Bronsåldern
Bronsåldern sträcker sig från 1700 till
500 f.Kr. Forskare har delat in perioden
i sex delar. Period ett till tre räknar man
till äldre bronsåldern, perioden fyra till
sex kallar vi yngre bronsåldern. Varför vi
kallar den här perioden Bronsåldern handlar helt enkelt om att det förekommer
en hel del föremål av brons under den här
tidsperioden.
Men man använder även flinta och andra
stenredskap under bronsåldern. Brons
används också under järnåldern. Och
järn börjar användas redan under bronsåldern. Övergångarna mellan sten-, bronsoch järnålder har alltså inte skett över en
natt, utan gradvis. Det tog säkert många
år från att det första bronsföremålet dök
upp i Sverige tills att bronset blev känt
bland allmänheten och vi började tillverka
egna bronsföremål.
Brons
Brons är en legering av koppar och tenn.
För att få brons tillsatte man vanligen en
tiondel tenn till kopparen. Man har hittat
spår av den här processen på boplatserna.
Brons, koppar och tenn importerades från
södra och västra Europa. Det var också därifrån man fick kunskap om de olika materialen.
På den här tiden utvann man beståndsdelarna i brons långt utanför Sveriges nuvarande gränser. Tenn kom främst från Cornwall i England, medan koppar bröts i gruvor
nere på kontinenten, till exempel i alperna
och på den Iberiska halvön.
Långväga
handel
Brons var ett eftertraktat material och
under bronsåldern utvecklades ett internationellt nätverk för handel och utbyte
av metaller. För att få tag på brons var
man tvungen att resa till kontinenten.
Handelsresande var ett alldeles speciellt
skrå. Det var en grupp som behärskade
navigationskonst, hantverk, krigskonst,
metall, internationella koder och språk.
För att knyta nya allianser följde ofta representanter för samhällets ledarskikt
med på resorna. En del forskare menar
att skeppen på hällarna och placeringen
av hällristningarna kan ses som ett led
i den ökande handeln som växte fram i
samband med importen av bronsföremål
till södra Skandinavien.
Man kan följa de här nätverken för handel
från Främre Orienten, ut i Medelhavet,
upp genom Centraleuropa och till Södra
delarna av Skandinavien. Metallens väg
till norden gick dels via flodsystemen i
Centraleuropa som Elbe, Oder, Rhen och
Donau. En annan väg gick från Medelhavet, runt den Iberiska halvön, längs
franska kusten och genom Nordsjön till
Kattegatt.
Bohuslän låg väldigt strategiskt till som
sista anhalt och kan ha fungerat som en
viktig plats för bronshandeln. När man
har gjort nya analyser av bronsföremål
kan man se att de flesta består av metall
från västra Medelhavet och de Brittiska
öarna.
Jordbruk
och odling
Jordbruk införs kring 3900 f Kr i södra
delarna av Sverige, upp till Bohuslän,
Västergötland, Närke, Västmanland och
Uppland. Det ser ungefär likadant ut över
hela området. Men på den här tiden var
jordbruket inte detsamma som idag.
Det var en blandning av odlad mark, tama
djur och vilt. Och det fanns många lokala
variationer. Efter hand valde människorna
olika lösningar. Somliga odlade vissa typer
av växter och hade vissa sorters djur,
andra valde annat, allt efter behov och
vilken del av landet människorna bodde i.
Det dröjde lång tid innan jordbruket spritt
sig över det område som vi idag kallar
Sverige.
Jordbrukets redskap
Under bronsålder var plogen ännu inte
uppfunnen, man använde en årder. Skillnaden är att en plog vänder jorden medan
ett årder rispar jorden. Med ett årder får
man köra fram och tillbaka åt olika håll,
flera gånger.
Årderspår kan hittas vid arkeologiska
utgrävningar i form av ett rutmönster
i marken. Oftast under gravhögar eller
liknande där de inte har suddats ut av
senare tiders plöjning. Det finns så kallade plöjningsscener på hällristningar,
men i själva verket rör sig om årder som
dras av ett eller två dragdjur, antingen
oxar eller hästar.
Genom hela bronsåldern tillverkade man
oftast skäror av flinta i form av flintspån.
Under äldre bronsålder fanns också
halvmånformade flintskäror. Så småningom började man använda skäror av brons
och mot slutet av yngre bronsåldern dyker
de första skärorna i järn upp. Järn började
tillverkas i Skandinavien omkring 1000800 f Kr, men man har hittat föremål av
järn som är ytterligare några århundraden
äldre.
Från jord till bord
Under Bronsåldern lagade människorna
mat över öppen eld eller i kokgropar. Ibland
brände de vid sin mat. Eftersom vi kan analysera de fastbrända resterna på krukskärvor vet vi en del om vad de åt. Men mycket
av det som användes vid matlagning, som
trä, näver och bast har försvunnit för länge
sedan.
