Vid Ekobrottsmyndigheten handläggs följande mål

1
Vid Ekobrottsmyndigheten handläggs följande mål:
”1. Mål som hänför sig till Stockholms län, Västra
Götalands län, Skåne län, Hallands län, Blekinge län eller
Gotlands län och
a) som avser 11 kap. brottsbalken, lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m., skattebrottslagen
(1971:69) eller aktiebolagslagen (2005:551), eller
b) vars handläggning annars ställer särskilda krav på
kännedom om finansiella förhållanden, näringslivsförhållanden, skatterätt eller liknande.
2. Mål som avser 9 kap. 1-3 §§ brottsbalken om gärningen
rör EU:s finansiella intressen samt 9 kap. 3 a § brottsbalken.
3. Mål som avser lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument.
4. Mål som lämpligen bör handläggas vid Ekobrottsmyndigheten med hänsyn främst till att målet rör
kvalificerad ekonomisk brottslighet som har nationell
utbredning eller internationell anknytning eller är av
principiell natur eller av stor omfattning. Sådana mål får
2
övertas av Ekobrottsmyndigheten efter framställning från
Åklagarmyndigheten.”
Brottsförebyggande rådet räknar i sin skrift
”Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007” följande
brottstyper till den ekonomiska brottsligheten:
”Förskingring (10 kap. 1-3 brottsbalken (1962:700) ……
och trolöshet mot huvudman (10 kap. 5 § brottsbalken).
Förskingring innebär att gärningspersonen missbrukar en
förtroendeställning för egen vinning och därigenom
orsakar huvudmannen (exempelvis arbetsgivaren) skada.
Vid trolöshet mot huvudman behöver inte
gärningspersonen ha någon egen vinning av brottet.
Borgenärsbrott (11 kap. 1-4 § brottsbalken). Brotten
omfattar oredlighet och vårdslöshet mot borgenärer,
otillbörligt gynnande av borgenär (rubriceringen ersätter
den tidigare benämningen mannamån mot borgenärer)
samt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning.
Borgenärsbrotten innebär att en gäldenär som är eller
riskerar att hamna på obestånd agerar på ett sätt som kan
innebära skada för fordringsägarna. Försvårande av
konkurs eller exekutiv förrättning är en ny rubricering
3
från år 2005 och innebär att en gäldenär lämnar oriktiga
uppgifter om tillgångar och skulder i samband med
konkurs eller annan exekutiv förrättning.
Bokföringsbrott (11 kap. 5 § brottsbalken). Brottet innebär
att bokföring saknas eller är så bristfällig att
verksamheten inte i huvudsak kan bedömas utifrån den.
Bokföringen är viktig för många intressenter, exempelvis
kreditgivare och investerare. (År 2005 skärptes
maxstraffet för grovt bokföringsbrott från fyra till sex års
fängelse.)
Mutbrott (20 kap. 2 § brottsbalken) och bestickning (17
kap. 7 § brottsbalken). …. Mutbrott innebär att någon tar
emot eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för
tjänsteutövning. Bestickning innebär att erbjuda eller på
begäran lämna en muta eller annan otillbörlig belöning för
någons tjänsteutövning. ……
Arbetsmiljöbrott och brott mot arbetsmiljölagen (1977:1160)
……. Till arbetsmiljöbrotten räknas både brottsbalkens
rubriceringar om vållande till annans död, vållande till
annans kroppsskada eller sjukdom samt framkallande av
fara, när dessa brott begåtts genom att föreskrifter i
4
arbetsmiljölagen åsidosatts (3 kap. 10 § brottsbalken) och
de fall där en arbetsgivare bryter mot föreskrifter som
meddelats med stöd av arbetsmiljölagen (8 kap. 1-2 §
arbetsmiljölagen [1977:1160]).
Brott mot skattebrottslagen (1971:69). ….. Lagen omfattar
bland annat rubriceringarna skattebrott (2-4§), vårdslös
skatteuppgift (5 §), skatteavdragsbrott (6 §),
skatteredovisningsbrott (7 §) och försvårande av
skattekontroll (10 §). Att lämna oriktiga uppgifter eller
underlåta att lämna exempelvis deklaration i syfte att
undgå skatt utgör skattebrott, och att åsidosätta
bokföringsskyldigheten eller annan skyldighet att bevara
räkenskaper kan utgöra försvårande av skattekontroll.
Insiderbrott och otillbörlig marknadspåverkan regleras i
lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid
handel med finansiella instrument. Den nya lagen har
ersatt den tidigare insiderstrafflagen (2000:1086) och
brottsrubriceringen otillbörlig kurspåverkan har ändrats
till otillbörlig marknadspåverkan. Vid insiderbrott
utnyttjar någon insiderinformation, som ännu inte är
offentliggjord, för att exempelvis sälja eller köpa
5
värdepapper innan informationen hunnit komma ut och
påverka kursen. Vid otillbörlig marknadspåverkan
manipuleras marknaden, till exempel genom skenaffärer.
Brott mot aktiebolagslagen (2005:551). ….. Det finns flera
handlingar som är straffbara enligt aktiebolagslagen eller
ABL. Brotten handlar ofta om överträdelse av det så
kallade låneförbudet (aktiebolag får inte ge lån till vd,
styrelseledamöter, aktieägare eller andra närstående). Ett
annat exempel är att någon som inte aktivt deltar i
styrelsearbetet utses som styrelseledamot för att dölja
någon annans inflytande i bolaget (och därigenom
fungerar som bulvan). Den gamla aktiebolagslagen
(1975:1385) ersattes den 1 januari år 2006 av den nya
lagen med samma namn.
Överträdelse av näringsförbud enligt 25 § lagen (1986:436)
om näringsförbud. Näringsförbud för viss tid (3-10 år) kan
meddelas personer som begått grova ekonomiska brott
eller på annat sätt grovt åsidosatt sina skyldigheter som
näringsidkare. Att överträda ett näringsförbud är ett brott
för vilket gärningspersonen kan dömas till böter eller
fängelse.”
