Fotavtryck av Sveriges befolkning

Fotavtryck av Sveriges
befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Rapport 5367 · april 2004
Fotavtryck av Sveriges befolkning
miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Malin Larsson
Naturvårdsverket
BESTÄLLNINGAR
Ordertelefon:
Orderfax:
E-post:
Postadress:
Internet:
08-505 933 40
08-505 933 99
[email protected]
CM Gruppen
Box 110 93
161 11 Bromma
www.naturvardsverket.se/bokhandeln
NATURVÅRDSVERKET
Tel:
Internet:
Postadress:
08-698 10 00 (växel)
www.naturvardsverket.se
Naturvårdsverket,106 48 Stockholm
ISBN 91-620-5367-1.pdf
ISSN 0282-7298
Elektronisk publikation
© Naturvårdsverket 2004
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Förord
Möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet Ingen övergödning beror till stor del på hur den
animaliska livsmedelsproduktionen ser ut i Sverige. Djurhållningen ger utsläpp av
ammoniak och nitrat från stallgödsel som bidrar till övergödning av mark och vatten. Av
de delmål som finns till Ingen övergödning finns det förutsättningar att nå målet om
minskade ammoniakutsläpp. En orsak till denna nedgång av ammoniakutsläppen är
minskningen av antalet livsmedelsproducerande djur som ägt rum i Sverige.
Vi kan inte överleva utan mat, men i Sverige har vi i nuläget råd att vara oberoende av
inhemsk produktion och kan förlita oss på importerade livsmedel. Vid uppföljning av
miljömålen bör man även väga in hur exporten av livsmedelsproduktionen påverkar
miljön. Exempelvis leder minskat ammoniak- eller kväveutsläpp i Sverige som en följd
av minskat djurantal till ökade utsläpp i andra delar av världen, då vi inte minskar vår
konsumtion utan istället importerar en större del av vår mat. Frågan är alltså om
produktionen sker på ett mindre miljöbelastande sätt i andra länder, eller om utsläppen till
och med kan öka och därmed indirekt påverka Sverige. Detta gäller särskilt gränsöverskridande miljöproblem som övergödningen av våra hav. Samtidigt är de betande djuren
en förutsättning för flera av delmålen i Ett rikt odlingslandskap, och en svensk råvaruproduktion av livsmedel är en förutsättning för en levande landsbygd och det öppna
landskapet. Antalet betande djur som kan hålla landskapet öppet minskar i Sverige på ett
högst oroande sätt. En allt större import av livsmedel innebär alltså inte bara en export av
miljöutsläpp, utan även att vi avhänder oss de positiva effekterna för biologisk mångfald
och natur- och kulturvärden som följer av livsmedelsproduktion och ett aktivt lantbruk.
Naturvårdsverket har tillsammans med Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet
regeringens uppdrag att utvärdera den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU, CAP
(Common Agricultural Policy). Föreliggande rapport är en förstudie till ett kommande
projekt inom utvärderingen av CAP:s miljöeffekter som kommer att studera om och hur
mycket en ökad livsmedelsimport leder till en export av miljöproblem, dvs. ökade utsläpp
i andra länder samt även den indirekta påverkan på Sverige.
Rapporten är beställd av Landmiljöenheten på Naturvårdsverket. Underlaget till rapporten
är framtaget av agronom Malin Larsson, Lantbyggbyrån, Falun. Författaren ansvarar
ensam för innehållet i rapporten.
3
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
4
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD.................................................................................................... 3
SAMMANFATTNING ................................................................................. 7
SUMMARY................................................................................................. 9
INLEDNING ............................................................................................. 11
Syfte.......................................................................................................................12
MATERIAL OCH METODER................................................................... 13
Metoder, källor och felkällor ..............................................................................13
Livsmedelskonsumtion och -produktion ...........................................................13
Djurantal ............................................................................................................14
Foderstater och foderproduktion........................................................................14
Arealanvändning och skördar ............................................................................16
Ammoniakavgång..............................................................................................17
Utlakning av kväve ............................................................................................17
Utlakning av fosfor ............................................................................................18
Avfall och kretslopp...........................................................................................18
RESULTAT OCH DISKUSSION.............................................................. 19
Livsmedelskonsumtion ........................................................................................19
Spannmål ...........................................................................................................19
Potatis.................................................................................................................19
Ärter ...................................................................................................................19
Frukt och grönsaker ...........................................................................................19
Kött och mjölk ...................................................................................................20
Övriga livsmedel................................................................................................20
Djurantal...............................................................................................................21
Foderstater och foderproduktion .......................................................................22
Proteinfoder .......................................................................................................23
Spannmål ...........................................................................................................25
Vallfoder ............................................................................................................25
Bete ....................................................................................................................25
5
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Arealanvändning och skördar ............................................................................25
Självförsörjningsgrad.........................................................................................26
Spannmål ...........................................................................................................28
Oljeväxter...........................................................................................................28
Baljväxter...........................................................................................................28
Vall.....................................................................................................................29
Betesmark ..........................................................................................................29
Ammoniakavgång ................................................................................................30
Kväveutlakning ....................................................................................................31
Förlust av fosfor ...................................................................................................33
Avfall och kretslopp.............................................................................................33
Känslighetsanalys av materialet .........................................................................35
SLUTSATSER ......................................................................................... 36
TACK ....................................................................................................... 38
REFERENSER......................................................................................... 39
Personliga meddelanden......................................................................................40
TABELLBILAGA ..................................................................................... 41
6
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Sammanfattning
Med fotavtryck avses i denna rapport människans spår i naturen genom resursförbrukning
och genom denna förbruknings miljöpåverkan. Ett lands ekologiska fotspår (ecological
footprints) är ett mått på arealen produktiv mark som krävs för att klara av landets
konsumtion och avfallsproduktion.
I Sverige går trenden mot minskad självförsörjningsgrad och ökad import av kött,
mjölkprodukter och proteinfoder till husdjuren. Det innebär en förflyttning av miljöpåverkan, ofta negativ sådan, till andra länder. Det innebär även att vi avsäger oss
möjligheten till positiv miljöpåverkan, såsom hävd av det inhemska landskapet, och att
kväveutsläppen i Sverige minskar något.
Syftet med denna studie är att finna vilken miljöbelastning som livsmedelsproduktionen i
Sverige har vid dagens konsumtionsnivå, dels utifrån situationen år 2000-2001 då en
betydande del av de livsmedel vi själva kan producera importerades, dels i en simulerad
situation då vi skulle vara självförsörjande med de baslivsmedel vi själva kan producera
samt helt självförsörjande med djurfoder. I rapporten kvantifieras de arealer som skulle
krävas för självförsörjning. Miljöpåverkan från den ökade arealanvändningen skattas.
Fotavtrycksberäkningarna inskränks till kväveutlakning, ammoniakemissioner och direkt
markanvändning för produktion av djurfoder och baslivsmedel.
Beräkningarna baseras på konsumtions- och produktionsvolymer för skördeåret juli
2000-juni 2001. Självförsörjningsgraden har ytterligare minskat mellan 2001 och 2003,
vilket inte finns med i beräkningarna i denna rapport. För 2000/01 kartlades utifrån
befintlig statistik svensk produktion, konsumtion, export och import av de viktigaste
livsmedlen och fodermedlen som kan produceras i Sverige (spannmål, potatis, baljväxter,
oljeväxter, vallfoder och bete, mjölk, ägg och kött av olika slag). Likaledes skattades
utsläppen i Sverige av kväve från inhemsk produktion. Därefter beräknades en ny balans
efter behovet vid självförsörjning.
Under det aktuella året fanns ingen överproduktion för någon del av jordbruket utom
för spannmål, där ett stort exportöverskott rådde, delvis som en följd av att vi importerade
kött i stället för att föda upp egna djur med spannmålen. För mjölk rådde ett visst
underskott, medan produktionsunderskottet var stort för alla typer av kött. Självförsörjningsgraden var låg speciellt för fårkött, men även för nöt- och svinkött, vilka kvantitativt
har större betydelse än fårkött. Den låga självförsörjningsgraden på kött kan bl a innebära
svårigheter att hålla betesmarker öppna om inte kvarvarande produktion i högre grad blir
betesbaserad.
Beräkningarna visar att vi i Sverige i princip kan bli självförsörjande på baslivsmedel
och djurfoder om åkermark och betesmark används optimalt och nedläggningen av
jordbruksmark upphör. Självförsörjning skulle få positiva effekter på markanvändning
och biologisk mångfald.
Vid full självförsörjning med kött, ägg och mjölk skulle djurantalet behöva öka, vilket
också skulle innebära ökade ammoniakemissioner. Med förbättrad teknik skulle ökningen
kunna dämpas, men med oförändrad teknik skulle utsläppsökningen från djurhållningen
bli ca 22%.
7
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Kväveutlakningen skulle öka med totalt 4-5% vid självförsörjning. Ökningen skulle bli
störst i södra delarna av landet, delvis p g a att ärtodlingen skulle behöva öka för att
försörja husdjuren med proteinfoder. Viss import av proteinfoder är nödvändig, även vid
ökad inhemsk odling. Detta för att försörja vissa djurgrupper, främst kycklingar och
växande ungsvin, med högvärdigt protein, då de har svårt att uppnå maximal tillväxt med
enbart vegetabiliskt foder.
8
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Summary
By “footprint” is meant in this report the traces left by man in the environment by
resource consumption and the resulting environmental impact. A nation’s ecological
footprint is a measure of the area of productive land required to support the country’s
consumption and waste production.
The trend in Sweden is towards decreased self-sufficiency and increased imports of
meat, dairy products and protein feed. This entails a shifting of the environmental impact,
often negative, to other countries. It also means that we relinquish the option of positive
environmental impact, such as protection of the domestic landscape by prescription, and
that nitrogen discharge in Sweden diminishes slightly.
The purpose of this study is to determine the environmental load caused by food
production in Sweden at today’s level of consumption, based both on the situation in
2000-2001 when a large portion of the foods we are capable of producing ourselves are
imported, and in a simulated situation when we are self-sufficient in the staple foods we
ourselves can produce and completely self-sufficient in animal feed. The areas required
for self-sufficiency are quantified in the report. The environmental impact of increased
area use is estimated. The footprint calculations are restricted to nitrogen leaching,
ammonia emissions and direct land use for production of animal feed and staple foods.
The calculations are based on consumption and production volumes for the harvest
year July 2000 – June 2001. Sweden’s degree of self-sufficiency has further diminished
between 2001 and 2003, which is not included in the calculations in this report. Based on
existing statistics, the report presents Swedish production, consumption, exports and
imports of the most important foods and animal feeds that can be produced in Sweden
(grains, potatoes, legumes, oil crops, forage crops and pasturage, milk, eggs and meats of
various kinds) for 2000/01. Similarly, nitrogen losses from domestic production in
Sweden were estimated. Then a new balance was calculated according to the need at selfsufficiency.
During the current year, there was no overproduction in any segment of agriculture
except grain, where a large export surplus exists, in part as a result of the fact that we
import meat instead of raising our own animals on the grain. There was some deficit for
milk, while there was a large production deficit for all types of meat. The degree of selfsufficiency was particularly low for mutton, but also for beef and pork, which are of
greater importance quantitatively than mutton. The low degree of self-sufficiency for
meat may entail difficulties in keeping pastureland open unless the remaining production
is based on grazing to a higher degree.
The calculations show that Sweden can in principle become self-sufficient in staple
foods and animal feed if arable land and pastureland are used optimally and no more
agricultural land is taken out of production. Self-sufficiency would have positive effects
on land use and biodiversity.
Full self-sufficiency in meat, eggs and milk would require a larger number of animals,
which would also lead to increased ammonia emissions. This increase can be mitigated
by improved technology, but without such improvements the emission increase from
livestock would be about 22%.
9
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Nitrogen leaching would increase by a total of 4-5% with self-sufficiency. The increase
would be greatest in the southern parts of the country, in part because pea cultivation
would have to increase to supply the domestic animals with protein feed. Some imports of
protein are necessary (even with increased domestic cultivation) to provide high-grade
protein for certain animal groups (mainly chickens and growing young pigs), since it is
difficult to achieve maximum growth with vegetable feed alone.
10
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Inledning
Med fotavtryck avses i denna rapport människans spår i naturen genom resursförbrukning
och genom denna förbruknings miljöpåverkan.
Ett lands ekologiska fotspår är ett mått på arealen produktiv mark som krävs för att
klara av landets konsumtion och avfallsproduktion. I många länder, liksom i världen som
helhet, överstiger kraven på naturens resurser (den ekologiska kapaciteten) de tillgängliga
naturresurserna. Länder som inte är kapabla att försörja befolkningen med produktionen
från den egna naturen lider av en så kallad ekologisk brist. Sådana länder måste antingen
importera ekologisk kapacitet från andra ställen i världen ( spökarealer) eller ta resurser
från kommande generationer genom miljöförstöring och uttömmande av ändliga
naturtillgångar (http://www.earthday.net/goals/footprintnations.stm).
Jordbruket betraktas ibland som ett miljöproblem i stället för en resurs. De utsläpp som
den primära livsmedelsproduktionen ger belastar jordbruket fullt ut. Kopplingen till
konsumenten och livsmedlen blir otydlig. Genom systemekologiska analyser och
livscykelanalyser (LCA) kan man få en bild av konsumtionens eller produkters miljöpåverkan och i sådana analyser kan även import/export inkluderas.
