Aktualitetsdatum: 160615
Å 169
Rotorpekärret våtmark
Naturvärdesklass:
1b
Skyddsmotiv:
Bi
Referenser:
12, 41, 62, 65,
67, 70, 100
Naturvärdesbedömning
Våtmarker i landskapet är en naturtyp som generellt hyser höga naturvärden. Rotorpekärret är inget
undantag, snarare tvärtom, när våtmarkens storlek och variationsrikedom medräknas i
naturvärdesbedömningen. Rotorpekärret hyser en rad olika naturtyper som alskog, videsnårskog,
starrkärr, vassdominerade kärr och inslag av meandrande å som sammantaget antyder höga naturvärden.
Det finns förutsättningar för ett rikt fågelliv. Rotorpekärret ingår i riksintresset Uknadalen.
Uppströms själva kärret har ån skurit sig ner i en ravin. Här finns relativt naturliga fallsträckor med grovt
bottenmaterial och svagt strömmande till strömmande vatten. Strömstare nyttjar regelbundet ån som rastoch övervintringslokal.
Beskrivning
Rotorpekärret ligger som en nordostlig förlängning av Båtsjön, cirka 7 km sydost om Åtvidaberg.
Området vid den nordvästra delen av sjön består av ett komplex av svämsediment, torv och gyttja.
Rotorpekärret är variationsrikt med ett flertal olika vegetationstyper; alsumpskog, alstrandskog,
videsnårskog, öppet starrkärr, öppet vasskärr och inslag av fd betade mader. Storån meandrar genom
kärret.
I kärrets norra del ansluter en väg till våtmarken och mellan vägen och kärret finns en smal bård av
strandskog. Här finns en glest flerskiktad och olikåldrig lövskog. Trädskiktet utgörs av ett blandat
bestånd med i huvudsak asp och björk med inslag av grövre björkar och ekar samt enstaka yngre lindar
(signalart). Trädskiktet är företrädesvis i dimensioner mellan 0,5-3 dm i brösthöjdsdiameter med inslag
av enstaka ekar i dimensioner kring 7 dm. Underståndare utgörs av aspsly, rönn, sötkörsbär, ung lind och
skogstry. Trädskiktet övergår delvis direkt i videsnårskog. Enstaka ekar hyser ekticka i objektet. Som
marktäckare dominerar lövförna och bar jord med spridda inslag av företrädesvis skuggtåliga växter som
vitsippa, lundgröe, liljekonvalj, skogsviol, bergslok, stenbär och skogsfibblor. Bålgeting har noterats i
strandskogen i den norra delen.
Stora delar i nordväst består av ett öppet kärr. Kärrmiljön omgärdas av videbuskage som ställvis övergår
i videsnårskog. Ute i den öppna delen bryter enstaka videbuskage och enstaka alar den öppna karaktären.
Fältskiktet präglas av grova tuvor med bunkestarr. Andra vanliga arter är älggräs och rörflen, men dessa
avtar i omfattning i de blötaste delarna. Beståndsbildande är också bladvass och bredkaveldun. Ett
mindre påtagligt inslag utgör arter som svärdslilja, sjöfräken och kråkklöver.
Längst i väster tilltar inslaget av al (1-3 dm) med videbuskage och öppna ytor. De öppna ytorna
domineras helt av rörflen i fältskiktet. Väster om vägen, i anslutning till en liten bäck, står en olikåldrig
svagt flerskiktad alskog som håller en grovlek på 1-4 dm. Alskogen saknar inslag av död ved och äldre
träd. Inga stubbar påträffades vilket antyder att skogen utvecklats i ett igenväxande landskap.
Alsumpskogen bildar tillsammans med starrkärr och öppna små vattenspeglar med sjöfräken och gul
näckros en mosaik av naturmiljöer. Vegetationen i fältskiktet är frodig och utgörs främst av
karaktärsgivande tuvor av bunkestarr och enartsbestånd av grenrör. Näringsrikedomen är hög och bland
annat förekommer missne (signalart), frossört, kärrsilja, älggräs, videört och besksöta. Näringsrikedomen
betingas sannolikt av det rörliga markvattnet som passerar på sin väg ut mot Rotorpekärret.
