BALTICCONNECTOR Naturgasrörledningen mellan

BALTICCONNECTOR, NATURGASRÖRLEDNINGEN
BALTICCONNECTOR
Naturgasrörledningen mellan
Finland och Estland
Januari 2014
Miljökonsekvensernas bedömningsprogram
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Kontaktinformation
Projektansvarig
Gasum Oy
Adress: Karlavägen 1, PB 21, FI-02151 Esbo, Finland
E-post: fö[email protected]
Tel.: +358 20 4471
Kontaktperson: Eero Isoranta
Kontaktmyndighet för MKB-förfarandet i Finland
Nylands närings-, trafik- och miljöcentral (NTM-central)
Adress: Semaforbron 12 B, P.O. BOX 36, FI-00521 Helsinki, Finland
E-post: fö[email protected]
Tel.:
+358 295 021 000
Kontaktperson: Leena Eerola
Tillståndsmyndigheten för MKB-förfarandet i Estland
Ministry of Economic Affairs and Communications
Adress: Harju 11, Tallinn 15072
E-post: [email protected]
Tel.: +372 62 56 342
Fax: +372 6 313 660
Kontaktperson: Taivo Linnamägi
MKB-programmets konsult
Ramboll
Adress: Säterinkatu 6, PB 25, FI-02601 Esbo, Finland
E-post: fö[email protected]
Tel.: +358 20 755 611
Fax: +358 20 755 6201
Kontaktpersoner: Tommi Marjamäki
Veronika Verš
Utgivare
Gasum Oy
ISBN
ISBN (pdf)
978-952-93-3484-1
978-952-93-3485-8
Kartor
© Logica, lantmäteriverket tillstånd nr 3/MML/13
Tryckeri
Picaset Oy, Helsingfors
2
FÖRORD
Förord
Gasum Oy planerar en förenande naturgasrörledning mellan Finland och Estland. Projektets namn är Balticconnector. Detta miljökonsekvensernas bedömningsprogram påbörjar projektets miljökonsekvensbedömning
(MKB-förfarande) i både Finland och Estland. Detta MKB-förfarande görs i bägge länder i enlighet med nationell
lagstiftning. Till följd av projektets internationella dimension följer MKB-förfarandet dessutom Esbokonventionen
om gränsöverskridande miljökonsekvensbedömning samt det bilaterala avtalet mellan Finland och Estland om
gränsöverskridande miljökonsekvensbedömning.
Avsikten med miljökonsekvensbedömningen är att utreda projektets miljökonsekvenser i Finland och Estland. I
MKB-förfarandet granskas naturgasrörledningens sträckning från Ingå i Finland till Paldiski i Estland. Sträcknin­
gen för rörledningen innefattar alternativa sträckningsdragningar både på den finska och estniska sidan. Avsikten
med Balticconnector -rörledningsprojektet är att förena Finlands och Estlands gasdistributionsnät vilket avsevärt
skulle förbättra den regionala tillgången och distributionssäkerheten. Detta gynnar i sin tur tillförlitligheten i gasdistributionen under olika förhållanden i Finland och de baltiska staterna.
Balticconnector -naturgasrörledningsprojektet har klassats som Europeiska Unionens prioritetsprojekt och därför har det beviljats finansieringsstöd i EU:s TEN (Trans-European Networks) -program. Balticconnector finns på
EU:s lista ”Projects for Common Interest” (PCI) som publicerats under hösten 2013. Stödansökningen för denna
del kommer att inlämnas under 2014.
Balticconnector -naturgasrörledningen förenar de befintliga naturgasnäten i Finland och Estland samt den planerade Finngulf LNG-terminalen i Ingå. Utvecklingsprojektet för LNG-terminalen pågår också för tillfället. Undervattensgasrörledningen utrustas också med en kompressorstation i båda länderna. Detta möjliggör ett gasflöde i båda riktningarna även utan den planerade LNG-terminalens drift.
Gasum Oy, Esbo, januari 2014
3
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Sammanfattning
Projektets syfte
Naturgasledningen Balticconnector kommer att binda samman gasdistributionsnäten i Finland och Estland. En sammankoppling av de nationella gasdistributionsnäten skulle avsevärt förbättra den regionala
gastillgången och leveranssäkerheten och bidra till en
pålitligare energiöverföring under olika förhållanden i
Finland och Baltikum (Bild 1).
Bild 1. Naturgasledningsnätet i Finska viken -området
4
Balticconnector är klassat som ett prioriterat projekt
och har därför beviljats ekonomiskt stöd från europeiska gemenskapen. Balticconnector rörledningsprojektet blev tidigare en del av EU:s transeuropeiska
energinätsprogram (TEN-E). En hopkoppling av gasinfrastrukturerna i Finland och Estland garanterar ett
mer sammanhängande och diversifierat naturgasnät
i Östersjöregionen och ger därigenom en säkrare till-
SAMMANFATTNING
gång till naturgas för EU:s nordostliga medlemsländer.
Undervattensrörledningen skulle möjliggöra utbyte av
naturgas mellan Finland och Estland och samtidigt erbjuda möjligheten att utnyttja de underjordiska lagringsutrymmena för naturgas i Lettland. Rörlednin­
gen skulle kunna fungera i båda riktningarna – som en
“interaktiv” förbindelse – och även göra det möjligt att
överföra naturgas genom Finland till Estland.
Ifall den planerade Finngulf LNG-terminalen byggs i
Ingå, kommer Balticconnector-rörledningen att anslutas till det befintliga gasnätet i Finland och till Finn­
gulf LNG terminalen i Ingå. LNG-terminalprojektet i
Ingå pågår och miljökonsekvensbeskrivningen (MKBbes­krivningen) har lämnats in till kontaktmyndigheten. Genom anslutningen till en storskalig LNG-terminal skulle Balticconnector skapa ett sammanhängande
naturgasnät i de baltiska staterna och Finland. Undervattensrörledningen skulle dock utrustas med en
komp­ressorstation i båda ändar för att möjliggöra ett
flöde i båda riktningarna oberoende av LNG-terminalen.
Projektbeskrivning
Teknisk översikt
Injektionskapaciteten till rörledningen Balticconnector
kommer att vara cirka 7,2 millioner m3/dag, dvs. cirka
300 000 Nm3/tim. Årskapaciteten från terminalen till
Balticconnector beräknas bli 5 TWh. Balticconnectors
årliga gasöverföringskapacitet är planerad till två miljarder kubikmeter. Enligt den preliminära planen är dimensionen på den havsbaserade rörledningen 20 tum
(= 508 mm). Längden på undervattensrörledningen är
cirka 81 km. Optimeringen av sträckningen görs i samband med den detaljerade sträckningsplaneringen, baserat på geotekniska och geofysiska undersökningar.
Undervattensrörledningen installeras med hjälp av ett
ankar eller dynamiskt positionerat (DP) rörläggningsfartyg (Bild 2). I de djupa delarna av Finska viken ligger
rörledningen exponerad på havsbotten. Stödmattor av
stenmaterial används där rörledningen korsar befintliga rörledningar eller kablar. Avtestning och kontroll
före idrifttagningen av rörledningen omfattar vattenfyllning, rengöring och mätning, provtryckning, vattentömning och torkning/konditionering samt gasfyllning.
Miljkonsekvensbedömningen av Balticconnector -projektet omfattar:
• Undervattensrörledning från Ingå till Paldiski;
• Mottagningsstationer (i Finland och Estland);
• Landbaserad rörledning från landföring till komp­
ressorstation i Ingå och en motsvarande rörledning mellan landföringen och mottagningsstationen i Paldiski Kersalu;
• Kompressorstation i Ingå.
Projektansvarig för gasledningsprojektet Balticconnector är Gasum Oy. Sträckningen för den havsbaserade rörledningen har undersökts och omfattande
marina undersökningar genomförts 2006. Tilläggsundersökningar genomförs under hösten 2013 – våren
2014. Enligt den projektansvarige vore det tidsmässigt möjligt att påbörja byggnadsarbetet av Balticconnector i början av 2016 och att påbörja driften av rörledningen under 2017.
Bild 2. S-läggning med ett dynamiskt positionerat
rörläggningsfartyg (Allseas.com, 2013)
Bild 3. Ett rör med polyetenlager (svart) innanför
betongbeläggningen
5
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Kompressor- och mottagningsstationen placeras intill landföringen för den havsbaserade rörledningen
i närheten till de landbaserade ledningssektionerna.
Gastrycket och flödeshastigheten ökas i kompressorstationen till den nivå som nätets driftstatus kräver.
Kompressorstationen planeras och byggs enligt be bestämmelser som finns i standard 12583:2000 (gasrörledningar – kompressorstationer – driftskrav) och enligt andra anknytande internationella säkerhets- och
miljöskyddsstandarder. Buller-, avgas-, metanutsläppen uppstår i någon mån i närheten av kompressorstationen. Dessa kommer dock inte att överskrida de
nationella gränserna och bestämmelserna. Om man
väljer sådana gasturbindrivna kompressorenheter som
anses vara de lämpligaste för uppgiften, uppstår det
lokala metanutsläpp på ca 60 - 150 ton samt 15 - 30 ton
kväveoxidutsläpp per år.
Gasrörledningen och kompressorstationen i Ingå styrs
och övervakas från den permanent bemannade kont­
rollcentralen vid naturgascentret i Kouvola (Finland).
Under gasrörens livstid kommer både yttre och inre inspektioner av rören att regelbundet genomföras. Rörledningens livslängd är ungefär 50 år. Rör som avvecklas får vanligen ligga kvar.
Projektalternativ
I miljökonsekvensbedömningen av Balticconnector
kom­mer följande alternativ att bedömas (Bild 4):
• ALT 0: Naturgasledningen Balticconnector genomförs inte. Naturgasledningen från Paldiski till
Ingå byggs inte.
Bild 4. Sträckningen för den havsbaserade rörledningen Balticconnector
6
SAMMANFATTNING
• ALT FIN 1: Naturgasledningen Balticconnector
byggs genom Finska viken från Paldiski i Estland
till Ingå i Finland, sträckning norr om Stora Fagerö
• ALT FIN 2: Naturgasledningen Balticconnector
byggs genom Finska viken från Paldiski i Estland
till Ingå i Finland, sträckning söder om Stora Fagerö
• ALT EST 1: Naturgasledningen Balticconnector
byggs genom Finska viken från Paldiski i Estland
till Ingå i Finland, landföring i Kersalu i Estland.
• ALT EST 2: Naturgasledningen Balticconnector
byggs genom Finska viken från Paldiski i Estland
till Ingå i Finland, landföring i Pakrineeme i Estland.
Den planerade landföringen i Finland ligger på Fjusö,
ca två km öster om Ingå hamn. Området norr om den
planerade landföringen omfattar en starkt bearbetad
hamn, ett kraftverk, ett stenbrott och industriområde.
Det finns också ett nationellt bränsle reservförsörjningslager, en fiskehamn och ett vinterförvaringsområde för småbåtar. I Ingå skärgård har två alternativa
sträckningar av rörledningen undersökts, norr och söder om Stora Fagerön (Bild 5).
I Estland finns det två möjliga landföringar (Kersalu ALT EST 1 och Pakrineeme ALT EST 2) vid kusten
till Pakrihalvön på Paldiski kommuns område (Bild 6).
Landföringen i Kersalu (Estland) har bedömts som
den mest lämpliga t.ex. med tanke på anslutning till
det befintliga gasnätet. Den alternativa landföringen
i Pakrineeme kommer att övervägas i anknytning till
den föreslagna LNG-terminalen i Paldiski.
Bild 5. Sträckningsalternativ för gasrörledningen i Ingå skärgård
7
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
ledningen. Projektområdet i närheten av rörledningen består främst av skogsmarker på gamla jordbruks­
marker.
Konsekvenser som utreds
Bild 6. Alternativa landföringsplatser vid Pakrihalvön
Nuläget vid projektområdet
Den planerade undervattensrörledningen korsar farleder med regelbunden fartygstrafik längs hela sträckningen. Bägge sträckningsalternativen för undervattensrörledningen korsar Ingå farleden (13,0 m) på ett
ställe. Sträckningsalternativ 1 i Finland korsar farleden
på en plats där farleden är bredare och något djupare.
Ingåfarledens längd är ca 34 km. Trafikmängderna är
små och största delen fartygen trafikerar regelbundet
till kraftverkets hamn.
Förutom de fastbosatta (300) i Ingå skärgård finns
det mycket sommarstugor (2 000) och därför är småbåtstrafiken livlig. Vid rörledningssträckningen i Ingå
skärgård rör sig flera yrkesfiskare. Fiske är en viktig
näringsgren för många skärgårdsbor. Bottentrålning
utövas endast i den del av Finska viken som ligger
nära Estlands kust. Det glest bebyggda området på
Pakrihalvön, som lämpar sig för jordbruk och sommarstugor, har bevarats. Det finns inga tätbebyggelser i den omedelbara närheten till de alternativa landföringsplatserna i Estland.
I det finska projektområdet till havs, finns det fem Natura 2000 -områden inom 10 km från den planerade
rörledningen. Balticconnector kommer att löpa genom ett av dessa områden som heter Ingå skärgård.
Det finns även många små skyddsområden i närheten
av den planerade rörledningen, det flesta av dessa ligger dock innanför Natura 2000 -områdenas gränser.
I Estland ingår havsområdet runt Pakrihalvön (med
undantag av vattenområdet vid Paldiski hamn) i specialskyddsområdet vid namn Pakri Natura 2000 -område. Det finns även två potentiella Natura områden på
land vid Pakrihalvön i närheten av den planerade rör-
8
Följande konsekvenshelheter ingår i miljökonsekvensbedömningen:
• konsekvenser för havsbotten och vattenkvalitet
• konsekvenser för organismer såsom djur, fiskar
och växter
• konsekvenser för skyddade områden och värden
samt Natura 2000 -områden
• konsekvenser för sjöfart och båttrafik
• konsekvenser för markanvändning och markanvändningsplanläggningen
• konsekvenser för människors levnadsförhållanden, fiske och säkerhet
• konsekvenser för landskap och kulturarv
• konsekvenser för turism och rekreationsanvändningen av områdena
• konsekvenser för utnyttjande av naturresurser
• konsekvenser för luftkvaliteten
• buller
• konsekvenser för det vetenskapliga arvet.
Såväl direkt som indirekt påverkan kommer att bedömas under både anläggnings-, drifts- och avvecklingsfasen. Dessutom tar bedömningen hänsyn till kumulativa konsekvenser från andra relaterade projekt (t.ex.
Nord Streams naturgasledning, LNG-terminalen i Ingå och den landbaserade rörledningen från Paldiski
till Kiili).
MKB-beskrivningen kommer att innehålla ett separat kapitel om gränsöverskridande konsekvenser (t.ex.
konsekvenser för fartygstrafiken). I det kapitlet beskrivs sannolika konsekvenser som kan sträcka sig till
Östersjöländer. Övriga relevanta länder (t.ex. Sverige,
Lettland och Litauen) som informeras bestäms av den
behöriga myndigheten (miljöministerierna i Estland
och Finland).
Den mest betydande konsekvensen kommer troligen
att orsakas av rörledningens anläggningsarbeten, såsom muddring, sprängning, fyllning och stenläggning
för att jämna ut havsbottnen under rörledningen och
förhindra fria spann. I driftfasen blir projektets konsekvenser troligen tämligen små och begränsas närmast till fiske och fartygstrafiken. Konsekvenser under avvecklingen kan bedömas efter att metoderna
för avvecklingen fastställts under planeringsprocessen. Nuläget i Finska viken och projektområdet bes­
krivs i MKB-programmet och kommer att kompletteras i MKB-beskrivningen
SAMMANFATTNING
Bild 7. Det föreslagna konsekvensområdet som kommer att undersökas
Följande metoder används för att bedöma miljökonsekvenserna:
• analys av befintligt data
• undersökning av resultat från tidigare geotekniska
och fysiska undersökningar
• nya fältstudier (undersökningar) längs rörledningskorridoren och runt landföringarna
• konsultationer med myndigheter och institutioner
• modellering av fördelningen av miljökonsekvenserna
• expertutlåtanden.
Bedömningsmetoderna fastställs av den MBK-konsult som sammanställer beskrivningsrapporten, med
beaktande av nationella krav på bedömningsmetoder. Lämplig bedömning av konsekvenserna för Natura 2000 områdena kommer att göra under MKB-förfarandet. Denna bedömningsrapport kommer att
bi­fo­gas / inkluderas i MKB-beskrivningen. Ramboll fun­
gerar som projektledningskonsult. MKB-beskrivnin­gen
kommer att sammanställas av Pöyry, Finland Oy (samt
dess underentreprenörer).
Projektets MKB-förfarande
Eftersom projektet har en internationell dimension,
ska två primära internationella procedurer följas:
• Esbokonventionen (UNECE konventionen om miljökonsekvensbedömning i ett gränsöverskridande
sammanhang)
• Det bilaterala MKB-avtalet mellan Finland och Estland.
Kravet på miljökonsekvensbedömning för den finländs­ka delen av projektet grundar sig på lagen om
förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. I Estland
krävs en bedömning enligt lagen om MKB och miljöledningssystem.
Det föreslagna konsekvensområdet visas på Bild 7.
9
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
MKB-förfarandet både i Finland och i Estland är indelat i två faser:
• I den första fasen presenteras de konsekvenser
som ska bedömas och vilka metoder som ska användas i ett bedömningsprogram.
• I den andra fasen utförs den egentliga konsek­
vensbedömningen, och resultaten sammanställs
i en miljökonsekvensbeskrivningsrapport. MKBbes­krivningen kommer att sammanställas i enlighet med de nationella kraven (i enlighet med både
finsk och estnisk lagstiftning).
as på estniska, finska, svenska och engelska. I Finland
är det Nylands NTM-central som är den behöriga myndigheten. I Estland är det finans- och kommunikationsministeriet som fungerar som tillståndsgivande myndighet (sköter om kungörelserna för MKB:n i Estland)
och Estlands regering fungerar som tillståndsgivare
för miljötillståndet. Estlands miljöministerium fungerar som MKB övervakare, eftersom det är frågan om
ett gränsöverskridande MKB-projekt.
MKB-arbetet utförs i dialog med olika intressegrupper
och myndigheter. Under det allmänna påseendet av
bedömningsprogrammet och -beskrivningen har myndigheter, medborgare samt intressenter och medborgarorganisationer möjlighet att uttrycka sina åsikter.
Bedömningsprogrammet och -beskrivningen publicer-
Nedan ges en sammanfattning (Tabell 1) av de licenser och tillstånd som krävs i båda länderna i anknytning till sträckningsprojekteringen, anläggningen, driften, kemi- och gassäkerheten samt säkerhetslager och
användningen av LNG-anläggningar som anknyter till
projektet.
Tillstånd som krävs för projektet
Tabell 1. Tillstånd som krävs för rörledningsprojektet Balticconnector i Finland och Estland
Aktivitet
Tillstånd i Estland
Tillstånd i Finland
Konstruktion av rörledning och
funktionstester före användning
i territorialvatten och exklusiv
ekonomisk zon (EEZ)
Speciellt tillstånd för vattenanvändning från miljöministeriet enligt 8 §
avsnitt 2 och punkterna 1, 7, och 9
Vattentillstånd från Regionförvaltningsverket i Södra Finland, ESAVI
(byggnad och användning, vattenlagen (587/2011))
Miljöundersökningar angående
rörledningens sträckning
Medgivande från estniska regeringen,
tillstånd av utrikesministeriet för undersökningar i estniskt territorialvatten och EEZ 30.12.2013
Samtycke av stadsrådet via arbets- och näringsministeriet (EEZ
lagen)
Rörledningssträckningen i EEZ
(nyttjanderätt)
EEZ-medgivande från estniska regeringen via utrikesdepartementet (lag
om ekonomisk zon);
Byggnadstillstånd enligt 225 § vattenlagen (tillstånd att belasta estniskt
havsområde med en rörledning)
Statsrådets samtycke till utnyttjande av den ekonomiska zonen
via arbets- och näringsministeriet
(EEZ lagen)
Import och överföring av gas på
estniskt territorium
Verksamhetstillstånd och ”gasmarknadstillstånd” av Estlands konkurrensmyndighet (naturgaslagen § 27, 29
och 47)
-
Anläggning av gränsöverskridande rörledning för naturgasöverföring
Tillstånd från estniska regeringen (naturgaslagen § 181)
Projekttillstånd från arbets- och näringsministeriet (naturgasmarknadslagen, ”gasmarknadstillstånd”)
Säkerhetskrav för gasformiga
bränslen på estniskt territorium
Skyddszon fastställt av Estlands regering och registrering av Estlands tekniska övervakningsmyndighet (lagen
om gasformiga bränslen § 10 avsnitt 3
och § 19 avsnitt 2)
–
10
SAMMANFATTNING
Aktivitet
Tillstånd i Estland
Tillstånd i Finland
Verksamhet som tjänsteleverantör
Tillstånd krävs från estniska konkurrensmyndigheten
–
Rörledningssektion landförings­
platsen till kompressorstationen
Tekniska krav för kommande faser
och andra relevanta tillstånd (t.ex. anläggningstillstånd osv.) från kommunen (kommunstyrelsen i Paldiski)
–
Säker byggnad av rörledningarna på finländskt territorium (på
land, till havs)
–
Anläggningstillstånd från Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) i
enlighet med kemikaliesäkerhetslagen och förordningen om säkerhet
vid hantering av naturgas
Lagring av naturgas på fin­
ländskt territorium (på land, till
havs)
–
Anläggningstillstånd från Tukes i
enlighet med kemikaliesäkerhetslagen och förordningen om säkerhet
vid hantering av naturgas
Säker lagring av gas i vätskeform
på finländskt territorium
–
Anläggningstillstånd från Tukes i
enlighet med kemikaliesäkerhetslagen och förordningen om säkerhet
vid hantering av naturgas
Statliga tekniska inspektioner
Tekniska övervaknings-myndigheten
i Estland (lagen om säkerhet vid hantering av gasformiga bränslen)
Privata certifierade organ (förordningen om säkerhet vid hantering
av naturgas och lagen om tryck­
bärande anordningar)
Tidtabell och deltagande
MKB planeras att påbörjas genom överlämnandet av
MKB-programmet till den behöriga myndigheten i Finland och då MKB-förfarandet officiellt inleds av Estlands regering. MKB-beskrivningen planeras att färdigställas på hösten 2014.
Efter att MKB-programmet och -beskrivningen har
publicerats, kommer dessa att läggas till allmänt påseende i Estland och Finland. Sammanfattningen av
MKB-programmet kommer att sändas till Östersjöländerna tillsammans med en kungörelse. Sammanfattningen av MKB-beskrivningen skickas för kommentarer till de parter i Esbokonventionen som har meddelat
sitt intresse att medverka i MKB-förfarandet.
I Finland kommer informationstillfällen för allmänheten att ordnas under påseendet av både MKB-programmet och MKB-beskrivningen. I Estland kommer
liknande informationstillfällen att ordnas i slutet av
påseendet av både programmet och beskrivningen.
Informationstillfällena kommer att anordnas i kommunerna i projektets konsekvensområde, åtminstone i Ingå i Finland och Paldiski och Tallinn i Estland. MKB-förfarandet avslutas i Finland i och med utlåtandet från
kontaktmyndigheten (Nylands NTM-central) och i Estland med att MKB-beskriviningen godkänns av den
övervakande myndigheten (miljöministeriet).
Det preliminära tidsschemat för MKB- och tillståndsförfarandet visas på Bild 8.
