Kartläggning av receptfria läkemedel:
användning, attityder, rådgivning och säkerhet
Rapport från Läkemedelsverket
Dnr 4.3.1- 2014-104307
2015-06-03
Postadress/Postal address: P.O. Box 26, SE-751 03 Uppsala, SWEDEN
Besöksadress/Visiting address: Dag Hammarskjölds väg 42, Uppsala
Telefon/Phone: +46 (0)18 17 46 00 Fax: +46 (0)18 54 85 66
Internet: www.lakemedelsverket.se E-mail: [email protected]
Innehållsförteckning
1.
Sammanfattning ........................................................................................................................................... 3
2.
Uppdraget ..................................................................................................................................................... 5
3.
Samarbete ..................................................................................................................................................... 5
4.
Bakgrund ...................................................................................................................................................... 5
5.
Syfte ............................................................................................................................................................... 7
6.
Metoder ......................................................................................................................................................... 9
7.
Resultat och diskussion .............................................................................................................................. 11
7.1.
Delstudie 1: Allmänhetens användning och riskbedömning ............................................................... 11
7.2.
Delstudie 2: Ungdomars uppfattning om läkemedel med fokus på receptfria analgetika .................. 13
7.3.
Delstudie 3: Försäljning av receptfria läkemedel – hur gör personalen? .......................................... 14
7.4.
Delstudie 4: Allmänhetens frågor till callcentra ................................................................................ 15
7.5.
Delstudie 5: Konsumentrapporter om biverkningar ........................................................................... 16
7.6.
Delstudie 6: Samtal till Giftinformationscentralen om tillbud och förgiftningar ............................... 18
8.
Sammanfattande resultat .......................................................................................................................... 19
9.
Definitioner ................................................................................................................................................. 21
10.
Referenser ................................................................................................................................................... 23
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
2(27)
1. Sammanfattning
I Läkemedelsverkets uppdrag ingår att bevaka och följa upp användnings- och
biverkningsmönster av receptfria läkemedel för att vid behov vidta lämpliga åtgärder.
Läkemedelsverket beslutar om ett läkemedel kan bli receptfritt efter att läkemedelsföretaget
självt ansökt om receptfrihet. Godkännandet baseras på lämplighet för egenvård eftersom
behandling med receptfria läkemedel sker helt på personens eget ansvar till skillnad mot
receptförskrivna läkemedel. Syftet med den här rapporten var att kartlägga användning,
attityder, rådgivning och säkerhet för receptfria läkemedel. Läkemedelsverket vill med
rapporten bidra till en ändamålsenlig användning av receptfria läkemedel genom att resultaten
kan utgöra underlag för fortsatta uppföljningar samt för utformande av olika åtgärder för att
förbättra användningen. Rapporten ska ses som en initial kartläggning som inte gör anspråk
på att vara heltäckande.
Resultat och slutsats
Rapporten baseras på 6 delstudier där data har samlats in under olika perioder mellan 2008–
2013. Resultatet visar som förväntat att användningen av receptfria läkemedel är vanlig i
Sveriges befolkning samt att dessa läkemedel i huvudsak används på ett ändamålsenligt sätt.
Användningen av receptfria läkemedel domineras av läkemedel mot värk och feber vilket
även reflekteras i de frågor som ställs till callcentra och Giftinformationscentralen.
Försäljningsstatistik visar också på en hög andel av receptfri försäljning i Sverige av dessa
läkemedel. De flesta i allmänheten är medvetna om att det finns risker även med receptfria
läkemedel. Biverkningsrapporterna från konsumenterna var så få att det inte gick att dra några
slutsatser om biverkningsmönster.
Kartläggningen indikerar brister avseende:
förvaring och kassation av receptfria läkemedel
ungdomars användning av receptfria läkemedel mot värk och feber
rådgivningen på apotek
dagligvaruhandelns följsamhet till rådande regelverk vad gäller hänvisning till apotek
och hälso-och sjukvård
användningen av paracetamol
Metod
För att kartlägga receptfria läkemedel från flera perspektiv användes olika metoder. Likväl
som alla metoder för datainsamling har dessa olika fördelar och nackdelar. Dessutom behöver
resultaten utvärderas i relation till hur väl metoderna fungerade i de specifika delstudierna.
Resultaten ska tolkas med försiktighet vad gäller att generalisera till hela Sveriges befolkning.
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
3(27)
Angående ungdomarna så säger dessa resultat ingenting om hur vanliga uppfattningarna är.
Observationerna av apotek och dagligvaruhandel baseras på ett fåtal fördefinierade
kundsituationer, vilket innebär att resultaten inte kan generaliseras till andra typer av
kundsituationer. Frågorna till callcentra samlades in under sex olika studieveckor och därmed
säger resultaten inget om de frågor som kom in under övriga veckor. Det är troligtvis en
underrapportering av biverkningsrapporter från konsumenterna. På grund av det fåtal
rapporter som förekom kunde inga slutsatser om biverkningsmönster dras.
Giftinformationscentralen registrerar inte anskaffningssätt av läkemedel så det går inte att
avgöra vilka förfrågningar som härrör från inköp utan recept.
Förslag till fortsatt uppföljning
För att bidra till en ändamålsenlig användning av receptfria läkemedel är en kontinuerlig
strukturerad uppföljning motiverad. Läkemedelsverkets uppdrag består i att kontinuerligt följa
upp användnings- och biverkningsmönster t.ex. via biverkningsrapporter och samtal till
Läkemedelsupplysningen och Giftinformationscentralen. I tillägg görs även specifika riktade
studier som den här rapporten. Utfallet av de olika uppföljningsaktiviteterna utgör underlag
för beslut om åtgärder behöver vidtas. Exempelvis det beslut som Läkemedelsverket fattat om
att fr.o.m. 1 november 2015 får paracetamol i tablettform endast säljas på apotek.
Nedan ges övergripande förslag för fortsatt uppföljning av receptfria läkemedel.
Utföra insatser för att förbättra allmänhetens förvaring och kassation av receptfria
läkemedel ur både ett säkerhets- och miljöperspektiv.
Kvantifiera ungdomars användning av och attityder till receptfria läkemedel
Utvärdera kvaliteten på rådgivningen om receptfria läkemedel till kunder på apotek
samt avvikelser gällande dagligvaruhandelns hantering av receptfria läkemedel.
Analysera användningen av receptfria läkemedel, särskilt mot värk och feber.
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
4(27)
2. Uppdraget
I Läkemedelsverkets (LVs) uppdrag ingår att bevaka och följa upp användnings- och
biverkningsmönster av receptfria läkemedel för att vid behov vidta lämpliga åtgärder. LV gör
detta kontinuerligt bl.a. genom ansvaret för insamling och analys av biverkningsrapporter och
genom rådgivning till patienter och konsumenter via Läkemedelsupplysningen (LMU) och
Giftinformationscentralen (GIC). Utöver detta kan riktade studier behöva göras som
komplement. LV initierade därför 2010 ett projekt för att kartlägga receptfria läkemedel med
avseende på användning, attityder, rådgivning och säkerhet. Kartläggningen har skett mellan
2008-2013 d.v.s. till övervägande del efter att apoteksmarknaden omreglerades och efter det
att vissa receptfria läkemedel den 1 november 2009 fick börja säljas i butiker utanför apotek.
Uppdraget sammanfattas i den här slutrapporten och består av 6 olika delstudier [1-6], som
alla letts av LV. Slutrapporten har skickats in till Socialdepartementet den 3 juni 2015.
3. Samarbete
Samarbete har skett med flera olika parter i de olika delstudierna. Delstudie 1 har genomförts
i samarbete med Statistiska Centralbyrån (SCB), delstudie 2 har Uppsala universitet utfört på
uppdrag av LV, delstudie 3 har genomförts i samarbete med konsultföretaget Daymaker och i
delstudie 4 har LMU på LV samt Vårdguiden 1177 och Medstop AB via Läkemedelstjänster
deltagit. Dessutom har LVs enhet för Läkemedelssäkerhet bidragit med datainsamling och
GIC har både samlat in data, analyserat och författat bilaga 6.
