Aktualitetsdatum: 160615
Å 464
Salvedal bäckravin
Naturvärdesklass:
2
Skyddsmotiv:
Bi G
Referenser:
12, 30, 100
Naturvärdesbedömning
Bäcken har skurit sig ned i de sandiga sedimenten och skapat en geologisk formation som i sig har ett
högt värde. Vattendraget är hårt påverkat av rensningar och omgrävningar men har trots detta kvar en hel
del av sin ursprungliga karaktär. Värdena är högst i de nedre delarna där ingreppen har varit mindre. De
nedre 420 metrarna av bäcken är en potentiell limnisk nyckelbiotop som omfattar 47 procent av
vattendragets längd. Bäcken har ett naturligt lopp och uppvisar en variation i strömhastighet med både
strömmande och meandrande inslag. Stensimpa finns i vattendraget och strömstare nyttjar regelbundet
bäcken som rast- och övervintringslokal. De biologiska värdena i anslutning till bäcken är stora. Nere i
bäckravinen finns en lundartad vegetation med inslag metergrova alar, grova ekar, gamla grova hässlen
rika på döda grenar och ett ställvis rikligt inslag av död ved i olika nedbrytningsstadier. Området är en av
de värdefullaste bäckravinerna i Åtvidabergs kommun.
Beskrivning
Mellan sjöarna Såken och Borken ligger en mindre bäckravin. Bäcken hyser en variation i
strömhastighet. Både strömmande och meandrande avsnitt finns representerade längs den cirka 900 meter
långa sträckningen. Höjdskillnaden mellan sjöarna är cirka två meter. Hela vattendraget gränsar till
jordbruksmark med företrädesvis åkermark. Vattendraget är dock välskuggat och kantas av klibbal, ek
och hassel och en del björk, ask, sälg och asp. Död ved finns bara i ringa omfattning i bäcken. Bredden är
oftast 4 till 6 meter bred och djupet kring några decimeter. Vattenmiljön utgörs till största delen av
lugnflytande vatten som dominerar inom 74 procent av bäcken. Svagt strömmande och strömmande
sträckor finns främst inom de centrala delarna och dominerar inom 18 respektive 8 procent av bäcken.
Den vanligaste bottentypen är sand som dominerar inom 76 procent av vattendraget medan grus
dominerar inom 24 procent. Dessutom förekommer en hel del finsediment i de lungnare partierna och
sten och block inom fallsträckorna. Bäcken är kraftigt fysiskt påverkad. Ingreppen består främst av
rensningar som skett för att sänka Såkens vattennivå. Uppskattningsvis 71 procent av bäcken är kraftigt
rensad eller omgrävd. Här och var finns gamla rensvallar längs stränderna. Närmast gården Salved är
bäckfåran kraftigt fördjupad.
Vid kartering förekom sparsamt med vattenvegetation. Övervattensväxter dominerade. Starr och
igelknopp var vanligast men vid utloppet i Borken och inom de övre delarna av bäcken fanns även en hel
del bladvass. Inom partierna med högre vattenhastighet och grövre bottenmaterial dominerade
näckmossa. Ett elfiske utfördes i ån 1999. Fångsten bestod av mört, abborre, stensimpa och lake.
Sannolikt förekommer dock fler arter eftersom Borken och framför allt Såken har ovanligt artrika
fisksamhällen. Strömstare nyttjar regelbundet bäcken som rast- och övervintringslokal.
Norr om vägen till Borkhult präglas trädskiktet helt av grova klibbalar i dimensioner mellan 5 och 10 dm
i stamdiameter tillsammans med enstaka grövre björkar. Som underståndare utmärker sig främst hassel
med decimetergrova stammar men även inslag av rönn, ask och druvfläder gör sig frekvent påminda. I
varierande omfattning finns också olvon, björnbär, röda vinbär och brakved. Träd- och buskskiktet är
utpräglat flerskiktat och inslaget av död ved är ställvis mycket påtagligt trots att stubbar vittnar om viss
avverkning inne i området. Rikligt med klenved och hasselstammar i varierande nedbrytningsgrad finns
tillsammans med flera grova lågor av al. I den här delen är marken helt dominerad av bar jord och
lövförna medan det glest spridda fältskiktet präglas av växter som tål skuggiga miljöer och trivs på
näringsrika platser. I fältskiktet växer ekorrbär, brännässla, älggräs, nejlikrot, strandklo, skogssallad,
lundgröe, tuvtåtel, kärrviol, harsyra, bergslok, majbräken och ormbär (signalart).
