Åtelkamera Guiden - Roslagens Jakt o Fritid

Åtelkamera Guiden
Observera att denna ”guide” är skriven efter egna erfarenheter och funderingar runt
åtelkamerors funktion under praktisk användning. Allt som är skrivet är bara mina egna
åsikter och inte garanterat fritt från felaktigheter.
Jag har använt åtelkameror vid åtlar för rovdjur och till observation av olika djurarter vid
viltstigar, utfodring, saltstenar etc.
Problemen med olika kameror har blivit extra tydliga för mig genom mitt varierade
användande av kamerorna. Jag ser det även som en fördel att klimatet i Norrland gett lite extra
variation på problemen och dessutom ställer höga krav på att utrustningen är tålig mot kyla.
Min personliga lärdom är att åtelkameror ger otroligt skiftande resultat beroende på märke
och modell men att även den egna hanteringen spelar stor roll i resultatet. Med tiden har jag
kommit underfund med vilka funktioner på åtelkameran som måste fungera riktigt bra för att
den skall ha en rimlig chans att fungera väl.
Jag har även studerat olika kameror som jag själv inte använt och även läst resultat från tester
och tittat på andra användares bilder och skrifter på olika forum etc. När man väl lärt sig vad
som är viktigt för att en kamera skall vara bra så är det ganska lätt att genom denna typ av
information sålla bort kameror som inte har tillräckligt bra kapacitet för att klara lite mer
avancerad användning.
Har man själv hunnit prova både riktigt dåliga kameror och riktigt bra kameror så blir det
även lättare att ur all information förstå vilka funktioner som är bra på olika tillverkares
kameror och vilka som är dåliga.
Min tanke är att försöka ge lite tips och råd till dig som står inför köp av åtelkamera så att du
kanske slipper välja fel åtelkamera och bli besviken.
Vad skall du använda åtelkameran till
Enbart till grisåtel, älg och hjort = inte lika viktigt vilken kamera du väljer eftersom djuren är
stora och de flesta kameror, oavsett rörelsedetektorns kvalitet klarar att detektera dem.
Men en kamera med dålig PIR-sensor tar även betydligt färre bilder på grund av att djuret ofta
måste gå långt in mot centrum av bilden innan rörelsen detekteras och kameran löser ut.
Till ren åtelövervakning behöver kameran heller inte vara så snabb på att fota, för att fungera,
men en långsam kamera ger automatiskt betydligt fler tomma bilder då djuren ofta hinner
passera innan bildens tas. Och vem vet, kanske det var storgalten du missade att få på bild
flera gånger i följd.
Så det kan vara väl värt att tänka igenom dessa minus innan man väljer kameran med dålig
PIR-sensor och långsam fotografering även om man ”bara” skall fota gris etc. Dessa kameror
funkar, men inte bra! Resultatet blir mindre antal bilder och högre antal tomma bilder.
Allround kameran
Vill du fota räv, grävling, mård, fåglar, rådjur på åtlar och viltstigar, ja allt som går att fota
med en åtelkamera för att veta mer om populationerna på ditt jaktområde. I så fall måste du
välja kamera med betydligt mera omsorg eftersom detta ställer betydligt högre krav på
kamerans egenskaper.
För att du skall få mer än ”ströbilder” på mindre djur som räv etc. krävs att kameran har en
PIR-sensor som är känslig och att den är riktigt snabb på att "vakna" och fotografera.
När du ställer dessa krav på kameran faller otroligt många märken bort direkt. Observera att
alla kameror har tur ibland och känner smådjur, men om du söker en kamera som är duktig,
snabb och gör ett bra arbete. Då krävs det att du väljer rätt; och då har du bara ett fåtal
kameror att välja bland. De flesta är dyra märken men det finns något enstaka märke som
håller ett rimligt pris och ändå är mycket snabb på att fota och har en bra ställbar sensor med
brett avkänningsområde.
Blixt eller IR-ljus
Vanlig fotoblixt ger dig riktigt fina nattbilder med färg och bra skärpa. Men om du väljer en
kamera med blixt så räkna med att den definitivt skrämmer djuren betydligt mer än en med
IR-ljus.
Och i det flesta fallen vill man ju dokumentera djuren så ofta som möjligt utan att störa.
Ett djur som inte gillar blixten ändrar kanske sitt beteende och slutar att besöka den platsen.
Blixten visar dessutom tydligt för alla vart din kamera sitter monterad, syns på långt håll
nattetid. Med detta ökar risken kraftigt att din kamera blir stulen eller att annat onödigt
sabotage sker.
En annan nackdel med blixtkamera är att de inte kan filma på natten på grund av avsaknaden
av konstantbelysning. Att filma med åtelkamera kan vara mycket roligt och givande och ger
dig helt andra möjligheter att se hur djuren beter sig på åteln än stillbilderna.
Men är det bara enstaka ”fina” bilder du vill ha av djuren så kan blixtkameran vara ett bra val.
Och vissa djurarter reagerar inte i någon större utsträckning för blixten. Men som
allroundkamera så är det ett mycket sämre val än en kamera med IR-ljus och bör helt
undvikas.
IR-ljus
En kamera med IR-belysning är för de flesta användare det bästa valet eftersom att:
• de skrämmer djuren betydligt mindre
• syns mycket mindre för obehöriga
• kan filma även nattetid mm.
