Postpalatial bronsålder
•De mykenska palatsekonomierna kollapsade under perioden
1250-1200 f.Kr. (LH IIIB2).
•Den mykenska kulturen i övrigt lever dock kvar under ytterligare
drygt ett sekel 1200-1050 f.Kr. (LH IIIC), om än i förändrad form.
•Övergången till järnåldern 1100-1000 f.Kr. var en process med
flera gradvisa förändringar i social organisation, omvärldskontakter och materiell kultur.
•Den mest uppenbara förändringen är det skarpa brottet i den
administrerade och politiskt centraliserade ekonomin. Skriften och
monumentalarkitekturen försvinner, det institutionaliserade utbytet
med andra kulturer upphör och en prestigeekonomi för den
högsta eliten går förlorad.
Palatsekonomiernas kollaps
Vad förebådade den?
• Utbyggnader av befästningarna, bl.a.
för att säkra vattenförsörjning
• Kraftigt växande och specialiserad
ekonomi. Eventuellt överutnyttjande
av jordar och sårbarhet.
• Bevakning av Pylos kust (linear B, OKA tavlorna)
Källhuset i Mykene
Palatsekonomiernas kollaps
Vad hände?
• Förstörelse och eldhärjning av mykenska palats (Mykene,
Tiryns, Midea, Thebe, Gla, Menelaion, Pylos).
• Övergivna bosättningar och avfolkning av regioner, bl.a. en
massiv avfolkning av landskapet Messenien.
• Förändringar i materiell kultur.
Palatsekonomiernas kollaps
Föreslagna orsaker
• Ekonomiska faktorer (framförallt handelsavbrott)
• Klimatförändringar (torka)
• Interna, sociala omstörtningar
• Invasion/influx av större eller mindre folkgrupper
från utanför den egeiska världen
• Förändringar i militär teknik
Palatsekonomiernas kollaps
Invasion / Influx av folk
’Barbarian ware’
’Handmade and burnished ware’
Lokalt producerad, handgjord keramik
av icke-mykensk karaktär
I tidiga LH IIIC kontexter: t.ex. Mykene,
Lefkandi, Korakou, Tiryns, Aigeira,
Sparta (Menelaion).
Föreslagen härstamning:
centrala Donauområdet
Palatsekonomiernas kollaps
Samtida förstörelser
c. 1225-1175 f.Kr.
Palatsekonomiernas kollaps
Handelsavbrott – Sjöfolken
Ramses III i krig mot sjöfolken (stele, Medinet Habu)
Palatsekonomiernas kollaps
Jordbävning?
Kriterier för att identifiera jordbävningar
i det förflutna, bl.a.:
- Raserade eller strukturförändrade murar
- Skelett av människor dödade och
begravda under rasmassor från förstörda
byggnader.
- Regionala förstörelsemönster
- Förstörelse och snabb återuppbyggnad
’earthquake storm’?
Förstörelselager från c. 1250 f.Kr. med ett skelett i
dörröppningen. En kvinna som fått skallen krossad
av en fallande sten (Panagiakomplexet, Mykene).
Slutet av den sena bronsåldern
Tiden efter 1200 f.Kr.
• Viss omförflyttning av människor
• Utflyttning till Cypern (i två omgångar) t.ex. Enkomi, Sinda
• Achaia och de joniska öarna (stor ökning av gravar),östra
Attika: Perati
•
•
•
•
•
Fortsatt liv på ett mindre storskalig nivå
Inga storskaliga byggnadsprojekt
Linear B faller i glömska
Keramisk försämring
Färre nya gravar, men introduktion av kistgravar och
kremationer
Slutet av den sena bronsåldern
Perati i östra Attika
Slutet av den sena bronsåldern
Tiryns
Slutet av den sena bronsåldern
Tiryns
Lågstaden
Nybyggnation
”Unterburg”
Slutet av den sena bronsåldern
Tiryns – LH IIIC helgedomar (1190-1065 f.Kr.)
Rum 117
’Früh’
Rum 110
’Entwickelt-fortgeschritten’
Rum 110
’Spät’
Slutet av den sena bronsåldern
Tiryns – Fynd från kultrummen 117 OCH 110
Slutet av den sena bronsåldern
Slutet av den sena bronsåldern
Koukounaries på Paros
Bottenvåningen av ett stort
rumskomplex. Förstördes i mitten
av LH IIIC.
Slutet av den sena bronsåldern
Greklands järnålder 1050-700 f.Kr.