11
12
5
7
8
9 10 11 12 1
2
3
4
Bild 8. Preliminär tidsplan för Balticconnector -projektet s MKB- och tillståndsförfarande
Tillstånden beviljade
Inlämnande av tillståndsansökningarna
Utarbetande av tillståndsansökningarna
Inlämnande av undersökningstillståndsansökningarna
TILLSTÅNDSFAS I FINLAND
Kontaktmyndighetens utlåtande (FIN) / Slutförande och godkännande av MKB-beskrivning (EST)
MKB-beskrivningen till allmänt påseende
Kungörelse av MKB-beskrivningen
Konsekvensbedömning och MKB-beskrivning
Preliminära undersökningar
MKB-BESKRIVNINGSFAS, FINLAND & ESTLAND
Tillstånden beviljade
Godkännande av MKB-programmet
MKB-programmet till allmänt påseende
Kungörelse av MKB-programmet
Beslut om påbörjandet av MKB:n
Inlämnande av "Hoonestusluba" ansökan
Utarbetande av "Hoonestusluba" ansökan
Inlämnande av undersökningstillståndsansökan
4
2013
3
6
2
2012
11 12 1
MKB-PROGRAMMET OCH TILLSTÅNDSFASERNA I ESTLAND
Kontaktmyndighetens utlåtande
MKB-programmet till allmänt påseende
Kungörelse av MKB-programmet
Utarbetandet av MKB-programmet
MKB-PROGRAMFAS I FINLAND
MÅNAD
ÅR
5
7
2014
6
8
9 10 11 12 1
2
3
§
4
5
2015
6 7
8
2016
9 10 11 12 1 2
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
INNEHÅLLSFÖRTEKNING
Innehållsförtekning
1 PROJEKTBESKRIVNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
1.1 Projektets syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
1.2 Bakgrunden till projektet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
1.3 Projektansvarige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
1.4 Gasrörledningsprojektet Balticconnector . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
1.4.1 Gasrörledningens sträckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
1.4.2 Gasrörledningens sträckning i Finland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
1.4.3 Gasrörledningens sträckning i Estland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
1.4.4 Rörledningens livslängd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
1.4.5 Egenskaper och installation av gasledningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
1.4.6 Kompressor- och mottagningsstationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27
2 PROJEKTETS MKB-FÖRFARANDE . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29
2.1 Det internationella MKB-förfarandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29
2.1.1 Esbokonventionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29
2.1.2 Bilateralt avtal mellan Finland och Estland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29
2.2 MKB-förfarandet i Finland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30
2.2.1 Tillämpandet av MKB-förfarande i Finland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30
2.2.2 MKB-programfasen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
2.2.3 MKB-beskrivningsfasen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
2.2.4 Beaktandet av MKB:n under tillståndsfasen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31
2.3 MKB-förfarandet i Estland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32
2.3.1 Tillämpandet av MKB-förfarandet i Estland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32
2.3.2 Påbörjandet av ett MKB-förfarande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33
2.3.3 MKB-programfasen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34
2.3.4 MKB-beskrivningsfasen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34
2.3.5 Tillståndsfasen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34
2.4 Parterna i MKB-förfarandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34
2.5 MKB expertis för utarbetandet av MKB-beskrivningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36
2.6 MKB-förfarandets tidtabell och deltagande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38
3 NULÄGET I FINSKA VIKEN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
3.1 Allmän beskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
3.2 Strategier och policy för havsområdena . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
3.3 Fysisk och kemisk miljö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
3.3.1 Djupförhållande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40
3.3.2 Bottenmorfologi och sediment . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42
3.3.3 Strömmar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
3.3.4 Isförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43
3.3.5 Hydrologi och vattenkvalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44
3.3.6 Luftkvalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46
3.3.7 Buller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46
3.4 Den biotiska miljön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47
3.4.1 Bentisk flora och fauna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47
3.4.2 Den planktiska miljön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47
3.4.3 Fåglar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48
3.4.4 Marina däggdjur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48
3.4.5 Fisk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48
3.5 Socioekonomiska förhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49
3.5.1 Fartygstrafik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49
3.5.2 Fiske . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53
13
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
3.5.3 Militärområden samt ammunition och avfall som sjunkit till bottnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55
3.5.4 Kulturarv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
3.5.5 Vetenskapligt arv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
3.6 Skyddandet av Östersjön och skyddsområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56
4 NULÄGET I INGÅ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
4.1 Allmän översikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
4.2 Fysisk och kemisk miljö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
4.2.1 Geologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
4.2.2 Landskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58
4.2.3 Luftkvalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59
4.2.4 Buller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
4.3 Den biotiska miljön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
4.3.1 Vegetation och värdefulla områden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60
4.3.2 Skyddsområden i Ingå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61
4.4 Socioekonomiska förhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65
4.4.1 Bosättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65
4.4.2 Markanvändningsplaner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66
4.4.3 Trafik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68
4.4.4 Turism och rekreationsanvändningen vid området . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68
5 NULÄGET VID PAKRIHALVÖN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69
5.1 Allmän översikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69
5.2 Fysisk och kemisk miljö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .69
5.2.1 Geologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69
5.2.2 Hydrogeologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71
5.2.3 Klimat och luftkvalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71
5.2.4 Buller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72
5.3 Den biotiska miljön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73
5.3.1 Vegetation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73
5.3.2 Värdefulla habitattyper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73
5.3.3 Grönt nätverk och värdefulla landskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73
5.3.4 Skyddade områden och arter på Pakrihalvön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74
5.3.5 Natura 2000 -områden vid Estlands havsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77
5.3.6 Natura 2000 “skyggområden” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77
5.3.7 Övriga skyddade områden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78
5.4 Socioekonomiska förhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79
5.4.1 Bosättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79
5.4.2 Markanvändningsplaner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79
5.4.3 Trafik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79
5.4.4 Turism, kulturarv och rekreationsanvändningen av områdena . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79
6 ÖVRIGA ANKNYTANDE PROJEKT . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80
6.1 Anknytande projekt och relevant utveckling av Finska viken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80
6.1.1 Nord Stream gasrörledningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80
6.1.2 Nord Stream gasrörledningens utbyggnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80
6.1.3 Kablar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81
6.1.4 Ingå-Raseborg vindkraftsprojekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81
6.2 Anknytande projekt och relevant utveckling i Ingå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81
6.2.1 Den planerade LNG importterminalen i Ingå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81
6.3 Anknytande projekt och relevant utveckling i Estland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83
6.3.1 Den planerade rörledningen på land från Paldiski till Kiili . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83
6.3.2 Den planerade LNG terminalen på Pakrihalvön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84
7 ALTERNATIVEN I PROJEKTET . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87
7.1 Alternativ som granskas i MKB-förfarandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87
7.2 Sträckningsalternativ som undersökts tidigare för Balticconnector . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88
14
INNEHÅLLSFÖRTEKNING
8 KONSEKVENSBEDÖMNING OCH BEDÖMNINGSMETODER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90
8.1 Konsekvenser som bedöms . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90
8.2 Bedömningsmetoder som används . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90
8.2.1 Miljöundersökningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91
8.3 Tidpunkterna och varaktigheten av konsekvenserna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91
8.4 Konsekvensbedömning av gasrörledningen till havs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91
8.4.1 Konsekvenser för vattenkvaliteten och havsbottnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91
8.4.2 Konsekvenser för den levande miljön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92
8.4.3 Konsekvenser för skyddade områden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94
8.4.4 Natura bedömningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94
8.4.5 Konsekvenser för fartygs- och småbåtstrafiken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94
8.4.6 Konsekvenser för människors levnadsförhållanden, säkerhet och rekreation . . . . . . . . . . . . . . . . . 95
8.4.7 Konsekvenser för turismen och näringslivet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95
8.4.8 Konsekvenser för landskapet och kulturarvet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96
8.4.9 Konsekvenser för markanvändningen och markanvändningsplanläggningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96
8.4.10 Konsekvenser för de marina områdena och marinområdesplanläggningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96
8.4.11 Konsekvenser för utnyttjandet av naturresurser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97
8.4.12 Konsekvenser för luftkvaliteten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97
8.4.13 Buller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97
8.5 Konsekvenserna av rörledningen på land och av kompressor-stationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98
8.5.1 Konsekvenser för den levande miljön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98
8.5.2 Konsekvenser för skyddsområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98
8.5.3 Konsekvenser för landskapet och kulturarvet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98
8.5.4 Konsekvenser för grund- och ytvattnet, mineralresurserna och klipporna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99
8.5.5 Konsekvenser för lokalbefolkningen och invånarna inom området . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .99
8.5.6 Konsekvenser för markanvändningen och markanvändningsplanläggningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99
8.5.7 Buller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99
8.6 Kumulativa konsekvenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100
8.7 Gränsöverskridande konsekvenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100
8.8 Det föreslagna konsekvensområdet som kommer att undersökas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100
9 TILLSTÅND OCH BESLUT SOM BEHÖVS . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102
9.1 Tillstånd och beslut som behövs i Finland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103
9.1.1 Vattentillstånd för rörledningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103
9.1.2 Stadsrådets samtycke för rörledningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103
9.1.3 Säkerhetstillstånd och standarder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104
9.1.4 Naturgasmarknaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104
9.1.5 Markanskaffning och inlösning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105
9.1.6 Bygglov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105
9.2 Tillstånd och beslut som behövs i Estland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105
9.2.1 Samtycket av Estlands statsråd och behovet av miljötillstånd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105
9.2.2 Tillstånd för specialanvändning av vattnet för rörledningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106
9.2.3 Naturgaslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106
9.2.4 Säkerheten för gasformiga bränslen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106
9.2.5 Bygglov för den havsbaserade rörledningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107
9.2.6 Markinköp och inlösning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107
10 OSÄKERHETSFAKTORER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108
11 JÄMFÖRELSE AV ALTERNATIV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109
12 FÖREBYGGANDE OCH LINDRINSÅTGÄRDER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110
13 ÖVERVAKNINGSPROGRAMMET . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111
14 LITTERATUSFÖRTECKNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112
15 ORDFÖRKLARING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116
15
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
1 Projektbeskrivning
1.1 Projektets syfte
Naturgasledningen Balticconnector kommer att binda
samman gasöverföringsnäten i Finland och Estland.
En sammankoppling av de nationella gasöverföringsnäten skulle avsevärt förbättra den regionala gastillgången och leveranssäkerheten och medverka till en
pålitligare energiöverföring under olika förhållanden i
Finland och Baltikum.
Balticconnector är klassat som ett prioriterat projekt
och har därför beviljats ekonomiskt stöd från europeiska gemenskapen. Sedan tidigare ingår det havsbaserade rörledningsprojektet Balticconnector i det
EU-finansierade Trans-European Energy Network
(TEN-E)-programmet. En hopkoppling av gasinfrastrukturerna i Finland och Estland garanterar ett mer
sammanhängande och diversifierat naturgasnät i Ös­
tersjöregionen och ger därigenom en säkrare tillgång
till naturgas för EU:s nordostliga medlemsländer. Undervattensrörledningen skulle möjliggöra utbyte av
naturgas mellan Finland och Estland och samtidigt erbjuda möjligheten att utnyttja de underjordiska lagringsutrymmena för naturgas i Lettland. Rörledningen skulle kunna fungera i båda riktningarna – som en
”interaktiv” förbindelse – och även göra det möjligt att
överföra naturgas genom Finland till Estland.
Den planerade Finngulf LNG-terminalen i Ingå ansluts
direkt till Balticconnector-rörledningen. LNG-terminalprojektet har påbörjats och miljökonsekvensbeskrivningen (MKB-beskrivningen) har lämnats in till kontaktmyndigheten, som ger sitt utlåtande om rapporten
i september 2013. Genom anslutning till den storskaliga LNG-terminalen skulle Balticconnector skapa ett
sammanhängande naturgasnät i de baltiska staterna
och Finland. Undervattensrörledningen skulle dock utrustas med en kompressorstation i båda ändar för att
möjliggöra ett flöde i båda riktningarna oberoende av
naturgasterminalen.
sedan 1994. Gasimporten baseras på ett avtal mellan
Gasum Oy och OAO Gazprom, som gäller till 2025.
Estland importerar naturgas från Ryssland och från
det underjordiska gaslagret i Inčukalns i Lettland. Gasen distribueras till kunderna via gasledningar, distributionsstationer och tryckminskningsstationer. I Estland är den största distributören av naturgas till den
estniska ekonomin Eesti Gaas-koncernen (drygt 90 %
av detaljhandelsmarknaden) genom sina olika företag:
AS Eesti Gaas, AS Eesti Gaas Ehitus och AS EG Võrguteenus. I Eesti Gaas årsredovisning 2011 redovisas en
försäljning av närmare 631 miljoner kubikmeter naturgas. Av detta köptes 91 % av fria konsumenter (dvs. industrier) och mindre än 9 % av hushåll.
Nya alternativa rutter för naturgastransport skulle signifikant förbättra tillgängligheten och leveranssäkerheten av gas och därigenom öka naturgasförbrukningen i Finland och Baltikum. Balticconnector är
klassat som ett prioriterat projekt och har därför beviljats ekonomiskt stöd från europeiska gemenskapen.
Finansieringen har delvis finansierat den preliminära tekniska konstruktionen av undervattensrörlednin­
gen, geotekniska och geofysiska undersökningar och
miljöstudier.
Det havsbaserade rörledningsprojektet kan endast
motiveras på ekonomiska och driftmässiga grunder, liksom även leveranssäkerhet, ifall gasleveransen till regionen kan säkras genom import med hjälp
av LNG-fartyg. MKB-förfarandet för Finngulf LNG-projektet i Finland, som är nära knutet till Balticconnector-projektet, har avslutats.
Bild 1.1 visar de befintliga gasledningsanslutningarna
i Finska viken -området och den föreslagna rutten för
undervattensdelen av Balticconnector.
1.2 Bakgrunden till projektet
1.3 Projektansvarige
Finland har importerat naturgas från Ryssland sedan
1974. För närvarande har gasledningsnätet i Finland en
längd på drygt 1 000 km. Den årliga gasförbrukningen
är cirka 3,5 miljarder kubikmeter, vilket motsvarar 8,5
procent av landets totala energikonsumtion. Gasum
Oy har varit den enda importören av gas till Finland
Projektansvarig för Balticconnector gasrörledningsprojektet är Gasum Oy. Gasum -koncernen består
av moderbolaget Gasum Oy (FO-nummer 09698193) med dotterbolagen Gasum Paikallisjakelu Oy (FOnummer 2393280-4) och Gasum Energiapalvelut Oy
(FO-nummer 1680021-3), Kaasupörssi Oy, Helsingin
16
PROJEKTBESKIVNING
Bild 1.1. Naturgasledningsnätet i Finska viken -området
Kaupunkikaasu Oy, Gasum Tekniikka Oy och Gasum
Eesti AS. Enligt förordningen (EG) Nr 1893/2006 har
Gasum Oy i den statistiska näringsgrensindelningen
NACE-kod 46.71 (Partihandel med bränslen). Gasum
Oy har i sin koncession för naturgasledning ålagts
skyldighet att ta ansvar för gasöverföringssystemets
tekniska skick och driftsäkerhet och att upprätthålla
balansen i överföringssystemet på ett sätt som är objektivt och icke-diskriminerande i förhållande till parterna på naturgasmarknaden (systemansvar). Gasum
har utsetts till nationell stamnätsoperatör (TSO, Transmission System Operator) i Finland.
Gasum Oy:s projektpartner i Estland är den estniska
stamnätsoperatören AS EG Võrguteenus.
17
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
1.4 Gasrörledningsprojektet
Balticconnector
MKB-förfarandet i Balticconnector-projektet bör omfatta en bedömning av:
• Undervattensrörledning från Ingå till Paldiski;
• Mottagningsstationer både i Finland och i Estland;
• Landbaserade rörledningar från landföring till
kompressorstation i Ingå och från landföring till
mottagningsstation i Paldiski Kersalu;
• Kompressorstation i Ingå.
Gasum kommer under 2013 att genomföra miljöundersökningar för att kunna bedöma projektets miljökonsekvenser (se kapitel 8.2.1 Miljöundersökningar).
1.4.1 Gasrörledningens sträckning
En lång rad faktorer måste tas i beaktande när man
fastställer sträckningen för undervattensrörledning-
en, bland annat sträckningens längd, angränsande områden, farleder, militär aktivitet, ankringsområden, geofysiska egenskaper och batymetri. Geotekniska och
geofysiska undersökningar för undervattenssträckningen har genomförts 2006 av Marin Mätteknik AB.
Den föreslagna rutten är resultatet av en bedömning
av olika alternativ. Vid jämförelsen mellan alternativen
har eftersträvats att hitta en sträckning som uppfyller
såväl strategiska, tekniska, miljömässiga som ekonomiska kriterier. Den föreslagna sträckningen har följande egenskaper:
• Undervattenssektionen från Paldiski till Ingå är cirka 81 km;
• Sektionen från den finländska landföringen till
kompressorstationen i Ingå är preliminärt 1 – 2 km
(beroende på alternativ);
• Sektionen från Estlands landföringsplats till mottagningsstationen i Kersalu i Paldiski (ALT EST 1) är
ca 1,3 km lång.
Bild 1.2. Den planerade sträckningen för Balticconnector undervattensrörledningen
18
PROJEKTBESKIVNING
Rörledningens slutliga sträckning fastställs efter undersökningar av de möjliga sträckningarnas omgivning, landföringar och placering av faciliteter på land.
Gasum Oy ansökte den 11 mars 2013 om samtycke att
genomföra undersökningar i estniskt vatten. Samtycket har getts och undersökningarna kommer att avslutas före 30.12.2013.
Faktorer som bör beaktas då områdenas lämplighet
granskas inkluderar:
• närhet till bostäder;
• miljöaspekter;
• befintligt gasnätverk;
• lokalisering och lämpliga områden för projektbyggnader;
• bestämmelser och riktlinjer för markanvändningsplanering;
• andra officiella riktlinjer och krav.
Den planerade sträckningen för Balticconnector undervattensrörledning visas i Bild 1.2.
1.4.2 Gasrörledningens sträckning i Finland
Två alternativ har undersökts för sträckningen till Ingå hamn. Den finländska alternativa sträckningen 1
passerar norr och öster om Stora Fagerön och korsar
farleden sydost om Stora Fagerö. Den finländska alternativa sträckningen 2 korsar farleden väst om Stora Fagerö närmare Ingå hamn och fortsätter söderut
mellan Stora Fagerö och Älgsjölandet (Bild 1.3). Sträckningarna möts innan de passerar väster om sektorfyren på Hästen. Därifrån går sträckningen till djupare
delar av skärgården i riktning mot Estland och passerar öster om Enoksgrund.
I Ingå skärgård korsar sträckningsalternativ 1 farleden
på en punkt där den är bred och relativt djup, medan
sträckningsalternativ 2, efter att ha korsat farleden,
går parallellt med den i flera kilometer. Med hänsyn till
potentiella risker för gasledningen orsakade av fartygstrafik är sträckningsalternativ 1 att föredra, även om
rutten är längre än det andra alternativet. Det slut-
Bild 1.3. Finländska sträckningsalternativ för gasrörledningen i Ingå skärgård
19
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
liga valet mellan de två alternativen görs
på basen av miljökonsekvensbedömningen
och undersökningar av batymetri, geotekniska och geofysiska egenskaper, riskanalyser med mera.
Den preliminära landföringen i Finland ligger på Fjusön (Bild 1.4 och Bild 1.5), cirka två
km öster om Ingå hamn. Den exakta landföringspunkten ligger norr om fartygens
vändzon mellan farleden till Ingå (13 m) och
öarna Jakob Ramsjö och Skämmö. Vattendjupet vid skärningspunkten mellan farleden och gasledningen (ALT FIN 1 och ALT
FIN 2) är cirka 23 – 30 meter.
Bild 1.4. Balticconnector-rörledningens preliminära landföring på Fjusö i Finland (Ramboll 2010)
Bild 1.5. Gasledningens preliminära landföring i Ingå, anslutning till gasledningen Ingå-Sjundeå, alternativ 2
av den planerade LNG-terminalen och den preliminära platsen för kompressorstationen
20
PROJEKTBESKIVNING
1.4.3 Gasrörledningens sträckning i Estland
Det finns två alternativa landföringar på Pakrihalvön i Estland: Kersalu (ALT EST 1) och Pakrineeme (ALT EST 2)
(se Bild 1.6).
Bild 1.6. Alternativa landföringar på Pakrihalvön
ALT EST 1 för landföringen ligger i den grunda Lahepereviken och rörledningen når land i Kersalu alldeles vid gränsen mellan Paldiski och Keila kommun (Bild
1.7). Avståndet från landföringen till Paldiski centrum
är cirka 6,5 kilometer, och avståndet till Tallinn är cirka 50 kilometer.
stads område”, som godkändes av stadsfullmäktige i
Paldiski den 22 december 2011 (Paldiski stad 2013a).
Alternativ 2 (Pakrineeme) för landföringen i Estland
ligger på den nordöstra kusten av Pakrihalvön på Paldiski kommuns område (Bild 1.8).
De landbaserade rörledningarna från mottagningsstationerna till kompressorstationerna ingår i ett annat
projekt (estniska utvecklare) (Bild 1.9).
Den alternativa landföringen i Pakrineeme (ALT EST 2)
kommer att övervägas i relation till den föreslagna
LNG-terminalen i Paldiski.
Landföringen i Kersalu, avsnittet från landföringen till
kompressorstationen och placeringen av kompressorstationen är fastställda i Paldiski stads plan ”Lokalisering av naturgasledning av kategori D på Paldiski
21
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Bild 1.7. Landföring i Kersalu, Estland (Ramboll 2013)
Bild 1.8. Landföring i Pakrineeme, Estland (Ramboll 2013)
22
PROJEKTBESKIVNING
Bild 1.9. Gasrörledningens landföringar i Paldiski, preliminär anslutning till gasledningen Paldiski – Kiili och
plats för de planerade kompressorstationerna
1.4.4 Rörledningens livslängd
På följande Bild 1.10 visar de relevanta faserna under rörledningens livstid.
Bild 1.10. Livstiden och relevanta faser under rörledningens livstid
23
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
1.4.5 Egenskaper och installation av
gasledningen
Injektionskapaciteten till Balticconnector-rörledningen kommer att vara cirka 7,2 miljoner m3/dag, dvs. cirka 300 000 Nm3/tim. Enligt den preliminära planen är
dimensionen på rörledningen 20 tum (= 508 mm). Undervattensrörledningen installeras med hjälp av ett
ankar- eller dynamiskt positionerat (DP) rörläggningsfartyg. Beroende på val av rörläggningsfartyg assisteras det av bogserbåtar för ankarhantering, rörleveransfartyg samt övervaknings-/undersökningsfartyg
(Bild 1.11).
Ombord på rörläggningsfartyget svetsas rörsektionerna ihop till en sammanhängande rörledning i en halveller helautomatisk svetsprocess.
Efter svetsning kontrolleras svetsfogarna med oförs­
törande testning (Non-destructive testing, NDT) för
att upptäcka eventuella skador och oregelbundenheter i material. Testningen görs med hjälp av automatiska ultraljudstest som lokaliserar, mäter och registrerar defekter. Acceptanskriterier för svetsdefekter
fastställs innan rörledningsbygget startar och ska
godkännas av utsedda certifieringsmyndigheter. Efter
svetsning och test skyddas svetsfogarna mot korrorosion.
När svetsningsprocessen är klar flyttas fartyget framåt med en sträcka som motsvarar längden på en eller två rörsektioner. Efter förflyttningen läggs en ny
sektion till rörledningen enligt ovanstående beskrivning. När utläggningsfartyget flyttas framåt matas
den sammanhängande rörledningen ut i vattnet från
fartygets akter med stöd av en ”stinger”, en förlängningsarm som går ut 40–140 meter bakom och under
fartyget. Förlängningsarmen har till uppgift att styra
och stödja rörläggningen.
Bild 1.11. Typiska rörläggningsfartyg – DP rörläggningsfartyg (Solitaire) och rörläggningspråm
(Castroro Sei)
De individuella rörsektionerna är cirka 12 meter långa.
När de levererats till rörläggningsfartyget monteras
de samman till ett sammanhängande rör och läggs ut
på havsbottnen. Processen ombord på fartyget består
av följande faser, som sker i en kontinuerlig cykel:
• Svetsning av rör
• Test av svetsfogar
• Behandling av svetsfogar
• Rörläggning på havsbotten
24
Rörläggningen görs som en konventionell S-läggning
(Bild 1.12). Ett normalt system för S-läggning består av
tre huvudkomponenter:
• En förlängningsarm, stinger, som förlänger rampen för att minska nedhängningen. Överböjningen
börjar vanligtvis bakom sträckarna och bestämmer
kurvan på ledningen när den kommer ner i vattnet.
• Sträckare, som minskar påfrestningarna i överböjning och nedhängning. Nedhängningen bestämmer ledningens böjning när den läggs ned på havsbottnen.
• Positioneringssystemet, som kontrollerar fartygets position. Fartygets position måste hållas med
angiven spänning för att nedhängningen ska ligga
inom gränsvärdet för rörens böjning.
Bild 1.12. S-läggning med DP rörläggningsfartyg
(Allseas.com, 2013)
PROJEKTBESKIVNING
För att säkerställa minimala störningar på rörläggningen från båttrafik, ska en förbudszon inrättas runt
fartyget. Storleken på zonen anges i MKB-rapporten.
Ingen obehörig båttrafik, inklusive fiskefartyg, tillåts
komma in i förbudszonen under byggnadstiden. Diametern på förbudszonen beror på vilken typ av utläggningsfartyg som används och ska förhandlas fram tillsammans med berörda myndigheter. Vid användning
av förankrat utläggningsfartyg krävs att arbetena förbereds i detalj med de ankringsmönster som kommer
att användas. I Finska viken är detta särskilt viktigt
med tanke på den stora mängd krigsmateriel, tunnor
och vrak på havsbotten som måste undvikas.
Rörledningen läggs oftast på havsbotten, men i vissa
områden kan den behöva skyddas mot t.ex. dragna ankare. Rörledningen kan skyddas antingen genom att
lägga den i dike eller genom att täcka den med stenmaterial (Bild 1.13).
Normalt läggs rörledningen i dike eller täcks av sten
nära landföringen för att stabilisera ledningen. Dessutom används stenmadrasser när ledningen korsar
befintliga rörledningar eller kablar.
I djupa delar av Finska viken ligger rörledningen exponerad på havsbotten. För att undvika skrapskador från
isflak grävs rörledningen ned nära kusten och på grunda områden.
Beroende på havsbottnens geofysiska egenskaper och
batymetrin kan man behöva gräva ned rörledningen.
Efter att rörledningen lagts ut kan den behöva schaktas ned med hjälp av en rörledningsplog eller med
högtrycksstråle.
Efter schaktningen vilar rörledningen i diket (Bild 1.14).
När rörledningen ligger i diket kan man täcka den med
bottensediment eller stenmaterial.
Bild 1.13. Typiska rörledningsplogar – sjösättning
med hjälp av A-ram på däck
Vid landföringar kan man behöva göra ett ledningsdike med hjälp av schaktning och / eller undervattenssprängning.
Rörledningarna är vanligen belagda på insidan med
ett epoximaterial som minskar friktionen och förbättrar flödet.
På utsidan är rören försedda med en korrosionsskyddande beläggning. Det finns olika slag av korrosionsskyddande beläggningar, t.ex. polyetylen (PE), polypropylen och bitumen (Bild 1.15).
Utöver detta (passiva) korrosionsskydd har rörledningen också ett aktivt skyddssystem som består av
galvaniska offeranoder i aluminium.
Bild 1.14. Genomskärning av rörledning i dike
Oftast har rörledningar med stor diameter också en
betongbeläggning för att ge bottenstabilitet vid hydrodynamisk våg- och strömbelastning (både tillfällig
och permanent), men betongen skyddar också mot påverkan av till exempel fiskeredskap.
25
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Havsbottenförhållandena längs rörledningssträckningen kan optimeras på följande sätt:
• Dra om rörledningens sträckning när planen revideras (undvika besvärliga ställen)
• Jämna ut toppar (spränga eller muddra hårda åsar och formationer)
• Stenläggning för att undvika fria spann.
Optimeringen görs i samband med den detaljerade
sträckningsplaneringen (se Bild 1.16).
Bild 1.15. Rörfog försedd med PE-beläggning
(svart) under betongbeläggningen
På ställen där rörledningen korsar telekommunikationskablar grävs dessa normalt djupare ned i havsbottnen än gasledningen. Konstruktionskravet är vanligen ett vertikalt separationsavstånd på 0,3 – 0,5 m.
Bild 1.16. Optimering av rörledningens sträckning
på havsbotten. Undersökningar av Balticconnectors
sträckning har gjorts av Marin Mätteknik AB för
Gasum, 2006
För att hålla avståndet kan olika hjälpmedel användas,
t.ex:
• Flexibla madrasser över den befintliga kabeln / rörledningen
• Stenmatta
• Grusvallar vid sidan av korsningen så att den nya
rörledningen går över den befintliga kabeln / rörledningen.
Rörledningen Balticconnector förutses gå över ojämn
terräng, och därför är det mycket troligt att vissa arbeten måste göras på havsbotten i form av grusvallar
för att minska längden på fria spann i rörledningen.
Sten läggs normalt ut med hjälp av ett stenläggningsfartyg med fallrör Bild 1.17.
Ägare till aktiva kablar ska kontaktas för att uppnå
ömsesidiga överenskommelser om ansvarsfrågor och
procedurer vid kabelkorsningar. Övergivna kablar tas
bort innan rörledningen installeras. Borttagning / kapning av oanvända kablar rapporteras till ägarna om de
är kända, annars till vederbörande myndigheter.