Observera att alla kameror som fotar med hjälp av IR-ljus enbart tar svartvita bilder nattetid!
Bland tillverkarna av åtelkameror som är utrustade med IR-ljus finns det många olika
lösningar och tankesätt med vad man vill uppnå och prioritera med IR-belysningen på sina
kameramodeller.
Det man bör ta hänsyn till, för att kameran skall fungera effektivt är IR-ljusets räckvidd och
synlighet för viltet, och kamerans strömförbrukning när IR-ljuset är aktiverat.
Många av tillverkarna av åtelkameror med IR-belysning verkar ha valt att ”nöja” sig med att
kamerans belysning räcker 10-15 meter för att sedan tona ut.
Detta val beror nog på att tillverkarna bedömer att ”djuren” oftast befinner sig väl inom det
avståndet och att bilderna blir tillräckligt bra för att tydligt visa vilket djur som befinner sig på
plats. Och om man använt åtelkamera aktivt under en längre tid själv så märker man snabbt att
det stämmer. Djuren är ofta på bara några meter från kameran vid en rätt anlagd åtel och bra
placerad kamera. Samma förhållande gäller även när kameran placeras vid en viltstig. IRbelysningens styrka bör rimligen även sammanfall med PIR-sensorns räckvidd. Att ha en IRbelysning som är så stark att den belyser mål bortom sensorns räckvidd är svårt att försvara;
strömförbrukningen ökar betydligt mer än valutan du får för det extra synliga metrarna.
En annan orsak till att det flesta tillverkarna valt att inte göra IR-ljuset starkare är antagligen
att en starkare IR-belysning kräver ett betydligt högre antal dioder för att det skall bli någon
”större” skillnad i räckvidden. En tydlig direkt följd av ett högt antal dioder är att kameran
förbrukar väldigt mycket mer ström. Och hög strömförbrukning påverkar användningen
negativt på ett flertal olika sätt.
En åtelkamera som skall vara lätt att flytta och ge hög driftsäkerhet under längre tidsperioder
utan att det krävs att man använder bilbatteri till driften, måste vara otroligt energisnålt
konstruerad.
För att hitta den energisnåla kameran kan du inte enbart utgå från Standby tiden som anges av
tillverkaren. Du bör även titta på vad tillverkaren anger för förbrukning vid fotografering med
och utan IR-ljus. Annars riskerar du att köpa en kamera som förbrukar för mycket ström till
nattbilderna och inte kan sitta ute längre perioder.
Det tråkiga blir då när du kommer till åteln efter två veckor och kameran har varit tom på
ström i flera dagar. Då har du helt i onödan tappat all viktig information som du kanske ville
ha inför din jakthelg.
Den största riktigt märkbara ökningen av strömförbrukning sker om du vill filma nattetid med
en kamera utrustad med högt antal IR-dioder; när IR-ljuset lyser konstant under filmning
dräneras kamerans batterier snabbt på ström och givetvis så slutar kameran att fungera.
Samma tråkighet igen, du har åter missat flera dagar av information helt i onödan!
För att undvika problemet har vissa tillverkare med högt antal dioder valt att kraftigt begränsa
kamerans möjlighet att filma nattetid till endast 5 sekunder per klipp. Detta innebär givetvis
att kamerans filmmöjligheter blir mycket begränsade och i det närmaste helt värdelös att
använda på ett bra sätt. I mitt tycke ett typexempel på att olika prioriteringar inte vägdes mot
varandra för att ge dig som kund en bra slutprodukt.
En bättre lösning skulle ha varit om man använt sig av en kompletteringssats till kameran med
en lös extern IR-belysning som kopplades till kameran vid behov.
Störst utbyte får du genom att välja en kamera som har bra balans mellan IR-ljusets kapacitet
och kamerans energiförbrukning, det finns kameror som klarar att sitta ute flera veckor
samtidigt som de tar flera tusen bilder.
Räckvidden på kamerans IR-ljus påverkas också av vilken typ av dioder som kameran
använder. Synbarheten av IR-ljuset för viltet skiljer mellan olika tillverkares kameror och
beror dels på vilken typ av dioder som används och även vilken styrka det är på den enskilda
dioden.
Kameror med ett IR-ljus som har låg synbarhet för viltet tenderar att ge bilder som blir lite
oskarpare än kameror där inte osynligheten prioriterats lika mycket även om belysningen i sig
når lika långt.
Ofta är det inget större problem med att viltet uppfattar IR-ljuset lite grann, men vissa djur
som är skygga reagerar på ljuset och kan sedan helt undvika platsen med kameran eller endast
visa sig på enstaka bilder på avstånd.
Ett märke som är känt för sin långa räckvidd på IR-ljuset är Moultrie, och bildkvalitén på
natten blir fin från dessa kameror. Men det starka ljuset kan istället tendera att överexponera
djur på nära håll och ge kraftig ”vitglöd”. En del användare tycker även att djuren reagerar
för mycket på IR-ljuset från dessa kameror.
Om man betänker och väger dessa punkter; batteriförbrukning, filmmöjligheter, IR-ljusets
synlighet och räckvidd mot ”normalt fotograferings avstånd” så blir det lättare att inte själv
överprioritera räckvidden utan istället nöja sig med en belysning som täcker närområdet och
istället gör att kameran fungerar bra som helhet.