Den äldsta järnåldern i det egeiska området är dåligt känd på
grund av att bosättningar överges (=befolkningsminskning) och
en mera småskalig, enklare materiell kultur (förändrad ekonomi
och social organisation).
Omvärldskontakterna upphör inte, men blir mera sporadiska och
utbytet präglas av opportunism snarare än systematik.
Kontrasterna mellan de mykenska palatsekonomiernas höjdpunkt
och de små samhällena under framförallt 900- och 800-talen f.Kr.
är slående. Perioden mellan 1050 och 700 f.Kr. kallas därför ofta
för ”De Mörka Århundradena” (”the Dark Ages”).
Den relativa kronologin är, liksom under mykensk tid, uppbyggd
kring förändringar i keramiken. Den bemålade keramiken är
dekorerad med geometriska (och koncentriska) mönster.
Greklands järnålder
Regionala skillnader inom keramiktillverkningen samt det faktum
att få stratifierade bosättningar från tidig järnålder har grävts ut
gör att periodindelningarna är ungefärliga.
Protogeometrisk
(EPG, MPG, LPG)
1050-900 f.Kr.
Tidiggeometrisk
(EG I-II)
900-840 f.Kr.
Mellangeometrisk
(MG I-II)
840-740 f.Kr.
Sengeometrisk
(LG Ia-b, IIa-b)
740-700 f.Kr.
Materiell kultur
• Antalet bosättningar minskar markant under LH IIIC-PG. En del
nygrundade platser, framförallt på öarna och i kustområden, tyder
på omfattande folkomflyttningar.
• Kremeringsgravar finns belagda från 1100-talet f.Kr., främst i
Perati i östra Attika och i Ialysos på Rhodos. Det nya
begravningsskicket blir alltmer vanligt under de närmaste två
hundra åren och dominerar totalt från slutet av 900-talet f.Kr.
• Individuella gravar blir normen under järnåldern, förutom i en del
specifika fall.
• Järnföremål förekommer visserligen före 1050 f.Kr. men i mycket
begränsad omfattning. Metallen ersätter gradvis brons under 900talet f.Kr. Brons används sedan i vissa sammanhang (t.ex.
votivgåvor, statyer).
• Enklare och mera småskalig arkitektur. Husen är ofta fristående
och absidformade med sadeltak. En stensockel med
överbyggnad i trä är vanligast.
Järnföremål före 1050 f.Kr.
Tidiga järnföremål
• Smycken från
protogeometriska och
geometriska gravar
• Pyroteknisk utveckling
• Nya strategier för att uttrycka
status och begränsa tillgång
(kontroll av ”know-how”
snarare än råvaror)
Samhällsorganisation
• Inga regionala maktstrukturer (wanax); inom individuella
bosättningar kan vissa hierarkier identifieras (basileus); hushållet
(oikos) och familjen är den grundläggande ekonomiska enheten.
• Utbytet sker främst med den Cypern, den levantinska kusten och
Anatoliens västkust. Kontakten med feniciska handelsskepp viktig.
• Under 700-talet mycket handel med kustområdena kring Svarta
havet och Italien (kolonisering).
• Under 700-talet ökar befolkningen igen och en ny samhällsform
framträder i stadsstaterna, poleis.
• Helgedomar blir en ny arena för status (time) och tävlan (agon). En
del blir så betydelsefulla att människor vallfärdar dit (de
panhellenska helgedomarna främst i Delfi, Olympia och på Delos,
men även i Isthmia, Nemea, Dodona och på Kalaureia)
Nichoria
”Chieftain’s Dwelling” i Unit IV-1. Bland absidhusen i Nichoria avviker
detta genom sin storlek och det runda altaret(?) i det centrala rummet.
Bosättningen omfattade ungefär 40 familjer eller 200 individer.
Lefkandi - Toumba
Ett protogeometriskt långhus med två
gravar under en tumulus. Den ena
graven innehöll resterna efter en
kremerad man och en inhumerad
kvinna; i den andra fanns fyra hästar.
Huset - oikos
Modeller från 700-talet f.Kr. av hus eller helgedomar från Perachora och Argos
Gravar i Athen
Järnåldersfynd från Athen kommer i
huvudsak från gravar. De låg vanligtvis i
utkanten av staden och flyttades utåt
allteftersom bebyggelsen växte.
Tidiggeometrisk keramik
Pyxis med lock med modeller av spannmålsmagasin. Reflekterar möjligen
de senare sociala klasser som bestämdes av hur mycket spannmål man
producerade. Den högsta klassen kunde producera över 500 medimnoi.
