Sällsynta fiskar i Östergötland

1
BO DELLING
SVEN O. KULLANDER BJ
TENGELIN
Sällsynta fiskar i Östergötland
Fiskefunktionen 2000-04-15
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Förord ..........................................................................................................................................5
INLEDNING ...............................................................................................................................6
BAKGRUND ..........................................................................................................................6
SYFTE.....................................................................................................................................7
KVARTÄRGEOLOGISK BAKGRUND ...............................................................................7
ASP..............................................................................................................................................8
ASPEN I ÖSTERGÖTLAND .................................................................................................9
RESULTAT.......................................................................................................................10
Glan...............................................................................................................................10
Roxen ............................................................................................................................10
Stångån .........................................................................................................................11
Ärlången .......................................................................................................................11
Svartån med Lillån och Kapellån...............................................................................11
Asplången .....................................................................................................................11
DISKUSSION ...................................................................................................................11
NISSÖGA..................................................................................................................................12
NISSÖGA I ÖSTERGÖTLAND...........................................................................................13
METODER........................................................................................................................13
RESULTAT.......................................................................................................................14
1. Motala ström..................................................................................................................16
1.1. Svartåsystemet ............................................................................................................16
1.1.1. Kapellån med Fettjestadsån, Humpån och Lillsjön .................................................16
Kapellån vid Ekhagen mellan Tolefors och Lagerlunda..........................................16
Kapellån vid Lagerlunda ............................................................................................16
Kapellån vid Rakered..................................................................................................16
Kapellån vid Åhagen ...................................................................................................17
Fettjestadsån vid Gälstad kvarn.................................................................................17
Fettjestadsån vid Ågården ..........................................................................................17
Humpån vid Gälstad Lundby .....................................................................................18
Lillsjön vid Gammalkil................................................................................................18
Kommentarer...............................................................................................................18
1.1.2. Skenaån och Örbackens kalkkärr ............................................................................18
Bäck vid Örbacken ......................................................................................................18
Skenaån vid Biskopsberga ..........................................................................................19
Skenaån i centrala Skänninge.....................................................................................19
Kommentarer...............................................................................................................19
1.1.3. Svartåns huvudfåra ..................................................................................................19
Skonbergabäckens mynning i Svartån ......................................................................20
Kraftstationen vid Öjebro...........................................................................................20
Bro Spångsholm-Kavlebäck .......................................................................................20
Öringe, nedströms forsen............................................................................................20
Hulterstad.....................................................................................................................21
Kommentarer...............................................................................................................21
1.2. Stångåsystemet ...........................................................................................................21
1.2.1. Stångån med sjöarna i Kinda kanal .........................................................................21
Stångån vid Hjulsbrobaden ........................................................................................21
Stora Rängen vid Stafsätter........................................................................................21
Järnlunden ...................................................................................................................22
Ämmern........................................................................................................................22
Åsunden ........................................................................................................................22
Nimmern.......................................................................................................................22
Juttern ..........................................................................................................................23
Björkern .......................................................................................................................23
Kommentarer...............................................................................................................23
3
1.2.3. Kisasjön och Övre Föllingen i Kisaåns (Storåns) vattensystem ..............................23
Övre Föllingen..............................................................................................................24
Kommentar ..................................................................................................................24
1.2.4. Sätrasjön och Storsjön (vid Kristineberg)................................................................24
Sätrasjön.......................................................................................................................24
Storsjön.........................................................................................................................25
Kommentar ..................................................................................................................25
1.3. Kräpplingeån med sjöarna Örbågen, Ören,Vin, Svinstadsjön och Värnasjön............25
Svinstadsjön och Värnasjön .......................................................................................25
Vin .................................................................................................................................26
Ören ..............................................................................................................................26
Örbågen ........................................................................................................................26
Kommentarer...............................................................................................................26
1.4. Motala ströms huvudfåra och sjöar i dess angränsning ..............................................26
Boren.............................................................................................................................27
Ålebäcken .....................................................................................................................27
Mjölnaån ......................................................................................................................27
Lorbybäcken ................................................................................................................28
Kommentarer...............................................................................................................28
1.5. Mårn, Bönnern, Börgölsåns sjöar och Stråken ...........................................................28
Mårn .............................................................................................................................28
Bönnern ........................................................................................................................28
Gron ..............................................................................................................................29
Stråken..........................................................................................................................29
Kärringfisket................................................................................................................29
Stora Skiren..................................................................................................................29
Björken .........................................................................................................................29
Kommentar ..................................................................................................................30
1.6. Södra Teden i Kumlaåns vattensystem.......................................................................30
Kommentar ..................................................................................................................30
2. Söderköpingsån .............................................................................................................30
2.1. Hällaån och dess sjöar ................................................................................................30
Strolången.....................................................................................................................30
Ken ................................................................................................................................31
Yxningen.......................................................................................................................31
Borkhultsån..................................................................................................................31
Borken...........................................................................................................................32
Såken.............................................................................................................................32
Risten ............................................................................................................................32
Kommentar ..................................................................................................................32
2.1 Storån med Sjöarna Hövern och Skiren.......................................................................33
Hövern ..........................................................................................................................33
Skiren............................................................................................................................33
Kommentar ..................................................................................................................33
3.1. Edsån och Bysjön .......................................................................................................33
Bysjön ...........................................................................................................................33
Edsån uppström Åkervristen......................................................................................34
Kommentar ..................................................................................................................34
4. Tynn...............................................................................................................................34
Tynn vid Draboviken...................................................................................................34
Kommentar ..................................................................................................................35
5. Vindån med Vindommen och Önn ................................................................................35
Vindommen ..................................................................................................................35
Önn................................................................................................................................35
Kommentar ..................................................................................................................35
6. Övrigt.............................................................................................................................35
DISKUSSION .......................................................................................................................36
HORNSIMPA............................................................................................................................37
HORNSIMPAN I ÖSTERGÖTLAND..................................................................................39
RESULTAT.......................................................................................................................39
4
Vättern..........................................................................................................................40
Åsunden ........................................................................................................................41
Åländern .......................................................................................................................41
Björkern .......................................................................................................................41
Övre Föllingen..............................................................................................................41
Yxningen.......................................................................................................................41
Borken...........................................................................................................................41
Såken.............................................................................................................................42
Ören ..............................................................................................................................42
DISKUSSION .......................................................................................................................42
FÄRNA......................................................................................................................................43
SAMMANFATTANDE DISKUSSION ...................................................................................44
FISKARNA ...........................................................................................................................44
BIOTOPERNA......................................................................................................................46
ERKÄNNANDE .......................................................................................................................46
LITTERATUR ..........................................................................................................................47
Omslagsbilder
Uppifrån: Kappellån mellan Lagerlunda och Tolefors med nissöga från sjön Åsunden;
Norrviken i sjön Borken med hornsimpa från densamma; Stångån vid Hjulsbrobaden med asp
insamlad några 100 m nedströms. (Foto: nissöga och asp, Henrik Dahlgren (NRM); övriga, Bo
Delling (NRM).
5
Förord
Fisk har alltid varit föremål för människans intresse. Fram till början av 1900talet var fisk en mycket viktig resurs för självhushållet. Idag har fisken i större
utsträckning än tidigare blivit föremål för rekreation snarare än som en
födoresurs.
Det har dock alltid funnits fiskarter som, på grund av sin storlek eller beteende,
inte i någon större utsträckning har varit föremål för människans intresse vare
sig som föda eller för rekreation. Kunskapen om dessa fiskarters utbredning
och deras roll i det limniska ekosystemet har därför varit bristfällig. Eftersom
dessa arter lever ett undanskymt liv, har eventuella skador som uppstått genom
direkta fysiska ingrepp eller utsläpp i deras livsmiljö inte uppmärksammats.
Det är därför mycket positivt att föreliggande rapport har kunnat sammanställas, så att några av dessa fiskarters utbredning har kunnat kartläggas. I och
med detta arbete finns nu en ökad kunskap om utbredningen inom Östergötland
av tre av landets sällsynta fiskarter. Därmed finns även ett underlag för att
kunna gå vidare och se över behovet av eventuella skydds- och bevarandeåtgärder.
Författarna har själva ansvarat för projektgenomförande och sammanställning
av materialet och står själva för de åsikter som framförs i rapporten.
Per-Erik Larson
Länsfiskekonsulent
Titel:
Sällsynta fiskar i Östergötland
Författare:
Bo Delling, Sven O. Kullander, Björn Tengelin
Utgiven av:
Länsstyrelsen Östergötland
Beställningsadress:
Länsstyrelsen Östergötland
581 86 LINKÖPING
Copyright:
Innehållet i denna rapport får gärna citeras eller
refereras under förutsättning att källan uppges.
Länsstyrelsens rapport:
2000:2
ISBN:
91-7488-147-0
Upplaga:
80 ex
6
Sällsynta fiskar i Östergötland
Asp, Nissöga, Hornsimpa
INLEDNING
BAKGRUND
Föreliggande projekt, Sällsynta fiskar i Östergötland, syftar till att belysa
förekomst, miljöbetingelser och vissa biologiska faktorer för fiskarterna asp,
nissöga och hornsimpa. Dessa arter har tidigare påträffats sporadiskt i Östergötland, eller finns dokumenterade i äldre undersökningar.
Alla tre arterna bör med rätta karakteriseras som sällsynta då de endast i
undantagsfall påträffas. De förekommer inte heller mer allmänt på något annat
håll i Sverige. I Ahlén & Tjernberg (1996) redovisas asp och nissöga som sällsynta. Definitionen är här ”arter (taxa) som för närvarande inte är akut hotade
eller sårbara men som ändå är i riskzonen på grund av en population som har en
liten totalstorlek eller har en utbredning som endera är mycket lokalt begränsad
eller utglesad.”
Hornsimpa är placerad i en lägre klass, hänsynskrävande, innehållande ”arter
(taxa) som inte tillhör kategori akut hotade, sårbara eller sällsynta men som ändå
kräver artvis utformad hänsyn.”
Under projektets gång har kriterierna för bedömning av hotstatus, liksom klassificeringstermerna, förändrats. Nissöga och hornsimpa bedöms som missgynnade
och asp som sårbar.
Dessa fiskar har vi stött på lite här och där under en rad med år vid fiskeribiologiska undersökning i länet, eller vid kontakter med andra fiskintresserade.
Vårt intresse har därvid väckts för att ytterligare undersöka dessa rapporter, samt
att vetenskapligt säkerställa uppgifterna. Ett flertal försök har gjorts för att väcka
intresse för dessa rara fiskar, och för att åstadkomma en finansiering av ett större
länsövergripande projekt. Genom länsstyrelsens initiativ har vi nu uppnått detta
mål.
Projektet har under hela projekttiden förvaltats och drivits av Björn Tengelin,
som vid projektstarten var anställd vid Östergötlands läns Hushållningssällskap
men under projektets gång flyttat till en ny tjänst vid Örebro läns Hushållningssällskap.
Huvudfinansiär av projektet har varit länsstyrelsen i Östergötlands län och
merparten av projektmedlen har baserats på det statliga fiskevårdsbidraget men
även med medel avseende biologisk mångfald och miljöövervakning. Medel har
också beviljats från Östgötastiftelsen Natur & Fritid.
Den allra största delen av fältarbetet och resultasammanställningen har skötts av
Naturhistoriska riksmuseet, av Bo Delling, tillsammans med Sven O. Kullander
och Erik Åhlander, Sektionen för vertebratzoologi. De båda senares arbetsinsats
utgör museets delfinansiering av projektet. I planeringen, genomförandet samt
slutrapporteringen har Per-Erik Larson, länsfiskekonsulent vid Länsstyrelsen i
7
Östergötland, deltagit.
SYFTE
Undersökningen har syftat till att samla in och sammanställa så mycket information som möjligt kring asp, nissöga och hornsimpa. Genom våra egna
erfarenheter, med hjälp av tips från allmänheten, sportfiskare och andra intresserade, samt med äldre uppgifter, har vi försökt att finna och fånga fisk av
dessa arter på så många lokaler som möjligt.
Vi vill efter bästa förmåga visa vara dessa fiskar förekommer idag. Med detta
som grund har vi också försökt att karakterisera hur biotopen, miljön, ser ut där
de påträffas. Med sådan samlad information kan man bättre förstå var de finns,
varför de finns där, vilka miljökrav de har, och då också vad som kan utgöra
miljöhot. Detta ska ligga till grund för att i framtiden kunna utforma skötselplaner och skyddsområden.
Utan att egentligen vara ett syfte från början av projektet har vi också försökt att
hitta metoder som underlättar insamling av dessa arter. Speciellt nissögat har
varit svårt att påvisa då inga bra fångstmetoder har funnits.
Slutligen har vi i denna undersökning även stött på enstaka andra mindre vanliga
fiskarter. Även dessa har vi valt att sammanställa lite mer ingående. Resultat
med kommentarer och diskussion redovisas uppdelat efter art. Rapporten
avslutas med en sammanfattande diskussion.
KVARTÄRGEOLOGISK BAKGRUND
Sveriges och därmed Östergötlands fiskfauna har en relativt kort historia så till
vida att hela Skandinavien var täckt med is för mindre än 14 000 år sedan.
Östersjöbäckenets varierande betingelser när isen drog sig tillbaka har därför
haft stor betydelse för sötvattenorganismernas, inbegripet de fiskarter som vi
behandlar här, möjlighet att vandra in i Sverige. Östersjöns utveckling delas upp
i fyra stadier, något förenklat från Björk (1995). Den intresserade
rekommenderas också att läsa Donner (1995).
1. Baltiska issjön: Ett isdämt sött innanhav som tidvis hade en vattennivå 25 m
över dåvarande havsyta.
2. Yoldiahavet: När isen släppte sitt grepp vid Billingen i Västergötland (ca
10 300 år sedan) sjönk Baltiska issjön ca 25 m till dåvarande havsnivå under en
geologiskt sett kort tid, kanske bara några år. Havsvatten trängde in från väster
via det s k Närkesundet och Yoldiahavet bildades.
3. Ancylussjön: Landhöjningen ledde därefter till att Närkesundet torrlades och
Östersjöbäckenet övergick till ett sötvattenstadium som varade från tiden
9 500 till 8 000 år sedan.
4. Litorinahavet: Liknar i stort sett nuvarande Östersjön med havsförbindelser
mellan Sverige och Danmark. Litorinahavet var dock tidvis betydligt saltare än
nuvarande Östersjön.
Det ska också nämnas att landhöjning i Skandinavien är, och har varit, långt
ifrån en likformig rörelse. Den forna kustlinjen för den Baltiska issjön just före
tappning vid Billingen ligger i dag ca 10 möh i Skåne, 116 möh vid Törnevik
8
norr om Rimforsa och 152 möh strax norr om Linköping (Svensson, 1989). Det
som vi ibland kallar högsta kustlinjen (HK) är inte en speciell kustlinje vid en
specifik tidpunkt, utan en sammanslagen högsta kustlinje för Östersjöns utvecklingsstadier, i Östergötland, huvudsakligen Baltiska issjön i söder och
Yoldiahavet i norr. Vidare, så har det funnits stora isdämda sjöar, där det ’Sydsvenska issjökomplexet’ (Lundquist & Nilsson, 1959) med en strandlinje på
170-200 möh i de södra delarna av länet, kan ha haft stor betydelse för invandring av fisk till högre belägna sjöar och vattendrag.
ASP
Asp, Aspius aspius, är en art av familjen karpfiskar, som kan bli ca 120 cm lång
och väga upp till 12 kg. Den är silverfärgad med rödaktiga buk-, bröst-, och
analfenor, och skiljer sig från andra stora svenska karpfiskar genom den
utskjutande underkäken.
Fig 1. Asp, Aspius aspius, fångad i Roxen. NRM 44135, 670 mm TL (totallängd). Foto:
Bo Delling.
Asp har en utpräglat östeuropeisk utbredning. Den förekommer naturligt i
Europa från Elbe och Donau österut till kaspiska och Svarta havet med
tillflöden, och norrut till södra delarna av Sverige, Norge och Finland (Lelek,
1986).
Arten saknas i Danmark. I Norge finns asp i Glomma upp till sjön Öjern samt i
nedre delarna av Leirelva och Nittelva (Eggan & Johnsen, 1983). I Finland är
den ursprungliga utbredningen begränsad till nedre Kokenmäenjoki-systemet,
där även stödutplanteringar skett (Koli,1994). Utplanteringar har också gjorts i
Kymijoki, Karjaanjoki, Vantaanjoki och Paimionjoki som rinner till Finska
Viken (Koli,1994).