Man brukar säga att man inte ska gå över ån för att hämta vatten, och lite så är det med att
använda åtelkamera med IR-ljus. Djuren kommer tillräckligt nära om man själv gjort rätt och
därför behöver man i det flesta fallen inte en ”överstark” belysning som dessutom kan
skrämma vissa djur.
PIR-sensor
Alla kameror är utrustade med PIR-sensor. Meningen är att PIR-sensorn inom ett visst
område skall reagera på rörelser och värme för att sedan utlösa kameran till att fotografera
djuret.
De flesta kameror har en sensor som känner av både värme och rörelse, detta för att i
möjligaste mån undvika ”falskt larm” för kameran.
Att helt undvika falsk detektion med en PIR-sensor är dock omöjligt. Viss väderlek, snabbt
uppgående sol etc. gör det oundvikligt att kameran ibland tror att den ser djur som inte finns.
En gren med blad som snabbt värms av den uppgående solen och samtidigt vajar i vinden
räcker för att det flesta kameror skall utlösas.
En kamera som inte gör det är förmodligen även väldigt trög även när det inte är falsklarm
utan ett djur.
PIR- sensorns kapacitet och räckvidd påverkas även av temperaturförhållandena. Grundregeln
är att ju mera det skiljer mellan omgivningens temperatur och djurets kropps värme, desto
lättare och på längre håll ser kameran målet.
Om det är + 5 grader ute så ser kameran alltså ett djur på längre avstånd än om det är +23
grader. Så rent teoretiskt är alla djur lättare att detektera vintertid för åtelkameran!
I praktiken så är skillnaden dock mindre; en räv tillexempel har vintertid en otroligt tjock päls
som på ett ytterst effektivt sätt stänger in kroppsvärmen. Alla djur får tjockare päls/fjäderdräkt
vintertid samtidigt som kylan dessutom snabbt kyler den lilla utstrålning som finns.
Så i det stora hela är förhållandena räckvidd mellan sommar och vinter rätt oförändrat.
Sensorn är kamerans absolut viktigaste beståndsdel eftersom att den styr all fotografering och
därmed avgör hur effektiv kameran blir.
En kamera som skall fungera bra behöver en PIR-sensor med ett brett och långt
avkänningsområde framför kameran.
I PIR- sensorns avkänningsområde måste det finnas många detektionspunkter och räckvidden
bör vara ut till ca 15 meter.
Sensorn skall helst vara ställbar i känsligheten för att man ytterligare skall kunna styra vad
kameran fotar och inom vilken sektor.
Tyvärr är det så att marknadens kameror har väldigt varierande kvalitet på just PIR-sensorns
funktion.
Detta gör att många av kamerorna har en ytterst osäker funktion när det handlar om lite
mindre djur, som räv etc.
Av just denna anledning är PIR-sensorns den funktion du skall undersöka ordentligt innan du
gör ditt val av kamera, annars är det lätt att du sitter med en kamera som du efter en tids
användande förstår är nästan helt värdelös på allt utom stor djur som gris, älg och hjort på
grund av sin dåliga PIR-sensor.
Även kamerans funktion vid användning till att fota större djur påverkas negativt av en sensor
som har ett smalt detektionsområde med ett för lågt antal avkänningspunkter.
En sådan kamera missar djur som stannar i bildens utkant pga. att PIR- sensorn inte reagerar
förrän djuret är nästan i bildens mitt. Med lite otur så får du mest se hur åtelmaterialet
minskar.
Väljer du rätt kamera så får du istället en kamera som ger dig otroliga möjligheter att effektivt
fota och dokumentera de du vill på jaktområdet oavsett storleken på djuret.
Kamerans kvalitet på PIR-sensorn styr även mycket tydligt resultatet på ett helt annat sätt.
Om PIR- sensorn känner djuret sent så blir risken att djuret hinner passera framför kameran
och ut ur bild mycket stor.
Detta beror på att alla åtelkameror behöver en stund på sig för att ”vakna” och sedan ta bilden
efter det att kameran detekterat rörelsen.
Generellt kan man säga att ju dyrare kamera du köper desto snabbare vaknar den till liv och
tar bilden. Det finns dock något enstaka billigt märke som ligger mycket nära de dyrare
kamerorna och är otroligt prisvärd.
Det flesta ”billiga” kameror behöver minst 3 sekunder och uppåt för att vakna till liv och fota.
När man vet detta och sedan lägger till att PIR-sensorn på många märken oftast inte reagerar
förrän djuret nått mitten av bilden så blir det lätt att förstå varför många bilder är ”tomma”
fastän kameran löst ut och fotat.
Att välja kamera blir inte lättare av denna PIR-djungel, men du kan basera ditt val efter vad
du skall använda kameran till.
Ska du enbart använda kameran till att fota stora djur och på åtel, ja då fungerar nästan alla
kameror ”dugligt”, oavsett PIR-sensor.
En kamera med dålig PIR-sensor ger dock garanterat ett färre antal bilder och fler antal
tomma bilder, än en med bra sensor. Dessutom missar kameran med dålig PIR-sensor nästan
alla mindre djur som besöker åteln.