I Sverige går trenden mot ökad import av kött och mjölkprodukter och de senaste åren
har importen av baslivsmedel ökat kraftigt. Mellan 2000/01 och 2002 minskade den totala
självförsörjningsgraden för kött från 85% till 78%. Självförsörjningsgraden för mjölk
minskade från ca 99% till ca 98%. Dessutom importeras stora mängder proteinfoder till
husdjuren. Av den totala konsumtionen av oljekraftfoder, ca 650 kton år 2000/01, var
mindre än 50 kton inhemskt odlat. I princip innebär detta en export av miljöpåverkan
genom ofta miljöskadliga utsläpp utomlands till följd av intensiva produktionssystem i de
stora exportländerna. Nedläggningen av åkermark ger en viss minskning av kväveutlakningen från svensk åkermark, men innebär även att vi avsäger oss möjligheten till hävd,
dvs positiv miljöpåverkan, av det inhemska landskapet. Till detta kommer även
miljöbelastningen av utsläpp från långa transporter. En nedläggning av jordbruksmark i
Sverige och en ökad livsmedelsimport kan totalt sett ge en större negativ miljöpåverkan
än inhemsk produktion.
EU:s gemensamma jordbrukspolitik (Common Agricultural Policy, CAP) innebär ett
omfattande regelverk att följa för svenska jordbrukare som omfattas av stöden. För
närvarande pågår en översyn av CAP som sannolikt kommer att leda till en omfördelning
av jordbruksstöden. Den nya jordbrukspolitiken kommer troligtvis att innebära att
jordbruksstöden kopplas till den svenska lagstiftningen inom områdena miljö, djurskydd
och arbetsmiljö, vilket kallas tvärvillkor. Detta kommer att bli ett viktigt instrument för
myndigheterna och troligen förbättra efterlevnaden av lagarna, men innebär också
sannolikt ökade kostnader för myndighetsutövning då fler kontroller krävs.
Ett problem är att andra länder ofta inte har samma stränga lagkrav på lantbrukarna
som Sverige har, varför svenska lantbrukare och därmed vår livsmedelsproduktion i ännu
högre grad än tidigare kommer att utsättas för en snedvriden konkurrens från andra
länder. Detta kan leda till minskad produktion på den svenska jordbruksarealen och
därmed ökad livsmedelsimport från länder med sämre miljö- och djurskyddslagstiftning.
11
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Utsläpp i andra länder kan i förlängningen även påverka miljön i Sverige på flera sätt.
Långväga transporter orsakar stora utsläpp till atmosfären, vilka även drabbar Sverige.
Utsläpp till vatten i våra grannländer drabbar även de svenska vattnen och fisket medan
utsläpp till luft kan påverka marken genom atmosfärisk deposition.
En konsekvens av exporten av markanvändning relaterad till livsmedelsproduktion är
nedläggning av mindre lönsamma jordbruksenheter i skogs- och mellanbygder med stor
andel naturbetesmark, varvid antalet betesdjur hotar att minska i Sverige samtidigt som
glesbygden utarmas på jordbruk och befolkning. Det blir svårt att hävda betesmarkerna
och hålla landskapet öppet och vi försvårar möjligheten att uppnå våra egna miljömål.
Dessutom kommer vi längre ifrån målen med levande landsbygd.
De tillgängliga markerna inom Sveriges gränser används inte till fullo, samtidigt som
brist på odlingsbar mark är ett stort hot mot den framtida globala livsmedelsförsörjningen.
Genom att använda våra egna marker på ett bättre sätt bör vi kunna frigöra mark på andra
ställen i världen och samtidigt minska långväga transporter. Dessutom kan vi bättre
uppfylla miljömålet att hävda betesmarker och hålla kulturlandskapet öppet.
Syfte
Tanken med detta projekt är att finna vilken miljöbelastning som livsmedelsproduktionen
har vid dagens svenska livsmedelskonsumtion, dels i nuläget då en betydande del av de
livsmedel vi själva kan producera importeras, dels i en simulerad självförsörjningssituation då vi skulle vara självförsörjande med de baslivsmedel vi själva kan producera samt
helt självförsörjande med djurfoder. I det senare fallet antas att delar av vår nuvarande
spannmålsexport skulle användas för inhemsk animalieproduktion, att spannmålsexporten
skulle upphöra och att importen av fodermedel skulle upphöra. Första delen av studien
syftar till att kvantifiera och i viss mån lokalisera de arealer som skulle krävas vid
självförsörjning med avseende på direkt odlingsareal, alltså inte de arealer som krävs för
framställning av drivmedel, mineralgödsel och andra insatsmedel, ej heller för livsmedelsförädling. Andra delen avser att skatta miljöpåverkan från den ökade arealanvändningen. Fotavtrycksberäkningarna inskränks till kväveutlakning och ammoniakemissioner, då grunderna för att beräkna skillnader i fosforutlakning ännu saknas. Utsläpp av
lustgas och metan har inte heller tagits med i rapportens beräkningar. Det förutsätts att
inga förändringar av produktionsmedel, brukningsmetoder eller geografisk fördelning
görs. Ett lands ekologiska fotspår omfattar även avfallsproduktionen. I rapporten
redovisas därför kortfattat människans avfallsproduktion och dess spridningsareal.
Arbetet har utförts på uppdrag av och finansierats av Landmiljöenheten på Naturvårdsverket.
12
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Material och metoder
Beräkningarna baseras på konsumtions- och produktionsvolymer för skördeåret juli 2000juni 2001 (www.sjv.se; www.scb.se). För detta år kartlades utifrån befintlig statistik
svensk produktion, konsumtion, export och import av de viktigaste livsmedlen och
fodermedlen som kan produceras i Sverige (spannmål, potatis, baljväxter, oljeväxter,
vallfoder och bete, mjölk, ägg och kött av olika slag). Försörjningsbalansen för proteinfoder (Jordbruksverket, 2003b) gjordes om och anpassades till inhemska grödor. Likaledes
skattades utifrån befintlig statistik (SCB; SJV) och befintliga modellberäkningar
(Johnsson och Mårtensson, 2002) utsläppen i Sverige av kväve från denna produktion.
För 2000/01 beräknades hur stora arealer av de olika grödorna och hur många djur av
olika slag som skulle behövas ytterligare om Sverige skulle varit helt självförsörjande
med foder och de livsmedel som kan produceras inom landet. En fördelning av arealerna
över produktionsområden föreslås i rapporten, med ledning av hur många hektar mark
som utgjorde träda, ospecificerad åkermark samt åkermarksbete år 2000. I beräkningarna
jämställs den trädade och ospecificerade åkermarken avkastningsmässigt med övrig
åkermark i varje produktionsområde (PO8). Ingen hänsyn tas till eventuella skillnader i
avkastning. Vissa baslivsmedel (ris och durumvete) räknades om till inhemsk spannmål
(korn resp. vete). Frukter, grönsaker, kaffe och te med flera livsmedel som inte kan
produceras i landet eller har relativt liten areell omfattning har lämnats utanför beräkningarna men mängderna specificeras i rapporten. Även transporter och gödningsmedel
har lämnats utanför beräkningarna.
Metoder, källor och felkällor
Det insamlade materialet kommer från olika källor med varierande grad av osäkerhet.
Största osäkerheten torde ligga i vallfoder- och betesproduktionen, där både avkastning
per hektar och förluster vid skörd, lagring och utfodring resp. avbetning inrymmer stor
variation.
Livsmedelskonsumtion och -produktion
Statistik om livsmedelskonsumtionen i Sverige finns av flera slag med olika indelningar. I
denna rapport användes huvudsakligen Jordbruksverkets försörjningsbalanser (Jordbruksverket, 2003b), då dessa utgår från råvaror. Olika typer av förädlade livsmedel har
där räknats om till råvaror. I rapporten används ett urval av dessa råvaror, baserade på
åkermarksproduktion respektive animalieproduktion:
• Alla spannmålsslagen utom majs, som inte ingår i rapporten på grund av svårigheter
att hitta en inhemsk gröda som ersättning. Import av ris och durumvete ersattes i
beräkningarna med inhemsk spannmål.
• Potatis, i första hand för humankonsumtion.
13
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
•
•
•
•
•
•
Ärter och andra baljväxter, i första hand till foder.
Raps, där självförsörjningsberäkningarna omfattar endast foderbehovet. Det
förutsattes att behovet av matolja för humankonsumtion skulle täckas av den ökade
rapsodlingen för proteinfoder.
Kött från nöt, svin, får, häst, slaktkyckling. I beräkningarna bortses från andra
djurslag såsom kalkon och fisk. För vilt och ren ingår konsumtionen av kött för
2000/01, men ingen foderförbrukning och ingen ökning av köttkonsumtionen togs
med i beräkningarna för dessa djurslag. Korrektionsfaktor för hemslakt finns för svin
(0,05%, enligt SJV). Även för nöt och får har hemslakten skattats av Jordbruksverket.
För all hemslakt finns betydande osäkerhet i siffrorna. Inälvor ingår inte i beräkningarna. Merparten av inälvorna från svensk slakt exporteras. Slaktdata hämtades från
Jordbruksverkets hemsida (www.sjv.se), Statistik och fakta/Animalieproduktion)
månadsvis för perioden juli 2000-juni 2001.
Mjölk från kor. I beräkningarna ingår mjölk invägd vid mejerier samt en faktor för
hemmaförbrukning på gården (Svensk Mjölk, 2003). Hemmaförbrukningen är en
grov skattning. Mjölkproduktionen från getter och får är av ringa omfattning och
ingår inte. Handelsbalansen beräknades grovt genom korrigering för vattenhalt i olika
produkter.
Ägg från värphöns. Småskalig produktion för hemmabruk ingår inte.
Övriga livsmedel redovisas kortfattat.
Data hämtades från Jordbruksstatistisk Årsbok (www.sjv.se).
Djurantal
Uppgifter om djurantal i Sverige år 2000/01 kommer ursprungligen från LBR (Lantbruksregistret) (www.scb.se), utom hästantalet, som skattats till 225 000 (SOU 2000:109).
För att kompensera för upphörd import av kött räknades importerad köttmängd om till
antal levande djur av respektive art, utan hänsyn till vilken typ av kött som importerats
(fram- eller bakdelskött, olika styckningsdetaljer, djurras etc.).
Beräkningarna av hur många fler nötkreatur som skulle behövas för självförsörjning med
kött inrymmer många antaganden och felkällor, eftersom många alternativa uppfödningsformer finns att välja mellan, t ex köttras eller mjölkras, slakt vid olika åldrar, tjur eller
stut, intensiv eller extensiv uppfödning. Efter att behovet av mjölkkor beräknats utifrån
mjölkbehov, med samma genomsnittsproduktion per ko som år 2000, utgick beräkningarna från att övriga kor var av köttras. I övrigt grundar sig beräkningarna av det ökade
antalet nötkreatur på proportionerna mellan slaktade djur år 2000/01 med korrigeringar
för behovet av moderdjur och rekryteringsdjur.
Beräkningarna av djurantal för samtliga djurslag utgår från att djurens produktionsnivå
inte ändrades trots ändrad foderstat. I verkligheten skulle djurantalet ha behövt öka
ytterligare vid en foderstat som begränsar produktionen per djur och tidsenhet.
Foderstater och foderproduktion
En fördelning av total foderförbrukning på olika djurgrupper innehåller alltid stor
osäkerhet. Data från foderföretagen samlas in och sammanställs av Jordbruksverket
14
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
(Djuravdelningen), men förbrukningen av spannmål och vallfoder på gårdsnivå är svår att
beräkna eftersom det i stor utsträckning rör sig om hemmaproducerat foder som inte
kommer ut på marknaden. En statistisk undersökning av hemmaförbrukning skulle bli
kostsam. Vid en självförsörjningssituation skulle man dessutom behöva byta till lokalt
och inhemskt producerade fodermedel, vilket skulle kräva ändrade foderstater för de
flesta djurgrupper. Därför utgår denna rapport från det enskilda djurets foderbehov för att
kunna skatta hela populationens behov vid självförsörjning. Foderstater beräknades för
varje djurgrupp enligt tabellbilagan. Beräkningen av det totala foderbehovet för
nötkreatur utgår från fördelningen av antalet livdjur. Foderbehovet beräknades separat för
varje djurgrupp, dvs uppfödning av gödkalvar för sig, stutar för sig och kvigor för sig,
även om kvigor och stutar också startat som kalvar. Under köttko ingår kalvperioden för
avkomman. Mjölk för uppfödning av kalvar räknades inte med i foderbehovet. Likaså
bortsågs från övrig foderåtgång i samband med uppfödning av mjölkraskalvar upp till 70
kg levande vikt, då denna inte var medräknad i EU-kött (Danielsson, 2000). Foderbehovet
för kvigorna är det sammanlagda behovet för köttraskvigor för slakt, köttraskvigor för
rekrytering och mjölkraskvigor för rekrytering, med hänsyn tagen till beräknat antal
kvigor i respektive kategori.
