avtrubbade människor av idag. Fast det egentligen inte
är ett dugg konstigt. Gud vill att alla folk ska bli Jesu
lärjungar.
Ingen kan komma till tro utan att Fadern drar
honom, sade Jesus också. Det är inte sagt i missmod,
tvärtom. Eftersom det är Fadern som drar människor
till tro kan vi lugnt invänta att Han gör det. Vår uppgift
är att enträget och troget och i tillit till Guds förmåga
be Honom att ingripa till alla människors frälsning och
eviga väl, be att Fadern drar människor till Jesus och
också idag låter Anden falla över allt folk.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen.
T
Annandag Pingst den 16 maj 2016
Hesekiel 11:17-20 * Johannes 3:31-36
enna mässa vill i all enkelhet påminna om löftet
som Gud ger oss i den gammaltestamentliga
texten, löftet att ta bort stenhjärtat ur kroppen på
oss och ge oss ett hjärta av kött, alltså ge oss en
levande själ och brinnande ande.
Vi kan ta det som en kallelse till omvändelse till
Gud, Han som både vill och kan ta oss bort från det
dödliga livet till det heliga liv, som vi anar, rentav vet,
att vi är kallade till.
Vi kan ta löftet om att ta bort stenhjärtat och ge
oss ett hjärta av kött som en påminnelse om att det är
en livsuppgift och inte gjort i en handvändning, en
påminnelse om att dock inte ge upp livsuppgiften.
Man kan lätt bli uppgiven eller glömsk över den livslånga hjärttransplantationen – denna mässa påminner
oss om att inte ge upp den.
Löftet kan då också trösta oss i vår suckan över att
hjärtat är så trögt eller att det där steniga är så
D
omöjligt att bli kvitt. Gud vet – och just därför står
löftet kvar. Gud sviker inte; det är inte så hopplös med
våra stenhjärtan som vi kan tro i svårmodiga stunder.
Just svårmodet över stenhjärtat är en längtan och
alltså en strävan efter hjärtat av kött – och den längtan är i sig ett vittnesbörd om att Gud planterat ett
levande hjärta i oss.
Gud sviker inte sina löften. Guds Ande ger liv,
också åt våra hjärtan.
Guds Ande ger liv också åt världens och samhällets stenhjärtan. Att Han kan och vill byta dem mot
hjärtan av kött är löften om väckelse.
Det vill denna mässa i all sin enkelhet också påminna oss om.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen.
Annandag Pingst den 9 juni 2014
Apostlagärningarna 2:36-41 * Johannes 12:44-50
en första läsningen berättade om vad som
hände efter den predikan som Petrus höll i Jerusalem på Pingstdagen, efter det att Anden fallit
över dem som en stormvind och i lågor som av eld.
”Orden träffade dem (som lyssnade) i hjärtat” stod
det.
Detta träffande i hjärtat kan bara den Helige Ande
åstadkommagöra. Petrus predikade och Anden använde hans predikan – och det rörde vid människors
hjärtan.
Det är ett samspel alltså mellan det den kristna
kyrkan gör, här representerad av Petrus, och vad
Anden gör. Den kristna kyrkan predikar (likt Petrus)
men också den Andemättade stillheten i en kyrka eller
musik, människors exempel, till och med bara det att
kristna människor finns, gör nytta. Eller, egentligen:
Anden använder sig av den kristna kyrkan och hennes människor – och gör det på många olika sätt.
Vår uppgift är att leva så nära Jesus som möjligt, i
tron och bön (såsom den kristna urcellen gjorde i
väntan på Anden) – ty så får Anden utrymme för att
handla. I all vår svaghet är vi kanaler för Guds Ande,
varhelst vi går bedjande fram.
Så den kristna kyrkan med varje enskild kristen är
viktig – men det är Anden som gör jobbet.
De som blir träffade av Anden ska handla. ”Bröder
vad ska vi göra?”, frågade de. Och kyrkans svar var
tydligt och konkret: ”Omvänd er och låt er döpas till
syndernas förlåtelse, och ni ska få den Helige Ande.”
Så går det till.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen.
D
Niklas Adell, präst