Om du vill ha en kamera som klarar övervakning av viltstigar och åtlar etc. för både små och
stora djur så börjar du med att undvika alla kameror med dålig PIR-sensor och långsamt
uppvaknande innan den fotograferar.
Om kameran skall vara tillräckligt snabb på att fota, för att fungera bra till viltstigar bör den
vid detekterad rörelse vakna och ta första bilden inom 1,5 sekunder. Endast ett fåtal dyra och
ytterst få billiga kameror klarar detta i praktiken.
Sen bör du även kontrollera hur snabb kameran är på att packa/spara den tagna bilden och bli
klar för att ta nästa bild. Det är inte ovanligt att det dröjer från 10 sekunder och uppåt. En bra
kamera skall klara att ladda om på under 5 sekunder. Samma sak gäller här, generellt är att
billiga kameror är långsammare än dyra på att utföra detta, ett undantag finns dock!
Bildkvalitet
Man skall betänka att IR-åtelkamerans arbetssätt och dess förutsättningar för att skapa bra
bilder med hög kvalitet och god skärpa är helt annorlunda än för en vanlig kamera.
• Åtelkameran tvingas hela tiden att arbeta utifrån ett fast focus och endast med det
befintliga ljuset som hjälp.
• Slutartiden måste dessutom hela tiden vara extremt snabb för att undvika rörelseoskärpa på
djur i rörelse.
Detta gör att bildernas kvalitet kraftigt påverkas av det rådande ljusförhållandet.
Soliga dagar ger dig fina bilder med bra färger och skärpa etc., molniga och grå dagar minskar
både skärpan och färgåtergivningen på bilderna.
Givetvis skiljer det ändå mellan olika märkens bildkvalitet på grund av andra tekniska saker
och det är definitivt värt att jämföra bilder från olika kameror innan man väljer kamera.
Nattetid med IR-belysning gäller samma sak; bilden skall skapas på kortast möjliga tid för att
bli fri från rörelseoskärpa.
Har man en kamera som är ställbar mellan tillexempel 3MP och 5MP så kan man nattetid
faktiskt få bättre bilder i 3MP-läget just för att bilden är mindre i storlek och skapas
snabbare.
Övriga tekniska specifikationer/skillnader
Skillnaden på inställningsmöjligheter varierar mellan olika kameramärken.
Mycket av detta har mindre betydelse för resultatet av ditt användande; men det finns ändå
vissa saker man bör fundera rejält över.
Inställningsmöjlighet för flera bilder i följd? Kan den ta 1-3 bilder i följd eller kanske ännu
fler på en gång? Och vad har detta för praktisk betydelse för mig som användare?
För att avgöra om det spelar någon roll eller inte om kameran klarar att ta upp till 9 bilder i en
serie måste man även väga in PIR-sensorns känslighet och även om kameran är snabb på att
”vakna” och ta första bilden.
En kamera som inte är snabb och ställs till att ta en bildserie med 9 bilder vid detekterad
rörelse kommer ofta att fånga 9 stycken tomma bilder till ingen nytta!
Detta resulterar bara i irritation och att kameran dessutom förbrukar onödigt med minne och
ström ur batteriet enbart i onödan.
En kamera som inte har bra PIR-sensor och vaknar långsamt och dessutom inte är klar att ta
nästa bild inom 10 sekunder fungerar bäst inställd på att fota ett fåtal bilder i taget vid varje
detekterad rörelse.
Kameror av denna ”typ” passar bäst som ren åtelkamera och bör absolut inte användas till
fotografering vid viltstigar.
Fördröjningstid mellan bilderna
Alla åtelkameror har ställbar fördröjningstid mellan bild/bildserier. Med fördröjningstid
menar jag den tid som du vill ska förflyta efter det att kameran detekterat en rörelse och tagit
bilden/bilderna tills kameran åter aktiverar sin PIR-sensorn.
Fördröjningstiden anges med en kortast möjlig tid och är sedan stegbar uppåt i tid.
Det är den minsta möjliga tiden du bör titta särskilt på. Viktigt i detta sammanhang är även
PIR-sensorn kvalitet och att kameran är så snabb som möjligt på att fota vid detekterad
rörelse.
Många märken har en minsta möjliga fördröjningstid på 30 sekunder och uppåt medan ett
fåtal kameror går att ställa från 1 sekund och uppåt.
En kamera (Q) som det går att ställa riktigt kort fördröjningstid på och som även har bra PIRsensor, fotar snabbt samt blir fort klar till nästa bild, ger dig betydligt bättre möjligheter än en
kamera(Ö)som däremot kan ställas till att ta ett större antal bilder i följd på men som har dålig
PIR och lång fördröjning mellan bilderna.
Kameran (Q) kommer på alla sätt att fånga mer djur på bild samtidigt som den tar mindre
bilder i onödan som är tomma.
Kameran (Q) detekterar rörelse, tar bilden efter drygt en sekund; packar bilden till SD-kortet,
aktiverar PIR-sensorn och detekterar rörelse igen tar nästa bild – det på ca 6 sekunder.
Kamera (Ö) detekterar en rörelse, tar bilden efter tre sekunder, packar bilden till SD-kortet
och tar nästa bild i bildserien - 13 sekunder efter första bilden? Kameran (Q) håller ett ännu
snabbare tempo när den ställs att ta bildserie, tiden krymper till ca 4 sekunder eftersom den
slipper detektera.