Inspektioner av den installerade rörledningen utförs
innan den tas i drift. Syftet är att säkerställa att rörledningen är intakt och att de uppställda kraven är uppfyllda. Steg som ingår:
• Vattenfyllning, rengöring och mätning – genom att
skicka inspektionsdon (pigs) genom rörledningen
• Provtryckning
• Vattentömning och torkning/konditionering – genom att skicka inspektionsdon (pigs) genom rörledningen
• Gasfyllning
Ingrepp på havsbotten
De geofysiska och geotekniska egenskaperna hos
rörledningssträckningen varierar från sträckor med
mjukt sediment till berggrund. Batymetrin längs den
föreslagna sträckningen varierar också med steniga
utlöpare och klippor/klyftor främst vid den finska kusten. Detaljerade undersökningar görs för identifiera
den optimala rutten och undvika arbeten i havsbotten
i högsta möjliga utsträckning. När rörledningssträckningen väl är optimerad kan beräkningar göras för
omfattningen av nödvändiga arbeten i havsbottnen.
26
Avtestning och kontroll
Vattnet som används för provtryckningen är vanligtvis
filtrerat havsvatten där man tillsatt kemikalier såsom
syreförbrukare, biocider och färgämnen.
Syreförbrukaren tillsätts havsvattnet för att minska inre korrosion, och biocid tillsätts för att förhindra
bakterietillväxt.
PROJEKTBESKIVNING
upplösning, som upptäcker även mycket små oregelbundenheter i rören.
Avveckling
En rörledning är ett energiöverföringssystem som är
utformat för kontinuerlig användning, och dess skick
övervakas kontinuerligt. När ett gasrör börjar nå slutet av sin livstid, ersätts det normalt med ett annat parallellt rör (looping). Det rör som tas ur drift får vanligen ligga kvar. Avvecklingen av rörledningen görs i
enlighet med den lagstiftning som gäller vid den aktuella tidpunkten.
Borttagning av rören behandlas i detalj i MKB-beskrivningen. Mer exakta procedurer för avveckling planeras
i anslutning till den tekniska planen för gasledningen.
1.4.6 Kompressor- och mottagningsstationer
Bild 1.17. Stenläggning med ett specialfartyg utrustat med fallrör
Efter att röret provtryckts töms vattnet i havet vilket
kan medföra en tillfällig konsekvens för den marina
floran och faunan.
När ett rör fylls med gas blåses luften i röret ut genom
evakueringsfläktar.
Drift och övervakningen under driften
Gasrörledningen styrs och övervakas från den ständigt bemannade kontrollcentralen vid naturgascentret
i Kouvola. Från kontrollcentralen kan man övervaka
processdata från rörledningen och kompressorstationerna och ge nödvändiga kommandon.
Under gasrörens livstid kommer både yttre och inre
inspektioner av rören att regelbundet genomfö­ras. I
den yttre inspektionen ingår bland annat kont­roll av
rörens läge och skick samt deras rostskydd. Inre inspektioner görs med hjälp av en så kallad intelligent
pig-inspektionsanordning. Anordningen förs samma väg som gasflödet genom gasröret och upptäcker korrosion eller bucklor i rörkonstruktionen. Ins­
pektionsanordningen är försedd med givare med hög
Kompressor- och mottagningsstationerna som planeras för Ingå och Paldiski placeras intill landföringen för undervattensrörledningen och i nära anslutning till den landbaserade rörledningen. Denna MKB
innefattar en kompressorstation i Ingå, landbaserade rörledningar till mottagningsstationerna och själva mottagningsstationerna i båda ändarna. Kompressorstationen i Paldiski byggs av det estniska företaget
AS EG Võrguehitus.
Kompressorn används för att leverera gas till både
den landbaserade och den havsbaserade rörlednin­
gen. Gasens utgångstryck från kompressorstationen
till rörledningssektionen på land eller i vattnet kan dimensioneras efter önskemål och kompressoreffekten
kan utnyttjas optimalt. En kompressor- och mottagningsstation består normalt av en gaskompressor som
använder antingen elmotor eller gasturbin eller gasmotor, en gaskylare, gasfilterutrustning, gasmätningsoch analysutrustning och olika slags säkerhets- och
kontrollutrustning (se Bild 1.18).
Vilken kompressionseffekt som behövs beror på driftläge och nätstatus under användningen. Den högsta
kompressionseffekt som behövs ligger i området 15
till 20 megawatt. Det kompressionsarbete som krävs
utförs antingen med en enda eller två parallellt drivna kompressorenheter. Det slutliga valet mellan en eller två enheter och typ av drivenhet görs under den
grundläggande planeringen av kompressorstationsprojektet.
Gastrycket och flödeshastigheten kommer att ökas
till den nivå som nätets driftstatus kräver. Kompressorstationen kan anpassa sig till olika driftförhållan-
27
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
den. Utloppstrycket kan ställas in mellan 50 och 70
bar. Kompressorstationens flödeshastighet kan ställas
in mellan 200 000 Nm3/tim och 440 000 Nm3/tim beroende på driftläge och nätstatus.
gasturbindrivna kompressorenheter är mest lämpade
för uppgiften och man väljer sådana, blir de årliga lokala utsläppen cirka 60 – 150 ton CH4 och 15 – 30 ton
NOX rökgas.
Kompressorstationen kommer att konstrueras och
byggas i enlighet med kraven i EN 12583:2000 (Gassystem - Kompressorstationer - Funktionskrav) och
and­ra relevanta internationella standarder för säkerhet och miljöskydd.
Om man använder sig av eldrivna enheter bildas inga
lokala rökgaser. Eldrivna enheter kräver en 2 km 110 V
elkabel och lokala transformatorutrymmen på anläggningen.
Kompressorstationerna är fjärrstyrda och obemannade, och driften av dem kontrolleras och övervakas från
en dygnet runt-bemannad larmcentral vid Gasum Oy:s
anläggning i Kouvola. Säker drift av kompressorstationen tryggas med hjälp av lokala och automatiserade
säkerhetssystem som övervakar och styr alla relevanta och säkerhetskritiska processvariabler.
Stationen utrustas med detekteringssystem för gasläckor och brand. Kritiska komponenter som kompressorenheter och utrymmen med elektrisk utrustning
förses med brandsläckningssystem.
Kompressorenheterna är trycksatta hela tiden, varför
det bara bildas minimala metanutsläpp när enheterna är igång. Utsläpp förekommer vid underhåll när enheterna tryckavlastas och ventileras innan underhållet kan utföras.
Metanutsläpp (CH4) vid drift och planerat underhåll
beräknas till cirka 15 – 20 ton/år. CH4 släpps ut i atmosfären genom ett ljuddämpat ventilationsrör. Ventilationsröret placeras så långt från annan utrustning och
i en sådan riktning att det inte är någon risk att det utblåsta metanet antänds.
Buller-, rökgas- och metanutsläpp förekommer i viss
mån i närheten av kompressorstationer. De överskrider dock inte nationella gränsvärden och utsläppsbestämmelser.
Små mängder specialavfall, t.ex. smörjolja, rengöringsvätska för gasturbiner och glykol bildas under
kompressorernas drift och vid pig-inspektioner av rörledningen. Gällande bestämmelser för hantering av
specialavfall kommer att iakttas.
De rökgaser som bildas beror på kompressorenhetens
typ, antal och drifteffekt. Om utvärderingen visar att
Skyddsavstånd enligt naturgasförordningen kommer
att tillämpas vid arbetet.
Bild 1.18. 10 MW gasturbindriven kompressorstation för rörledning i Kouvola, Finland (Gasum Oy)
28
PROJEKTS MKB-FÖRFARANDE
2 Projektets MKB-förfarande
2.1 Det internationella MKB-förfarandet
2.1.1 Esbokonventionen
Undervattensrörledningen gör det möjligt för leveranser av naturgas mellan Finland och Estland samt möjliggör en användning av de underjordiska gaslagren i
Lettland. Eftersom Balticconnector -projektet har en
internationell dimension, finns det två huvudsakliga
förfaranden som bör följas:
• Esbokonventionen för miljökonsekvensbedömning
i ett internationellt sammanhang;
• Ett bilateralt avtal mellan Finland och Estland.
Esbokonventionen för miljökonsekvensbedömning i
gränsöverskridande sammanhang är en konvention av
FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE) som
undertecknats i Esbo i Finland 1991 och som trädde i
kraft 1997. Konventionen ställer krav på parterna (de
stater som kommit överens om att följa konventionen)
att utarbeta en MKB för vissa aktiviteter i ett tidigt stadie av planeringen. Den föreskriver även staterna att
informera och konsultera varandra i alla större projekt som planeras och som sannolikt har gränsöverskridande negativa konsekvenser. Finland och Estland
har bägge skrivit under och ratificerat konventionen.
Behovet för bedömningen av projektets miljökonsekvenser för den del som berör Finland baserar sig på
den finska lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. I Estland baserar sig behovet av en bedömning på lagen om MKB och miljöledningssystemet.
MKB-förfarandet i både Finland och Estland indelas i
två faser:
• Under den första fasen presenteras konsekvenserna som bör bedömas, samt metoderna för bedömningen, i bedömningsprogrammet;
• Under den andra fasen görs den egentliga bedömningen och resultaten sammanställs i en miljökonsekvensbeskrivning. MKB-beskrivning kommer att
sammanställas i enlighet med de nationella kraven
(både finsk och estnisk lagstiftning).
Miljökonsekvensbedömningen kommer att göras på
ett interaktivt sätt med olika intressenter och myndigheter. Under påseendetiden av både bedömningsprogrammet och -bes­
kriv­
nin­
gen, har myndigheterna, allmänheten och andra medborgarorganisationer
möjlighet att komma med utlåtanden. Bedömningsprogrammet och -bes­kriv­nin­gen kommer att utges på
estniska, finska, svenska och engelska. I Finland funge­
rar Nylands NTM-central som kontaktmyndighet. I Estland är det finans- och kommunikationsministeriet
som fungerar som tillståndsgivande myndighet (sköter om kungörelserna för MKB:n i Estland) och Estlands regering fungerar som tillståndsgivare för miljötillståndet. Estlands miljöministerium fungerar som
MKB övervakare, eftersom det är frågan om ett gränsöverskridande MKB-projekt.
1
Balticconnector -projektet, som omfattar en undervattensrörledning som korsar internationella gränser,
kan eventuellt medföra gränsöverskridande miljökonsekvenser för upphovsparterna (Estland och Finland).
Därmed uppfyller projektet kraven för Esbokonventionen. I tillägg till gränsöverskridande konsekvenser för
upphovsparterna, kan projektet även påverka tredje
parter, som avser utsatta parter. Enligt Esbokonventionen kommer Ryssland som ett grannland att informeras. Övriga relevanta länder (t.ex. Sverige, Lettland
och Litauen) som bör informeras bestäms av den behöriga myndigheten (miljöministeriet) i Estland och
Finland.
Balticconnector gasrörledningen är ett projekt för vilket ett obligatoriskt MKB-förfarande bör tillämpas i
enlighet med Esbokonventionens bilaga I, avsnitt 8 (olje- och gasrörledningar med en stor diameter).
2.1.2 Bilateralt avtal mellan Finland och
Estland
Ett bilateralt avtal mellan republikerna Finlands och
Estlands regeringar trädde ikraft den 6.6.20021 gällande miljökonsekvensbedömning i ett gränsöverskridande sammanhang. I det bilaterala avtalet definieras
principerna om hur Esbokonventionen skall tillämpas.
På basen av bilaga I, avsnitt 8 som gäller undervattens olje- och gasrörledningar i Östersjön med en stor
diameter, krävs en MKB för Balticconnector -projektet
I Finland: SopS 51/2002, förordning nr 435/2002; i Estland: www.riigiteataja.ee/akt/110017
29
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
om den föreslagna aktiviteten kan orsaka betydande
gränsöverskridande miljökonsekvenser.
Enligt artikel 5 i MKB-avtalet har Estland och Finland bildat en gemensam bedömningskommission för
gränsöverskridande miljökonsekvenser. Kommissio­
nen består av medlemmar från miljömyndigheter från
Finland och Estland. Kommissionen verkar under en
finsk-estnisk arbetsgrupp, som bildades 1991.
Med stöd av artikel 14 kan avtalsparternas behöriga
myndigheter komma överens om att en gemensam
miljökonsekvensbedömning (gemensam MKB) görs inom ramen för den internationella lagstiftningen. Med
tanke på Balticconnector projektets karaktär (rörledning mellan två länder), kommer båda länderna att
fungera som upphovsparter och utsatta parter. Detta
betyder att båda länderna måste informera andra länder om MKB-förfarandet, som kommer att utföras i enlighet med nationella krav. Det generella samarbetet
på basen av det bilaterala MKB-avtalet visas i följande bild (Bild 2.1).
I tillägg till det gemensamma MKB-förfarandet, innefattar MKB-avtalet i jämförelse till Esbokonventionen
tilläggsinformation gällande kungörelser, informerande, informationsförmedling till andra parter, deltagande, konsultationer etc. Avtalet innefattar även analyser efter projektet. MKB-avtalet strider inte med
Esbokonventionen, utan kompletterar och specificerar det och erbjuder detaljerade administrativa verktyg.
Man kommer att komma överens om detaljerade synpunkter och sammarbetet mellan de två länderna i
den gemensamma MKB-kommissionen och de bör
disskuteras i båda ländernas miljöministerier.
2.2 MKB-förfarandet i Finland
2.2.1 Tillämpandet av MKB-förfarande i
Finland
Behovet av bedömningen av projektets miljökonsekvenser för den del som berör Finland, baseras på lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning
(498/1994, förändringarna 267/1999 och 458/2006).
Enligt den finska MKB-lagen bör de miljökonsekvenser
bedömas som orsakas av ett projekt där:
• en rörledning till havs löper inom Finlands territorialvatten (upptill 12 sjömil utanför kusten)
• en rörledning till havs ligger i Finlands ekonomiska
zon (EEZ) utanför territorialvattnen.
Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning gäller i Finlands ekonomiska zon, så som hänvisas i paragraf 1 i lagen om Finlands ekonomiska zon
(1058/2004). Enligt statsrådets förordning om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (713/2006),
krävs ett MKB-förfarande för rörledningar med en diameter (DN) på mer än 800 mm och med en längd på
över 40 km. Miljömyndigheten kan begära tillämpan-
Bild 2.1. Myndighetssammarbetet i enlighet med MKB-avtalet
30
PROJEKTS MKB-FÖRFARANDE
det av ett MKB-förfarande även i mindre projekt, om
projektet förväntas medföra betydande negativa konsekvenser.
Avsikten med lagen om MKB-förfarandet i Finland är
att underlätta bedömningen av miljökonsekvenser och
beaktandet av dem på ett enhetligt sätt vid beslutsfattandet. Samtidigt är en målsättning att öka informationen som erhålls av medborgare och att underlätta
deras möjligheter att delta. Avsikten med MKB-förfarandet är att säkerställa att miljökonsekvenserna
av ett planerat projekt utreds med en tillräcklig noggrannhet innan beslutsfattandet.
MKB-förfarandet är indelat i två faser. Under den första fasen inlämnar den projektansvarige (projektets
byggherre) ett bedömningsprogram för miljökonsekvenserna (MKB-program, en plan för bedömningen
av konsekvenser) till kontaktmyndigheten som kungör
den. I den andra fasen görs den egentliga konsekvensbedömningen så som definierats i MKB-programmet
och resultaten sammanställs i en miljökonsekvensbeskrivning (MKB-rapport). MKB-förfarandet avslutas då
kontaktmyndigheten givit sitt utlåtande om bedömningsbeskrivningen.
2.2.2 MKB-programfasen
MKB-programmet presenterar de konsekvenser som
kommer att bedömas, samt hur och med vilka metoder bedömningen kommer att utföras. I MKB-programmet presenteras projektets bakgrund, information om
miljöns nuläge, de undersökta alternativen och tillstånd som behövs. Härtill presenteras en plan för projektets informering och en tidsplan.
Nylands närings-, trafik och miljöcentral fungerar som
kontaktmyndighet och kungör om MKB-programmets
allmänna påseende. Under MKB-programmets påseendetid, begär kontaktmyndigheten om utlåtande om
programmet av olika myndigheter. Härtill kan medborgare och medborgarorganisationer komma med
respons till kontaktmyndigheten, som insamlar responsen och utlåtandena om MKB-programmet. På
basen av dessa åsikter och utlåtanden, ger kontaktmyndigheten sitt utlåtande till den projektansvarige.
MKB-beskrivningsfasen görs på basen av MKB-programmet och utlåtandet av kontaktmyndigheten.
skrivning av aktiviteterna, materialet och litteraturen
som används i bedömningen, miljökonsekvenserna av
de undersökta alternativen, bedömningsmetoder, en
jämförelse av alternativ, ett förslag till uppföljningsprogram och en sammanfattning av bedömningsarbetet. Härtill beskrivs det i MKB-beskrivningen de huvudsakliga osäkerheterna i anknytning till bedömningen
samt åtgärder med vilka man kan undvika eller minska
på de negativa konsekvenserna.
Bedömningsbeskrivningen slutförs på basen av respons som erhållits under arbetet. Kontaktmyndigheten kommer att kungöra MKB-beskrivningen på samma sätt som MKB-programmet. Efter att rapporten
har sammanställts, kommer informationstillfällen för
allmänheten att ordnas. MKB-beskrivningen kommer
omedelbart att läggas till påseende för två månader
(60 dagar) under vilken finska myndigheter, medborgare och övriga intressenter har möjlighet att sända sina utlåtanden till kontaktmyndigheten. Kontaktmyndigheten kommer att sammanställa responsen och
utlåtandena. På basen av dessa kommer kontaktmyndigheten att utfärda sitt eget utlåtande inom två månader (maximalt 60 dagar) efter att det allmänna påseendet har slutförts.
MKB-förfarandet avslutas i och med kontaktmyndighetens utlåtande om MKB-beskrivningen. MKB-beskrivningen och kontaktmyndighetens utlåtande kommer
att beaktas i beslutsfattandet och under tillståndsförfarandet.
MKB-förfarandet i Finland för Balticconnector -projektet, visas på Bild 2.2.
2.2.4 Beaktandet av MKB:n under
tillståndsfasen
I Finland kan inte en myndighet bevilja ett tillstånd för
genomförandet av ett projekt eller göra något därvid liknande beslut innan den fått en MKB-beskrivning
samt kontaktmyndighetens utlåtande om denna beskrivning. I ett tillstånd eller ett jämförbart beslut för
projektet bör det nämnas på vilket sätt konsekvensbedömningsbeskrivningen och kontaktmyndighetens utlåtande har beaktats.
2.2.3 MKB-beskrivningsfasen
Beskrivningsfasen innehåller de nödvändiga miljöutredningarna inom projektområdet samt resultaten av
konsekvensbedömningen. Detta innefattar beskrivningar av projektets huvudsakliga egenskaper, en be-
31
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Bild 2.2. MKB-förfarandet i Finland
2.3 MKB-förfarandet i Estland
2.3.1 Tillämpandet av MKB-förfarandet i Estland
Enligt MKB- och miljöledningslagarna i Estland, är syftet med miljökonsekvensbedömningen (MKB) följande:
3. Att resultaten av MKB:n beaktas vid förfarandet
för verkställningstillståndet.
1.
Miljökonsekvenserna bör bedömas: 1) då man ansöker
om verkställningstillstånd eller om förändringar av
det, om den föreslagna verksamheten som ligger till
grund för verkställningstillståndet eller dess ändring,
eventuellt kan medföra betydande miljökonsekvenser; 2) om man föreslår verksamheter, som i sig självt
eller tillsammans med andra verksamheter eventuellt medför en betydande konsekvens för ett Natura 2000 -områden.
Att komma med ett förslag till den bästa lösningen för de föreslagna aktiviteterna på basen
av miljökonsekvensbedömningens resultat. Detta gör det möjligt att undvika eller minska konsekvenserna för miljön samt främjandet av en hållbar utveckling.
2. Att frambringa information om miljökonsekvenserna för tillståndsmyndigheten om de föreslagna aktiviteterna och om genomförbara alternativ
samt om möjligheterna att undvika eller minska
de negativa miljökonsekvenserna.
32
PROJEKTS MKB-FÖRFARANDE
Miljökonsekvensen är betydande ifall den eventuellt
överstiger miljöns kapacitet för en plats, då de irreversibla miljöförändringarna riskerar människors hälsa
eller välbefinnande, miljön, kulturarvet eller egendom.
MKB är obligatoriskt för anläggningen av högtrycks
rörledningar för transport av naturgas, eller för huvudledningar för transport av petrokemiska eller kemiska produkter eller vätskor med en diameter på mer
än 800 mm och en längd på mer än 40 km.
Enligt MKB-lagen, bör ett MKB-förfarande utföras av
en expert som innehar en MKB-licens (som utfärdas
av miljöministeriet).
2.3.2 Påbörjandet av ett MKB-förfarande
För att påbörja ett MKB-förfarande i Estland, inlämnar den projektansvarige en tillståndsansökan (miljötillstånd) till tillståndsmyndigheten, som besluter om
påbörjandet av MKB-förfarandet.
Efter diskussioner (i mars 2013) med miljöministeriet
(MoE) och finans- och kommunikations-ministeriet
(MEAC), kom man överens om att den projektansvarige för Balticconnector -projektet inlämnar miljötill-
ståndsansökan till MEAC. MEAC kommer att göra ett
förslag till Estlands regering om påbörjandet av miljötillståndsansökandet och MKB-förfarandet. På basen
av föreslaget gör regeringen ett beslut on påbörjandet
av ansökningsförfarandet för miljötillståndet och om
påbörjandet av MKB-förfarandet. Efter att MKB-förfarandet har påbörjats, avbryts miljötillståndsansökandet tills MKB-beskrivningen har godkänts.
Enligt överenskommelsen med miljöministeriet, inlämnar den projektansvarige en ansökan om specialanvändningen av vattnet till miljöministeriet efter att
MKB-förfarandet officiellt har påbörjats.
Avsikten är att utarbeta en MKB som ger information
till alla olika tillståndsmyndigheter om eventuella konsekvenser, som kommer att göra beslut gällande Balticconnector -projektet (t.ex. miljötillstånd, tillstånd
för specialanvändning av vattnet, anläggningstillstånd) och som bedömer nödvändigheten av en MKB.
Efter påbörjandet av MKB:n följer ett tvåfasigt
MKB-förfarande (Bild 2.3). MKB-programmet och -beskrivningen förklaras mer detaljerat i de följande underkapitlen.
Bild 2.3. MKB-förfarandet i Estland
33
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
2.3.3 MKB-programfasen
2.3.4 MKB-beskrivningsfasen
MKB-programmet utarbetas av en expert som innehar
en MKB-licens, en MKB-arbetsgrupp och av den projektansvarige. Den projektansvarige inlämnar MKBprogrammet till tillståndsmyndigheten som sköter om
programmets läggande till påseende.
MKB-beskrivningen utarbetas av experten med MKB-licens och av MKB-arbetsgruppen.
Tillståndsmyndigheten identifierar parterna som berörs (personer, myndigheter och organisationer) och
till vilka kungörelsen bör skickas.
Kraven för publiceringen och granskandet av MKB-beskrivningen är de samma som för MKB-programmet.
Tillståndsmyndigheten informerar om MKB-programmets publicering (allmänt påseende och informationstillfällen för allmänheten) inom 14 dagar efter det
att de fått programmet. Tillståndsmyndigheten ordnar
det allmänna påseendet som varar i minst 14 dagar.
Varaktigheten för påseendetiden kommer att bestämmas av tillståndsmyndigheten tillsammans med den
projektansvarige och i samarbete med kontaktmyndigheterna i Estland och Finland. Påseendet i Finland
och Estland kommer att inledas samtidigt. Informationstillfällena kommer att ordnas av den projektansvarige.
Under den allmänna påseendetiden har alla rätt
att komma med förslag, utlåtanden och frågor om
MKB-programmet. Förslagen skickas vanligen till tillståndsmyndigheten.
Efter informationstillfällena för allmänheten, sammanställer den projektansvarige (tillsammans med
en expert som innehar MKB-licens) svar till de personer som kommit med förslag, utlåtanden och frågor om MKB-programmet. MKB-programmet kommer
att granskas på basen av responsen som givits om
MKB-programmet och denna respons (offentliga notiser, protokollen från informationstillfällena, brev och
frågor som sänts samt svaren till dessa) inkluderas till
programmet före inlämnandet för godkännande.
I Estland är det miljöministeriet som fungerar som
övervakare av MKB-förfarandet för Balticconnector
(gränsöverskridande MKB).
Den projektansvarige inlämnar det ändrade MKB-programmet till miljöministeriet som kommer med sitt beslut om godkännandet av MKB-programmet (inom 30
dagar efter mottagandet av programmet). Miljöministeriet informerar sitt beslut med hjälp av officiella kungörelser och med brev till intressenter inom 14 dagar
efter att beslutet är gjort.
34
Tillståndsmyndigheten kungör publikationen av MKBbeskrivningen på samma sätt som MKB-programmet.
Efter granskandet av MKB-beskrivningen inlämnar
den projektansvarige den till miljöministeriet för godkännande och för fastställande av miljökraven. Miljöministeriet ger sitt beslut om godkännandet av
MKB-beskrivningen inom 30 dagar, efter att de mottagit beskrivningen och allt anknytande material, och
informerar den projektansvarige och tillståndsmyndigheten om beslutet. En kopia av MKB-beskrivningen kommer att levererars av miljöministeriet till tillståndsmyndigheten.
Miljöministeriet informerar om godkännandet av MKBbeskrivningen och om fastställandet av miljökraven
genom kungörelser och med brev till intressenter inom 14 dagar efter att beslutet fattats.
MKB-förfarandet avslutas i och med beslutet från miljöministeriet / MKB övervakaren.
2.3.5 Tillståndsfasen
Efter godkännandet av MKB-beskrivningen, fortsätter
tillståndsförfarandet. Tillståndsmyndigheten bör beakta MKB resultaten samt miljökraven som fastställts
av MKB-övervakaren.
Ifall MKB resultaten inte beaktas, bör tillståndsmyndigheten ge en motiverad orsak till beviljande eller
förkastande av beslutet. Ett tillstånd får inte ges ifall
den projektansvarige inte kan uppfylla och följa de
fastställda miljökraven.
2.4 Parterna i MKB-förfarandet
Gasum Oy är projektansvarig för MKB-förfarandet (se
kapitel 1.3). Miljökonsekvensbedömningen kommer att
göras av ett konsultbolag. Projektkonsulten under
MKB-programmet är Ramboll. Konsulten för utarbetandet av MKB-beskrivningen är Pöyry Finland Oy (se
kapitel 2.5).
PROJEKTS MKB-FÖRFARANDE
De väsentligaste medlemmarna i MKB-styrgruppen är
följande:
• Gasum som projektansvarig;
• MKB konsulten;
• Kontaktmyndigheten i Finland, Nylands NTM-cent­
ral, som kommer att kungöra om påseendet av
MKB-programmet och -beskrivningen;
• Tillståndsmyndigheten i Estland, finans- och kommunikationsministeriet (MEAC), till vilken ansökan
om miljötillståndet sänds;
• Övriga eventuella berörda parter.