Beräkningarna i foderstaterna gjordes utifrån generella antaganden om foderbehovet
hos en representativ individ ur populationen under respektive rubrik, exempelvis suggor
och slaktsvin (Danielsson, 2000; Nadeau, pers. medd., 2003; Persson, pers. medd., 2003;
Rundgren, pers. medd., 2003; (www.freefarm.se; Arnesson, 2000). I foderstaterna ingår
endast fodermedlen spannmål (där all spannmål antas vara likvärdig, vilket inte är fallet),
ärter (trots att man skulle kunna odla fler baljväxter såsom åkerbönor), rapsmjöl (även om
alternativen rapsfrö och rapskaka finns; jämförelser gjordes ej heller med linfrökaka),
vallfoder ( skördad vall och grönfoder) och bete. Individens foderbehov multiplicerades
med antalet i populationen för att beräkna ökat behov vid självförsörjning resp. totalt
behov vid självförsörjning.
Näringsvärden för olika fodermedel hämtades för svin och fjäderfä från tabeller
(Simonsson, 1994; (www.freefarm.se).
Beräkningsmetoderna medförde att det beräknade totalbehovet för dagens djurpopulation inte alltid stämmer överens med den förbrukning som beräknats i Jordbruksverkets
försörjningsbalanser (Jordbruksverket, 2003b), vilka använts som utgångspunkt vid
beräkningarna. Felkällorna kan vara av flera slag:
-Jordbruksverkets försörjningsbalanser beräknar åtgången av djurfoder som en restpost, varför djuren antas äta upp allt som inte går åt till humankonsumtion, industri,
utsäde och liknande. I en sådan beräkning kan finnas stora men okända felkällor, såsom
att spannmål används som bränsle eller kasseras.
-De framtagna foderstaterna stämmer troligen inte med den faktiska förbrukningen per
djur. Foderstaterna bygger på en ekonomiskt optimal fodergiva. Inom djurhållningen kan
överutfodring av bland annat protein förekomma (Kumm, pers. medd., 2003).
-Vallfoderproduktionen är svår att skatta då SCB under några år av besparingsskäl inte
gjorde årliga undersökningar av vallavkastningen. Produktionen skattades därför med
hjälp av data från andra år (1997, 2001) än det skördeår rapporten omfattar. Senaste
undersökningen av hektarskördar genomfördes 1997, medan skördemetoder undersöktes
2001. Data baseras på fältundersökningar och telefonintervjuer (SCB, 2002, 1997b).
15
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
-SCB använder vid beräkning av vallavkastning korrigeringsfaktorer för spill och stubb
(SCB, 1997a) som inte stämmer överens med vad man kommit fram till vid forskning på
SLU (Lingvall, pers. medd., 2003). SCB torde enligt Lingvall överskatta produktionen
från vall. Detta har korrigerats med faktorn -0,12 i beräkningarna.
-Betesutnyttjandet är dåligt på många ställen där betesmarkerna inte sköts optimalt.
Faktorer som inverkar är exempelvis nedtrampning och gödselrator. I beräkningarna
sattes faktorn för svinn till 0,35. Detta visar dock på en stor potential att producera mer
bete med effektivare betesdrift. I länder såsom Storbritannien kan man ofta uppnå en
effektivitet (intag av vallfoder/total betestillväxt) på 80%, ibland mer, jämfört med 5070% i Sverige (Spörndly, pers. medd., 2003). Ett högt betesutnyttjande är dock ingen
garanti för hög biologisk mångfald.
Foderproduktion: Alla data hämtades från SCB:s och Jordbruksverkets officiella
databaser på Internet (www.scb.se; www.sjv.se).
Import och export av foder: Data hämtades från utrikeshandelsstatistiken, som kan nås
via SCB:s hemsida (www.scb.se) under Sveriges statistiska databaser/Statistikdatabasen/Handel med varor och tjänster/Utrikeshandel med varor). Dessa
data omfattar företag över en viss årlig omsättning, varför handel via mindre företag inte
finns med.
Handel med vallfoder: I utrikeshandelsstatistiken överstiger exporten importen av
vallfoder, men mängderna är relativt små och data för vallfoder går inte att särskilja från
foderrotfrukter. Därför antogs vid beräkningarna att både export och import av vallfoder
under 2000/01 var marginella och varken kunde eller behövde räknas med i sammanhanget.
Arealanvändning och skördar
Data för arealanvändning finns tillgängliga för samtliga aktuella grödor och produktionsområden PO8 (Jordbruksverket, utdrag ur LBR, 2003). Arealerna för de olika spannmålsslagen slogs ihop till en post för att underlätta beräkningarna av självförsörjningsareal.
Samma tillvägagångssätt användes för oljeväxter.
Hektaravkastning för spannmål, potatis, ärter och oljeväxter indelat i produktionsområden PO8 hämtades från SCB (2000a, 2001). En sammanvägning av data för samtliga
spannmålsslag gjordes med hänsyn till arealen av resp. spannmålsgröda i varje produktionsområde, varvid genomsnittlig hektarskörd för spannmål per produktionsområde
erhölls för beräkning av spannmålsarealer vid självförsörjning. Samma tillvägagångssätt
användes för oljeväxter. För de grödor där data saknades i något område p g a liten areal
av grödan, gjordes antaganden om skördenivå genom att jämföra data från närliggande
områden och likartade grödor. Det rörde sig i dessa fall om små arealer som i ringa grad
påverkade totalavkastningen.
Avkastningen för permanent betesmark är svår att skatta, då kategorin inrymmer
marker av mycket skiftande karaktär. Efter samtal med flera forskare vid SLU samt
studier av SLU:s områdeskalkyler skattades betesavkastningen till i genomsnitt 2000 kg
torrsubstans/ha och år för samtliga markkategorier som ett genomsnitt över landet. Från
detta borträknades sedan 35% betesförluster p g a tramp, rator mm. Skattningen är
mycket grov men torde ligga inom rimliga gränser. Arealen betesmark antogs vara lika
16
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
med den areal som finns med i stödsystemen, dvs ca 470 000 ha för år 2000. Den betade
arealen kan vara väsentligt större, kanske ytterligare 100 000 ha eller mer (Persson, pers.
medd., 2004).
Vid fördelning av arealerna över produktionsområden var första begränsningen
uthålliga växtföljder för ärter och raps, där vart åttonde år sattes som maximum för ärter
och vart sjätte år för raps som ett genomsnitt för respektive produktionsområde. Om ärtor
och oljeväxter odlas oftare på samma skifte så får man problem med uppförökning av
sjukdomar på dessa grödor (Lindén, pers. medd., 2003). Därefter eftersträvades en
fördelning av arealerna över landet så att kväveutlakning i någon mån balanserades mot
hektaravkastning.
Självförsörjningsgraden beräknades genom att dividera konsumtionen med den inhemska produktionen.
Ammoniakavgång
Utförliga uppgifter om ammoniakavgången i svenskt lantbruk för år 1999 resp. 2001
finns att hämta på SCB:s hemsida, www.scb.se samt i SM MI 37 (2000b, 2003).
Kunskap om ammoniak i stallgödsel finns bl a på www.ammoniak.nu hemsidan för
projektet Life Ammoniak.
För att få fram skillnader i ammoniakutsläpp från jordbruket vid en självförsörjningssituation jämfört med år 2000 utfördes en förenklad beräkning med följande modell:
NH3-avgång=djurantal*N-exkretion/djur*ef*stallperiod*1,21
Data på parametrarna N-exkretion/djur och stallperiod baseras på dataunderlag från
SCB vilket använts för beräkning av utsläpp av växthusgaser för år 2000 (Naturvårdsverket, 2003c). Emissionsfaktorn ef för olika djurgrupper anger andelen kväve i träck och
urin som omvandlas till ammoniak-N under hela perioden från stall till spridning. Dessa
schabloner är framtagna ur statistik från 2000/2001 och förutsätter således dagens teknik
vad gäller gödseltyper, lagring och spridning av stallgödsel samt nuvarande stall/betesperiod för de olika djurslagen. Ammoniakavgången från betesgödsel har beräknats
genom omskalning från SCB:s beräkningar för 2001. Faktorn 1,21 har använts vid
omräkning från ammoniakkväve till ammoniak. Att beräkna användningen av mineralgödsel har inte ingått i detta uppdrag och samma ammoniakutsläpp som för år 2000 har
därför antagits för mineralgödsel.
Utlakning av kväve
Vid utlakningsberäkningarna användes Johnssons normalutlakningskoefficienter för båda
situationerna (Johnsson och Mårtensson, 2002). Holger Johnsson ställde dessutom upp på
ett föredömligt sätt och lämnade ut datafiler för att underlätta beräkningsarbetet.
Grunddata (erhållna från Holger Johnsson) bearbetades och anpassades till respektiveproduktionsområde (PO8). För de grödor där data saknades i Johnssons modell gjordes
antaganden om utlakning i kg/ha enligt följande:
Ärter=vårraps*1,3 (Lindén, pers. medd., 2003)
Blandsäd=vårkorn
Rågvete=höstvete
17
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Vårrybs=vårraps
Höstrybs=höstraps
För de grödor där data saknades i något område på grund av liten areal av grödan,
gjordes antaganden om utlakning genom att jämföra data från närliggande områden och
likartade grödor. Det rör sig i dessa fall om små arealer som i ringa grad påverkar
helhetsresultatet.
Alla värden för N-utlakning/ha viktades med hänsyn till fördelningen av åkerareal i
respektive PO8-område. Det totala kvävefotavtrycket från svensk konsumtion av
baslivsmedel utgörs av beräknade utsläpp inom landet 2000/01 plus beräknad utsläppsökning om produktionen skulle öka upp till självförsörjningsnivå.
Vid sidan av Johnssons normalutlakningskoefficienter användes utlakningsskattningar
från Börje Lindén för beräkningar av total kväveutlakning (pers. medd., 2003). Lindéns
siffror redovisas i tabellbilaga 6. I resultaten jämförs dessa två skattningar.
Utlakning av fosfor
Vad i odlingen som styr fosforförluster är dåligt känt varför det också är svårt att
uppskatta vad en förändring i brukandet skulle innebära. I denna studie kan sålunda inga
detaljerade siffror redovisas.
Avfall och kretslopp
Materialet under denna rubrik har sammanställts och beräkningarna har utförts av Kersti
Linderholm vid Naturvårdsverket.
18
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Resultat och diskussion
Livsmedelskonsumtion
Spannmål
Sverige har länge varit nettoexportör av spannmål, som även utgör en viktig basföda. År
2000/01 gick 900 kton spannmål till humankonsumtion i Sverige. 52 kton ris, 16 kton
majs och 91 kton durumvete importerades (Jordbruksverket, 2003b). Av denna import
beräknades allt utom majs kunna produceras inhemskt eller ersättas med inhemsk
spannmål.
Potatis
Av den svenska potatiskonsumtionen på 742 kton 2000/01 kom ca 125 kton från
köksträdgårdar. 342 kton var förädlad produkt såsom chips och pommes frites. Nettoinflödet var 196 kton, med en mindre mängd export (Jordbruksverket, 2003b).
Att bli självförsörjande med potatis möter inga hinder eftersom den totala konsumtionen är liten i förhållande till åkerarealen och den höga avkastningen/ha. Potatis går att
odla i praktiskt taget hela landet. Inga växtföljdsproblem behöver uppstå vid en
genomtänkt fördelning av arealen.
Ärter
Ärtkonsumtionen år 2000/01 var 6 kton. Den övriga produktionen gick till djurfoder.
(Jordbruksverket, 2003b)
Frukt och grönsaker
Svenskarna konsumerade år 2000/01 549 kton färska grönsaker och 1250 kton färsk frukt,
varav 776 kton var citrusfrukter. Den officiella inhemska produktionen av grönsaker var
250 kton och av frukt 38 kton, resten import (Jordbruksverket, 2003b).
Importberoendet var stort speciellt för frukt men även för grönsaker. Produktionen av
grönsaker skulle kunna öka avsevärt om incitamentet skulle öka för trädgårdsproduktion.
En stor del av frukten som importerades vore knappast möjlig att producera i Sverige.
Dock skulle mycket mer äpplen kunna odlas om det vore ekonomiskt lönsamt. Bärodling
har goda förutsättningar i Sverige, inte minst i de nordliga områdena med många
soltimmar sommartid. En ökning av grönsaks-, frukt- och bärodlingen i landet skulle
kunna innebära i huvudsak positiv påverkan på jordbrukslandskapet och miljön i form av
ökad mångfald.
19
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Kött och mjölk
Köttkonsumtionen var år 2000/01 knappt 650 kton, varav import ca 130 kton. Exporten
var ca 35 kton (Jordbruksverket, 2003b).
Mjölkkonsumtionen var ca 3330 ton, varav endast 1% var nettoimport. Exportöverskott rådde för främst mjölk, smör och skummjölkspulver, medan mängden importerad
ost översteg mängden exporterad (Svensk Mjölk, 2003).