4. Bakgrund
LVs uppdrag innebär att främja den svenska folkhälsan genom att den enskilde patienten och
konsumenten ska få tillgång till läkemedel med en fördelaktig risk-nytta balans. Detta
inkluderar att kontinuerligt följa upp säkerhet och användningsmönster för att bidra till att
både receptbelagda och receptfria läkemedel används på ett ändamålsenligt vis. Det är LV
som beslutar om marknadsföringstillstånd för receptfria läkemedel efter att företaget som
innehar försäljningsgodkännandet ansökt om receptfrihet. I samband med detta beslutas även
om läkemedlet ska få säljas i dagligvaruhandeln. Beslut fattas för varje enskild produkt d.v.s.
för ett specifikt läkemedels beredningsform, styrka och förpackning. Beslut om receptfrihet
baseras på en effekt- och säkerhetsbedömning som väger in flera olika faktorer [7-9]. För att
ett läkemedel ska kunna bli receptfritt måste nyttan överstiga eventuella risker. De medicinska
egenskaperna bör vara väl kända sedan en längre tid och allvarliga biverkningar ska vara
sällsynta. Dessutom måste de sjukdomar och besvär som det aktuella läkemedlet är avsett att
användas för vara lämpliga för egenvård. Med egenvård avses i den här rapporten: ”de
åtgärder som en person själv utför för att upprätthålla hälsa och välbefinnande, under en
begränsad tid, med receptfria läkemedel avsedda för att användas utan läkares överinseende
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
5(27)
av diagnos eller ordination eller övervakning av behandlingen”. Därutöver måste
försäljningen ske på lämpligt vis t.ex. vad gäller exponering och skyltning [10]. Försäljningen
är reglerad genom lag (2009:730), förordning (2009:929) och LVs föreskrifter (LVFS
2009:20) om handel med vissa receptfria läkemedel. Förpackningen ska vara utformad så att
läkemedlet kan användas på rätt sätt och informationen om läkemedlet ska vara tydlig och
relevant för användaren. Konsumenten ska själv kunna bedöma sina symtom och förstå
dosering, kontraindikationer, interaktioner samt varningar.
Receptfria läkemedel utgör en viktig del av behandlingen av lindrigare åkommor och är
därmed en central del i människors egenvård [11, 12]. År 2013 utgjorde receptfria
läkemedelsprodukter åtta procent av Sveriges totala antal godkända läkemedelsprodukter och
de stod för 12 % av den totala läkemedelsförsäljningen mätt i kronor och 40 % mätt i antal
förpackningar [13]. Andelen DDD för receptfria läkemedel har varit i snitt 10 % under åren
2009–2013 [13]. Beslutet om en produkts receptfrihet kan omprövas baserat på ny
säkerhetsinformation t.ex. från biverkningsrapporter. Konsumenten kan själv rapportera in
biverkningar eller så kan någon närstående göra det. Hälso- och sjukvårdspersonal har
skyldighet att rapportera in biverkningar som de fått kännedom om oavsett om konsumenten
gör det eller inte. Biverkningsrapporter kan skickas in elektroniskt via LVs hemsida eller
skickas in som en pappersblankett till LV. LV tar emot biverkningsrapporter i syfte att få en
bild av säkerheten för enskilda läkemedel och läkemedelsgrupper. Kompletterande
information till biverkningsrapporter kan begäras in som underlag för LVs bedömning.
Däremot gör LV ingen utredning av den enskilda patienten vad gäller åtgärder som t.ex.
ersättning utan då måste konsumenten själv kontakta Läkemedelsförsäkringen.
Tillgängligheten av receptfria läkemedel ökade i samband med att LV den 1 november 2009
tog beslutet att tillåta andra aktörer än apotek att sälja vissa receptfria läkemedel. En
uppdaterad lista med de receptfria läkemedel som får säljas utanför öppenvårdsapotek samt
vilka försäljningsställen som anmälts finns listade på LVs hemsida [14]. Det är dessutom en
pågående nationell och internationell trend att allt fler läkemedel byter legal status och blir
receptfria [11, 15-20]. I Sverige har receptfrihet beviljats för 42 produkter sedan 2003 t.ex.
vissa utvärtes svampmedel, läkemedel mot allergi och akut-p-piller. Läkemedel som
behandlar mer komplexa tillstånd, såsom statiner för preventiv hyperlipidemibehandling, har
även switchats i vissa andra europeiska länder. Att läkemedel byter receptstatus och blir
receptfria är en utveckling som i allmänhet stöds av apoteksägare, läkemedelsindustrin och
allmänheten. Motiven från beslutsfattarens sida är ofta ekonomiska som sänkta vård- och
läkemedelskostnader för samhället [15, 21]. Dessutom anges folkhälsoperspektivet som ett
argument d.v.s. att allmänheten behöver få ökad tillgång till läkemedel för att själva kunna
hantera enklare åkommor [22]. Den ökade möjligheten till egenvård med receptfria läkemedel
är i linje med det ökade patientengagemang som ses avseende att man som konsument vill
kunna vara med och påverka val av behandling och kunna ta eget ansvar för sin hälsa och
välbefinnande. Samtidigt som människor själva vill ta ett större ansvar finns det också en
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
6(27)
tendens inom hälso- och sjukvården att lägga över mer ansvar på den enskilda patienten vilket
också syns i den nya patientlagstiftningen [22]. Patientperspektivet förstärks alltmer även
ifrån myndighetshåll genom en utökad dialog med patienter och konsumenter.
Uppföljning och utvärdering av läkemedelsanvändning har i första hand berört receptbelagda
läkemedel. Vid studier av receptbelagda läkemedel har en rad problem diskuterats b.la.
följsamhet till ordinationen, över- respektive underkonsumtion, skillnader i förskrivning
geografiskt och till olika socioekonomiska grupper. De studier som är gjorda på
användningen av receptfria läkemedel visar att det finns begränsade kunskaper hos
konsumenterna om receptfria läkemedels innehåll, olika dosers effekt och risker med
överdosering [23-26]. Det råder vidare osäkerhet om de receptfria läkemedlens syfte, ofta
med felaktiga preparatval och andra läkemedelsrelaterade problem som följd [27, 28].
Tidigare studier visar på god kvalitet av apotekspersonals rådgivning baserad på nationella
riktlinjer [29]. Utmaningar som förknippas med att fler läkemedel blir receptfria är t.ex.
avfallsproblematiken på grund av att ökande volymer läkemedelssubstanser spolas ut med
avloppet. Detta problem anses ha att göra med att läkemedelskonsumtionen ökar och att
respekten för läkemedels påverkan på miljön minskar när läkemedel blir receptfria [11].
Konsumentrapportering av biverkningar infördes redan på 1960-talet i Nya Zeeland, USA och
Kanada. I Sverige inleddes konsumentrapportering 2008. Med den nya EU lagstiftningar ska
samtliga europeiska länder skapat tjänster, där konsumenter har möjligheten att rapportera
sina biverkningar [30]. Få studier har gjorts på konsumenternas biverkningsrapporter med
fokus på receptfria läkemedel. En studie visar att 1 % av patienter som kom in till en
akutmottagning var där pga. biverkningar av receptfria läkemedel [31]. Konsumenternas egna
upplevelser av läkemedelsbiverkningar är viktigt att dokumentera, bl.a. för att dessa bidrar till
att identifiera andra typer av biverkningar än de som hälso-och sjukvårdspersonal rapporterar
[32, 33]. Dessutom är det väl känt att sjukvårdens personal av olika skäl bl. a. tidsbrist inte
rapporterar alla biverkningar som kommer till deras kännedom [34]. Det är viktigt att följa
upp effekterna av egenvård med receptfria läkemedel vad gäller olika biverknings- och
användningsmönster i relation till nyttan [35, 36].
5. Syfte
I LVs uppdrag ingår att bevaka och följa upp användnings- och biverkningsmönster av
receptfria läkemedel för att vid behov vidta lämpliga åtgärder [37]. Syftet med föreliggande
rapport är att för receptfria läkemedel kartlägga användning, attityder, rådgivning och
säkerhet. Rapporten baseras på 6 olika delstudier (Figur 1). En motsvarande bred uppföljning
har oss veterligen inte tidigare genomförts varken nationellt eller internationellt. LV vill med
rapporten bidra till en ändamålsenlig användning och skapa ett underlag för en fortsatt
uppföljning av receptfria läkemedel. Rapporten ska ses som en initial kartläggning som inte
gör anspråk på att vara heltäckande.
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
7(27)
Figur 1. Ingående delstudier för att kartlägga receptfria läkemedel avseende användning, attityder,
rådgivning och säkerhet.
För att kartlägga receptfria läkemedel från flera perspektiv användes olika metoder. De 6
olika delstudier [1-6] som genomförts inom ramen för projektet (Figur 1) har haft olika syften
avseende kartläggningen av receptfria läkemedel:
Delstudie 1 fokuserar på hur användningen av receptfria läkemedel ser ut i en allmän
befolkning över 18 år. Denna delstudie presenteras i bilaga 1: ”Allmänhetens
användning, hantering och destruktion”. Syftet var att:
o kartlägga den vuxna allmänhetens användning och riskbedömning av receptfria
läkemedel. I begreppet användning i den här delstudien inkluderades inköpsoch informationskanaler, konsumtion, förvaring och kassation.
Delstudie 2 studerar hur attityder till användningen ser ut i en subpopulation bestående
av ungdomar med särskilt fokus på hur de ser på användning av receptfria
smärtläkemedel. Denna delstudie presenteras i bilaga 2: ”Ungdomars uppfattning om
läkemedel med fokus på receptfria analgetika”. Syftet var att:
o studera och analysera ungdomars inställning till och uppfattning om receptfria
läkemedel med fokus på läkemedel mot värk och feber.
Delstudie 3 studerar rådgivning om receptfria läkemedel samt bemötande av personalen
dels på apotek och dels inom dagligvaruhandeln. Denna delstudie presenteras i bilaga 3:
”Försäljning av receptfria läkemedel – hur gör personalen?”. Syftet var att:
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
8(27)
o studera innehåll och kvalitet i de möten som sker när kunder köper receptfria
läkemedel på apotek och i detaljhandeln.