6
Brottsförebyggande rådet räknar även miljöbrotten till
den ekonomiska brottsligheten men ägnar dem ett eget
kapitel i ”Brottsutvecklingen i Sverige fram till 2007”.
Vad är det egentligen som motiverar att man
använder begreppet ekonomisk brottslighet när det
inte finns något lagstadgat brott som benämns
ekonomiskt brott? En motivering kan vara att dessa
brott som man kallar ekonomiska brott är särskilt
skadliga för det ekonomiska systemet och så
samhällsfarliga att det kan vara lämpligt att peka ut
dem med en särskild term som antyder deras
farlighetsgrad.
7
Ett typiskt exempel på en definition gjord för
utredningssyfte och en mycket använd sådan utgör
Justitieutskottets definition av ekonomisk
brottslighet (Betänkande 1980/81:21).
Justitieutskottet har försökt fånga den allmänt
förhärskande uppfattningen av vad som innefattas i
begreppet ekonomisk brottslighet. Utskottet
framhåller att till ekonomisk brottslighet bör först
och främst räknas sådan brottslighet som har
ekonomisk vinning som motiv. Därutöver ska
brottsligheten ”ha en kontinuerlig karaktär,
bedrivas på ett systematiskt sätt och förövas inom
ramen för näringsverksamhet som i sig inte är
kriminaliserad men som i det enskilda fallet utgör
själva grunden för de kriminella handlingarna.”
Vidare anses ofta de ekonomiska brotten ”vara av
kvalificerad art i den meningen att de enskilda
brotten har stor omfattning, rör stora samhälleliga
värden eller drabbar grupper av enskilda.”
8
I början av 1980-talet tillsattes en särskild
ekobrottskommission för att utarbeta förslag till
åtgärder för att bekämpa den ekonomiska
brottsligheten. Kommissionen tog bl.a. fasta på att
brottsligheten skulle avse ekonomiska värden i
storleksordningen lägst en halv miljon kronor
(Ekonomisk brottslighet i Sverige, SOU 1984:15, s.
27). I övrigt använde Ekobrottskommissionen
justitieutskottets definition.
9
Riksdagens revisorer definierade i en rapport (Den
ekonomiska brottsligheten och rättssamhället.
Rapport 1993/94.6, s.11) ett vidare begrepp än
Justitieutskottet och menade att ekonomisk
brottslighet är sådan brottslighet som utnyttjar
företagsformen, oavsett hur stora, systematiska och
kontinuerliga brotten är.
10
Definitioner inom forskningen
Istället för att peka ut specifika brottstyper eller
precisera vad ekobrottsbekämpande myndigheter
ska ägna sig åt, strävar man inom forskningen efter
att klargöra vad som skiljer den ekonomiska
brottsligheten från annan typ av brottslighet. Syftet
med att formulera en sådan mer allmänt hållen
definition är att kunna beskriva den ekonomiska
brottsligheten i allmänna termer. Dessa kan sedan
relateras till varandra för att i bästa fall komma
fram till vissa generella orsakssamband såsom vem
den ekonomiske brottslingen är, på vilken arena
brotten begås eller vad som motiverar aktörer till att
begå ekonomiska brott.
11
I USA hade kriminologen Edwin H. Sutherland
redan på 1930-talet riktat uppmärksamheten mot
den ekonomiska brottsligheten. Han använde dock
en annan term för begreppet och kallade det whitecollar crime. Det var i ett tal till American
Sociological Society år 1939 som Sutherland.
introducerade begreppet white-collar crime.
(Sutherland, E. (1940), “White-Collar Criminality”
American Sociological Review, 5:1-12.)
Sutherland avsåg med termen sådana brott mot
lagregler som begicks av personer under utövandet
av deras yrkesverksamhet. Dessa personer var
respekterade och hade hög social status. Begreppet
riktade kriminologernas intresse mot brott som inte
tidigare hade studerats inom kriminologin.
Sutherland kan betraktas som pionjär inom
forskningen om ekonomisk brottslighet, även om
han inte var den förste som behandlade ämnet.
Sutherlands arbete kan emellertid sägas utgöra
genombrottet för denna forskning.
12
Definitionerna av ekonomisk brottslighet kan enligt
Martin Bergqvist delas in i två övergripande
kategorier, dels i definitioner som utgår från ett
normperspektiv och dels i definitioner som försöker
peka ut olika karaktäristika hos brottet (Bergqvist, M.
(2007), Räkna med den ekonomiska brottsligheten: Om det
kvantitativa studiet av ekonomisk brottslighet, Avhandling,
Stockholms Universitet, s. 40).
13
Den första kategorin utgörs av definitioner som tar
sin utgångspunkt i vilken typ av normöverträdelse
som måste ligga till grund för att en handling ska
räknas som ett ekonomiskt brott.
Den andra kategorin, definitioner som tar sin
utgångspunkt i brottets karaktäristika, delar
Bergqvist i sin tur in i två olika underavdelningar –
omständigheter kring handlingen samt handlingens
offer och skadeverkningar. Definitioner som pekar
ut vissa specifika omständigheter kring handlingen
som definierande egenskaper av begreppet
ekonomisk brottslighet gör det utifrån faktorer som
vem som har utfört handlingen, i vilken kontext
handlingen har utförts, vilka motiv som finns
bakom, osv. För att använda Sutherlands definition
som exempel så anges där vissa egenskaper (hög
social status) hos den som har utfört handlingen,
samt i vilken kontext handlingen har utförts (vid
utövandet av yrkesverksamhet) som definierande
egenskaper. Avslutningsvis, begreppsdefinitioner
14
som fokuserar handlingens offer och
skadeverkningar pekar i sin tur ut kriterier som
skadans art, dess omfattning, samt vem eller vilka de
skadedrabbade är (Bergqvist 2007, s. 44ff).
En tysk forskare, Klaus Tiedemann (1977) har
formulerat en generell definition som ofta varit
utgångspunkt för forskningsprojekt i Sverige. Han
definierar ekonomisk brottslighet som sådant
brottsligt beteende vars effekter stör eller hotar det
ekonomiska livet eller det ekonomiska systemet på ett
sådant sätt att det inte endast är enstaka individers
intressen som berörs.