Givetvis kan det ta längre tid när det krävs en ny detektion men tomma bilder minimeras.
Tiden som kameran behöver för att packa/spara bilderna mellan korten varierar kraftig mellan
olika kameror men det vanliga är att ”billiga” kameror är långsammare än de dyra, undantag
finns dock.
Video
Att filma kan stundvis vara otroligt kul med åtelkameran och som jag tidigare skrev krävs en
IR-kamera för detta ändamål.
I övrigt så skall du titta på vilken upplösning kameran filmar i: 320x240 eller 640x480.
Vissa har båda formaten vilket kan vara bra, men vill du filma så bör kameran klara VGA
640x480 för att ge tillräckligt tydliga filmer.
När kameran ska sitta ute länge kan det vara bra att använda 320x240 eftersom filmer i den
upplösningen är mindre och då ryms fler filmsekvenser på minneskortet.
Titta även på hur många bilder i sekunden (fps) som anges för kameran vid filmning.
Dyra kameror tar ofta fler bilder i sekunden (fps) när de filmar vilket ger högre kvalitet, men
har kameran 640x480 så duger det väl, oavsett antal bilder för en normal användare.
En allt för hög kvalitet vid videofilmning fyller även SD-kortet i kameran onödigt fort.
Du bör även titta på vilken minneskapacitet kameran har, bör vara från 2GB och uppåt.
Sen skall du givetvis akta dig noga för kameror som är begränsade till att filma 5 sekunders
klipp på natten (på grund av att de drar för mycket ström).
Varje filmklipp skall givetvis få tid och datumstämpel angivelse.
När man börjar använda videoläget på åtelkameran så lurar man gärna sig själv genom att
ställa kameran till att filma rätt långa sekvenser.
Det vanligaste resultatet är att man får mycket film av ingenting. Djur som kommer till en åtel
rör sig ofta mycket i början och vandrar ofta in och ut ur bilden. Långa klipp fyller då SDkortet onödigt snabbt.
Min vanligaste inställning är 15 sekunder, vilket ger bra klipp av djuret samtidigt som
minneskortet räcker rätt bra.
När du skall använda kameran till att filma är det mycket bra om kameran är utrustad med en
dygnstimer. Det är onödigt att fylla minneskortet med kråkorna på dagtid när man vill få
några filmer av djuren på natten, under några dagars tid.
Tips för att effektivt fota / filma på en köttåtel
Detta kan vara ett mycket stort problem om du väljer ”fel” kamera och samtidigt inte har
möjlighet att besöka kameran ofta för att byta minneskortet.
En åtelplats med köttinnehåll besöks flitigt, under hela den ljusa delen av dygnet av kråkfågel.
Om man har en kamera med en känslig PIR-sensor fylls fort minneskortet med dessa fåglar.
Om du skall undvika att kortet fylls inom någon dag så blir du tvungen att ställa lång
fördröjningstid mellan bilderna/bildserierna.
Nackdelen med det blir att du får lite bilder av allt, även rovdjuren du vill fota/filma på natten
får du endast ett fåtal bilder av.
Om det samtidigt är så olyckligt att första bildserien missar rovdjuret innebär det kanske att
du inte alls får någon bild på det.
Ett ytterst fåtal kameror har idag en lika smart, som enkel lösning på problemet - inbyggd
dygnstimer.
Du ställer helt enkelt in start- och stopptid, så slipper du problemet med kråkfågel på dagen
och kan brassa på mycket hårdare med täta bild/filmserier nattetid när rovdjuren kommer.
Skillnaden är otrolig, istället för 890 kråkbilder och 18 rovdjursbilder på en vecka så kan
resultatet vara det motsatta. Dessutom slipper du komma till kameran och upptäcka att den
varit full med kråkbilder i flera dagar samtidigt som björnen efter det varit på plats. Valet är
enkelt, välj en kamera med dygnstimer, bra PIR-sensor och snabbt uppvaknande så får du
roligt med kameran. Givetvis skall du inte köpa en kamera med dålig sensor för att slippa
fåglarna, du ”slipper” även alla andra mindre djur med en sådan kamera.
Batteriförbrukning
Alla kameror förbrukar mer eller mindre ström; men vissa märken förbrukar så mycket att du
snabbt inser att du måste köra kameran på 12V bilbatteri för att du skall kunna använda
kameran.
Att använda bilbatteri fungerar ju bra, men hantering är inte kul. Har du en bit att gå till åteln
etc. så blir du fort less på att kånka på ett bilbatteri.
Bäst är om kameran inte drar mer ström än att driftkostnaden hålls så låg att man kan köra
med vanliga engångsbatterier eller laddbara.
Laddbara batterier typ Ni-MH är ett alternativ som gör att man spara pengar och även miljön.
Nackdelen med laddbara batterier är att de inte är riktigt bra vintertid då de kan göra att
kameran ”spökar” lite när det blir kallt. Sommartid är det dock ett bra val.
Problemen på vintern beror på att batteriet tappar i styrka på grund av kyla.
Laddbara Ni-MH har bara 1,2V i strömstyrka, ett icke laddbart ligger på 1,5V.
De flesta kameror slutar fungera vid 1V, och är det kallt ute så blir det snabbt problem när
man filmar med kameran. När strömmen tillfälligt sjunker ner till 1V uppstår problem av
olika art; oftast så är det IR-ljuset som slutar att fungera som det skall en bit in på varje
filmklipp.
