IP/00/976
Bryssel den 6/9/2000
Kommissionen antar ett kraftfullt paket för att
snabba på reformen av EU:s arbetsmarknad
På förslag av Anna Diamantopoulou, kommissionär för sysselsättning och
socialpolitik, sa kommissionen i dag ja till ett nytt stort sysselsättningspaket
som efterlyser nya ansträngningar för att utnyttja det positiva tillväxtklimatet
och skapa flera jobb i Europa. Paketet, som är det första sedan det särskilda
toppmötet om sysselsättning i Lissabon, omfattar nya sysselsättningsriktlinjer för alla regeringar inom EU samt särskilda rekommendationer
riktade till enskilda medlemsstater.
Med en uppmaning till Europas alla beslutsfattare sa Anna Diamantopoulou: "När det
gäller att reformera EU:s arbetsmarknad kan vi inte slå oss till ro. Vi har möjlighet att
skapa flera och bättre jobb i hela EU i den tillväxt- och låginflationsekonomi som nu
råder. Denna tillväxtmöjlighet får vi inte missa. Vi har nått långt under de sista åren,
men nu behöver vi ta nya tag för att skapa jobb i Europa. Om vi genomför detta
sysselsättningspaket, kommer ingen att kunna hävda att Europas arbetsmarknader
håller tillbaka tillväxten."
Efter att ingående ha analyserat sysselsättningspolitiken och sysselsättningsläget i
EU:s samtliga medlemsstater, kommer kommissionen fram till att betydande
framsteg har gjorts genom de strukturella reformer som var avsedda att öka
dynamiken och anpassningsförmågan hos Europas arbetsmarknader, men att
regeringarna kan och måste göra mera. Även om långtidsarbetslösheten är på
nedåtgående, så hör nästan hälften av de arbetslösa inom EU fortfarande hemma i
denna kategori. Skillnader mellan könen när det gäller sysselsättning, arbetslöshet
och lön finns fortfarande kvar och större regionala skillnader är svåra att utrota.
Deltagande i livslångt lärande är fortfarande lågt, aktiva åtgärder för den äldre
arbetskraften är begränsade och samtidigt bildas det flaskhalsar inom vissa områden
både när det gäller tillgång till arbetskraft och kvalifikationer.
Anna Diamantopoulou sa: "Det finns ingen anledning till att hög arbetslöshet skall
fortsätta att betraktas som det normala i något europeiskt land. Vi vill ha fler och
bättre arbeten för alla Europas medborgare. Vi ställer upp nya höga mål: att utrota
analfabetismen, att ge alla möjligheter till livslångt lärande, att göra slut på
fattigdomsfällan. Vi kommer inte att tillåta att det skapas en klass av fattiga
arbetande i Europa. Vårt mål är arbeten med hög kvalitet för en högt utbildad
arbetskraft."
De viktigaste områdena för rekommendationer
Aktiva och förebyggande politiska åtgärder för att bekämpa ungdoms- och
långtidsarbetslösheten. Utvecklingen är ojämn i medlemsstaterna när det gäller att
uppnå målet att alla ungdomar skall erbjudas en ny start innan de har varit
arbetslösa i sex månader och alla vuxna inom tolv månader. De största framstegen
har i själva verket gjorts i de medlemsstater som redan låg långt framme: Sverige,
Förenade kungariket, Österrike, Finland och Luxemburg. En del framsteg har gjorts
av de flesta övriga medlemsstaterna, även om utvecklingen har varit ganska ojämn i
Belgien och det särskilt finns skäl att vara orolig för att Grekland och Italien skall
kunna uppfylla de allmänna målen 2002, den tidsfrist som satts. Kommissionen har
lagt fram rekommendationer på detta område till sju medlemsstater (Belgien,
Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Italien, Spanien och Tyskland).
Reformer av skatte- och bidragssystemen. Få av medlemsstaterna har genomfört
en omfattande översyn och reformering av sina skatte- och bidragssystem – med
undantag av Danmark, Förenade kungariket och Nederländerna. Detta förblir därför
ett prioriterat område för åtgärder på medlemsstatsnivå. Särskilda
rekommendationer har utfärdats till 5 länder (Belgien, Finland Grekland Spanien och
Sverige).
Skatt på arbete. Utvecklingen när det gäller att reducera skatten på arbete har varit
långsam och ojämn i alla medlemsstater. Den faktiska genomsnittliga EU-skatten på
arbete, som låg strax över 39 % 1998, ligger fortfarande 15 procentenheter högre än
i USA. Särskilda rekommendationer att reducera skatten på arbete har utfärdats till
sju medlemsstater (Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Sverige, Tyskland,
Österrike ).