Delstudie 4 studerar de frågor som konsumenterna själva söker svar på om receptfria
läkemedel. Denna delstudie presenteras i bilaga 4: ”Allmänhetens frågor till Callcentra”.
Syftet var att:
o sammanställa antal samtal och typ av frågor som allmänheten ställer till
callcentra.
Delstudien 5 tar upp risker med receptfria läkemedel baserat på biverkningar som
rapporterats in av konsumenterna själva. Denna delstudie presenteras i bilaga 5:
”Konsumentrapporter om biverkningar”. Syftet var att:
o kartlägga konsumenters rapporter om misstänkta biverkningar av receptfria
läkemedel som har inkommit till LV.
Delstudie 6 beskriver risker och konsekvenser av över- och felanvändningen av
receptfria substanser som GIC fångat upp i sina samtal. Denna delstudie presenteras i
bilaga 6: ”Samtal till Giftinformationscentralen om tillbud och förgiftningar”. Syftet var
att:
o ge en översikt över förfrågningarna till GIC om receptfria
läkemedelssubstanser under tidsperioden 2008–2013.
6. Metoder
I Tabell 1 finns en översiktlig beskrivning av de använda metoderna i de olika delstudierna.
Likväl som alla metoder för datainsamling har dessa olika fördelar och nackdelar. Dessutom
behöver resultaten utvärderas i relation till hur väl metoderna fungerade i de specifika
delstudierna. I respektive bilaga [1-6] beskrivs delstudierna mer detaljerat avseende bakgrund,
metod och resultat. Alla delstudier utom den sista fokuserar på receptfria läkemedel, d.v.s.
produkter som är inköpta utan recept. Den sista studien studerar substanser som förekommer
receptfritt, eftersom GIC inte efterfrågar hur medlet som frågan gäller har inhandlats. Det
innebär att de rapporterade tillbuden rör substanser, som i vissa beredningsformer, styrkor och
förpackningar kan vara receptbelagda och i andra receptfria.
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
9(27)
Tabell 1. Rapportens ingående delstudier för att avseende receptfria läkemedel kartlägga användning,
attityder, rådgivning och säkerhet.
Delstudie
Delstudie 1: Allmänhetens
användning och
riskbedömning
Studiepopulation
Mätperiod
Datainsamling
Analys
Slumpmässigt urval om
20 000 personer från den
allmänna svenska
befolkningen över 18 år.
2012-11-12 –
2013-02-08
Kvantitativ
Deskriptiv
statistik
Ungdomar mellan 15 och
18 år.
(33 pojkar; 44 flickor)
2011 -09-01 -2011-10-31
Personalen på de 297
apotek och i de 801
butiker utanför apotek som
slumpmässigt valdes ut.
2011-09-21 -2011-11-20
Inkomna och
dokumenterade frågor till
callcentra om receptfria
läkemedel.
2011 – 2013
6 separata veckor
Enkät – web/papper
Bilaga 1
Delstudie 2:
Ungdomars uppfattning
om läkemedel med fokus
på receptfria analgetika
Kvalitativ
Manifest
innehållsanalys
Fokusgruppsintervjuer
Bilaga 2
(Publikation: Holmström et
al. 2014. Research in
Social and Administrative
Pharmacy (10) 408–418.
Delstudie 3:
Försäljning av receptfria
läkemedel – hur gör
personalen?
Observationsstudie
Deltagande
observation (Mystery
shopping)
Bilaga 3
(Publikation: Bardage et
al. 2013. Health Policy
(110) 76– 83.
Delstudie 4:
Allmänhetens frågor till
callcentra
Bilaga 4
Frågorna gällde alla
åldersgrupper.
Delstudie 5:
Konsumentrapporter om
biverkningar
Konsumentrapporter om
biverkningar av receptfria
läkemedel inkomna till
Läkemedelsverket
2011: v38;
2012: v5, 19, 40;
2012: 1 vecka v4–10
2013: v 20.
2008-06-01 –
2012-12-31
Rapporterna gällde alla
åldersgrupper.
Förfrågningar/samtal till
Giftinformationscentralen
om tillbud/förgiftningar
med receptfria
läkemedelssubstanser.
Bilaga 6
Samtalen gällde alla
åldersgrupper.
Observationsstudie
Deskriptiv
statistik
Observationsprotokoll
som fyllts i av
personalen vid
respektive callcentra
Deskriptiv studie
Deskriptiv
statistik
Biverkningsrapport
som fyllts i av en
konsument via
webben eller på
papper och skickats till
Läkemedelsverket.
Bilaga 5
Delstudie 6:
Samtal till
Giftinformationscentralen
om tillbud och förgiftningar
Deskriptiv
statistik
2008-01-01 –
2013-12-31
Deskriptiv studie
Deskriptiv
statistik
Ordinarie
ärendedokumentation
som fyllts i av
Giftinformationscentralens personal
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
10(27)
7. Resultat och diskussion
7.1.
Delstudie 1: Allmänhetens användning och riskbedömning
Totalt 8 302 personer besvarade enkäten, vilket innebär en svarsfrekvens på 47 %. Av de
svarande valde 57 % att svara på pappersversionen och 43 % på webben. Kvinnor utgjorde
58 % och den största åldersgruppen var personer i åldern 60–69 år, den minsta bestod av
svarande i åldersgruppen 30–39 år. En sammanställning av enkätsvaren visar att:
allmänheten rapporterar att de receptfria läkemedel som studerats i huvudsak används på
ett ändamålsenligt sätt.
90 % av de svarande har receptfria läkemedel hemma som är smärtstillande,
inflammationshämmande eller febernedsättande. 70 % använder läkemedel mot värk eller
feber 2 gånger per månad och var femte en eller flera gånger per vecka.
25 % angav att de hade receptfria läkemedel mot allergi hemma. Cirka 13 % använde
medel mot allergi 1–2 gånger per vecka under pollensäsongen.
merparten av de som konsumerade läkemedel vid nästäppa på grund av förkylning höll
sig till rekommenderad dosering, medan runt var tionde användare överskred maxdosen.
83 % köper oftast sina receptfria läkemedel på apotek jämfört med 8 % som oftast köper
dem i dagligvaruhandeln. Nästan hälften anger att val av inköpsställe styrs av gammal
vana och en tredjedel anger att det styrs av rådgivningen, sortimentet och förtroendet för
personalen. Öppettider och avståndet till butiken anges av 14 respektive 19 %.
80 % frågar på apoteket, 25 % läser på förpackningarna och 18 % frågar läkare/vården
när de har frågor om receptfria läkemedel.
synen på risker med receptfria läkemedel var balanserad. 7 % instämmer helt eller till stor
del i att receptfria läkemedel är helt ofarliga oavsett hur de används. 45 % instämmer helt
eller till stor del i att det finns risker med receptfria läkemedel även då man följer
anvisningarna på förpackningen.
42 % angav att de förvarade sina receptfria läkemedel i badrumsskåpet och 18 %
förvarade sina läkemedel inlåsta. Av kommentarerna till frågan framgår att det finns en
hög medvetenhet om att det är viktigt att förvara läkemedel utom räckhåll för barn
nästan var femte svarande (17 %) slänger läkemedelen i soporna eller spolar ner dem.
Hälften lämnar in till apoteket och 21 % sparar för eventuellt senare behov.
Såvitt känt, är det första gången en enkätstudie har undersökt allmänhetens attityder, inköpsoch informationskanaler, användning och kassation av receptfria läkemedel i ett statistiskt
urval av alla folkbokförda i Sverige över 18 års ålder, inklusive en rad demografiska
variabler. Den vägda svarsfrekvensen var 47 %, d.v.s. när demografiska skillnader mellan
urvalet och Sveriges befolkning kompenserats genom viktningsproceduren.
En begränsning är det stora bortfallet, men bedömningen är att med de statistiska
viktningsmetoder som använts för att kompensera för bortfallet så representerar
sammansättningen av studiepopulationen Sveriges allmänna befolkning avseende
demografiska variabler som ålder och kön. Däremot bör man vara restriktiv med att
generalisera svaren på enkätfrågorna (undersökningsvariablerna avseende användning och
riskbedömning av receptfria läkemedel) till hela Sveriges befolkning. För att studera i vilken
utsträckning urvalet var snedrekryterat avseende demografiska variabler, kan oviktade och
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
11(27)
viktade resultat jämföras. Oviktade resultat finns som arbetsmaterial och kan utlämnas på
begäran.