Övriga livsmedel
Konsumtionen av fisk var år 1999 253 kton. Importen av fisk, skaldjur etc. var samma år
183 kton och exporten 226 kton. (Jordbruksverket, 2003b)
Socker- och honungskonsumtionen år 2000 var 380 kton. Importen av sockervaror var
160 kton och exporten 131 kton. Svenskarna konsumerade i genomsnitt 43 kg rent
socker/person, att jämföra med 75 kg mjöl och gryn, 75 kg kött och ca 84 kg potatis. Med
tanke på att sockret är koncentrerad energi utan vitaminer, protein eller mineraler så
måste konsumtionen betraktas som avsevärd. (Jordbruksverket, 2003a)
Importen av kaffe, te, kakao och kryddor i olika former var år 2000 147 kton, medan
exporten var 54 kton (Jordbruksverket, 2003a). Vi återexporterade alltså en avsevärd del
av vår import av dessa varor. Någon inhemsk produktion var inte att räkna med för
varugruppen.
För alkoholhaltiga drycker var importen år 2000 189 kton, medan exporten var 77 ton
(huvuddelen av exporten var starksprit, medan importen främst var vin) (Jordbruksverket,
2003a).
20
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Djurantal
För att täcka efterfrågan på kött, ägg och mjölk vid upphörd import av dessa livsmedel
skulle enligt beräkning krävas en ökning av djurantalet enligt figurer nedan.
600000
Djurantal dec.
2000 (LBR)
500000
400000
300000
200000
Djurantal vid
självförsörjning
100000
Slaktade djur
2000/01
Figur 1.
Antal slaktdjur vid
självförsörjning
Tj
ur
Kv
ig
a
ut
St
Ka
lv
0
Antal djur i juni 2000 enligt LBR, antal slaktade djur 2000/01 samt beräknat
behov av djur i juni 2000 och slaktade djur under hela 2000/01 vid självförsörjning. Nötkreatur.
Svin
Djurantal
Figur 2.
Djurantal vid
självförsörjning
Sv
in
Slaktade djur
G
a
S m lt
åg
Sl ris
ak
ts
vi
n
Su
gg
a
4000000
3000000
2000000
1000000
0
Antal slaktdjur vid
självförsörjning
Antal djur i juni 2000 enligt LBR, antal slaktade djur 2000/01 samt beräknat
behov av djur i juni 2000 och slaktade djur under hela 2000/01 vid självförsörjning. Svin.
21
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Får och lamm
1000000
800000
600000
400000
200000
0
Djurantal vid
självförsörjning
(juni)
Slaktade djur
2000/01
Får
Figur 3.
Djurantal i juni
2000 (LBR)
Lamm
Får och
lamm
Antal slaktdjur vid
självförsörjning
Antal djur i juni 2000 enligt LBR, antal slaktade djur 2000/01 samt beräknat
behov av djur i juni 2000 och slaktade djur under hela 2000/01 vid självförsörjning. Får och lamm.
I en undersökning (Bratt, 2001) skattades antalet hästar i Sverige till ca 280 000, men
då denna siffra är osäker utgick rapportens beräkningar från 225 000 hästar (SOU
2000:109). Antalet hästar torde ligga någonstans mellan 200 000 och 300 000.
Foderstater och foderproduktion
Foderförsörjningen är en mycket viktig faktor i svensk livsmedelsproduktion. För att
producera ett kg kött går det åt flera kg foder. Detta foder utgörs i regel av sådana
produkter som av olika skäl inte lämpar sig som människoföda, såsom vallfoder,
biprodukter från socker- och oljeframställning samt foderspannmål som har sådan kvalitet
så att den är mindre lämplig till bröd- och pastatillverkning med dagens krav på dessa
produkter.
Effektiv användning av biprodukter minskar människans fotavtryck i miljön. Det finns
en lång rad biprodukter och avfall från livsmedelsindustrin som lämpar sig till foder.
Denna rapport utgick dock för enkelhetens skull från ett fåtal inhemska fodermedel,
nämligen ärter, raps, spannmål och vallfoder. Viktiga biprodukter såsom kli, betfiber och
melass bortsågs ifrån då de är just biprodukter av den primära livsmedelsproduktionen.
Rapsmjöl kan snarare betecknas som en av huvudprodukterna från raps på grund av högt
närings- och marknadsvärde.
De foderstater som använts vid beräkningarna framgår av tabellbilaga.
Totalt foderbehov redovisas i tabellen nedan.
22
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Tabell 1. Beräknat foderbehov (kton) år 2000/01 totalt och för olika djurgrupper vid
självförsörjning.
Grovfoder (ts)
Bete (ts)
Spannmål
Ärter
Rapsmjöl
Tillskottsprotein (smb råprot.)
Totalt
3474
1777
2885
555
263
47
Nöt
2937
1439
1355
176
130
0
Svin
1028
208
72
42
Får
104
156
21
5,2
5,2
0
SlaktHäst kyckling Värphöns
495
182
155
162
166
0
83
82
0
28
28
0
3,8
0,6
Proteinfoder
I Sverige är klimatet en begränsande faktor för produktion av proteingrödor, varför
proteinförsörjningen är den mest avgörande frågan för möjligheten till självförsörjning.
Proteinfoder behandlas här därför mer utförligt än övriga fodermedel.
Idisslare (nöt, får och getter) och hästar klarar sig relativt bra med vallfoder och
spannmål kompletterat med inhemska energi- och/eller proteinrika tillskottsfoder såsom
betfiber, ärter och raps. Inga tillskott av högkoncentrerade proteinfodermedel torde krävas
förutsatt att man inte höjer avkastningsnivån ytterligare för mjölkkor. Rapportens
foderstat för mjölkkor utgick från en mjölkko som producerar 8500 kg mjölk (genomsnittet i Sverige år 2000/01).
Djur som normalt äter animalisk föda (svin, fjäderfä) har behov av aminosyror som
främst finns i animalisk föda, såsom metionin. Genom att blanda syntetiska aminosyror i
fodret kan allätarna klara en vegetabilisk diet med bibehållen produktionsförmåga. Ett bra
komplement till det vegetabiliska fodret till grisar och höns har varit köttmjöl, som dock
är förbjudet att använda sedan 2001. I Sverige har utvecklingen mot köttmjölsförbud gått
i flera steg:
-1986 infördes i Sverige förbud mot att använda kadaver av sjuka eller självdöda djur i
foder till livsmedelsproducerande djur (http://rixlex.riksdagen.se/).
-1987 gjordes en frivillig branschöverenskommelse i Sverige om förbud mot kött- och
fiskmjöl i foder till mjölkkor (http://www.livsmedelssverige.org/faq/bse.htm).
-1991 förbjöds i svensk lag all utfodring av idisslare med kött- och benmjöl från
idisslare(http://www.livsmedelssverige.org/faq/bse.htm).
Idag torde de flesta svenskar, inte minst inom jordbruksnäringen, vara tacksamma för
dessa tidiga beslut tagna enligt försiktighetsprincipen. Få andra länder var dock lika
förutseende, vilket visade sig i Storbritannien och efterhand i många andra EU-länder när
BSE uppstod efter att man utfodrat nötkreatur med kadavermjöl från andra nötkreatur.
Som en sen men kraftig reaktion på BSE-utbrotten infördes 2001 totalförbud inom hela
EU mot att använda köttmjöl i foder till livsmedelsproducerande djur.
Svenskt köttmjöl är en biprodukt från slakterierna vilken har högt näringsinnehåll och
god hygienisk kvalitet och i princip skulle kunna användas som människoföda
(http://kurs.slu.se/Kurser/bi0438/46502.0102/FMEDEL.pdf). Det kan betraktas som
resursslöseri att inte använda en biprodukt med livsmedelskvalitet som foder till svin och
fjäderfä, speciellt inom den ekologiska produktionen där syntetiska aminosyror inte får
användas. Enligt försiktighetsprincipen vill man inte ta risken att utfodra grisar och höns
23
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
ens med sådant köttmjöl som håller god hygienisk kvalitet och kommer från slaktade djur
godkända som livsmedel, delvis p g a svårigheten att separera slaktrester från olika
djurslag vid mjöltillverkning och därmed undvika risken för ofrivillig kannibalism.
Förbudet mot kadavermjöl i foder är nödvändigt av smittskyddsskäl, men frågan är om
det är hållbart att inte tillåta foder med livsmedelskvalitet som djurfoder.
Användningen av fiskmjöl i foder är ännu tillåten. Fiskmjöl görs till stor del från så
kallade bifångster, dvs. fångad fisk som inte betraktas som matfisk. För tio år sedan
bestod 70% av fiskfångsterna i Östersjön av matfisk, medan fångsterna idag består till
80% av fisk till foderindustrin, främst skarpsill som ökat i antal när torsken minskat
(http://www.smf.su.se/Pdf-er/fiskutst/fiskhot.pdf). Det kan diskuteras om fiskmjöl är
lämpligt att använda som foder i den situation som råder idag när flera viktiga fiskarter
hotas av utfiskning. Fiskmjölsintäkter kan vara en bidragande orsak till att det inte lönar
sig att utveckla fångstmetoder där man selekterar för matfisk och minskar bifångsterna.
Fiskmjölsanvändning ökar ”spökarealen” inom svensk animalieproduktion genom att
använda stora havsytor. Beräkning av denna spökareal har ej gjorts i studien.
En viktig komponent i dagens proteinfoder är sojamjöl, som är smakligt och har hög
proteinhalt. Rapsmjöl är inte ett fullvärdigt ersättningsfoder för sojamjöl till svin och
fjäderfä, dels på grund av lägre smaklighet vilket kan reducera foderintaget och därmed
produktionen, dels på grund av förekomst av glukosinolater som kan ge sköldkörtelförstoring hos fjäderfä (även om nya sorter av raps och rybs har betydligt lägre halt av
glukosinolater), dels på grund av att raps till brunäggsvärpande höns kan ge fisksmak hos
äggen p g a avsaknad av ett enzym som kan bryta ner trimetylamin (TMA) som bildas
från ämnet sinapin i raps. Till höns som värper bruna ägg bör man inte ge någon raps alls
i fodret (http://kurs.slu.se/Kurser/bi0438/46502.0102/FMEDEL.pdf).
Ärter fungerar väl som foder till fjäderfä, särskilt om man använder matärter som har
lägre tannininnehåll och därigenom högre smältbarhet än de beskare foderärterna. Dock
har ärter lågt innehåll av aminosyran metionin, varför ärterna behöver kompletteras med
metioninrika fodermedel och/eller syntetiskt metionin
(http://kurs.slu.se/Kurser/bi0438/46502.0102/FMEDEL.pdf).
Om man accepterar en viss sänkning av produktionen per djur kan även grisar klara sig
med en helsvensk, vegetabilisk foderstat, förutsatt att man låter smågrisarna dia länge för
att klara övergången till mer svårsmält foder (Ciszuk, pers. medd., 2003). Om man ändå
vill upprätthålla samma höga produktionsnivå som inom dagens konventionella
grisproduktion, kan man till de avvanda smågrisarna och unga slaktsvinen komplettera
spannmål, ärter och rapsmjöl med mindre mängder högvärdigt protein, t ex fiskmjöl,
potatisprotein och mjölkpulver (Persson, pers. medd., 2003). Köttmjöl är också ett bra
fodermedel om det blir tillåtet igen.
I denna rapport har endast en mycket översiktlig beräkning gjorts av vilka mängder av
högkvalitativa proteinfoder som skulle krävas, då dessa fodermedel i ringa grad påverkar
markanvändningen. Enligt beräkningarna behöver högkvalitativa proteinfodermedel ges
endast till växande svin och fjäderfä. Totalt beräknades behovet till 46 kton rent protein.
Denna siffra är osäker men kan ses som en fingervisning om behovet av proteinkomplement till en vegetabilisk foderstat. Siffran kan divideras med andelen smältbart råprotein i
olika fodermedel, exempelvis 0,73 för potatisprotein respektive fettfattigt fiskmjöl till
svin (Simonsson, 1994), för att beräkna behovet av respektive råvara.
24
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Med de foderstater och det djurantal som användes i rapporten skulle proteinfoderbehovet för självförsörjning bli 564 kton ärter och 457 kton rapsfrö (omräknat från
rapsmjöl, dvs oljan blir också en säljbar produkt), att jämföra med dagens inhemska
produktion på 74 kton ärter och andra baljväxter och 122 kton rapsfrö. Det förutsattes att
dessa fodermedel skulle kompletteras med mindre mängder högkvalitativt proteinfoder,
inhemskt eller importerat.
Spannmål
Huvuddelen av den svenska spannmålsproduktionen, år 2000/01 drygt 3000 kton av
producerade 5670 kton, beräknades gå till inhemskt djurfoder (Jordbruksverket, 2003b).
För självförsörjning beräknades 2885 kton behövas till djurfoder, varav 2606 kton till det
djurbestånd som fanns 2000/01 och resten till ökning av djurbeståndet efter att livsmedelsimporten upphört. Det är betydligt mindre (96 resp. 87%) än vad Jordbruksverkets
beräkningar visar (Jordbruksverket, 2003b). Tänkbara orsaker till skillnaderna finns
redovisade under Material och metoder.
Vallfoder
År 2000 användes enligt beräkningarna 3248 kton vallfoder till utfodring (grönfoder och
ensilage från majs och spannmål medräknat). Enligt beräkningarna skulle vid självförsörjning krävas 3474 kton vallfoder/år, alltså en ökning med 7%. Huvuddelen (84,5%)
skulle behövas till nötkreatur, 12,5% till häst och 3% till får.