Aspen är belagd från Sverige i Mälaren (Drottningholm, Väringen, Örsundaån,
Ekoln, Gamsviken vid Åkersberga), Motala Ström (Ärlången, Roxen), Stångån
(Hjulsbro, Nykvarn), Emån, och Östersjön (Rånön i Töre Skärgård, Norrbotten;
Stockholms Skärgård, Tärnvik). Det finns inga fysiska belägg för förekomst i
Hjälmaren och Vänern, men arten fiskas bevisligen där. Däremot finns arten
förmodligen inte i Vättern. Arten har rapporterats från Göta älv, ned till
Göteborg, samt från Bysjön i nedre Dalälvssystemet (Curry-Lindahl, 1985; pers.
obs.).
I sjöar uppträder asp pelagiskt och jagar på alla djup. Som ung lever den
huvudsakligen på planktonorganismer, insektslarver och kräftdjur. Redan vid en
längd på 20–30 cm övergår den till fiskföda som bl a omfattar mört, löja, och
nors. Tillväxten varierar i olika vatten. Under första året kan den nå 9-20 cm,
9
efter 4,5 år ca 50 cm. Könsmognad uppnås vid ca 4 år för hanarna, 5 år för
honorna (Curry-Lindahl, 1985).
Asp vandrar efter islossningen i april-maj (ibland tidigare) upp för att leka i
strömvatten. Leken sker främst över grus- och stenbottnar, men också över
växtrika områden med rent och syrerikt vatten. Vissa populationer leker också
på grundare områden i sjöar. En asphona kan producera upp till 500 000 ägg,
vilka klibbar fast på stenar, grus och växter. De kläcks efter 2–3 veckor
beroende på vattentemperatur.
ASPEN I ÖSTERGÖTLAND
Den dokumenterade kunskapen om aspens utbredning i länet var vid undersöknings inledning ganska fragmentarisk. Roxen med tillflöden var känt sedan
tidigare (Curry-Lindahl, 1985). Det är också känt bland sportfiskare att asp finns
eller har funnits på olika lokaler i Stångån i centrala Linköping. Detta
bekräftades också vid ett nätprovfiske i Stångån sommaren 1996. Det finns
också flera oberoende uppgifter om förekomst i sjöarna Ärlången och Glan.
I samband med pressinformation inkom också tips om tidigare förekomst i Lillån
vid Ledberg samt i dess tillflöde Kapellån. Ytterligare en lokal som tidigare kan
ha fungerat som reproduktionslokal för Roxens aspar är Kumlaån vid Gistad.
Slutligen nämns också sjön Asplången öster om Roxen.
Effektiva inventeringsmetoder för asp saknas tyvärr. Hos laxfiskar som vandrar
upp eller ned för lek i rinnande vatten, stannar ungarna kvar i bäcken en tid (1
till 3 år) efter kläckning. Reproduktionen kan då kontrolleras genom elfiske där
års- och fjolårsungar räknas. Hos asp däremot verkar det som om ungarna
lämnar lekplatsen kort tid efter kläckning. Asplek kan därför egentligen bara
beläggas genom direkta observationer av uppvandring och lek, vilket försvårades av mycket höga vårflöden under 1999. Även vid mer gynnsamma flödesförhållanden bedömer vi passiva observationer som osäkra, dvs, utan säkra
indikationer från allmänheten (t ex yrkesfiskare) kan man inte stå och titta ned i
Stångån i flera veckor och hoppas på att kanske få se en asp. En annan metod är
att söka asp i sjöarna med hjälp av fasta redskap (nät och bottengarn). Det har
dock visat sig (se nedan) att asp i de flesta fall verkar utgöra en liten del av den
totala fiskbiomassan i t ex Roxen, då yrkesfiskarna endast fångar några enstaka
exemplar per år.
I de fall vi har fiskat med elektricitet eller not (se avsnittet om nissöga) på
lokaler där asp kan förekomma, har vi studerat samtliga mindre cyprinider extra
noggrant. En mindre asp (40 mm TL) som fångades sent i augusti 1996 vid
nätprovfiske i Stångån bedömer vi vara en årsunge. Trots den ringa storleken
skilde sig fisken tydligt från övriga mer talrika cyprinider i samma storlek.
I brist på lämpliga metoder inriktade sig arbetet först och främst på att sammanställa tidigare kända förekomster och belägga dessa med vetenskapligt
material.
10
RESULTAT
Belagda och möjliga förekomster redovisas nedan och i Fig 2.
Fig 2. Utbredningskarta för asp i Östergötland. Röda prickar anger förekomster belagda
med material på riksmuseet och röda stjärnor anger trovärdiga uppgifter där säkra
belägg saknas.
Glan
Kontakter med yrkesfiskaren, Johan Axelsson, bekräftade att asp sporadiskt
fångas i sjön. Ett exemplar fångades under sommaren 1999. Av praktiska orsaker tillvaratogs det inte. Det är heller inte känt var Glans aspar leker.
Roxen
Enligt yrkesfiskarna i Berg, Hans och Anders Nilsson, vandrar Roxens aspar upp
i de nedre partierna av Motala Ström och Svartån för lek. Förr drog de not efter
asp i Motala Ström. Under sommaren 1999 fångades två eller möjligen tre aspar
av Hans och Anders. Två större exemplar har förts till Naturhistoriska
riksmuseets vetenskapliga samlingar. Enligt Hans och Anders Nilsson så har asp
aldrig varit direkt talrik i Roxen, dvs den har alltid utgjort en liten del av
fångsten.
Vi har också flera indikationer på att asp förr också gick upp från Roxen i
Kumlaån för lek. Vintern 1993/94 luktade ån starkt av svavelväte som ett
resultat av syrebrist i de sjöar som ån avvattnar (Delling & Tengelin, 1996). Vi
känner inte till om detta förhållande är vanligt förekommande. Då asp vandrar
upp och leker på våren efter islossningen, borde inte en tillfällig försämring av
11
vattenkvaliten under vintern ha någon betydelse.
Stångån
Ett nätprovfiske utfört sommaren 1996 resulterade i flera aspar i olika storleksklasser. Den minsta, som vi bedömer vara en årsunge, fångades mellan
Slattefors och Hjulsbro. Asp fångades också något längre ned mot Roxen,
uppströms slussen vid Nykvarn.
Ärlången
Enstaka större aspar hade vi fått kännedom om först och främst via sportfiskare.
Ett exemplar fångat 13 juli 1999 skickades också till riksmuseet. Senare under
sommaren 1999 kom vi i kontakt med Johan Backlin, jägmästare på Sturefors
Egendom. Johan berättade att de fått flera aspar vid nätfiske i sjön. Vidare
belades också förekomsten av asp i Stångån omedelbart uppströms kraftverket
och slussen vid slottet. Aspar både från sjön och ån, totalt sex exemplar fördes
till riksmuseets samlingar.
Svartån med Lillån och Kapellån
Det finns några äldre, relativt trovärdiga, uppgifter om att asp förr kan ha påträffats ända upp till Lillåns mynning vid Ledberg och kanske också i Kappellån.
Uppgiftslämnaren minns fyndet från Lillån såsom en mycket ovanlig händelse.
Efter en diskussion framkom dock att förväxling med färna inte går att utesluta.
Fram till 1960-talet lär också asp ha fiskats med not nedanför Svartåfors kraftstation. Den uppgiften styrks också av yrkesfiskarnas erfarenheter, nämligen att
asp leker i de nedre delarna av Svartån och Motala Ström.
Asplången
Sjön Asplången (27 möh) är förbunden med Roxen (34 möh) via Göta kanal.
Sjöarna hade troligen ingen förbindelse innan kanalen byggdes. Enligt Jonas
Edlund (Norrköpings kommun) lär asp ha fångats sporadiskt under perioden
1940-1990. Edlund har inte själv sett de asparna men bedömer uppgifterna som
mycket trovärdiga. Asplången nätprovfiskades med översiktsnät 1990 utan att
förekomst av asp kunde beläggas. Troligast är att asp vandrar till Asplången från
Roxen via Göta kanal.
DISKUSSION
Det egentliga nytillskottet till aspens utbredning är den i Stångåsystemet, uppströms dämmet vid Sturefors slott. I övrigt verkar det som om sjön Ärlången
håller det tätaste aspbeståndet i Östergötland för närvarande. Sjön Ärlången är
den näringsrikaste sjön i Stångåsystemet i Östergötland. Ärlången verkar också
ha det starkaste gösbeståndet i Stångåsystemet. Uppströms Sturefors slott är
Stångån bitvis sjölik och en möjlig leklokal är de strömmande partierna vid
Hovetorp. En möjlig förklaring till aspens begränsade utbredning kan vara att
den kanske likt gösen kräver näringsrika sjöar, som Roxen, Glan och Ärlången
för sin fortlevnad. Om så inte är fallet, är det svårt att förklara frånvaron av asp i
de successivt näringsfattigare och klarare sjöarna högre upp i Stångåsystemet.
Bristen på lämpliga lekplatser kan vara en alternativ förklaring. Hela Stångåsystemet är kraftigt reglerat och forna tiders nivåskillnader mellan sjöarna har
eliminerats genom sänkningar eller regleras med Kinda kanals slussar.
12
Vad beträffar förekomsten i Stångån mellan Ärlången och Roxen, är det omöjligt att säga om det rör sig är en eller flera populationer. En högst rimlig förklaring är också att Ärlången förser Stångån med aspar som driver (ofrivilligt eller
medvetet) nedströms. Detta utesluter givetvis inte att asp kanske också leker på
de få strömmande partierna som finns i Stångån i Linköping. Det kan också vara
så att Ärlångens aspar vandrar nedströms i de djupa strömmande partierna strax
nedströms utloppet av Stångån, för lek. Enligt Curry-Lindahl (1985) vandrar/driver ungarna nedströms efter kläckning.
Beträffande Asplången, drar vi slutsatsen att asp nått sjön via Göta Kanal. En
naturlig äldre förekomst kan förstås inte uteslutas och även om asp skulle vara
en sen invandrare till Asplången, finns det kanske möjligheter att den bildar ett
bestånd i sjön.
Vattenreglering (dämmen och sjösänkningar) i modern tid, har med stor
sannolikhet bidragit till en förmodad tillbakagång av aspen i Östergötland.
NISSÖGA
Nissöga, Cobitis taenia, är den enda svenska arten av sitt släkte, och sin familj,
nissögefiskar, Cobitidae. Familjen nissögefiskar, med ca 110 arter, är begränsad
till Eurasien och har sin huvudsakliga artrikedom i södra och syd-östra Asien. I
Europa finns totalt 20 arter nissögefiskar, de flesta med mycket begränsad
utbredning i södra Europa och vid Svarta havet. Pågående systematiska studier
antyder att ett flertal europeiska arter förväxlas under namnet Cobitis taenia.
Bland svenska fiskar är nissögat närmast besläktad med grönlingen, Barbatula
barbatula, familj Balitoridae.
Fig 1. Nissöga, Cobitis taenia, fångad i sjön Åsunden vid Råsö. NRM 44067, 89 mm
TL. Foto: Henrik Dahlgren (NRM).
Nissöga är en skymnings- och nattaktiv bottenfisk, som dagtid lever nedgrävd i
sand- eller dybottnar, och gömmer sig också vid störning genom att gräva ned
sig i bottnen. Den livnär sig huvudsakligen av små ryggradslösa bottendjur och
detritus. Leken sker i maj-juni och äggen läggs på bottnen eller inne bland vegetation. Det finns ingen uppskattning av populationstätheter i svenska vatten,
men observationer antyder att arten finns i aggregat på lämpliga bottnar
(Kullander, 1998).
Nissöga kan bli som mest ca 9 (hanar) -13 (honor) cm lång i Centraleuropa. Den
är mycket långsträckt och hoptryckt från sidan. Munnen är liten, nedåtriktad och
kantad av tre par korta skäggtömmar. Framför ögat finns en kort, utfällbar tagg.
Sidorna är ljusa med flera längsrader bruna eller svarta fläckar.
13
Nissöga uppges ofta ha en vid utbredning från nordvästra Europa bort till Japan.
Det är troligt att flera liknande arter är inblandade i det mönstret. Pågående
systematiska studier visar att det finns flera arter som till det yttre är närmast
identiska med nissögat, men skiljer sig i kromosomuppsättningen, och det
förefaller troligt att mer ingående morfologiska studier kan bekräfta detta. Tills
vidare kan man anse att nissöga är begränsad i sin utbredning till norra och
nordvästra Europa (Kullander, 1998).
Det enda norska fyndet, 1908-1909, från ön Hvaler i sydöstra delen av Oslofjorden har inte kunnat beläggas, och inte heller har riktat fiske vid mynningen
av Glomma (Glåma) gett resultat (Appleby & Dyrhovden, 1995). I Finland finns
arten bara i Hiitola-ån i Rautjärvi, samt i bräckt vatten i området runt Kotka och
Ruotsinpyhtää (Strömfors) (Koli, 1994). I Danmark finns arten på delar av Fyn,
Sjælland och Lolland (Otterstrøm, 1914). Utbredningen i andra Östersjöländer är
ofullständigt känd.
I Sverige har arten är en karakteristisk utbredning längs södra ostkusten och i
Mälardalens, Vänerns och Vätterns vattensystem. Uppgifter om förekomst i
västra Vänernbäckenet har inte kunnat bekräftas. Arten kan dock förväntas
finnas i alla lämpliga biotoper under Ancylussjöns strandlinje (Kullander, 1998).
NISSÖGA I ÖSTERGÖTLAND
Tidigare belagda och förmodade förekomster redovisas under resultat nedan.
METODER
De tidigare beläggexemplar som har insamlats härrör huvudsakligen från elfisken, ofta då som enstaka fiskar fångade vid relativt omfattande elfisken. Under
senare år har det också fångats enstaka exemplar vid nätprovfisken med de nya
översiktsnäten ‘Norden’. Dessa har delvis lite finare maskor än tidigare använda
provfiskenät. Innan fältarbetet påbörjades testade vi också ficklampa efter
mörkrets inbrott, då nissögat är nattaktivt. Ett försök att hitta nissöga på en känd
lokal (Igelbäckens mynning vid Ulriksdals slott, Stockholm) var lyckosamt även
om det tog relativt lång tid och upplevdes som något tröstlöst innan vi till sist
såg två exemplar.
Not (eller landvad) är ett nät som läggs ut i en båge och dras mot land. Notfiske
är en mycket effektiv fiskemetod som har stor användning vid insamling av fisk
för vetenskapliga ändamål. Den not som vi använde är relativt liten och har
blyförtyngd bottenteln (Fig 4). När noten dras mot stranden (av två personer)
placeras ena foten på det rep som ansluter till bottentelnen. Därigenom kan man
påverkar hur djupt noten skär ned i och fiskar i de mjuka bottensedimenten.
Beskrivna metoders för och nackdelar framgår av resultatredovisningen nedan.
Det kan dock påpekas att metoder som bygger på passiva observationer, dvs
ficklampa eller dykning under natten, har sina begränsningar då de kräver
mycket klart vatten. Vidare, att trampa runt på grunt vatten med ficklampa
iklädd vadarbyxor efter mörkrets inbrott i anslutning till kräftfiskesäsongen, kan
vara direkt livsfarligt.
14
I de fall som vi använde elfiske, har protokoll utfärdats i enlighet med gällande
rekommendationer. Själva tillvägagångssättet vid fisket avviker dock (se nedan)
från ’standardiserat elfiske’. Alla jämförelser med andra elfiskedata måste därför
göras med försiktighet.
Fig 4. Den typ av not som användes vid inventeringsarbetet. Foto: Björn Tengelin.
RESULTAT
Redovisningen nedan är uppdelad efter huvuflodområden och vattendragssystem. Inom respektive vattendrag redovisas resultatet med något undantag mot
strömriktningen, dvs vi börjar med de lägst belägna lokalerna och förflyttar oss
uppströms. De belagda förekomster och nya belägg som inkom under sommaren
redovisas under respektive vattendragssystem. För varje lokal där vi gjorde en
ansträngning sammanfattas resultatet i en faktaruta. Resultatet för nissöga
redovisas med antal och storleksintervall (totallängd, TL). Vid elfiske redovisas
den övriga fångsten som antal fångade individer av varje art. Avses resultat från
notfiske, redovisas bara vilka övriga arter som fångades i fallande ordning. I
vissa fall förekommer förkortningen ’juv’, vilket betecknar juveniler av fiskarten
ifråga. Notfiske kan ge stora fångster (mer än 100 individer/drag). Skattning av
de olika arternas relativa förekomst bygger därför i flera fall på snabba
fältanteckningar innan stora delar av fångsten returnerades. Resultatet samt
tidigare belagda förekomster redovisas i Fig 5.