Övriga berörda parter under MKB-förfarandet i Finland är:
• Miljöministeriet; informering och internationella
funktioner (Esbokonventionen och MKB koordineringen);
• Finlands försvarsmakt;
• Landskapen;
• Regionförvaltningsverken;
• Museiverket;
• Finlands miljöcentral;
• Meteorologiska institutet;
• Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes);
• Trafikverket;
• Gränsbevakningsväsendet;
• Forststyrelsen;
• Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet;
• Jord- och skogsbruksministeriet;
• Arbets- och näringsministeriet;
• Trafik- och kommunikationsministeriet;
• Ingå kommun;
• Lokala medborgare och företag i Ingå kommun
som hänför sig till de planerade aktiviteterna.
I Estland är de övriga berörda parterna i MKB-förfarandet (enligt MKB lagen):
• Övervakaren av MKB:n, miljöministeriet, som kommer att godkänna MKB-programmet och MKB-beskrivningen. Miljöministeriet är också den behöriga myndigheten i anknytning till Esbokonventionen
(kungörelser och informationsbyte etc.);
• Estlands regering, som påbörjar miljötillståndsförfarandet och miljökonsekvensförfarandet;
• Landskapsstyrelser och lokala myndigheter på vilkas områden projektets konsekvenser sträcker sig
– Paldiski stad, Keila kommun, Harju landskap;
• Miljöinspektionen;
• Förvaltningsmyndigheterna som ansvarar för
skyddandet av naturobjekt, som eventuellt kan påverkas av betydande konsekvenser av projektet –
Harju landskaps miljöstyrelse;
• Miljöorganisationer, representeras av de organisationer som förenar dem – Estlands naturorganisationers råd;
• Inrikesministeriet;
•
•
•
•
•
Försvarsministeriet;
Luftfartsverket;
Sjöfartsverket;
Estlands kulturarvsnämnd;
Lokala medborgare och företag inom Paldiski stad
och Keila kommun som anknyter till platsen och de
föreslagna aktiviteterna.
Man kommer att diskutera med övriga anknytande intressenter och man kommer överens om dessa med
kontaktmyndigheterna, finans- och kommunikationsministeriet, miljöministeriet i Finland och Estland under publiceringen av MKB-programmet.
MKB-programmet utarbetades av följande MKB-expertgrupp:
Ramboll Finland:
• Tommi Marjamäki – Projektledning;
• Niels Holger Olesen – teknisk expertis;
• Lasse Christensen – teknisk expertis;
• Jari Mannila – ledande expert (MKB licensnummer
KMH0133A);
• Antti Lepola – ledande expert, kvalitetskontroll,
MKB-förfarande, tillståndsfrågor;
• Maria Kangaskolkka – teknisk expertis, fartygstrafik och marina frågor;
• Elina Wikström – MKB expert, den biotiska miljön;
• Joni Heikkola – GIS expert, kartor, bilder;
• Laura Lehtovuori – GIS expert, kartor, bilder;
• Tomi Rinne – tillståndsfrågor, MKB lagstiftning;
• Tuukka Räsänen – teknisk översikt;
• Emilia Saarivuo – den biotiska miljön;
• Reetta Suni – MKB expert, koordineringen av MKB
arbetsgruppen;
• Riina Känkänen – MKB expert, koordineringen av
MKB arbetsgruppen;
• Sanna Sopanen, miljöundersökningar, den bentiska floran och faunan;
• Otso Lintinen, miljöundersökningar, hydrologi, fiskar och fiskeri;
• Jari Hosiokangas – buller, luftkvalitet;
• Ari Hanski – bathymetri, strömmar och vattenkvalitet;
• Emilia Horttanainen – landskap, kulturarv;
• Antti Meriläinen – trafik;
Ramboll Estland:
• Veronika Verš – ledande expert, koordineringen
av MKB arbetsgruppen i Estland, MKB-förfarande,
kvalitetskontroll (MKB licensnummer KMH0149);
• Aune Aunapuu – tillståndsfrågor, Natura bedömning, miljöundersökningar (MKB licensnummer
KMH0139);
35
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
• Hendrik Puhkim – tillståndsfrågor, miljöundersökningar, MKB anbusförfarande, (MKB licensnummer
KMH0135);
• Liis Tikerpuu – tillståndsfrågor, översikt om marina
områden, miljöundersökningar;
• Raimo Pajula – naturskyddsobjekt och -områden,
Natura bedömning (MKB licensnummer KMH0140);
• Kersti Ritsberg – hydrogeologi och geologi (MKB licens nummer KMH0150; licens för utförandet av
hydrogeologiska arbeten nummer 330);
• Esta Rahno – buller och utsläpp;
• Merje Lesta – GIS data, kartor.
2.5 MKB expertis för utarbetandet av MKB-beskrivningen
MKB-expertgrupp är följande:
FINSKA TEAMET
Projektchef (MKB)
Projektledare
Tiina Kähö
Projektledare
Pöyry
Projektchef (MKB)
Terhi Rauhamäki
OÜ Entec Eesti
Projektchef (MKB)
Pöyry
Projektkordinator
Pirkko Seitsalo
Andres Piirsalu
Rein Kitsing (license
KMH0020)
AS Merin
Projektkordinator
Pöyry
Kerttu Kõll
OÜ Entec Eesti
Pöyry
Rein Kitsing
AS Merin
Kari Kainua
Pöyry
Jüri Teder
OÜ Entec Eesti
Pirkko Virta
Pöyry
Vattentillstånd
Lotta Lehtinen
Natur, inkluderande skyddade områden, arter och gröna nätverk
Soile Turkulainen
Pöyry
Natalja Kolesova
Marine Systems Institute vid TTU
William Velmala
Pöyry
Inga Lips
Marine Systems Institute vid TTU
Kerttu Kõll
OÜ Entec Eesti
Naturabedömning
Soile Turkulainen
Pöyry
Natalja Kolesova
Marine Systems Institute vid TTU
William Velmala
Pöyry
Mariliis Kõuts
Marine Systems Institute vid TTU
Mariliis Kõuts
Marine Systems Institute vid TTU
Fiske
Sauli Vatanen
Kala- ja vesitutkimus
Ari Haikonen
Kala- ja vesitutkimus
Eero Taskila
Pöyry
Marinhydrologi
Kari Kainua
Pöyry
Urmas Lips
Marine Systems Institute vid TTU
Lotta Lehtinen
Pöyry
Germo Väli
Marine Systems Institute vid TTU
Taavi Liblik
Marine Systems Institute vid TTU
Hannu Lauri (modelling) YVA Oy
Marinbiologi
36
Ari Ruuskanen
Monivesi Oy
Natalja Kolesova
Marine Systems Institute vid TTU
Patrik Kraufelin
Movivesi Oy
Inga Lips
Marine Systems Institute vid TTU
Lotta Lehtinen
Pöyry
Pekka Majuri (benthos)
Pöyry
Elisabeth Lundsør
NORCONSULT AS
PROJEKTS MKB-FÖRFARANDE
FINSKA TEAMET
Projektchef (MKB)
Maringeologi
Henry Vallius
GTK
Kaarel Orviku
Tallinn University, Institute of Ecology
Aarno Kotilainen
GTK
Pöyry
Rein Kitsing
AS Merin
Pöyry
Kaarel Orviku
Tallinn University, Institute of Ecology
Pöyry
Kerttu Kõll
OÜ Entec Eesti
Ville Koskimäki
Pöyry
Kaur Lass
OÜ Head
Jari Laitakari
Pöyry
Pöyry
Aleksander Klauson
TTU
Pöyry
Jüri Teder
OÜ Entec Eesti
Jyrki Latvala
Pöyry
Taavi Liblik
Marine Systems Institute vid TTU
Jaakko Kettunen
Pöyry
Germo Väli
Marine Systems Institute vid TTU
Pöyry
Kerttu Kõll
OÜ Entec Eesti
Antti Hasanen
Pöyry
Jüri Teder
OÜ Entec Eesti
Kyösti Viertola
Pöyry
Jani Mäkelä
Pöyry
Grundvatten
Jukka Ikäheimo
Jordmån och berggrund
Piri Harju
Markplanering, landskap och kulturarv
Mariikka Manninen
Socialakonsekvenser
Buller
Carlo di Napoli
Luftkvalitet och klimat
Mirja Kosonen
Fartygstrafik
GIS (kartor)
Jari Ruohonen
Kemi
Muddring
Sakari Lotvonen
Pöyry
Urmas Lips
Marine Systems Institute vid TTU
Jari Lassila
Pöyry
Taavi Liblik
Marine Systems Institute vid TTU
Högtrycksrörledning
Isto Arponen
Pöyry
Jari Etholen
Pöyry
Lauri Kansanen
Pöyry
Riskbedömning
Jaana Ojala
Pöyry
Mari Ranttila
Pöyry
MKB-expertgruppens slutliga medlemmar representeras i MKB-rapport.
37
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
2.6 MKB-förfarandets tidtabell och deltagande
Miljökonsekvensbedömningen kommer att utarbetas
på ett interaktivt sätt med olika intressegrupper och
myndigheter. MKB-förfarandet har man planerat att
påbörja då MKB-programmet inlämnas till den behöriga myndigheten för i Finland och då MKB-förfarandet
officiellt inleds av Estlands regering. MKB-beskrivningen uppskattas vara sammanställd under år 2014. Efter
att MKB-programmet och MKB-beskrivningen är sammanställda, kommer de att vara till allmänt påseende. Sammanfattningen av MKB-programmet och -beskrivningen kommer att sändas för kommentarer till
de parterna i Esbokonventionen som har framfört sin
önskan att få delta i MKB-förfarandet.
38
I Finland kommer informationstillfällen för allmänheten att ordnas under påseendetiden av både MKB-programmet och MKB-beskrivningen. I Estland kommer
liknande informationstillfällen att ordnas i slutet av
påseendet av programmet och beskrivningen. Informationstillfällen för allmänheten kommer att ordnas i
kommunerna inom projektets konsekvensområde, åtminstone i Ingå i Finland och i Paldiski/Tallinn i Estland.
Den preliminära tidtabellen för MKB-förfarandet och
tillståndsförfarandet visas på följande bild:
5
7
8
9 10 11 12 1
Bild 2.4. Den preliminära tidtabellen för MKB-förfarandet och tillståndsförfarandet
Tillstånden beviljade
Inlämnande av tillståndsansökningarna
Utarbetande av tillståndsansökningarna
Inlämnande av undersökningstillståndsansökningarna
TILLSTÅNDSFAS I FINLAND
Kontaktmyndighetens utlåtande (FIN) / Slutförande och godkännande av MKB-beskrivning (EST)
MKB-beskrivningen till allmänt påseende
Kungörelse av MKB-beskrivningen
Konsekvensbedömning och MKB-beskrivning
Preliminära undersökningar
MKB-BESKRIVNINGSFAS, FINLAND & ESTLAND
Tillstånden beviljade
Godkännande av MKB-programmet
MKB-programmet till allmänt påseende
Kungörelse av MKB-programmet
Beslut om påbörjandet av MKB:n
Inlämnande av "Hoonestusluba" ansökan
Utarbetande av "Hoonestusluba" ansökan
Inlämnande av undersökningstillståndsansökan
4
2013
3
6
2
2012
11 12 1
MKB-PROGRAMMET OCH TILLSTÅNDSFASERNA I ESTLAND
Kontaktmyndighetens utlåtande
MKB-programmet till allmänt påseende
Kungörelse av MKB-programmet
Utarbetandet av MKB-programmet
MKB-PROGRAMFAS I FINLAND
MÅNAD
ÅR
2
3
4
5
7
2014
6
8
9 10 11 12 1
2
3
§
4
5
2015
6 7
8
2016
9 10 11 12 1 2
PROJEKTS MKB-FÖRFARANDE
39
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
3 Nuläget i Finska viken
3.1 Allmän beskrivning
Finska viken är den ostligaste delen av Östersjön och
angränsar till Finland, Estland och Ryssland. Finska vikens andel av vattenvolymen i hela Östesjön är 5 %
(1 100 km3). Finska vikens längd är 400 km och bredden
varierar mellan 48 och 135 km. Arealen för Finska viken är 29 600 km2 och medeldjupet är 38 m. Det största djupet är 123 m. Det finns flera betydande hamnstäder längs Finska vikens kust så som Helsingfors,
Hangö, Borgå, Kotka och Fredrikshamn. Finlands viktigaste oljehamn ligger i Sköldvik i Borgå. Härtill ligger
på den ryska sidan Sankt Petersburg och Vysotsk samt
Tallinn, Paldiski och Muuga på den estniska sidan.
3.2 Strategier och policy för
havsområdena
Regionplanerna omfattar havsområdena i de inre territorialvattnen. De kan inte tillämpas för den ekonomiska zonen. Kommunala markanvändningsplaner
begränsas till land- och kustområdena. Vattenförvaltningsplanen, som utvecklats i enlighet med vatten
ramdirektivet om en marin strategi och som överensstämmer med nationell lagstiftning, tillämpas för insjöar och territorialvatten.
Vattenförvaltningsplanläggning
EU:s ramdirektiv om en marin strategi (2008/56/EY)
förpliktar till ett ekosystembaserat tillvägagångssätt i
fråga om förvaltningen av mänsklig aktivitet på marina områden. Syftet med direktivet är att uppnå en god
och hållbar miljöstatus för havsområdena före 2020.
Följaktligen är medlemsstaterna tvungna att planera
och tillämpa sina strategier för att uppnå detta mål.
Ramdirektivet kommer att implementeras i medlemsstaterna med hjälp av lagar och förordningar. Strategierna kallas för vattenförvaltningsplaner.
Marin områdesplanering
År 2008 antog Europeiska kommissionen en bulletin - Färdplan för fysisk planering i kust- och havsområden att uppnå gemensamma principer för EU - vilken framlade en uppsättning huvudprinciper för marin
40
områdesplanering. Under åren 2008 – 2010 initierade
EG undersökningar av olika aspekter för marin områdesplanering, t.ex. juridiska aspekter och ekonomiska
konsekvenser. Ett förslag till EU-direktiv är under beredning och målet är att utveckla ett likadant system
för havsområden som de system som finns för markanvändningsplaner på land. Marin områdesplanering är ett verktyg för samordnande av områdesanvändning och utjämnande av konkurrerande intressen
i fråga om användning av havet. Sådana intressen är
mänskliga verksamheter (t.ex. sjöfart, fiske, infrastruktur, offshore vindkraft, undervattensrör och kablar),
och å andra sidan skyddande av marina ekosystem
och kulturarv. Den marina områdesplaneringen kommer att bli juridiskt bindande genom ratificerade bilaterala eller multilaterala överenskommelser och åtföljande nationell lagstiftning.
3.3 Fysisk och kemisk miljö
3.3.1 Djupförhållande
I Ingå skärgård kommer gasrörledningen till största
delen att ligga i brytzonen där vattendjupet är mints
20 m. Endast mycket nära kusten är vattendjupet vid
rörledningssträckningen mindre än 20 m. Nära kusten
och i Ingå skärgård jämnas botten under rörledingen
och rörledningen kommer att täckas, t.ex. vid farleder i syfte att säkerställa att fartygsankaren inte skadar rörledningen. I mitten av Finska viken blir vattnet
gradvis djupare och medeldjupet är ca 80 m.
Finska vikens kust är på den finska sidan mer lång­
sluttande än på den estniska sidan. På den finska sidan finns det en skärgårdszon som är flera kilometer
bred och där vattendjupet varierar snabbt. På den estniska sidan blir vattnet snabbt djupare mot öppna havet. Skillnaderna i bottenprofilerna och djupförhållandena vid rörledningarnas landföringar i Finland och i
Estland visas på Bild 3.1 och Bild 3.2.
NULÄGET I FINSKA VIKEN
A
B
Bild 3.1. Bottenprofilen vid båda ändorna av det undersökta rörledningsområdet.
A visar profilen och sedimentlagren vid den finska landföringen
B visar profilen och sedimentlagren vid den estniska kusten
A
B
Bild 3.2. Djupförhållandena vid båda ändorna av det undersökta rörledningsområdet
A visar djupförhållandena vid den finska landföringen
B visar djupförhållandena vid den estniska kusten
41
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
3.3.2 Bottenmorfologi och sediment
De fysiska förhållandena varierar i de olika delarna av
Finska viken där geologin kännetecknas av flera berggrundsblottningar med branta branter. Branterna har
ofta formats som ett resultat av bergarter med olika
vittringsmotstånd och erosionshastigheter. Vid grunda områden och i skärgården är bottnen mer känsligt
för erosion. Sedimentområdena mellan branterna består ofta av hårda ler- och siltlager ovanpå morän och
sand. På toppen finns mjuk lera och organisk gyttja.
Sediment som innehåller organiskt material är löst till
sin struktur. Av denna orsak transporteras de ofta till
djupare platser, lokala sänkor och mer skyddade områden.
Balticconnector rörledningen kommer att löpa genom mitten av Finska viken (Bild 3.3). Geologin kännetecknas av gränszonen mellan den fennoskandiska skölden och ost-europeiska platån. Den norra delen
av den planerade rörledningssträckningen kännetecknas av kristallin berggrund med oregelbundna branta sluttningar. Berggrund påträffas på bottnen som
tydliga blottningar. Fördjupningarna mellan branterna
fylls av lera och bildar flacka områden. Moränen består av stora stenblock. Längre söderut längs med rörledningssträckningen kommer man in på den estniska skölden som består av sedimentär berggrund som
ligger ovanpå den kristallina berggrunden. Den sedimentära berggrunden ökar i tjocklek längre söderut.
Morän som anlagrats ovanpå berggrunden, är rik på
lera och finkornig.
Bild 3.3. Sediment i närheten till rörledningen i västra Finska viken
42
NULÄGET I FINSKA VIKEN
Sedimentkvaliteten (farliga ämnen) på de öppna vattnen av Finska viken, undersöktes grundligt under
2009 före anläggningen av Nord Stream rörlednin­
garna (Ramboll 2009). Kärndjupet vid provtagningsplatserna var upp till 0,5 m, beroende på bottentyp.
Gränsvärdena för tungmetaller i sediment, som fastställts i de finska muddrings- och deponeringsanvisningarna (miljöministeriet 2004), överstegs inte. Koncentrationerna av organiska föroreningar (bl.a. PAH,
PCB, DDT) var låga. Även dioxinkoncentrationerna var
i allmänhet låga.
Under anläggningen av Nord Stream rörledningarna 2009 – 2011 övervakades ytsedimenten. Även om
tungmetallkoncentrationerna i allmänhet var låga,
kunde vissa förhöjda koncentrationer av metaller lokalt påträffas till följd av den bottnens heterogena karaktär. Dioxinkoncentrationerna var låga i det översta sedimentlagret. Koncentrationerna av tributyltenn
(TBT) var på sina håll höga i områden nära fartygsleder (Ramboll 2013b). Denna organiska tennförening
användes förr i växthindrande bottenfärger som appli­
cerades på fartygsbottnar.
3.3.3 Strömmar
I Finska viken strömmar ytvattnet i huvudsak från ost
mot väst vid den finska kusten och från väst mot ost
vid den estniska kusten (Bild 3.4). Den spridda strukturen i skärgårdszonen orsakar lokala variationer i
strömriktningarna. Den genomsnittliga strömhastigheten är i storleksordningen på några cm per sekund
(Soomere et al. 2008).
Den dominerande strömriktningen varierade mellan
de olika stationerna vilket bekräftade den lokala topografins, som t.ex. förhöjningar, inverkan på riktningarna. I de öppna delarna av Finska viken var den genomsnittliga strömhastigheten nära havsbottnen
0,05 m/s vid övervakningsplatserna (djupvariation
60 – 80 m) under Nord Streams anläggningsaktiviteter 2010 – 2011. Det högsta uppmätta enskilda värdet
var 0,21 m/s. Ostliga och sydvästliga strömriktningar
var de vanligaste (Ramboll, Witteveen+Bos and Luode
Consulting Oy 2012).
3.3.4 Isförhållanden
Isförhållandena varierar betydligt i Finska viken, både
gällande plats och årstid. Finska viken är vanligen istäckt mellan 0 - 5 månader per år.
Under de flesta åren fryser de ostligaste delarna av
Finska viken och delar av den finska skärgården. Under en genomsnittlig vinter kan hela Finska viken vara
täckt av is. Den maximala tjockleken uppnås i allmänhet i slutet av februari eller i mars. I Finska viken är
istjockleken vanligen 20 - 40 cm under vintermånaderna. Isen kan pressas samman och bilda isvallar på upp
till 10 m djupa. Den synliga delen av de flytande isvallarna är vanligen mellan 0,5 - 1,5 m hög medan undervattensdelen är upp till 6 gånger djupare. Nära kusten
kan isvallarna även omforma mjukare delar av havsbottnen.
Bild 3.4. Illustration av de genomsnittliga strömriktningarna i Finska viken (Finlands havsforskningsinstitut, 2008)
På basen av långsiktiga övervakningsresultat (slutet
av 2009 – slutet av 2011) under Nord Stream projektet, observerades de lokala strömhastigheterna variera i tid och rum. Medelhastigheten uppmättes till
0,04 – 0,06 m/s. Den högsta uppmätta strömhastigheten i det bottennära vattenskikten varierade från 0,37
(den västliga delen) till 0,51 m/s (den ostliga delen) vilket visar på temporära variationer (Ramboll 2013a).
Bild 3.5. Isbrytare håller farlederna öppna genom
att vid behov bryta farlederna framför fartygen
(Marcusroos, 2007)
43
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
3.3.5 Hydrologi och vattenkvalitet
Finska viken, som utgör Östersjöns ostligaste del, har
unika bräckvattenförhållanden. Salthalten varierar
från 20 ‰ i Kattegatt till 0 - 2 ‰ i de ostligaste delarna av Finska viken. Salthalten i de västligaste delarna av Finska viken är i allmänhet 5 - 6 ‰.
Syreförhållandena i vattenmassan varierar betydligt
beroende på årstid, skiktning och vattendjup. I havsområdena är syrehalterna nära havsbottnen starkt
beroende på blandningen av olika vattenmassor vars
saltförhållanden skiljer sig från varandra. Då skiktningen är stark, fungerar den som en barriär mellan olika vattenskikt och kan motverka vertikal blandning
och syreinflöde i de bottennära vattnen. I Finska viken finns haloklinen i de västliga och centrala delarna
på 60 - 80 m djup (Myrberg et al. 2006). Vattenmassan
under haloklinen lider därför ofta av syrebristproblem.
I de västliga delarna av Finska viken på över 80 m djup,
har syreförhållandena nära havsbottnen en längre tid
varit dåliga.
En annan mekanism som motverkar gaskonvektion
från ytan till bottnen är närvaron av termoklinen (ett
vattenskikt i vilken temperaturen snabbt minskar och
som skiljer ett varmare ytskikt från ett kallare lägre
skikt). Den verkliga formen av en termoklin beror på
de rådande väderförhållandena under de olika årstiderna. Den vertikala temperaturprofilen kan till sina
egenskaper variera mycket.
En övergripande bild av vattenmassans tillstånd nära havsbottnen i norra Östersjön under somrarna
2010 – 2012 visas på Bild 3.6. Från bilderna kan man
dra slutsatsen att de områden som har de sämsta syreförhållandena vid öppningen av Finska viken har
vuxit i förhållande till tidigare år.
Bild 3.6. Syreförhållandena nära
havsbottnen i norra Östersjön
i augusti 2010-2012 enligt Finlands miljöcentral 2013 /Finlands
miljöcentral 2013/. Rött markerar
syrefria förhållanden
Bild 3.7. Variationer i syreförhållanden (ml O2/l;2 1 m ovanför
havsbottnen) vid HELCOM:s bottendjursstationer under olika år
och årstider (Finlands miljöcentral
2013)
2 ml O2/l = 1.43 mg O2/l
44
NULÄGET I FINSKA VIKEN
Den rådande temperatur- och densitetsskiktningens
form i vattenmassan fastställer syrenivåerna nära
havsbottnen i det öppna havsområdet. Som kan ses på
Bild 3.7 kan de årliga syrevariationerna vara stora även
inom samma område (djupvariation 60 - 80 m).
respektive 25 m. Syreförhållandena nära havsbottnen
(1,0 m ovanför) var 58 - 59 % av mättningsvärdet. Halten för total fosfor i detta skikt var 26 –27 µg/l. Vid ytskiktet var motsvarande värden 24 µg/l P/l och 26 µg/l
P/l samt kväve halten 310 µg/l N/l och 320 µg/l N/l.
Situationen är annorlunda i grundare områden. Nära kustlinjen på lugna områden, stiger eutrofieringen
i vattenmassan i förhållande till det öppna havsområdet.
Som en del av övervakningen i Nord Stream rörledingsprojektet, gjordes kontinuerlig övervakning av
vattenkvaliteten i det lägsta vattenskiktet fr.o.m. 2009
till 2012 bl.a. vid en station i västra Finska viken i Ekenäs skärgård (Luode Consulting Oy 2013). Detta data fungerade som bakgrundinformation för övervakningsresultaten under anläggningen. Vattendjupet vid
stationen (Control 1) som ligger ca 20 km väst om den
planerade rörledningssträckningen är 43 m. Data över
tidserierna för salthalt, grumlighet och upplöst syre
vid denna station presenteras i Bild 3.8.
Till följande presenteras en del vattenkvalitetsresultat från augusti 2012 då en klar termoklin existerade vid stationerna Skatafjärden 45 och Uus-28, Bågaskär (miljöförvaltningen, HERTTA-databasen). Dessa
övervakningsresultat kommer från stationer som ligger rätt nära den planerade rörledningssträckningen. Det totala vattendjupet vid dessa stationer är 30 m
Bild 3.8. Tidsseriedata för salthalten, grumligheten och syre i vattnet 1 m ovanför havsbottnen vid Control 1
(Luode Consulting Oy 2013)
45
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Under övervakningsperioden varierade salthalten nära havsbottnen mellan 5 - 7,5 ‰. Mindre skillnader
mellan övervakningsåren observerades. Även inom
enskilda år skedde det skarpa fluktuationer i salthalten, så som kan ses i salthaltsgrafen. Grumligheten i
detta vattenskikt förblev låg. Under 2012 uppmättes
den högsta toppen (23 NTU) i slutet av året. Syrehalterna var på en relativt god nivå under slutet av sommarskiktningen. Snabba kvalitetsförändringar, så som
grumlighetstoppar, skedde ofta i samband med stormar. Detta kunde i sin tur leda till förändringar i de
hyd­rografiska förhållandena i vattenmassan (t.ex. hårda strömmar).
men innan 1.1.2000), för vilka det inte än så länge funnits några regleringar, att uppfylla de nuvarande NOX
utsläppsgränsernas nivå (HELCOM, 2010).