Från en tidiggeometrisk kremationsbegravning av en kvinna, 850 f.Kr.
Tidiggeometrisk keramik
Protogeometrisk keramik
Protogeometrisk hydria och amfora, 975-950 f.Kr. En snabbare drejskiva och
användandet av passare för att göra cirklar utmärker keramiken.
Geometrisk keramik
Tidiggeometrisk amfora
Mellangeometrisk pyxis
Den bemålade keramiken får alltmer tät dekoration i form av linjära motiv, cirklar,
meandrar, svastikor, zig-zag, etc. under loppet av den geometriska perioden.
Sengeometrisk keramik
”Dipylon-amforan”, Athen, ca. 750 f.Kr.
Krukorna användes som gravmarkörer för
aristokrater på begravningsplatsen i Dipylon.
Människoframställningarna är de första sedan
den mykenska kulturens sammanbrott.
Sengeometrisk keramik
Krater, Dipylon, Athen, ca. 750 f.Kr. Notera
begravnings- och krigsscenen.
Cirklar med nya verktyg
Votivgåvor
Från tidigt 700-tal finns de första beläggen för att vissa helgedomar får panhellensk betydelse. Lämningarna från denna tid består av gåvor, s.k. votiver,
till gudarna. Altaret med en sakral inhägnad, temenos, karaktäriserar den
äldsta kulten under järnåldern. Tempel och kultstatyer är senare fenomen.
Alfabetet
Feniciska alfabetet (läs från höger till vänster)
Alfabetet
“Nestors kopp”, en kotyle,
importerad från Rhodos,
deponerad i Pithekoussai ca 720
f.Kr., med inskrift:
“Nestor ha a fine drinking cup,
but anyone who drinks from this
cup will soon be struck with
desire for fair-crowned
Aphrodite.”
Inskrift på sengeometrisk oinochoe,
740 f.Kr., Dipylon, Athen
Nya världar öppnar sig
Under det andra kvartalet av det första årtusendet f.Kr. blev Medelhavet återigen
ett nav för spridningen av människor, idéer och varor från olika kulturer längs
dess kuster. Alfabetet introduktion i Grekland är bara ett av flera uttryck för detta.
Till skillnad mot bronsålderns internationalism i de östra delarna av Medelhavet
kom detta ”uppvaknande” att få bestående konsekvenser.
Homeros
• Homeros (Ὅμηρος) har alltsedan antiken
ansetts vara en historisk individ men en
del forskare är tveksamma.
• Flera städer gjorde anspråk på att vara
hans födelseort; troligtvis var det
någonstans i de joniska områdena på
Mindre Asiens västkust (Smyrna eller
Chios).
• Homeros tillskrivs traditionellt Iliaden och
Odyssén, men forskare är eniga att
verken i sin slutgiltiga form är kulmen på
en mycket lång muntlig tradering.
• Iliaden är troligtvis något äldre än
Odyssén, men båda texterna härrör
troligtvis från början av 700-talet f.Kr. och
utgör i så fall västerlandets äldsta epik.
Romersk byst i British Museum,
idealiserad bild
• Skrifternas betydelse genom tiderna har
varit enorm och utgör alltjämt inspiration
genom sina tidlösa motiv (ära, hämnd,
öde, resan, hemkomst, etc).
Hesiodos
• Hesiodos (Ἡσίοδος) levde under mitten
av 700-talet f.Kr. i Askra i Boeotien. En
del knapphändiga självbiografiska detaljer
framgår i hans skrifter.
• Han skrev en text om jordbruk, Verk och
Dagar (Works and Days) och en annan
om världens och gudarnas härkomst,
Theogonin (Theogony).
• Verk och Dagar handlar främst om
människans vedermödor, men att arbete
lönar sig. Här beskrivs också människans
fem tidsåldrar.
Romersk byst i British Museum
• I Theogonin beskrivs genealogier
(släktskap) mellan olika gudar utförligt,
men också olika varianter på samma
myter.
Det närvarande förflutna
• Homeros bland andra berättar och därmed aktualiserar och upprätthåller
idéer kring forntiden, forntiden blir en del av kulturarvet (i antiken, och idag)
• Senare reseskildringar, ex. Pausanias, noterar och tolkar antika monument
• Offer invid gravar från bronsåldern (framförallt mykenska)
• Herokulter – offer till namngivna hjältar, ofta från den episka forntiden