Vid fiskeribiologiska undersökningar kvantifieras ofta fångsten i relation till
ansträngning och/eller yta. Vid upprättande av elfiskeprotokoll mäts lokalen
(längd och bredd) vilket möjliggör en senare beräkning av ytan. Fiske med not
ger också en viss möjlighet till uppskattning av populationstäthet på de bottnar
som fiskats. Vi har dock valt att inte kvantifiera fångsten då elfisket har utförts
på ett ’icke standardiserat’ sätt. Kvantifiering av notfiske är också svårt då
bottenbeskaffenheterna är avgörande för hur effektivt noten fiskar.
Beträffande artbestämningen bjuder den svenska fiskfaunan inga större problem,
15
dock använder vi ’Cyprinidae obest.’ för små svårbestämbara årsungar av de
olika karpfiskarna. Vidare betecknar ’nejonöga’ ammocoeteslarver av nejonögon
som kan vara ungar av både bäck- och flodnejonöga. Slutligen, mindre exemplar
av braxen och björkna benämns ’braxen/björkna’ då artbestämning är
tidskrävande och mindre relevant för resultatet.
Fig 5. Utbredningskarta för nissöga i Östergötland. Röda stjärnor anger äldre belagda
förekomster, huvudsakligen från 1900-talets början eller äldre. Röda prickar anger
lokaler med positivt resultat vid inventering 1999 samt övriga belagda förekomster från
1990 och framåt. Svarta prickar anger lokaler med negativt resultat vid inventeringen
1999. Se text för detaljer.
16
1. Motala ström
1.1. Svartåsystemet
1.1.1. Kapellån med Fettjestadsån, Humpån och Lillsjön
Sommaren 1995 påträffades nissöga i Kapellån mellan Tolefors och Lager-lunda
(Delling & Tengelin, 1996). Vi inledde därför sökandet efter nissöga på denna
lokal för att sedan successivt arbeta oss uppåt i Kappellån och dess käll-flöden.
En lokal med belagd förekomst valdes för att i ett tidigt skede kunna erhålla en
uppfattning om inventeringsmetodernas tillförlitlighet. Det fanns också en
uppgift (Naturcentrum, Linköping) om förekomst av nissöga i Lillsjön
(Humpåns källa) vid Duseborg.
Kapellån vid Ekhagen mellan Tolefors och Lagerlunda
En vacker lokal med inslag av strömmande vatten i den annars lugnflytande ån. Skuggning av
stora lövträd (al och ek) gör också att växtligheten i vattnet är begränsad. Bottnen är mycket
varierande med block och sten på sandbotten i de mer strömmande partierna. Sanden ersätts av
finare sediment (lera och dy) i de mer lugnflytande partierna. Växtligheten i vattnet utgörs
huvudsakligen av bäckvattenmossa, alger och en långbladig nate (Potamogeton sp.)
Fiskad när: 1999-07-18
tid: 14.30
metod: elfiske
Lokalkoordinater: 647590-148080
Höjd över havet (m): 70
Lokaltyp: Skuggad strömsträcka i näringsrik slättlandskap
Nissöga: 4 st, 50-81 mm TL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): 433 stensimpa, 126 Cyprinidae obest.,
11 mört, 4 gers, 1 gädda, 1 färna
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-001
Kapellån vid Lagerlunda
Lokalen liknar den förgående med en strömmande sträcka. Skuggande träd är ask och al.
Växtligheten i ån är något tätare med mer gul näckros i de lugna partierna. Direkt nedströms
lokalen i riktning mot järnvägsbron saknas beskuggning och vegetationen övergår till en till
synes ogenomtränglig vägg av säv.
Fiskad när: 1999-07-18
tid: 19.00
metod: elfiske
Lokalkoordinater: 647550-148130
Höjd över havet (m): 70
Lokaltyp: Skuggad strömsträcka i näringsrikt slättlandskap
Nissöga: 18 st, 39-86 mm TL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): 102 Cyprinidae obest., 78 stensimpa,
18 mört, 1 färna
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-002
Kapellån vid Rakered
Ett storblockigt parti av ån direkt nedströms gammalt kvarndämme vid Rakered. Ån skuggas av
stora pilar. Denna lokal bär tydliga spår i form av stensättningar från tidigare kvarnverksamhet.
Bottnen direkt nedan dämmet utgörs av hällar. Sträckan nedan dämmet var vid rådande låga
sommarflöde uppdelad i flera fåror. Den norra delen avgränsades från resterande del av ån av en
massiv stensättning. Bottnen i detta parti utgjordes av ett tjockt lager av finare sediment.
17
Fiskad när: 1999-07-18
tid: 21.15
metod: elfiske
Lokalkoordinater: 647195-147965
Höjd över havet (m): 75
Lokaltyp: Åsträcka nedan kvarndämme i näringsrikt slättlandskap
Nissöga: 3 st, 54-72 mm TL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): 63 stensimpa, 7 Cyprinidae obest.,
15 mört, 2 gädda
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-003
Kapellån vid Åhagen
Lokalen kan liknas vid en åkerholme i det annars öppna jordbrukslandskapet där den egentliga
åfåran är fylld med bl a säv. Vid Åhagen skuggas ån av några stora pilar. Flödet kan beskrivas
som bitvis strykande i sin karaktär. Till skillnad från de breda och mestadels grunda partierna (ca
30 cm) vid Lagerlunda och Tolefors, är Kapellån vid Åhagen relativt djup (ca 70 cm) och smal.
Fiskad när: 1999-07-18
tid: 13.00
metod: elfiske
Lokalkoordinater: 647090-147615
Höjd över havet (m): 80
Lokaltyp: Skuggad strömsträcka i näringsrikt slättlandskap
Nissöga: 4 st, 46-80 mm TL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): 13 stensimpa, 11 Cyprinidae obest.,
2 gädda, 1 mört
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-005
Fettjestadsån vid Gälstad kvarn
En mycket vacker och omväxlande sträcka av ån nedanför kvarndämme vid Gälstad. Vattenhastigheten är lugnflytande ca 100 m nedströms dämmet, men tilltar när man närmar sig det
samma. Bottnens beskaffenhet varierar med vattenhastigheten och övergår från sand och dy till
block och hällar närmast dämmet. Åsträckan skuggas av blandskog och vegetationen i vattnet är
ringa.
Fiskad när: 1999-07-19
id: 14.30
metod: elfiske
Lokalkoordinater: 646890-147575
Höjd över havet (m): 85
Lokaltyp: Skuggad åsträcka nedan kvarndämme i näringsrikt slättlandsskap med inslag av
kog
Nissöga: 1st, 86 mm TL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): 76 stensimpa, 12 Cyprinidae obest.,
5 färna, 2 lake, 2 mört,1 gädda, 1 elritsa, 1 sarv
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-006
Fettjestadsån vid Ågården
Ett vegetationsrikt parti med lugnflytande vatten vid bron mot Ågården. Större träd, och vägbron
med dess brofästen, ger viss skugga och därmed mindre vegetation i den annars igenväxta ån.
Dagen innan vårt besök regnade det kraftigt. Detta kan förklara den rikliga förekomsten av död
fisk, dvs flödet i ån innan regnet var nog nära noll med mycket död fisk som följd p g a syrebrist
och hög vattentemperatur.
Fiskad när: 1999-07-19
tid: 18.15
metod: elfiske
Lokalkoordinater: 646470-147680
Höjd över havet (m): 95
Lokaltyp: Skuggad å i näringsrikt slättlandsskap
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): 28 Cyprinidae obest., 1 stensimpa,
1 gädda
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-008
18
Humpån vid Gälstad Lundby
Lokalen är belägen direkt uppströms en liten bro mot Hagsätter och Löten. Ena stranden utgörs
av en villatomt och på andra sidan kantas ån av skog som domineras av barr. Vattnet var påfallande brunt och vegetationen indikerade rik näringstillgång. Jämfört mot tidigare lokaler (se
ovan) har Humpån mer karaktären av en skogsbäck. Bottnen var mycket varierande och bitvis
beväxt med alger och bäckvattenmossa.
Fiskad när: 1999-07-19
tid: 16.30
metod: elfiske
Lokalkoordinater: 646870-147545
Höjd över havet (m): 85
Lokaltyp: Skuggad bäck i näringsrikt slätt/skogs-landskap
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): 42 stensimpa, 21 Cyprinidae obest.
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-007
Lillsjön vid Gammalkil
Vid sjöns norra ände finns en anlagd badplats med bryggor. Direkt till vänster om badplatsen
finns grunda mjuka bottnar utan allt för mycket vegetation och därmed lämpliga för notfiske.
Vattnets färg (svagt rödbrunt) i kombination med vegetationen (bl a bladvass) ger intryck av en
relativt näringsrik sjö som dock innehåller ganska mycket humus från barrskog och myrmarker
inom avrinningsområdet.
Fiskad när: 1999-08-07
tid: 10.05
metod: not
Lokalkoordinater: 646150-147640
Höjd över havet (m): 103
Lokaltyp: Grund mjukbotten i anslutning till badplats
Nissöga: 5 st, 60-87 mm TL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): abborre
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-040
Kommentarer
I detta inledande skede av fältarbetet erfor vi bl a att nissögon påträffas i mjuka
bottnar i relativt lugnflytande eller stillastående partier. Första elfisket vid lokal
Ekhagen visade också att de håvar som normalt används vid elfiske efter lax och
öring är för grovmaskiga, då vi omgående missade ett eller två nissögon innan vi
bytte håvar. Med badplatsen vid Lillsjön borträknad tyckte vi oss också finna
stöd för den i inledningen diskuterade Ancylushypotesen, dvs att nissögats
utbredning begränsas av den forna Ancylussjöns högsta kustlinje. Detta
delresultat var vägledande vid det fortsatta inventeringsarbetet. Färnans
överraskande förekomst i Kapellån och Fettjestadsån diskuteras under avsnittet
om färna.
1.1.2. Skenaån och Örbackens kalkkärr
I riksmuseets samlingar finns två beläggexemplar av nissöga insamlade 1842.
Lokalangivelsen lyder ‘Skeningeå’. Två lokaler i Skenaån och dess biflöden har
tidigare elprovfiskats (Delling & Tengelin, 1995) utan att nissöga har kunnat
beläggas igen. Ett tips från allmänheten gjorde också gällande att det kunde
finnas nissöga i en liten bäck i Örbacken. Örbacken är ett rikkärr med en ‘upprinna’ inom Skenaåns avrinningsområde.
Bäck vid Örbacken
En liten grund och kristallklar bäck i ett rikkärr. Bottnen består av fin sand och grus vid upprinnan. Mängden finare och därmed mjukare sediment tilltar ned mot ett anlagt dämme. I omgivningen finns barrskog och betesmark.
19
Fiskad när: 1999-07-20
tid: 13.30
metod: elfiske
Lokalkoordinater: 647240-145980
Höjd över havet (m): 95
Lokaltyp: Upprinna i rikkärr
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): 7 småspigg
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-009
Skenaån vid Biskopsberga
Ån rinner genom jorbrukslandskap men skuggas av en tät lövridå på bägge sidor. Växtlighet och
bottenbeskaffenheter påminner mycket om Kapellån.
Fiskad när: 1999-07-21
tid: 11.00
metod: elfiske
Lokalkoordinater: 64760-145980
Höjd över havet (m): 90
Lokaltyp: Skuggad å i näringsrikt slättlandsskap
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): 53 stensimpa
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-012
Skenaån i centrala Skänninge.
Direkt uppströms ett lågt dämme i centrala Skänninge var förutsättningarna goda för notfiske.
Bottnen är mjuk och vegetationen inte allt för tät. Nedströms dämmet var bottnen något stenigare men notfiske fungerade hyggligt. Strandkanten på bägge sidor är stensatta och omgivningen
utgörs av park med klippta gräsmattor och gångstigar.
Fiskad när: 1999-08-07
tid: 15.00
metod: not
Lokalkoordinater: 647475-145775
Höjd över havet (m): 91
Lokaltyp: Delvis skuggad å i parkmiljö
Nissöga: Nej
fångade arter i fallande ordning (antal): mört, gädda
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-043
Kommentarer
Observationen från Örbacken kan ha sin grund i de kvicka småspiggar som finns
där. Vi hittade också en stor död oligochet (fåborstmask t ex daggmask,
hästigel), ännu ej artbestämd, vilken eventuellt kan uppfattas som nissöga.
Bägge lokalerna i Skenaån uppvisade en fattig fiskfauna både till antal individer
och arter. Avsaknad av nissöga i Skenaån överensstämmer med
Ancylushypotesen, men motsägs av det beläggexemplar som finns på
riksmuseet.
1.1.3. Svartåns huvudfåra
Svartån, inom Östergötland, börjar i Sommen vid Laxberg och mynnar i Roxen
mellan Linköping och Berg. De nio kraftstationer som finns utmed åns
sträckning gör att ån bitvis mer liknar ett antal på varandra följande, trappvisa
långsmala sjöar, än ett rinnande vatten. Nissöga har tidigare påträffats vid
Skonbergabäckens mynning i ån. Ett exemplar fångades med bottenfaunahåv av
en kurskamrat till Bo Delling under en kurs vid Linköpings Universitet,
sommaren 1991. Curry-Lindahl (1985) anger också Svartån utan vidare
precisering som lokal för nissöga.
20
Skonbergabäckens mynning i Svartån
I det sanka mynningsområdet finns en vik med stillastående vatten. Bottnen är täck med ett
tjockt lager sediment som troligen har sitt ursprung i lerrik jord, utspolad från Skonbergabäcken. Viken och den angränsande stranden skuggas av stora träd bl a pil och tall. Ett tidigare
elfiske (Delling & Tengelin, 1996) något 100-tal meter upp i Skonbergabäcken gav enbart några
småspigg.
Fiskad när: 1999-07-20
tid: 17.45
metod: elfiske och håv
Lokalkoordinater: 647920-147115
Höjd över havet (m): 70
Lokaltyp: Delvis skuggad å i näringsrikt slättlandskap
Nissöga: 9 st, 40-92 mm TL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): 8 Cyprinidae obest., 7 stensimpa,
2 gädda , 2 löja
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-011
Nissögon påträffades dels i den dyiga viken samt längs stranden av Svartån direkt uppströms
viken.
Kraftstationen vid Öjebro
Direkt nedanför det höga dämmet vid Öjebro finns en lummig sträcka av Svartån med mycket
växlande flöde och bottenförhållanden. Läckvatten från dammen garanterar ett visst minimiflöde. Lokalen är svårtillgänglig då den ligger i en storblockig ravin. Omkullfallna träd har
lämnats kvar och sträckan skuggas av stora lövträd. I flera partier påminer lokalen om en bra
öringbiotop.
Fiskad när: 1999-07-20
tid: 15.05
metod: elfiske
Lokalkoordinater: 646780-146115
Höjd över havet (m): 80
Lokaltyp: Naturfåra med läckvatten nedan stort dämme
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): 294 elritsa, 141 stensimpa,1 gädda
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-010
Bro Spångsholm-Kavlebäck
Vid det östra brofästet direkt uppströms bron finns en lugn vik med dy och lera på botten. Det
finsedimentära materialet kommer troligen från det dike som mynnar i viken. Vegetationen i
vattnet var bl a gul näckros och svärdslilja. Lokalen skuggas av bron och lövskog.
Fiskad när: 1999-08-07
tid: 11.15
metod: not
Lokalkoordinater: 646950-146600
Höjd över havet (m): 97
Lokaltyp: Dyigt bakvatten vid dikesutlopp
Nissöga: 3 st, 65-91 mm SL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): Ingen övrig fångst
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-041
Öringe, nedströms forsen
Strax nedströms forsen utmed den norra stranden finns båtplatser i anslutning till några
villaträdgårdar. Förutsättningarna för notfiske var långt ifrån idealiska men vi gjorde några
försök. Dyn på bottnen var mörk (svart) och vegetationen längs stranden och en bit ut i vattnet
var riklig.