Partikel- (PM; Particulate Matter) och SOX-utsläpp från
sjöfarten i Östersjön har minskat (PM: -3 %, SOX: -13 %)
fr.o.m. 2010 till följd av kraven inom SOX kontrollutsläppsområdet och EU:s svaveldirektiv 2005/33/EC.
År 2011 var det första året då både SECA och EU:s svaveldirektiv gällde under hela kalenderåret (Jalkanen
et.al., 2012).
Under servicebesöken vid stationerna, togs vattenprover från övervakningsdjupet. Metallkoncentrationerna
i havsvattnet var låga och under detekteringsgränsen.
CO2 och NOX utsläppen, samt den totala bränslekonsumtionen, har ökat (NOX: 373 kt, +8 %, CO2: 18,9 Mt,
+10 %, bränslekonsumtion: 6220 kt, +10 %), antagligen
till följd av den ekonomiska återhämtningen i Östersjöområdet (Jalkanen et.al., 2012).
3.3.6 Luftkvalitet
3.3.7 Buller
Fartygens normala verksamhet orsakar föroreningar
genom gasutsläpp. De väsentligaste föroreningarna
är kväveoxider (NOX) och svaveloxider (SOX). Härtill bidrar den frigjorda koldioxiden (CO2) till klimatförändringen. NOX frigörs i luften närmast av dieselmotorer, medan SOX utsläppen kommer från konsumtionen
av marina bränslen och beror direkt på svavelhalten i
bränslet (HELCOM, 2010).
Buller är ett ljud, närmast ett högt eller obehagligt ljud
som orsakar störningar. Bullret kan indelas i luftburet
buller och undervattensbuller. Både luftburet buller
och undervattensbuller mäts i decibel (dB). Termen dB
är det verkliga ljudets och referensljudets logaritmiska förhållande. Referensnivåerna för luftburet- och
undervattensbuller är av praktiska orsaker olika. Decibelvärdena för luftburet- och undervattensbuller kan
därför inte direkt jämföras.
Luftkvaliteten, i kontrast till dess påverkning för
människor, är på en god nivå i närheten av projektets
konsekvensområde. De månatliga genomsnittskoncentrationerna av NO2 varierade vid mätstation vid
kusten i Lahemaa i Estland mellan 1,5 och 7 µg/m3 under 2010. Luftkvalitetsrekommendationen för den årliga genomsnittskoncentrationen av NO2 är 40 µg/m3
(Bartnicki et.al.,2009).
Det finns inga tillgängliga rapporter om luftburet buller på Finska viken. Man kan dra slutsatsen att det
konstgjorda bullret till stor del orsakas av fartygstrafik och koncentreras till de huvudsakliga rutterna. Det
finns också naturligt ljud, så som ljud från vågor, regn,
åska och fåglar.
NOX utsläppen från fartyg bidrar mycket till eutrofieringen av Östersjön. Man uppskattar att sjöfarten under 2007 bidrog med över 6 % av den totala nedfallet
av kväve (HELCOM 2010).
Undervattensbullret undersöks för tillfället intensivt i Östersjön. Det EU finansierade projektet BIAS
koncent­rerar på undervattensbuller i Östersjön som
orsakats av människor. Under 2014 används 38 olika
undervattens hydrofoner runt omkring i Östersjön för
mätning av undervattensljudet.
Luftföroreningar från fartyg regleras i bilaga I i MARPOL:s konvention ”Bestämmelser för att förhindra
luftföroreningar från fartyg”.
Den reviderade bilagan VI ålägger att marina dieselmotorer som installerats i fartyg efter den 1.1.2011 globalt uppnår en 15 % minskning av NOX jämfört med
den nuvarande lagstiftningen. Där fastställs även om
etableringen av kontrollområden för NOX (NECA; NOX
Emission Control Areas), där fartyg som byggs fr.o.m.
1.1.2016 åläggs att minska sina NOX utsläpp med 80 %
i förhållande till nuvarande situation. Härtill åläggs
1990-talets fartyg (fartyg som byggts efter 1.1.1990
46
De huvudsakliga källorna till undervattensbullret är
sjöfart, fiske, militära aktiviteter, anläggningsaktiviteter, seismiska undersökningar, småbåtstrafik och vindparker i användning. Bullret kan fortplanta sig långa
sträckor från kända källor, och beroende på intensitet
och frekvens kan det störa marina däggdjur och fiskar
(HELCOM, 2010).
Största delen av Östersjöområdets marina delar påverkas åtminstone av en ljudnivå som bedöms störa
djurens kommunikation (Bild 3.9).
NULÄGET I FINSKA VIKEN
pel på detta är strömmingen, som har anpassat sig till
varierande förhållanden. Många Östersjöarter lever i
extrema gränszoner av deras existensområde. Detta
ekosystem är sårbart och kan lätt störas.
Finska viken är en av de viktigaste flyttrutterna för
arktiska fåglar. Några dussin arter av sjöfåglar häckar
vid Finska vikens kust och skärgård. Fyra ursprungliga däggdjursarter finns i Östersjön: Gråsäl (Halicoerus
grypus), vikare (Pusa hispida), knubbsäl (Phoca vitulina) och tumlare (Phocaena phocaena). Gråsälen och
vikaren påträffas i Finska viken. Bägge arterna är
skyddade.
3.4.1 Bentisk flora och fauna
Bild 3.9. Distributionen av undervattensbuller
inom Östersjön under 2003 – 2007. Konsekvensnivå
1 indikerar att djur hör bullret; nivå 2 indikerar att
bullret stör kommunikationen som försiggår; nivå
3 indikerar undvikande reaktioner; nivå 4 indikerar fysiska konsekvenser från anläggningsarbeten
(HELCOM, 2010).
3.4 Den biotiska miljön
Biodiversiteten i Östersjön karakteriseras av ett lågt
antal arter och ett högt antal individer. Östersjöns biota påverkas av skiktningen och de horisontala gradienterna för många kemiska och fysiska faktorer. Bräckt
vatten är ofta för salt för färskvattenarter och för utspätt för de flesta marina arterna. Nära Finska vikens
kuster där salthalten är som lägst, är diveristeten och
närvaron av färskvattenarter som högst, speciellt i
närheten till älv- och åmynningar. Salthalten ökar mot
väst och i de västliga delarna av Östersjön är diversiteten av marina arter som högst.
Ytlagret i vilket ljuset kan penetrera och där fotosyntes är möjlig, kallas för den fotiska zonen. I Östersjön
når den fotiska zonen ner till djup på 10 - 20 m. Nära
kusten är den fotiska zonen som mest 15 m djup.
Östersjöns artbestånd består främst av marina och
färskvatten arter som inte helt har anpassat sig till de
rådande salinitetsförhållandena. Endast ett fåtal verkliga bräckvattenarter existerar i Östersjön. Ett exem-
Inom den bentiska miljön är biotan (flora och fauna)
beroende av ljusförhållandena, salthalten, upplöst syre och det organiska materialet i sedimentet. Floran
behöver ljus för att kunna leva och växa. Makrofyter
förekommer endast på grunda områden, i huvudsak
nära stranden. I den centrala delen av Finska viken kan
flora påträffas max. på 10 - 15 m djup. I den östraste delen av Finska viken uppträder växtlighet bara till 6 m
djup. Gränsdjupet för makrofyterna inom de flesta områden av Östersjön är ca 30 m.
Den bentiska faunan är betydligt rikare i Finska vikens kustområde än på det öppna havsområdet. Antalet och tätheten av arterna ökar från väst mot ost.
Upplöst syre är en begränsande faktor för förekoms­
ten av bentisk fauna. I varierande syreförhållanden i
Östersjön, dör bentiska samhällen tidvis ut i stora områden. Under haloklinen beror syreförhållandena till
stor del på saltvatteninflöden. Nedbrytningen av materia av död biota förbrukar syre. Eutrofieringen påverkar syreförhållandena i Östersjön. Dessa faktorer
leder till och med till permanent syrebrist och frånvaro av den bentiska faunan i djupa områden i Östersjön
och Finska viken.
3.4.2 Den planktiska miljön
Plankton är en sammansättning av små organismer
som driver i vattnet. Plankton indelas i växt- och djurplankton. Planktonsammansättning vid olika platser
beror till stor del på salthalten, eftersom de oceaniska
arterna kräver hög salthalt och sötvattenarterna föredrar sötvatten. Årstiden har en inverkan i och med
ljusmängden, temperaturen och näringsämnena som
begränsar tillväxten samt den vertikala blandningen
som förflyttar plankton från den fotiska zonen. Detta
leder till vissa årstidsmönster för artnärvaron.
47
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Eftersom djurplankton i huvudsak föder sig på växt­
plankton, finns det även skillnader i sammansättningen av djurplankton. Även temperaturen och predationen är begränsande faktorer för tillväxten av
djurplanktonbeståndet. Under vintern minskar planktonbestånden till ett minimum. Då ljuset ökar börjar
växtplanktonen snabbt växa. Tillväxten slutar då viktiga näringsämnen (för det mesta upplöst kväve) har
förbrukats i ytvattnet. Överskottet av den producerade biomassan avlagras på havsbottnen där de nedbryts och förbrukar syre. Eutrofieringen har förändrat
sammansättningen av planktonarter och de blågröna
algerna har dragit nytta av detta.
3.4.3 Fåglar
Kustområdena vid Östersjön är viktiga för övervintringen och häckningen av många fågelarter. Sjöfåglarna består av pelagiska arter så som storlom (Gavia
arctica), måsar (Laridae), tordmule (Alca torda) och
andra arter som finner sin föda på bottnen, som t.ex.
halvdykare, änder, skarkar och sothöns. Östersjön är
en viktig flyttrutt, speciellt för sjöfåglar, gäss och vadare som häckar i tundraområden.
Ett flertal fågelområden inom Östersjön och i dess
omedelbara närhet har fastställts som skyddsområden i enlighet med Ramsarkonventionen eller EU:s fågeldirektiv. Härtill har fågelområden skyddats på basen av nationell lagstiftning. Finska IBA -områden (IBA;
Important Bird Areas) i Finska viken i närheten av det
planerade projektområdet visas på Bild 4.4. Av IBA-områden är FI080, Ekenäs och Ingå västra skärgård, det
område som ligger närmast det planerade projektområdet. IBA-området FI082, Kyrkslätts skärgård, motsvarar Natura 2000 -området med samma namn. Viktiga fågelarterna i den västra skärgården av Ekenäs
och Ingå är havsörn (Haliaeetus albicilla), fiskmås (Larus canus), skräntärna (Sterna caspia), havstrut (Larus marinus) och tobisgrissla (Cephus grylle). Av dessa
övervintrar havsörnen på området medan de övriga
arterna häckar där. Viktiga arter i Kyrkslätt skärgård
är vitkindad gås (Branta leucopsis) och havstrut (Larus marinus). Bägge arterna häckar på området.
3.4.4 Marina däggdjur
Fyra marina däggdjur lever i Östersjöområdet. Tre av
dessa är sälar: knubbsäl (Phoca vitulina), gråsäl (Halichoerus grypus) och vikare (östersjövikaren). Endast
gråsälen och östersjövikaren påträffas normalt vid
Finska viken. Den fjärde arten är tumlare (Phocoena
phocoena). Den lever närmast i södra Östersjön och
påträffas endast då och då i Finska viken.
48
Generellt har sälpopulationerna minskat dramatiskt.
Gråsälen och östersjövikaren är skyddade arter och
finns listade i bl.a. EU:s habitatdirektiv (bilaga II och V).
Trots populationstillväxten som skett nyligen är gråsälen listad som en starkt hotad art (Internationella
naturskyddsförbundets röda lista). Östersjövikaren är
listad som en sårbar art. Båda sälarna är också klassificerade som nästan utrotningshotade arter i Finlands
naturskyddslag. I Estland klassificeras östersjövikaren
som II kategorins skyddade art.
Populationen av östersjövikare i Östersjön är ca
6 000 - 9 000 individer. Populationens storlek i Finska
viken är inte exakt känd. Observationer indikerar att
det finns några hundratal individer inom området. Arten verkar vara sällsynt på både den finska och estniska sidan av Finska viken. Största delen av populationen finns i den ryska delen av Finska viken, där
isförhållandena är mest gynnsamma för arten. Jakt,
förorening och drunkning i fisknät har minskat på populationen av östersjövikaren.
Gråsälspopulationen har växt relativt snabbt under de
senaste åren. Under sälobservationerna under 2007,
påträffades 20 000 individer i Östersjön av vilka mindre än 1 000 individer finns i Finska viken. Gråsälar kan
röra sig långa sträckor mellan rastplatserna och det
finns inga separata populationer.
Det närmaste sälskyddsområdet finns vid Krassi -kobben 17 km väst om landföringsplatsen vid Pakrineeme.
Krassi -kobben och det omkringliggande havsområdet
är utsett till skyddat område med tanke på gråsälens
fortplantning.
Det är möjligt att det finns sälkolonier på kobbar vid
Balticconnector rörledningsområdet. Under bedömningsfasen kommer de viktigaste sälplatserna att fastställas och konsekvenserna som orsakas av projektet
kommer att bedömas.
3.4.5 Fisk
Till följd av bräckvattenförhållandena i Östersjön,
finns det rätt så få antal fiskarter; ungefär 70 marina
arter och 30-40 bräck- eller sötvatten arter. Den låga
salthalten är en begränsande faktor för många marina fiskarter i Finska viken och de djupa områdena har
ofta dåliga livsmiljöer för fiskar till följd av ofta förekommande syrebrist. Ekonomiskt sett är de viktigaste arterna torsk (Gadus morhua), strömming (Clupea
harengus), vassbuk (Sprattus sprattus) och lax (Salmo
salar). Endast för dessa fyra arter finns det fiskkvoter
av den Internationella fiskerikommissionen för Öster-
NULÄGET I FINSKA VIKEN
Bild 3.10. Gråsälar (Halichoerus grypus) (Wikimedia Commons 2006)
sjöområdet (IBSFC). Torsken är vanlig i de södra delarna av Östersjöområdet. Efter saltvattenpulser via
de danska sunden kan torsken tillfälligt spridas norrut.
3.5 Socioekonomiska förhållanden
Andra arter som påträffas i Finska viken är t.ex. ål
(Anguilla Anguilla), öring (Salmo trutta), flundra (Plathichthys flesus), gädda (Esox lucius), gös (Sander lucioperca), abborre (Perca fluviatilis), nors (Osmerus
eperlanus) och sik (Coregonus lavaretus). Sötvattenarter, så som björkna och mört, påträffas i skärgården.
Ett stort antal fartyg rör sig inom Finska viken varje
år. Största delen av den kommersiella fartygstrafiken
följder Finska vikens trafiksepareringssystem (TSS) så
som de markerats på sjökorten (Bild 3.11). Trafiken på
Finska viken övervakas av trafikcentraler i Helsingfors,
Tallinn och Sankt Petersburg som en del av det obligatoriska rapporteringssystemet GOFREP. Fartyg på
över 200 bruttotonnage måste anmäla sig till detta
rapporteringssystem.
Lekområdena och -tiderna varierar för de olika arterna. T.ex. strömmingen leker under våren och hösten i
grunda kustzoner på vegetation som täcker hårdbottenkomplex, medan vassbuken leker i själva vattenmassan i Östersjöns djupa områden mellan februari och augusti. I Finska viken leker vassbuken under
sommarmånaderna.
3.5.1 Fartygstrafik
För att få en mer detaljerad översikt av fartygstrafiken
längs rörledningssträckningen över Finska viken mellan Finland och Estland, har man analyserat AIS-data
(Automatiskt Identifierings System). AIS är ett system
för informationsbyte mellan fartyg samt mellan fartyg
och landbaserade stationer. Ett fartyg som är utrustat med AIS skickar kontinuerligt information om dess
namn, plats, destination, hastighet, kurs etc.
49
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) bestämde 2004 att alla fartyg på över 300 bruttoton bör vara utrustade med A-klassens AIS-instrument. Det bör
dock noteras att det finns några undantag. Militärens
flotta behöver t.ex. inte ha AIS-utrustning. Under senare år har det blivit vanligare med mindre fartyg som
installerar B-klassens AIS-instrument.
Insamlat AIS-data har fåtts av Danmarks sjöfartsmyndigheter som ansvarar för HELCOM:s AIS server och
som innehåller data över hela Östersjön. AIS-data för
hela 2012 har använts för att sammanställa statistik
över fartygstrafiken.
Fartygstrafikens täthet
På basen av AIS-data är det möjligt att utarbeta en
täthetskarta som visar trafikmönstret på ett visst område. Genom att använda insamlat AIS-data från 2012,
har en trafiktäthetskarta gjorts för området kring rörledningssträckningen och för en del av Finska viken.
Denna karta visas på Bild 3.12. Färgskalan på bilden
går från gult till rött till svart till lila och slutligen till
grönt. Områden med gult indikerar områden med liten fartygstäthet medan områden med grönt indikerar
områden där tätheten per år är över 1 500. På bilden
kan man se att största delen av fartygstrafiken följer
trafiksepareringssystemen (TSS) på väg in och ut ur
Bild 3.11. Sjökort
50
Finska viken. Det finns även en stor trafiktäthet mellan Helsingfors och Tallinn ost om rörledningssträckningen.
På basen av trafiktäthetskartan, har 10 olika rutter
identifierats som antingen korsar eller som löper nära rörledningen. Dessa tio rutter har markerats på Bild
3.12 tillsammans med den årliga passeringsmängden.
Man kan se att största delen av trafiken går in (rutt G)
och ut (rutt G) ur Finska viken så att de korsar rörledningen ungefär mitt på rörledningssträckningen.
Vid den finska kusten finns det några trafikrutter (rutt
A, B och C). I tillägg till den fasta bosättningen finns
det i Ingå och grannkommunernas skärgård mycket fritids- och sommarbosättning. Av denna orsak är
småbåtstrafiken livlig i skärgården. Kustfarleden från
Helsingfors till Hangö är en av Finlands livligaste farleder. Vid Ingå kan tusentals småbåtar röra sig längs
kustfarleden under sommarveckoslut. Flera yrkesfiskare kan även röra sig i Ingå skärgård längs rörledningensträckningen.
Rutt H styr också trafiken till och från Finska viken
men fartygen tar en genväg söder om trafiksepareringssystemet. Rutt I är den västgående trafiken till
och från Tallinn medan rutt J är trafiken från Paldiski
öster-/norrut. Paldiskis södra hamn ligger 50 km väst
om Tallinn och är den tredje största hamnen av de fem
NULÄGET I FINSKA VIKEN
hamnar som hör till bolaget ” Port of Tallinn”. Hamnens kärnverksamhet är hanterandet av Estlands export- och importfrakt samt transittrafik.
Det årliga antalet korsningar per rutt visas i Tabell 3.1.
Trafikmängderna nära kustrutterna A, B och C är rätt
begränsade. Det bör noteras att fartyg som använder
dessa rutter främst är fritidsbåtar som inte har AIS
och därför är det verkliga antalet fartyg högre.
Fartygstypsdistributionen för varje rutt presenteras i
Tabell 3.2. Största delen av fartygen som trafikerar på
rutterna A, B och C (kategori ”övriga”) är fritidsbåtar.
På rutt C omfattar ”övriga” även sjöräddningsfartyg.
Rutterna D, F, G och H domineras av fraktfartyg och
tankrar. Rutt E som går norr om trafiksepareringssystemet domineras av passagerarfartyg så som MS Mariella och MS SPL Princess Anastasia som trafikerar till
och från hamnar i Finska viken (Bild 3.13).
Tabell 3.1. Årliga passager vid de identifierade
rutterna. Baserar sig på AIS-data från 2012.
Rutt
A
B
C
D
E
F
G
H
I
J
Årliga passager
350
450
250
1 200
1 800
12 500
11 900
1 350
3 150
650
Bild 3.12. Täthetskarta för fartygstrafiken. Baserar sig på AIS -data från 2012.
51
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Tabell 3.2. Distributionen av fartygstyper på de identifierade rutterna. Baserar sig på AIS-data från 2012
Rutt
Passagerar
Frakt
Tanker
Övriga
A
B
C
D
E
F
G
H
I
J
0,4%
3,7%
0,6%
1,7%
67,4%
6,0%
5,8%
0,0%
34,6%
0,2%
1,6%
9,5%
5,3%
75,4%
27,0%
63,3%
63,1%
95,0%
27,8%
35,1%
1,6%
1,2%
0,0%
3,9%
0,7%
29,4%
29,8%
1,9%
20,1%
32,6%
96,4%
85,7%
94,1%
19,0%
4,9%
1,3%
1,3%
3,1%
17,6%
32,1%
Längdfördelningen på fartygen som rör sig på rutterna ger ett begrepp om storleken på fartygen. Fartyg
som går på rutterna A till C är mycket små fartyg under 25 m. Detta överensstämmer mycket bra med fritids- och segelbåtarna som dominerar på dessa rutter.
På rutt D är fartygen i huvudsak mellan 50 till 100 m
långa, medan de större färjorna som går längs E har
en längd mellan 150 och 225 m. Distributionen på rutt
F och G i trafiksepareringssystemet är nästan identiska och fartygen varierar från 75 m och uppåt. Rutt H
domineras av fartyg med en längd på 75 - 150 m. Fartygen på rutt I varierar mycket och 1/3 av fartygen har
en längd över 175 m. Fartygen på rutt J är främst fartyg med en längd under 100 m.
Bild 3.13. Till övre: MS Mariella. Till nedre: MS SPL Princess Anastasia. Bilderna från www.marinetraffic.com
Tabell 3.3. Fartygens längddistribution på de identifierade rutterna. Baserar sig på AIS -data från 2012
52
Rutt
0-25
25-50
50-75
75-100
100-125
125-150
150-175
A
B
C
D
E
F
G
H
I
J
90,1%
81,9%
92,3%
4,6%
1,9%
1,1%
1,1%
2,3%
10,4%
14,6%
5,7%
10,8%
6,1%
11,0%
2,3%
0,5%
0,5%
1,5%
5,4%
20,1%
3,2%
2,3%
1,7%
32,5%
2,8%
0,9%
0,9%
4,2%
7,0%
9,8%
0,7%
4,8%
0,0%
31,1%
9,3%
15,5%
15,1%
61,5%
25,2%
41,5%
0,0%
0,0%
0,0%
8,3%
4,8%
14,0%
13,9%
13,7%
7,2%
2,7%
0,0%
0,0%
0,0%
5,7%
1,7%
18,2%
18,0%
15,4%
5,2%
8,3%
0,4%
0,3%
0,0%
3,5%
20,1%
15,9%
16,3%
0,6%
2,5%
1,9%
175-200 200-225
0,0%
0,0%
0,0%
3,1%
25,7%
15,6%
15,5%
0,2%
19,2%
0,7%
0,0%
0,0%
0,0%
0,3%
30,4%
7,1%
7,5%
0,0%
12,1%
0,5%
>225
0,0%
0,0%
0,0%
0,0%
1,1%
11,1%
11,1%
0,6%
5,8%
0,0%
NULÄGET I FINSKA VIKEN
På basen av statistik för internationell och inrikes fartygstrafik för 2012 av Trafikverket, var det ca 400 fartyg som anlöpte Ingå hamn. Efter att kraftverket i Ingå
(Fortum) stängs, kommer det sannolikt att bli en märkbar förändring i antalet fartygsanlöpningar.
3.5.2 Fiske
Det finns några yrkesfiskare i Ingå skärgård samt en
hel del fritidsfiskare. Fiske är en viktig näringsgren
för många fast bosatta i skärgården. År 2011 var fiskfångsten i Finska viken 11 792 000 kg. Mer än hälften
av fångsten bestod av vassbuk och lite mindre än hälften av strömming. År 2012 var fiskfångsten i Finska viken 8 900 000 kg (-24,5 %). Fritidsfiskarnas fångst år
2009 i regionerna Nyland och sydöstra Finland var ca
2 500 000 kg. De vanligaste fiskarterna för yrkesfiskarna består av vassbuk, strömming och gös, samt för
fritidsfisket abborre, gädda och mört (RKTL 2013 och
2012, Seppänen et al 2011).
Det finns 25 fiskeområden i södra Finland som hör till
Centralförbundet för fiskerihushållning. Ett fiskeområde är ett lagstadgat samarbetsorgan som befrämjar fiskerihushållningen inom sitt verksamhetsområde.
Grunduppgifterna för fiskeområdet omfattar skötseln
av fiskevattnen och övervakningen av fisket. På det
öppna havsområdet i Finska viken är det rutorna 48H3
och 48H4 som är de mest betydelsefulla för det finska yrkesfisket. Sträckningen för Balticconnector löper genom ICES:s område 32 (Finska viken) från Ingå
till Paldiski genom rutorna 49H4 (i Finlands inre territorialvatten), 48H4 (i Finlands och Estlands territorialvatten och ekonomiska zoner) och 47H4 (i Estlands
territorialvatten) (Bild 3.14). Trålningen är en form av
fiskeaktivitet som kan påverkas av rörledningen.
Enligt de officiella identifieringskoderna är de pelagiska trålarnas underkategorier OTM (trålar som dras
från sidan eller efter fartyget), PTM (partrålar) och
TM (pelagiska trålar, ospecificerat). Underkategorier
för bottentrålar är TBB (bomtrålar), OTB (bottentrålar som dras från sidan eller efter fartyget), PTB (partrålar) och TB (bottentrålar, ospecificerat). De övriga
kategorierna inkluderar OTT (dubbeltrålar), OT (trålar,
ospecificerat), PT (partrålar, ospecificerat) och TX (övriga trålar, ospecificerat). Fartygen har indelats i underkategorier, så som havstrålare och kusttrålare samt
botten- och pelagiska trålare. De flesta fartygen använder primära och sekundära fångstredskap, om det
är tillåtet i den nationella lagstiftningen. Det huvudsakliga fångstredskapet är det redskapet som i enlighet med kommissionens förordning (EG) Nr 26/2004
och (EG) Nr 1386/2006 används oftast ombord på fartyget under årets fiskeperiod eller under fiskesäsong-
en (bilaga 1). Redskapen måste meddelas till registret.
Det finns även separat statistik för kust- och havstrålning och övrigt fiske.
Fiske i EU:s vatten lyder under nationell finsk och estnisk lagstiftning, som tillämpas i linje med den europeiska gemenskapens gemensamma fiskepolitik, som
fastställs i artiklarna 17 och 20 samt i paragraf 9 i bilaga I samt i bestämmelserna i rådets förordning nr
2371/2002. Bägge länderna har godkänt sin egen lagstiftning inom de gemensamma ramarna. De estniska och finska fiskarna har fiskerätter inom deras egna
fiskeområden och territorialvatten. Om havsgränsen
mellan Finland och Estland i Finska viken och i norra Östersjön har man kommit överens genom det bilaterala avtalet från den 18.10.1996 mellan republikerna
Finland och Estland. I avtalets artikel 2 listas koordinaterna. Härtill har Finland, Estland och Sverige avtalat om havsområdenas gränser (artikel 1) i Tallinn i januari 2001.