Att nästan 90 % hade något smärtstillande, inflammationsdämpande eller febernedsättande
hemma är en hög andel jämfört med internationella studier som pekar på att minst 50 % av de
hushåll som studerats hade sådana läkemedel hemma [38]. Detta kan tolkas som att receptfria
läkemedel inskaffas i syfte att de ska finnas lätt tillgängliga om behov skulle uppstå. Ett
liknande beteende kan ses t.ex. i England där 68 % av föräldrarna i en studie angav att de
köpte receptfria läkemedel av detta skäl [39]. Att kvinnor konsumerar läkemedel mot värk
och feber i högre utsträckning än män kan bero på att kvinnor enligt forskning har visat sig ha
en större benägenhet att uppleva olika typer av återkommande värk eller smärta, liksom
svårare, mera frekvent och långvarig värk. Därtill kommer smärttillstånd i samband med
menstruation, graviditet och barnafödande [40].
Majoriteten köper oftast sina receptfria läkemedel på apotek. Som en jämförelse kan nämnas
att i en studie från Australien angav 91 % av de tillfrågade att de köpte sina receptfria
läkemedel på apotek [41]. Sverige har en jämfört med andra länder en lång lista med
receptfria läkemedel som får säljas i butiker utanför apotek. Resultatet bekräftar
Konsumentverkets undersökning 2010 [42] att apoteken fortfarande är det huvudsakliga
inköpsstället för inköp av receptfria läkemedel. Resultaten är också i linje med
Konsumentverkets undersökning, enligt vilken konsumenterna rankade personalens
kompetens, information och rådgivning som viktigast och ansåg att tiden att ta sig till
försäljningsstället var av mindre betydelse [42].
Övergripande så var synen på risker med receptfria läkemedel balanserad hos den svenska
allmänheten. Detta i konstrast till en amerikansk studie där 40 % av respondenterna ansåg att
receptfria läkemedel var för svaga för att kunna åstadkomma skada [24]. Två italienska
studier har rapporterat en låg medvetenhet om och underskattning av de potentiella riskerna
med långtidsanvändning av vissa receptfria läkemedel hos allmänheten [43, 44]. Ytterligare
en amerikansk studie visar på en låg medvetenhet hos allmänheten om potentiella
biverkningar [45]. Våra resultat visade att var tionde som angett att de använde nässprayer vid
nästäppa överskred maxdosen. En annan studie har visat att 20 % av de tillfrågade inte var
medvetna om riskerna med långtidsanvändning av nässprayer [43] och att nässpray var det
oftast överdoserade receptfria läkemedlet [28]. Att färre än var femte person förvarar sina
läkemedel inlåsta kan möjligen ha betydelse för ökningen av oavsiktliga tillbud med
receptfria läkemedel som drabbar barn.
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
12(27)
7.2.
Delstudie 2: Ungdomars uppfattning om läkemedel med
fokus på receptfria analgetika
Total har 77 ungdomar deltagit i studien, varav 33 pojkar och 44 flickor i åldrarna 16–19 år.
Varje fokusgrupp har bestått av 5–9 gymnasieungdomar. Syftet har varit att fånga så många
olika uppfattningar och attityder som möjligt, inte att ta reda på hur många ungdomar som har
en viss uppfattning eller attityd till ett ämne. Vid intervjuerna framkom att ungdomarna
upplevde att:
de känner till många receptfria läkemedel och har erfarenhet av att använda vissa,
framför allt läkemedel mot värk och feber
det var lätt att få tag på receptfria läkemedel eftersom de nästan alltid fanns hemma.
de huvudsakligen erhåller sina receptfria läkemedel från föräldrarna, som också är de
som först och främst ger ungdomarna information om receptfria läkemedel och bidrar
till deras vanor om när och hur receptfria läkemedel används.
de inte fått någon information om läkemedel i skolan men tyckte att de visste vad de
behövde veta om läkemedel mot värk och feber
det är vanligare bland flickor att använda läkemedel mot värk och feber. Detta eftersom
de ville vara högpresterande i skolan och kände sig mer pressade. Flickorna hade med
sig smärtstillande läkemedel till skolan vilket ingen av pojkarna hade.
det finns andra användningsområden för läkemedel mot värk och feber förutom att
lindra t.ex. mensvärk. De tas då för att må allmänt bättre, för att bli lugn eller för att
sova bättre.
internet spelar liten roll när det gäller att skaffa sig information om receptfria läkemedel,
dels eftersom det inte anses trovärdigt och dels för att de inte ansåg sig ha något behov
av information. Det var okänt att man kunde handla receptfria läkemedel på internet.
det fanns en oro för en omedveten slentrianmässig användning då man tex kunde ta ett
läkemedel för ofta utan att vara medveten om det själv.
användningen av receptfria läkemedel bland ungdomar hade ökat under de senaste åren.
Detta ansågs dels bero på att det var lätt att få tag på läkemedel, men också att många
kände sig stressade i sin vardag.
I vår studie framkom att ungdomarna använder receptfria läkemedel mot värk och feber på
samma vis som föräldrarna, d.v.s. vi ser förekomsten av ett socialt arv. Även en tidigare
svensk studie har visat föräldrarnas, i synnerhet moderns, viktiga roll som informationskälla
vid användning av receptfria läkemedel [46]. Att användningsmönster överförs från föräldrar
till barn är ett välkänt fenomen när det gäller bruk av t.ex. alkohol [47]. Vår studie pekar på
att detta också gäller användning av receptfria läkemedel. Resultaten visar vidare att det finns
stora skillnader mellan unga kvinnors och unga mäns användning av och tankar kring
receptfria läkemedel mot värk och feber, vilket även framkom i en tidigare svensk studie [48].
Trots att ungdomarna tyckte att de kände till det de behövde veta om smärtstillande receptfria
läkemedel, handlade många av de frågor som ungdomarna ställde under gruppintervjuerna om
dosering, när användningen blir farligt och om man kan kombinera olika sorters
smärtstillande läkemedel. Dessa frågor visar på att det finns ett behov av ytterligare
information, vilket kanske inte föräldrarna alla gånger kan förmedla.
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
13(27)
Att ungdomarna i vår studie angav att de använde läkemedel mot värk och feber mot oro och
stress är i överensstämmelse med resultaten i en dansk studie där man fann ett signifikant
samband mellan upplevd stress och användning av läkemedel mot värk och feber, som inte
kunde förklaras av potentiell stress-relaterad smärta [49, 50]. I en publikation i USA
presenterades resultat från två undersökningar omfattande totalt drygt 9 000 amerikaner, där
det konstaterades att läkemedel mot värk och feber (NSAID-preparat) ofta tas på fel
indikation och t.o.m. på potentiellt farligt sätt. Exempelvis tog 26 % i den ena undersökningen
och 44 % i den andra en högre dos än den rekommenderade [45]. Att de smärtstillande
receptfria läkemedlen även användes för sömnbesvär, stress, oro eller för att allmänt må bättre
kan ses som särskilt allvarligt då ungdomarna, enligt vår studie, inte ville att deras upplevda
behov ska bli ifrågasatta t.ex. av skolsköterskan. Detta är dock inte förvånande, av studier från
andra länder framgår att personer som använder receptfria läkemedel är mycket måna om sin
autonomi när det gäller vilka receptfria läkemedel de behöver [51, 52].
7.3.
Delstudie 3: Försäljning av receptfria läkemedel – hur gör
personalen?
Då antalet observationer fastställdes fanns 1 248 godkända apotek och 6 152 butiker utanför
apotek i dagligvaruhandeln som anmält handel med vissa receptfria läkemedel till LV. Av
dessa valdes 1 098 observationsställen ut varav totalt 297 apotek och 801 butiker utanför
apotek. I undersökningen användes tre scenarier för att belysa frågeställningar rörande
rådgivningen kring receptfria läkemedel mot värk och feber. Observationerna visade att:
dagligvaruhandelns personal ger i strid med gällande regler information om receptfria
läkemedel, ibland felaktig.
apotekspersonalen ställer frågor och ger information till egenvårdskunder i begränsad
omfattning, i enstaka fall felaktig.
vid två av tre besök i dagligvaruhandeln gav personalen förslag på läkemedel till en
kund som efterfrågade ett läkemedel till en höggravid kvinna. I 9 % av besöken
föreslogs ett läkemedel som är olämpligt i slutet av graviditeten. Motsvarande andel
olämpliga förslag på apotek var 1 %.
både apotek och dagligvaruhandeln föreslog i 6 % av besöken ett läkemedel som är
olämpligt till spädbarn till en kund som efterfrågade ett läkemedel till ett febrigt barn.
Endast 16 % av apotekspersonalen och 14 % av personalen i dagligvaruhandeln frågade
efter barnets ålder. Trots att personal i dagligvaruhandeln inte får ge råd, gavs förslag på
läkemedel i detta scenario vid 66 % av besöken.
personal i dagligvaruhandeln rekommenderade i 10 % av besöken ett ibuprofenpreparat
och i 4 % av besöken ett acetylsalicylsyrepreparat när ett paracetamolpreparat (Reliv)
efterfrågades. Motsvarande andel olämpliga förslag på apotek var 7 %.