Tiedemann, K. (1977), “Economic Crime, The
present international Situation of Reform and
Research”. Ingår i dokumentationen av First
European symposium of Social Defence on Economic
Crime under the patronage of the United Nations.
Ekonomins kriminalitet är enligt Träskman inte
alltid kriminalitet i ordets strikta bemärkelse.
Träskman menar med ekonomins kriminalitet inte
15
endast sådana avvikelser som är straffbelagda i lag.
Träskman utgår istället från ett sociologiskt
brottsbegrepp och nämner följande huvudgrupper
av normer – förutom de straffrättsliga – mot vilka
brott anses höra till ekonomins kriminalitet:
o Näringslivets egna normer
o I den officiella lagstiftningen sanktionerade
sedvanenormer
o Lagnormer av annan karaktär än straffnormer
(Träskman, P O, ”Ekonomins kriminalitet”. Ingår i
Straffesysteme i Norden, Nordiska rådet, NUB
1977:25.)
Typologier rörande ekonomisk brottslighet
16
Clinard & Quinney framhåller i sin kända bok Criminal
Behaviour Systems (Clinard & Quinney (1973) Criminal
Behaviour Systems, New York) att kriminologer har
konstruerat och använt många olika typologier om brott
och brottslingar. De vanligaste har varit de legalistiska, de
individualistiska och de sociala. Inom forskningen om
ekonomisk brottslighet har det även gjorts försök att
typologisera olika former av ekonomisk brottslighet. Med
en typologi avser Clinard & Quinney (1973) följande:
“A typology… attempts to specify the ways in which the
attributes of observable phenomena are empirically
connected in the formation of particular types….The
type… acts as a point of reference that determines the
extent to which any empirical case conforms to it, the
principle consideration therefore being degree of
approximation.”
Tiedemann (1977) skiljer mellan ekonomisk
brottslighet i inskränkt och i vidsträckt bemärkelse.
Med ekonomisk brottslighet i inskränkt bemärkelse
avser Tiedemann straffbelagda handlingar som
17
orsakar skada, eller på annat sätt hotar, samhällets
ekonomiska intressen. Ekonomisk brottslighet i
vidsträckt betydelse utgörs istället av handlingar
som utförs med hjälp av ekonomiska instrument och
som primärt utgör ett hot mot enskilda individers
intressen, men som en konsekvens av detta även
orsakar skada gentemot samhället.
Clinard & Quinney (1973), har gjort en typologi där
de skiljer mellan yrkesbaserad brottslighet
(occupational criminal behaviour) och
företagsbrottslighet (corporate criminal behavior).
18
Den yrkesbaserade brottsligheten begås av personer
i deras yrkesroll. Företagsbrottslighet begås med
hjälp av företaget. Beroende på hur frågan ”för
vem” brottet begås besvaras kan man enligt
Lindgren (2000) enkelt skilja på yrkesbaserad
brottslighet och företagsbrottslighet.
Indelningen kan dock ifrågasättas som speciellt
användbar eftersom även brott som sker med hjälp
av företaget i flertalet fall torde vara avsedda att
gynna personer som antingen äger eller arbetar i
företaget, med andra ord typologin diskriminerar
dåligt.
P.O. Träskman har som utgångspunkt för ett
studium av ekonomins kriminalitet gjort en
schematisk granskning av ekonomisk verksamhet
som sådan med utgångspunkt i ett enskilt företag.
19
(Träskman, P.O. (1979), ”En modell för forskning av
ekonomins kriminalitet”. Ingår i Ekonomisk
brottslighet. Rapport från en konferens den 12 och 13
februari 1979 i Stockholm, Brottsförebyggande rådet
Rapport 1979:1, Stockholm.)
Syftet med företagets verksamhet är att åstadkomma
nyttigheter, Dessa kan bestå i varor eller tjänster.
Den verksamhet inom företaget som syftar till att
åstadkomma nyttigheter utgör dess
produktionsprocess. Produktionsprocessen inleds
med att produktionsfaktorer införskaffas, såsom
råmaterial, maskiner, lokaler och arbetskraft och
avslutas med försäljning av producerad nyttighet.
Produktionsfaktorerna köper företaget på
produktionsfaktorerna marknad, de bearbetas till
färdig produkt i produktionsprocessen och
marknadsförs på produktionsmarknaden.
Försäljningen ger företaget inkomster, som till en del
används föra att köpa de produktionsfaktorer som
krävs för att upprätthålla fortsatt produktion.
Företaget är vanligen tvunget att erlägga kostnader
för sådana produktionsfaktorer som produktionen
förutsätter redan innan företaget fått egna medel
genom försäljning av producerade varor eller
tjänster. För detta krävs kapital.
20
Företagets kapital är antingen främmande kapital,
dvs inlånat kapital, eller eget kapital, dvs investerat
kapital. Det främmande kapitalet ska återbetalas
jämte ränta till borgenärerna, medan det egna
kapitalet förväntas ge vinst. För sina inkomster och
sin förmögenhet ska företaget erlägga skatt .
Dessutom kan andra offentliga avgifter och skatter
ansluta sig till företagets verksamhet.
Brott kan begås i alla skeden av den ovan beskrivna
verksamheten. De kan begås vid införskaffandet av
kapital, vid anskaffandet av produktionsfaktorer, i
samband med produktionsprocessen och vid
marknadsföring och försäljning av produkterna.
Brotten kan även begås vid återbetalning av kapital
eller vid erläggande av skatter och avgifter.
De olika brotten kan enligt Träskman lämpligen
grupperas med utgångspunkt mot vem eller vad de
riktar sig. En sådan gruppering ger följande sju
kategorier av brott.