Fiske inom det 12 mil breda kustbandet är tillåtet endast för det egna landets fiskare, om inte annat avtalats separat. Fiske är tillåtet för andra EU länder vid
Östersjön utanför 12 mils området och territorialvattnet. Ett sådant öppet område för fiske existerar inte vid den planerade rörledningens sträckning. Trots
detta fastställer rådet årligen fiskebegränsningar för
vissa fiskarter inom Östersjön, inklusive de nationella fiskeområdena. Den inre gränsen mellan Estlands
ekonomiska zon och territorialvatten har specificerats
av parlamentet i paragraf 1 Estlands lag om den ekonomiska zonen. Baslinjen i Estland beskrivs i bilaga 1 i
Estlands lag om havsgränserna.
Det finns omkring 30 potentiella estniska trålningsföretag och trålare som har rätt att tråla i projektområdet vid rörledningen. Antalet fartyg som i verkligheten
trålar i närheten av projektområdet har uppskattats
vara mellan 10 och 20. Under bedömningsförfarandet
kommer korsningspunkterna, skrotningsuppgifter om
fartygen och fångstdata att granskas vilket kommer
att minska antalet fartyg som eventuellt kan komma
att påverkas av rörledningen. Fiskeavdelningen i Estlands lantbruksministerium har satellituppgifter och
fångstdata som rapporteras till EG:s fiskeövervakning.
Skrotningsuppgifter kommer att inmatas i EG:s fartygsregister.
Bottentrålning utförs endast nära Estlands kust i Finska viken. Andelen fångst från bottentrålningen är
under 3 % av den totala trålfångsten. Den ojämna
och steniga bottnen lämpar sig inte för bottentrålning. Efter att rörledningen ligger på havsbottnen,
kommer bedömningen att fokusera på bottentrål-
53
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
ning. Den estniska vassbuksfångsten från ruta 48H4
var 8 000 000 kg under 2008, vilket är över 10 gån­
ger mer än de finska fångsterna. Strömmingsfångsterna med trål var kring 3 000 000 kg i ruta 48H4 under
2008. Dessa fångster var 7 000 000 och 2 000 000 kg
under 2006 och 9 000 000 och 2 500 000 kg under
2007. Estniska trålare hade under 2008 också stora
vassbuks- (ca 1 650 000 kg) och strömmingsfångster
(nästan 800 000 kg) i den estniska rutan 47H4. Trålningen är alltså intensivare i de estniska vattnen än
i de finska vattnen. Inga bottentrålningsfångster registrerades dock i dessa rutor under 2006 – 2008. I
Estland utdelas de årliga EG kvoterna till fiskeföretag
med exakta bytesrätter.
I Finland utdelas kvoterna till fiskefartyg utan separata
andelar. Finska trålare med en längd på över 16 m har
varje år ca 10 - 40 fiskedagar i rutan 48H4. I Finland
finns inga bottentrålare vid rörledingssträckningen
och bottentrålning är numera förbjudet. Strömmingsfångsten med trål har varierat mellan 140 000 kg och
Bild 3.14. De finska och estniska fiskeområdena
54
600 000 kg och för vassbukens del mellan 300 000 kg
och 600 000 kg. I den finska rutan 49H4 nära kusten
har endast nät och olika slag av fällor använts. Den
totala fångsten har varit mindre än 10 000 kg varav
största delen varit lax och strömming.
Bild 3.15. Fiskefartyg (Verkkoapaja 2010)
NULÄGET I FINSKA VIKEN
3.5.3 Militärområden samt ammunition och
avfall som sjunkit till bottnen
Det finns områden som är i användning av Finlands
försvarsmakt i närheten av den planerade rörlednin­
gens sträckning (Bild 3.16). Den planerade rörledningssträckningen korsar Obbnäs skyddsområde och skjutområde. Avsikten med skyddsområdena är att bidra
till säkrandet av Finlands territoriala integritet. Dessa
områden är viktiga för landets säkerhet och för organiseringen av den regionala övervakningen och de
är strikt avgränsade områden i Finlands territorialvatten för vilka speciella restriktioner fastställts. Inom skyddsområdena är det inte tillåtet att utöva dykning eller att utöva undervattensaktiviteter som inte
hör till navigationen, så som ankring av en boj på bottnen, grävning eller insamling av bottensediment, kabelläggning eller ekolodning. Undersökning och kartering av havsbottnen utan lov är också förbjudet.
Rörledningen löper genom ett av Finska försvarsmaktens skjutområde där skjutningar regelbundet utförs.
Strikta restriktioner ställs under skjutningarna. I Finland har försvarsmaktens stab och försvarsministeriet gett ett preliminärt utlåtande om rörledningens
sträckningar och detta har beaktats i planeringen av
rörledningens sträckning. I tillägg till den finska försvarsmaktens områden, har även Estlands försvarsmakt ett övningsområde nära den planerade rörledningssträckningen vid Estlands kust av Finska viken. I
Estland sägs det i ett utlåtande som getts i samarbete av flera ministerier att den planerade rörledningssträckningen inte korsar några områden som ur Estlands försvarsmakts perspektiv skulle vara olämpliga.
Det finns flera potentiella minfält i Finska viken. Mellan 1939 och 1945 lades tusentals minor i Finska viken av vilka största delen avlägsnades efter krigsslutet. Det finns dock minor som frigjorts från minfälten
och som sjunkit. Den planerade rörledningen löper ge-
Bild 3.16. Finlands försvarsmakts militärområden och riksområden med minor i närheten av rörledningen
55
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
nom sådana områden i Finlands och Estlands territorialvatten (Bild 3.16).
Förutom minor har ett stort antal annan slags ammunition sjunkit i Finska viken under de senaste decennierna. Rysslands institut för sjöfart och hydrografi (The National Scientific and Research Institute of
Navi­gation and Hydrography, Ministry of Defence of
the Russian Federation) har röjt ammunition i Öster­
sjön, också längs Estlands kust. Även den estniska försvarsmakten röjer ammunition och delger information
om det. Efter 1994 har 850 ammunitionsenheter röjts
i estniska vatten. 3
En arbetsgrupp underställd HELCOM för kemiskt avfall som dumpats i havet (HELCOM CHEMU) har granskat kemiskt avfall som sjunkit i Östersjön. Avfallet kan
ha flutit från platsen där de ursprungligen övergavs.
Fiskare har tidvis funnit avfall som sjunkit. Enligt nuvarande information har man inte dumpat kemiska vapen i Finska viken.
I bottenundersökningen som gjorts för Balticconnector projektet 2006 har inga riskfaktorer som minor,
sjunken ammunition eller farligt avfall påträffats i närheten av den planerade rörledningen. I undersöknin­
gen användes utrustning som skannade bottnen längs
en korridor som var 150 - 400 m bred och med vilken
man kunde urskilja objekt som var minst 20 cm stora. I
tillägg till själva havsbottnen, kan utrustningen urskilja jordarterna under själva bottnen. Trots detta är det
möjligt att det finns minor etc. i närheten av den planerade rörledningen som inte ännu har påträffats.
3.5.4 Kulturarv
Kulturarv i de finska vattnen i närheten av
rörledningssträckningen
Kulturarvsobjekt, som är av betydelse för det planerade projektet, omfattar främst skeppsvrak och övriga havsarkeologiska platser (Bild 3.17). Vrak påträffas
ofta längs farlederna och i hamnarna. De övriga arkeologiska objekten påträffas ofta i grunda vatten och
är ovanför vattenytan. Enligt museiverket finns det ett
vrak i den omedelbara närheten av den planerade rörledningen (FIN ALT 2). Detta vrak (trävrak från 1700talet) ligger sydost om Jacobramsjö. Det är möjligt att
det finns fler vrak i närheten till den planerade rörledningen som inte ännu påträffats. Dock på basen av
bottenundersökningen som utfördes 2006 finns det
inga flera vrak i tillägg till det redan nämnda trävraket.
3 Estlands försvarsmakts nätsida: www.mil.ee/et/kaitsevagi/merevagi
56
Det finns flera kulturhistoriskt värdefulla platser nära den planerade rörledningen, t.ex. kulturmiljöerna
på Skeppö och Storramsjö, lotsstugor på t.ex. Bågaskär samt vaktstugorna på Stora och Lilla Fagerö. Av
kulturlandskapen är Östervik betesmarkerna ett nationellt värdefullt område. Kulturlandskapet Barösund är
känd för en 6 km lång skyddad farled som löper mellan Barölandet och Orslandet. Barösunds skärgård ligger söder om kulturlandskapet Barösund, som är känt
sitt omfattande marina kulturlandskap. Det finns flera kända fornlämningar nära kustlinjen. På den västra
sidan av rörledningen, finns den en kedja av fornlämningar, till vilka hör rösen från brons- och stenåldern.
På Älgsjöskatan vet man dessutom att det funnits ett
fort.
Skärgårdens kulturlandskap har med åren förändrats i
och med ökningen av sommarbosättningen och för vilken byggnadsplaceringen skiljer sig från traditionerna, småbåtslivet samt i och med kraftverket och den
övriga industriella aktiviteten i Joddböle.
Kulturarv i de estniska vattnen i närheten av
rörledningssträckningen
Enligt den estniska kulturarvsnämndens databas
(2013), finns det två kända kulturarvsobjekt i närheten av projektområdet vid Estlands kustvatten. Det
närmaste vraket (namnet okänt) ligger 5 km från landföringsplatsen vid Pakrineeme (ALT EST 2), inte långt
från Pakrihalvöns yttersta udde. Det andra vraket ligger utanför Lohusalu-udden och kallas ”Fennia” och
avståndet till landföringen är mer än 9 km. Övriga vrak
i närheten till den estniska kusten är inte kända vilket
inte betyder att sådana inte skulle existera.
3.5.5 Vetenskapligt arv
Det finns långsiktiga miljöövervakningsstationer i
Fins­ka viken som drivs av flera olika länder kring Östersjön. Två av dessa ligger inom 1 - 4 km avstånd från
den planerade rörledningen och dessa kommer att beaktas under bedömningen.
3.6 Skyddandet av Östersjön och
skyddsområden
Östersjön skyddas både med nationella och internationella åtgärder. Finlands stadsråds resolution om
skyddandet av Östersjön publicerades 2002 och i juni
2009 godkände stadsrådet en redogörelse om Östersjöns utmaningar och Östersjöpolitiken som ger målen
en ny definition. De största utmaningarna gäller t.ex.
eutrofieringen till följd av näringsbelastningen från
Östersjöns avrinningsområde, farliga ämnen, utsläpp
NULÄGET I FINSKA VIKEN
Bild 3.17. Kulturarvsområden i närheten av rörledningen vid Finlands kust
och risker till följd av sjöfarten (så som olyckor och invasiva arter). Med de nationella programmen strävar
Finland till att förbättra kustvattnens status och att
skydda naturvärdena inom området. I det öppna havsområdet, skyddas miljön av det internationella samarbetet. Till exempel har flera nationalparker (Forststyrelsen) och flera skyddsområden, som inkluderats
i det internationella Natura 2000 nätverket, grundats
inom det finska havsområdet. Härtill finns det flera nationella och privata skyddsområden i norra Östersjön
och Finska viken, av vilka flera också ingår i Natura
2000 nätverket.
Den planerade gasrörledningssträckningen löper genom två skyddsområden som omfattas av Natura 2000
nätverket. Dessa är Ingå skärgårds Natura 2000 -område i Finland och Pakri kust Natura 2000 -område i
Estland (se Bild 4.4 och Bild 5.8).
Östersjön skyddas dessutom med hjälp av flera
skyddsprogram. Skyddskommissionen för Östersjön
(HELCOM eller Helsingforskommissionen) är det styrande organet för skyddandet av den marina miljön i
Östersjön. Den första konventionen undertecknades
1974 av alla Östersjöländer. Östersjöländerna och Europeiska gemenskapen undertecknande en ny konvention 1992 som trädde i kraft 2000. HELCOM fungerar
genom samarbete mellan avtalsparternas regeringar.
Den strävar att begränsa näringsämnesbelastningen
och de farliga ämnenas avrinning i Östersjön, förbättra sjöfartssäkerheten och olyckshanteringskapaciteten samt att skydda de marina- och kustmiljöernas
bio­diversitet.
Östersjöländernas råd godkände programmet för en
hållbar utveckling av Östersjön (Baltic Agenda 21)
1998. De strategiska samarbetesområdena 2010 – 2015
anknyter till klimatförändringen och den hållbara utvecklingen.
57
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
4 Nuläget i Ingå
4.1 Allmän översikt
Ingå kommun ligger i Nylands landskap cirka 60 km
väster om Helsingfors. Grannkommunerna är i väster
Raseborg och i öster Sjundeå samt Kyrkslätt, medan
Lojo ligger norr om Ingå. Invånarantalet i Ingå är cirka 5 500. Ingå är en del av en gammal kulturmiljö och
kommunen har en omfattande skärgård.
Den preliminära landföringen för Balticconnector gasrörledningen i Finland ligger vid Fjusö halvön cirka
2 km från Ingå djuphamn och ca 4,5 km från Ingå kyrkby. I tillägg till hamnaktiviteterna finns det vid området
lagerbyggnader, ett kommunalt avloppreningsverk,
en fiskehamn, en småbåtshamn samt även båtförvaringshallar, ett nationellt bränsle reservförsörjningslager och ett kolkraftverk i vilka tre enheter kommer att
stängas i början av februari 2014.
4.2 Fysisk och kemisk miljö
4.2.1 Geologi
Vid den del av Balticconnector rörledningen som löper
ovanpå land är berggrunden generellt varierande. Vid
rörledningens landföringsplats består berggrunden av
mikroklingranit, vid granskningsområdets norra del av
amfibolit och i den nordvästra delen av området finns
det kvartskalifältspatgnejs.
Den delen av Balticconnector som ligger på land hör
till Ekenäs kartområdet (KL 2014), som under tiden efter förra istiden helt och hållet var subakvatiskt, d.v.s.
under vatten. På området har nivån för Östersjöns
högsta strand efter istiden varit ca 130 – 140 m ovanför
havsytan medan den högsta punkten på Ekenäs kartbladet är knappt 107 m ovanför havsytan. Topografin
på Fjusö varierar mellan 0 – 20 m ovanför havsytan.
Jordmånen vid området är tunt och på sina håll syns
bergsblottningar. Den tunna jordmånen beror på
ojämnheten i berggrundens yta samt på vågornas eroderande verkan efter istiden. Vattnet och vågorna har
sköljt bort det tunna moränlagret från de högsta områdena. Morän, lera och silt finns vid bergförhöjningar­
nas sänkor och på större låglänta områden.
Lera är den vanligaste jordarten med en andel på
24,1 %. Härtill förekommer 1,2 % silt vilket betyder att
58
de finkorniga jordarternas andel är drygt 25 %. Den
näst allmännaste jordarten är morän med en andel
på 19,6 % av arealen. Grus och sand strandavlagrin­
gar finns det på 4,6 % av kartbladets areal samt torv
och gyttja på 3,4 %. Bergblottningarnas andel på kartbladet är 47,1 %. Till dessa bergsområden hör områden där moränens tjocklek direkt ovanpå berget är under 1 m.
I de lägsta delarna av området har det avlagrats finkornigare jordarter såsom lera och silt. De finkornigare avlagringarna täcker områdets sänkor liksom även
morän- eller glaciala avlagringar och utjämnar terrängens former.
Förutom de glaciala isälvarnas avlagringar, påträffas
moränlager ovanpå berggrunden där de fungerar som
underlag för de övriga avlagringarna. Därför är moränens andel av arealen i verkligheten större. Moränens
tjocklek varierar lokalt men i genomsnitt är den låg.
De tjockaste moränlagren finns i bergssänkorna samt
på de stora låglänta områdena och är där ca 20 meter
tjocka. Moränens genomsnittliga kornstorlek är sandmorän.
Enligt Geologiska forskningscentralens (GTK) jordartskartor är den allmännaste jordarten på Fjusö berg.
Härtill finns det mellan bergsryggarna lerjordar samt
fin sand, sand och morän (Bild 4.1).
4.2.2 Landskap
Enligt landsskapsindelningen (rapport av arbetsgruppen för landskapsområden I, miljöministeriet 1993)
hör Ingå till Finska vikens kustregion. Ingås landskapsstruktur består av ådalar och bergsryggarna mellan
dessa samt av en omfattande skärgård. I landskapet
syns nordväst-sydost samt i den västra skärgården
sydväst-nordost riktade brytningslinjer. Ingå kyrkby
och Barösund ligger båda vid landskapsmässiga knutpunkter.
Finska vikens skärgård, som Ingå skärgård bra representerar, är en unik och värdefull miljö, till och med ur
ett globalt perspektiv. En speciell karaktär för skärgården är småskaligheten. Skärgården är landskapsmässigt tydligt indelat i olika zoner: inre- mellan- och yttre
skärgården (Laine 2011).
NULÄGET I INGÅ
Bild 4.1. Jordarterna vid det preliminära landföringsområdet av Balticconnector gasrörledningen i Ingå
Vegetationen i den inre skärgården är frodig med
vassbevuxna vikar. Det finns flera flador och vikar som
är i naturtillstånd. I mellanskärgården finns skogsbevuxna men mindre och kargare öar och kobbar.
Ingå skärgård och kustområde är sedan länge sedan
bebodd. Traditionella näringar är förutom jordbruk fiske och sjöfartsrelaterade. Upphörandet av boskapshållningen har förändrat de traditionella landskapen i
skärgården. Småbåtstrafiken och sommarstugebebyggelsen har en betydande roll för landskapet. Kraftverkets skorstenar kan ses som ett landmärke i skärgården och på fastlandet.
4.2.3 Luftkvalitet
Luftkvaliteten i Ingå är i allmänhet relativt god. Den
ända betydande punktkällan i Ingå är det 1 000 MW
stora kolkraftverket. Kraftverket ägs av Fortum och
ligger i Fagervik ca 3 km väst om landföringsplatsen
och 2 km från kompressorstationen.
Enligt undersökningsresultaten av luftkvaliteten nära
kraftverket 2005, var SO2 halten 16 % och NO2 halten
35 % av kvalitetsriktlinjerna. Fortum har dock gjort ett
beslut om att upphöra med elproduktionen vid Ingå
kraftverket i februari 2014, vilket kommer att förbättra luftkvaliteten i Ingå området.
59
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Övriga aktiviteter som kan påverka den lokala luftkvaliteten nära landföringsplatsen och kompressorstationen är Ingå hamn och stenbrytningsaktiviteterna.
Bägge ger närmast upphov till partikelutsläpp till följd
av hanteringen av sprängsten. Halterna av partikelutsläpp uppmättes på Storramsjö år 2008 och de var rejält under riktlinjerna för luftkvaliteten.
4.2.4 Buller
Kolkraftverket, Ingå hamn och stenbrytningsaktiviteterna medför miljöbuller. Kraftverket kommer dock att
stängas i februari 2014. Detta kommer att förbättra
bullersituationen på området.
Buller från hamnen har uppmätts på Storramsjö och
Nötö 2009 efter slutförandet av bullerminskningsanordningarna för lastningssystemet för sprängsten. De
uppmätta bullernivåerna på Storramsjö var 44 - 45 dB
och på Nötö 45 dB. Detta uppfyller riktlinjen på 45 dB
för fritidsboende i enlighet med statsrådets beslut
993/1992.
4.3 Den biotiska miljön
4.3.1 Vegetation och värdefulla områden
Landföringsplatsen ligger på fastlandets kust strax
norr om den inre skärgården. Landföringsplatsen ligger vid kusten av Norrfjärden, som ligger i en sydost-västlig riktning. På området norr om landföringen
finns en kraftigt bearbetad hamn, kraftverk, stenbrott
och tungindustriområde. Där finns även verksamheter
som hör till Försörjningsberedskapscentralen, en fiskehamn och ett vinterförvaringsområde för båtar. Alla byggnader på området är i industribruk och är i allmänhet mycket stora och synliga.
Bild 4.2. Värdefulla naturområden på land nära rörledningen i Ingå
60
NULÄGET I INGÅ
Bild 4.3. Häckande fåglar på land nära rörledningen i Ingå
Landföringsplatsen ligger på stranden av en halvö
med berg och sluttningar. Området har typisk bergig vegetation som kännetecknas av tallar som växer
på berget. Det finns frodiga lundar och trädrika dalar
men även karga steniga berg norr om industriområdet. I naturinventeringsrapporten som gjorts för planläggningen (FCG Planeko 2008) finns det flera värdefulla platser och objekt: Oxhagens klibbalsskog,
Oxhagens lund och några värdefulla bergiga branter.
(Se Bild 4.2 och Bild 4.3)
4.3.2 Skyddsområden i Ingå
ket att förhindra att biodiversiteten avtar. Olika områden har inkluderats i Natura 2000 nätverket i syfte att
skydda värdefulla biotoper (SCI områden) eller fågelområden (SPA områden). Kraven för områdena som
tas med i Natura 2000 nätverket fastställs i EU:s habitatdirektiv (92/43/EEC) och fågeldirektivet (2009/147/
EC). Finland har utsett områden som uppfyller direktivets kriterier och EU kommissionen har godkänt att
de föreslagna områdena tas med i Natura 2000 nätverket. Finlands miljöministerium hade en speciell arbetsgrupp som utredde behovet av Natura områden i
Finska viken.
Det finns fem Natura 2000 -områden i det finska vattenområdet inom 10 km avstånd från den planerade Balticconnector rörledningen. Balticconnector löper genom ett av dessa områden, Ingå skärgård (Tabell 4.1).
Europeiska unionen strävar med Natura 2000 nätver-
61
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Tabell 4.1. Natura 2000 -områden inom 10 km från den planerade Balticconnector gasrörledningen i Finlands
havsområde
Nr.
Natura 2000 -område
Status
Ytareal (ha)
Det kortaste avståndet till
rörledningen (km)
1.
Ingå skärgård (FI0100017)
SPA/SCI
203
0
2.
Lundarna på Älgsjöland och Rövass
(FI0100016)
SCI
23
4,5
3.
Ekenäs och Hango skärgård och havsskyddsområdet Pojoviken (FI0100005)
SPA/SCI
52 630
9
4.
Kyrkslätts skärgård FI0100026
SPA/SCI
1 750
8
5.
Kallbådans kobbar och vattenområde
(FI0100089)
SCI
1 520
10
Natura områdena visas på Bild 4.4. Natura områdena beskrivs i korthet nedan.
Bild 4.4. Natura 2000 -områdena och naturskyddsområdena i närheten till Balticconnector undervattensrörledningen
62
NULÄGET I INGÅ
1. Ingå skärgård
Området ligger i Ingås yttre skärgård och omfattar
öarna inom områdesavgränsningen med undantag av
Hovskär, den sydvästliga delen av Stora Fagerö och Fagerögrund. Vattenområdet vid Timmerö skyddsområdet är det enda vattenområdet som är inkluderat i Natura området. Området är speciellt viktigt på grund av
dess fågelbestånd. Fåglar som häckar på området är
t.ex. skräntärna (Sterna caspia), tobisgrissla (Cepphus
grylle), silltrut (Larus fuscus), roskarl (Arenaria interpres) och ett mångfaldigt bestånd av fisktärnor (Sterna hirundo) och silvertärnor (Sterna paradisaea). Enstaka gråsälar (Halicoerus grypus) påträffas nära
kobben Hästen i den sydostliga delen av Natura området.
mera näringsrika lundar finns dock på området. Den
södra delen av Rövass lundarna är karga. Ek- och lönnlundarna är de mest talrika. De norra delarna är mer
näringsrika.
3. Ekenäs och Hangö skärgård och
havsskyddsområdet i Pojoviken
Området omfattar havsområdet vid Pojoviken, havsområden i Ekenäs skärgård och havsområdena i de
sydliga vikarna av Hangö. Eftersom området omfattar
flera olika delar från öppet hav till samhällen med nästan sötvatten, har området en mångfaldig flora och
fauna. Fladorna och de grunda havsvikarna är viktiga häcknings- och rastplatser för fåglar. Området består delvis av BSPA nätverksområden som rekommenderats av HELCOM. I en rapport av miljöministeriets
skyddskommitté för havsmiljön, föreslogs att havsområdet har ett behov av specialskyddsåtgärder.
4. Kyrkslätts skärgård
Detta Natura 2000-område är en vidsträckt zon som
följer Kyrkslätts kust och som sträcker sig från Sommarn i Ingå i väster nästan till gränsen till Esbo i öster.
Området innefattar ett stort antal öar och fastlandsstränder inom områdesavgränsningen samt vattenområden av de existerande naturskyddsområdena och
av Sommarn som redan hör till Natura området. Området utgör ett typiskt exempel på skärgårdsnatur, inklusive områden med varierande förhållanden. Området är viktigt för skyddandet av skärgårdshabitaten
samt för flera fågelarter. Natura områdets gränser baserar sig på det riksomfattande strandskyddsprogrammet samt på den fastställda kust- och skärgårdsområdenas delgeneralplan i Kyrkslätt. Största delen av
Natura området kommer att förverkligas genom planen. De inkluderade öarna, med ett par undantag, är
outvecklade och enligt delgeneralplanen har byggrätterna flyttats till andra områden.
5. Kallbådans kobbar och vattenområde
Bild 4.5. Tobisgrissla (Cepphus grylle) (till vänster)
och silvertärna (Sterna paradisaea) (till höger) (GeographBot, 2010)
2. Lundarna på Älgsjölandet och Rövass
Området ligger i Ingås skyddade inre skärgård i det
nordvästliga hörnet av Älgsjölandet och i den nordliga delen av Orslandet. På området finns värdefulla
lövträdslundar och betesmarker. Ekskogarna på Älgsjölandet är belägna på bergshällarna som finns bland
åkrarna och betesmarkerna. Floran är relativt karg,
Kallbådans Natura område ligger i det öppna havsområdet sydväst om Porkalaudden. Ungefär hälften
av området sträcker sig utanför Finlands territorialvatten. Den 0,7 ha stora fyrön Kallbådan, samt flera
mindre kobbar och skär omkring den, ligger i mitten
av området. Området är viktigt med tanke på skyddande av gråsälarna. Gråsälen ingår i habitatdirektivets
bilaga II och klassificeras som hotad art i Finland. Kallbådans ögrupp är en viktig samlingsplats för sälar och
där har även påträffats sälkutar.
Övriga skyddsområden i de finska vattnen
Det finns även flera mindre skyddsområden runt den
planerade Balticconnector undervattensrörledningen.
De flesta av dessa ligger innanför Natura 2000 -områdenas gränser. De skyddsområden som ligger utan-
63
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
för Natura 2000-områdena och inom 10 km från den
planerade undervattensrörledningen finns listade i Tabell 4.2.