Metoden mystery shopping har tidigare använts i flera andra studier för att observera
rådgivning på apotek [53-61]. Fördelen med metoden är att den efterliknar den verkliga
situation avseende rådgivning. Nackdelen är att den förhållandevis resurskrävande och att de
individuella observatörernas tolkning av den observerade rådgivningen kan skilja mellan
observatörer och för en och samma observatör mellan olika observationer. Detta har
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
14(27)
minimerats med standardiserade instruktioner och träning av observatörerna. En begränsning
är att observationerna av apotek och dagligvaruhandel baseras på ett fåtal fördefinierade
kundsituationer, vilket innebär att resultaten inte kan generaliseras till andra typer av
kundsituationer.
Resultaten visar att såväl apotekspersonalen som personalen i dagligvaruhandeln inte alltid
följer det regelverk som finns. Man kan naturligtvis fråga sig varför inte all apotekspersonal
ställde klargörande frågor i alla scenarier, vilket de rimligen borde göra. Det skulle t.ex.
kunna bero på en bristande kompetens hos den personal som finns att tillgå i den del av
apoteket där de receptfria läkemedlen exponeras, att man värnar kundens integritet, tidsbrist,
stress eller på att kunden plockar sina varor och går direkt till kassan utan att ens se åt
personalen. Omvänt kan man fråga sig varför personalen i dagligvaruhandeln ger
rekommendationer och ställer frågor trots att de, när de får en fråga av medicinsk art endast
ska hänvisa till farmaceut på apotek.
Internationellt har man sett motivationen att ge råd har minskat när konkurrensen har ökat,
t.ex. i Finland där apoteken ger råd om nikotinersättning men konsumenterna kan köpa
produkterna även i dagligvaruhandeln [62]. I en australisk studie gavs råd vid 24 % av
besöken för receptfria astmaläkemedel men i mindre än 3 % av besöken frågade personalen
om inhalationsteknik [54]. I Tyskland ställdes minst en fråga i 95 % av fallen som gällde att
dubbelkolla korrekt egenvårdsdiagnos, men när det gällde specifika läkemedelsprodukter så
dubbelkollades egenvårdsdiagnosen bara i 47 % av fallen [55]. En amerikansk studie visade
att hög belastning minskade sannolikheten för samtal på apoteket, muntlig information och
koll att konsumenten förstått hur läkemedelet ska användas. De såg också att mer utförliga
krav istället ökade sannolikheten [56].
Rådgivningen på apotek behöver förbättras och personalen i detaljhandeln bör följa rådande
regelverk vad gäller hänvisning till apotek och hälso- och sjukvård. Den information som
kunder får när de köper receptfria läkemedel måste vara korrekt och tillräcklig.
7.4.
Delstudie 4: Allmänhetens frågor till callcentra
Alla samtal om receptfria läkemedel till tre callcentra dokumenterades under de sex
studieveckorna. De ingående callcentra var LVs läkemedelsupplysning (LMU), Vårdguiden
1177 som drivs av landstingen och Läkemedelstjänster som fungerade som callcentra för
Medstop AB. Totalt dokumenterades 4 601 samtal med frågor om receptfria läkemedel. Av
dessa dokumenterades 1 705 samtal av Vårdguiden 1177, 2 643 av LMU och 253 av Medstop
AB. Sammanställningen av samtalen visade att:
de flesta frågor (65 %) rörde kvinnornas läkemedelsanvändning. När det gällde barn var
det ingen skillnad på antal frågor gällande pojkar eller flickor.
ungdomar är den åldersgrupp som i minst utsträckning vänder sig till callcentra för
frågor och råd om receptfria läkemedel.
det är olika typ av frågor som ställs till olika callcentra. De flesta ringer till LMU för att
ta reda på eventuella risker för interaktion medan de flesta frågor till Vårdguiden 1177
rör biverkningar och dosering. Cirka en fjärdedel av alla ställda frågor om biverkningar
rör redan inträffade biverkningar.
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
15(27)
cirka hälften av alla frågor till callcentra rör receptfria läkemedel mot värk och feber.
en stor andel av frågorna rörde specifik produktkännedom, t.ex. om det föreligger
skillnader mellan olika receptfria generika.
frågor om hur receptfria läkemedel ska kasseras förekommer inte alls och få ställer
frågor om hur dessa läkemedel ska förvaras.
Det är första gången som en sammanställning gjorts av ställda frågor till callcentra med fokus
på receptfria läkemedel. Det callcentra som dokumenterade minst antal frågor var Medstop
AB. Detta berodde på förändrade omständigheter för deltagandet i datainsamlingen. Det var
en svaghet i studien att ålder enbart skattades i olika intervall och inte efterfrågades specifikt.
Insamlandet av denna typ av information skulle kunna underlättas framöver via olika
elektroniska lösningar där bakgrundsinformation anges före eller efter själva samtalet.
Resultatet säger inget om de frågor som kom in under andra veckor än studieveckorna.
Det var förväntat i enlighet med andra studier att kvinnor är mer aktiva i att söka information
om receptfria läkemedel och har ställt fler frågor än män eftersom kvinnor generellt använder
mer läkemedel än män [63, 64]. Andra studier bekräftar att de vanligaste frågorna till
callcentra rör interaktioner, biverkningar och dosering både för receptbelagda och receptfria
läkemedel [63, 65]. Att olika callcentra får olika typer av frågor är i linje med syftet för
tjänsterna. LMU är en mer renodlad farmaceutisk tjänst med fokus på att svara på frågor om
läkemedel som t.ex. interaktioner medan Vårdguiden 1177 är en del av sjukvården där
sjuksköterskorna ska ge råd om diagnos och behandling. Dessa två callcentra har dessutom
rutin på att hänvisa frågor till varandra.
Cirka hälften av frågorna rörde receptfria läkemedel mot värk och feber. Det kan betraktas
som rimligt då studier visat att värk är det mest förekommande symtom som behandlas med
receptfria läkemedel [66]. Försäljningsstatistik visar också på en hög andel av receptfri
försäljning i Sverige av dessa läkemedel som ju också har ett stort utbud av generika. Många
frågor rörde just identifiering av skillnaderna mellan olika produkter vilket kan visa på ett
informationsbehov när det gäller receptfria generika. Andel ställda frågor vad gäller förvaring,
kontraindikationer, graviditet och amning är relativt låg. Detta stämmer också med resultat av
utländska studier [64, 65].
7.5.
Delstudie 5: Konsumentrapporter om biverkningar
Konsumenternas biverkningsrapporter granskas, bedöms och klassificeras av LV varefter data
matas in i det elektroniska biverkningssystemet. Det görs även en allvarlighetsbedömning i
samband med inmatningen av inkomna rapporter. Totalt inkom 5 011 rapporter från
konsumenter om misstänkta läkemedelsbiverkningar till LV under studieperioden.
Sammanställningen av rapporterna visade att:
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
16(27)
det var få (3,7 %; 187) biverkningsrapporter som rörde läkemedel som köptes utan
recept och av dessa bedömdes 24 (13 %) som allvarliga.
i genomsnitt har 2,3 biverkningar angetts per rapport. I de flesta rapporter, har
konsumenten angivit endast ett läkemedel som misstänkt läkemedel. Totalt har 190
läkemedel rapporterats vars användning, enligt konsumenterna gett upphov till 431
biverkningar.
huvuddelen av de rapporterade läkemedel är köpta på apotek.
70 % av dessa rapporter gäller kvinnornas användning av dessa läkemedel.
konsumenterna rapporterar främst symtom som de själva kan upptäcka t.ex. huvudvärk,
hudbiverkningar, näsblod och besvär i magtarmkanalen. Den mest frekventa
rapporterade biverkningar var besvär i magtarmkanalen.
sjukskrivningar som konsekvens av biverkan rapporterades i 10 % av rapporterna och
48 % anger att biverkan försvårat eller omöjliggjort deras vardagliga sysslor
Detta är första gången det har gjorts en kartläggning av inrapporterade biverkningsrapporter i
Sverige med fokus enbart på receptfria läkemedel. Även om antal inkomna
biverkningsrapporter från konsumenter har ökat under de senaste åren, är antalet fortfarande
lågt, vilket även ses internationellt [32, 67]. En förklaring kan vara att andelen receptfria
läkemedelssubstanser är lågt i relation till det totala antalet godkända läkemedel. Cirka 10 %
av försålda läkemedel säljs receptfritt i Sverige. De flesta receptfria läkemedel har dessutom
vid normal användning en fördelaktig biverkningsprofil vilket är ett kriterium för
godkännande av receptfria läkemedel (LVFS 2006:11). Det är troligtvis en underrapportering
av biverkningsrapporter från konsumenterna. På grund av det fåtal rapporter som förekom
kunde inga slutsatser om biverkningsmönster dras.
Konsumentrapportering kan bidra till identifiering av en del allvarliga tidigare okända
biverkningar [68, 69], förutom att de ger underlag för prevalens av redan kända biverkningar.
Även i andra länder är det kvinnor som använder receptfria läkemedel i större utsträckning än
män och som är mer aktiva när det gäller att rapportera upplevda biverkningar [69-76].
Majoriten av rapporterna gällde personer under 60 år vilket stämmer med andra studier [71].