Människorna åt frukt, nötter, bär, fisk och
vilt, de slaktade sina husdjur för att få kött.
Antagligen använde de också mjölk från
djuren. De tappade förmodligen de också
regelbundet på blod. Det är en vanlig ingrediens i de matrester som vi hittar.
Benresterna visar också att de åt märgen.
När man tittar på skelett från den här tiden
så skiljer det sig mellan människor som ätit
mycket mat från havet och de som mest
ätit djur som levde på land. Det går också
att se om en människa har ätit mer växter
eller djur.
Hus och hem
Hur bodde då bronsålderns människor?
Det finns många varianter och undantag,
men vanligast var ändå långhusen. Från
tidig neoliticum till bronsålderns andra
period är husen tvåskeppiga och taket
bärs upp av en stolprad i mitten av huset.
De här husen kunde stå i upp till hundra
år. Man fick förstås göra om- och tillbyggnader och reparera husen. Ibland fanns
också ett uthus på gården och även ett
fähus till djuren. Från den tredje perioden
av bronsåldern är husen ofta treskeppiga. Då bärs taket upp av bockar av
parvis ställda stolpar. På så vis kunde de
använda klenare virke. De här husen var
inte lika hållbara, de hade en livslängd på
cirka 60 år.
Gården bestod av ett bostadshus och
ett eller två uthus. Dessutom fanns det
förrådsgropar,
kokgropar,
eldstäder,
avfallsgropar, skärvstenshögar, brunnar
och lertäkter. Området var med andra
ord ganska stort. Ibland använde man en
del av bostadshuset som fähus, människorna bodde alltså tillsammans med sina
djur. När man övergav ett hus byggde man
ofta ett nytt alldeles intill det gamla. Man
byggde sällan hus bredvid varandra. Det
var ovanligt med byar.
Djuren på gården
Naturligtvis fanns det djur på en bronsåldersgård. Det äldsta av våra tamdjur är
hunden. Redan för 25 000 år sedan tämjdes de första vargarna i Central- och
Östeuropa.
De äldsta svenska fynden av hundar är
från 8000 – 7000 f Kr. De hade en mankhöjd
på 30 - 60 cm. Antagligen användes de
till jakt, för att vakta och som vallhundar.
Med jordbrukets intåg började man också
använda våra vanligaste tamdjur.
Karda spinna väva
De äldsta tygerna av ulltråd som hittats i
Sverige är från den andra och tredje perioden av bronsåldern. Vi har också hittat
både vävtyngder och sländtrissor. Ännu
äldre är fynd av krukskärvor med mönster
som gjorts med snören som tryckts mot
den fuktiga leran, eller neolitiska fisknät
av lindbast.
Fåren tappade själva sin ull någon gång i
maj, juni. Man behövde alltså inte klippa
dem. Antingen drog man av ullen från
fåren eller så samlade man in den där
fåren gått och betat. Här på gården har
vi gutefår som också tappar sin ull själva.
Troligen vävde man på en upprättstående
vävstol. Det antyder i varje fall vävtyngderna. Man använde också en teknik
som liknar stickning som kallas nålbindning. Det är inte otänkbart att människorna färgade sina tyger med växter under
bronsåldern, även om det inte finns några
fynd som bekräftar det. Det finns också
några få fynd av skinnkläder.
Bronsålderns
människor
Hur såg en familj ut under bronsåldern
och hur många människor bodde i ett
hus? Kanske var det mamma, pappa, barn
och mor- och farföräldrar. Eller så var det
på något helt annat sätt. Forskarna har
jämfört med de gravar vi har hittat från
bronsåldern och de tror att det fanns tre
vuxna av varje kön plus två till fyra barn i
ett hushåll. Vi kan också se hur gamla de
blev genom att undersöka skelett som vi
har hittat i gamla gravar. Man kan också se
att medellängden var någonstans mellan
170 och 180 centimeter.
Skelettet visar också spår av en del sjukdomar, näringsbrist och olika förslitningsskador. Man kan också se att de fick
mer hål i tänderna när man började äta
fler produkter från jordbruket.
En del forskare menar att vi under
bronsålder för första gången börjar se
ett samhälle där det finns skillnader i
hur mycket människor äger och har. Det
börjar dyka upp släkter som samlar på
sig ägodelar och som har högre status än
andra. Vi hittar ibland praktfulla gravar
med många metallföremål. En del tjänade mer på handel och jordbruk än andra.
Alla hade inte saker av brons eller koppar.
Det var föremål med en stark laddning och
visade på makt och prestige. ”Vanliga”
människor använde fortfarande oftast en
flintyxa istället för en bronsyxa.