 Brott som sker genom missbruk av investerat
kapital och som kränker delägare, bolagsmän,
aktieinnehavare etc. Brotten begås genom felaktig
bokföring, genom för stora nedskrivningar av
21
tillgångar, genom betalning av skenfakturor eller
annan överföring av medel till luftbolag, samt
genom andra handlingar vika minskar den vinst
som en person som har investerat kapital i
företaget vore berättigad till. Brotten kan även
bestå i svindel i samband med aktietransaktioner,
försäljning av värdelösa aktier, eller aktier till
luftbolag utan tillgångar eller vinstmöjligheter,
eller i andra handlingar som strider mot god
börssed.
 Brott som sker genom missbruk av inlånat kapital
och som kränker borgenärer, borgensmän och
garanter etc. Till brotten inom denna kategori hör
bl a de s.k. konkursbrotten , dvs brotten mot
borgenärer, försäkringsbedrägerier och vissa brott
av typen subventionssvindel (missbruk av
statssubventioner). Inom denna brottskategori
faller även brott av ren bedrägerityp, tex
långtidsplanerat bedrägeri, dvs fall då
gärningsmannen invaggar sina leverantörer i tron
att de har att göra med ett solvent företag genom
att under viss tid upprätthålla klanderfria
affärsförbindelser (små köp mot kontantbetalning
eller mot kreditbetalning som sker punktligt) för
att sedan på en gång göra stora kreditköp av varor
som snabbt realiseras till underpris utan att sedan
betala leverantören. Brotten kan även begås
genom att vilseleda faktureringsbolag genom att
förete falska fakturor
22
 Brott som sker genom missbruk av arbetskraft och
som riktar sig mot de anställda. De kan indelas i
fyra undergrupper nämligen:
- brott mot arbetarskydds bestämmelser
- brott mot arbetstidsbestämmelser
- brott mot bestämmelser rörande avlöning,
sociala förmåner, pensionsskydd etc och
-brott mot bestämmelser om arbetstillstånd
 Brott som består i kränkning av konsumenternas
rättigheter. Brotten inom denna kategori utgörs av
handlingar som kränker
konsumentskyddslagstiftningen och som begås i
samband med marknadsföring av varor och
tjänster.
 Brott som består i illojalitet mot konkurrenter och
medtävlare. Hit hör liksom när det gäller brott
mot konsumenterna brott som begås i samband
med marknadsföring av produkter eller tjänster.
Hit hör även brott av typen ekonomiskt spionage
och dataintrång.
 Brott som består i olaga utnyttjande av
naturresurser. Ett brott mot miljölagstiftningen
kan leda till billigare produktion och även till en
illojal kokurrens.
23
 Brott som riktar sig mot staten, dvs brott mot
skattelagar, tullagar och olika slag av lagar som
innebär avgifter eller restriktioner och
begränsningar eller pålagor i olika avseenden.
Det ska framhållas att Träskmans indelning bygger
på vilka som blir offer för ekobrotten. En och samma
typ av brott kan tänkas drabba mer än en kategori
av offer. De brott mot olika lagar och regleringar
som Träskman nämner under varje offerkategori är
således inte uteslutande eller uttömmande de är
endast exempel på vad som kan drabba de olika
offerkategorierna.
Träskmans klassifikation är intressant eftersom den
visar på att det inte endast är staten som är offer för
ekobrottsligheten. Av sju offerkategorier är staten
endast en.
I den svenska forskningen och allmänna debatten är
det mest skattebrott och andra brott mot staten som
uppmärksammas.
Trots ovanstående typologiers
användbarhet i vissa situationer, måste det
tyvärr konstateras att det inte finns någon
generell typologi som på ett meningsfullt
24
sätt skulle kunna ligga till grund för en
allmän beskrivning av den ekonomiska
brottsligheten i Sverige. Därför är den
lämpligaste utgångspunkten att utgå från
de legala brottsbeskrivningarna och
därefter se hur brotten i praktiken går till.
Organiserad brottslighet
Begreppet organiserad brottslighet kan sägas vara
en amerikansk uppfinning (Lampe 2005) och under
1950- och 60-talen riktades uppmärksamheten
25
framför allt mot maffian. Först under 1990-talet blev
begreppet organiserad brottslighet etablerat som ett
av de mest prioriterade områdena i Europa.
I Norge har Paul Larsson (2008) gjort en allsidig
genomgång av fenomenet organiserad brottslighet.
(Larsson, Paul (2008), Organisert kriminalitet, Pax
forlag A/S, Oslo.)
Han konstaterar att även om många har en
uppfattning om vad organiserad kriminalitet är, så
är det inte helt enkelt att definiera och avgränsa
begreppet. En orsak till detta är att i många fall inte
klart skiljes mellan olika former av lagbrott och de
som utför brotten samt hur brottsligheten är
organiserad och strukturerad.
Det förekommer olika definitioner av
organiserad brottslighet där man friskt blandar
 Typ av brott
26
 Karakteristika på de personer eller grupper
som utförbrotten
 Hur brottsligheten är organiserad eller
strukturerad
 Verksamheten – om denna är laglig i sig
eller förbjuden och brottslig
 Våldsanvändning
 Ekonomiskt vinningsmotiv
 Kontinuitet
Donald Cressey (1969) var en av de första som
gjorde organiserad brottslighet till ett centralt
begrepp inom kriminologin men han gav ingen klar
och entydig definition (Larsson 2008). Larsson
menar att Cresseys bok Theft of the Nation ger en
klar bild av ett funktionsindelat hierarkiskt system
med klara och tydliga roller och med ett ledarskap i
toppen.
27
(Cressey, D. R. (1969), Theft of the Nation. The
structure and operations of organized crime in
America, Harper & Row, New York.)
Numera har det visats i många undersökningar att
en rad organiserade kriminella grupper har en
lösare sammansättning och att det istället ofta rör sig
om anpassningsbara nätverk där roller blandas och
personer kommer och går.
Rikspolisstyrelsen tillsatte 1976 en arbetsgrupp
(AMOB) med uppgift att utarbeta förslag till hur
utredningar beträffande den organiserade
brottsligheten lämpligen borde bedrivas.