Kvalifikationer och livslångt lärande. För att kunna möta utmaningen att bygga
upp en konkurrenskraftig kunskapsbaserad ekonomi behöver mycket mer göras när
det gäller kvalifikationer och livslångt lärande för att främja anställbarhet och
anpassningsförmåga i den nya ekonomin. Framsteg har gjorts inom allmän
utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande, men en del länder släpar fortfarande
efter och mer behöver göras. De flesta medlemsstaterna behöver fortfarande
utarbeta omfattande strategier för livslångt lärande. Rekommendationer som avser
kvalifikationer och livslångt lärande har utfärdats till tio medlemsstater (Belgien,
Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Portugal,
Spanien och Tyskland).
Äldre arbetstagare och aktivt åldrande. Variationer i de äldre arbetstagarnas
förvärvsfrekvens är en viktig faktor bakom skillnaderna i sysselsättnings- och
arbetslöshetssiffrorna i medlemsstaterna. De politiska åtgärderna här rör områdena
skatte- och bidragssystem samt utbildning och åtgärder mot diskriminering.
Medlemsstaterna håller på att utarbeta aktiva förebyggande åtgärder på detta
område, där de mest omfattande reformerna redan vidtagits eller planeras i
Danmark, Tyskland, Nederländerna, Österrike och Finland. Rekommendationer
avseende den äldre arbetskraften har utfärdats till fem länder (Danmark, Frankrike,
Italien, Tyskland, Österrike).
2
Integrering av jämställdhetsaspekten och lika möjligheter. Skillnader i
sysselsättningsgraden mellan män och kvinnor är en huvudfaktor bakom olika
sysselsättningsgrad i länderna och mellan EU och USA. Länder där skillnader mellan
könen är större än 20 procentenheter är Spanien, Grekland, Italien och Irland. Det
finns också fortfarande betydande skillnader mellan män och kvinnor när det gäller
lönen. Inom EU får kvinnorna i genomsnitt 83 % av männens timlön. Skillnaderna är
störst i Tyskland, Irland, Österrike och Förenade kungariket. Även om en rad
politiska åtgärder håller på att vidtas i medlemsstaterna, återstår det mycket att göra,
och det är en besvikelse att de två länder som har de största skillnaderna mellan
könen och den lägsta sysselsättningen, nämligen Spanien och Grekland, endast har
vidtagit begränsade åtgärder för att förbättra situationen. Rekommendationer om
integrering av jämställdhetsaspekten och lika möjligheter har utfärdats till elva länder
(Danmark, Finland, Förenade kungariket, Irland, Italien, Luxemburg, Portugal,
Spanien, Sverige, Tyskland, Österrike).
Tjänstesektorn. Tjänstesektorn är den sektor inom vilken det högsta antalet
nettojobb skapas inom EU. Åtgärder för att främja företagande, för att reformera
skatte- och bidragssystemen samt för att reducera skatten på arbete är samtliga
relevanta här, tillsammans med åtgärder för att förenkla de administrativa bördorna.
Sysselsättningen inom tjänsteyrken är fortfarande mycket högre i USA, där den är
73,8 % av den totala sysselsättningen jämfört med 66,1 % i EU. Rekommendationer
för tjänstesektorn har utfärdats till två länder (Grekland, Portugal).
Arbetsmarknadens parter och modernisering av arbetsorganisationen. Att
skapa en kvalificerad arbetskraft och moderna anpassningsbara företag är ett
huvudelement
i
sysselsättningsstrategin.
Otillräcklig
rapportering
från
arbetsmarknadens parter gör att det är svårt att rätt bedöma anpassningspelaren i
sysselsättningsriktlinjerna. Det finns jämförelsevis få bevis på att det förekommer
omfattande ansträngningar för att modernisera arbetsorganisationen, med endast
trevande steg mot att införa mer flexibla former av kontrakt. Rekommendationer har
utfärdats till sex länder (Förenade kungariket, Grekland, Luxemburg, Nederländerna,
Portugal, Spanien).
De nya sysselsättningsriktlinjerna för 2001
De nya sysselsättningsriktlinjerna innehåller en del viktiga ändringar och tillägg
jämfört med riktlinjerna för 2000. Detta beror på att man tagit hänsyn till den politiska
utvecklingen, till det fortsatta behovet av strukturreformer på de europeiska
arbetsmarknaderna, till att man vid toppmötet i Lissabon fastställde att det nya
strategiska målet skall vara att bygga en konkurrenskraftig kunskapsbaserad
ekonomi för alla samt till beslutet i Lissabon att göra en bedömning av framstegen
2002.
I sysselsättningsriktlinjerna för 2001 uppmanas medlemsstaterna att fastställa egna
mål så att de i enlighet med vad som beslutades i Lissabon senast 2010 uppnår en
sysselsättningsgrad på 70 % generellt och över 60 % för kvinnor. I riktlinjerna
uppmanas medlemsstaterna också att göra mer uttalade åtaganden när det gäller att
utveckla strategier för livslångt lärande. Strategierna bör gälla allmän och yrkesinriktad utbildning under hela livscykeln och fastställa vem som bör göra vad och på
vilken nivå. Arbetsmarknadens parter uppmanas att inta en aktivare roll när det gäller
att genomföra centrala delar av sysselsättningsstrategin. En mängd särskilda mål
bör fastställas.