Tabell 4.2. Skyddsområden i finska vatten som ligger utanför Natura 2000 -områdena och inom 10 km från
den planerade undervattensrörledningen
Skyddsområdets namn
64
Status
Ytareal
(ha)
Det kortaste avståndet
till rörledningen (km)
(alternativ a/b)
929
0.6
a
Storramsjö naturskyddsområde (YSA014191)
Privat skyddsområde
b
Rådkilan naturskyddsområde
(YSA010062)
Privat skyddsområde
c
Langlö norra havstrandäng
(LTA010109)
Habitat område, skyddad i enlighet med naturskyddslagen
d
Rolling stone (YSA203373)
Privat skyddsområde
4.4/6.3
e
Granö naturskyddsområde
(YSA202667)
Privat skyddsområde
5.8/5.5
f
Paradisöarna (Tiftöklobbarna
ja+ Högklobben) naturskyddsområde (YSA014130)
Privat skyddsområde
7.2/6.9
5.6/8
5.4
NULÄGET I INGÅ
4.4 Socioekonomiska förhållanden
4.4.1 Bosättning
I det finska projektområdet ligger landföringen för
den planerade undervattensrörledningen i Ingå. Det
finns omkring 5 600 invånare i Ingå (Befolkningsregistercentralen 2011). Det finns ca 2 000 sommarstugor
och 300 fastbosatta i Ingå skärgård. De närmaste fritidsbostäderna (sommarstugor) till den planerade un-
dervattensrörledningen finns på öarna Skämmö, Lillskämmö, Bergskämmö and Jakobramsjö. Det kortaste
avståndet för undervattensrörledningen till fritidsbostäder är för ALT FIN 1 ca 150 m (Skämmö) och för ALT
FIN 2 ca 130 m (söder om Stora Fagerö).
Bild 4.6. Fast bosättning och sommarstugor i Ingå skärgård
65
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
4.4.2 Markanvändningsplaner
Platsen för rörledningen på land är utmärkt i Nylands
landskapsplan som fastställdes 2006. En riktgivande
rörledningssträckning presenteras där.
I Ingå består de ikraftvarande generalplanerna av tre
delar: generalplanen för fastlandet och yttre skärgården, som fastställdes i början på 2000-talet, och
strandgeneralplanen, som fastställdes på 1980-talet.
En riktgivande sträckning för gasledningen på land
har betecknats i generalplanen för fastlandet.
Området har även reserverats för rörledning i generalplanen för Ingå (Bild 4.8). Endast en riktgivande
sträckningsplan har utformats för ovannämnda markanvändningsplaner. Detaljplaner har inte ännu utarbetats. Sträckningsplanen kommer inte att revideras
i anknytning till detta MKB-förfarande, men undersökningar kommer att utföras på de områden som betecknats i markanvändningsplanerna.
Bild 4.7. Utdrag ur Ingås generalplanen för fastlandet (© Ingå kommun & Lantmäteriverket, tillstånd nr.
302/MMY/10)
66
NULÄGET I INGÅ
Bild 4.8. Utdrag ur Ingås strandgeneralplan (© Ingå kommun & Lantmäteriverket, tillstånd nr. 302/MMY/10)
Bild 4.9. Utdrag ur Ingås generalplan för yttreskärgården (© Ingå kommun, tillstånd nr. 302/MMY/10)
67
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
I Ingå utarbetas för tillfället en detaljplan för Joddböle
området, där kompressor- och mottagningsstationen,
samt sträckningsalternativen som leder till dem, kommer att vara belägna.
4.4.3 Trafik
Regionväg 186 sammanknyter Ingå hamn med stamvägsnätverket (stamväg 51). År 2011 var den genomsnittliga dagliga trafikmängden (GDT) för regionvägen
1 031 - 1 084 fordon, varav 14 - 15 % var tunga fordon. En
skild småvägsförbindelse leder från regionvägen till
den avsides liggande oljehamnen. År 2011 var trafikmängderna på denna väg var mycket liten (GDT var
25 fordon varav 2 tunga). Under åren 2007 – 2011 har
10 olyckor inträffat på regionvägen söder om stamväg
51 och ingen av dessa olyckor ledde till personskador.
I undersökningsområdet ligger Ingå hamn, som ägs
av Inkoo Shipping Oy Ab. Totalt 407 fartygsanlöpningar hamnen 2012 och den totala transportvolymen
var 1,54 milj. ton. Andelen utländska fartyg som anlöpte hamnen var ca 95 % och andelen inhemska fartyg
Bild 4.10. Sommarstuga i Ingå (Uusimaa, 2010)
68
ca 5 %. Importvolymen uppgick till ca 863 200 ton år
2012. Andelen internationell import var ca 98 % och
lasten bestod närmast av kol och stenmaterial. Exportvolymen var ca 675 500 ton år 2012. Andelen internationell export var ca 87 % och bestod främst av
stenmaterial. Fartygstrafiken på Östersjön beskrivs
mer detaljerat i kapitel 3.5.1“Fartygstrafik”.
4.4.4 Turism och rekreationsanvändningen
vid området
Turism är en betydande näring i Ingå. Det finns också ett stort antal sommarstugor i Ingå. De flesta turisterna är inhemska. Fritidsturismen är säsongsbetonad
och koncentreras till sommarmånaderna.
Ingå skärgård är ett speciellt omtyckt område för turism och rekreation. Det finns flera rekreationsområden i Finska viken, inklusive nationalparker. Vad beträffar nationalparker i södra Finland, ligger Ekenäs
skärgårds nationalpark samt Skärgårdshavets nationalpark nära projektområdet.
NULÄGET VID PAKRIHALVÖN
5 Nuläget vid Pakrihalvön
5.1 Allmän översikt
Pakrihalvön (på estlandssvenska Packer) hör till staden Paldiski (på estlandssvenska tidigare Rågervik).
Halvön omringas av Lahepere viken på ena sidan och
Pakri viken på andra sidan. Den 3,6 km breda Lahepere viken vid området för kompressorstationen, ligger
mellan Pakri och Lohusalu halvöarna. Vikens öppning
är djup, upp till 35 m, men vattendjupet sjunker relativt sakta. Det finns inte tillräckligt med geologiska
data för anläggningsplaneringen av rörledninngen. De
nödvändiga geotekniska undersökningarna kommer
att utföras före påbörjandet av rörledningens anläggning. Dessa undersökningar kommer att utgöra grunden för planeringen och anläggningen.
Platsen för landföringen vid Pakrineeme, avsnittet
mellan landföringen och kompressorstationen samt
platsen för kompressorstationen har fastställts i Paldiskis stads tematiska detaljplan vid namn ”D-category natural gas pipeline location on the Paldiski municipality territory” som har godkänts av Paldiski stadsråd
den 22.12.2011 (Paldiski stad 2013a).
Området med lite bebyggelse som lämpar sig för jordbruksbyggnader och området med sommarstugor har
bevarats i området. Det finns inga tätorter med bebyggelse i närheten av området.
5.2 Fysisk och kemisk miljö
5.2.1 Geologi
Följande geologiska beskrivning av Estlands territorium baserar sig på Estlands lantmäteriverks (est: Maaamet; eng: Estonian Land Board) geologiska kartdata
och på geologisk forskning i området (Suuroja et al.
2010).
Den sedimentära formationen i området började under den andra halvan av neoproterozoikumediacara
eran, d.v.s. för 580 millioner år sedan. Neoproterozoiska och paleozoiska sediment ligger ovanpå den kristallina bergrunden som kan ses i Finland. Sedimenttjockleken ökar nära Pakri halvön från att vara ca 100 m i
den norra delen av halvön till ca 200 m i den södra delen (Bild 5.1).
Det vendiska komplexet (V2 ediacara perioden) finns
representerat på Pakri halvön med kotlin fasens kroodi formation med klastiska sediment (argillit, silt och
sandsten). Denna formation i området är ca 40 - 50 m
tjock och tunnar ut från nordost mot sydväst. Ediacara periodens sedimentblottningar inkluderar havsbottensedimenten så som visas på Bild 5.1.
Det kambriska komplexet (Ca) finns representerat med
de lägre kambriska klastiska sedimenten (lera, silt och
sandsten). Denna blottning löper som en några få till
ett dussin kilometer bred zon från foten av den ordovisiska baltiska klippan (består av kalksten), både på
land och till havs norr om klipporna. Dessa sediment
är upp till 80 - 90 m tjocka.
Det ordovisiska komplexet (O) består i allmänhet av
karbonatstenar och dess blottningar ses i Pakri halvöns klippor. Komplexets sedimenttjocklek ökar från ca
20 m till ca 60 m mot halvöns södra gränsområde.
Klipporna som angränsar till Pakri halvön (Bild 5.1)
är en av de mest anmärkningsvärda klipporna i det
nord estnisk - baltiska klint området. Kalkstenplatån på
Pakri halvön, som stiger mot nordväst, är upp till 24
meter hög i Pakri klippan. Kalkstensplatån stiger från
en nivå på några meter i mitten av halvön till en nivå på upp till 30 m ovanför havsytan. Med början från
Paldiski i väster runt halvön till Kersalu i öster löper en
18 km lång klippa som är 2 - 24 m hög. Höjden ökar från
sydost mot nordväst och följer till stor del bergrundens sluttning. Pakri halvön har fem separata klippor.
Dessa är (medurs runt halvön) Paldiski, Uuga, Pakri,
Leetse och Lahepere klippan (se Bild 5.2). Uuga och
Paldiski klipporna beskrivs inte i detta arbete eftersom
de inte påverkas av projektet.
Pakri (Pakerort) klippan och platån som angränsar till
den, är ett av de mest attraktiva avsnitten på Pakri
halvön och det samma kan sägas om den nord estniska klippformation som en helhet. Den mörkröda fyrbyggnaden på klippan är 54 m hög och är den högsta
fyren i Östersjöområdet. Fyren har på senare tid börjat
konkurrera med ett nybyggt 60 m högt färggrant marint övervakningsradartorn och med en vindpark som
ligger längre borta.
69
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Leetse klippan börjar ca 0,5 km från den yttersta udden av halvön, där platån drar sig inåt ca hundra meter från havet, och fortsätter därifrån ca 8 km mot
sydost ända till Meriküla som ligger sydost om Leetse
herrgård. Klippskog växer inom ett smalt område mellan klippan och havet. Runt Leetse finns ett flertal stora stenblock och bland dem även gigantiska stenblock
(den största har en omkrets på 55 m).
Lahepere klippan ligger sydost om Leetse herrgård
och klippans topografi sjunker här till ca 5 m. Klippans
längd är mindre än 1,5 km och det finns tre små relativt vattenfattiga vattenfall: Valli, Põllküla och Kersalu
forsar ner för klippan. Mellan Pakri och Lohusalu halvön har en klipp-platå skurits in av Lahepere viken som
är mer än 12 km lång och 6 km bred. Det finns också en
delvis övertäckt klippa under Lahepere viken som på
land förgrenar i tre delar: Klooga, Niitvälja och Treppoja. Treppoja bäcken rinner ner från klipp-platån som
har ca 10 terrassnivåer och Treppoja sjunker med ca
6 m.
Bild 5.1. En schematisk karta över berggrunden vid
Pakri halvön (Suuroja et al. 2010)
Bild 5.2. Pakrihalvöns kust (källa: Estlands Lantmäteriverks databas)
70
NULÄGET VID PAKRIHALVÖN
Vid flera platser på Pakri halvön finns det sand och
kalksten som lämpar sig för byggande. Stenbrott kunde öppnas här men dessa områden har inte registrerats som officiella stenbrottsplatser. Om rörledningen eller ankytande anläggningar planeras i något av
dessa områden, bör användningsmöjligheten av potentiellt goda stenmaterial bedömas.
5.2.2 Hydrogeologi
Pakri halvön ligger i det västra estniska avrinningsområdet samt delavrinningsområdet Harju. Hydrogeologiskt ligger området i det norra baltiska artesiska avrinningsområdet, där grundvattnet finns i det kvartära
lagret, berggrunden samt i den kristallina berggrunden.
Den kvartära grundvattenakviferen är begränsad och
mängden vatten är obetydlig, eftersom akviferens
tjocklek är relativt liten.
Det ordovisiska akvifersystemet finns i hela området,
med undantag av Vääna urtida dal samt området före klinten, som omfattar alla karbonatavlagringar.
Akviferen saknar tryck praktiskt taget överallt. Karbonatkomplexet har naturligt färskvatten av HCO3-CaMg-typ och mineral TOC halten (torrsubstans) är ofta
mellan 0,2 - 0,5 g/l. Vattnet har i allmänhet relativt hög
järnhalt. Den ordovisiska akviferen är en vattenkälla
för många privata hushåll.
Den ordovisiska akviferen och nästa akvifer skiljs från
varandra av Varangu formationens silt och lera, Türisalu formationens argillit eller dictyonema samt traditionellt även av Toila formationens kalksten. Området
har god vattenbeständighet vid Türisalu formationen
med en tjocklek på 4 - 5 m.
Det kambrisk-ordovisiska akvifersystemet (O-Ca) finns
i utspritt i största delen av området nära klipp-området. I övertäckta dalar är detta akvifersystem det första grundvattnet i berggrunden. Kallavere och Maardu formationen (ordovisiskt) samt Tiskre formationen
(kambriskt) består av sandsten och silt med en tjocklek på 20 - 25 m. Den regionala akviferen är ett infiltrationsområde i Pandivere. Lokal vatteninfiltration sker
vid höga kalkstensområden där vatten rinner genom
ordovisiska akvitarda kalkstens sprickor. Vattennivån
är i allmänhet 10 - 20 m under ytan. Akviferen är artesisk (grundvatten med tryck) och trycket sjunker nära
klippväggen samt i dess omedelbara närhet. De flesta
brunnarna har borrats ända till denna akvifer.
4
5
Den regionala Lükati–Lontova akvitarden finns överallt i området och representeras av ovannämnda lerformationer som liknar argillit (i Lontova Sämi formationen har den ca 30 m tjocka lägre delen sandsten
i ett flertal lager och detta intervall hör till det kambrisk-vendiska akvifersystemet). Akvitarden som formar Lontova Kestla fasens formation (15 - 20 m tjock),
Tammneeme formationen (10 - 15 m tjock) och Lükati
formationen med en tjocklek på 10 - 15 m. Därmed är
akvitardtjockleken upp till 50 m och den har en mycket hög isoleringsförmåga.
Det kambrisk-vendiska akvifersystemet (Ca-V) består
av avlagringar av sandsten och silt. Pakri halvön har
ett enda kambrisk-vendiskt akvifersystem som inte är
uppdelat i skilda delar såsom Gdov och Voronka formationerna. Denna akvifer är den huvudsakliga vattenkällan för Keila och Paldiski städerna.
5.2.3 Klimat och luftkvalitet
Eftersom projektområdet ligger nära havet, är vintertemperaturerna högre och sommartemperaturerna
lägre en de estniska genomsnittliga värdena4. Ett fast
istäcke bildas i allmänhet i slutet av januari och i sällsynta fall kan is påträffas redan i december (har inträffat 3 gånger). Det har funnits 14 isfria vintrar under perioden 1958 – 2008, de flesta av dem inträffade
dock under 1990 – 2008. I de fall då is har bildats eller då is har drivit till området från nord, är havsområdet igen isfritt i början av april. Vid ett tillfälle har
detta inträffat så sent som den femte maj. Det genomsnittliga istäcket är vanligtvis 25 - 30 cm tjockt och kan
bli upp till 60 cm under verkligt kalla vintrar. Tidsperioden då havet täcks med is varierar från isfria vintrar
till 3,5 månader och den genomsnittliga varaktigheten
är 2 månader.
Enligt SEA rapporten, är de främsta miljökonsekvenserna till följd av kompressorstationen buller och luftföroreningar. Därför är det mer fördelaktigt att anlägga stationen på Pakri halvön än på den föreslagna
platsen. Detta på grund av att det inte finns några bosättningsområden eller allmänna platser som kunde
påverkas.5
Fortlöpande mätningar görs vid Alexela stationen som
ligger nära den södra hamnen i Paldiski. Icke metan
kolväten, benzen, toluen, xylen, svavelväte samt meteorologiska parametrar mäts som en del av bolagets
egna övervakningsprogram.
www.paldiski.ee/index.php?id=12761
SEA report of Paldiski LNG terminal thematic plan. OÜ E-Konsult, 2012
71
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Realtida observationer vid Paldiski övervakningsstation finns på Estlands miljöcentrals webplats: www.
klab.ee/seire/airviro/paldiski.html.
5.2.4 Buller
Den planerade rörledningen på land i Kersalu (ALT
EST 1) korsar Tallinn – Paldiski vägen. I närheten av
landföringsplatsen i Pakrineeme (ALT EST 2) finns det
för tillfället inga vägar med tungtrafik och området är
relativt fridfullt.
Den planerade kompressorstationen i Kersalu kommer
att ligga 350 - 500 m från de närmaste bosättningshusen (se Bild 5.3).
Bild 5.3. De närmaste boningsområdena i förhållande till den planerade kompressorstationen i Kersalu (källa: lantmäteriverkets databas)
72
NULÄGET VID PAKRIHALVÖN
5.3 Den biotiska miljön
5.3.2 Värdefulla habitattyper
5.3.1 Vegetation
Flera skyddade habitattyper (listade i bilaga 1 i rådets
direktiv 92/43/EEG) finns representerade på Pakrihalvön och kustregionerna.
Vegetationens beskaffenhet, karaktär och fördelning
vid Pakrihalvön hänger ihop med de specifika geologiska förhållandena och markanvändingen. Den sekundära skogen som bildats på tidigare jordbruksmarker,
betesmarker som till stor del övergivits och militära
ödemarker dominerar på halvön. De flesta av de värdefulla växtsamhällena (klippskogar, torra ängar och
alvar) ligger längs den nordostliga och norra kusten av
halvön. Kersalu projektområdet, i närheten av den planerade rörledningen (ALT EST 1), domineras av skogar
och tidigare jordbruksmarker. Vid platsen för kompressorstationen finns det en igenbevuxen äng på relativt
torr jord till följd av de upphörda traditionella aktiviteterna. Denna domineras av tall och al. (Bild 5.4).
Här finns mark med kalksten med en relativt jämn relief och som täcks av lövängar med ett tunt jordlager.
Områdena med tjockare jordmån täcks av skogsbestånd. Området domineras av al och klibbal.
Pakrineeme lanföringsalternativet (EST ALT 2) domineras av relativt värdefulla ängar. Klippskogar med
lövträd finns också på området. En del av området är
täckt av sekundära skogar som vuxit på betesmarker
som övergivits.
Sandbankar som konstant är något övertäckta av
havsvatten (1110). Habitatet innefattar de grunda kustzonerna i Lahepere viken. Den planerade rörledningen
korsar habitatet längs en 700 m lång sträcka.
Halvnaturenliga torra gräsmarker och buskmarker
på kalksubstrat (Festuco-Brometalia) (6210* viktiga orkidelokaler). Torra gräsmarker finns vid Kersalu
landföringsplatsen och i närheten av den alternativa
Pakrineeme platsen.
Nordiska alvar och prekambriska kalkhällmarker
(6280). Alvar finns i närheten Pakrineeme projektområdet.
Bevuxna havsklippor vid Atlantens och Östersjöns
kust (1230) och Tilio-Acerion skogar vid sluttningar,
taluser och raviner (9180) finns representerade vid
Pakrineeme området.
5.3.3 Grönt nätverk och värdefulla landskap
Det gröna nätverket är ett nätverk för ekologiska kompensationsområden. Estland har gått med i
Pan-European Biological and Landscape Diversity
Bild 5.4. Platsen för kompressorstationen – igenbevuxen äng
73
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Strategy, som förpliktar de undertecknade att delta i
utvecklingen av det paneuropeiska ekologiska nätverket. Planen Environmental conditions for guiding settlement and land use påbörjades i alla 15 län i Estland
år 1999. Två underrubriker av denna plan är det “gröna nätverket” och “värdefulla landskap”. Det gröna
nätverket för Estland är tänkt att komplettera nätverket för skyddade områden och att kombinera dem till
ett gemensamt system av naturområden (Raet et al.
2010). Det gröna nätverket består av förenande element: kärnområden och korridorer.
Två små kärnområden för det gröna nätverket finns
i den nordliga och nordostliga delen av Pakrihalvön. Den förenande korridoren mellan dessa områden
finns vid Pakrineeme landföringsplatsen. Inga element
för det gröna nätverket finns i Kersalu landföringsplatsen eller i dess närhet (se Bild 5.5).
Värdefulla landskap är områden med högt natur-, kulturhistoriskt-, estetiskt-, identitets- eller rekreations-
värde. Vid kustdelen av Pakrihalvön, där den baltiska
klinten finns representerad, finns det värdefulla landskapet “Pakri coastal cliff”. Detta värdefulla landskap
omfattar Pakrineeme landföringsplatsen och fortsätter längs kusten ända till Kersalu landföringsplatsen
(se Bild 5.5).
5.3.4 Skyddade områden och arter på
Pakrihalvön
Den mest betydande och attraktiva skyddade naturliga egenskapen på området är Pakri kalkstensbranten (pankrannik) - en del av den baltiska klinten som
sträcker sig från Öland till Ladoga sjön. Den har presenterats som en kandidat till UNESCO:s natur- och
kulturarvslista. Kalkstensbranten är ca 25 m hög och
den är i en aktiv fas i formationen, d.v.s. den diffrakterar rätt så ofta. Klintområdet vid Lahepereviken har
namnet Leetse terrassen. Leetse terassen är jämn
och har två nivåer vid den planerade gasrörledningssträckningen.
Bild 5.5. Det gröna nätverket och värdefulla landskap i det estniska projektområdet
74
NULÄGET VID PAKRIHALVÖN
Pakri landskapsreservat (maastikukaitseala, se Bild
5.6) skyddas av Protection of the nature reserve of
Leigri and nature park of Pakri, and confirmation of
protection regulations and descriptions of external
borders utfärdat 1998 av republikens regering för
skyddandet av sällsynta och vetenskapligt värdefulla
geologiska objekt (berggrundsblottningar, strandåsar
och glaciala block) samt biomen av den levande naturen. Ytarealen för naturreservatet är 1 450 ha. Gasrörledningens landföringsplats vi Kersalu ingår inte i
Pakri landskapsreservat medan den alternativa Pakrineeme landföringsplatsen delvis överlappar landskapsreservatet.
Det planerade Pakri naturreservatet
Utvidgningen av Pakri naturreservatet (4 537 ha) är
under arbete och inkluderar Pakri landskapsreservatet
och ett flertal oskyddade kustområden vid Pakrihalvön. Både Kersalu och Pakrineeme landföringsplatserna kommer att finnas i det nya landskapsreservatet.
Förslaget att utvidga Pakri naturreservatet gjordes
2010 i syfte att inom området bevara den baltiska klinten, ett flertal naturhabitat och ett antal skyddade arter.
Pakri specialskyddsområde
Havsområdet som omringar hela Pakrihalvön (förutom
vattenområdet vid Paldiskis hamnar) omfattas av specialskyddsområdet (hoiuala) Pakri Natura 2000 -området, som även omfattar en del av kustområdet vid
halvön (Bild 5.6). Naturskyddslagen medför att specialskyddsområdet inte påverkas av mänskliga aktiviteter eller att dessa aktiviteter tillämpas i enlighet med
specialkraven där naturen bevaras, skyddas, iståndsätts, undersöks eller presenteras. Specialskyddsområdet Pakri Natura 2000 -områder skyddas av Protection of special conservation areas in Harju Countyfrån
år 2005. Syftet med skyddandet av specialskyddsområdet är tillämpligt med habitattyperna i bilaga 1 i Europa rådets direktiv 92/43/EEC.
Bild 5.6. Pakris landskapsreservat, det planerade naturreservatet, Pakri specialskyddsområde och skyddade
stenblock på Pakrihalvön
75
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Stenblock
Skyddade däggdjur
Flera skyddade flyttblock finns vid Pakrihalvön: Neosti flyttblock (rändrahnud, Bild 5.6) (ligger 0,6 km söder om den alternativa Pakrineeme landföringsplatsen), Põllküla flyttblock (1,4 km sydost om Kersalu
ladföringsplatsen), Leetse jätteblocket (2,7 km sydost
om Pakrineeme).
Habitat av den skyddade arten (klass II) långörad fladdermus (Plecotus auritus) finns i den nordostliga delen av Pakrihalvön 4 km från den planerade landföringsplatsen vid Kersalu.
Skyddade växter
Den skyddade fågelarten (klass II) tobisgrissla (Cepphus grylle) häckar vid den norra delen av Pakrihalvöns klippor. Vid Pakriklippan finns det ända habitatet
av arten i Estland. Detta habitat ligger 1 km från Pakrineeme projektområdet. Häckningsplatsen för ormvråken (Buteo buteo) ligger nära den nordostliga kusten
av halvön, 4 km från den planerade landföringsplatsen
vid Kersalu. Många skyddade fågelarter anknyter till
havet och kustregionerna och finns vid Pakri Natura
fågelområdet (se Bild 5.7).
Habitat av flera skyddade växtarter finns på Pakrihalvön (Bild 5.7). Praktnejlikan (Dianthus superbus)
(skyddsklass II) finns vid flera kalkhaltiga gräsmarker
runt omkring Pakrihalvön och denna växt är den ända
skyddade växt som växer i närheten av den planerade
Kersalu landföringsplatsen. Ett flertal övriga skyddade växtarter påträffas vid den alternativa landföringsplatsen vid Pakrineeme: Fältsippa (Pulsatilla pratensis), sandnejlika (Dianthus arenarius), johannesnycklar
(Orchis militaris) och ängsnycklar (Dactylorhiza incarnata) (alla av skyddsklass III).
Bild 5.7. Skyddade arter vid projektområdet
76
Skyddade fåglar
NULÄGET VID PAKRIHALVÖN
Skyddade insekter
Tre skyddade fjärilarter (Phragmatobia luctifera, Chersotis andereggi, Lycaena dispar) har påträffats vid
Pakrihalvön. Habitat av stor guldvinge (Lycaena dispar) finns vid ängarna vid Kersalu projektområdet.
5.3.5 Natura 2000 -områden vid Estlands
havsområde
Pakri Natura 2000 -område ligger i närheten av
Paldiski vid Estlands kust (Bild 5.8). Det skyddade området är till ytan 20 472 ha och består av Pakri
spe­cialskyddsområdet (SPA) och området av gemen­
skaps­intresse i Pakri (SCI). Vid Natura området i Pakri
finns flera habitat och arter som anses värdefulla. Pakri är t.ex. ett betydande fågelområde och värdefullt landskapsområde. Pakrihalvön och öarna har
en hög kust med kalkstensklippa (upp till 25 m hög).