En bidragande förklaring till färre rapporter från äldre kan vara att äldre har det svårt att fylla i
en biverkningsrapport. Konsumenterna i vår studie rapporterade besvär i magtarmkanalen
mest frekvent. Symtom relaterade till mag- och tarmbesvär eller neurologiska biverkningar
som huvudvärk har visats rapporteras i stor utsträckning i andra studier [70, 76].
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
17(27)
7.6.
Delstudie 6: Samtal till Giftinformationscentralen om tillbud
och förgiftningar
Det totala antalet förfrågningar till GIC rörande förgiftningar eller tillbud med substanser som
ingår i receptfria läkemedel uppgick år 2013 till 10 412. Eftersom GIC inte registerar om
preparatet vid förfrågningen inköpts receptfritt eller inte, inkluderas alla förfrågningar
gällande substanser som går att få receptfritt oavsett anskaffningssätt, d.v.s. där någon styrka,
beredningsform eller förpackning säljs receptfritt. Sammanställningen av samtalen visar att:
drygt en fjärdedel av samtalen kommer från sjukvården och nästan tre fjärdedelar
kommer från allmänheten.
det totala antalet frågor om receptfria substanser har ökat med 18 % fr.o.m. 2008 t.o.m.
2013.
det totala antalet förfrågningar (10 412 ) motsvarar en knapp tredjedel av alla akuta
frågor om läkemedel till GIC, d.v.s. en betydligt större andel än andelen receptfri
försäljning av den totala läkemedelsförsäljningen.
nästan hälften av frågorna om receptfria läkemedel till GIC rör tillbud som drabbar
barn.
knappt 30 % av alla samtal till GIC om receptfria läkemedel rör oavsiktliga
feldoseringar och förväxlingar av preparat.
över hälften av alla samtal som gäller receptfria substanser handlar om medel mot värk
och feber.
av totalt 1 199 frågor från sjukvården år 2013, som gällde farliga överdoseringar av
receptfria substanser, svarade paracetamol för 78 % (937).
antalet samtal om tillbud/förgiftningar med paracetamol ökade kontinuerligt under
perioden 2000–08. Därefter låg antalet relativt stabilt för att fr.o.m. i slutet av 2010 åter
öka med cirka 10–15 % per år.
Eftersom anskaffningssätt inte registreras i GIC:s databas går det därför inte att avgöra vilka
förfrågningar som härrör från inköp mot recept eller som köpts utan recept. För paracetamol
t.ex. så sker cirka 75 % av försäljningen mot recept men det säger ingenting om det är den
receptfria eller receptbelagda användningen som ger upphov till flest frågor. Den här studien
visar att antalet samtal till GIC avseende förgiftningar med paracetamol har ökat under den
tidsperiod dessa läkemedel kunnat säljas utanför apotek. LV har mot bakgrund av detta, och
fördjupade analyser av andra data [77], beslutat att paracetamol i tablettform fr.o.m. 1
november 2015 endast får säljas på apotek.
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
18(27)
8. Sammanfattande resultat
Denna rapport visar på olika aspekter av allmänhetens användning av receptfria läkemedel.
Det är rimligt att anta att de flesta personer som använder receptfria läkemedel dels får en
positiv effekt av användningen, dels inte får någon negativ effekt av sin användning t.ex. en
biverkning. Detta förväntade resultat d.v.s. att användningen av receptfria läkemedel i stort är
ändmålsenligt stödjs av rapportens resultat. Nedan sammanfattas resultaten från alla
delstudierna övergripande.
Användning
Baserat på den befolkningsenkät som genomfördes köper en majoritet av vuxna oftast sina
receptfria läkemedel på apotek och de vanligaste motiven för val av inköpsställe är i fallande
ordning gammal vana, rådgivning, sortimentet och förtroendet för personalen. Hos de med
hemmaboende barn är även öppettiderna ett skäl för val av inköpsställe. De flesta vuxna
(> 90 %) uppger att de har minst ett receptfritt läkemedel hemma, åtminstone något mot värk
och feber. Utifrån en fokusgruppsstudie uppgav flickor i större utsträckning än pojkar att de
använder läkemedel mot värk och feber och även för att må allmänt bättre, för att bli lugn
eller sova bättre. Ungdomar uppger att det är lätt att få tag på receptfria läkemedel och att de
framför allt får sina läkemedel av föräldrarna.
Attityder
Befolkningsenkäten visade att få vuxna anser att receptfria läkemedel är helt ofarliga oavsett
hur de används. Nästan hälften instämmer i att det finns risker med receptfria läkemedel även
då man följer anvisningarna på förpackningen. Å andra sidan tycker en majoritet att receptfria
läkemedel inte bara ska användas på apoteks- eller sjukvårdspersonals rekommendation.
Utifrån fokusgruppsstudien framkom att ungdomar anser att de känner till det de behöver veta
om smärtstillande läkemedel, men hade samtidigt många frågor under intervjuerna om hur de
skulle användas. Ungdomar tror att de ibland kan ta läkemedel för ofta utan att vara medvetna
om det själva. Vanor om hur receptfria läkemedel används grundläggs genom föräldrarnas
användningsmönster.
Rådgivning
Enligt befolkningsenkätens resultat, frågar en stor majoritet på apotek, om de undrar över
användning av receptfria läkemedel. Den näst vanligaste informationskällan är texten på
läkemedelsförpackningarna och bipacksedlarna. Utifrån observationsstudien framkom
uppgifter om att personalens rådgivning på apotek har brister och att dagligvaruhandelns
följsamhet till rådande regelverk kan förbättras. Personalen på apotek ställde för få frågor i
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
19(27)
samband med de observerade scenarierna. I detaljhandeln får inte personalen ge råd om
läkemedel men där gavs förslag på läkemedel under graviditet vid över hälften av besöken
som rörde detta scenario. Dessutom gav personalen i detaljhandeln ibland felaktiga råd och
hänvisade oftast inte vidare till apotek eller sjukvård när det skulle ha gjorts. Cirka hälften av
alla frågor till callcentra rör receptfria läkemedel mot värk och feber. Kvinnor ställde flest
frågor medan ungdomar vänder sig mest sällan till callcentra och anger att de inte får någon
information i skolan om receptfria läkemedel. De anger baserat på fokusgrupperna att de får
information om de receptfria läkemedel de använder av sina föräldrar. De flesta frågor till
LMU på LV rörde eventuella risker för interaktion. Medan de flesta frågor till 1177
Vårdguiden, som ger sjukvårdsrådgivning och information, rör frågor om biverkningar och
dosering.
Säkerhet
Det var få (4 %) biverkningsrapporter från konsumenter rörande läkemedel som köpts utan
recept. De biverkningsrapporter som kom in gällde till övervägande del kvinnor. Eftersom det
var så få inkomna rapporter, är det svårt att dra några slutsatser om biverkningsmönster. Cirka
en fjärdedel av frågorna till callcentra om biverkningar om receptfria läkemedel rör upplevda
biverkningar medan övriga frågor rör funderingar om biverkningar inför behandlingsstart. En
tredjedel av alla frågor till GIC om förgiftningar eller tillbud rör substanser som ingår i
receptfria läkemedel. Av dessa gäller över hälften barn, som oftast genom olyckshändelse fått
i sig medlet. En femtedel av de vuxna som besvarade befolkningsenkäten uppgav att de
förvarar sina receptfria läkemedel inlåsta, men de flesta receptfria läkemedel förvaras
lättillgängliga, t.ex. i badrumsskåpet. Hälften av alla samtal till GIC om receptfria substanser
handlar om medel mot värk och feber, och den i särklass vanligaste substansen samtalen
gäller paracetamol. Antalet samtal som gällde tillbud/förgiftningar med paracetamol ökade
under studieperioden.
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
20(27)
9. Definitioner
Dagligvaruhandel
Butiker utanför apotek som säljer receptfria läkemedel definieras som
dagligvaruhandel. Dessa butiker samt apotek innefattas i paraplybegreppet
detaljhandel.
Egenvård
Världshälsoorganisationen WHO använder följande definition; ”the ability of
individuals, families and communities to promote health, prevent disease,
and maintain health and to cope with illness and disability with or without
the support of a healthcare provider” [78].
I Socialstyrelsens föreskrift Bedömningen av om en hälso- och
sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård [79] finns följande definition;
”hälso- och sjukvårdsåtgärd som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal
bedömt att en patient själv kan utföra. Egenvård är inte hälso- och sjukvård
enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)”.
Läkemedelsverkets definition av egenvård i relation till traditionella
växtbaserade läkemedel finns i dir 2001/83/EU art 16a [80]:
1. a) De har endast indikationer som är lämpliga för traditionella
växtbaserade läkemedel, vars sammansättning och ändamål är avsedda
och utformade för att användas utan läkares överinseende av diagnos eller
ordination eller övervakning av behandlingen.
Ordet egenvård nämns inte men i praktiken har det tolkats som att det är
egenvård som avses.
Ingen av ovanstående definitioner täcker helt in det fokus som hafts i den
här rapporten. Med egenvård avses i den här rapporten: ”de åtgärder som
en person själv utför för att upprätthålla hälsa och välbefinnande, under en
begränsad tid, med receptfria läkemedel avsedda för att användas utan
läkares överinseende av diagnos eller ordination eller övervakning av
behandlingen”.