Bete
Betesskörden från åkermark (betesvall samt återväxtskörd från slåttervall) beräknades till
915 kton (förlusterna antogs vara 35%). Vid självförsörjning beräknades behovet av bete
till totalt 1777 kton. Vid maximalt utnyttjande av den permanenta betesmarken och
antagandet att den täcker 500 000 ha (SJV, 2003c), torde man kunna få en betesskörd från
denna mark på 650 kton, varigenom behovet från åkermarksbete skulle bli 1127 kton, en
ökning med närmare 30%. Om betesmarken är väsentligt större, vilket troligen är fallet,
minskar behovet av vallbete vid självförsörjning.
Arealanvändning och skördar
Sveriges åkerareal har minskat betydligt under efterkrigstiden. 1951 var arealen 3,5
miljoner ha (0,5 ha/invånare), 1981 endast 2,9 Mha (0,35 ha/invånare) och 1995 hade den
minskat till 2,8 Mha. Året efter EU-inträdet noterades en viss ökning av arealanvändningen, vilken dock blev tillfällig. Under de senaste 50 åren har åkerarealen minskat med
nästan en fjärdedel. De senaste tjugo åren har minskningen varit drygt 8%. Under samma
period har dock hektarskördarna ökat, vilket i viss mån har kompenserat för arealminskningen. Mindre produktiv och/eller svårtillgänglig åkermark har omvandlats till
betesmark eller helt tagits ur bruk. Strukturomvandlingen mot större sammanhängande
25
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
1400000
1200000
1000000
800000
600000
400000
200000
0
2000
Ospec.
Träda
Betesvall
Slåttervall
Ärter mm
Oljeväxter
Matpotatis
Självförs.
Spannmål
Ha
enheter har underlättat brukandet med stora traktorer och moderna redskap, men betraktas
numera även som ett hot mot den biologiska mångfalden. Alternativet till att strukturrationalisera hade dock kanske varit att inte bruka marken alls, vilket inte heller hade
gynnat mångfalden.
I juni 2000 brukades enligt LBR (Lantbruksregistret) 2 706 000 ha åkermark i Sverige
(ca 0,3 ha/invånare). Av dessa användes 1 228 900 ha till spannmål, 920 800 ha till vall
och grönfoder och 247 700 ha låg i träda (varav ca 40% torde ha varit stubbträda och
drygt hälften fånggröda om proportionerna var desamma som enligt Gödselmedelsundersökningen 2001; Jordbruksverket, 2002). Den fjärde största ”grödan”, 79 700 ha,
utgjordes av ospecificerad åkermark. Övriga grödor upptog mindre än 60 000 ha vardera
(www.scb.se).
Gröda
Figur 4.
Jämförelse mellan arealerna år 2000 (LBR) och arealbehovet vid självförsörjning.
Självförsörjningsgrad
Graden av självförsörjning år 2000/01 redovisas i figurerna nedan. Siffrorna är procentuella, dvs visar med hur stor andel vi skulle behöva öka/minska produktionen inom varje
produktslag vid självförsörjning. Proportionerna mellan produktslagen är dock mycket
olika, varför en ökning av ärtodlingen med nästan åtta gånger kan rymmas inom den 13%-iga minskningen av spannmålsarealen.
26
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Spannmål
120%
100%
Ärter
80%
60%
40%
Oljeväxter
20%
0%
Vallfoder (ts)
Potatis
Grönfoder
Bete på åker (ts)
Självförsörjningsgrad
vegetabilier
Figur 5.
Totalt
Perm. bete
Självförsörjningsgrad för vegetabilier (både för djurfoder och humankonsumtion). Aktuell produktion år 2000/01 jämfört med behovet vid självförsörjning.
Den låga självförsörjningsgraden med ärter och oljeväxter beror på det ökade behovet
av inhemskt proteinfoder vid upphörd foderimport. För permanent bete beror bristen på
att befintlig produktion beräknats på den betesareal som fick miljöstöd år 2000, medan
behov av areal satts till 450 000 ha. Det återspeglar alltså inte nödvändigtvis det verkliga
behovet.
Kött Totalt
120%
100%
80%
60%
40%
20%
0%
Nöt
Svin
Får
Häst
Fjäderfä
Övriga (vilt, ren)
Självförsörjningsgrad animaliska
livsmedel
Figur 6.
Mjölk
Ägg
Självförsörjningsgrad för animaliska livsmedel.
Självförsörjningsgraden var påfallande låg för fårkött, endast 50%, år 2003 hade den
minskat till 40%. Detta tyder på en betydande potential för ökad hållning av får. Den låga
självförsörjningsgraden för hästkött kan tänkas bero delvis på vissa hästägares ovilja att
skicka sina hästar till slakt, delvis på att hästar ibland avlivas i samband med sjukdom,
samt att hästar exporteras levande. Antalet hästar i Sverige räcker i sig mer än väl till för
att försörja svenskarna med hästkött vid dagens konsumtionsnivå.
Siffrorna gäller för år 2000/01. Importen har sedan dess ökat betydligt, varför självförsörjningsgraden minskat ytterligare. Mellan 2000/01 och kalenderåret 2002 minskade den
totala självförsörjningsgraden för kött från 85% till 78%. Störst var minskningen för
nötkött, från 79% till 71%. Att just nötköttsproduktionen minskar kan få betydelse för
uppfyllandet av de svenska miljömålen, eftersom nötkreatur står för en viktig del av
landskapsvården genom bete. Självförsörjningsgraden för mjölk har också minskat någon
procentenhet efter 2000/01, från ca 99% till ca 98% (Svensk Mjölk, 2003), vilket kan
verka lite men ändå har betydelse bl a för kött- och mjölkproduktion, betesmarker och
27
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
sysselsättning inom jordbruket. Mjölkkorna står för merparten av antalet kalvar och
ungdjur till slakt.
Spannmål
År 2000 var Sveriges spannmålsareal 1 229 000 ha. De största grödorna var vårkorn (398
000 ha), höstvete (353 000 ha) och havre (296 000 ha) (www.scb.se).
Självförsörjning innebär att både import och export upphör. Sverige hade år 2000/01
en nettoexport av spannmål på över 1 500 kton, främst vete, korn och havre (Jordbruksverket, 2003b). Detta motsvarade en areal på ca 364 000 ha, vilken vid upphörd
spannmålsexport alltså kan frigöras till andra grödor. I denna rapports beräkningar
minskades dock spannmålsskörden med endast 635 kton och spannmålsarealen med 130
000 ha, då foderbehovet måste täckas och då delar av importerade livsmedel (durumvete
och ris) ersatts med inhemsk spannmål. Främst beror dock skillnaden på att spannmålslagret år 2000/01 minskade med över 500 kton.
Oljeväxter
Oljeväxtarealen år 2000 var 58 900 ha, varav 48 000 ha raps och rybs och resten oljelin.
Detta var en jämförelsevis liten areal; 1989 var arealen raps och rybs (oljelin ej medräknat) 169 000 ha och 2002 var den 68 000 ha (www.scb.se).
Arealen oljelin år 1999 var hela 34 000 ha, att jämföra med knappt 11 000 ha året efter
och 3200 ha år 2002 (www.scb.se). Potential finns för ökad linodling om ekonomiska
förutsättningar finns i form av stöd och/eller högt marknadsvärde för produkterna.
Oljehalten är högst i oljelinfrö men hög även i frö från spånadslin, vilket kan odlas längs
Norrlandskusten, till skillnad från oljelin som är mer frostkänsligt
(http://www.oilpress.com/lin-information.htm). Linfrökaka är en biprodukt som kan
användas som proteinfoder.
I beräkningarna för självförsörjning framkom att behovet av odlingsareal för oljeväxter
(raps, rybs och lin) skulle öka till 224 000 ha. Med tanke på de stora arealerna tjugo år
tidigare torde ökningen inte möta några större odlingstekniska hinder.
EU:s importberoende är stort när det gäller proteinfoder, trots att en viss arealersättning
betalas ut för odling av baljväxter. De nuvarande ekonomiska och politiska förhållandena
innebär att EU-länderna är beroende av spökarealer runtom i världen, inte minst i
Brasilien där den rika cerradon plöjs upp och den tidigare biologiska mångfalden
reduceras till enfald med ett fåtal grödor – främst soja, som dessutom besprutas med
starka kemiska bekämpningsmedel (Wallenström, pers. medd., 2003;
www.unesco.org/mab/cooperation/Scope/AbKlink.doc)..
Baljväxter
Arealen baljväxter var år 2000 ca 27 900 ha. Detta kan jämföras med bottennoteringen för
1990-talet på 6600 ha år 1994 och toppnoteringen 1998 på 49 000 ha. Ärtarealen varierar
sålunda mycket mellan år och är relativt blygsam jämfört med spannmålsarealen
(www.scb.se).
28
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
För att bli självförsörjande med proteinfoder skulle enligt beräkningarna odlingen av
baljväxter, där ärter använts som modellgröda, behöva öka till 210 000 ha, alltså en
ökning med 7,5 gånger.
Vall
Den totala slåttervallsarealen var år 2001 749 700 ha (SCB, 2002), medan arealen
slåtter+bete var 920 800 ha (www.scb.se). Arealen bete på åkermark beräknades utifrån
detta till 168 000 ha. Även delar av slåttervallen bör räknas in i betesarealen, då det är
vanligt att återväxten på slåttervall skördas som bete.
Med ledning av hektaravkastningen för varje produktionsområde år 2000 beräknades
landets genomsnittliga vallavkastning till 5840 kg/ha (16,5% vattenhalt), eller 4876 kg
torrsubstans/ha. I SCB:s grunddata har avdrag gjorts för att delar av återväxten skördats
som bete.
Vid självförsörjning skulle vallskörden behöva ökas med 7%, från beräknade 3248
kton, efter skörde- och lagringsförluster, till 3474 kton. Detta innebär antingen en ökning
av vallarealen med 7% eller en mindre ökning kombinerat med en effektivisering av
skörde- och/eller lagringsmetoder. Dagens förluster vid skörd och lagring skulle kunna
minskas avsevärt genom åtgärder såsom ökning av andelen förtorkat ensilage, eftersom
skörd som hö ger stora fältförluster (Vallboken, 1990).
Betesmark
I början av 1800-talet fanns närmare 2 miljoner hektar betesmark och äng i Sverige.
Enligt jordbruksstatistiken fanns år 1927 526 000 hektar äng och 1 463 000 hektar
naturbetesmark. I slutet av 1970-talet återstod endast 480 000 hektar sammanlagt. Den
riksomfattande ängs- och hagmarksinventeringen 1987-1992 visade att 3 355 hektar äng
och ca 195 300 hektar naturbetesmark bedömdes vara av högt eller högsta bevarandevärde för naturvården (www.naturvardsverket.se).
År 2000 utbetalades miljöstöd till betesmarker och öppet odlingslandskap för 377 000
ha, medan målet var 450 000 ha (www.sjv.se). En mindre areal betesmark redovisades
som foderareal utan miljöstöd. Total areal betesmark år 2000 har beräknats vara ca
470 000 ha (Jordbruksverket, 2003c). Den betade arealen har ökat på senare år, trots
minskat antal nötkreatur, främst tack vare miljöstöd och det därigenom ökade intresset för
att hålla t ex stutar på naturbete. Beräkningarna i rapporten utgår från att betesarealen på
icke-åkermark skulle vara 500 000 ha vid självförsörjning. Dock finns betydligt större
arealer än så som kan betas om markbehovet skulle öka.
Beräkningarna för denna rapport visade att all tillgänglig jordbruksmark skulle behövas vid en omställning av jordbruket till självförsörjning. Dessutom skulle det uppstå ett
behov av att använda befintliga naturbetesmarker effektivare än idag och förekommande
problem med otillräcklig avbetning skulle troligen minska. Delvis beror det ökade
arealbehovet vid självförsörjning på ökad inhemsk produktion av proteinfoder på
åkermark, delvis beror det på det ökade djurantal som skulle krävas för att täcka behovet
av kött vid upphörd import och de mer extensiva produktionsformer som förutsätts för
framför allt tjurar i de använda foderstatsberäkningarna.
29
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Ammoniakavgång
Ammoniakutsläppen i Sverige kommer till allra största delen från jordbruket (år 1999 ca
49 kton). En mindre del kom 1999 från vägtrafik (ca 3,8 kton) och övriga antropogena
källor (ca 2,5 kton). Inom jordbruket svarade 1999 emissioner från mineralgödsel för en
mindre del (1,7 kton), medan den helt dominerande källan utgjordes av utsläpp från
stallventilation (9 kton) och från lagring (16,5 kton) och spridning (16,3 kton) av
stallgödsel (SCB, 2000b).
Vid självförsörjning skulle ammoniakemissionerna från djurhållningen öka från 45 800
ton år 2000 till 56 000 ton med samma produktionsmetoder, alltså en ökning med 22%.
Tabell 2. Ammoniakemissioner från jordbruket vid självförsörjning. Som jämförelse har
emissionerna från djurhållningen år 2000 beräknats till 45 800 ton
(Håkan Staaf, Landmiljöenheten, Naturvårdsverket).