(Rikspolisstyrelse (1977), Organiserad och
ekonomisk brottslighet i Sverige: ett åtgärdsförslag.
28
Arbetsgruppen mot organiserad brottslighet
(AMOB).)
Gruppen definierar i sin rapport (1977) organiserad
brottslighet på följande sätt:
Kriminalitet som (i regel) uppfyller följande villkor:
 Den organiserade brottsligheten skall ha formen
av en verksamhet.
 Denna verksamhet skall vara kriminaliserad i
sig.
 Den skall ha en fortlöpande (kontinuerlig)
karaktär.
 Den skall ha en bestämd inriktning (vilket inte
hindrar att den kan vara uppdelad på olika
verksamhetsgrenar).
 Den skall gå att planera och styra framåt i tiden
med en relativt hög grad av säkerhet.
 Den skall ha anknytning till fasta lokaler, platser
eller områden.
29
 Den skall omfatta flera personer.
 Dessa skall vara organiserade i en besluts- och
funktionshierarki (personerna har olika makt
och fullgör olika uppgifter) där de enskilda
personerna i sig är utbytbara.
 Beslut, informationer och kommunikation
liksom flödet av pengar, varor och tjänster skall
följa vissa på förhand givna mönster.
Som synes är AMOB:s definition starkt inspirerad
av den amerikanska maffiamodellen.
Det ska sägas att AMOB:s definition har varit
mycket åberopad i Sverige alltsedan 1970-talet.
Fijnaut m.fl. (1998 s. 25) har givit följande definition
av organiserad brottslighet i vilken våldsanvändning
får en framträdande plats:
30
”Grupper som primärt är inriktade på illegal
vinning och som systematiskt begår brott som är
skadliga för samhället och som är kapabla att
effektivt skydda sina aktiviteter, främst genom viljan
att använda våld och att eliminera individer genom
korruption.”
(Cyrille Fijnaut, Frank Bovenkerk, Gerben Bruinsma and
Henk van de Bunt (1998), Organized Crime in The
Netherlands, Kluwer Law International, The Hague.)
I Per Ole Johansens (1996 s.12) definition har
vinning en central betydelse: ”…lovbrudd som begås
av flere personer i vinnings hensikt, med en viss plan
og organisering som strekker seg over tid”.
(Johansen, P.O. (1996), Nettverk i gråsonen, Ad
Notam Gyldendal, Oslo)
31
Slutligen ska EU:s elvapunktsdefinition nämnas
enligt vilken den organiserade brottsligheten
kännetecknas av följande karakteristika:
1. Samarbete mellan fler än två personer.
2. Strävan efter vinning.
3. Misstanke om allvarliga kriminella handlingar.
4. Återkommande eller lång utsträckning i tiden.
5. Personligt tilldelade arbetsuppgifter.
6. Någon form av disciplin och kontroll.
7. Verksamhet på internationell nivå.
8. Användande av våld och/eller hot.
9. Användande av kommersiella eller affärsmässiga
strukturer.
10.
Deltagande i penningtvätt.
11.
Utövande av inflytande/makt på politik,
medier, offentlig förvaltning, rättsliga
myndigheter eller ekonomin.
32
Klaus von Lampe har gjort en typologi med fyra
typer av organiserad brottslighet.
(Lampe, Klaus von (2005), ”Organized Crime in
Europe”. I Reichel (red.), Handbook of
Transnational Crime & Justice, Sage, London.)
1. Kriminella nätverk utan någon social struktur i
de länder där de opererar. Ett typiskt exempel
är litauiska nätverk som stjäler i de nordiska
länderna.
2. Subkulturbaserade kriminella nätverk. Avser
exempelvis etniska grupper eller livsstilsgrupper
som har bröder i många länder och som kan få
stöd och hjälp av dessa i de länder där de
opererar. Von Lampe nämner kurdiska och
turkiska narkotikanätverk i Europa.
3. Kriminella nätverk med rötter i det
konventionella samhället. Detta är organiserad
kriminalitet som härrör ur det legala
näringslivet.
4. Organiserad brottslighet som har anknytning till
de styrande eliterna i samhället. Typiska
exempel utgör korruption och missbruk av egen
befattning för att sluta avtal.
33
Lampes typologi är intressant så till vida att den
tydligt visar att organiserad brottslighet inte är
något enkelt och enhetligt fenomen utan att det är
fråga om olika typer av nätverk, grupperingar och
miljöer.
Nils Bagelius, Dan Magnusson & Lars Vigerland har
definierat begreppet organiserad brottslighet:
Begreppet organiserad brottslighet avser ett antal
personer som samverkar för att nå vissa mål och
samverkan består till största delen i att begå, brott
av olika slag.
(Bagelius, N., Magnusson, D. & Vigerland, L. (2010),
Finanskrisens inverkan på den organiserade
brottsligheten, Institute for Security and
Development Policy, Stockholm.)
Denna definition kräver i sin tur svar på följande tre
frågor:
 Vilka mål har de organiserade brottslingarna?
 Vilka former tar sig samverkan?
34
 Vilka typer av brott begår de organiserade
brottslingarna?
Målen
Det kan vara lämpligt att typologisera den
organiserade brottsligheten med utgångspunkt från
målen och i enlighet med Bjorgö särskilja tre slags
organiserad brottslighet beroende på vilka mål som
är av huvudsaklig betydelse för de samverkande.1
1. Ekonomisk organiserad brottslighet. Här är det
huvudsakliga målet ekonomisk vinning.
Merparten av den organiserade brottsligheten
faller in under denna kategori.
2. Identitetsskapande organiserad brottslighet.
Här samverkar man framför allt för att genom
brottslig verksamhet skapa en egen identitet,
Tore Bjorgö, “Politics, Profit, and Prestige: The
Hybridisation of Terrorism, Organised Crime and Violent
Subcultures”, Paper presented at the COST Conference on
“Violence, Terrorism and War – New research challenges
after September 11 (Copenhagen University, 4 September
2002).
1
35
exempelvis såsom skinheads, s.k. gatugäng eller
outlaw bikers.
