Ock på den helige Ande
Det är så lätt att tänka på den helige Ande som en kraft, men den Helige Ande är en
person. Anden är Gud och han benämns liksom Fadern och Sonen Herre, 2 Kor. 3:13. Det
betyder att Anden är tillbedjansvärd och att Anden skall lovsjungas som Gud själv –
därför att Anden är Gud. Men det betyder också att Anden har en personlig vilja och att
Anden har känslor. Enklast såhär: Den Helige Ande vill dra länka människor till Jesus.
Han vill visa er mig säger Jesus. Joh 14:xx. När den helige Ande gör detta använder
Anden hela sin gudomliga kreativitet. Det finns därför inga maskinella regler för hur
anden verkar. I väldigt mycket är Anden överraskande och oförutsägbar. Vinden blåser
vart den vill, säger Jesus, så är det med var och en som är född av Ande. Joh 3:xx Anden
har också känslor, vilket gör den helige Anden känslomässigt engagerad i allt skapats liv.
Anden kan glädja sig, och Anden kan sörja. ”Bedröva inte Guds Ande” förmanar Paulus
kristenheten. CIT
Det är inte lätt att könsbestämma Guds Ande. Det är naturligtvis också ett fåfängt
företag. Likväl har teologer med särskilda preferenser i vår tid drivit att Anden skall ges
en feminin könsbestämmelse. Det hebreiska ordet för ande är ”ruah”. Det är ett feminint
ord. På grekiska är det ”pneuma”, som hör till ordklassen neutrum. Jesus talar om Anden
som hjälparen, på grekiska ”parakleitos”, det är maskulint och Jesus säger också ”han”
när han talar om den helige Ande. Det är avgörande för kristenheten i alla tider. Säger
Jesus han, säger hans kyrka ”han”. Den gör det i övertygelsen om att ingen vet mer om
gudomspersonerna än Jesus. Hans ord och benämningar är normerande för kyrkan.
För det den kristna inlevelsen i detta får också en alldeles särskild betydelse. Gud är i så
motto manlig att han är det i förhållande till sina skapade människobarn. Kyrkan i sin
helhet med sina olika lemmar är i detta avseende helt feminin. Förhållandet mellan de
båda uttrycks i bibeln ofta med de mest innerliga och sensuella bilderna ur ett mycket
starkt kärleksförhållande mellan en man och en kvinna. Omvänt så blir förhållandet
mellan Jesus och hans kyrka förebildligt för kärleken mellan mannen och kvinna. När
den mänskliga kärleksrelationen är som bäst är ett litet återsken av kärleken mellan Gud
och hans kyrka. När Paulus i Efeserbrevets femte kapitel skriver om hur förhållandet
mellan äkta makar bör gestaltas avslutar han med orden: ”Den helighet som ligger häri
är stor. Jag säger detta med tanke på Kristus och kyrkan”. Ef. 5:23.
Det är till och med så att det finns en motsvarighet till treenigheten i den feminin
förståelsen av kyrkan. Treenigheten är Fader, Son och Ande. Men den av Gud älskade är
Dottern Sion, Maria och Kyrkan. Det betyder inte att de tre gudomliga och de tre
mänskliga enheterna står i något fast parförhållande till varandra. Fadern älskar inte
bara Dottern Sion, han älskar alla och kyrkan älskar inte bara Anden, hon älskar alla.
Hon gör det som helhet och som Kristi brud. Hon gör det i sina enskilda lemmar, där
varje själ har sitt högst personliga förhållande till Gud. I de bibliska böckerna kulminerar
detta kärleksförhållande med det himmelska bröllopet då Lammets brud färdigklädd
kommer ner från himmelen. ”Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma
ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man.” Upp. 21:3.
Till skillnad från vad som gäller i förhållande till Jesus är det inte lätt att göra sig någon
bild av den Helige Ande. Symboliskt avbildas anden som en duva ibland eller som en
eldslåga ibland. Även andra symboliska bilder finns, men ingen är riktigt bra. Det är helt
i sin ordning. Den helige Ande döljer sig själv. Han låter hela sin kreativa fantasi flöda för
att för varje människas inre öga måla Jesu person. Han skall introducera mänskligheten i
Jesu ord och befallningar och han skall bevara dem som kommit till tro hos Jesus. ”Men
Hjälparen den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och
påminna er om allt som jag har sagt er”. Joh. 14:26.
Det betyder att det är den helige Ande som tänder trons låga i en människa och som drar
henne till Jesus och bevarar henne hos Jesus. Martin Luther formulerar detta glasklart i
sin förklaring till trosbekännelsens tredje artikel. ”Jag tror att jag inte av mitt eget
förnuft eller kraft kan tro på Herren Jesus Kristus eller koma till honom. Det är den
helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat mig
och behållit mig i en rätt tro.”
Detta Andens enorma verk med så revolutionerande inverkan på varje enskild människa
som utsätts för det är inte bara intellektuellt eller läro- och kunskapsmässigt. Det är ett
verkande som berör förvandlar och förnyar hela personen. När såväl Gamla testamentet
som det Nya testamentet skall beskriva hur Gud arbetar med en människa är i texterna
en av de mest centrala metaforerna den om människan som ett träd.
