Projekt Burfiske efter Valthornssnäckor
Halländskt Skaldjursutveckling
Viking Bengtsson, Patrick Ingemarsson, Joakim Ingemarsson, Thomas Nilsson och Sara
Königson
Finansierat av Region Halland, Hallands Fiskeområde och Europeiska fiskerifonden
1
Introduktion
Det finns ett behov att hitta nya arter att fiska kommersiellt på delvis på grund av att våra
kommersiella fiskbestånd exploaterats hårt och bestånden har minskat. Ett fiske efter nya
kommersiellt gångbara arter kan också vara en utveckling som gynnar det småskaliga kustfisket.
Valthornssnäckan (Buccinum undatum) är en evertebrat som det idag fiskas kommersiellt på i flera
europeiska länder. Valthornssnäckan är en kallvattenart som hittas i Nordatlantiska vatten från
Nordnorge ner till Biscaya bukten. I svenska vatten lever den på mjuka bottnar i Skagerak,
Kattegatt, Öresund och sydliga delar av Östersjön med en salthalt runt 18 ‰. Omfattande studier
där valthornssnäckans biologi, beståndsuppskattning och genetik undersöktes för att ge stöd till en
framtida förvaltning av valthornssnäckan genomfördes i slutet av 1990 talet. Men ett kommersiellt
fiske efter Valthornssnäckor på västkusten har inte bedrivits trots att det finns möjligheter. Ett
småskaligt kommersiellt fiske efter valthornssnäckor skulle kunna utveckla det kustnära kustfisket.
Under år 2012 har ett testfiske efter valthornssnäckor utförts i områden runt Göteborgs södra
skärgård samt i områden runt Falkenberg. Målet med denna studie är att se om det finns potential
för ett kommersiellt småskaligt fiske efter valthornssnäckor. Vi vill därmed titta på hur fångsterna
ser ut i olika områden längs den halländska kusten och i den mån det är möjligt jämföra de
fångsterna med de fångster som erhölls under tidigare studier från samma områden i slutet av
1990 talet.
Valthornssnäckans biologi
Valthornsnäckan är en marin neogastropod och tillhör famlijen Buccinadae. Den blir ca 150mm hög
över skalet och lever på runt 50 m djup. De är fördelade ca 1 snäcka per kvadratmeter och de finns
på båda sidor av Atlanten, längs Nordamerikas Östkust och i Europa från Spanien till Svalbard och
Grönland (Golikov 1968). Valthornssäckan är en predator och asätare och dess föda är
havsborstmaskar, musslor, tagghudingar och småräkor. Snäckorna trivs både på olika substrat som
lera, sand, grus och stenbotten. (Nielsen 1975; Jalbert et al. 1989; Himmelman and Hamel 1993).
Valthornnsäckor är gonochoristiska och har inre befruktning. Honorna fäster sina äggkapslar på
hårda bottnar men också på ålgräs, sjögräs eller andra hårda substrat. De har inte något pelagiskt
larvstadie utan när äggen kläcks kryper en liten valthornssnäcka ut. Detta gör att det tar lång tid för
snäckorna att spridas över större områden och vid utfiskning av områden så tar återkolonisering
lång tid.
Fiske efter Valthornssnäckor
Valthornssäckor har sedan 1940-talet fiskats kommersiellt för konsumtion i England och Canada
(Hancock 1963). I slutet på 90 talet ökade efterfrågan och mer än 30000 ton snäckor landades i
Frankrike, England, Irland och Island. Detta gjorde detta fiske till ett av de största evertebratfiskena i
världen (Valentinsson, 2002). I Canada där ett kustfiske efter valthornssäckor pågått sedan 40-talet har
lokala populationer blivit utfiskade och dessa har inte återhämtat sig. Snäckorna låga rörlighet och deras
avsaknad av pelagiska larvstadier gör att det ofta bildar små lokala populationer (Behrens Yamada 1989)
2
med lågt genutbyte. Om dessa lokala populationer fiskas ut kan detta leda till att man förlorar
populationens genetiska struktur vilket gör att det tar lång tid för en population som fiskats ut att
återkolonisera utfiskade områden. Det är därmed viktigt att ta i beaktande valthornssnäckornas biologi i
en framtida förvaltning. I Canada och Shetland har man begränsat minimala landningsstorleken till 70 och
75 mm till skillnad från i EU där landningsstorleken är 45 mm. (DFO 2009).
Valthornssnäckor fiskas med burar tillverkade av plast med tyngd i botten och en öppning uppe på (figur
1a.) Burarna betas med färsk fisk eller krabba och sätts i länkar med upp till 50 burar i varje länk. I det
kommersiella fisket hanterar en båt ett par hundra till över tusen burar.
Metod
Fisket efter valthornssnäcka har pågått från slutet av April 2012 till slutet februari 2014 i området
1 runt Kungsbacka fjorden och från slutet av mars 2012 till slutet av Augusti 2012 till november
2014 i området 2 runt Falkenberg (figur 1a.). Fisket i område 1 bedrevs med 6 länkar med burar.