Givetvis tappar alla batterier kapacitet vintertid, men ett icke laddbart batteri med 1,5V har
alltså lite längre ner till kamerans gräns vid bruk av IR-ljus som ofta ligger vid 1V, än det
laddbara som redan från början ligger på 1,2V.
Om man skall filma med åtelkameror vintertid så är det att rekommendera att man använder
ett externt 6V eller 12V bly batteri typ mc/bil för att kameran skall fungera klanderfritt.
Följ noga tillverkarens instruktioner gällande strömstyrka och + och – pol. Kopplar du fel går
kameran sönder.
Ett annat mycket bra alternativ på vintern är Lithium-jon batterier, tyvärr endast ett fåtal
kameror som använder dessa. Och det finns inte som vanliga laddbara beroende på riskerna
om ett Lihtium-jon batteri av misstag skulle laddas i en laddare avsedd för Ni-MH eller NiCD batterier.
En solcellspanel med tillhörande Lithium-jon batteripack med anslutning kabel till kameran
skulle vara den optimala lösningen.
Det finns solcellspaneler till vissa kameror, tyvärr är däremot storleken oftast för klent
dimensionerad för att det skall fungera bra i vårt nordiska klimat under vintern.
Viktigast är givetvis att du innan köp av åtelkameran kontrollerar att modellen inte drar för
mycket ström. Med interna batterier tycker jag att du skall kunna kräva att kameran räcker i
minst 3 veckor och samtidigt har tagit ca 1200 bilder.
Bildvisning direkt i kamerans LCD-display
Att köpa en kamera där bilderna kan visas direkt i displayen kan kännas lockande och ger ju
en viss fördel. Men att i praktiken titta på bilderna i displayen blir tyvärr snabbt lite jobbigt
eftersom displayen är liten och detta begränsar vad du kan se tydligt på bilden.
Tillexempel är det oftast helt omöjligt att se tid och datum, vilket många gånger är den just
den information man vill veta direkt.
Det blir även tröttsamt att stå och bläddra bilder i kameran när den sitter kvar på trädet pga. att
man inte kan stå bekvämt.
Den största nackdelen med att titta på bilder i displayen är ändå att kameran förbrukar massor
med ström när displayen hela tiden är tänd och kameran samtidigt arbetar med att visa
bilderna. Du kan snabbt förbruka flera dagars ström ur batterierna helt i onödan.
Dessa modeller är även dyrare på grund av displayens bildvisningsfunktion och att ödsla
pengarna på en funktion som i inte höjer kamerans prestanda är därmed enligt mig
bortkastade pengar.
Bästa sättet att titta på bilderna är helt klart i en dator och om det är väldigt bråttom att titta på
bilderna så är en medhavd bärbar dator en bra lösning. Datorn är oerhört mycket snabbare att
behandla bilder än en liten enhet, som en kamera. Det kan vara bra att tänka på om
minneskortet innehåller några hundra bilder.
Man kan även prova att sätta minneskortet i sin vanliga digitalkamera, med lite tur så fungerar
det, men inte alltid.
Se dessutom till att du direkt skaffar två minneskort till varje kamera. Då skiftar du bara
snabbt minneskort i åtelkameran och lämnar platsen direkt så lägger du inte onödig vittring på
platsen.
Har du inte tillgång till dator så kan man koppla kameran till TV:n och se på bilderna. AVkabeln som behövs brukar följa med till kameran.
Tid / datum / månfas / temp / laserpekare
Av dessa funktioner är tid & datum en självklarhet och finns på alla åtelkameror. Tid & datum
kan dock saknas på filmklippen; kontrollera detta innan du köper kameran.
Tiden och datum är ett viktigt verktyg för att se med vilken frekvens djuren kommer och hur
länge de stannar på plats vid varje besök. Denna information är mycket användbar vid vakjakt
etc; med bra koll på tiderna för besöken så kan man slippa onödigt långa vaknätter.
Månfas - Kanske inte någon större vits på en viltkamera, men funktionen stör ju inte på något
sätt. Är man observant så kan man kanske se om månen styr djurens aktiviteter på något sätt.
Temperatur - en kul grej som lägger till lite extra information till bilden. Men någon
nödvändighet är det inte.
Laserpek - en helt onödig lattjarpryl på en åtelkamera. Tanken är god men den är tyvärr helt
onödig. Att montera en åtelkamera utan laserpek är mycket enkelt, sätt bara kameran i lämplig
höjd på ett träd som står rakt. Backa sedan ut en bit från kameran, titta rakt på kameran så ser
du snabbt om den pekar mot centrum av tilltänkt bild. Stämmer det inte så justera kameran
och upprepa proceduren. Svårare än så är det inte.
Vattentålighet
När du väljer kamera så kontrollera med säljaren om kameran klarar regn och fukt i
utomhusmiljö.
Vissa märken är inte vattentåliga utan kräver att de byggs in för att inte skadas av fukt och
väta.
Även de kameror som tål vatten skall givetvis inte utsätta mer än nödvändigt eller monteras
på ett felaktigt sätt som gör att vatten lättare kan komma in.
