Familjens söndag

Familjens söndag
Familjen, Guds goda gåva
Någon söndag under tiden september–november kan tillägnas familjen.
Förbundet mellan man och kvinna utgör
den grundval som familjen bygger på, och detta
förbund grundar sig i sin tur på Guds skapelseordning. Till äktenskapet hör kärlek, gemenskap, trohet och ömsesidig respekt. Ett tryggt
hem ger även en god grund för den nya generationens uppväxt. Denna söndag ger därför anledning att behandla också barnens ställning i
familjen, församlingen, samhället och världen.
Man kan dessutom behandla gemenskapen
mellan olika generationer, eftersom den är
betydelsefull för barnens harmoniska utveckling.
Familjesöndagen leder även tankarna mera
allmänt till gemenskapens betydelse för oss
människor. I Nya testamentet jämförs församlingen med hemmet och familjen. Gudstjänsten är en fest för hela Guds familj.
Psalm
Herren har tänkt på oss och välsignar,
han välsignar Israels släkt,
han välsignar Arons släkt.
Han välsignar dem som
fruktar honom,
både mäktiga och ringa.
Må Herren göra er talrika,
er och era barn.
Må ni välsignas av Herren,
han som har gjort himmel och jord.
LITURGISK FÄRG: grön
Antifonen upprepas.
Ps. 115:12–15
Ära vare Fadern och Sonen
och den heliga Anden,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen.
PSALMFÖRSLAG
I
462 Välsignad vår gemenskap är
Dps 464
489
237
461
465
Som mannen och kvinnan
När du med en hungrig broder
Se, livet vill blomma
Som människor möts vi på vägen
Ett barn som döpts i Jesu namn
Hallelujavers
Som plantor av olivträd
är barnen kring ditt bord.
Ps. 128:3
eller
Barns och spädbarns rop
har du gjort till en lovsång åt dig.
Bibeltexterna
Matt. 21:16
Psaltarpsalm
Antifon
Låt barnen komma hit till mig och
hindra dem inte:
Guds rike tillhör sådana som de.
Luk. 18:16
420
ÖVRIGA KYRKLIGA HELGDAGAR
Första årgången
Evangelium
Mark. 10:13–16
Första läsningen
1 Mos. 2:18–24
Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon
som kan vara honom till hjälp.” Så formade
Herren Gud av jord alla markens djur och
alla himlens fåglar och förde fram dem till
mannen för att se vad han skulle kalla dem.
Varje levande varelse fick det namn som
mannen gav den. Mannen gav namn åt all
boskap, alla himlens fåglar och alla vilda
djur. Men han fann inte någon som kunde
vara honom till hjälp. Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov
tog Gud ett av hans revben och fyllde igen
hålet med kött. Av revbenet som han hade
tagit från mannen byggde Herren Gud en
kvinna och förde fram henne till mannen.
Då sade mannen:
”Den här gången är det ben
av mina ben,
kött av mitt kött.
Kvinna skall hon heta,
av man är hon tagen.”
Det är därför en man lämnar sin far och
mor för att leva med sin hustru, och de blir
ett.
Andra läsningen
Ef. 6:1–4
Ni barn, lyd era föräldrar för Herrens skull,
det är er skyldighet. Visa aktning för din far
och din mor; det är det första bud som följs
av ett löfte: så att det går dig väl och du får
leva länge på jorden. Och ni fäder, reta inte
upp era barn, utan fostra och vägled dem
efter Herrens vilja.
Folk kom till Jesus med barn för att han
skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han
förargad och sade: ”Låt barnen komma hit
till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som
inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade
dem.
Andra årgången
Första läsningen
2 Mos. 2:1–10
En man av Levis släkt gifte sig med Levis
dotter, och hon blev havande och födde
en son. Hon såg vilken fin pojke det var
och höll honom gömd i tre månader. Sedan kunde hon inte gömma honom längre
utan tog en korg av papyrusgräs och tätade
den med beck och tjära, lade barnet i den
och satte ut den i vassen vid Nilstranden.
Pojkens syster ställde sig ett stycke därifrån för att se hur det skulle gå med honom.