3
Till de övriga nya inslagen i riktlinjerna hör bl.a. följande:
- Att ta itu med bristen på arbetskraft, flaskhalsar och kompetensbrist.
- Att undanröja fattigdomsfällan, undvika att det uppstår "fattiga arbetande" och
motverka marginalisering.
- Att undanröja analfabetism.
- Att höja målen inom utbildningspolitiken.
- Att utforma mångsidiga strategier när det gäller aktivt åldrande och äldre
arbetstagare.
- Att öka investeringarna i mänskliga resurser.
- Att bygga upp ett kunskapsbaserat samhälle genom att investera i allmän och
yrkesinriktad utbildning.
- Att fastställa och motverka diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt
ursprung, religion eller övertygelse, ålder eller sexuell läggning.
- Att utveckla politiken för lika möjligheter genom ökat samråd med olika
jämställdhetsorgan.
- Att överväga att fastställa mål när det gäller barnomsorg.
I artikel 128.2 i EG-fördraget föreskrivs att rådet inom ramen för en samordnad
sysselsättningsstrategi varje år skall lägga fast riktlinjer som medlemsstaterna skall
beakta i sin sysselsättningspolitik. Medlemsstaterna skall varje år överlämna en
rapport till kommissionen (i form av nationella handlingsplaner) om situationen på
sina respektive arbetsmarknader. Kommissionen granskar sedan i den gemensamma rapporten om sysselsättningen (gemensam rapport med rådet) hur långt
medlemsstaterna har kommit när det gäller genomförandet av de riktlinjer som
antogs året före och kan även lägga fram förslag till rekommendationer till rådet. För
andra året i rad antogs i dag rekommendationer som skall utfärdas till medlemsstaterna. Den gemensamma rapporten om sysselsättningen kommer att överlämnas
till Europeiska rådet i Nice i december 2000 och skall tjäna som grund för nästa års
riktlinjer. Den europeiska sysselsättningsstrategin finansieras med medel ur
Europeiska socialfonden, som under perioden 2000-2006 särskilt skall ägna sig åt
sysselsättningsproblemen i varje medlemsstat.
Bakgrundsuppgifter
- Gynnsamma utsikter till tillväxt. Bruttonationalprodukten i EU förväntas öka med
3,4 % år 2000 och 3,1 % år 2001. Detta borde göra det möjligt att avsevärt höja
sysselsättningen.
- Arbetslösheten i EU. År 1999 var arbetslösheten 9,2 %, i juni 2000 var den 8,4%
och 2001 förväntas den vara under 8 %. Den geografiska och sociala
fördelningen är dock fortfarande mycket ojämn.
- I juni 2000 fanns det 14,4 miljoner arbetslösa i EU. År 1999 var arbetslösheten
bland män 7,9 %, bland kvinnor 10,8 % och bland ungdomar 8,5 %.
- Långtidsarbetslösheten (längre än 12 månader) sjönk till 4,2 % år 1999 från
4,9 % år 1998. Långtidsarbetslösheten är 45 % av den totala arbetslösheten.
- Arbetslösheten är lägst i Österrike, Danmark, Luxemburg, Nederländerna, Irland
och Portugal och högst i Spanien, Grekland, Frankrike, Italien och Finland.
- Hela sysselsättningsgraden i EU ökade till 62,2 % år 1999 från 61,3 % år 1998.
Den är dock betydligt lägre än i USA och Japan (cirka 75%).
- Av de nya arbetstillfällena gick 70 % till kvinnor. Sysselsättningen bland kvinnor
år 1999 var 53 % och bland män 71,5 %. Skillnaden mellan könen var 18,5
procentenheter, jämfört med 27 procentenheter i början av 1990-talet.
4
- Sysselsättningen har ökat mest inom tjänstesektorn, men även inom industrin
ökade antalet arbetstillfällen.
- Arbetstillfällena inom chefsyrken, specialistyrken och tekniska yrken har ökat
dubbelt så snabbt som antalet nya arbetstillfällen i genomsnitt ökat sedan 1994.
Antalet arbetstillfällen för facklärda och ej facklärda arbetare har minskat.
- År 1999 ökade sysselsättningen mest i Irland, Luxemburg, Finland, Spanien och
Nederländerna.
- Sysselsättningsgraden är högst i Danmark (76,5 %). I Sverige, Nederländerna
och Förenade kungariket är den över 70 %. Lägst är sysselsättningen i Spanien,
Italien och Grekland med under 55 %.
- Förvärvsfrekvensen bland kvinnor är högst i Danmark, Sverige, Förenade
kungariket, Finland och Nederländerna och lägst i Spanien, Italien, Grekland,
Belgien och Luxemburg.
5