Att montera åtelkameran rätt
Att montera en åtelkamera rätt är inte det lättaste i början. För att få bra bilder och undvika att
kamerans PIR-sensor blir lurad i onödan och tar ”tomma” bilder finns det några saker att
tänka på.
En bra början är att du väljer ut platsen där kameran skall sitta utifrån var solen går ner
respektive upp och sedan placerar kameran med ryggen mot solen så slipper du motljusbilder.
En annan viktig orsak till att kameran bör ha solen i ryggen är att man slipper få tomma bilder
på grund av solens värme.
Speciellt känsligt är det just i solens upp- och nergång. Det beror på att när solen stiger på
morgonen så är temperaturen låg på blad etc. När morgonsolen lägger sig på ett blad och
snabbt värmer det samtidigt som det blåser lite är risken stor att kameran detekterar detta som
en rörelse från ett djur och fotar. Genom att alltid ha solen i ryggen minskar problemet men
försvinner ändå inte helt.
För att ytterligare minska problemet bör du rensa bort onödiga grenar precis framför kameran.
Alla typer av lövträd, buskar, växter som har tunna och rörliga blad tillhör problemmakarna.
Därför är det bra att inte ha dessa i nära anslutning till kameran utan istället plocka bort så
mycket som möjligt.
Givetvis skall man ändå vara försiktig när man rensar framför kameran så att inte platsen
förändras onödigt mycket. På en åtel spelar det mindre roll, men vid djurstigar skall man
undvika att förändra miljön tydligt då det kan påverka djuren som följer stigen
Trädet du sätter kameran på bör vara så pass grovt att den nedre delen inte påverkas om det
blåser lite, om trädet rörs i sidled samtidigt som bilden tas så kan bilden bli suddig.
När du väljer träd så finns det även andra saker att tänka på som ger kameran fördelar. En
lurvig gran är kamerans bästa vän.
Anledningen är att grenarna skyddar kameran bra från både regn och fukt vilket minskar
risken för kondens och frost på linser etc.
Om du tänker efter är det sällan, även under vintern som det finns frost eller snö inne mot
stammen på en gran. Alla raka öppna stammar utan grenar skall man därför helst undvika då
kameran blir utsatt för regn etc. vilket ofta ger sämre bilder.
Vilken höjd skall kameran sitta på
När det gäller hur högt/lågt folk monterar sina åtelkameror får du 1000 svar om du frågar. Jag
sätter den höjdmässigt i regionen mellan navel och hakan beroende på hur terrängen är och
vilket djur jag skall fota/filma. Den höjden ger ett lagom tidigt nerslag av bilden samtidigt
som räckvidden på PIR-sensorn inte påverkas negativt av att kameran sitter för lågt placerad.
Om du stöter på någon som hävdar att kameran skall placeras så lågt som 50 cm så kan du
nästan utgå från att personen i fråga har en kamera med dålig PIR-sensor och att han på så sätt
upptäckt att ströbilderna av mindre djur blev fler. Givetvis kan han även ha som mål att kunna
könsbestämma grisar på åteln etc. och därför valt en låg placering av kameran. Givetvis kan
det vara intressant att sätta kameran riktigt lågt ibland; närbilderna av mindre djur kan bli
riktigt bra.
På vilket avstånd placerar jag kameran?
Avståndet fram till tänkt centrum av bilden bör vara ca 5 meter. De flesta kameror har bästa
skärpan på det avståndet. Bilderna blir också ”lagom” av det flesta djuren på de hållet.
Sen själva monteringen är ju enkel, träden står oftast ganska rakt.
Sätt kameran på trädet med hjälp av remmen. Backa ut dit du vill centrum av bilden skall
vara. Titta på kameran, sitter den snett så vrider du till den tills du är nöjd.
Nu kan du använda dig av den testfunktion som de flesta kameror har, blinkande lampa.
Gå framför kameran på de avstånd du vill att kameran skall känna dig. När den blinkar så är
du ”upptäckt”.
Är du nöjd så starta kameran och lämna platsen. Och spring inte och kontrollera kameran
dagligen; du luktar och stör!
Använda åtelkamera under vintern
När du skall använda kameran under vintern så kommer du att stöta på några andra problem
än övrig tid på året. Kyla, snö och kondens är några saker som kan ställa till det lite; men
inget som är svårt att lösa med lite eftertanke.
Det viktigaste för att lyckas under vintern är att kameran placeras ”rätt” med bra skydd.
Absolut bäst och enklast är att placera kameran på en granstam med ett väl skyddande
grenverk ovanför och på sidorna. Granen ger ett bra skydd mot snö och minskar även risken
för frost rejält.
Om kameran måste placeras på annat sätt så är det bra att skydda den med någon form av tak
och sidor.
Frost/snö på linser, PIR-sensorn och IR-belysningens glas påverkar både funktionen och
bildkvaliten. Om du har frost/snö på PIR-sensorn så kan kameran bli helt blind och inte känna
rörelser eller värme.
Tänk även på att grenar ovanför kameran kan tyngas ner av snö som lägger sig på dem, men
tag bara bort den yttre delen av grenen så håller delen som är kvar för tyngden av snön och
skyddar istället kameran.
Vill man ”fuska” lite vintertid och hjälpa kameran att själv rensa sig från frost etc. så kan man
frångå att vända kameran helt från solens upp och nergång och istället försöka få lite
infallande solljus som värmer platsen där kameran sitter.
