Skabb - en vanlig och svårstoppad sjukdom mitt ibland oss Eva Pettersson Sjukdomen skabb är ett välkänt problem som ofta drabbar rödrävar. Problemen bland rävarna har minskat de senaste åren men sjukdomen finns fortfarande kvar och har spridit sig vidare till andra djur. Skabb är idag ett vanligt hudproblem bland våra hundar och ett stort problem bland grisar där det förutom lidande hos djuren också kan leda till stora ekonomiska förluster för uppfödarna. Sjukdomen är även vanlig bland människor, främst i tredje världen, men med ett normalt fungerande immunförsvar är skabb inte livshotande. Ämne som lyser om antikropp bundit till kvalsterprotein Sjukdomen orsakas av ett kvalster, Sarcoptes scabiei, som gräver gångar i huden på sin värd, t.ex. en hund. När kvalstret tar sig fram utsöndrar det olika ämnen som tros orsaka den irriterande klåda som uppstår. Eftersom Antikropp, t.ex. från hundblod kvalstret är litet (~ 0,5 mm långt) och klåda inte är ett specifikt symptom för just skabb kan det vara svårt att ställa en tidig diagnos och ju tidigare diagnos desto bättre. Om t.ex. en hund har skabb bildar den så kallade antikroppar mot kvalstret för att kunna försvara sig. Dessa antikroppar binder specifikt till olika kvalsterproteiner Kvalsterprotein (ämnen som kvalstret utsöndrar eller ämnen från själva fastsatt på platta kvalsterkroppen) och aktiverar därigenom hundens immunförsvar. Med hjälp av ett blodprovstest (se figur) kan man undersöka om sådana antikroppar finns närvarande i hundens blod och därmed avgöra, på ett tidigt Blodprovstest. Olika kvalsterproteiner fästs till ett plastunderlag stadium, om den har skabb eller inte. För att kunna utföra och därefter tillsätts en individs dessa tester måste man då och då ha nya kvalsterproteiner blod. Om antikroppar mot kvalstret som ska fästas på plattan. Än så länge har ingen lyckats få finns i blodet binder de till proteiner skabbkvalstret att leva och växa i laboratorium vilket gör på plattan och ett ämne avger ljus att varje gång det behövs nya kvalsterproteiner måste man som kan avläsas med en speciell apparat. Om individen inte har få tag på ett skabbinfekterat djur med levande kvalster. antikropparna i blodet blir det alltså Detta kan vara svårt, tidskrävande och dyrt och därför vill inte något ljus. man kunna producera kvalsterproteiner i laboratorium. På avdelningen för parasitologi på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) pågår för närvarande ett forskningsprojekt där man har lyckats producera ett antal proteiner från S. scabiei som fungerar för diagnostisering. Det man vill är att ta fram många olika proteiner för att få ett så bra och pålitligt blodprovstest som möjligt. Proceduren går till på så sätt att man tar DNA från parasiten och för in det i bakterieceller. Dessa celler lever och växer bra i laboratorium och bakterien producerar därmed ett kvalsterprotein utifrån parasit-DNA:t. Nyligen har man producerat ett protein som heter glutation S-transferas (GST) på det här sättet. Just detta protein har visat sig fungera mindre bra för diagnostisering men man kommer däremot att ha stor användning av proteinet som ett verktyg i fortsatt forskning på S. scabiei. Framöver kommer andra proteiner att tas fram som förhoppningsvis kommer att kunna användas för att utveckla ett effektivare blodprovstest för diagnostisering av skabb. Examensarbete i biologi, 20 p, HT 2002 Avdelningen för Parasitologi, Statens Veterinärmedicinska Anstalt Travvägen 22, 751 89 Uppsala Handledare: Jens Mattsson och Erland Ljunggren