Fiskad när: 1999-08-07
tid: 13.00
metod: not
Lokalkoordinater: 645850-145745
Höjd över havet (m): 105
Lokaltyp: Båtplats vid villaträdgård
Nissöga: nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): mört, gädda, elritsa
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-042
21
Hulterstad
I anslutning till en bro och båtplats vid Hulterstad (646300-145950) gjorde ett sista försök i
Svartån. Betingelserna var dock inte de bästa då stränderna vara tvära och ån för djup för ett bra
notfiske. Ingen fisk fångades.
Kommentarer
Förekomst av nissöga i Svartån kunde beläggas upp till bron SpångsholmKavlebäck. Med den samlade erfarenheten från hela inventeringen av nissöga,
skulle vi säker ha lyckats bättre om hade fiskat med not på badplatser och andra
partier med stillastående vatten. Vid ett senare notfiske i sjön Tynn träffade vi en
fritidshusägare som påstod att när han var barn på 50-talet fångade han nissögon
i en liten bäck vid Norräng (nordost om Boxholm) för att använda som agn.
Bäcken ingår i Svartåns avrinningsområde. Han kallade fisken för ‘skinnfisk och
den liknade en liten lax’. Uppgiftslämnaren förevisades ett nissöga i sprit och
tycket sig se likheter med en ’liten lax’ och med den fisken han fångat i sin
barndom. Lokalen har inte besökts av oss och troligen var det elritsa som
fångades där.
1.2. Stångåsystemet
1.2.1. Stångån med sjöarna i Kinda kanal
Tidigare något osäkra uppgifter gjorde gällande att nissöga skulle finnas på
badplatsen vid Hjulsbro. Vid en hastig vattensänkning för några 10-tals år sedan
skulle nissögon ha krupit upp ur den torrlagda bottnen. Vidare så hade vi
uppgifter om att nissöga har fångats vid nätprovfiske i sjöarna Lilla och Stora
Rängen. I det senare fallet förevisades ett färgfoto på länsstyrelsen i E-län.
Under detta avsnitt redovisas också resultatet från de sjöar (Ämmern och
Nimmern) som ligger i direkt anslutning till Stångåns ‘huvudfåra’ samt sjön
Juttern, uppströms Åsunden i Stångån.
Stångån vid Hjulsbrobaden
Direkt nedströms badbryggorna är ån grund och vegetationsrik med mjuk slät botten. Vegetationen är bitvis tät men mindre luckor utan övervattensväxter möjliggjorde effektivt notfiske.
Lokalen fiskades vid två tillfällen. Det andra fisket skedde i samband med en presskonferens.
Resultatet från det andra fisket redovisas inom parentes i faktarutan nedan.
Fiskad när: 1999-07-23 (-08-05)
tid:
metod: not
Lokalkoordinater: 647250-149460
Höjd över havet (m): 50
Lokaltyp: Mjukbotten i anslutning till badplats
Nissöga: 20 st, 32-77 mm TL, (8 st, 35-68 mm TL)
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): Cyprinidae obest, löja, mört, abborre,
gädda, braxen/björkna (Cyprinidae obest, mört, löja, abborre, gädda)
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-022 (030)
Stora Rängen vid Stafsätter
De nissögon som tidigare rapporterats från St. Rängen var fångade på provfiskenät satta i det
grunda intervallet (0-3 m). De nät som gav nissöga var satta ganska nära bäckmynningar bl a då
vid Stafsättersbäcken. Det visade sig dock att bäckens mynning (646210-149300) och angränsande område i sjön inte var lämpade vare sig för fiske med el eller not. Några km norr om
Stafsätter ligger en badplats med anlagd sandbotten och brygga. Omedelbart norr om badplatsen
är bottnen mjuk och vegetationen är sparsam (bl a gäddnate). Omgivningen är hagmark i
eklandskapet. Stora träd vid stranden skuggar och begränsar växtligheten i vattnet.
22
Fiskad när: 1999-08-07
tid: 13.00
metod: not
Lokalkoordinater: 646420-149270
Höjd över havet (m): 84
Lokaltyp: Grund skuggad mjukbotten i anslutning till hagmark
Nissöga: 6st, 35-91 mmTL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): abborre, mört
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-021
Järnlunden
Järnlunden liknar Rängensjöarna och då sjön passerades många gånger gjorde vi totalt tre försök
att hitta nissöga. Två ansträngningar gjordes vid badplatsen vid Hallsta ängar – ena gången med
ficklampa och andra gången med not. Även den mynnande Gobobäcken fiskades med not. Vid
ett senare tillfälle fiskade vi med not vid badplatsen på Hackelboö. Vid samtliga fisken var
resultatet magert (enstaka mört och abborre samt någon gers vid bäckmynningen). Vid Hallsta
ängar består bottnen av sand. Vid bäckmynningen utgörs bottnen av mörk humös dy präglad av
den barrskogsmiljö som bäcken avvattnar. Vid Hackelboö är bottnen stenig, men mjukare
sediment finns mellan stenarna.
Ämmern
Vid Söderö vid Ämmerns sydvästra ände finns en badplats med en flytbrygga. Till vänster om
bryggan (sett från stranden) är den egentliga badplatsen med sandbotten. Till höger om bryggan
finns ett öppet parti innan bladvassen tar vid. Bottnen är mjuk och växtligheten utgörs bl a av
ålnate.
Fiskad när: 1999-07-18
tid: 23.00
metod: ficklampa och håv
Lokalkoordinater: 644080-150300
Höjd över havet (m): 86
Lokaltyp: Grund mjukbotten i anslutning till badplats
Nissöga: 1st, 82 mmTL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): Ingen övrig fångst
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-004
Åsunden
Vid Råsö direkt söder om väg 134 är en badplats belägen i en stor långgrund vik med sandbotten. Delar av viken har tät bladvass. Utmed vikens östra kant är bottnen stenig och sanden är
relativt grovkornig. Mot den västra kanten blir sanden allt mer finkornig. Längs den samma
finns ett gammalt båthus med knädjupt vatten vid ingången från sjön. I båthuset var bottnen
täckt med dy.
Fiskad när: 1999-08-04
tid: 14.40
metod: not
Lokalkoordinater: 643140-149750
Höjd över havet (m): 86
Lokaltyp: Dybotten på fin sand i gammalt båthus
Nissöga: 3 st, 73-99 mm TL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): abborre, mört, gädda, stensimpa
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-025
Flera ansträngningar med not på den fina (nästan leriga) sandbottnen i anslutning till båthuset
gav inget resultat. Nätprovfiske (Kinda Turistförening) under sommaren 1999 mellan Råsö bro
och Mjölkvik gav några nissögon.
Nimmern
Nimmern skiljer från de tidigare redovisade sjöarna i Stångåsystemet genom att den är extremt
näringsrik och har ett lergrumligt vatten, ibland lätt grönfärgat av alger. Vid sjöns norra ände
ligger en bastu med badplats. Stränderna runt Nimmern domineras av tät bladvass. Vid bastun
fick man intryck av att vass med rötter och sediment hade avlägsnats.
23
Fiskad när: 1999-08-04
tid: 19.20
metod: not
Lokalkoordinater: 643800-149840
Höjd över havet (m): 86
Lokaltyp: Grund lerbotten i extremt näringsrik och grund sjö
Nissöga: nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): abborre (rikligt), gers, mört, löja, gädda
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-029
Juttern
Huvuddelen av sjön ligger i Kalmar län men den nord-västra delen (Brännaviken) ligger delvis i
Östergötlands län. Juttern är relativt djup och smal och omgivningen domineras av barrskog med
branta steniga stränder. Vattnet har också därav en svagt rödbrun humusfärg. Det som sätter
störst prägel på sjön är dock att nästa sjö uppströms i Stångån, Krön är en extremt näringsrik och
grund sjö. Vegetationen i Juttern vid Brännaviken (där Stångån mynnar) är därför riklig
(bladvass, säv , gul näckros). Vid gården Nedre Flaka finns en båtplats och några 100 meter
söder om den en badplats. Bottnen vid båtplatsen består av dy och fin sand. Vid badplatsen
dominerar sand som bottensubstrat.
Fiskad när: 1999-08-04
tid: 17.40
metod: not
Lokalkoordinater: 641300-149850
Höjd över havet (m): 103
Lokaltyp: Grund dy och/eller sandbotten vid bad- och båtplats
Nissöga: nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): löja, sutare, mört, gädda, abborre, gös
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-028
Juttern nätprovfiskades också under sommaren 1999 (Kinda Turistförening). Rikligt med b la
gös och storvuxen siklöja bekräftar den goda näringstillgången.
Björkern
Björkern är en klar och djup sjö som till sin karaktär påminner mycket om Åsunden söder om
Råsö. Vid Basunda gård finns en båtplats med fin sandbotten vid stranden som övergår till lera
lite längre ut. Vegetationen i vattnet domineras av bladvass och säv .
Fiskad när: 1999-08-08
tid: 09.00
metod: not
Lokalkoordinater: 643420-150810
Höjd över havet (m): 98
Lokaltyp: Grund sand- och lerbotten vid båtplats
Nissöga: nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): abborre, mört, löja, Cyprinidae obest.
Kommentarer
Vi fick intrycket att upp till Åsunden (86 möh) verkar det som vi kunde hitta
nissöga om man bara hittar rätt botten, dvs mjuka sediment med begränsad
växtlighet som medger fiske med not. Beträffande det lyckosamma nedslaget en
sen kväll vid Ämmern (Söderö), fick vi senare höra av en pojke i Åtvidaberg att
han och hans pappa hade fått ett nissöga i en kräftmjärde i Ämmern. En typ av
finmaskiga mjärdar från Kanada har provats med viss framgång i Mälaren vid
Fiskeriverkets sötvattenslaboratorium vid Drottningholm för just nissöga.
Mjärden som användes i Ämmern kan ha varit en finmaskig kräftprovfiskemjärde. Avsaknaden av nissöga i Nimmern och Järnlunden beror nog inte på att
nissöga inte finns där utan snarare på vi inte hittade rätt bottnar för notfiske i
dessa sjöar. Avsaknaden av nissöga i Juttern och Björkern trots hyggliga förutsättningar, gav visst stöd till Ancylushypotesen.
1.2.3. Kisasjön och Övre Föllingen i Kisaåns
(Storåns) vattensystem
För att belägga eller förkasta Ancylushypotesen sökte vi lämpliga lokaler inom
24
Stångåns avrinningsområde i anslutning till (uppströms) Åsunden.
Kisasjön
Två lokaler besöktes. Den ena var en badplats belägen vid en fotbollsplan i sjöns södra ände
(642910-149100). Vegetationen i vattnet dominerades av bladvass, säv och gul näckros (gäller
generellt för hela sjön). Bottnen var mjuk med inslag av sten som tillsammans med näckrosrötter
försvårade notfisket. Den andra lokalen var en vik vid åutloppet i sjöns norra ände (Kisasjön
norr om sågverket kallas lokalt Knoppetorpssjön) nedanför en hög bro vid riksväg 34 (643270149090). Bottnen där består huvudsakligen av dy, vegetationen i vattnet är bl a gul näckros,
gäddnate, bladvass och säv .
Fiskad när: 1999-08-04
tid: 15.15
metod: not
Lokalkoordinater: se text
Höjd över havet (m): 98
Lokaltyp: Dybotten vid badplats och åutlopp
Nissöga: nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): mört, abborre, gädda
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-026
Övre Föllingen
Vid Pinnarps camping ligger en badplats. Strax väster om den ligger några mindre fritidshus. En
bäck som rinner från sjön Välen mynnar också ut här. Bottnen i området utgörs av sten, sand och
ett rödbrunt finare sediment. Vid bäckmynningen finns tjocka mörka dybankar. Vegetationen i
vattnet är bl a bladvass och fräken.
Fiskad när: 1999-08-04
tid:
metod: not
Lokalkoordinater: 642948-148260
Höjd över havet (m): 108
Lokaltyp: Sand, sten och dybotten vid bäckutlopp
Nissöga: nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): mört, abborre, elritsa, nejonöga
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-027
Kommentar
Förutsättningarna för notfiske var inte optimala på någon av de tre lokalerna.
Avsaknaden av nissöga på dessa högt belägna lokaler ger dock visst stöd till
Ancylushypotesen. Sjön Ören, belägen uppströms Fölling-sjöarna (108 möh)
nätprovfiskades under sommaren 1999. Inte heller där påträffades nissöga.
1.2.4. Sätrasjön och Storsjön (vid Kristineberg)
Dessa bägge sjöar har förbindelse med Stångåsystemet via en bäck som mynnar
i Stora Rängen ca 2 km väster om Bestorp.
Sätrasjön
Nedanför huvudbyggnaden vid Sätravallens friluftsanläggning finns en brygga för roddbåtar och
kanoter. Sätrasjön är mycket näringsrik och vegetationen i sjön och vid bryggan domineras av
kaveldun, bladvass och gul näckros. Bottnen till vänster om bryggan (sett från stranden) var
mycket mjuk med stora mängder ruttnande växtdelar. När man gick i vatten under fisket frigjordes stora mängder metangas från bottnen.
25
Fiskad när: 1999-07-23
tid: 16.00
metod: not
Lokalkoordinater: 645470-149720
Höjd över havet (m): 90
Lokaltyp: Dybotten vid båtplats
Nissöga: 13 st, 45-98 mm TL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): mört, abborre, gädda
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-026
Storsjön
Vattenfärg (svagt rödbrunt) och måttlig vegetation visar att Storsjöns vatten har betydligt lägre
halter av närsalter jämfört mot Sätrasjön. Omgivningen domineras av barrskog. En lämplig lokal
med bra botten för nissöga finns i anslutning till badplatsen.
Fiskad när: 1999-07-23
tid: 17.00
metod: not
Lokalkoordinater: 645370-149600
Höjd över havet (m): 105
Lokaltyp: Mjukbotten vid badplats
Nissöga: nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): mört, abborre, gädda
Kommentar
Avsaknad av nissöga i Storsjön trots gynnsamma bottenförhållanden stöder
Ancylushypotesen. Förekomsten i Sätrasjön visar också att nissöga kan hittas i
mycket näringsrika vatten med syretärande bottensediment.
1.3. Kräpplingeån med sjöarna Örbågen, Ören
Vin, Svinstadsjön och Värnasjön
Förekomst av nissöga var tidigare belagt från Örbågen (beläggexemplar finns på
Naturhistoriska riksmuseet). Vidare kom det till vår kännedom via Göran
Burkén (Åtvidabergs kommun), att nissöga påträffats av studenter och lärare
från Linköpings Universitet i ån strax norr om Vin.
Svinstadsjön och Värnasjön
Dessa bägge sjöar kan sägas utgör ett ostligt biflöde till Kräpplingeån (Tunaån). Bägge sjöarna
är grunda och extremt näringsrika slättlandssjöar, karakteriserade av lergrumligt eller grönt
vatten och rikligt med bladvass. Svinstadsjön provfiskades vid badplatsen strax söder om
Bankekind. Vattnet var grönt och bottnen upplevdes som ganska hård med enstaka stenar men
också ett tunt lager mjukare sediment. Omgivningen är relativt öppen men vid stranden växer
stora pilar.
Fiskad när: 1999-08-05
tid: 14.25
metod: not
Lokalkoordinater: 647190-150190
Höjd över havet (m): 53
Lokaltyp: Jämn botten vid badplats i extremt näringsrik slättlandssjö
Nissöga: 5st 92-109 mm SL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): gers, mört, abborre, braxen/björkna
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-031
Värnasjön provfiskades vid Värnäs. Till skillnad från Sätrasjön så var vattnet inte så grönt, dock
mycket lergrumligt. Bottnen var mycket mjuk med inslag av stora stenblock vilket i kombination
med vattnets grumlighet och avsaknaden av en slät strand försvårade notfisket. Omgivningen i
anslutning till fiskeplatsen vid Värnäs är parklik.
Fiskad när: 1999-08-05
tid: 15.30
metod: not
Lokalkoordinater: 646780-150730
Höjd över havet (m): 53
Lokaltyp: Mjukbotten i extremt näringsrik slättlandssjö
Nissöga: nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): gers, abborre
26
Vin
Vin är en djup och relativt näringsfattig sjö. Vi besökte sjön i dess norra ände vid Horn och
fiskade med not på flera platser i anslutning till ett större båthus. Bottnen sluttade dock ganska
kraftigt och den enda grundare viken hade för mycket vegetation för att vara riktigt lämplig för
notfiske efter nissöga.