På de sättet rensas kameran från frost ganska bra. Gör man rätt så stör det inte heller
fotograferingen så att det spelar någon roll.
Batterikapaciteten är också något som påverkas negativt under vintern, därför är det ännu
viktigare att du väljer en kamera som är energisnål om du vill använda den även på vintern.
Kontrollera även att kameran du tänker köpa fungerar i kyla; vissa tillverkare anger vad
kameran klarar och det finns kameror som slutar fungera redan vid -6 grader.
Tips om var man kan placera kameran
• Alla typer av köttåtlar, glöm inte slaktplatsen när ni skjuter älg. Ofta får platsen besök
väldigt fort, ibland samma natt.
• Sommar åtel för björn. Skjuter du bäver på våren och har björn på marken så spara den
flådda bäverkroppen och fäst en ståltråd under bröstbenet och upp runt halsen. Hissa sedan
upp kroppen i ett träd med ett rep som du slänger över en gren.
Hissa till ca 3,5 meter i solsidan av trädet. Gör det tidigt på våren så torkar kroppen
utvändigt och håller sig fin länge. Björnarna i området kommer för att undersöka bävern och
ger dig samtidigt tillfälle till många fina bilder och filmer.
Björnarna är aktiva fram till ca mitten i juni på denna typ av åtel; sedan avtar besöken för
att åter komma igång efter bärsäsongen.
• Viltstigar - alla typer av viltstigar som du hittar, från hjortdjur till grävlingens stig? Placera
gärna kameran lite snett efter stigen. Växlar där flera stigar möts är ett bra val. Alla stigar är
intressanta.
• Även små broar över bäckar kan ge mycket bra resultat.
• Saltstenar - ett kul ställe med många olika sorters besökare. Ett bra sätt att inventera
älgstammen, flytta kameran mellan olika stenar eller använd flera. Spännande att veta att
storoxen finns när jakten börjar!
• Utfodringsplatser - räkna och kontrollera din vinterstam av rådjur. Hur ser det ut med
hornanlagen på bockkiden?
• Tjäder/orrspel kan ge mycket trevliga bilder och en bra bild över antalet fåglar på spelen.
• Fällor - med en bra kamera kan detta vara spännande att prova att fånga mården etc. på
film när han går i fällan. Vad gör mården innan, gick han in vid första besöket?
• Alla former av bevakning av bebodda gryt är intressanta, men stör inte i onödan.
Kontrollera kameran sällan.
• På marknaden finns olika sorters doftmedel. Dessa är mycket effektiva för att skapa något
intressant framför kameran, djuren dras till kameran.
• Det finns mycket annat att fota om man vill, kanske tjäderhönan i sitt rede är spännande att
fotodokumentera. Vem var det som plundrade boet? Placera ut kameran lågt på ca 2,5 meters
avstånd. Var snabb och stör så lite som möjligt, kontrollera kameran så sällan som möjligt.
• Betänk att din åtelkamera INTE ska placeras där det är sannolikt att den fotar andra
människor.
Tillstånd
På egen tomt, inomhus är det tillåtet att fota obegränsat.
Att sätta ut en kamera på ”offentlig plats” är inte tillåtet, det är precis lika förbjudet som att en
turist fotar människor på offentliga platser, utan tillåtelse.
Om kameran är liten och dessutom camouflagefärgad syns den mindre! Bra, både med tanke
på stöld och risken för ev. anmälan.
Det här en lag som troligen kommer att ändras, båda jägarförbunden jobbar för det! ”Brottet”
anses som mycket ringa, för ringa för att åtalas för.
Citat från Hallandsposten, 1 dec 2009:
HP har tidigare skrivit om fallet där en dansk jägare hamnade inför rätta åtalad för brott mot
lagen om allmän kameraövervakning. Jägaren hade satt upp kameran vid en åtel för att hålla
bättre koll på vilka och hur många vildsvin som kom dit och åt.
Åklagaren yrkade på att han skulle bli av med sin kamera och betala 50 dagsböter, vilket i
hans fall innebar 17 000 kronor – men så blev det inte. I stället ansåg Hässleholms tingsrätt att
brottet var så ringa att inget straff skulle dömas ut.
– Domen är så tydlig att vi inte tänker överklaga den, säger kammaråklagare Christer
Almfeldt på onsdagen, sista dagen för att vända sig till hovrätten för en högre prövning i
fallet.
– Domstolen säger ju att allmänheten inte kan förväntas vilja uppehålla sig mitt ute i skogen i
någon större omfattning. Därmed anser jag att det är fritt fram om man sätter kameran vid
exempelvis en åtel och inte precis intill en vandringsled, säger åklagaren.
Den man som i somras fälldes för att ha satt upp viltkameror utanför Arboga hade riktat dem
mot en kontroll i en orienteringstävling och då blev en kvinnlig orienterare orolig att hon
fastnat på bild när hon uträttade sina behov i naturen.
– Förnuftet har nu segrat, jag har hela tiden hävdat att risken för att någon blir kränkt ute i
skogen är oerhört liten, säger Peter Nilsson i Halmstad som driver hemsidan
www.viltkamera.se.
– Men det ligger också ett ansvar på oss som sätter upp kamerorna att sköta det snyggt,
tillägger han.