Konsument
Definieras inte i Socialstyrelsens termbank. I den här rapporten åsyftas
personer som använder receptfria läkemedel vid egenvård.
Läkemedel
Enligt Läkemedelslag (1992:859) samt Socialstyrelsens termbank så är
läkemedel: varje substans eller kombination av substanser som
tillhandahålls med uppgift om att den har egenskaper för att förebygga eller
behandla sjukdom hos människor eller djur, eller som kan användas på
eller tillföras människor eller djur i syfte att återställa, korrigera eller
modifiera fysiologiska funktioner genom farmakologisk, immunologisk eller
metabolisk verkan eller för att ställa diagnos.
Läkemedelsprodukt
Enligt Socialstyrelsens termbank är en läkemedelsproduk: ett namngivet
läkemedel med viss styrka och läkemedelsform.
Patient
Enligt Socialstyrelsens termbank är en patient en person som erhåller eller
är registrerad för att erhålla hälso- och sjukvård (som definieras som:
åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och
skador).
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
21(27)
Patientsäkerhet
Enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) och Socialstyrelsens termbank är:
Patientsäkerhet: skydd mot vårdskada
Patientersäkerhetsarbete: arbete som syftar till patientsäkerhet genom att
analysera, fastställa och undanröja orsaker till risker, tillbud och negativa
händelser.
Med risker för patientsäkerheten menas inom ramen för denna rapport de
typer av risker som patienten kan utsättas för vid användande av receptfria
läkemedel så som för hög eller låg dos av ett läkemedel,
dubbelmedicinering, otillräcklig effekt, biverkningar, bristande tilltro till
behandlingen, ökad förväxlingsrisk samt intoleransbesvär eller allergiska
reaktioner.
Receptbelagt läkemedel
Enligt Socialstyrelsens termbank = läkemedel som efter beslut av
Läkemedelsverket endast får lämnas ut från apotek mot recept eller
rekvisition.
Receptfritt läkemedel
I denna rapport avses med ett receptfritt läkemedel en aktivt verksam
substans i ett läkemedel som i någon läkemedelsform, förpackningsstorlek
eller styrka är receptfritt [81].
Receptfri försäljning
Enligt Socialstyrelsens termbank = försäljning av läkemedel utan recept.
I den här rapporten avses försäljningen av läkemedelsprodukter som sålts
receptfritt på apotek eller i detaljhandeln.
Ändamålsenlig användning
I den här studien har inte alla aspekter som WHO anger i sin definition
nedan studerats t.ex. har inte kostnadseffektivitet inkluderats. Fokus har
varit på en ändamålsenlig användning ur patientens synvinkel.
Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) definition innebär rationell
läkemedelsanvändning en effektiv, trygg, ekonomisk och ur patientens
synvinkel sett ändamålsenlig behandling. (Definition of rational use of
medicines: "Patients receive medications appropriate to their clinical needs,
in doses that meet their own individual requirements, for an adequate
period of time, and at the lowest cost to them and their community" [82].
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
22(27)
10. Referenser
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
Läkemedelsverket, Bilaga 1. Kartläggning av receptfria läkemedel: Allmänhetens
användning och riskbedömning. Rapport från Läkemedelsverket. Utlämnas på
begäran. . 2015.
Läkemedelsverket, Bilaga 2. Ungdomars uppfattning om läkemedel med fokus på
receptfria analgetika. Uppsala Universitet. Utlämnas på begäran. 2012.
Läkemedelsverket, Bilaga 3. Försäljning av receptfria läkemedel - Hur gör
personalen? Utlämnas på begäran. 2012.
Läkemedelsverket, Bilaga 4. Kartläggning av receptfria läkemedel:
Allmänhetens frågor till callcentra. Utlämnas på begäran. 2015.
Läkemedelsverket, Bilaga 5. Kartläggning av receptfria läkemedel:
Konsumenters biverkningsrapporter. Utlämnas på begäran. . 2015.
Läkemedelsverket, Bilaga 6. Kartläggning av receptfria läkemedel:
Samtal till Giftinformationscentralen om tillbud
och förgiftningar. Utlämnas på begäran. 2015.
Läkemedelsverket, Bakgrund och bedömningskriterier - receptfria
läkemedel utanför apotek. 2009.
Brass, E.P., Changing the status of drugs from prescription to over-the-counter
availability. N Engl J Med, 2001. 345(11): p. 810-6.
Brass, E.P., R. Lofstedt, and O. Renn, A decision-analysis tool for benefit-risk
assessment of nonprescription drugs. J Clin Pharmacol, 2013. 53(5): p. 475-82.
Regeringen, Regeringens proposition 2008/09:190. Handel med vissa receptfria
läkemedel. 2008.
Hemwall, E.L., Increasing access to nonprescription medicines: a global public
health challenge and opportunity. Clin Pharmacol Ther, 2010. 87(3): p. 267-9.
Soller, R.W., Evolution of self-care with over-the-counter medications. Clin Ther,
1998. 20 Suppl C: p. C134-40.
Renberg, T., Nationell läkemedelsstatistik. 2013, e-Hälsomyndigheten.
Läkemedelsverket. Receptfri handel utanför apotek. [cited 2015 25 maj]; Available
from: https://lakemedelsverket.se/receptfrittibutik
Bond, C. and P. Hannaford, Issues related to monitoring the safety of over-the-counter
(OTC) medicines. Drug Saf, 2003. 26(15): p. 1065-74.
Millier, A., J. Cohen, and M. Toumi, Economic impact of a triptan Rx-to-OTC switch
in six EU countries. PLoS One, 2013. 8(12): p. e84088.
Mahecha, L.A., Rx-to-OTC switches: trends and factors underlying success. Nat Rev
Drug Discov, 2006. 5(5): p. 380-5.
Pawaskar, M.D. and R. Balkrishnan, Switching from prescription to over-the counter
medications: a consumer and managed care perspective. Manag Care Interface, 2007.
20(1): p. 42-7.
Blenkinsopp, A. and C. Bradley, Patients, society, and the increase in self medication.
BMJ, 1996. 312(7031): p. 629-32.
Rutter, P.M., Over-the-counter medicines: their place in self-care. Br J Nurs, 2012.
21(13): p. 806-10.
Cohen, J., et al., Assessing the economic impact of Rx-to-OTC switches: systematic
review and guidelines for future development. J Med Econ, 2013. 16(6): p. 835-44.
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
23(27)
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28.
29.
30.
31.
32.
33.
34.
35.
36.
37.
38.
39.
40.
41.
Bradley, C.P. and C. Bond, Increasing the number of drugs available over the
counter: arguments for and against. Br J Gen Pract, 1995. 45(399): p. 553-6.
Hurwitz, J., et al., Patient knowledge and use of acetaminophen in over-the-counter
medications. J Am Pharm Assoc (2003), 2014. 54(1): p. 19-26.
Roumie, C.L. and M.R. Griffin, Over-the-counter analgesics in older adults: a call for
improved labelling and consumer education. Drugs Aging, 2004. 21(8): p. 485-98.
Blaiss, M.S., et al., Consumer attitudes on cough and cold: US (ACHOO) survey
results. Curr Med Res Opin, 2015: p. 1-12.
Westerlund, T., Grenholm, A., Magnusson, M., Nemeth-Lundberg, E., PettersonDroguet, E., Surkovic, S., Fäldt, A., Customer selection, knowledge and use of OTC
analgesics and NSAIDs. , in FIP Pharmacy World Congress. 2008: Basle,
Switzerland.
Westerlund, L.T., et al., Nonprescription drug-related problems and pharmacy
interventions. Ann Pharmacother, 2001. 35(11): p. 1343-9.
Westerlund, T., et al., A retrospective analysis of drug-related problems documented
in a national database. Int J Clin Pharm, 2013. 35(2): p. 202-9.
Westerlund, T., I.L. Andersson, and B. Marklund, The quality of self-care counselling
by pharmacy practitioners, supported by IT-based clinical guidelines. Pharm World
Sci, 2007. 29(2): p. 67-72.
Europaparlamentet, Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) nr 1235/2010
och direktiv 2012/84/EU).
Asseray, N., et al., Frequency and severity of adverse drug reactions due to selfmedication: a cross-sectional multicentre survey in emergency departments. Drug Saf,
2013. 36(12): p. 1159-68.
Hazell, L., et al., How do patients contribute to signal detection? : A retrospective
analysis of spontaneous reporting of adverse drug reactions in the UK's Yellow Card
Scheme. Drug Saf, 2013. 36(3): p. 199-206.
Banerjee, A.K., et al., Patient-Reported Outcome Measures in Safety Event Reporting:
PROSPER Consortium guidance. Drug Saf, 2013. 36(12): p. 1129-49.
Hazell, L. and S.A. Shakir, Under-reporting of adverse drug reactions : a systematic
review. Drug Saf, 2006. 29(5): p. 385-96.