Fiskad när: 1999-08-05
tid: 17.10
metod: not
Lokalkoordinater: 646200-150790
Höjd över havet (m): 77
Lokaltyp: Tvärt sluttande bottnar samt en grundare vik i relativt näringsfattig sjö
Nissöga: nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): mört, abborre, gädda
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-032
Ören
Ören är likt Vin en relativt djup och näringsfattig sjö med klart vatten och måttlig vegetation. I
sjöns sydvästra ände finns en badplats med naturlig fin sand, bitvis med inslag av mjukare
sediment. Öster om den egentliga badplatsen finns några fritidshus med bryggor.
Fiskad när: 1999-08-05
tid: 18.20
metod: not
Lokalkoordinater: 646200-150790
Höjd över havet (m):78
Lokaltyp: Grunda bottnar i anslutning till badplats i relativt näringsfattig sjö
Nissöga: 1 st, 85 mm
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): mört, abborre, braxen/björkna, sarv,
löja
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-033
Örbågen
Örbågen är en ganska liten sjö som omges av både åkrar, betesmark och blandskog. Stranden
kantas av ett måttligt brett bladvassbestånd. Vid Stäcke finns en anlagd båtplats med badbrygga
där vassen troligen har avlägsnats. Bottnen sluttar ganska kraftigt och är täckt av mörk dy.
Fiskemöjligheterna begränsades till ett ca 5 m brett område direkt till vänster om bryggan.
Fiskad när: 1999-07-22
tid: 19.45
metod: not
Lokalkoordinater: 646020-150610
Höjd över havet (m): 83
Lokaltyp: Mjuk, mörk dybotten i liten sjö med intermediär näringsstatus
Nissöga: 5 st, 75-112 mm SL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): Ingen övrig fångst
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-020
Kommentarer
Förekomsten av nissöga i den extremt näringsrika Svinstadsjön var något överraskande. Det visades sig dock senare i (Sätrasjön) att hög närsaltbelastning inte
verkar utgöra något hinder för nissöga. Avsaknaden av nissöga i den angränsande Värnasjön kan nog tillskrivas betingelserna vid fiskeplatsen. Beträffande Örbågen så var lokalen känd sedan tidigare. Vi förutsatte därför att
nissöga också borde finnas i den nedströms belägna sjön Ören. Betingelserna vid
fiskeplatsen (Örnbadet) var inte optimala (något för kargt och sandigt). Det enda
exemplaret av nissöga som påträffades kan sägas vara ett resultat av vår
förväntan då vi gjorde förhållandevis många ansträngningar på platsen.
1.4. Motala ströms huvudfåra och sjöar
i dess angränsning
Enligt Fiskeriverket har nissöga påträffats i Vättern. Flera uppgifter gör också
gällande att nissöga finns i Tåkern (Curry-Lindahl, 1985) och möjligen i dess
avflöde (Mjölnaån) (Strömberg & Carlberg, 1989) till Vättern. Längre ned i
systemet finns också uppgifter som tyder på förekomst i själva strömmen vid
Näs kraftverk (privatperson) samt i sjöarna Roxen (H. Nilsson muntligen;
27
Strömberg & Carlberg, 1989) och Glan (Strömberg & Carlberg, 1989). Med vår
erfarenhet från näringsrika slättsjöar samt trovärdigheten i tidigare uppgifter
hade vi ingen anledning att betvivla nissögats förekomst i de stora sjöarna
Roxen och Glan. Därför inriktade vi oss på Motala ström från och med Boren
och uppströms. Resultatet från två lokaler som ligger i anslutning till Glan
redogörs för under nästa avsnitt.
Boren
Sjön Boren har karaktären av slättlandssjö, men har jämfört med de i systemet nedströms
belägna Roxen och Glan en lägre närsaltsbelastning. Vi besökte sjön vid badplatsen vid
kanalutloppet i Borensberg samt vid ett bäckutlopp vid Kristberg. Bottnen vid badplatsen och i
anslutning därtill befanns vara för karg och sandig. Bäcken vid Kristberg rinner ned mot sjön
genom en lummig och svårforcerad bäckravin. Vattnet var påfallande kallt. Vid mynningen möts
man av tät hög bladvass vilket bara möjliggjorde fiske i bäcken något 10-tal meter uppströms
själva mynningen.
Fiskad när: 1999-08-07
tid: 17.30
metod: not
Lokalkoordinater: 649466-146510
Höjd över havet (m): 74
Lokaltyp: Mjuk botten (lera, dy) i skuggad kall bäckmynning
Nissöga: nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): småspigg, stensimpa
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-044
Ålebäcken
Ålebäcken avvattnar Dags mosse och mynnar i Vättern vid Sverkerskapellet söder om Omberg.
Bäcken har tidigare elprovfiskats (Delling & Tengelin, 1996) och uppvisat en mycket artrik
fiskfauna. Vattnet i bäcken är relativt brunt och grumligt och inte så rött som man skulle kunna
förvänta sig då bäcken avvattnar en mosse. Omgivning vid Sverkerskapellet domineras av stora
skuggande lövträd. Ansträngning att hitta nissöga koncentrerades till stilla dyiga, lungnflytande
partier nära mynningen. Bäcken elprovfiskades också högre upp i de strömmande partierna.
Fiskad när: 1999-07-21
tid: 14.10
metod: elfiske
Lokalkoordinater: 646330-143100
Höjd över havet (m): 89-91
Lokaltyp: Relativt näringsrik bäck i kulturlandskap
Nissöga: nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): 12 öring, 3 stensimpa, 2 bergsimpa, 2
harr, 1 abborre
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-013
Mjölnaån
Mjölnaån avvattnar Tåkern och mynnar i Vättern vid Vadstena. Vi provfiskade ån vid Lilla
Kedevad direkt nedströms ett lågt dämme. Mjölnaån har karaktären av näringsrik slättlandså och
omges av åkrar och betesmark. Vid Kedevad skuggades ån delvis av större träd (pilar).
Fiskad när: 1999-07-21
tid: 16.30
metod: elfiske
Lokalkoordinater: 647770-144470
Höjd över havet (m): 90-95
Lokaltyp: Näringsrik å i slättlandskap
Nissöga: nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): 10 mört, 6 abborre, 1 gädda
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-014
28
Lorbybäcken
Lorbybäcken mynnar i Tåkern strax väster om Kumla. Tidigare elprovfiske vid Kvarntorp
(Delling & Tengelin, 1996) resulterade i en relativt artrik fångst. Vid Kyleberg, nedströms den
tidigare provfiskade lokalen, meandrar ån genom natursköna beteshagar. Vi elprovfiskade direkt
uppström vägen från Kyleberg mot Europaväg 4. Under föregånde dag hade det regnat och
haglat ymnigt. Bäcken var därför mycket grumlig och svårfiskad.
Fiskad när: 1999-07-21
tid:
metod: elfiske
Lokalkoordinater: 646655-144360
Höjd över havet (m): 110
Lokaltyp: Relativt näringsrik bäck odlingslandskap
Nissöga: nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): ingen fångst
Kommentarer
Ingen av de besökta och provfiskade lokalerna uppvisade perfekta betingelser
för nissöga. Det är möjligt att notfiske kan ha gett ett annat resultat i det dyiga
mynningsområdet av Ålebäcken. Avsaknaden av fisk i Lorbybäcken samt den
till artantalet knappa fångsten i Mjölnaån som enbart bestod av ‘sjöfisk’ saknar
en direkt förklaring. Mjölnaån vid Lilla Kedevad ‘borde’ också haft någon simpa
i strömsträckan nedan dämmet. Ålebäcken visar återigen upp en artrik fiskfauna
med berg- och stensimpa på samma lokal. De 12 öringar som påträffades var
både årsungar och större fisk vilket visar att Ålebäcken fungerar som
reproduktionslokal för öring. Årsungar av harr visar dessutom att Vätterns harr
tydligen kan utnyttja bäcken för sin reproduktion. Enligt Curry-Lindahl (1985),
spolas de flesta harrynglen ut i sjön direkt efter lek. Det är därför svårt att uppskatta betydelsen av Ålebäcken som reproduktionslokal.
1.5. Mårn, Bönnern, Börgölsåns sjöar och Stråken
Dessa sjöar och vattendrag är belägna norr om Motala Ströms huvudfåra. Tidigare rapporter om nissöga från dessa områden är ringa. De norra delarna av länet
utgörs till stor del av ett skogslandskap där barrskog dominerar. Jämfört mot
slättlandskapet så har sjöar och vattendrag lägre pH och de flesta starkt
försurade sjöarna i länet hittar man i dessa områden. Baserat på vår erfarenhet
om nissögats habitatpreferenser var våra förväntningar därför lågt ställda.
Mårn
Strax väster om Skärblacka vid Ljusdal stannade vi till vid en camping och badplats (649575150380) vid sjön Mårn (27 möh). Sjön ligger mycket nära till, och har förbindelse med Motala
Ströms huvudfåra. Bottnen vid badplatsen var långgrund och lämplig för notfiske. Bottensubstratet, fin men hård sand, samt den ringa vegetationen, ledde till att vi valde att avstå från
provfiske. Omgivningen med branta klippor och barrskog ‘signalerade’ inte heller nissöga.
Bönnern
Sjön Bönnern ligger väster om Finspångs samhälle och avvattnas via Dovern till Glan. I sjöns
östra ände i anslutning till centrala Finspång finns en anlagd badplats med mjuka bottnar i
anslutning till sandbotten. Vattnet i sjön var tydligt färgat av humus och på de mjukar bottnarna
växte det täta bestånd av sjögull. Till skillnad från näckrosor så har sjögull spädare rötter vilket
gjorde att notfisket fungerade hyggligt.
Fiskad när: 1999-08-09
tid: 9.55
metod: not
Lokalkoordinater: 651010-149720
Höjd över havet (m): 37
Lokaltyp: Mjukbotten i anslutning till badplats i skogssjö
Nissöga: nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): abborre, braxen/björkna, mört
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-047
29
Gron
Öster om Finspång ligger sjön Gron som avvattnas till Glan via Börgölsån. Omgivningen är
mycket varierande med både parkmiljö och barrskog. Jämfört mot föregående lokal verkade
Gron vara något mer näringsrik med bitvis tät strandvegetation. Även i Gron förekommer det
rikligt med sjögull. En badplats (650990-150080) vid Stjärnvik besöktes. Det visade sig dock att
bottnen var hård likt den vid Mårn och därmed olämplig för notfiske.
Stråken
Stråken ligger norr om sjön Boren men avvattnas till Motala ström via Stora Tron, vidare till
Bönnern och slutligen Glan. Vi besökte sjön vid Olivehult. Stråken omges huvudsakligen av
barrskog och vattnet är tydligt färgat av humus. Vegetationen vid fiskeplatsen var bladvass och
vit näckros. Bottnen bestod av mörk dy på de djupare partierna, tyvärr övergående till ett mer
blandat substrat med mycket sten vid den bästa notdragningsplatsen.
Fiskad när: 1999-08-07
tid:
metod: not
Lokalkoordinater: 649880-146830
Höjd över havet (m): 75
Lokaltyp: Dybotten i humös skogssjö
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): abborre, braxen
Kärringfisket
Vid Lotorp norr om Finspång ligger en liten sjö vid idrottsplatsen i direkt anslutning till
Börgölsån. Sjön heter faktiskt Kärringfisket och har en anlagd badplats i sydvästra delen.
Kärringfisket omges mestadels av barrskog. Vattnet är starkt färgat av humus och den mjuka dyn
i anslutning till badplatsens sandbotten är mycket mörk. Vegetationen i vattnet och i
strandkanten var sparsam och vid badplatsen utgjordes den huvudsakligen av ett högväxt
halvgräs.
Fiskad när: 1999-08-09
tid: 11.40
metod: not
Lokalkoordinater: 651300-150110
Höjd över havet (m): 46
Lokaltyp: Dybotten i näringsfattig, humös skogssjö
Nissöga: Ja, 7 st 48-93 mm TL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): abborre
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-048
Stora Skiren
‘Skiren’ är ett vanligt namn på sjöar i Östergötland. Stora Skiren ligger ca 5 km norr om
Finspång och ansluter till Börgölsåns sjösystem via ett avflöde till sjöarna Flaten och
Ormlången. I den östra delen omges Stora Skiren av hällmarkstallskog. Vid strandkanten vid
den badplats som vi besökte dominerade starr. Vattnet var förvånansvärt klart (med tanke på den
omgivande barrskogen) och bottnen, även då de mjuka partierna, var påfallande ljus, nästan lerig
och bitvis täckt av braxengräs.
Fiskad när: 1999-08-09
tid: 12.30
metod: not
Lokalkoordinater: 651550-150050
Höjd över havet (m): 63
Lokaltyp: Dybotten i näringsfattig, klar skogssjö
Nissöga: Ja, 2 st 63 och 67 mm TL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): abborre
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-049
Björken
Styrkta av de förvånansvärt goda resultaten fortsatte vi norrut till sjön Björken i Börgölsåsystemet. En badplats vid Björkö söder om Igelfors besöktes. Vattnet i sjön var likt Kärringfisket
ganska rödbrunt. Vegetationen längs stränderna (vass och säv ) antyder dock en något högre
näringsstatus. Flera ansträngningar med not gjordes både vid badplatsen och en liten båtbrygga
intill.
30
Fiskad när: 1999-08-09
tid:
metod: not
Lokalkoordinater: 652390-149480
Höjd över havet (m): 49
Lokaltyp: Dy och sandbotten i humös skogssjö
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): abborre
Kommentar
Förekomsten av nissöga i sjöarna Kärringfisket och Stora Skiren är att betrakta
som två av undersöknings största överraskningar. Tyvärr besöktes dessa sjöar
under fältarbetets sista dag så den erfarenheten kunde vi inte tillgodogöra oss vid
inventering i andra dela av länet. Vid Stora Skiren ‘signalerade’ omgivningen
med hällmark och tallskog, en typisk oligotrof, humös och lätt försurad skogssjö.
Vattnet var dock kristallklart och vi såg rikligt med fisk och enstaka kräftor, dvs
förutsättningarna i vattnet var trots allt inte så dåliga utifrån våra tidigare
erfarenheter. Beträffande Kärringfisket så går det inte att hitta några tydliga
likheter med tidigare nissögelokaler. Möjligen kan den rikliga strandvegetationen antyda att betingelserna trots allt inte var så annorlunda.
1.6. Södra Teden i Kumlaåns vattensystem
Södra Teden ligger vid Björsäter och avvattnas till Roxen och Motala Ström via Kumlaån. Sjön
är mycket näringsrik och längs stränderna dominerar bladvass. Vattnet är grumligt och när vi
besökte sjön var det också något grönt, likt Svinstadsjöns vatten. Förutsättningar för nissöga
borde alltså vara ganska goda. I anslutning till en vacker beteshage strax utanför Björsäter utmed
vägen mot Linköping fanns partier där bladvass saknades. Trots att bottnen var mjuk försvårades
notfisket av tvära stränder och mycket stora stenar.
Fiskad när: 1999-08-06
tid: 10.00
metod: not
Lokalkoordinater: 646880-151270
Höjd över havet (m): 61
Lokaltyp: Dybotten i näringsrik sjö
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal):mört, abborre, gers
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-035
Kommentar
Svårigheten att fiska effektivt med not på platsen gör resultatet svårbedömt.
Nissöga kan troligen finnas i sjön. Syrebrist vissa vintrar i Tedensjöarna och
Kumlaån (se avsnittet om asp) kan dock vara besvärande.
2. Söderköpingsån
Söderköpingsån mynnar i Slätbaken i Söderköping. Ån avvattnar bl a Yxningen
via Hällaån och Hövern via ett nordligare flöde (Storån). Förekomsten av
nissöga inne i Söderköping var tidigare känd (Tengelin, 1992) och årliga
elfiskeundersökningar för att kontrollera havsöringens status i ån brukar ofta
resultera i att flera nissögon fångas.
2.1. Hällaån och dess sjöar
Nätprovfisken med de nya översiktsnäten (typ Norden) har kunnat belägga
förekomst av nissöga i sjöarna på flera lokaler i sjöarna Borken och Såken (O.
Söderbäck, Borkhult). I samtliga fall hade nissöga fångats på det grunda intervallet (0-3m) och relativt nära bäckmynningar (jämför med Stora Rängen).