Djurslag
Mjölkkor
Övr. nöt
Svin
Fjäderfä
Får
Hästar
Betesgödsel
Mineralgödsel
Summa:
Djurantal
(tusental)
426
1 600
3 112
17 300
908
300
-
Exkretion (kg
N/djur*år)
127,9
50
8,8
0,4
5,2
50
-
Stallperiod
Emissionsfaktor
(% gödsel) (NH3-N/gödsel-N)
65
55
100
100
50
50
0,33
0,33
0,32
0,32
0,38
0,35
0,08
0,0075
Ammoniak
(ton/år)
14 100
17 500
10 600
2 700
1 100
3 200
6 800
1 700
57 700
Utfodringen av djuren är en nyckelfråga för ammoniakutsläppen. Genom anpassade
foderstater kan ammoniakhalten i gödseln minskas väsentligt. Gödselhanteringssystemet
inne i ladugården samt tekniken för lagring och spridning av gödseln har också stor
betydelse för ammoniakförluster från stallgödsel. Kylning av gödselrännor minskar
ammoniakavgången inne i ladugården vilket är positivt för djurhälsa och arbetsmiljö.
Lagring av flytgödsel i täckta brunnar samt spridning med släpslangar eller injektion i
jorden är exempel på bra tekniker för att ammoniak ska komma grödan till del i stället för
att belasta miljön. Allt detta har studerats ingående i forskningsprojektet Life Ammoniak.
Mer finns att läsa på hemsidan: www.ammoniak.nu.
Lagkraven i Sverige är idag omfattande när det gäller stallgödsel, både vad gäller
täckning av brunnar, spridningsteknik och spridningstidpunkter (www.sjv.se).
Problemen med nedfall av ammoniak uppstår främst där djurtätheten är hög i öppna
områden som redan är hårt ammoniakbelastade (Kumm, 2002). Nedfallet av kväve
överstiger idag den kritiska belastningen för hela södra Sverige upp till mellersta
Svealand (Naturvårdsverket, 2002; Naturvårdsverket, 2003a). Den ökning av djurhållningen som skulle behövas för självförsörjning bör sålunda inte utlokaliseras till de redan
djurtäta slätt- och mellanbygderna i södra Sverige, utan i stället till mellersta Sveriges
slättbygder där spannmålsproduktionen är hög och ärter samt raps kan odlas, så att även
30
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
transporter av foder till djuren kan minskas och kväveutlakningen inte får lika negativa
följder som vid en ökad etablering längs väst- och sydkusten. Ökad svin- och fjäderfäproduktion kan vara lämplig i mellersta Sveriges slättbygder. Ökad djurhållning kan även
lokaliseras till skogsbygder i hela landet, ju längre norrut desto bättre, där naturen bör tåla
en viss ökning av ammoniakbelastningen och där det finns tillgång till naturbetesmark.
Köttproduktion med nöt och får passar väl in i skogsbygder.
Vid en ökning av djurantalet med nuvarande inhysningssystem och lagrings- och
spridningstekniker är det rimligt att anta att ammoniakemissionerna ökar i motsvarande
grad som antalet av respektive djurslag, vilket skulle få negativa effekter på miljön. Med
en anpassning av tekniken bör man dock kunna åstadkomma en minskning av ammoniakutsläppen, både per djurenhet och i absoluta tal, beroende på graden av teknikanpassning. Med en lämplig regional fördelning av djurhållningen i kombination med en
teknikanpassning bör skadeverkningarna på miljön kunna minskas. Ammoniakproblemet
skulle kunna bli överkomligt även i en självförsörjningssituation, men teknikanpassningen skulle bli kostsam.
Kväveutlakning
Kväveutlakningen får störst negativ effekt på havet om den sker i områdena 1-2
(Götalands södra slättbygder och Götalands mellanbygder) (Jordbruksverket, 2000). I
områdena 3-5 är den totala utlakningen också avsevärd, men retentionen inom dessa
områden gör att endast mindre delar av kvävet når havet varför den negativa miljöpåverkan blir jämförelsevis liten. Man borde ur miljösynpunkt satsa på att förlägga odling av
grödor med hög kväveutlakning/ha (potatis, ärter m.fl.: Lindén, pers. medd., 2003) till
andra områden än 1-2, samt öka vallodlingen i område 1-2. Dock finns de bästa
klimatiska förutsättningarna i just områdena 1 och 2, vilket gör att man av ekonomiska
skäl gärna odlar högintensiva grödor där. I rapporten eftersträvades därför att i möjligaste
mån fördela arealerna över landet med hänsyn tagen till både avkastning och kväveutlakning.
Kväveutlakningen per hektar skilde sig avsevärt mellan Johnsson-modellen (Johnsson
och Mårtensson, 2002) och Lindéns skattningar (Lindén 2003, pers. medd.). Se figur 7.
31
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
45.0
40.0
35.0
30.0
25.0
20.0
15.0
10.0
5.0
0.0
Figur 7.
N-läckage 2000
efter Johnsson
1999
GNS
SS
GSk
SSk
NN
2 3
4
5 6
7
Totalt
GMb
1
NÖ
GSS
N-läckage 2000
efter Lindéns
skattningar
8
Kväveutlakning per hektar och år för respektive PO8 år 2000; genomsnitt för
alla grödor. Jämförelse mellan Johnsson-modellen och Lindéns skattningar.
Den totala N-utlakningen från svensk åkermark för år 2000/01 enligt Johnssons
teoretiska modell (Johnsson och Mårtensson, 2002) beräknades till 58,0 kton, enligt
Lindéns skattningar (Lindén 2003, pers. medd.) till 46,3 kton. För självförsörjningssituationen för samma år beräknades utlakningen till 60,7 resp. 48,2 kton, en ökning med
4,1% respektive 4,8%. Även om det är svårt att säga något om hur stor den verkliga
ökningen skulle bli i absoluta tal, så torde storleksordningen på ökningen, 4-5%, vara
rimlig. Ökad arealanvändning bidrog till ökningen i resultaten. Vid antagandet att
utlakningen för ej specificerad åkermark är lika med den för vall (i genomsnitt ca 8 kg/ha
i beräkningarna) och att utlakningen/ha för ärter är ca 25 kg mer än för ej specificerad
åkermark, så skulle ärtodling på denna mark (85 460 ha år 2000) orsaka drygt 2,1 kton
ökad N-utlakning, och alltså förklara ca 78% av Johnssonmodellens utlakningsökning och
över 100% av Lindénmodellens (uträkningarna kompliceras av att många grödor är
inblandade – vissa grödor ger minskat läckage vilket delvis balanserar ökningen från
ärtodling). Odling av kväveläckande grödor såsom ärter på åkermark som beräknades
läcka små mängder kväve år 2000/01 kan alltså förklara större delen av ökningen vid
självförsörjning. Övriga delar kan förklaras bl a av att spannmål ersatts av ärter som
beräknas läcka mer än spannmål. I gengäld kompenserar ökad vallodling i viss mån för
ökningen, då vall i regel läcker relativt lite kväve.
32
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Total utlakning,
Johnsson, kton
GSS
GMb
GNS
SS
GSk
SSk
NN
NÖ
Utlakning, kton
16.0
14.0
12.0
10.0
8.0
6.0
4.0
2.0
0.0
Självförsörjningsutlakn.,
Johnsson, kton
1 2 3 4 5 6 7 8
Total utlakning, Lindén,
kton
Produktionsområde
Självförsörjningsutlakn.,
Lindén, kton
Figur 8.
Beräknad kväveutlakning från åkermark år 2000/01 jämfört med självförsörjning, enligt Johnssons modell (Johnsson och Mårtensson, 2002) resp. Lindéns
skattningar (Lindén, pers. medd., 2003).
Förlust av fosfor
Förlust av fosfor sker i högre grad på lerjordar än på övriga jordar på grund av att regn
löser upp leraggregaten och för bort partiklar innehållande fosfor, medan sand- och
mopartiklar är tyngre och större och inte lika lätt förs bort av vatten (Lindén, pers. medd.,
2003). Vad i odlingen som styr fosforförluster är dåligt känt varför det också är svårt att
uppskatta vad en förändring i brukandet skulle innebära, men ett växttäcke skyddar i viss
mån markaggregaten mot regndropparnas nedbrytande kraft (SJV, 2000).
Vallodling uppfattas generellt som skonsam ur miljösynpunkt. I en underlagsrapport
(Naturvårdsverket, 2003b) fastslås att en övergång till vallodling skulle minska förlusterna med 0,04 kg P/ha. För att kunna göra en bedömning av hur fosforförlusterna styrs och
förändras vid olika driftsinriktningar krävs att forskning kring dessa frågor prioriteras och
finansieras, vilket hittills inte skett i tillräcklig omfattning. (Rydberg, pers. medd., 2003)
Vid antagandet att fosforförlusterna skiljer mer mellan olika jordarter och nederbördsförhållanden än mellan grödor, torde man kunna dra en försiktig slutsats att fosforförlusterna inte skulle öka avsevärt vid en självförsörjningssituation. Dock skulle den plöjda
åkerarealen öka i och med att trädad mark och ej specificerad åkermark skulle behöva tas
i bruk.
Avfall och kretslopp
Ett lands ekologiska fotspår omfattar även avfallsproduktion. De ekonomiska ramarna för
föreliggande projekt har inte medgivit någon grundlig utredning kring denna viktiga
fråga, men några övergripande beräkningar anges nedan.
På all djurproduktion inom svensk jordbruksnäring ställs idag krav på att växtnäringen
i gödseln utnyttjas på ett miljövänligt sätt. Detta innebär bland annat restriktioner vad
gäller spridningstidpunkt för att minimera förluster av kväve och fosfor. I Sverige har
även regelverket kring gödselspridning fokuserat på maximalt utnyttjande av fosfor i
stallgödsel och reglerna anger en maximal tillförsel av 22 kg fosfor per hektar. Detta
regleras genom krav på viss spridningsareal knuten till företaget relaterat till det antal djur
33
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
som finns på gården. Spridningsarealen behöver inte tillhöra företaget, men måste vara
tillgänglig att sprida gödsel på.
För kväve finns nitratdirektivet som säger att man får sprida max 170 kg N/ha.
Enligt statistik (SCB: LBR 99, bearbetad av J Linder, SJV 2003) över tillgängliga och
utnyttjade spridningsarealer, så krävs enligt dagens djurtäthetsregler 1 600 000 ha för att
sprida gödsel från djur som finns på lantbruksföretag.
För att sluta kretsloppet och få ett långsiktigt hållbart samhälle måste växtnäringen från
människornas avföring och livsmedelshantering återföras till jordbruksmarken. Så skedde
i stor utsträckning på landsbygden fram till tiden då vattenklosetter allmänt infördes i hela
landet, även på landsbygden. Den näring som finns i gödseln från Sveriges befolkning
hamnar idag till stor del i reningsverken, där merparten av fosforn och en del av kvävet
hamnar i avloppsslam. Resterande kväve går antingen upp i luften eller följer med
spillvattnet ut i vattendragen. Även 3-5 procent av fosforn följer med spillvattnet.
Avloppsslammet där merparten av fosforn hamnar används idag i mycket liten omfattning
som växtnäring på åkermark och största delen hamnar idag sannolikt på deponi, som
täckmaterial eller som anläggningsjord.
Cirka en miljon människor i Sverige är inte anslutna till något reningsverk utan
har egna anläggningar. De enskilda avloppens möjligheter att ta tillvara näringen
är idag mycket begränsade och bygger oftast på att binda näringen i mark eller
olika material. Funktionen på de enskilda anläggningarna är mycket varierande
och den fosfor som belastar vattnen är ungefär 50% (Malmén et al., 2004).
Avloppsvattnet från en människa innehåller 658 gram fosfor per år (Vinnerås, 2001).
Av detta kommer 110 gram från BDT-vatten (bad-disk-tvätt). 33,4 människor avger alltså
22 kg fosfor. Skulle samma krav ställas på samhället som på jordbruksföretagen så skulle
alltså samhället behöva ha spridningskontrakt på 269 500 hektar.
Varje människa avger cirka 12,5 g N/dag, dvs 4,5 kg/år. Nitratdirektivet tillåter 170 kg
N/ha. Det skulle vid denna relativt höga gödslingsnivå behövas 37 människor för att
gödsla ett hektar, dvs en spridningsareal i samma storleksordning som för fosfor. Kväve
kan spridas på samma arealer som fosforn. Om vi i stället räknar med 90 kg N/ha, vilket
torde vara en rimligare nivå, så behövs det 20 människor för att gödsla ett hektar. Det
skulle betyda en spridningsareal på ca 450 000 ha för kväve. Dock försvinner en hel del
av kvävet till luft och vatten och en mindre del kommer marken tillgodo, varför
spridningsarealen i själva verket skulle bli betydligt mindre.
Totalt fanns i Sverige år 2000 enligt LBR cirka 2 705 984 hektar åker. Av dessa
behövs 1 600 000 hektar för att sprida djurens gödsel och 269 500 hektar för att utnyttja
fosforn i växtnäringen efter människorna. Detta innebär att det finns 836 000 hektar kvar
att fördela växtnäringen från de hästar och andra djur som inte finns på lantbruksfastigheter samt kompost och annat avfall från samhället.
Sammanlagt innebär detta att det torde vara möjligt att ta hand om gödsel och avfall
inom landet.
34
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Känslighetsanalys av materialet
Osäkerheten i grunddata innebar att skillnaden i slutresultatet blir stor även vid relativt
små förändringar i beräkningsunderlaget. Speciellt stor är osäkerheten i vallfoder- och
betesproduktion, både i skördenivåer och förluster.