Lau, D.T., Consumer medication management and error. Clin Ther, 2008. 30(11): p.
2156-8.
Cooper, R.J., 'I can't be an addict. I am.' Over-the-counter medicine abuse: a
qualitative study. BMJ Open, 2013. 3(6).
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2010/84/EU, in L 348/74, E.
Unionen, Editor. 2010, Europeiska unionens officiella tidning: Strasbourg.
Sharif, S.I., et al., Trends of home drug storage and use in different regions across the
northern United Arab Emirates. Med Princ Pract, 2010. 19(5): p. 355-8.
Trajanovska, M., et al., Parental management of childhood complaints: over-thecounter medicine use and advice-seeking behaviours. J Clin Nurs, 2010. 19(13-14): p.
2065-75.
Unruh, A.M., Gender variations in clinical pain experience. Pain, 1996. 65(2-3): p.
123-67.
Trajanovska, M., et al., Use of over-the-counter medicines for young children in
Australia. J Paediatr Child Health, 2010. 46(1-2): p. 5-9.
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
24(27)
42.
43.
44.
45.
46.
47.
48.
49.
50.
51.
52.
53.
54.
55.
56.
57.
58.
59.
Konsumentverket, Omregleringen av apoteksmarknaden - Redovisning av ett
regeringsuppdrag. 2011.
Calamusa, A., et al., Factors that influence Italian consumers' understanding of overthe-counter medicines and risk perception. Patient Educ Couns, 2012. 87(3): p. 395401.
Cuzzolin, L. and G. Benoni, Safety of non-prescription medicines: knowledge and
attitudes of Italian pharmacy customers. Pharm World Sci, 2010. 32(1): p. 97-102.
Wilcox, C.M., B. Cryer, and G. Triadafilopoulos, Patterns of use and public
perception of over-the-counter pain relievers: focus on nonsteroidal antiinflammatory
drugs. J Rheumatol, 2005. 32(11): p. 2218-24.
Westerlund, T., Åberg, M., Adolescents’ thoughts about and experiences with
medications and their use- not without my mother., in FIP Pharmacy World Congress.
2009: Istanbul, Turkey.
Ary, D.V., et al., Adolescent problem behavior: the influence of parents and peers.
Behav Res Ther, 1999. 37(3): p. 217-30.
Westerlund, M., J.O. Branstad, and T. Westerlund, Medicine-taking behaviour and
drug-related problems in adolescents of a Swedish high school. Pharm World Sci,
2008. 30(3): p. 243-50.
Koushede, V., et al., Use of over-the-counter analgesics is associated with perceived
stress among 25-44-year-olds: a national cross-sectional study. Scand J Public
Health, 2010. 38(5): p. 474-80.
Koushede, V., et al., Use of over-the-counter analgesics and perceived stress among
25-44-year olds. Pharmacoepidemiol Drug Saf, 2010. 19(4): p. 351-7.
Hanna, L.A. and C.M. Hughes, 'First, do no harm': factors that influence pharmacists
making decisions about over-the-counter medication: a qualitative study in Northern
Ireland. Drug Saf, 2010. 33(3): p. 245-55.
Shehnaz, S.I., A.K. Agarwal, and N. Khan, A systematic review of self-medication
practices among adolescents. J Adolesc Health, 2014. 55(4): p. 467-83.
Siebers, R., et al., High blood pressure advice given by natural health food stores. N Z
Med J, 2009. 122(1293): p. 3566.
Benrimoj, S.I., et al., Monitoring quality standards in the provision of nonprescription medicines from Australian Community Pharmacies: results of a national
programme. Qual Saf Health Care, 2007. 16(5): p. 354-8.
Berger, K., C. Eickhoff, and M. Schulz, Counselling quality in community
pharmacies: implementation of the pseudo customer methodology in Germany. J Clin
Pharm Ther, 2005. 30(1): p. 45-57.
Svarstad, B.L., D.C. Bultman, and J.K. Mount, Patient counseling provided in
community pharmacies: effects of state regulation, pharmacist age, and busyness. J
Am Pharm Assoc (2003), 2004. 44(1): p. 22-9.
Weiss, M.C., et al., Use of simulated patients to assess the clinical and communication
skills of community pharmacists. Pharm World Sci, 2010. 32(3): p. 353-61.
Tully, M.P., A. Beckman-Gyllenstrand, and C.B. Bernsten, Factors predicting poor
counselling about prescription medicines in Swedish community pharmacies. Patient
Educ Couns, 2011. 83(1): p. 3-6.
Watson, M.C., et al., Simulated patients in the community pharmacy setting. Using
simulated patients to measure practice in the community pharmacy setting. Pharm
World Sci, 2004. 26(1): p. 32-7.
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
25(27)
60.
61.
62.
63.
64.
65.
66.
67.
68.
69.
70.
71.
72.
73.
74.
75.
76.
Schneider, C.R., et al., Measuring the assessment and counseling provided with the
supply of nonprescription asthma reliever medication: a simulated patient study. Ann
Pharmacother, 2009. 43(9): p. 1512-8.
Mesquita, A.R., et al., Developing communication skills in pharmacy: a systematic
review of the use of simulated patient methods. Patient Educ Couns, 2010. 78(2): p.
143-8.
Kurko, T., et al., Nicotine replacement therapy practices in Finland one year after
deregulation of the product sales--has anything changed from the community
pharmacy perspective? Health Policy, 2009. 91(3): p. 277-85.
Maywald, U., et al., First patient-centered drug information service in Germany--a
descriptive study. Ann Pharmacother, 2004. 38(12): p. 2154-9.
Pohjanoksa-Mantyla, M.K., et al., Utilization of a community pharmacy-operated
national drug information call center in Finland. Res Social Adm Pharm, 2008. 4(2):
p. 144-52.
Rosenberg, J.M., et al., Pharmacist-operated drug information centers in the United
States. Am J Health Syst Pharm, 1995. 52(9): p. 991-6.
Amoako, E.P., L. Richardson-Campbell, and L. Kennedy-Malone, Self-medication
with over-the-counter drugs among elderly adults. J Gerontol Nurs, 2003. 29(8): p.
10-5.
Harmark, L., F. van Hunsel, and B. Grundmark, ADR Reporting by the General
Public: Lessons Learnt from the Dutch and Swedish Systems. Drug Saf, 2015. 38(4):
p. 337-47.
van Hunsel, F., et al., The proportion of patient reports of suspected ADRs to signal
detection in the Netherlands: case-control study. Pharmacoepidemiol Drug Saf, 2011.
20(3): p. 286-91.
van Hunsel, F., et al., Experiences with adverse drug reaction reporting by patients:
an 11-country survey. Drug Saf, 2012. 35(1): p. 45-60.
Aagaard, L., L.H. Nielsen, and E.H. Hansen, Consumer reporting of adverse drug
reactions: a retrospective analysis of the Danish adverse drug reaction database from
2004 to 2006. Drug Saf, 2009. 32(11): p. 1067-74.
Anderson, C., et al., Assessing the usability of methods of public reporting of adverse
drug reactions to the UK Yellow Card Scheme. Health Expect, 2012. 15(4): p. 433-40.
de Langen, J., et al., Adverse drug reaction reporting by patients in the Netherlands:
three years of experience. Drug Saf, 2008. 31(6): p. 515-24.
Aagaard, L. and E.H. Hansen, Consumers' reports of suspected adverse drug reactions
volunteered to a consumer magazine. Br J Clin Pharmacol, 2010. 69(3): p. 317-8.
Aagaard, L. and E.H. Hansen, Adverse drug reactions reported by consumers for
nervous system medications in Europe 2007 to 2011. BMC Pharmacol Toxicol, 2013.
14: p. 30.
Inch, J., M.C. Watson, and S. Anakwe-Umeh, Patient versus healthcare professional
spontaneous adverse drug reaction reporting: a systematic review. Drug Saf, 2012.
35(10): p. 807-18.
McLernon, D.J., et al., Adverse drug reaction reporting in the UK: a retrospective
observational comparison of yellow card reports submitted by patients and healthcare
professionals. Drug Saf, 2010. 33(9): p. 775-88.
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
26(27)
77.
78.
79.
80.
81.
82.
O'Rourke, M., M.R. Garland, and P.A. McCormick, Ease of access is a principal
factor in the frequency of paracetamol overdose. Ir J Med Sci, 2002. 171(3): p. 14850.
WHO, Self-care in the Context of Primary Health Care. Report of the Regional
Consultation, Bangkok, Thailand. . 2009.
Socialstyrelsen, Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 2009:6 Bedömningen av om en
hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. . 2009.
EMA, EMA/HMPC/473587/2011Committee on Herbal Medicinal Products (HMPC)
Public statement on the interpretation of therapeutic indications appropriate to
traditional herbal medicinal products in Community herbal monographs. 2011.
EU-kommissionen., Guideline on changing the classification for the supply of a
medicinal product for human use.
WHO, Rational Use of Drugs and Irrational Drug Combinations. 1985.
SLUTRAPPORT KARTLÄGGNING AV RECEPTFRIA LÄKEMEDEL
27(27)