Strolången
Sjön Strolången är den första stora sjön uppströms Hällaån från Söderköping. Vi besökte sjön
31
vid en anlagd privat badplats några 100 m söder om Hällaåns utlopp ur sjön. Vattnet var påfallande grumligt med en svagt grön ton. Till vänster om en flytbrygga var bottnen stenig, glest
bevuxen med bladvass. Bottensubstratet blev något mjukare en bit ut och vassen ersattes med bl
a glesa bestånd av gäddnate. I strandkanten hittade vi ett dött nissöga. Flera ansträngningar med
not var dock resultatlösa. Vi sökte oss vidare mot åutloppet och hittade där en båtplats. En
mindre vik som bara rymmer en mindre roddeka hade grävts ut i strandbanken. Kanterna var
tvära och bottnen bestod av mjuk lera. Vegetationen utgjordes av gles ålnate. Trots besvärlig
fiskebetingelser hittade vi rikligt med nissöga på denna lokal.
Fiskad när: 1999-08-06
tid: 16.30
metod: not
Lokalkoordinater: 647210-153760
Höjd över havet (m): 28
Lokaltyp: Lerbotten vid anlagd båtplats utgrävd i strandbrink
Nissöga: 31 st, 33-98 mm SL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): sarv, braxen/björkna, mört, gädda,
abborre, Cyprinidae obest. (huvudsakligen till vänster om bryggan)
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-039
Ken
Sjön Ken ligger ca 5 km väster om Strolången och avvattnats till Hällaån via Fillingrumsån. Till
skillnad från Strolången som hade karaktären av en näringsrik slättsjö i växlande jordbruks- och
skogslandskap, är Ken mer präglad av den omgivande skogen. Färgen på vattnet gick mer åt det
bruna hållet med en lätt röd anstrykning. Bitvis var dock vegetationen vid stränderna tät och vi
hittade en båtplats med mycket mjuk och därmed gynnsam botten i anslutning till ett fritidshus
mittemot Tjenbadet.
Fiskad när: 1999-08-06
tid: 14.30
metod: not
Lokalkoordinater:646850-153390
Höjd över havet (m): 50
Lokaltyp: Dybotten vid anlagd båtplats
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): mört, braxen/björkna, löja, abborre,
sarv, gädda
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-038
Yxningen
Sjön Yxningen har karaktären av en oligitrof sjö, dock med inslag av rikligare vegetation i
skyddade vikar. Vi besökte sjön vid utloppet från en liten bäck nedanför kyrkan vid Yxnerum i
anslutning till en båtplats. Bottnen i bäckutloppet som mest liknade ett dike var mjuk och mörk.
De grundare partierna vid båtplatsen bestod av mjuk sand med inslag av lera.
Fiskad när: 1999-07-22
tid: 12.45
metod: elfiske
Lokalkoordinater:646850-153390
Höjd över havet (m): 38
Lokaltyp: Sandbotten vid anlagd båtplats samt dybotten i utmynnande bäck
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal):nejonöga, gädda, stensimpa
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-016
Borkhultsån
Borkhultsån avvattnar sjön Borken och mynnar i Yxningen inte långt från föregående lokal. I
sina övre partier är ån mestadels stenig och strömmande/forsande. Längre nedströms avtar
vattnets hastighet och övergår till strykande/lugnflytande genom åkermark och enstaka lövdungar. Bottnen här utgörs huvudsakligen av hård lera.
32
Fiskad när: 1999-07-22
tid: 10.30
metod: elfiske
Lokalkoordinater:646160-152310
Höjd över havet (m): 45
Lokaltyp: Lerbotten i strykande, klar å i odlingslandskap
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): 12 abborre, 7 mört, 2 öring, 1 sutare, 1
stensimpa, 1gädda
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-015
Borken
Borken är likt Yxningen relativt näringsfattig och har ett klart vatten. Tidigare hade nissöga
fångast på översiktsnät nära bäckmynningar. En av dessa lokaler i norra delen vid Näset
(646550-151880) nåddes efter en längre skogspromenad. Ansträngningarna visade sig dock vara
förgäves då stranden var stenig och vegetationsrik. I stället begav vi oss till en båtplats vid en
beteshage vid Norrviken. Betingelserna var inte heller här de bästa med hällar och block.
Bottnen var dock relativt mjuk och jämn mellan blocken. Vegetationen (gäddnate) var sparsam.
Fiskad när: 1999-07-22
tid: 16.50
metod: not
Lokalkoordinater: 646450-151850
Höjd över havet (m): 60
Lokaltyp: Ljus dybotten mellan block och hällar
Nissöga: 1 st, 93 mm SL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): abborre, gers
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-018
Såken
Sjön Såken ligger söder om Borken och är förbunden med densamma via en kort strömsträcka.
Vi besökte sjön vid en badplats och bäckmynning i södra delen av sjön. I anslutning till denna
lokal hade det också tidigare fångats nissöga vid nätprovfiske. Badplatsen har sandbotten medan
bäckmynningen har tjocka partier med mörk dy. Efter ett inledande elfiske som gav ett nissöga i
bäckmynningen, övergick vi till not.
Fiskad när: 1999-07-22
tid: 13.30
metod: elfiske och not
Lokalkoordinater:645760-152280
Höjd över havet (m): 62
Lokaltyp: Dybotten i mynnande bäck samt sandbotten vid badplats
Nissöga: 4 st, 35-102 mm SL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): abborre, mört, nejonöga, gädda, lake,
stensimpa, gers
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-017
Risten
Sjön Risten ligger direkt väster om Borken och Såken och har förbindelse med den senare vid
Drängsbo. Jämfört mot Borkens och Såkens klara vatten har Risten ett något grumligare och
svagt humöst vatten. Sjön lär också bära tydliga spår av tidigare gruvverksamhet i dess anslutning (O. Söderbäck, muntl.). Vi besökte Risten vid en badplats i dess norra ände vi Byrum.
Fiskad när: 1999-07-22
tid: 17.50
metod: not
Lokalkoordinater: 646560-151475
Höjd över havet (m):
Lokaltyp: Grus- och sandbotten vid badplats
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): mört, abborre, gädda, sarv
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-019
Kommentar
Den lilla utgrävda båtplatsen vid åutloppet ur Strolången visar att nissögon
lokalt kan förekomma i mycket täta bestånd. Det lyckade notfisket i Såken var
vägledande för det fortsatta inventeringarbetet. Anmärkningsvärt är dock att
just den lokalen (badplatsen) är den enda där vi fångade nissöga (två av fyra, 35
33
och 36 mm TL) på ren sandbotten. Beträffande Yxningen så kan nog notfiske på
en lämplig lokal ge ett positivt resultat. Ken däremot med sin humösa karaktär
tyckte vi inte var en typisk nissögesjö. Då hade vi förvisso inte erfarenheterna
från Kärringfisket och Stora Skiren i Finspångs kommun.
2.1 Storån med Sjöarna Hövern och Skiren
Från Söderköpingsåns norra tillflöde, dvs Storån, fanns inte några tidigare uppgifter om nissöga.
Hövern
Sjön Hövern besöktes vid en badplasts i nord-västra änden vid Höversby. Vegetation och vattenfärg gav intryck av en relativt näringsrik sjö. Enligt en jordbrukare från trakten hade ett sågverk
tidigare ‘blåst ut’ stora mängder sågspån i den grunda viken vid bad och båtplatsen. Vi hittade
lämpliga bottnar för notfiske direkt till höger om badbryggorna.
Fiskad när: 1999-09-06
tid: 11.30
metod: not
Lokalkoordinater:647320-151350
Höjd över havet (m): 65
Lokaltyp: Mjukbotten i anslutning till badplats i relativt näringsrik sjö
Nissöga: 2 st, 29 och 74 mm SL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): mört, braxen/björkna, abborre
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-036
Skiren
Styrkta av resultatet i Hövern, begav vi oss högre upp i Storåsystemet till en badplats vid sjön
Skiren (mellan Ö. Ryd och Ringarum). Jämfört mot Hövern hade Skiren ett betydligt klarare
vatten, dock något rödbrunt av humus från den omgivande barrskogen. Vid badplatsen till höger
om bryggorna hittade vi mjuka bottnar lämpliga för notfiske.
Fiskad när: 1999-08-06
tid: 12.45
metod: not
Lokalkoordinater:647020-152400
Höjd över havet (m): 67
Lokaltyp: Mjukbotten i anslutning till badplats i svagt humös skogssjö
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): braxen/björkna, mört, sarv, gers, löja,
abborre
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-037
Kommentar
Vi kan konstatera att nissöga förekommer i Storåsystemet, åtminstone upp till
Hövern.
3.1. Edsån och Bysjön
Edsån avvattnar bl a Bysjön i Åtvidaberg och rinner i en sydostlig riktning mot
kusten där den slutligen mynnar ut i havsviken Syrsan. Nissöga har tidigare
påträffats i Bysjön (Göran Burkén, muntl.) i närheten av den s.k. Solkanonen.
Bysjön
Bysjön ligger i direkt anslutning till Åtvidabergs centralort. Den rikliga vegetationen (bl a gul
näckros och kaveldun) antyder att Bysjön är relativt näringsrik. Vi besökte sjön vid badplatsen i
anslutning till idrottsplatsen samt vid en villatomt (645220-151070) utmed vägen mot golfbanan. Betingelserna vid badplatsen var mycket goda på bägge sidorna om badbryggan. Bottnen
vid villatomten var mycket mjuk och fisket försvårades något av näckrosrötter. Vid fisketillfället
kände vi inte till den mer exakta lokalen ‘Solkanonen’ för det tidigare påträffade exemplaret.
Fiskad när: 1999-08-05
Tid: 19.50
metod: not
34
Lokalkoordinater:645170-151100
Höjd över havet (m): 95
Lokaltyp: Mjukbotten i anslutning till badplats i näringsrik sjö
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): mört, abborre, gers, braxen, sutate,
gös (avser också lokalen ‘villatomten’)
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-034 (avser också lokalen ‘villatomten’)
Edsån uppström Åkervristen
Vi sökte oss nedströms i systemet. Båtsjön vid Forsaström såg ut att vara en näringsrik och
därmed lämplig sjö. Avsaknaden av bra fiskeplatser ledde till att vi slutligen gjorde ett nedslag
i själva Edsån utmed vägen mellan Gärserum och Falerum. Fiskelokalen omgavs av hårt betad
hagmark. Ån var lugnflytande med tvära kanter och bottnen var mycket mjuk och bestod till
viss del av icke nedbruten gödsel.
Fiskad när: 1999-08-06
tid:
metod: not
Lokalkoordinater:644825-152170
Höjd över havet (m):
Lokaltyp: Mjukbotten i näringsrik slättlandså
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): abborre, björkna, mört
Kommentar
Det är mycket förvånande att vi ‘missade’ nissöga i Bysjön då betingelserna på
badplatsen var mycket goda och den övriga fångsten var rik både till antalet arter
och mängden fisk. Detta skulle kunna tolkas som att nissögat har en fläckvis
utbredning även på ‘bra’ bottnar. En annan tänkbar förklaring kan vara att andra
fiskarter, som söker föda i den mjuka bottnen, lokalt kan tränga undan nissöga.
Vid badplatsen fångade vi förhållandevis rikligt med braxen. I de nedre delarna
av Edsån hittade vi egentligen inte någon lämplig plats för notfiske.
4. Tynn
Sjön Tynn (86 möh ) har bara sin nordvästra del (Draboviken) i Östergötland
och avvattnas via ett icke namngivet vattendrag som mynnar ut i Östersjön ca 15
km söder om Västervik. Då vi tidigare hade hittat nissöga i Åsunden (Stångåsystemet) tyckte vi att det var intressant att se om nissöga också fanns på samma
altitud på andra sidan av vattendelaren i sydost.
Tynn vid Draboviken
Vid vårt besök blåste det ganska kraftigt in i Draboviken och vattnet var följaktligen ganska
grumligt på de grundare partierna. Tynn gav intrycket av att vara en ganska näringsfattig sjö
med glesa bestånd av bladvass och säv. Vi provfiskade flera grunda partier i viken. Betingelserna var ganska olika på de olika fiskeplatserna. Generellt var dock bottnarna något för hårda
och karga.
Fiskad när: 1999-08-08
tid:
metod: not
Lokalkoordinater: 642850-151520
Höjd över havet (m): 86
Lokaltyp: se text
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): löja, mört, gers, abborre
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-045
35
Kommentar
Avsaknaden av lämpliga bottnar i Drabovikens strandområden gör att resultatet
är svårt att bedöma.
5. Vindån med Vindommen och Önn
I länets sydöstra del, söder om Valdemarsvik avvattnar Vindån bl a sjöarna
Vindommen och Önn. Tidigare rapporter om nissöga saknades.
Vindommen
Sjön Vindommen gav intryck av att vara en extremt näringsrik och relativt grund sjö. Bitvis
täcks ytan av täta näckrosbestånd. Vid tiden för vårt besök var vattnet brunt utan tecken på
blomning. En privat bad- och båtplats vid Skrickerum valdes ut som provfiskelokal. Markägaren
visste att det fanns nissöga på platsen då han hade sett de lokala TV-nyheterna dagarna innan
vårt besök (inslaget från Stångån) och därigenom fått klart för sig att det var nissöga som hans
barn brukade fånga vid stranden. Bottnen vid stranden bestod av fin sand med enstaka stenar och
ett tunt lager finare sediment. På bägge sidor om badplatsen växte det bladvass, på själva
fiskeplatsen, ålnate, hornsärv och vattenpest.
Fiskad när: 1999-08-08
tid: 16.20
metod: not
Lokalkoordinater: 644675-153550
Höjd över havet (m): 24
Lokaltyp: Botten med tunt dylager i anslutning till badplats i näringsrik sjö
Nissöga: 7 st, 48-93 mm TL
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): sutare (juv.), abborre, småspigg, mört,
ruda (juv.)
Stationsnummer i riksmuseets databas: BOD-99-046
Önn
I norra änden av sjön Önn (ca 5 km norr om Skrickerum) finns en badplats där betingelserna för
notfiske är lämpliga. På själva badplatsen bestod bottnen av sand och grus. På bägge sidor fanns
smala partier med mjukare botten med bl a ålnate innan bladvass och säv tog vid. Vattnet i Önn
var svagt rödbrunt men betydligt klarare än i Vindommen.
Fiskad när: 1999-08-08
tid:
metod: not
Lokalkoordinater: 645260-153320
Höjd över havet (m): 34
Lokaltyp: Mjuk botten i anslutning till badplats
Nissöga: Nej
Övriga fångade arter i fallande ordning (antal): mört, gers , sarv
Kommentar
Betingelserna vid badplatsen i Vindommen var perfekta för notfiske. Tidigare
fisken i extremt näringsrika sjöar hade ju också gett positivt resultat. Beträffande
Önn så var de partier med mjuk botten relativt begränsade.
6. Övrigt
Här redovisas ytterligare rapporter om nissöga i länet på platser som vi av olika
anledningar inte besökte under fältperioden, men som bör beaktas vid eventuella
efterföljande inventeringar.
En amatördykare med förkärlek för nattdyk kontaktade oss och berättade att han
ofta såg nissöga i bl a sjön Tisnaren och flera sjöar i Katrineholmstrakten (se
diskussion). Vidare så uppges det att nissöga ska finnas i Stora Tron (LS/enkät
fvo) vid Tjällmo. Det finns också äldre uppgifter (Strömberg & Carlberg, 1989)
om nissöga i sjön Fläten och Dammhultsån vid Simonstorp samt i sjön Ivarn.
Uppgiften om Ivarn kommer troligen från Curry-Lindahl (1985). Vi har dock
inte hittat någon ’Ivarn’ i Östergötland, inte heller i Sverige.
36
DISKUSSION
Resultatet visar först och främst att nissöga är betydligt vanligare (åtminstone i
Östergötland) än vad vi tidigare har känt till. Avsaknaden av nissöga på högt
belägna lokaler med bra betingelser styrker också den s k Ancylushypotesen, dvs
att nissögats invandring till Sverige efter den senaste istiden begränsas av
Ancylussjöns forna utbredning. Smärre avvikelser (t ex Lillsjön 103 möh)
förekommer dock.