Direkt användning av SCB:s skördedata för slåttervall med SCB:s egna korrigeringar
för fältförluster, vilka i beräkningarna ökats med 12% efter uppgifter från Per Lingvall
(pers. medd., 2003), innebar en minskning av arealbehovet vid självförsörjning med 93
000 ha.
En ökning av betesförlusterna från 35 till 40%, en siffra som kan vara lika trolig som
35%, innebar en arealökning med 20 000 ha.
Foderåtgången för självförsörjning bygger på rimliga och möjliga foderstater, men
förutsätter att djurantalet stämmer. Getter är inte medräknade alls då antalet getter är litet,
troligen mellan 800 och 1000 mjölkgetter, och siffran är osäker. Antalet hästar är troligen
större än de 225 000 som antagits i beräkningarna. En ökning till 285 000 hästar skulle
öka arealbehovet med 39 000 ha. Foderstaterna för hästar bygger också på antaganden om
hästpopulationen som kan avvika från faktisk population, då data saknas för genomsnittsvikt, aktivitetsgrad och därmed foderförbrukning för landets hästpopulation. En
ökning av hästarnas vallfoderkonsumtion från 8 till 9 kg/dag skulle öka arealbehovet med
13 000 ha.
Differensen mellan arealtillgång och -behov vid självförsörjning bör vara positiv för att
en markreserv ska finnas tillgänglig vid behov. I beräkningarna pendlade differensen
mellan positiv och negativ när relativt små förändringar gjordes i materialet. Den slutliga
balansen som presenteras i denna rapport hamnade på minus 3440 ha, men den kunde
lika gärna hamnat på plussidan.
35
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Slutsatser
Även om betydande osäkerhet fanns i materialet, så visade ändå beräkningarna av
arealbehov att Sverige i princip har möjlighet att bli självförsörjande på både baslivsmedel och foder även med nuvarande konsumtionsmönster, om man bortser från de faktorer
som gör importen billigare än inhemsk produktion. Den viktigaste resursen, marken,
räcker till, under förutsättning att även mer marginella marker som idag är på väg att
överges hålls i hävd. Problemet idag är snarare att marken av ekonomiska skäl inte brukas
i den utsträckning som vore önskvärt från försörjnings- och biodiversitetssynpunkt. Utan
miljöersättning och arealstöd är det idag ofta inte företagsekonomiskt försvarbart att hålla
de mindre produktiva markerna öppna.
Vid diskussionen om fotavtryck har hävdats att import kan vara bra om miljöpåverkan
i exportlandet blir mindre än för motsvarande produktion i importlandet. Frågan är dock
hur vanligt förekommande detta är. Det finns ingen anledning att tro att grisar som föds
upp i t ex Danmark skulle släppa ut mindre ammoniak än grisarna i Sverige. Det finns
heller ingen anledning att tro att kväveutsläppen blir mindre i t ex Danmark vid odling av
spannmål eller andra grödor än om odlingen sker i Sverige. Det totala fotavtrycket torde
alltså i de flesta fall inte minska genom vår import. (Linderholm, pers. medd., 2003)
Vid självförsörjning skulle djurantalet behöva ökas, främst antalet dikor och övriga
nötkreatur utom mjölkkor, samt fårantalet. En sådan ökning skulle i huvudsak få en
positiv inverkan på biologisk mångfald och öppet jordbrukslandskap genom ökad hävd
framför allt genom ökat antal betesdjur. Omställningen i foderproduktion skulle innebära
mer variation i växtföljderna.
Även i Sverige finns en potential för diversifiering av odlingen och en minskning av
den i vissa områden ensidiga spannmålsodlingen till förmån för andra grödor. En ökning
av proteingrödeproduktionen och vallodlingen kan bli en viktig del i en sådan diversifiering.
I Sverige råder idag importöverskott på flertalet grödor och vi är alltså långtifrån
självförsörjande med baslivsmedel. Ingen överproduktion finns för någon del av
jordbruket utom för spannmål, där ett stort exportöverskott råder, delvis som en följd av
att vi importerar kött i stället för att föda upp egna djur med spannmålen, delvis på grund
av ekonomi, politik och tradition.
Importberoendet för kött är stort och ökande. Även för mjölk råder ett visst importöverskott. En ytterligare minskning av djurhållningen skulle få negativa följder för
beteslandskapet och för landsbygdens småföretagande.
Beräkningarna visar att marken som finns idag i princip räcker till för självförsörjning
med baslivsmedel och djurfoder. Det förutsätter dock att alla tillgängliga arealer används,
att all träda upphör, att nedläggningen av jordbruksmark hävs och att naturbetesmarker
brukas i större utsträckning än idag. Den areal som enligt beräkningarna fattas (ca 3400
ha) kan relativt enkelt ersättas med ca 10-15 000 ha idag obetade naturbetesmarker.
Växtnäring går idag enkelriktat från jordbruk till samhälle. Trots mål att växtnäring
från samhället ska återföras jordbruksmarken för att sluta kretsloppet så sker detta i
mycket liten omfattning idag. Detta innebär dels ett avfalls- och övergödningsproblem,
dels att en resurs går till spillo och måste ersättas med mineralgödsel.
36
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
I resultaten i denna rapport framgår att kväveutlakningen vid självförsörjning skulle
öka med 4-5% jämfört med utlakningen år 2000. Huvuddelen av ökningen beror på
intensifierad arealanvändning där bl a ärtodling ersatt ospecificerad åkermark. På grund
av svårigheten att odla proteingrödor i skogsbygder och i norra Sverige var det nödvändigt att utlokalisera denna odling till bl a Götalands södra slättbygder och Götalands
mellanbygder, de två områden där kväveutlakningen får allvarligast konsekvenser för
havet. Detta skulle leda till en ökning av kväveutlakningen i dessa områden i stället för en
minskning som man eftersträvar. En slutsats av detta kan vara att det vore olämpligt från
svensk miljösynpunkt att kraftigt öka ärtodlingen just i södra Sveriges kustregioner, och
att detta kan utgöra en svårighet om man ska klara proteinförsörjningen vid självförsörjning med foder. Sker ökning av ärtarealen på lerjordar i östra Sverige, där förutsättningarna för ärtodling är relativt goda, torde miljöpåverkan däremot bli mindre.
En viss import av proteinfoder kan tänkas vara önskvärd ur lokal miljösynpunkt, dock
utan hänsyn tagen till miljöpåverkan i exportlandet.
I denna rapport är utgångspunkten total självförsörjning med djurfoder och baslivsmedel. I ett mer realistiskt och önskvärt framtidsscenario bör man nog inte vara så extrem,
utan snarare tänka sig en kompromissmodell.
37
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Tack
Jag vill tacka alla dem som hjälpt mig att genomföra detta arbete. Utan deras hjälp hade
det knappast varit möjligt att slutföra arbetet på den korta tiden av två månader.
Först och främst vill jag rikta ett stort tack till mina handledare och medhjälpare vid
Naturvårdsverket, Kersti Linderholm, Ingrid Rydberg och Håkan Staaf, samt till Karl-Ivar
Kumm vid inst. för ekonomi, SLU.
Stort tack till Göran Olai och medarbetare vid Lantbyggbyrån i Falun, för att på ett
utmärkt sätt ha administrerat min anställning. Synd att jag inte hann besöka er!
Jag är också ett stort tack skyldig alla forskare vid inst. för jordbruksvetenskap, SLU i
Skara, vilkas dyrbara tid jag upptagit med mina envisa frågor. Tack till er alla, Anna
Hessle, Börje Lindén, Elisabet Nadeau, Eva Persson och många fler. Klas Elwinger, Per
Lingvall, Margareta Rundgren och Eva Spörndly vid HUV, SLU i Uppsala, har också
varit synnerligen behjälpliga, liksom Holger Johnsson, inst. för markvetenskap, samt
Susanne Johansson och Lars Ohlander, inst för ekologi och växtproduktion, SLU.
Personalen vid Statistikenheten på Jordbruksverket, mina forna arbetskamrater, har
utan att knorra tillhandahållit all den information jag bett om när så varit möjligt. Utan
denna statistik hade arbetet tagit mycket längre tid och inte på långa vägar fått samma
kvalitet. Tusen tack till Monica Eidstedt, Tomas Ericsson, Hans Jönrup, Ulf Svensson och
alla andra. Tack också till Bertil Albertsson vid SJV i Skara för tillhandahållande av
material och fakta.
Flera anställda vid SCB har också hjälpt till med material och övrig information, bland
dem Gerda Ländell. Tack för detta!
Och så naturligtvis ett stort tack till alla andra hjälpsamma människor från näringslivet
och olika myndigheter som ställt upp med data och värdefulla synpunkter. Ingen nämnd,
ingen glömd!
38
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Referenser
Albertsson, Bertil, 2004. Skattningar av N-utlakning/ha för olika typer av trädor.
Internt arbetsmaterial inom SJV.
Arnesson, Annika, 2000. Dokumentation av produktionsresultat i ekologisk mjölkproduktion på sju gårdar i västra Sverige från 1996 till 1999. Inst. för jordbruksvetenskap,
SLU, Husdjursproduktion, Rapport 1. Skara 2000.
Bratt, Margareta, 2001. Möjligheterna att uppskatta hästpopulationens storlek och
struktur. SCB, 2001 (www.sjv.se).
Danielsson, Dan-Axel, 2000. EU-kött: Excelprogram för ekonomisk kalkylering av
nötköttsproduktion.
Databok för driftsplanering, 1999-2003 (www.agriwise.org). SLU, Uppsala.
Johnsson, Holger och Kristina Mårtensson, 2002. Kväveläckage från svensk åkermark.
Beräkningar av normalutlakning för 1995 och 1999. Naturvårdsverket, Rapport
5248.Jordbruksverket, 2003a. Jordbruksstatistisk Årsbok 2003.
Jordbruksverket, 2003b (Excelfil). Supply balance sheets för 2001-2002, rapporterade
till Eurostat. Ref.: Monica Eidstedt, Statistikenheten, 2003.
Jordbruksverket,2003c. Jordbrukspolitiken och miljön i går - i dag - i morgon. Rapport
från projektet CAP:s miljöeffekter. Rapport 2003:2.
Jordbruksverket, utdrag ur LBR. Arealuppgifter 2000. Ref.: Ulf Svensson, Statistikenheten, 2003.
Jordbruksverket, 2000. Sektorsmål och åtgärdsprogram för reduktion av växtnäringsförluster från jordbruket. Jordbruksverket, Rapport 2000:1.
Kumm, Karl-Ivar, 2002. Hållbart jordbruk – kunskapssammanställning och försök till
syntes. KSLA:s Tidskrift 141:10. Stockholm 2002.
Malmén, Linda, Book Emilsson, Karin och Palm, Ola, 2004. Enskilda avlopp –
åtgärder för att minska fosforutsläpp. Uppdragsrapport till Naturvårdsverket. JTI,
Uppsala.
Naturvårdsverket, 2003a. Bara naturlig försurning. Rapport 5317.
Naturvårdsverket, 2003b. Åtgärder och kostnader för minskad fosforutlakning från
jordbruksmark till sjön Glan. Rapport 5288. Stockholm 2003.
Naturvårdsverket, 2003c. Sweden’s National Inventory Report 2003. Rapport till
Klimatkonventioenen. www.naturvardsverket.se
Naturvårdsverket, 2002. Kritisk belastning för svavel och kväve. Rapport 5174.
SCB, 2002. Gödselmedel i jordbruket 2000/01. Statistiska meddelanden MI 30 SM
0202. Statistiska Centralbyrån, Örebro, 2002.
SCB, 2001. Statistiska meddelanden J0 15 SM 0101.
SCB, 2000a. Statistiska meddelanden J0 15 SM 0001.
SCB, 2000b. Utsläpp till luft av ammoniak 1999. Statistiska meddelanden MI 37 SM
0012.
SCB, 1997a. Skördeuppskattningarna 1997 – omfattning och metoder. Statistiska
meddelanden J 12 SM 9702. Statistiska Centralbyrån, Örebro, 1997.
SCB, 1997b. Statistiska meddelanden J 15 SM 9701. Statistiska Centralbyrån, Örebro,
1997.
39
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Simonsson, Allan, 1994. Näringsrekommendationer och fodermedelstabeller till svin.
SLU Info rapporter, Husdjur 75. SLU, Uppsala, 1994.
SOU 2000:109. En svensk hästpolitik. Betänkande från Hästpolitiska utredningen
(HPU). www.jordbruk.regeringen.se/propositionermm/sou/
Svensk Mjölk, 2003. Mejeristatistik 2003. Tryck: Eskilstuna 2003.