Då kom faraos dotter ner till floden för
att bada, och hennes hovdamer gick fram
och tillbaka utmed stranden. Hon fick syn
på korgen i vassen och skickade en slavinna
att hämta den. När hon öppnade den såg
hon att där låg en pojke och grät. Hon
tyckte synd om honom och sade: ”Det är
nog ett av de hebreiska barnen.”
Då sade pojkens syster till faraos dotter: ”Skall jag skaffa en hebreisk kvinna
som kan amma barnet åt dig?” – ”Ja, gör
det”, svarade faraos dotter. Då gick flickan
och hämtade pojkens mor, och faraos dotter sade till henne: ”Ta med dig det här
barnet och amma det åt mig. Jag skall be-
FAMILJENS SÖNDAG
421
tala dig för det.” Kvinnan tog då pojken
och ammade honom. När pojken blev
större förde hon honom till faraos dotter,
som adopterade honom och gav honom
namnet Mose. ”Jag har ju dragit upp honom ur vattnet”, sade hon.
Andra läsningen
1 Joh. 2:12–14
Jag skriver till er, mina barn: ni har fått era
synder förlåtna för hans namns skull. Jag
skriver till er, fäder: ni känner honom som
är till från början. Jag skriver till er som är
unga: ni har besegrat den Onde.
Jag har skrivit till er, barn: ni känner
Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni känner honom som är till från början. Jag har
skrivit till er som är unga: ni är starka och
Guds ord förblir i er och ni har besegrat
den Onde.
Evangelium
Matt. 12:46–50
Medan Jesus ännu talade till folket kom
hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom, och någon
sade till honom: ”Din mor och dina bröder står där ute och vill tala med dig.” Han
svarade honom: ”Vem är min mor, och
vilka är mina bröder?” Och han visade med
handen på sina lärjungar och sade: ”Det
här är min mor och mina bröder. Den som
gör min himmelske faders vilja är min bror
och syster och mor.”
422
Tredje årgången
Första läsningen
Höga V. 8:6–7
Stark som döden är kärleken,
lidelsen obeveklig som graven.
Dess pilar är flammande eld,
en ljungande låga.
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
Om en man gav allt han ägde
för kärleken,
vem skulle ringakta honom?
eller
1 Mos. 18:1–10 (11–15)
Herren visade sig för Abraham i Mamres
lund. Abraham satt i tältöppningen under
den hetaste tiden på dagen. Han såg upp
och fick se tre män stå där framför honom.
Då reste han sig från sin plats i tältöppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken. ”Herre”, sade han,
”visa mig den hedern att du inte går förbi
din tjänare. Låt mig hämta lite vatten så
att ni får tvätta av era fötter. Sedan kan ni
lägga er och vila under ett träd, så tar jag
fram lite mat som ni kan styrka er med
innan ni fortsätter – nu när ni ändå har
kommit vägen förbi.” De svarade: ”Ja, gör
det!” Abraham skyndade sig in i tältet till
Sara och sade: ”Fort, tag tre mått av det
bästa mjölet och baka bröd.” Sedan sprang
Abraham bort till boskapen, tog en fin
spädkalv och gav den till en tjänare, som
skyndade sig att anrätta den. Han tog tjockmjölk och sötmjölk och kalven som han
låtit anrätta och satte fram åt dem. Själv
stod han bredvid dem under trädet medan
de åt.
Sedan frågade de honom: ”Var är Sara,
din hustru?” Abraham svarade: ”Inne i tältet.” Då sade han: ”Jag kommer tillbaka till
dig nästa år vid den här tiden, och då skall
ÖVRIGA KYRKLIGA HELGDAGAR
din hustru Sara ha en son.” Detta hörde
Sara, där hon stod i tältöppningen bakom
honom. (Nu var både Abraham och Sara
mycket gamla och Sara var inte längre i
fruktsam ålder. Därför log Sara för sig själv
och tänkte: ”Skulle jag upptändas av lusta
nu när jag är vissnad och min man är gammal?” Då sade Herren till Abraham: ”Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda
barn, jag som är så gammal? – Finns det
någonting som är omöjligt för Herren? Jag
kommer tillbaka till dig nästa år vid den
här tiden, och då har Sara en son.” Sara
blev rädd och sade: ”Jag log inte.” Men
Herren sade: ”Jo, visst log du.”)
Dagens bön
1.
Allsmäktige Gud och Fader.