Varje länk inkluderade 8 burar satta med ett mellanrum på 25 meter och kopplade längs en
bottengående lina. Burarna vittjade i genomsnitt var 24 dag och betades med fiskrens vilket ibland
var saltat. I område 2 bedrevs fisket 2012 med i länk i varje område. Varje länk bestod av 50 burar
som sattes med ett mellanrum på 22 meter. Under 2013 fiskades det i område 2 med 6 länkar med
8 burar i varje länk. Alla burar betades med färskt fiskrens. De burar som använts vid båda
lokalerna är specialtillverkade för syftet att fånga Valthornssnäckor (Portzic pots, UK). Burarna
består av en plastbehållare med en järnring i burens botten så att buren står stadigt på botten. På
burens sidor finns hål för dränage av vatten med en diameter på 25 mm (Figur 1b.)
Figur 1a. Bild på valthornssnäckebur.
3
Figur 1b. Område 1 och 2 där testfisket utförts är inkluderade i utmarkerade rektanglar.
I område 1 har vid varje fisketillfälle valthornssnäckor mätts från toppen på snäckans skal till
änden där sifonens mynnar ut. De snäckor större samt mindre än 8 cm vägdes för sig och fångsten
noterades i kg. Även fångst av neptunsnäckor vägdes och noterades. Fiskelokalens djup, position
och bottentyp noterades vid varje fisketillfälle samt fiskedatum. Även i fiskeområde 2 togs dessa
uppgifter under fisket 2013. Under fisket 2012 i område 2 mättes inte valthornssnäckorna utan all
fångst av neptunsnäckor och valthornssnäckor vägdes för sig och noterades i kg.
Figur 2. Mätning av Valthornssnäckor. Vikten valthornssnäckor över och under 8 cm noteras i
protokoll.
Resultat och Diskussion
Under det fiske som bedrivits under 2012 har totalt 864 burar vittjats och medelfångsten per bur
ligger på 1,85 kg. Resultaten visar att i det södra området (2) har fångsten per bur varit avsevärt
högre än i område 1 (tabell 1.). Under 2013 och 2014 vittjades totalt 888 burar. Fångsterna
minskade avsevärt i båda områden med en medelfångst på 0,4 kg per bur.
Tabell 1. Antal fisketillfällen och antal vittjade burar i de två fiskeområdena. Fångsten av
valthornssnäckor över eller under 8 cm finns redovisat från område 1 år 2012 till 2014 och från
område 2 år 2013. Den totala fångsten av Neptunsnäckor och Valthornssnäckor från område 1 och
2 redovisas från 2012 till 2014.
Område
År
Antal
fiskedagar
Antal
vittjade
burar
Neptunsnäckor
(kg)
Valthornssnäckor
(kg)
Valthornssnäckor
> 8cm (kg)
Valthornssnäckor
> 8cm (kg)/bur
Valthornssnäckor
(kg)/bur
1
2012
12
600
129,5
1379
-
-
2,30
1
2013
12
528
20
98
77
0,15
0,19
2
2012
8
264
30,9
219,7
140,4
0,53
0,83
2
2013
7
280
7
40,5
2,3
0,01
0,14
2
2014
2
80
51,6
61,4
58,2
0,73
0,77
4
Figur 3a. Varje fiskeplats är markerad med en svart prick. 3b. De fiskeplatser där bottentyp
registrerats. Svart står för svartbotten vilket innebär syrefattig botten. Storleken på pricken visar
storlek på fångsten.
Alla fiskeplatser är utmärkta i figur 3a. Fisket utfördes över två stora områden och i flera områden
med olika bottentyper (figur 3b). I Område 2 har fisket framförallt skett på lerbotten. I område 1
däremot har bottentypen varierat. Registrering av bottentyp har dock inte skett systematiskt så det
är svårt att uttala sig om hur typ av botten kan påverka fångsterna. Men vi ser att det fisket som
skedde i norra delen av område 1 under 2013 i många fall skedde på hård eller svartbotten.
Svartbotten innebär att det är syrefattiga bottnar. I detta område har fångsterna varit små och
troligtvis är anledning till detta burarnas placering på syrefattiga bottnar.
a.
b.
5
Figur 4a och b. Ringarna visar fiskeplatsen, storleken på ringarna hur stora fångster varit och
färgen på ringarna vilket år fisket utförts. De stora ringarna i 4a visar områden där krabbfångster
varit stora.
Fångsterna av Valthornssnäckor varierar både temporärt och spatialt. I område 1 ser vi bra
fångster i området södra delar under 2012. Under 2013 är fångsterna obefintliga i det norra
området. Fångsterna ökade under 2014 i områdets södra delar (de svarta ringarna i figur 4a).
Däremot ser vi att i det området som vi 2012 har fått bra med fångster får vi i 2014 obetydliga
fångster. Detta tyder på att just detta område utfiskades under 2012 och inte återkoloniserades
under 2013. I figur 4a ser vi två områden som markerat med svarta ringar. I dessa områden har
fiskaren haft mycket goda fångster av krabba i ett inriktat krabbfiske. En stor täthet av krabbor kan
vara förklaringen till de minskade fångsterna av valthornssnäckor. Kanske har valthornssnäckorna
konkurrerats ut av krabborna,
I område 2 skedde fisket i ett område längre ut från kusten under 2012 och närmare kusten under
2013. De har inga överlappande fiskeplatser mellan fisket 2012 och 2013. Det är stor skillnad i
fångsterna från dessa två områden med små fångster ju närmare kusten.