Vallboken, 1990. Red. Catherine Belotti. SLU, Speciella skrifter 40. SLU, Uppsala,
1990.
http://kurs.slu.se/Kurser/bi0438/46502.0102/FMEDEL.pdf Klas Elwinger. Något om
foder och fodermedel till värphöns och slaktkycklingar.
http://rixlex.riksdagen.se/ Lag (1985:295) om foder.
www.ammoniak.nu Projektet Life Ammoniak.
http://www.earthday.net/goals/footprintnations.stm Om ekologiska fotavtryck.
www.freefarm.se Opti-kuckeliku (program för beräkning av foderstater för fjäderfä)
www.livsmedelssverige.org/faq/bse.htm
www.naturvardsverket.se
www.sjv.se
www.sjv.se/download/SJV/%c4mnesomr%e5den/Statistik%2C+fakta/Animalieproduk
tion/JO48/produktion.xls
www.smf.su.se/Pdf-er/fiskutst/fiskhot.pdf Stockholms Marina Forskningscentrum,
Stockholms Universitet
www.unesco.org/mab/cooperation/Scope/AbKlink.doc Carlos A. Klink. Human
occupation and land-use of Brazil´s tropical savannas (the “Cerrado”). Depto. de
Ecologia, Universidade de Brasilia (UnB), C.P. 04457, Brasilia DF, 70919-970, Brazil.
Personliga meddelanden
Ciszuk, Paul, 2003. Inst. för husdjurens utfodring och vård, SLU, Uppsala.
Johnsson, Holger, 2003. Avd. för vattenvårdslära, Inst. för markvetenskap, SLU,
Uppsala.
Kumm, Karl-Ivar, 2003. Inst. för ekonomi, SLU, Uppsala.
Lindén, Börje, 2003. Inst. för jordbruksvetenskap, SLU, Skara.
Linderholm, Kersti, 2003. Naturvårdsverket, Stockholm.
Ländell, Gerda, 2003. SCB, Örebro.
Nadeau, Elisabet, 2003. Inst. för jordbruksvetenskap, SLU, Skara.
Persson, Eva, 2003. Inst. för jordbruksvetenskap, SLU, Skara.
Persson, Per, 2004. Jordbruksverket, Jönköping.
Rundgren, Margareta, 2003. Inst. för husdjurens utfodring och vård, SLU, Uppsala.
Rydberg, Ingrid, 2003. Naturvårdsverket, Stockholm.
Spörndly, Eva, 2003. Inst. för husdjurens utfodring och vård, SLU, Uppsala.
Wallenström, Solveig, 2003. KRAV, Uppsala.
40
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Tabellbilaga
Tabell 1. Foderbehov, kg/djur och år resp. hel uppfödningsperiod
1
Grovfoder (ts)
Bete (ts)
Spannmål
Ärter
Rapsmjöl
Tillskottsprotein
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
Kalv
92
0
604
87
87
0
2
Stut
2643
1364
172
74
74
0
3
Tjur
1400
993
1748
57
57
0
Kviga Köttkviga
4
5
slakt
rekr.
2300
2200
1269
1000
599
0
65
0
65
0
0
0
Mjölkkviga
6
7
8
rekr. Mjölkko Köttko
2500
2100
1740
1300
800
1427
300
1636
0
43
705
0
43
705
0
0
0
0
Mellankalv, foderåtgång från 70 kg livvikt till slakt vid 7 mån. (Danielsson, 2000)
KRAV-uppfödd stut, från 100 kg till slakt vid 23 mån. (Danielsson, 2000)
Ungtjur, från 70 kg till slakt vid 21 mån. (Danielsson, 2000)
Kviga, från 70 kg till slakt vid 24 mån. (Danielsson, 2000)
Köttraskviga för rekrytering, från 70 kg till kalvning (24 mån.). (Nadeau, pers. medd., 2003)
Mjölkraskviga för rekrytering, från 70 kg till kalvning (24 mån.). (Danielsson, 2000)
Mjölkko, 8500 kg mjölk/laktation. Foderbehov/år. (Arnesson, 2000)
Diko med kalv. Foderbehov/år. (Danielsson, 2000)
Tabell 2. Foderbehov, kg/djur och år resp. hel uppfödningsperiod
1
Spannmål
Ärter
Rapsmjöl
Tillskottsprotein
1.
2.
3.
Sugga
1275
120
75
0
1
Galt
850
80
50
0
2
2
Helårsfoderstat för vuxet djur. (Persson, pers. medd., 2003)
Foderstat för uppfödning av ett djur. (Persson, pers. medd., 2003)
Foderstat för hela livscykeln (uppfödning, värpperiod) korrigerat till ett års förbrukning.
(www.freefarm.se: Opti-kuckeliku)
Tabell 3. Foderbehov, kg/djur och år resp. hel uppfödningsperiod
1
Grovfoder (ts)
Bete (ts)
Spannmål
Ärter
Rapsmjöl
Tillskottsprotein
1.
2.
2
3
Smågris Slaktsvin Slaktkyckling Värphöns
38
166
1,85
27
4,3
47
0,95
13
0,5
15
0,32
4,6
2,7
9,2
0,04
0,10
2
Häst
2200
810
688
0
0
0
Får
250
375
40
12,5
12,5
0
Årsfoder för tacka med lamm (1,6 lamm). (Danielsson, 2000)
Vuxen häst 500-550 kg.
41
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Tabell 4. Arealer av varje gröda/grödgrupp i varje produktionsområde PO8 år 2000
(LBR) jämfört med självförsörjning.
Spannmål
Ny areal
Matpotatis
Ny areal
Oljeväxter
Ny areal
Ärter, åkerbönor
Ny areal
Slåttervall, 2001 (SCB)
Ny areal
Betesvall (restpost)
Ny areal
Träda
Ospecificerad åker
Träda+ospec. åker
Total ny areal utom bete
Över-/underskott areal
Ökning av betesvall
Över-/underskott areal
1
2
3
4
5
6
7
8
Totalt GSS
GMb GNS
SS
GSk
SSk NN
NÖ
1228922 193700 137969 266298 345430 148566 72380 37714 26866
1099013 163409 111897 237062 331768 117917 72380 37714 26866
23610
6633
4597 4811
2015 1753
996 1369 1436
29678
6633
5696 5961
2496 4183 1234 1696 1780
58828 13751
7403 17840 15304 2985 1529
11
4
224173 38051 30545 62959 56753 30178 5671
11
4
27892
3564
2966 7488 10618 1654 1568
31
4
210158 30074 31060 48842 70149 18002 11996
31
4
749700 27900 89500 67900 115400 229900 73200 82500 63400
810716 31475 91765 70151 115908 253830 78677 93286 75626
167605 10015 17373 16676 28552 57862 15490 15755 5881
216014 13221 19199 19169 31052 71178 25021 25076 12100
247734 24082 24811 58201 81074 31087 17603 4532 6343
79696
2965
5198 4057
9309 20091 11337 15121 11618
327430 27047 30009 62258 90383 51178 28940 19654 17961
284785 24094 28528 60638 88306 39251 20286 11113 12569
42645
2953
1481 1620
2077 11927 8654 8541 5391
48408
3206
1825 2492
2500 13315 9531 9321 6219
-5764
-253
-344
-872
-423 -1388 -876 -780 -827
Tabell 5. N-utlakning/ha och år per produktionsområde enligt Johnssons utlakningsmodell (Johnsson och Mårtensson, 2002). Medelvärdena är vägda för arealerna
av resp. gröda år 2000.
Gröda
höstvete
vårvete
råg
höstkorn
vårkorn
havre
spannmål
medel
potatis
sockerbetor
höstraps
vårraps
oljeväxter
medel
vall
grönträda
Totalt medel
1
GSS
41.0
47.5
51.2
48.7
51.4
58.2
2
GMb
35.4
33.6
41.4
38.9
43.3
47.5
3
GNS
23.5
27.0
26.6
29.4
33.5
37.5
4
SS
17.5
18.5
26.0
30.0
18.8
20.6
5
GSk
31.6
17.0
6
SSk
25.0
25.0
42.6
47.1
48.2
29.0
31.0
30.7
47.4
63.9
32.7
55.2
49.4
40.1
57.0
29.5
42.7
41.0
29.7
37.8
19.0
38.0
44.0
30.0
14.0
26.9
17.8
53.9
15.0
31.4
41.0
42.2
10.0
22.8
28.8
21.7
6.9
11.3
23.0
17.3
2.5
7.6
13.0
42
7
NN
8
NÖ
27.1
25.2
26.2
25.0
26.8
43.0
26.0
47.0
32.3
54.0
31.8
45.2
25.5
20.2
5.0
15.1
10.0
21.8
9.5
15.5
14.0
31.4
8.0
13.8
22.0
26.0
33.5
10.4
16.4
21.0
26.0
6.2
12.5
15.0
Totalt
29.8
28.9
38.8
39.1
34.2
34.1
Fotavtryck av Sveriges befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Tabell 6. Lindéns skattningar av N-utlakning/ha och år per produktionsområde (Lindén,
2003, pers. medd.). Medelvärdena är vägda för arealerna av resp. gröda år
2000.
Gröda
höstvete
vårvete
råg
höstkorn
vårkorn
havre
rågvete
blandsäd
Spannmål
medel
potatis
sockerbetor
höstraps
vårraps
Oljeväxter
medel
ärter
vall
1
EU-träda
Totalt medel
1
GSS
41.0
47.5
51.2
48.7
51.4
58.2
41.0
51.4
2
GMb
35.4
33.6
41.4
38.9
43.3
47.5
35.4
43.3
3
GNS
17.5
17.5
15.0
15.0
17.5
17.5
17.5
17.5
4
SS
12.5
12.5
10.0
10.0
12.5
12.5
12.5
12.5
5
GSk
25.0
25.0
20.0
20.0
25.0
25.0
25.0
25.0
6
SSk
9.0
9.0
7.0
7.0
9.0
9.0
9.0
9.0
7
NN
7.0
7.0
7.0
7.0
7.0
7.0
7.0
7.0
8
NÖ
5.0
5.0
5.0
5.0
5.0
5.0
5.0
5.0
47.4
63.9
32.7
41.0
47.4
40.1
57.0
29.5
35.4
40.1
17.4
37.8
12.4
30.0
24.9
30.0
9.0
25.0
7.0
15.0
5.0
10.0
17.5
17.4
12.5
12.4
25.0
24.9
9.0
9.0
7.0
5.0
42.5
64.0
15.0
26.2
39.0
37.0
52.2
10.0
17.4
27.3
19.7
25.0
6.9
20.0
14.9
13.8
22.7
2.5
12.1
9.4
27.5
32.5
10.4
13.7
15.3
15.2
15.0
6.2
14.5
8.1
9.5
5.0
5.0
11.5
5.8
9.5
11.7
8.7
Totalt
23.3
25.9
28.3
32.2
24.5
20.2
25.5
17.3
23.1
47.2
31.6
30.4
20.3
25.9
36.5
7.9
16.3
16.9
1. Enligt Albertsson, 2004. EU-träda utgörs av olika typer av bidragsberättigade trädor, enligt SCB (2002)
med en hög andel fånggrödor med låg utlakning vilket balanserar stubbträdans högre utlakning.
Tabell 7. Kväveutlakning 2000/01, kton. Jämförelse mellan Johnssons modell och
Lindéns skattningar.
1
GSS
13.2
14.1
13.1
13.7
0.2
0.4
Total utlakning, Johnsson, kton
Självförsörjningsutlakn., Johnsson, kton
Total utlakning, Lindén, kton
Självförsörjningsutlakn., Lindén, kton
Total utlakning, skillnad mellan modeller
Självförs.utlakn., skillnad mellan modeller
2
GMb
8.7
9.7
8.7
9.5
0.0
0.2
3
GNS
10.6
11.0
7.2
7.4
3.3
3.5
4
SS
8.5
9.4
6.2
6.9
2.3
2.4
5
GSk
10.5
10.2
7.6
7.5
2.9
2.7
6
SSk
3.2
3.3
1.6
1.5
1.6
1.8
7
8
NN NÖ Totalt
1.7 1.6
58.0
1.6 1.4
60.7
0.9 1.0
46.3
0.8 0.8
48.2
0.8 0.6
11.7
0.8 0.6
12.6
Tabell 8. Kväveutlakning, kg/ha*år. Jämförelse mellan Johnssons modell och Lindéns
skattningar.
N-läckage 2000 efter Johnsson 1999
N-läckage 2000 efter Lindéns skattningar
Skillnad
1
2
3
4
5
GSS GMb GNS SS GSk
41.0 28.8 23.0 13.0 21.0
38.7 26.9 16.0 10.0 15.1
2.3
1.9
7.0 3.0
5.9
43
6
7
SSk NN
15.0 10.0
8.3 5.7
6.7 4.3
8
NÖ
14.0
8.5
5.5
Totalt
22.0
17.1
4.9
Rapport 5367
Fotavtryck av Sveriges
befolkning
Miljöeffekter av livsmedelskonsumtionen
Syftet med denna studie är att finna vilken miljöbelastning som
livsmedelsproduktionen i Sverige har vid dagens konsumtionsnivå.
Trenden går mot minskad självförsörning och en ökad import av
kött, mjölkprodukter och proteinfoder till husdjuren. Det innebär en
förflyttning av miljöpåverkan, ofta negativ sådan, till andra länder.
Men i och med det minskar även möjligheten till positiv miljöpåverkan
genom hävd av det inhemska landskapet och därmed minskar möjligheten
att bibehålla odlingslandskapets biologiska mångfald. Beräkningar som
gjorts i denna rapport visar att vi i Sverige i princip kan bli självförsörjande
på baslivsmedel och djurfoder, om åkermark och betesmark används
optimalt och nedläggningen av jordbruksmark upphör.
ISBN 91-620-5367-1
ISSN 0282-7298
NATURVÅRDSVERKET