Sexuella övergrepp mot barn,
straffmätning vid flerfaldig
brottslighet - en HD-dom i juli 2006
Promemoria
RättsPM 2006:20
Brottmålsavdelningen
Utvecklingscentrum Göteborg
Augusti 2006
HD:s dom den 25 juli 2006 i mål B 1940-06
Kort om domen
HD dömer en tilltalad för våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av barn till fängelse tre år sex månader.
Domen omfattar brott mot fyra unga flickor. Den tilltalade
döms för att vid ett tillfälle ha haft samlag med en flicka som
vid tiden för gärningen var 12 år och 10 månader. Han döms
vidare för att vid två tillfällen ha haft samlag med en flicka som
var 13 år och 5 månader. Han har också vid två tillfällen haft
samlag med en flicka som var 13 år och 10 månader. Dessa
fall bedömer HD som våldtäkt mot barn. Domen omfattar slutligen att den tilltalade haft ett tiotal samlag med en flicka som
var 14 år och 7-9 månader. Brotten mot denna flicka rubricerar HD som sexuellt utnyttjande av barn.
Riksåklagaren fullföljde talan till HD för att få vägledning när
det gäller frågan om hur straffvärdet för den samlade brottsligheten skall bedömas vid upprepade fall av våldtäkt mot barn
och sexuellt utnyttjande av barn.
I domen uttalar HD att vid våldtäkt och andra sexuella övergrepp mot barn (liksom vid andra brott) medför det faktum att
fråga är om flerfaldig brottslighet principiellt sett att den samlade brottsligheten bör anses ha ett högre straffvärde än om
det hade varit fråga om ett enstaka brott. HD uttalar vidare att
de närmare förhållandena vid denna typ av brottslighet visserligen kan vara starkt varierande, och i en del fall – t.ex. när
fråga är om en av full frivillighet och ömsesidighet präglad
sexuell relation med en tonåring som närmar sig femtonårsåldern – kan det beroende på omständigheterna finnas anledning att iaktta viss försiktighet med att utan vidare betrakta
brottslighetens upprepade karaktär som straffhöjande. Till den
del den flerfaldiga brottsligheten avser brott riktade mot olika
målsägande saknas emellertid skäl att frångå huvudprincipen.
Redan på grund härav anser HD att straffet i det aktuella fallet
bör bestämmas påtagligt högre än minimistraffet för våldtäkt
mot barn. Till detta kommer att ett av brotten riktat sig mot en
flicka som ännu inte uppnått tonåren. En samlad bedömning
av omständigheterna leder enligt HD till att brottsligheten bör
anses ha ett straffvärde motsvarande fängelse tre år sex månader.
Slutsatser
Vid flerfaldig brottslighet som avser våldtäkt mot barn och/eller
sexuellt utnyttjande av barn riktade mot olika målsägande bör
åklagaren pläderingsvis alltid hävda att den samlade brottslig-
2
heten har ett högre straffvärde än om fråga varit om ett enstaka brott.
Även vid flera fall av våldtäkt mot barn som riktats mot samma
målsägande bör åklagaren alltid hävda att brottsligheten har
ett högre straffvärde än om fråga varit om ett brott.
Också när det är fråga om flera fall av sexuellt utnyttjande av
barn som riktats mot samma målsägande är utgångspunkten
att brottsligheten har ett högre straffvärde än om fråga varit
om ett enstaka brott. Det kan dock finnas skäl som talar för en
annan bedömning. Utifrån HD:s exempel kan det vara fråga
om en av full frivillighet och ömsesidighet präglad sexuell relation med en tonåring som inte har mer än 2-3 månader kvar till
femtonårsdagen. Normalt bör dock åklagaren även i sådana
fall kunna hävda att brottsligheten har ett högre straffvärde än
om fråga varit om ett brott.
3
