Aktualitetsdatum: 160615
Å 211
Hammarån bäckravin
Naturvärdesklass:
1b
Skyddsmotiv:
Bi G
Referenser:
30, 63, 76, 100
Naturvärdesbedömning
Trots fysisk påverkan utgör Hammarån en värdefull naturmiljö med få motsvarigheter i länet. Högst
värden finns inom bäckens två limniska nyckelbiotoper och dess fyra potentiella limniska nyckelbiotoper
som tillsammans omfattar 30 respektive 35 procent av vattendragets längd. Här finns värdefulla
variationsrika ravinmiljöer med såväl lugnare som mer strömmande partier. Delar av sträckan är även
skogliga nyckelbiotoper som med sitt speciella klimat och orördhet bildar förutsättningar för en speciell
flora och fauna. Bland annat är moss- och lavflora rik. Stora delar är blockrika och några delar
storblockiga. Dessutom finns ett kortare kvillområde och några partier med meandrande lopp. Forsar
finns på flera håll, främst i bäckens övre delar där bland annat en av länets längsta forssträckor återfinns.
Fiskfaunan är ovanligt artrik med förekomst av bland annat öring. Strömstare är noterad vid det forsande
vattnet. Området ingår till största delen i riksintresset Uknadalen.
Beskrivning
Hammarån har sitt lopp från Löckrumsgöl, där den även benämns Sågbäcken, och fortsätter nedför
sluttningarna på Uknadalens sydsida mot Nya Svenserum och ansluter vidare till Storån cirka 500 meter
innan utloppet till sjön Åkervristen. Ån är 2,4 kilometer lång och har omkring 60 meters fallhöjd.
Naturvärdesobjektet omfattar hela vattendraget. Bäckens lopp är mestadels rakt till ringlande, men det
finns även några meandrande partier. Närmast vattendraget dominerar omväxlande al, ek, ask och gran,
men ställvis hör även asp och hassel till de vanligare arterna. Utöver ett indämt bredare område vid Nya
Svenserum några hundra meter upp efter bäcken är i princip hela vattendraget välskuggat. Död ved finns
oftast bara i ringa omfattning i vattnet. Två drygt 0,3 kilometer långa partier avviker dock med något
rikligare förekomst. Det nedre ligger 0,9 kilometer uppströms Storån och det övre 0,8 kilometer
nedströms Löckrumsgöl. Bäckens bredd varierar från 0,6 till 10 meter, men är oftast två till fyra meter.
Vattendjupet är oftast några få decimeter. Det indämda partiet avviker med större bredd och djup.
Vattenmiljön utgörs främst av lugnflytande och strömmande sträckor, som dominerar inom 60 respektive
26 procent av vattendragets längd. Inom dessa sträckor finns dessutom en hel del svagt strömmande
partier. Resterande delar domineras av forssträckor. De vanligaste bottenmaterialen är sand och block
som dominerar inom 50 respektive 34 procent av bäckens längd. Bitvis är även grus, sten och
grovdetritius vanligt, medan lera, findetritius och häll förekommer i mindre omfattning och inom
begränsade delar.
I bäcken finns två limniska nyckelbiotoper och fyra potentiella limniska nyckelbiotoper som tillsammans
omfattar 30 respektive 35 procent av vattendragets längd.
Det nedersta området omfattar bäckens nedre 310 meter och utgör en potentiell limnisk nyckelbiotop.
Här rinner bäcken lugnt genom en successivt allt mer nedskuren lövskogsbevuxen ravin (se även Å214).
Vattendragets lopp är bitvis meandrande och här och var finns små strömdrag och nackar. De översta
delarna faller mer och domineras av strömmande partier. Området är delvis påverkat av rensningar, men
omfattningen är svårbedömd. Dessutom passerar både järnvägen och landsvägen mot Falerum över
bäcken. Ingen av passagerna utgör något vandringshinder i sig, men direkt nedströms landsvägen finns en
kort fors som utgör ett partiellt hinder för mört och andra svagsimmande arter. Vandringshindret uppkom
sannolikt i samband med att bron byggdes. Trots de fysiska ingreppen hyser området höga naturliga
kvalitéer. Direkt uppströms finns en dammvall som håller det stora indämda partiet vid Nya Svenserum.
Uppströms vattenspegeln finns en 30 meter lång och kraftigt fysiskt påverkad sträcka kantad av
tomtmark.
Därefter följer resterande områden i direkt följd efter varandra och omfattar de nästkommande dryga 1,3
kilometerna av bäcken. Här rinner bäcken i en lövskogsbevuxen ravin med stort inslag av ädellöv. De
översta delarna rinner i en trång dalgång kantad av bergbranter och blockrika rasbranter där gran ställvis
dominerar. De nedre 610 metrarna samt ett 140 meter långt parti som börjar 400 meter längre upp efter
bäcken utgör skogliga nyckelbiotoper.