Söder om vägen till Borkhult ingår bäckfåran inledningsvis i en betesmark. Här har bäcken meandrat
nere i de sandiga sedimenten och till en början gett upphov till en bredare skärning. I höjd med att
åkermarken ansluter till bäckravinen på nordsidan blir skärningen smalare. De största samlade
naturvärdena finns där bäckravinen är som bredast. Här finns tydliga spår av meandring och längre mot
söder får skärningen en mer utpräglad v-formad karaktär. Trädskiktet i den bredaste delen av
500
Aktualitetsdatum: 160615
meandringen domineras av ek och klibbal. Alarna står företrädesvis i det fuktigare stråket i anslutning till
ån. Alarna här är inte fullt lika grova som i den norra delen. De är i dimensioner mellan 2 till 3 dm i
diameter. Enstaka träd är grövre. I den torrare brinken står totalt 8 stycken metergrova spärrgreniga ekar.
Hasselbuskage är det dominerande inslaget i buskskiktet med inslag av mycket grova hasselstammar.
Strax innan ravinen smalnar av finns ett mycket rik- och storblockigt parti och här står de grövsta
hasselbuskagen. På enstaka decimetergrova hasselstammar växter skriftlav. Inslaget av död ved är ställvis
påtagligt med inslag av mulmifierade lågor (1-3 dm) och rikligt med döda decimetergrova
hasselstammar. Trots att fältskiktet, närmast vägen, har delvis karaktär av en glest utvecklad grässvål så
dominerar bar jord och lövförna i den mer vanliga lundartade delen. Även här får fältskiktet karaktär av
mer skuggtåliga arter som tuvtåtel, nejlikrot, brunört, hundkex, vitsippa, hultbräken, lundgröe, harsyra,
ormbär (signalart), träjon och brännässla. Efter att skärningen smalnat av kantas bäcken av en glest ställd
enkel trädrad som på den södra sidan delvis saknas. Flera alar i den här delen är i dimensioner mellan 4
och 5 dm i stamdiameter.
De nedre 420 metrarna av bäcken är en potentiell limnisk nyckelbiotop. Bäcken rinner genom en grund
ravin med tilltagande djup uppströms. Området är delvis betat. De nedre delarna av området är
lugnflytande med sanddominerad botten. Sträckan är mer eller mindre opåverkad av rensningar men
tycks vara påverkad av vattenståndssänkningar i Borken. Partiet omges av jordbruksmark men kantas av
en välskuggande trädbård. De övre delarna har en mer varierande vattenhastighet dominerad av svagt
strömmande partier med sandbotten. Strömsträckor med grövre bottenmaterial finns på flera håll.
Sträckan är påverkad av rensningar men har kvar sitt ursprungliga lopp. Vegetationen i ravinen är
lundartad med hassel, grova alar och ek. En hel del stora block finns spridda i ravinen.Vägen mot
Borkhult passerar sträckan över en gammal stenvalvsbro.
Bibehållande av värdena
För att naturvärdena ska bibehållas och utvecklas i framtiden bör området lämnas för fri utveckling.
Lundartade förhållanden råder inom delar av sträckningen och dessa bör få utvecklas. En sprut- och
gödselfri zon på den angränsande åkermarken är viktig för att skydda bäckravinens naturkvalitéer.
Naturvärdena kommer att bestå om området undantas från exploatering i form av till exempel
täktverksamhet, föroreningar och avverkning. Biotopvård bör utföras på rensade strömsträckor för att
gynna strömvattenlevande organismer. Död ved bör bli vanligare i vattendraget.
Skydd:
Strandskydd gäller inom 100 meter på ömse sidor av strandlinjen.
501