3. Terroristgrupper. Terrorism genomförs av
medlemmar i organiserade grupper, men
huvudmålet för terrorister är inte ekonomisk
vinning och inte heller att förstärka den egna
individuella identiteten. Terroristgrupper
strävar ytterst efter politiska, ideologiska eller
religiösa mål.
Formerna för samverkan
Numera har det visats i många undersökningar att
en rad organiserade kriminella grupper har en
lösare sammansättning och att det istället ofta rör sig
om anpassningsbara nätverk där roller blandas och
personer kommer och går. Detta gäller troligen
framför allt den ekonomiska organiserade
brottsligheten. De övriga två formerna av
36
organiserad brottslighet kan i vissa fall uppvisa
fastare organisation.
Brotten
När det gäller vilka brott som begås, så begås
ekonomiska brott inom alla organiserade
brottsligheten, men här ägnar man sig även åt
narkotikabrott och konventionella tre formerna av
organiserad brottslighet. Dock begås merparten av
ekonomiska brott inom den ekonomiska
förmögenhetsbrott såsom stöld av lyxbilar och rån
av värdetransporter etc. De båda övriga formerna av
organiserad brottslighet karakteriseras framför allt
av våldsbrott och konventionella förmögenhetsbrott
även om ekonomiska brott förekommer, tex. för att
finansiera terrorism.
37
Huvudtyper av kriminologiska teorier
Det finns kriminologiska teorier som

förklaring av brottsliga beteenden. Vilka
omständigheter är det som leder fram till att brott
begås.

förklaring av normer. Vilka omständigheter är det
som leder fram till att vissa handlingar definieras
som brott.
38

förklaring av rättstillämpning. Vilka
omständigheter är det som leder till myndigheter
ingriper mot brott.
Hauge, R. (1990), Kriminalitetens årsaker. Utsnitt av
kriminologins historie, Universitetsforlaget, Oslo.
Kriminologiska beteendeteorier
Kriminologiska beteendeteorier har försökt förklara
kriminaliteten utifrån följande tre nivåer:

Individnivån – baserat på kännetecken hos
individen
39

Gruppnivån – baserat på kännetecken i den
sociala miljön

Samhällsnivån – baserat på kännetecken i
samhället.
Hauge, R. (1990), Kriminalitetens årsaker. Utsnitt av
kriminologins historie, Universitetsforlaget, Oslo.
Individbaserade kriminologiska
teorier
Donald Cressey (1953) urskiljer i sin studie om
andra människors pengar tre variabler som
förklarar varför människor begår
förskingringsbrott.
(Cressey, D. (1953), Other People´s Money. A
Study in the Social Psychology of
Embesslement, Belmont (Calif.), Wadsworth.)
40



Motivet – personen ska ha ekonomiska
bekymmer som vederbörande inte kan delge
och diskutera med andra.
Tillfället – personen i fråga måste ha tillfälle
men också kunskap för att kunna förskingra.
Rationaliseringen – personen använder sig
av en passande rationalisering, intalar sig
exempelvis att han eller bara lånar pengarna
och snart kommer att betala tillbaka dem.
(Lindgren,Sven-Åke (2000), Ekonomisk brottslighet.
Ett samhällsproblem med förhinder,
Studentlitteratur, Lund.
Gruppbaserade teorier om social
inlärning
Edwin H. Sutherlands teori om den
differentiella associationen.
(Sutherland, E. H. (1924), Criminology, J. B.
Lippincott Co., Chicago.)
41
1. Kriminellt beteende är inlärt.
2. Kriminellt beteende är inlärt i interaktion med
andra personer i en kommunikationsprocess
3. Den väsentliga delen av inlärningen av kriminellt
beteende sker inom intima personliga grupper.
4. När kriminellt beteende lärs in innefattar
inlärningen a) tekniker beträffande utförandet av
kriminella handlingar, som ibland är mycket
komplicerade och ibland mycket enkla, b) en speciell
inriktning av motiv, drivkrafter, rationaliseringar
och attityder.
5. Den speciella inriktningen av motiv och
drivkrafter lärs in beroende på om lagreglerna
definieras som positiva eller negativa.
6. En person blir kriminell på grund av en övervikt
av definitioner som är positiva till överträdelser av
lagen i förhållande till definitioner som är negativa
till överträdelser av lagen. Detta är principen för
differential association.
7. Differentiella associationer kan variera i frekvens,
varaktighet, betydelse och intensitet
42
8. Processen att lära kriminellt beteende genom
samhandling med kriminella och antikriminella
mönster innefattar alla de mekanismer som är
involverade i alla andra inlärningsprocesser.
9. Även om kriminellt beteende är ett uttryck för
generella behov och värden, kan det inte förklaras
genom dessa generella behov och värden eftersom
laglydigt beteende är ett uttryck för samma behov
och värden.
Sutherland testade sin teori i boken
Sutherland, E. (1949), White Collar Crime, Holt,
Reinhart & Winston, New York
Individ och gruppbaserad
kontrollteori
Travis Hirschi är en känd företrädare för
kontrollteorin.
( Hirschi, T. (1969), Causes of Delinquency,
University of California Press, Berkeley.)
43
Causes of Delinquency innehåller kanske den
mest systematiska beskrivningen av
kontrollteorin.
Kontrollteoretikerna tar utgångspunkt i att
kriminalitet är det naturliga. Frågan är därför
varför inte alla begår brott.
Kontrollteoretikerna skilde sig från tidigare
individualistiskt inriktade kriminologer genom
att de inte först och främst var upptagna med
vad som ledde till kriminalitet – de så kallade
kriminalitetsfaktorerna. De var istället
intresserade av vilka faktorer som ledde till
laglydighet – s.k. laglydighetsfaktorer.
Enligt Hirschi är det fyra faktorer som är av
central betydelse för bindningen till samhället.
För det första attachment eller hängivenhet på
svenska.
Den andra faktorn är commitment eller
förpliktelse.
Den tredje faktorn är involvement eller
engagemang.