Vi har också visat att nissöga kan finnas i mycket skiftande vattenmiljöer, där de
mest förvånande kanske är den dystrofa sjön Kärringfisket och de hyper-eutrofa
sjöarna Svinstadsjön och Sätrasjön. Den mindre typ av not som använts har
också visat sig vara en förträfflig inventeringsmetod. Flera lokaler har provfiskats på kortare tid än 20 min inklusive i och urpackning i bil etc. Ficklampa
under dygnets mörka timmar har också visat sig kunna fungera men är av flera
anledningar opraktisk för rena inventeringarbeten. Elfiske har också fungerat bra
men not skulle nog ha fångat fler nissögon på de flesta lokaler där elfiske
användes i inventeringens inledningsskede. Riktat elfiske med finmaskiga håvar
har dock sitt berättigande på vissa besvärliga strömlokaler.
Förutom förmodat invandringshistoriska begränsningar, verkar bottensubstratet
vara av avgörande betydelse om det finns nissöga eller ej. Mjuka sediment av
dy, gyttja eller lera verkar vara att föredra framför ren sand. Detta utesluter
givetvis inte steniga och blockiga bottnar om det finns mjukare sediment mellan
stenarna. Förekomst på den typen av bottnar går dock inte att belägga med not,
men dykobservationer ger visst stöd. Vidare verkar det som om införandet av en
ny standard (Norden) för översiktsnät kommer att ge oss mer information om
nissögats utbredning i framtiden. Det som hittills gått att utläsa från de nätprovfisken där nissöga fångats är att de uppehåller sig relativt grunt (0-3m)
åtminstone under sommaren.
Storleksvariationen för materialet av nissöga (161 st) från Östergötland sammanfattas i Fig 6. Trots att figuren baseras på individer från olika lokaler, kan
man urskilja en tydlig topp inom intervallet 28-42 mm TL. Dessa fiskar är med
största sannolikhet årsungar (0+). Vidare kan intervallet 45-70 mm TL kanske
tolkas som individer födda 1998 (1+).
Den förmodade storleksskillnaden mellan hannar och honor försvårar dock
tolkningen av resultatet. Studerar man storleksvariationen från en individrik
lokal, sjön Strolången (Fig. 7), uppträder tre tydliga storleksklasser samt ett
enstaka stort exemplar. Framtida könsbestämning av insamlat material kan ge
intressant information om nissögats tillväxt.
37
9
8
7
Antal
6
5
4
3
2
1
0
28 32 36 40 44 48 52 56 60 64 68 72 76 80 84 88 92 96 100 104 108 112
Totallängd (mm)
Fig 6. Längdfördelning för 161 st exemplar av nissöga från Östergötland 1999.
5
4
Antal
3
2
1
0
30
34
38
42
46
50
54
58
62
66
70
74
78
82
86
90
94
98
Totallängd (mm)
Fig 7. Längdfördelning för 38 st exemplar av nissöga från Hällåns utlopp ur sjön
Strolången i Östergötland 1999.
HORNSIMPA
Hornsimpan, Triglopsis quadricornis är en simpa (familjen Cottidae), vanligen
försedd med fyra horn på huvudet. Hornen, två par skrovliga benkölar, är
placerade mellan, respektive bakom, ögonen. Hornsimpan har en i det närmaste
circumpolär utbredning i arktiska kustvatten från Barents hav och österut längs
Asiens och Nordamerikas kust till Grönland. Populationer av hornsimpa som
38
lever i sötvatten har hornen helt eller delvis reducerade (Fig 8.). Sötvattenpopulationer finns i Nordamerika, Ryssland, Finland, Norge och slutligen
Sverige. Hornsimpan förekommer också i Östersjön. Tydliga morfologiska
skillnader mellan brackvattensimpor i olika områden samt mellan isolerade
sötvattenpopulationer ligger till grund för flera art- och underartsbeskrivningar
(Delling, 1994).
Fig 8. Hornsimpa, Triglopsis quadricornis fångad i sjön Borken. NRM 22321, 106 mm
SL (standardlängd). Foto: Bo Delling.
Tillsammans med ett antal kräftdjur, t ex pungräkan Mysis relicta, räknas hornsimpan till de så kallade ishavs- eller glacialrelikterna (Segerstråle, 1957). Deras
nutida förekomst i isolerade sjöar skulle då vara ett resultat av världshavens och
de isdämda sjöarnas forna utbredning i samband med upprepade nedisningar av
norra halvklotet.
Trots att hornsimpan anses ha sina närmaste släktingar bland vissa strikt marina
simpor (släktet Myoxocephalus), finns den inte själv i områden med full marin
salthalt. Den marina utbredning i Arktis är begränsad till utsötade kustområden i
anslutning till flodmynningar. Hornsimpans förkärlek för mindre salt vatten
avspeglas också i Östersjöbäckenet där den är mycket vanlig från Bottenviken
ned till Finska Viken och tämligen allmän ned till Öland och Gotland. Däremot
förekommer den mycket sparsamt i södra Östersjön och saknas helt längs den
svenska och norska västkusten.
Hornsimpan är en utpräglad kallvattenfisk och dess utbredning i sötvatten är
därför begränsad till relativt djupa (>25 m) sjöar. Dessa sjöar måste också vara
relativt näringsfattiga för att inte syrebrist ska uppstå i det djupa bottenvattnet
under sommarens varmaste månader då djupa sjöar normal är tydligt skiktade.
Hornsimpan är en bottenfisk och födan utgörs först och främst av relikta
kräftdjur (Westin, 1970). Leken sker på vintern från december till mars och
hanen vaktar och försvara äggen mot eventuella inkräktare (Westin, 1969). I
brackvatten och i vissa större sjöar kan hornsimpan växa till över 200 mm längd.
I mindre insjöar varierar den kända maxlängd mellan 90 och 150 mm.
I Sverige finns hornsimpan i ett trettiotal sjöar. Samtliga sjöar ligger under
högsta kustlinjen och de flesta finner man i Östergötland (inkl. Vättern),
Värmland och Dalsland (inkl. Vänern) samt i Dalarna (Siljan, Orsasjön,
Skattungen). Relativt nyligen har vi också fått belägg för hornsimpa från två
sjöar i norra Småland. Tillkomsten av sötvattenspopulationer kan betraktas som
en ’pågående process’ då också sjön Mälaren har en population av hornsimpa
som skiljer sig något från Östersjösimpan. Landhöjningen efter den senaste
39
inlandsisen har ännu inte avstannat och Mälaren ligger i dagsläget bara ca 0.5 m
över Östersjöns yta. Vid förra sekelskiftet rapporterades om brackvatteninträngningar i Mälaren och går man längre tillbaka till Vikingatiden så lär
Mälaren ha varit en vik av Östersjön. Landhöjning har varit som störst i norra
delarna av landet vilket har fått till följd att t ex sjön Björkern (98 möh) isolerades redan när Baltiska issjön tappades västerut, för 10 300 år sedan och övergick till Yoldiahavet. Vid samma tidpunkt var området vid sjön Siljan (161 möh)
fortfarande täckt med is och Siljan isolerades troligen från Ancylussjön ca 1000
år senare.
HORNSIMPAN I ÖSTERGÖTLAND
Hornsimpans historia som sjölevande i Sverige kan sägas ha börjat i Östergötland i dubbel bemärkelse.
1. År 1881 beskrev Lilljeborg Vätterns hornsimpa., den ända då kända sötvattenpopulationen, som Cottus quadricornis var. relicta.
2. De geologiskt äldsta sjöarna med hornsimpa i Sverige finner vi i Östergötland (se nedan).
Efter Lilljeborgs beskrivning av Vätterns hornsimpa dröjde det ca 50 år innan
professor Einar Lönnberg (Naturhistoriska Riksmuseet) tog vid och beskrev
insjöhornsimpor från Östergötland (Lönnberg, 1932, 1939). Av publikationer
och brevväxling framgår att Lönnberg hade kontakt med och erhöll sitt material
från fiskerikonsulent Martin Tideman i Östergötland. Tideman försökte också att
hitta hornsimpa i andra djupa östgötska, ej namngivna sjöar (Lönnberg, 1932).
RESULTAT
Den kända förekomsten av hornsimpa i Östergötland sammanfattas i Fig 9 och
Tabell 1. Alla förekomster finns dokumenterade med beläggexemplar på
Naturhistoriska riksmuseet. Materialet härrör dels från Lönnbergs taxonomiska
arbeten, av fiskar som skickats in av intresserade privatpersoner under senare
delen av 1900-talet, nätprovfisken, samt inventering/insamlings-arbeten utförda
av Bo Delling under 1995 och 1996. I det senare fallet provfiskades flera sjöar
(tidigare kända lokaler, samt nya) med en typ av bottentrål som beskrivs av
Dadswell (1974). Dadswell använde denna typ av trål för att inventera relikta
kräftdjur i Kanada. Trålen är 2.5 m bred i öppningen som hålls isär av två
förtyngda (8 kg) utterbrädor eller trålbord (Fig. 10). Undertelnen är försedd med
en kätting som går ned i bottensedimentet och trålen kan släpas långsamt på
bottnen med en konventionell eka försedd med en 10 hk utombordsmotor.
Trålning utfördes under sommaren då hornsimporna förmodas befinna sig i de
djupare partierna under temperatursprångskiktet.
40
Tabell 1. Förekomst av hornsimpa Triglopsis quadricornis, i sjöar i Östergötland samt
valda data om sjöarna och populationernas status.
Sjö
Vättern
Åsunden
Åländern
Björkern
Ö. Föllingen
Yxningen
Borken
Såken
Örn/Ören
(Åtvidaberg)
altitud max
(m)
djup
(m)
89
128
52
86
26
90
98
42
108 29
38
75
60
40
62
27
78
40
Belagd förekomst
tidigaste senaste
1836
1931
1934
1996
1998
1995
1938
1995
1930
1993
1941
1934
1996
1998
1995
1998
1996
1934
antal
beläggex.
>100
ca 30
1
1
1
1
ca 25
ca 10
ca 15
trålad
1995/
1996
x
x
x
x
x
x
status
god
okänd
okänd
okänd
okänd
okänd
god
god
utdöd?
Vättern
Upprepade nätprovfisken (Filipsson, 1983) har visat att hornsimpan kommer på
femte och sjunde plats bland Vätterns fiskar baserat på antal respektive vikt
(1974 års fiske).
Fig 9. Utbredningen av insjölevande hornsimpa, Triglopsis quadricornis, i Östergötland. Röda prickar anger sjöar där hornsimpans fortlevnad har belagts eller nya
bestånd har upptäckts under senare delen av 1900-talet. Den svarta pricken avser det
förmodat utdöda beståndet i sjön Ören. Gröna prickar avser bestånd där beläggexamplar från senare tid saknas.
41
I Vättern växer sig hornsimpan också relativt stor och de största exemplaren har
små men tydliga horn. Vättern har också den artrikaste faunan av relikta
kräftdjur (Svärdson et al. 1988).
Fig 10. Bottentrål som användes vid inventering av hornsimpa, Triglopsis quadricornis,
i Östergötland 1995 och 1996.
Åsunden
Flera ansträngningar med trål under 1995 var resultatlösa. En ansträngning med
finmaskiga nät på 40-50 m djup i den södra djupare delen av sjön gav rikligt
med gers och några större exemplar av lake. Nätprovfiske under 1999 i den
något grundare delen norr om Råsö gav inte heller någon hornsimpa.
Åländern
Ett enda exemplar från 1934 finns bevarat. Ytterligare ett exemplar nämns i
litteraturen. Flera ansträngningar med trål 1995 var resultatlösa.
Björkern
Enligt uppgift från de som fiskar i sjön fångas det ibland hornsimpa på siklöjenät. Trålning under 1995 gav dock bara enstaka gers samt en bergsimpa Cottus
poecilopus. Ett nytt försök med trål under 1996 gav till sist en hornsimpa. Sedan
dess har inget ytterligare exemplar fångats av de som yrkesfiskar i sjön eller
under ett nätprovfiske 1998. Anmärkningsvärt är dock att ytterligare en
bergsimpa fångades på ett av de djupt satta översiktsnäten.
Övre Föllingen
Ett exemplar fångades vid nätprovfiske sommaren 1998 (Kinda Turist-förening).
Yxningen
Ett enda exemplar har skickats till riksmuseet från O. Söderbäck i Borkhult.
Borken
En enda ansträngning med trålen 1995 gav 15 hornsimpor. En nätläggning i
samma område gav ytterligare tre hornsimpor, enstaka lakar och gers, samt
rikligt med siklöja. Senare nätprovfisken har resulterat i ytterligare några exemplar av hornsimpa.
42
Såken
Styrkt av det goda resultatet i Borken gjordes en ansträngning med trålen i den
något grundare Såken. En ansträngning i det djupare partiet väster om Storön
resulterade i 11 hornsimpor. Senare nätprovfisken har resulterat i ytterligare
några exemplar.
Ören
Flera ansträngningar med trål 1995 var resultatlösa. En vattenhämtare försedd
med termometer vilken användes för att notera vattentemperaturen på olika djup
visade att det i övrigt klara vattnet innehöll stora mängder döda trådformiga
alger strax ovanför termoklinen. Vidare så fylldes trålen med stora mängder icke
nedbrutna löv och andra växtdelar vilket antyder att syrebrist rådde vid bottnen.
Olle Söderbäck har skickat in en hornsimpa fångad någon gång på 1960-talet
som skulle kunna komma från Ören. Fisken lämnades dock anonymt till Olle i
hans brevlåda en tid efter det att Olle hållit en föreläsning om ishavsrelikter och
efterlyst hornsimpa bl a då från Ören. Av utseendet att döma verkar det mer
troligt att den hornsimpan fångats i Borken.
DISKUSSION
Hornsimpan verkar ha en stark ställning i Vättern, samt i sjöarna Borken och
Såken i Hällaåns vattensystem. Hornsimpans situation i Vättern bör dock tas i
beaktande i uppföljning och utvärdering av de ur naturvårdssynpunkt förkastliga
utsättningarna av lax i Vättern. Förekomsten av hornsimpa i Övre Föllingen är
mycket intressant då den tillsammans med den i Björkern styrker hypotesen att
hornsimpan hade nått Östersjöbäckenet redan vid tiden för den Baltiska issjön.
Man kan dock inte utesluta en något senare aktiv uppvandring till dessa sjöar.
Jämfört mot Borken och Såken, verkar populationerna i Stångåsystemets sjöar
(inkl. Björkern och Ö. Föllingen), vara betydligt glesare, åtminstone svårare att
påvisa. Statusen för de senare anges som ’okänd’ i Tabell 1. Det finns dock
ingen anledning till någon omedelbar oro då samtliga sjöar verkar vara relativt
ohotade vad beträffar försurning och övergödning.
Möjligen bör konsekvenserna av förändrad vattenreglering i Föllingsjöarna
ifrågasättas. När vi besökte Övre Föllingen 1999 verkade vattenståndet vara
extremt lågt. En fritidshusägare upplyste oss om att det inte enbart var ett
resultat av den torra sommaren, utan berodde på ändrade rutiner i regleringen.
Övre Föllingen är en av de minsta sjöar med hornsimpa som vi känner till och en
sänkning av vattennivån minskar troligen också den redan begränsade djupa del
av sjön som hornsimpan är förpassad till under årets varmaste månader.
Beträffande Ören vid Åtvidaberg är det mycket troligt att en förmodat försämrade vattenkvalitet under 1900-talet kan ha slagit ut populationen. Detta är
mycket sorgligt då hornsimpan från Ören, en gång beskriven som underarten
Cottus quadricornis oernensis, är en av de populationer som skiljer sig mest
morfologiskt från övriga insjöpopulationer (Delling, 1994). Beträffande det
negativa resultatet kan nämnas att en ansträngning (10-20 minuters trålning) i en
normal reliktsjö vanligen ger en handfull nedbrutna löv och växtdelar tillsammans med ett rikt djurliv, bl a Mysis. I Ören fylldes trålen på betydligt kortare tid till bristningsgränsen med en sörja som verkade sakna alla högre livsformer som kräver syre för sin överlevnad. Tidigare vattenkemiska undersök-
43
ningar i samband med trålningar efter relikta kräftdjur (Kinsten, 1986) visar
också på relativt höga halter av närsalter; konduktivitet 24.4 mS/m och pH 8.8
jämfört mot övriga 69 studerad reliktsjöar med neutralt eller svagt surt pH och
konduktivitet vanligen runt 5 mS/m.