I flera av de områden som ingått i detta testfiske har det även bedrivits ett testfiske tidigare åren
1996 och 1999. Involverade fiskare har under provfisket sett minskad fångst i dessa områden
jämfört med andra områden de fiskat i. Dock är tidsspannet på 1ca15 år mellan
provfiskeperioderna för stort för att kunna koppla ihop resultaten från de bägge provfiskena. Men
om vi däremot jämför fångstsiffrorna ser vi att fångsterna från område 2 under 2012 är i samma
storleksordning som provfisket från detta område 1999 (1996 fick i genomsnitt 2,1 kg
valthornssnäckor per bur jämfört med 2,3 kg per bur 2012). Enligt Haamer (1996) var detta
kommersiellt gångbara fångster.
Sumpning av valthornssnäckor i nätkassar placerade på visade sig inte vara en alternativ
sumpningsmetod. Ungefär 50 % av fångsten dog. En alternativ sumpningsmetod är att bygga
sumpar i trä med hyllor där valthornssnäckorna kan fästa. I detta projekt har dock inte dessa
sumpar prövats.
Valthornssnäckans marknadsvärde
Valthornssnäckor anses vara en delikatess i många länder runt om i världen. Fångsten i detta
projekt har inte sålts till aktuella fiskhandlare alternativt restauranger. Däremot försökte vi att ge
bort 40 kg fryst valthornssnäcka. De restauranger vi var i kontakt med kunde inte ta emot enstaka
leveranser av fryst valthornssnäcka. Däremot fanns ett intresse för en leverering av färska snäckor
till restaurangerna. På Göteborgs fiskauktion erbjuds idag endast 5 kr per kg för valthornssnäckor.
Med färska råvaror och direktleverans till restaurang trodde sig köksmästaren vid en av Göteborgs
finaste fiskrestauranger att priset skulle kunna uppgå till 5 kr per snäcka. Valthornssnäckor
serveras även på en av Skånes finaste restauranger där en fiskare fiskar dem i Öresund och
direktlevererar dem. Slutsatsen blir att det finns möjligheter att Valthornssnäckan kan få ett
kommersiellt värde även in Sverige.
6
Figur 5. Tillagning av Valthornssnäckor. Snäckor kokas först därefter tar man ut snigeln ur snäckan
och fräser dem tillsammans med smör, persilja, vitlök. De frästa snäckorna kan serveras som en
förrätt.
Förvaltning
Det är viktigt att ta Valthornssnäckans biologi i beaktande vid en förvaltning. Snäckorna bildar små lokala
populationer och har ett lågt genutbyte mellan populationerna och det tar lång tid för utfiskade områden
att få tillbaka snäckorna. Även våra resultat visade att vid endast ett fisketillfälle, då ca 48 burar användes,
fiskades områdes ut och att det under kommande året inte fanns några snäckor kvar. Ett förslag på
förvaltning är en individuell lokal samförvaltning baserad på fiskeområden. Fisket bedrivs då i mindre
områden, där varje litet område exploateras försiktigt av en eller några få fiskare. Detta bör även
kombineras med en roterande spatial förvaltning, ett område som exploaterats under en tid, till exempel
tills dess att fångsten per bur sjunkit under en viss nivå, får därefter vila och då flyttas fisket till ett annat
område.
Referenser
Behrens Yamada S (1989) Are direct developers more locally adapted than planktonic developers? Mar
Biol 103: 403-411
DFO. 2009. Assessment of Quebec coastal waters whelk stocks in 2008. DFO Can Sci Advis Sec Sci
Advis Rep 2009/028
Golikov AN (1968) Distribution and variability of long-lived benthic animals as indicators of currents
and hydrological conditions. Sarsia 34: 199-208
7
Haamer J (1996) Försöksfiske efter valthornssnäcka med burar vid svenska västkusten. Rapport
Kustlaboratoriet, Fiskeriverket
Hancock DA (1963) Marking experiments with the commercial whelk (Buccinum undatum). ICNAF
Special Communication 4: 176-187
Himmelman JH, Hamel, J–R (1993) Diet, behaviour and reproduction of the whelk Buccinum undatum in
the northern Gulf of St. Lawrence, eastern Canada. Mar Biol 116: 423-430
Jalbert P, Himmelman JH, Béland P, Thomas B (1989) Whelks (Buccinum undatum) and other subtidal
invertebrate predators in the northern Gulf of St. Lawrence. Nat Can 116: 1-15
Nielsen C (1975) Observations on Buccinum undatum L. attacking bivalves and on prey responses with a
short review on attack methods of other prosobranchs. Ophelia 13: 87-108
Valentinsson D (2002) Fisheries biology of the whelk (Buccinum undatum): Population biology,
estimation uncertainty and consequences of management alternatives. Phd thesis at Göteborg University
8