Längs med vägen i det norra hörnet av området finns två grävda dammar. Dammarna är rektangulära,
cirka 30 x 20 meter och hyser fisk. De omges till största delen av en albård med 1-3 dm grova träd –
enstaka träd är grövre.
Längs med den del av kärret som gränsar till den granplanterade åkermarken, Sjögärdet, i nordost finns
en mad. Strax söder om åkermarken vidtar ett tuvigt parti som sannolikt har en historia som betad mad.
Längst i väster, i anslutning till dammarna, finns ett blötare parti med vasstarr och plattstarr. Mot söder
190
Aktualitetsdatum: 160615
gränsar maden till ett stråk av videsnårskog med inslag av ung alsumpskog. Stråket av alsumpskog
sträcker sig hela vägen fram till Storåns utlopp i Båtsjön.
Alsumpskogen vid Rumpekärr, i anslutning till Båtsjön, är en opåverkad, fritt utvecklad sumpskog som
sannolikt aldrig har påverkats av skogsbruk. Alarna står i ett flerskiktat bestånd och har dimensioner
mellan sly och 3 dm i stamdiameter. Enstaka grövre träd finns också. Området är rikt på död ved och här
finns rikligt med lågor tillsammans levande träd som fallit och högstubbar. Till sin karaktär är skogen en
strandskog där stor delar av trädskiktet står i sjön under perioder med högt vattenstånd. Marken i övrigt
består av en mosaik av vattenspeglar och bunkestarrtuvor. I fältskiktet finns spridd förekomst av videört
och kabbleka.
Centralt i Rotorpekärret gör Storån en båge. Här ute finns en öppen yta som, i likhet med Storåns utlopp i
Båtsjön, domineras av bladvassbestånd. Ån rinner lugnflytande över den öppna våtmarken. Fåran är
ringlande till meandrande och delvis igenväxt. Dessa delar är relativt djupa. Bredden varierar från 3 till
12 meter, men är vanligen omkring 5 meter. Botten domineras av findetritius. Uppströms kantas ån av
välskuggande klibbal och ask. Död ved finns bara i ringa omfattning i vattnet. Där torrfåran rinner ihop
med utloppskanalen från kraftverket finns en viss fallhöjd. Här smalnar vattendraget av och blir svagt
strömmande. Den domineras av strömmande vatten med sten- och blockbotten och ett stort inslag av
svagt strömmande partier. Strömstare nyttjar regelbundet bäcken här som rast- och övervintringslokal.
Vid kartering av ån dominerades vattenvegetationen av näckros, men även igelknopp och näckmossa
hörde ställvis till de vanligare arterna. Dessutom påträffades förutom bladvass även rostnate, krusnate,
sjöfräken och säv.
I den södra delen Rotorpekärret står en ung al-björksumpskog (0,5 - 2 dm). Beståndet är flerskiktat men
saknar död ved av betydelse. Minst en generation stubbar antecknades.
Det finns äldre uppgifter om häckning av flera fågelarter i området, karakteristiska för denna miljötyp.
En aktuella uppgifter om fågelfaunan saknas dock.
Bibehållande av värdena
De höga naturvärdena bevaras med en fri utveckling av sumpskogspartier. All dikning som påverkar
kärrets hydrologi negativt bör upphöra. Alla arbetsföretag som hotar att fragmentera kärret måste
undvikas om naturvärdena ska bestå. Beteshävd av de delar som historiskt utnyttjats som betesmark
kommer att bidra med ytterligare naturvärden.
Skydd:
Strandskydd gäller inom 100 meter på ömse sidor om Storåns strandlinje. Markavvattning är
förbjudet.
191