Den fjärde och sista faktor är belief.
44
Huvuddelen av sin bok ägnar Hirschi åt att belysa
sin teori empiriskt. Han bygger på en
enkätundersökning där flera tusen ungdomar
tillfrågades om en rad olika förhållanden.
En grupp av frågor gällde om de hade begått vissa
brott, och svaren på dessa frågor och om de varit
tagna av polisen utgjorde grunden i en klassificering
av graden av kriminalitet.
Graden av attachment eller bindningen till andra
personer mäter Hirschi med en rad frågor som gäller
förhållandet till föräldrar, skola och vänner. Han
finner at de som säger att de ofta talar med sina
föräldrar och som önskar att likna föräldrarna i
mindre grad har begått brott än dem som sällan talar
med sina föräldrar eller som inte önskar att likna
föräldrarna. De som klarar sig bra i skolan, trivs i
skolan och bryr sig om vad lärarna tänker om dem
har lägre kriminalitet än dem som vantrivs i skolan.
Desto bättre förhållande man har till sina vänner
desto lägre kriminalitet har man.
45
Graden av commitment eller förpliktelse i relation till
en konventionell livsform blir berört genom frågor
som går ut på vilka förväntningar man har
beträffande utbildning, arbete och materiell
levnadsstandard. Hirschi finner att de som har högst
ambitionsnivå har lägst kriminalitet.
På samma sätt finner Hirschi att de som är mest
involverade (involvement) i en konventionell
livsföring och som t.ex. lägger ner mycket tid på
skolarbete har lägre kriminalitet än andra.
Slutligen finner han att de som tror på värdesystemet (belief) som t.ex. uttrycker respekt för
polisen och som ser allvarligt på kriminalitet har
lägre kriminalitet än andra.
46
Samhällsbaserade Anomiteorier
Emile Durkheim (1858-1917) introducerade i sin
avhandling om arbetsfördelning begreppen
mekanisk och organisk solidaritet.
47
(Durkheim, E. (1964), The Division of Labour in
Society, Free Press, New York. Ursprungligen
utgiven på franska 1893.)
Mekanisk solidaritet präglar det primitiva
samhället där varje social grupp är relativt
isolerad från andra sociala grupper och de är i
huvudsak självförsörjande. Folk lever under
samma förhållanden, utför samma
arbetsuppgifter och har likartade uppfattningar
och värderingar. Solidariteten i samhället är
baserad på likheten mellan de enskilda
medlemmarna.
I mer avancerade samhällen är förhållandet ett
annat. Där finns en utbredd arbetsfördelning
och de olika delarna i samhället är beroende av
varandra eftersom ingen del är
självförsörjande. Solidariteten i sådana
samhällen är baserad på beroendet mellan
olika delar av samhället – solidariteten är
organisk .
I sitt huvudverk om självmordet tar Durkheim upp
kriminaliteten i vad han kallar det anomiska
samhället och som representeras av övergången
från mekanisk till organisk solidaritet.
(Durkheim, E. (1952), Suicide, Routledge & Kegan
Paul, London. Ursprungligen utgiven på franska
1897)
48
Utgångspunkten – som han redogjorde för i sin bok
om arbetsfördelningen – var att det moderna franska
samhället inte längre var präglat av mekanisk
solidaritet. Men eftersom industrialiseringen hade
skett så snabbt hade det ännu inte uppstått någon
organisk solidaritet. Tecken på detta var exempelvis
den bristfälliga marknadsregleringen där perioder
med överproduktion växlade med perioder av
underproduktion, och där konflikter mellan arbetare
och arbetsgivare gav utslag i strejker och
arbetaruppror. Denna bristande solidaritet kallade
Durkheim för anomia – ett grekisk ord för laglöshet.
I boken om självmordet visade Durkheim att
självmord hade en tendens att öka i perioder med
ekonomiska omvälvningar – antingen det var
uppgångstider eller nedgångstider. Att detta skedde
i nedgångstider är kanske inte så svårt att förstå.
Svårare är det att förklara varför det skedde i
uppgångstider.
Förklaringen var enligt Durkheim förhållandena i det
anomiska samhället. Det anomiska samhället är ett
samhälle där var och en får klara sig själv. Mellan de
enskilda samhällsmedlemmarna finns inget
samband som lägger band på dem och knyter dem
samman i en gemenskap. I stället måste var och en
sätta sina egna mål och kämpa för att förverkliga
dem.
Den fullständigt fria marknadsekonomi som
uteslutande är bestämd av utbud och efterfrågan var
kännetecknande för ett anomiskt samhälle. I
49
uppgångstider öppnar det sig oanade möjligheter till
att förvärva makt och rikedom – till att ändra sin
sociala position. Men möjligheterna är likväl inte
annat än möjligheter för det stora flertalet – det är
trots allt bara ett fåtal som kan realisera dem. Trots
att begäret ökar, ökar inte möjligheterna till att få
begäret uppfyllt i samma takt. Den otillfredsställelse
som blir resultatet av diskrepansen mellan det man
begär och det man kan uppnå, kan för vissa
personer leda till en situation där självmordet
uppfattas som den enda lösningen. I det anomiska
samhället är det inte endast självmord som sprider
sig utan även andra avvikande beteende såsom
kriminalitet breder ut sig.
Robert Merton (1957) utvecklar i Social Theory
and Social Structure sin teori om kulturellt
föreskrivna mål och institutionellt tillgängliga
medel . (Merton, R. K. (1957), Social Theory and
Social Structure, Free Press, Glencoe, Ill.)
En markant klyfta mellan mål och medel skapar
anomi, det vill säga ett tillstånd av oordning
50
eller misslyckande i den samhälleliga
regleringen av faktiska möjligheter till
självförverkligande. Det anomiska tillståndet
framkallar, hävdar Merton, fem möjliga
anpassningssätt med avseende på relationen
till mål och medel.
Det är konformitet, innovation, ritualism, reträtt
och revolt.