235
Aktualitetsdatum: 160615
I nyckelbiotopen närmast uppströms bebyggelsen forsar bäcken fram över sten och blockbotten i en
långsträckt ravin med branta sluttningar. Den skär fram fem meter djup med en tre meter bred fåra vid
högvatten. I trädskiktet dominerar ek, lind och asp med inslag av klibbal och ask. På blocken finns en rik
mossflora med bland annat piskbaronmossa och platt fjädermossa. Andra mossor i området är
trubbfjädermossa, fällmossa och blåsflikmossa. På ask finns de sällsynta lavarna jaguarfläck och
rikfruktig blemlav. Brun nållav har hittats på ek. Andra lavar i området är till exempel traslav och
skriftlav. Strömstare har noterats här vid det forsande vattnet.
I den andra skogliga nyckelbiotopen, väster om Solberget, där bäcken rinner från söder innan den böjer
av österut mot Nya Svenserum, forsar bäcken nedför en sluttning. Här är blockigt närmast bäcken och det
växer klibbal hela vägen. Det är även inslag av gamla grova aspar och någon lind. En del död ved finns,
mest klenare. På en död hassel växer den ovanliga svampen kantarellmussling. Skriftlav förekommer
rikligt.
På sträckan mellan de nämnda skogliga nyckelbiotoperna, norr om Solberget, står en grov och riktigt
gammal ek intill bäcken på norra sidan. Eken som också klassats som punktobjekt i Skogsstyrelsens
nyckelbiotopinventering är nästan död och stora delar av stammen är barklös. Stammen är helt ihålig.
Eken har förutsättningar att hysa värdefulla insekter och lavar.
Vid kartering av vattendraget dominerades vattenvegetationen av näckmossa, men även skogssäv,
igelknopp, gäddnate, bladvass, bredkaveldun, näckros, mannagräs och starr hörde ställvis till de vanligare
arterna. Fiskfaunan är artrik och består av benlöja, abborre, mört, öring, gädda, sarv, sutare och braxen.
Arterna har fångats vid tre elfisken som utförts i bäcken 2005, 2006 och 2007. Två av lokalerna låg i den
nedre delen, nära utloppet i Storån. Den övre låg cirka 700 meter upp efter vattendraget, något uppströms
Nya Svenserum. Öring fångades på alla lokaler, men årsungar saknades i fångsterna.
Bäcken är tydligt påverkad av fysiska ingrepp. De största ingreppen hänger samman med anläggningen
av dammen vid Nya Svenserum och en sänkning av Löckrumsgöl, men det finns även en hel del spår
som sannolikt kan härledas till äldre verksamheter längs bäcken. Bedömningen av ingreppens grad var
bitvis svår att göra i fält, men sammanlagt har 26 procent av vattendragets längd bedömts vara omgrävd
medan 11 respektive 28 procent har bedömts vara kraftigt eller försiktigt rensad. De omgrävda partierna
finns främst inom de övre 640 metrarna. Dessutom finns tre onaturliga vandringshinder i bäcken. Det
nedersta ligger bara några meter uppströms utloppet i Storån och utgörs av en kort fors i anslutning till
bäckens passage under landsvägen mot Falerum. Hindret finns beskrivet i texten om den nedersta
potentiella limniska nyckelbiotopen. Nästa hinder återfinns 310 meter uppströms Storån. Här finns den
höga dammvallen som dämmer in 230 meter av bäcken och den ravin som bäcken tidigare rann i.
Dammen har 3,5 meters fallhöjd och utgör ett definitivt vandringshinder. Den anlades från början av
1990-talet. Det översta hindret ligger några tiotal meter uppströms den indämda vattenspegeln vid Nya
Svenserum. Här finns en enkel damm intill ett boningshus. Dammen utgör ett partiellt hinder för öring
och ett definitivt hinder för mört och andra svagsimmande arter.
Bibehållande av värdena
Alla åtgärder som kan skada områdets naturvärden bör undvikas. Biotopvård bör utföras inom fysiskt
påverkade sträckor och naturliga tröskelnivåer om möjligt återställas. Bäckens vandringshinder bör
åtgärdas. En återställning av det indämda partiet vid Nya Svenserum bör övervägas. Död ved bör bli
betydligt vanligare i vattnet. Kunskapen om bäckens biologi bör öka.
De mycket höga naturvärdena i de skogliga nyckelbiotoperna kommer att bevaras om bestånden lämnas
orörda och träd som faller får ligga kvar. I omgivningen till den gamla grova eken bör yngre ekar som har
förutsättningar att bli vidkroniga och grova huggas fram som arvtagare.
Skydd:
Strandskydd
236