Baserat på det vi känner till om hornsimpan i Östergötland, är det högst troligt
att den kan finnas flera ännu ej upptäckta bestånd. Alla sjöar djupare än 25 meter
belägna nedanför högst kustlinjen är möjliga lokaler. Vid vårt besök vid sjön
Tynn (86 möh) beskrev en äldre man som sades känna till det mesta om sjön, en
fisk som kan vara hornsimpa. Vidare så borde t ex Risten (63 möh , 32 m djup)
kunna ha ett bestånd. Sjön Vin direkt nedströms Örn borde också undersökas.
Förvisso ‘dömdes’ Ören ut i ovanstående stycke men förhållandena i Vin kan
vara annorlunda. Både Ören och Vin besöktes i samband med inventering av
nissöga. Bägge sjöarna gav då ett klart och rent intryck i de övre vatten-lagren.
Det verkar dock som om även Vin kan ha påtagliga algblomningar. Vid ett
hastigt besök vid Vin för 8-10 år sedan var vattnet påfallande grönt.
Beträffande eventuella nya lokaler för hornsimpa bör dock poängteras att
Segerstråle (1957) påvisar en tydlig uppdelning, där vissa relikter såsom Mysis
spp verkar förekomma på de flesta lämpliga lokaler nedan högst kustlinjen
medan andra relikter såsom Saduria, Gammaracanthus och Triglopsis har en
mer begränsad utbredning beroende på att de förmodas ha anlänt något senare
till Östersjöbäckenet och därmed inte nått lika högt upp. Förekomsten i Björkern
och Övre Föllingen visar dock att horsimpan troligen fanns i Östersjö-bäckenet
redan vid tiden för den Baltiska issjön.
FÄRNA
Färna, Leuciscus cephalus är en relativt storväxt huvudsakligen strömlevande
karpfisk som förekommer i Europa ned till Medelhavet och österut till Ural.
Utbredningen i Sverige och Östergötland överensstämmer i stort med den för
asp (Curry-Lindahl, 1985). Färnan ger ett relativt kraftfullt intryck och kan
möjligen förväxlas med id, Leuciscus idus och med asp. Förutom det på-fallande
breda huvudet, är den konvexa (rundade) analfenan det säkraste kännetecknet
(Fig. 11). Både asp och id har en konkav analfena.
Fig 11. Färna, Leuciscus cephalus, fångad i Fettjestadsån NRM 43928, 190 mm TL.
Foto: Bo Delling.
44
Färnan omnämns ännu inte som skyddsvärd eller hotad i något sammanhang. Vi
har ändå valt att redovisa de begränsade erfarenheter som vi har om förekomst
av färna i Östergötland. Vissa partier av Svartån verkar vara kända lokaler
baserade på andrahandsuppgifter från sportfiskare. Detta bekräftas också av PerOla Johannessons artikel i Fiske journalen (Nr. 3/2000).Vid tidigare elfiskeundersökningar i Svartån (Delling & Tengelin, 1996) fångades ett mindre
exemplar av färna vid Linnefors (645885-145675).
I samband med elfiske efter nissöga, hittade vi färna på lokalerna ’Ekhagen’ och
’Lagerlunda’ i Kapellån samt vid Gälstad kvarn i Fettjestadsån. På de två
lokalerna i Kapellån utgjordes fångsten av ett litet (årsunge) exemplar på varje
lokal. I Fettjestadsån fångades fem större exemplar (105-190 mm TL) i de
strömmande, bitvis forsande partierna direkt, nedströms dämmet.
Uppenbarligen reproducerar sig färnan i Kapellån och Fettjestadsån. De många
vandringshinder som finns i systemet ned till Svartån via Lillån kanske är forcerbara vid höga vårflöden. Det är dock mest rimligt att anta att Kapellåns och
Fettjestadsåns färnor utgör en eller flera populationer isolerade från den/de i
Svartån.
SAMMANFATTANDE DISKUSSION
FISKARNA
Av de fyra arter (inklusive färna) som vi har studerat i Östergötland, bedömer vi
asp som den kanske mest hotade, dvs försvinnanderisken är störst jämfört med
de övriga. Asp har en relativt begränsad utbredning i Motala Ströms avrinningsområde (Fig 2).
Vår bedömning grundar sig också på den osäkerhet som råder beträffande
aspens miljökrav för lek och tillväxt samt dess konkurrensstyrka gentemot andra
predatorer (t ex gädda och gös). Den begränsade utbredningen antyder att asp
troligen har specifika preferenser. Dessa skulle kunna vara en tämligen
näringsrik sjö, rik på pelagisk bytesfisk (t ex nors och siklöja) samt lämpliga
reproduktionslokaler i sjön eller i dess anslutning.
I dagsläget verkar de flesta bestånden, undantaget det i Ärlången, vara relativt
glesa. Detta kan i och för sig vara ’det naturliga’ förhållandet. Man kan dock
anta att ett redan glest bestånd av en förmodat specialiserad och konkurrenssvag
art som asp, är mer känsligt för störningar än t ex gädda och abborre. Under
senare år har nors och siklöja minskat drastiskt i Roxen (Hans och Anders
Nisson, muntligen). Orsakerna därtill är omtvistade men risken är stor att
aspbeståndet också påverkas negativt.
Nissögat har påträffats på åtskilliga nya lokaler (Fig. 5). De flesta lokalerna
ligger inom eller i anslutning till tidigare kända platser. En omedelbar slutsats är
förstås att nissöga är betydligt mer vanlig än vad vi tidigare känt till. Med facit i
hand kanske resultatet inte var så förvånande med tanke på flertalet fynd som
inkommit till Naturhistoriska riksmuseet från nätprovfisken i Sverige under
senare år. Däremot förvånades vi av vissa biotoper där nissöga påträffades, bl a
de extremt näringsrika sjöarna Svinstadsjön och Sätrasjön samt den humösa
skogssjön Kärringfisket. Resultatet kan tolkas som att nissöga inte har så högt
45
ställda biotopkrav, förutom ett mjukt bottensubstrat och att den nuvarande
utbredning har sin förklaring i invandringshistoria, den
s k Ancylushypotesen snarare än ekologiska begränsningar. I dagsläget bedömer
vi försvinnanderisken för nissöga som liten. Det är också svårt att se några akuta
hot som skulle kunna vara speciellt missgynnande för nissöga i relation till
övrigt liv i vatten.
Det faktum att nissöga förekommer på fler lokaler än man tidigare vetat om,
förändrar dock inte bilden av en ovanlig svensk fisk med begränsad utbredning.
Hornsimpa är en fisk som man sällan träffar på i de sjöar där den faktiskt finns.
Dess strikta krav på kallt vatten leder till att den uppehåller sig på djupare
vatten. Många bestånd är bara kända från något enstaka beläggexemplar (Tabell
1). Bristen på kunskap om förekomsten av hornsimpa är i sig ett hot mot dess
fortlevnad, då bestånd skulle kunna försvinna, utan att någon märker det. I vissa
fall kan nog en nedströms belägen sjö återkoloniseras av de pelagiska larverna,
men jämfört mot t ex nissöga som finns i flera typer av habitat inklusive
rinnande vatten, är hornsimpan i det närmaste instängd i de djupare sjöarna. En
sommar med kraftig algblomning är antagligen tillräckligt för att helt slå ut ett
bestånd.
Färna kommer enligt de ny kriterierna att klassas som missgynnad. Detta tycker
vi är helt rimligt utifrån ett östgötsk perspektiv. Jämfört med asp, verkar färna
klara sig bra i mindre vattendrag. Utbredningen verkar dock vara begränsad till
Svartån med biflöden.
Från 2000 kommer de svenska rödlistorna att följa till IUCNs (Internationella
Naturvårdsunionen) nya globala system, med vissa anpassningar för att kunna
användas på nationell nivå.
Bland arter som det finns data för urskiljes kategorierna Akut hotad (CR=
“Critically Endangered”), Starkt hotad (EN=”Endangered”) och Sårbar (VU=
“Vulnerable”) för de som anses hotade. Lågrisk-arter kan betecknas som Insatsberoende (CD= “Care Demanding”) eller Missgynnad (NT= “Near
threatened”). Man urskiljer dessutom kategorien Försvunnen (LE=”Locally
Extinct”). För arter som ej kan bedömas men som anses befogade att observera
finns kategorin Kunskapsbrist (DD=”Data Deficient”). Arter som ej bedömts
betecknad som Ej bedömd (NE=”Not Evaluated”).
Bedömningen sker med avseende på kriterier inom kategorierna
A: Populationsminskning under tio-årsperiod
B: Begränsat utbredningsområde
C: Populationsstorlek
D: Mycket små populationer
E: Utdöenderisk under de närmaste 10 åren
För asp har man därvidlag klassificeringen sårbar, VU A1acd, vilket innebär
att den enligt A-kriteriet har en observerad, uppskattad, beräknad eller förmodad
minskning med minst 20% under de senaste 10 åren eller tre
generationerna enligt (a) direkt observation, (c) minskad förekomstarea,
utbredningsområde och/eller försämrad habitatkvalitet och (d) faktisk eller
potentiell exploatering av arten.
46
För nissöga gäller klassificeringen missgynnad (NT), med en förmodad generellt
negative beståndsutveckling i landet som helhet.
Hornsimpans insjöbestånd klassas som missgynnad (NT), med hänsyn framför
allt till att den försvunnit från sjön Ören och att samma kan hända i liknande
sjöar.
Kunskapen om färna är mycket begränsad, men den placeras som missgynnad
(NT) mot bakgrund av sin begränsade utbredning och en förmodad minskning i
abundans och utbredning under de senaste 20 åren.
BIOTOPERNA
Syftet med denna undersökning har inte varit att föreslå några konkreta
skyddsåtgärder för de missgynnade eller sårbara fiskarterna men vi tycker ändå
att det kan vara på sin plats att lyfta fram några extra skyddsvärda lokaler. Givet
är att alla miljöer om möjligt skall skyddas från aktiviteter som leder till
utarmning av fauna och flora och de lokaler som vi nämner nedan är bara exempel på platser som vi uppfattar just som extra skyddsvärda.
Östgötaslätten i närheten till Linköping är knappast det man i första hand förknippar med limniska miljöer i Östergötland. Kapellån (med Fettjestadsån och
Humpån) som ansluter till Svartån via Lillån uppvisar dock en stor artrikedom.
Två berörda arter (nissöga och färna) finns där. Dessutom finns det rikligt med
stensimpa, Cottus gobio. Stensimpa är förvisso är relativt vanlig i Östergötland
och övriga delar av landet men den omnämns i ett europeiskt perspektiv enligt
Natura 2000.
Östergötland hyser flera relativt näringsfattiga och djupa sjöar. Sjöarna Borken
och Såken har påvisbara bestånd av hornsimpa och nissöga. Detta faktum tillsammans med att miljön i övrigt runt de bägge sjöarna är relativt opåverkad,
bl a avsaknad av större industrier, vägar och omfattande fritidhusbebyggelse i
direkt anslutning, gör att vi anser dessa sjöar vara av speciellt intresse.
Beträffande Roxen och Glan är troligen angränsande strömmande partier av
Motala Ström, samt Svartåns och eventuellt Stångåns mynning i Roxen, av
största betydelse för aspens fortlevnad.
ERKÄNNANDE
Vi vill tacka alla intresserade och engagerade privatpersoner som har inkommit
med tips under 1999 och tidigare år och på många olika sätt underlättat fältarbetet. Yrkesfiskarna Hans och Anders Nilsson verksamma i Roxen samt Johan
Axelsson verksam i Glan har delat med sig av sitt breda kunnande. Inventering
av hornsimpa 1995-96 bekostades av ett stipendium till Bo Delling från Olle
Enquist stiftelse.
LITTERATUR
Ahlén, I. & M. Tjernberg (red.) 1996. Rödlistade ryggradsdjur i Sverige — Artfakta.
ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
47
Appleby, C. & F. Dyrhovden. 1995. Sandsmett — finnes den i Norge? Fauna 48: 36-41.
Curry-Lindahl, K. 1985. Våra fiskar. P.A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm, 528 ss.
Björk, S. 1995. A review of the history of the Baltic Sea, 13.0-8.0 ka BP. Quater. Int., 27:
19-40.
Dadswell, M. J. 1975. A small boat otter trawl for limnological studies. J. Fish. Res.
Board. Can., 32: 2535-8.
Delling, B. 1994. Morphological variation, geographical distribution and systematic
status of fourhorn sculpin Triglopsis quadricornis (Scorpeniformes: Cottidae) in
Sweden. Fördjupningsarbete, Zoologiska institutionen, Stockholms Universitet,
1994 (4): 1-73.
Delling, B. & B. Tengelin. 1996. Elfiskeundersökningar i strömmande vatten, Del 2 –
Linköping, Mjölby, Ödeshög och Boxholm. Information från länsstyrelsen i
Östergötlnads län 1996:7.
Donner, J. 1995. The Quaternary history of Scandinavia. Cambridge University Press,
New York.
Eggan, G. & B. O. Johnsen. 1983. Kartleggning av utbredelsen av ferskvannsfisk i
Norge. Del 1 – kommunevis utbredelse (Forelöpig rapport). 2. Opplag.
Direktoratet for Vilt og Ferskvannsfisk, 84 ss.
Håkansson, L., B. Karlsson & S. Eriksson. 1984. Geomorfologiskt sjöregister över
Sverige. Statens naturvårdsverk. Rapport, (1650): 1-52.
Kinsten, B. 1986. Förekomst av relikta kräftdjur I mellersta Sverige med speciell
inriktning på effekter av försurning. Inform. Inst. Freshw. Res., Drottningholm,
(11): 42 pp.
Koli, L. 1994. Suomen kalaopas. Werner Söderström Osakeyhtio, Porvoo, 160 ss.
Kullander, S.O. 1998. Åtgärdsprogram för bevarande av nissöga. Fiskeristyrelsen och
Naturvårdsverket, Stockholm, 17 ss.
Lelek, A. 1986. The freshwater fishes of Europe 9. Threatened fishes of Europe. Aula
Verlag, Wiesbaden, 343 ss.
Lilljeborg, W. 1881. Sveriges och Norges fiskar,(1). W. Shultz, Upsala. Pp. 1-208. [(2):
209-406, 1884. (3): 497-782, 1884. (4): 1-416, 1886. (5): 417-788, 1888. (6): 1336, 1889. (7): 337-672, 1890. (8): 673-830+xx, 1891.]
Lundquist, G. & E. Nilsson. 1959. Högsta kustlinjen för hav och issjöar under senkvartär
tid. Atlas över Sverige 23-24. Svenska sällskapet för antropologi och geografi.
Lönnberg, E. 1932. Some remarks on the relict forms of Cottus quadricornis L. in
Swedish freshwater lakes. Ark. Zool., Ser. A, 24 (7): 1-23, pl. 1.
—1939. Notes on some relict forms of Cottus quadricornis L. recently found in Swedish
freshwater lakes. Ark. Zool., Ser. B, 31 (2): 1-5.
Otterstrøm, C.V. 1914. Danmarks Fauna. Fisk II. Blødfinnefisk. G.E.C. Gads forlag,
København.
Segerstråle, S. G.1957. On the immigration of the glacial relicts of nothern Europe, with
remarks on their Prehistory. Soc. Scient. Fennica, Comment. Biol., 16(16): 1117.
—1962. The immigration and prehistory of the glacial relicts of Eurasia and North
America. A survey and discussion of modern views. Int. Revue ges. Hydrobiol.,
47 (1): 1-25.
—1982. The immigration of glacial relicts into Northern Europe in the light of recent
geological research. Fennia, 160: 303-312.
Svärdson, G. , O. Filipsson, M. Fürst, M. Hansson & N.-A. Nilsson. 1988. Glacial
relikternas betydelse för Vätterns fiskar. Inform. Inst. Freshw. Res.,
Drottningholm (15). 61 pp.
Tengelin, B., Thollander, P. & M. Nordenberg 1992. Havsöringsräkning i Söderköpings
kommun.
48
Westin, L. 1968. Hornsimpa fångad i Rottnen, Värmland. Fauna och Flora, 1968 (1): 36.
Westin, L. 1969. The Mode of Fertilization, Parental Behavior and Time of Egg
Development in Fourhorn Sculpin Myoxocephalus quadricornis (L.).Rep. Inst.
Freshw. Res., Drottningholm: 49: 175-182.
—1970. The food ecology and annual food cycle in the Baltic population of fourhorn
sculpin Myoxocephalus quadricornis (L.). Pisces. Rep. Inst. Freshw. Res.,
Drottningholm: 50: 168-210.