ANPASSNING TILL MÅL OCH MEDEL (Merton
1957)
Mål
Konformitet
Godtas
Innovation
Godtas
Ritualism
Godtas ej
Medel
Godtas
Godtas ej
Godtas
Avvikelse
Ingen
Vinningsbrott,
bl.a ekobrott
Byråkrati
51
Reträtt
Godtas ej
Godtas ej
Drogmissbruk
Revolt
Godtas ej, Godtas ej, Terrorism
men ersätts men ersätts
med nya
med nya
De olika formerna för anpassning till
samhällssystemet utgör beskrivningar av strategier
och inte personlighetstyper, vilket innebär att en och
samma person kan välja olika strategier i olika
situationer. I vissa situationer kan man t.ex. välja
förnyelse och i andra tillbakadragning, såsom tjuven
som också använder narkotika.
Anpassningskategorierna innovation, reträtt och
revolt är de som i första hand brukar lyftas fram i
diskussionerna om hur det anomiska tillståndet
påverkar och pressar individer till att handla på ett
socialt avvikande sätt. När det gäller ekonomisk
brottslighet är anpassningskategorin innovation av
primärt intresse. Det innebär att individen försöker
52
nå målet – att genom ekonomisk framgång erhålla
eller höja sin status – även med institutionellt
förbjudna men effektiva medel.
Rutinaktivitetsteorin
Cohen och Felson presenterade 1979 en modell för
analys och tolkning av brottstrender som är känd
som the routine activity theory. ( Cohen, L & Felson,
M (1979), ”Social Change and Crime Rates”. I
American Sociological Review, 44.)
Enligt deras modell är utgångspunkten följande.
53
För att ett brott ska inträffa måste följande saker
inträffa samtidigt:

En motiverad gärningsman

Ett lämpligt brottsoffer eller föremål för brott

Frånvaro av kapabla väktare
Termen kapabla väktare refererar till personer som
uppfattas av den potentielle gärningsmannen såsom
kapabel och villig att ingripa för att förhindra att
brottet begås. Ingripande inkluderar indirekt
ingripande, såsom exempelvis att ringa efter polisen.
Det finns med andra ord enligt Cohen och Felson tre
huvudgrupper av faktorer som påverkar
brottsligheten: motivation att begå brott, tillfälle att
begå brottet och kontroll. Förändringar i en av dessa
uppsättningar av faktorer kan men behöver inte
vara tillräckligt för att påverka brottsfrekvensen.
Enligt rutinaktivitetsteorin är det organisation av
det vardagliga livet, dvs arbetet fritiden och
54
familjelivet som bestämmer i vilken utsträckning
motiverade gärningsmän konfronteras med
fördelaktiga brottstillfällen utan att kapabla väktare
upplevs som hotande.
Följaktligen är det förändringar i det vardagliga
livet som orsakar förändringar i kriminalitetsnivån.
På det hela taget kan det sägas att Cohen och Felsons
rutinaktivitetsteori erbjuder en förklaring till
förändringar i brottsnivån som exempelvis att
motiverade gärningsmän oftare konfronteras med
lämpliga brottstillfällen och att det är därför som
brottsfrekvensen ökar.
Å andra sidan säger teorin inget om vilka faktorer
som orsakar förändringar i motivbildningen hos den
motiverade gärningsmannen och därmed den s.k.
benägenheten att begå brott.
55
Teknisk, ekonomisk, politisk omgivning
Normer, värderingar, attityder
Kontrollstruktur
Tillfällesstruktur
Attityder
Motivbildning
Ekonomiskt brott
56
Effekter
Integrerad teori
James William Coleman (2001) menar att den ekonomiska
brottsligheten är allt för komplex och mångfacetterad för att
kunna förklaras med hjälp av en enhetlig teori.
(Coleman, J. W. (2001), The Criminal Elite. Understanding
White-Collar Crime, 5th edition, Worth Publisher, New York.)
Enligt Coleman måste tre nödvändiga villkor uppfyllas för att
ekonomisk brottslighet ska äga rum: (i) motivation, (ii)
neutralisering, samt (iii) tillfälle. Det första, motivation, innebär
att det måste finnas skäl till varför en individ begår ekonomiska
brott. Sådana skäl kan vara av olika slag. Coleman (2001, s. 188f)
identifierar bland annat strävan efter ekonomisk förtjänst, en
önskan att uppfattas som framgångsrik, samt rädslan att förlora
det man redan har som exempel på centrala motiv som föregår
ekonomisk brottslighet. Dessa motiv förklarar inte mänskligt
57
beteende i allmänhet menar Coleman, utan är specifika för den
kontext inom vilken ekonomisk brottslighet äger rum. Enligt
Coleman formas dylika motiv av den individualism, materialism
och konkurrenskultur som finns i marknadsekonomier. Den
ekonomiska konkurrensen uppmuntrar enligt Coleman således
sådana värderingar som befrämjar ekonomiska brott.
Det andra kravet, neutralisering, möjliggör för aktören att
rättfärdiga avsteg från de juridiska och etiska gränser som
aktören normalt håller sig inom och som därmed skulle få denne
att avstå från brottslighet . Genom rationaliseringar av olika slag,
t.ex. att alla andra gör det, att aktören har gjort sig förtjänt av
det, att brottet är nödvändigt, samt att brottet inte drabbar någon
enskild person, rättfärdigar aktören sitt brottsliga beteende för
sig själv. Även om aktören kan formulera unika rationaliseringar
för att motivera ett lagbrott lärs oftast rationaliseringar som de
ovan in i den miljö där aktören är verksam, vanligen som en
nödvändig del av dennes arbete.
Det tredje nödvändiga villkoret innebär att det måste finnas en
inbyggd tillfällesstruktur som både möjliggör ekonomiska brott
och gör ekonomiska brott mindre påverkbara för rättslig kontroll
och sanktioner. Finns det inget tillfälle att begå brott kommer
heller inte några brott att äga rum.
Enligt Coleman är inte någon av de tre faktorerna tillräcklig för
att ensam förklara varför ekonomisk brottslighet äger rum.