Ormestorp
Nr/SGU
312
Koordinater
6473700
Kommun
Söderköping
Kartblad
8G SO
Avfallsmängd
2 500 m3
Malmtyp
Fe-oxid/sulfid
Riskklassning
Ej klassad
1544550
Gruvan
Ormestorps gruva är en äldre järnmalmsgruva belägen ca två mil från Söderköping vid väg
210 mot S:t Anna, i Söderköpings kommun. Ett gruvhål finns intill vägen. Dagöppningen
är ca 20 x 30 m. Ytterligare ett hål, för närvarande igenfyllt, finns vid den mindre
varphögen intill bäcken. (Denna uppgift kommer från en lokalinvånare, 2004-03-28).
Troligtvis har det fyllts med varp. Enligt SGU (1995a) var gruvorna som djupast ca 60
meter. Under gruvans senaste brytningstid, 1821-1842, bröts 11 000 ton malm. Brytning
pågick även under 1700-talet. En hytta med slaggrester finns i närheten, på andra sidan av
väg 210. Malmmineraliseringen, vilken utgörs av magnetit och mindre magnetkis,
förekommer i linser i samband med amfibolit.
Områdesbeskrivning:
Gruvans omgivning domineras av jordbruksmark, mest åkermark. Kring själva gruvhålen
växer löv- och barrträd. Inga skyddsvärda naturobjekt har utpekats i närheten. Området
dräneras av en bäck som rinner i sydostlig riktning mot Gropviken, ca 5 km bort. Vid
besöket i mars 2004, var marken längs bäcken is- och snötäckt. Gruvområdet ligger på en
slänt strax öster om bäcken. Eftersom området med gruvavfall ligger nära bäcken utgör det
ett utströmningsområde.
Enligt SGU (1995a) består bergarten av mörk grovkornig amfibolit med leptitlinser. En
förkastning med strykesriktning NV-SO följer bäcken. Jordarterna kring gruvorna
domineras enligt SGU:s jordartskartan av lera. Mycket av varpen ligger dock direkt på
berghällar.
Det finns flera permanentbostäder inom 500 m av objektet, en del med egen brunn. Den
betydligt större Nartorps gruva ligger 1 km söder om Ormestorp.
Gruvavfall
Det finns två gruvavfallshögar, en kring gruvhålet vid vägkorsningen, den andra ca 50 m
västerut intill bäcken. Sammanlagt täcker varpen en yta av ca 4 000 m2. Mängden avfall
uppgår till mellan 1 500-3 000 m3, och består av 10 till 60 cm stora varpstycken. Merparten
av gruvvarpen är antingen icke-mineraliserat gråberg eller innehåller magnetit och visar
ingen tecken på vittring. Sulfidrikt material omfattar ca 10-20 % av varpen.
Sulfidmineraler förekommer spridda i varpbitarna och uppgår till max 5 % av innehållet.
Vittringen förekommer mest på ytorna och längs sprickor. Genomvittrade stycken är
sällsynta. Enligt SGU (1995a) är magnetkis (FeS) det förekommande sulfidmineralet.
Magnetkis anses vara ett av de mest lättvittrade sulfidmineralen.
161
Geokemiska undersökningar
Ett varpprov bestående av ca 15 delvis vittrade bitar som innehåller sulfidmineral har
samlats in för analys. Totalhalten i detta samlingsprov analyserades. Halter av vissa ämnen
redovisas i tabell 1 nedan. Koppar uppgår till ca 0,2 % av totalinnehållet. Halterna av
övriga tungmetaller är övervägande låga.
Tabell 1: Metallhalter i gruvavfall (mg/kg om inget annat anges)
Gruva
Ormestorp
Provnr.
A5
2
Fe O
3
37,5 %
S
3,4 %
Co
51,2
Cu
1940
Ni
13,8
Inga vattenprover har provtagits. Bäckvattenväxter från bäcken ca 2 km nedströms
gruvområdet visar inga förhöjda metallhalter (Källa: SGUs biogeokemiska databas).
Spridningsförutsättningar
Lermark finns mellan en del av varpen och bäcken vilket minskar spridningsförutsättningar
i mark och grundvatten. Dock finns det utgrävda fåror och diken som kan leda lakvatten till
den närliggande bäcken. Därför bedöms risken för spridning både till och via ytvatten som
relativt stor. Bäcken rinner mot sydost till Gropviken, den närmaste sjön.
Känslighet/Skyddsvärde
Även om det bor flera människor inom 500 m avstånd finns det inga brunnar omedelbart
nedströms av gruvavfallet som kan förorenas. Påverkansområdet är ett vanligt
förekommande jordbruksområde med tyngdpunkten på åkermark, och har därför inget
specifikt naturskyddsvärde.
Riskbedömning
Spridningsförutsättningarna är ganska stora med tanke på avfallets läge nära en bäck.
Eftersom människor bor i området och eftersom åkerbruk och möjligtvis djurhållning sker
bedöms även känsligheten som stor. Skyddsvärdet däremot är inte högre än måttligt. Med
undantag för koppar är tungmetallhalter låga i avfallet. Med tanke på de måttliga
avfallsmängderna och den relativt låga vittringsgraden är troligen även föroreningsnivån
mycket låg. Den samlade riskbedömningen är att avfallen utgör en mycket liten risk.
Inga ytterligare undersökningar bedöms som nödvändiga.
162
© Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 106-2004/188
163
Foto 1: Gruvavfall mellan gruvhål och vägen
Foto 2: Varphög
Foto 3: Mineraliserade och vittrade varpbitar
164