Du skapade oss människor
för att vi skulle leva tillsammans.
Ge oss ömsesidig tillit,
kärlek och trofasthet.
Bevara våra hem.
Gör dem till platser där människor
har det gott tillsammans.
När du låter prövningar drabba oss,
låt dem föra oss närmare dig
och närmare varandra.
I Jesu Kristi namn.
2.
Andra läsningen
Kol. 3:18–21
Ni kvinnor, underordna er era män, som
det anstår kristna. Ni män, älska era hustrur och var inte elaka mot dem. Ni barn,
lyd era föräldrar i allt, ty så bör det vara
bland kristna. Ni fäder, reta inte upp era
barn, då tappar de modet.
Herre,
du vet att vi ofta kommer till korta
med våra närmaste.
Många barn och vuxna far illa i sina hem.
Hjälp oss att ta ansvar för våra familjer
och att ha omsorg om varandra.
Låt barnen känna sig älskade.
Hjälp dem som saknar hem och familj.
Fader, vi ber till dig i Jesu Kristi namn.
3.
Evangelium
Mark. 10:2–9
Några fariseer kom fram, och för att sätta
honom på prov frågade de: ”Är det tillåtet
för en man att skilja sig från sin hustru?”
Han sade: ”Vilka bestämmelser har Mose
gett er?” De svarade: ”Mose tillåter att man
skriver ett skilsmässobrev och skiljer sig.”
Jesus sade: ”Ja, därför att ni är förstockade
skrev han denna bestämmelse. Men vid
skapelsen gjorde Gud dem till man och
kvinna. Därför skall en man lämna sin far och
sin mor för att leva med sin hustru, och de två
skall bli ett. De är inte längre två utan ett.
Vad Gud har fogat samman får människan
alltså inte skilja åt.”
Helige Gud, käre himmelske Fader.
Du är kärlekens rika källa.
Vi tackar dig för att också vi
har fått förmågan att älska.
Tack för äktenskapets gåva.
Skydda kärleken mellan dem
som bildat ett gemensamt hem.
Låt kärleken fördjupas allt mera
både under glädjens och
prövningens dagar.
Gör våra hem till trygga platser
där båda makarna kan växa till
i den kallelse som du har gett dem.
Hjälp makarna att i ömhet och tålamod
ha fördrag med varandras fel.
Hjälp oss att förlåta varandra
så som du har förlåtit oss.
FAMILJENS SÖNDAG
423
Vi tackar dig för att din kärlek helar allt
som är bristfälligt och svagt.
Vi lämnar våra hem och alla våra kära
i dina händer.
Hör oss för Jesu Kristi skull.
4.
Herre Jesus,
du tog barnen i din famn.
Tag också emot det barn
som lever inne i oss
och låt oss få värmas av ditt
vänliga ansikte
när du ser på oss med kärlek.
Du ser hur djupt de missriktade kraven
på vuxenhet
är rotade i oss,
tvånget att ha rätt,
tvånget att kunna och orka.
Gör oss öppna för att ta emot ditt rike,
för att leva där som barn i sitt eget hem.
Lär oss att lita på dig
som ett barn litar på sin mor och far.
Vi ber i ditt namn.
6.
Gode Gud.
Tack för den stora gåvan
att du lägger ett litet barn
i svaga och ofullkomliga
människors händer.
Hjälp föräldrarna att ta ansvar för sina barn
och stöd dem i deras fostrargärning.
Låt barnen växa upp i trygghet
och lär dem att lita på dig.
Hör oss för Jesu skull.
7.
Herre Jesus Kristus.
Du lät barnen komma till dig.
Hjälp oss att lära av ditt exempel.
Lär oss att se hur stor gåva
du har gett oss i våra barn.
Led oss att handla så
att alla världens barn
kan leva i trygghet.
Jesus, tack för din kärlek.
5.
Käre himmelske Far.
Tack för hemmets gåva.
Tack för den glädje som ett barn
för med sig.
Tack för den levnadsvisdom
och erfarenhet
som vuxna kan erbjuda barnen.
Hjälp vuxna och barn
att uppskatta varandra
och att växa tillsammans.
Hjälp familjerna att söka hjälp hos dig
i alla situationer.
Hör oss för Jesu skull.
424
ÖVRIGA KYRKLIGA HELGDAGAR