Regnvattnet rinner i kalkstenssprickorna och är därför
rikt på kalcium. Kalkstensberggrunden är täckt av en
tunn kalkhaltig jordmån som möjliggör att ett flertal
sällsynta växter kan förekomma. Artrik alvvegetation
(ängar med kalkjordar), alvskogar och klintskogar är
de mest värdefulla typerna av landvegetation. Största
delen av Pakri Natura-området består av olika vattenområdeshabitat. Nedan listas fågelarter och habitattyper som skyddas vid Pakri Natura-området.
Pakri SPA har planerats i enlighet med EU:s fågeldirektiv 74/409/EEC. Vid området skyddas följande arter:
Bläsand (Anas penelope), gräsand (Anas platyrhync­
hos), bergand (Aythya marila), rördrom (Botaurus stel­laris), knipa (Bucephala clangula), tobisgrissla
(Cepp­hus grylle), alfågel (Clangula hyemalis), mindre
sång­svan (Cygnus columbianus bewickii), sångsvan
(Cyg­nus Cygnus), knölsvan (Cygnus olor), havsörn (Haliaeetus albicilla), fiskmås (Larus canus), svärta (Melanitta fusca), storskrake (Mergus merganser), brushane (Philomachus pugnax), skäggdopping (Podiceps
cristatus), ejder (Somateria mollissima) och rödbena
(Tringa totanus).
Pakri SCI har planerats i enlighet med EU:s habitat direktiv 92/43/EEC. Enligt bilaga 1 är skyddsmålen följande:
Sublittorala sandbankar (1110), åmynningar (1130),
kustnära laguner (*1150), stora grunda vikar och
sund (1160), rev (1170), annuell vegetation på driftvallar (1210), perennvegetation på sten och grusvallar (1220), vegetationsklädda havsklippor (1230), skär
och små öar i Östersjön (*1630), permanenta kustnära
sanddyner med örtvegetation grå sanddyner (*2130),
kalkrika oligo-mesotrofa vatten med bentiska kransalger (3140), vattendrag med flytbladsvegetation eller
akvatiska mossor (3260), enbuskmarker på hedar eller
kalkgräsmarker (5130), kalkgräsmarker (Festuco-Brometalia) (*viktiga orkidélokaler) (6210), nordiska alvar
och prekambriska kalkhällmarker (*6280), fennoskandiska lövängar (*6530), mineralrika källor och källkärr
av fennoskandisk typ (7160), rikkärr (7230), boreonemorala äldre naturliga ädellövskogar (Quercus, Tilia,
Acer, Fraxinus eller Ulmus) av fennoskandisk typ med
rik epifytflora (*9020), lövsumpskogar av fennoskandisk typ (9080) och lind-lönnskogar i sluttningar och
raviner (*9180).
Arter som skyddas genom habitatdirektivets bilaga II
är kvanne (Angelica palustris), sandnejlika (Dianthus
arenarius subsp. arenarius), gulyxne (Liparis loeselii),
styv kalkmossa (Tortella rigens) och asknätsfjäril (Euphydryas maturna).
5.3.6 Natura 2000 “skyggområden”
Det finns två Natura “skuggområden” (Bild 5.8) på
Pakrihalvön som har registrerats av miljöorganisationerna och som i framtiden kan bli Natura områden och
som därför bör bedömas i likhet med de officiella Natura områdena:
Pakri potentiella Natura “skuggområde” (160 ha) ligger på den yttersta udden på Pakrihalvön och innefattar Pakrineeme landföringsplatsen. Området är viktigt för följande habitattyper: Stora grunda vikar och
sund (1160), annuell vegetation på driftvallar (1210),
skär och små öar i Östersjön (*1630), enbuskmarker
på hedar eller kalkgräsmarker (5130), kalkgräsmarker
(Festuco-Brometalia) (6210), nordiska alvar och prekambriska kalkhällmarker (*6280), rikkärr (7230), boreonemorala äldre naturliga ädellövskogar (Quercus,
Tilia, Acer, Fraxinus eller Ulmus) av fennoskandisk typ
med rik epifytflora (*9020) och lövsumpskogar av fennoskandisk typ (9080).
Kersalu Natura ”skuggområde” (60 ha) ligger i den
sydostliga delen av Pakrihalvön 1 km väster om Kersalu landföringsplatsen och angränsar till den planerade rörledningssträckningen nära kompressorplatsen.
Området är viktigt för habitatet: nordiska alvar och
prekambriska kalkhällmarker (*6280)
Eventuella konsekvenser för områdena kommer att
undersökas i MKB:n.
77
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
5.3.7 Övriga skyddade områden
Viktiga fågelområden (IBA)
Det europeiska skyddsprogrammet för viktiga fågelområden (IBA; Important Bird Area) strävar till att
identifiera, övervaka och skydda viktiga områden för
fåglar över hela kontinenten genom frivilliga arbetsinsatser på lokal, nationell och internationell nivå.
De viktiga fågelområdena är områden som är speciellt viktiga för skyddandet av fåglar, eftersom de regelbundet finns en betydande population av en eller
flera globalt eller regionalt hotade, endemiska eller
häckande fågelarter eller av mycket representativa fågelflockar.
Pakri IBA-område (210 km2) täcks också av Pakri Natura 2000 område samt Pakri SPA-området. Den planerade gasrörledningssträckningen går genom Pakri
IBA-området på en 5,1 km lång sträcka i Lahepere viken. De kvalificerade arterna är tundrasvan (Cygnus
columbianus), sångsvan (Cygnus cygnus), bergand
(Aythya marila), alfågel (Clangula hyemalis) och knipa
(Bucephala clangula).
UNESCO:s biosfärreservat
Det finns fyra UNESCO biosfärområden (biosfärreservat) inom Östersjöområdet. Biosfärreservat är viktiga delar av Man and Biosphere (MAB) programmet av
FN:s vetenskapliga och kulturella organisation UNESCO. Dess mål är att bibehålla en ändamålsenlig miljö såväl för människor som för flora och fauna. Ett av
dessa områden, Skärgårdshavets biosfärområde, ligger i Finland. Områdets areal är ca 420 000 ha. Skärgårdshavets nationalpark är kärnområdet för biosfärreservatet. Skärgårdshavets Natura 2000 område
omfattar nästan hela nationalparken. För biosfärområdena tillämpas nationell lagstiftning.
Bild 5.8. Natura 2000-områden och Natura 2000 “skuggområden” i närheten av landföringsområdet vid
Pakri
78
NULÄGET VID PAKRIHALVÖN
5.4 Socioekonomiska förhållanden
5.4.3 Trafik
5.4.1 Bosättning
Paldiskis grannkommuner är Keila, Padise och Vasalemma. Från Paldiski finns det goda förbindelser till
övriga Estland både med landsväg och järnväg. Två
hamnar, den södra och norra, finns på den västra kusten av Pakrihalvön inom Paldiskis gränser. Bägge hamnar är året runt isfria hamnar och i dessa hanteras olika slags gods. Paldiski södra hamn har även färjetrafik
till Finland och Sverige.
Paldiski är en liten stad 50 km från huvudstaden Tallinn. Det finns 4 184 invånare (1.3.2012) i Paldiski. Med
tanke på stadens yta (102 km2), är det den näst största
staden i Estland och dess territorium omfattar Pakrihalvön, Suur-Pakri (Stora Rågö), och Väike-Pakri (Lilla Rågö) öarna. Området är mycket sparsamt befolkat
(Paldiski stad 2013b). Det huvudsakliga bosättningsområdet är stadscentret och den västra kusten av
Pakrihalvön. Det finns främst lägenhetsbyggnader
och ett mindre antal egnahemshus. Befolkningen utanför stadscentrum är väldigt utspritt och de bor
främst i egnahemshus.
En tredjedel av befolkningen i ester och två tredjedelar invånarna har ett annat modersmål (närmast ryska). Staden har både estniska och ryska gymnasier
samt två daghem. Det finns en aktiv musikskola för
barn, ett barnaktivitetscenter, bibliotek och stadsmuseum. Pärlan bland kulturlivet är den kända skulptören Amandus Adamson studiomuseum i centrum av
Paldiski.
Pakrihalvön lämpar sig för vindkraftsproduktion.
De första vindturbinerna kopplades till elnätet den
15.12.2004. Vindparken har växt under åren som gått
och för tillfället finns det över 20 aktiva vindgeneratorer.
5.4.2 Markanvändningsplaner
Inom Paldiski stads territorium, har en generalplan
(www.paldiski.ee/index.php?id=12761) antagits
år 2005. Landföringsplatsen för den planerade gasrör­
led­ningen och kompressorstationen i Kersalu har fastställts genom en tematisk plan i generalplanen liksom
även området för LNG terminalen (alternativ plats för
landföringen och kompressorstationen). För den framtida utvecklingen är detaljplanering under arbete för
både Kersalu och Pakrineeme, se kapitel 6.3.
Enligt den tematiska planens (den planerade Paldiski
gasrörledningen och LNG terminalen) rapporter:
• Kersalu landföring och kompressorstation: en del
mark ägs av privatpersoner och en del mark ägs av
staten. Enligt den tematiska planen, inlösning av
den behövliga marken (nära Tallinn – Paldiski landsvägen och för gasrörledningens skyddszon) från
markägarna.
• Pakrineeme landföringsplats (LNG terminal, 43 ha):
tre landområden ägs av Pakrineeme Sadama OÜ
och ett landområde av staten
5.4.4 Turism, kulturarv och
rekreationsanvändningen av områdena
Det mest betydande och attraktiva naturliga objektet,
och som även har skyddats, är Pakri klippan. Pakri klippan är en del av den baltiska klinten, som börjar vid
Öland och som sträcker sig upp till Ladoga sjön. Denna
klippa har även nominerats till en kandidat för UNESCO:s kultur- och naturarvslista (Paldiski stad 2013c).
Klippan är en av de största tursitattraktionerna i Paldiski. Klippan omger halvön från Uuga till Kersalu och
längden är 12 km.
Pakrihalvön är inte ett särskilt populärt sommarstugeområde till följd av den hårda militärbakgrunden.
Sommaren 1999, öppnade Harju vandringsklubb en internationell kustled E-9 genom Pakrihalvön. Vit-blå-vit
randiga tecken har markerats på träd, pelare och stenar. Den totala längden är 26 km och det tar ca 6 - 7 h
att gå denna led. Leden börjar vid Paldiski fortet.
Det finns 7 historiska och 15 arkitektoniska arv i Paldiski. Den mest imponerande av dem är Paldiski Peter fortet (Peetri kindlus). Övriga viktiga objekt är
Paldiski Nikolai kyrkan och Georgi ortodoxa kyrkan,
gravgårdar i staden och på öarna etc. Det finns ännu
en mängd objekt som kunde skyddas, såsom försvarsbefästningar från första världskriget. På den yttersta
udden av Pakrihalvön finns Pakri fyr som också är ett
kulturarvsobjekt. På den östra kusten av Pakrihalvön
är det närmaste som kan kallas kulturarvsobjekt Leetse-Lepiku gravgården.
79
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
6 Övriga anknytande projekt
6.1 Anknytande projekt och relevant utveckling av Finska viken
6.1.1 Nord Stream gasrörledningen
Nord Stream (Bild 6.1) är en 1 224 km lång naturgasledning som korsar Östersjön från Portovaya i Ryssland till Greifswalder Bodden i Tyskland. Sträcknin­
gen löper genom den ekonomiska zonen i Ryssland,
Finland, Sverige, Danmark och Tyskland, samt genom
Rysslands, Danmarks och Tysklands territorialvatten.
Rörledningssystemet anlades och drivs av Nord Stream AG. Nord Stream, som anlades 2009 – 2012, består
av två rörledningar som vardera har en transportkapacitet på 27,5 miljarder kubikmeter per år. Den första
rörledningen togs i drift i november 2011 och den andra i oktober 2012. Nord Stream rörledningarna kommer att korsa Balticconnector.
6.1.2 Nord Stream gasrörledningens
utbyggnad
Nord Streams utbyggnad är ett projekt som består av
upp till två gasrörledningar till havs från Ryssland genom Östersjön till Tyskland. Sträckningsalternativen
Bild 6.1. Existerande och planerade stamledningar och -kablar inom projektområdet
80
ÖVRIGA ANKNYTANDE PROJEKT
löper från en landföringsplats i Ryssland genom finska, svenska och danska vatten till Tyskland. Inom Finlands ekonomiska zon följer sträckningen de befintliga
Nord Stream 1 och 2 rörledningarna. Den totala längden för sträckningsalternativen är i storleksordningen
1 250 km. Projektets finska MKB-förfarande påbörjades i mars 2013 och kontaktmyndigheten gav sitt utlåtande om MKB-programmet den 4.7.2013.
6.1.3 Kablar
Ett flertal telekommunikationskablar löper genom
Fins­
ka viken. Preliminära undersökningar visar att
många identifierade telekommunikationskablar korsar
den planerade naturgasrörledningen, liksom även ett
antal oidentifierade kablar. Dessa består av både kab­
lar som är i bruk och sådana som har tagits ur bruk.
Korsningarna kommer att diskuteras med kabelägarna.
Estlinks 350 MW högspänningsledning (HVDC, högspännings likströmsledning) löper genom Finska viken
(74 km på havsbottnen) från Harku i Estland till Esbo
i Finland (landföringsplats i Kyrkslätt). Kabelns ägare är AS Nordic Energy Link (aktieägare: Eesti Energia 39,9 %, Latvenergo 25 %, Lietuvos Energija 25 %
samt Pohjolan Voima och Helsingfors Energi 10,1 %).
Kabeln togs i drift 4.12.2006.6 Denna kabel korsar inte
den planerade Balticconnector gasrörledningen.
De estniska och finska elöverföringsbolagen AS Elering och Fingrid Oyj (båda 50 %) har lagt ner 650 MW
undervattenskabeln Estlink 2 (145 km på havsbottnen)
längs havsbottnen från Püssi understation till Andersböle understation i Finland. Överföringen kommer att
påbörjas under hösten 2013.7 Estlink 2 korsar inte Balticconnector gasrörledningen.
6.1.4 Ingå-Raseborg vindkraftsprojekt
Suomen Merituuli Oy planerar ett vindkraftsprojekt i
Ingå-Raseborg väster om Balticconnector rörlednin­
gen. Speciella behov för området, så som en elöverföringskabel, kommer att beaktas vid planeringen av naturgasrörledningen.
6 Nordic Energy Link nätsida: www.nordicenergylink.com/index.ph-
p?id=23 (29.11.2013)
7 Estlink 2 project nätsida: http://estlink2.elering.ee/projektist/
(29.11.2013)
6.2 Anknytande projekt och relevant
utveckling i Ingå
6.2.1 Den planerade LNG importterminalen i
Ingå
Konceptet inkluderar en fullskalig landbaserad LNG
importanläggning, som ligger i Joddböle i Ingå, ca
4 km sydväst om Ingå kyrkby. Det finns flera markägare på den planerade terminalplatsen (Bild 6.2).
Området som krävs för de kombinerade faciliteterna
skulle vara i storleksordningen 500 x 600 m; efter att
undersökningarna har utförts kan det dock hända att
området reduceras till hälften.
Den föreslagna LNG importterminalen består av a)
lossnings faciliteter för LNG, b) LNG lagring och c) en
LNG förgasnings- samt gashanteringsenhet som före­
nar terminalen med gasnätverket.
LNG transporteras till havs med specialbyggda LNG
fartyg (LNGC). Dessa är i stort sett stora termosflaskor som för säkerhets skull har dubbelt skrov. LNG
planeras att importeras till den föreslagna Ingå LNG
terminalen med ’Q-flex’ -typens fartyg, vars kapacitet
varierar mellan 140 000 - 170 000 m3, och vars längd är
mellan 250 – 280 m samt bredd mellan 40 - 45 m.
Ifall en konventionell terminal förverkligas, möjliggör
faciliteterna förtöjning av ett LNGC -fartyg åt gången.
Den årliga angöringsfrekvensen för fartygen vid den
föreslagna LNG-terminalen uppskattas till 16 - 21. Övriga fartyg som inte anknyter till transporten av LNGC
-fartyg, måste hålla sig utanför farleden eller vara förtöjda då LNGC -fartygen rör sig. Efter att fartyget är
förtöjt vid kajen, kan andra fartyg passera på ett avstånd av ca 100 m. LNGC -fartygen kräver en svängradie på ca två gånger fartygets längd. Fartygen förtöjs vanligtvis med fören utåt i syfte att möjliggöra en
snabb evakuering vid nödsituationer.
Fartygen anländer med full last. Under lossningen fylls
fartygen med barlastvatten, som innesluts i utrymmet
mellan de dubbla skroven. Hela lossningen och barlastfyllningen genomförs på 12 - 16 timmar.
Efter anlöpningen till den föreslagna terminalen, lossas LNG, förvaras och förgasas. Den totala outputen
av anläggningen uppskattas vara ca 2 miljarder m3 per
år. Terminalens maximala lagringsutrymme på land
består av tre 165 000 m3 stora cisterner. Processen för
kondenseringen av naturgas och leveransen till kunderna visas på Bild 6.3 nedan.
81
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Bild 6.2. Den preliminära landföringsplatsen för gasrörledningen i Ingå, den anknytande ledingen till
Ingå – Sjundeå gasrörledningen, det föreslagna alternative 2 för LNG terminalen samt platsen för kompressorstationen
Bild 6.3. De huvudsakliga faserna i LNG kedjan (Bureau de Veritas 2009)
82
ÖVRIGA ANKNYTANDE PROJEKT
6.3 Anknytande projekt och relevant utveckling i Estland
6.3.1 Den planerade rörledningen på land från Paldiski till Kiili
Den i Estland planerade gasrörledningen på land från
Kiili till Paldiski berör 6 kommuner: Kiili, Saku, Saue
och Keila kommuner samt städerna Keila och Paldiski.
Vid startpunkten (i Kiili) av den planerade gasrörledningen, där avstängningsventilen och servicestationen planeras, har detaljplanen antagits av Kiili kommunfullmäktiges beslut den 9.4.2009.
För att fastställa sträckningen i Saku och Keila kommun samt i städerna Keila och Paldiski, måste en tematisk plan utarbetas separat i varje kommun. Denna
planläggning påbörjades 2006. Följande tabell ger en
överblick av kommunerna där rörledningens sträckning bör fastställas i en separat tematisk plan. (Tabell
6.1) .
Platsen för den planerade gasrörledningen på land
har inkluderats i Saku kommuns detaljplan.
Tabell 6.1. Rörledningen på land i de anknytande kommunerna samt läget för de tematiska planerna och SEA
rapporterna (19.4.2013)
Datum för antagandet av den
tematiska planen
Datum för godkännandet för SEA rapporten
Saue kommun
20.12.2012
10.12.2012
Keila stad
18.12.2012
10.12.2012
Keila kommun
27.3.2013
10.12.2012
Paldiski stad
22.12.2011
4.9.2007
Kommun
De tematiska planerna utarbetades av K-Projekt AS.
SEA -rapporten för Paldiskis tematiska plan utarbetades av OÜ E-Konsult och för de övriga av OÜ Hendrikson & Ko. Utvecklare var AS Eesti Gaas.
Den följande Bild 6.4 visar den preliminära sträckningen för gasröret från Paldiski till Kiili.
I Paldiskis tematiska plan, har en plats för kompressorstationen och landföringsplatsen (i Kersalu) för Balticconnector valts. Den tematiska planen fastställer inte
lösningen för naturgaskonsumenterna i Paldiski kommun (detta kräver en annan plan för B-kategorins distributionsrör). Den tematiska planen har antagits med
anmärkningen: “Ifall platsen för den regionala LNG
terminalen kommer att finnas i Paldiski, förmodas det
att landföringsplatsen av undervattensrörledningen
och kompressorstationen finns inom LNG terminalområdet”.
Rörledningsprojektet på land (från kompressorstationen till Kiili närverket samt kompressorstationen i Kersalu) kommer att genomföras av en estnisk utvecklare
och omfattas inte av Balticconnector -projektet. Status
för andra projekt är följande:8
• En detaljplan för kompressorstationen har påbörjats den 23.5.2012 av Paldiski stad. Utvecklare är
AS EG Võrguteenus. För tillfället är detaljplanen
färdig och väntar på att behandlas vid Paldiski
stads kommunfullmäktigemöte;
• Keila stadsfullmäktige har utfärdat ett bygglov den
31.5.2013 för anläggandet av D-kategorins rörledning på stadens administrativa territorium;
• Kiili kommunfullmäktige har utfärdat ett bygglov
den 8.1.2013 för anläggandet av D-kategorins rörledning på stadens administrativa territorium;
• Keila, Saue och Saku kommunfullmäktige har utfärdat ett planeringskriterium för planeringen av
anläggningen av D-kategorins rörledningar på deras territorium.
8
Enligt information av AS EG Võrguteenus den 26.8.2013.
83
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Bild 6.4. Den preliminära rörledningstäckningen i enlighet med den tematiska planen
6.3.2 Den planerade LNG terminalen på
Pakrihalvön
Den tematiska planen för Paldiskis detaljplan gällande LNG terminalen på Pakrihalvön har utarbetats under 2010 – 2012 och har antagits av Padiski kommun9
den 27.9.2012. Utarbetandet av en tematisk plan behövdes i syfte att fastställa platsen för objektet (LNG
terminal) med betydande spatiala konsekvenser (ORMO – olulise ruumilise mõjuga objekt). Den tematiska
planen utarbetades av SWECO Projekt AS och SEA
-rapporten av OÜ E-Konsult. SEA -rapporten godkändes den 19.7.2012 av miljönämnden. Utvecklaren för
den planerade aktiviteten är Balti Gaas OÜ.
Arealen för den tematiska planen är 230 ha. Terminalen kommer att byggas för:
• mottagande av flytande naturgas (LNG) från tankfartyg;
• lagring och distribution av LNG;
• förgasning av LNG.
9
84
I den första anläggningsfasen för LNG terminalen,
kommer det årliga utbytet att vara 3 miljoner ton och
följande faciliteter, objekt och överföringsanläggningar kommer att byggas:
• kaj med lastningsutrustning för naturgastankfartyg;
• två cisterner för flytande gas (båda upp till
160 000 m3);
• LNG förgasningskomplex (500 000 Nm3/h);
• värme och kraftverk, den första fasen;
• komplex för kväve och komprimerad luft;
• mätningsstation;
• rörledning till naturgasnätverket - kompressorstation;
• kraft understationer;
• brandbekämpningsutrustning;
• en artesisk brunn;
• administrativa byggnader;
• förrådskomplex;
• gasbränningsutrustning;
• reversal kompressorstation.
Beslutet om antagandet av planen fördröjdes av miljöorganisationer (Estonian Ornithological Society)
ÖVRIGA ANKNYTANDE PROJEKT
Om gasförbrukningen ökar i framtiden, är en utbyggnad av terminalkomplexet möjlig.
Den maximala radien för terminalens riskområde är
750 m.
I den tematiska planen förutses även rörledningen på
land från LNG terminalen till kompressorstationen i
Kersalu. Den planerade rörledningssträckningen löper i huvudsak parallellt med den befintliga högspänningsledningen och den planerade vindparken (vid
ändan av LNG terminalen). En medeltrycks gasrörledning planeras för distributionen av naturgas till Paldiski kommun.
Dokumentationen för LNG terminalens tematiska plan
finns på Paldiskis websida (Paldiski 2013a).
Utarbetandet av detaljplanerna för terminalen på land
(43 ha) och kajen (0,9 ha) har påbörjats den 1.10.2012
av Paldiski kommun (förklarande rapporter och utkast finns tillgängliga på: www.paldiski.ee/index.php?id=10604).
En MKB för tillståndet till specialanvändningen
av vatten (anläggning av kajen) har påbörjats den
23.1.2013. Utvecklare är Pakrineeme Sadama OÜ och
MKB:n görs av OÜ Hendrikson & Ko. Enligt det publicerade MKB-programmet, kommer kajen att vara ca
1 km lång (från strandlinjen). En förtöjningskaj (laadimissild) kommer att vara 320 m lång med ett djup på
14 m och annan 625 - 800 m från strandlinjen som är
ca 175 m lång och har ett djup på 9,5 m (Bild 6.5 och
Bild 6.6). MKB programmet godkändes av miljönämnden den 3.6.2013.
Bild 6.5. Kartskiss över LNG terminalens kaj (MKB program, OÜ Hendrikson&Ko, 2013)
85
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Bild 6.6. Skiss över LNG terminalens kaj (MKB program, OÜ Hendrikson&Ko, 2013)
86
ALTERNATIVEN I PROJEKTET
7 Alternativen i projektet
7.1 Alternativ som granskas i MKB-förfarandet
MKB lagstiftningen kräver att flera alternativ granskas
liksom även alternativ 0 (projektet förverkligas inte) i
miljökonsekvensbedömningen.
I Balticconnector MKB:n bedöms följande alternativ
(Bild 7.1):
• ALT 0: Balticconnector rörledningen förverkligas
inte. Natugasrörledningen från Paldiski till Ingå anläggs inte
• ALT FIN 1: Anläggning av Balticconnector naturgasrörledningen genom Finska viken från Paldiski
i Estland till Ingå i Finland, sträckning norr om Stora Fagerö
• ALT FIN 2: Anläggning av Balticconnector naturgasrörledningen genom Finska viken från Paldiski i
Estland till Ingå i Finland, sträckning söder om Stora Fagerö
• ALT EST 1: Anläggning av Balticconnector naturgasrörledningen genom Finska viken från Paldiski
i Estland till Ingå i Finland, landföringsplats i Kersalu i Estland
• ALT EST 2: Anläggning av Balticconnector naturgasrörledningen genom Finska viken från Paldiski
i Estland till Ingå i Finland, landföringsplats i Pakrineeme i Estland
Bild 7.1. Alternativen för undervattensrörledningen Balticconnector
87
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Den planerade preliminära landföringsplatsen i Finland ligger på Fjusö, ca 2 km ost om Ingå hamn. I Ingå skärgård har man granskat två sträckningsalternativ för rörledningen: norr (ALT FIN 1) och söder (ALT
FIN 2) om Stora Fagerö.
I Estland finns det två möjliga landföringsplatser (Kersalu ALT EST 1 och Pakrineeme ALT EST 2) vid Pakrihalvöns kust inom Paldiski kommuns område. Landföringsplatsen vid Kersalu (Estland) har fastställts i
markanvändningsplanen för området. Den alternativa landföringsplatsen i Pakrineeme kommer att bedömas i anknytning till den föreslagna LNG terminalen i
Paldiski.
De planerade sträckningarna valdes på basen av tidigare undersökningar, sträckningsjämförelser samt
bottenundersökningar gjorda under sommaren 2006.
Sträckningen kommer att optimeras i en senare fas av
planeringen inom ett område som är 2 km brett, vilket
har varit bredden för havsbottenmätningarna. Under
2013 kommer Gasum att låta utföra miljöundersökningar som krävs för bedömningen av konsekvenser-
na av projektet samt för jämförandet av sträckningsalternativen (se kapitel 8.2.1).
7.2 Sträckningsalternativ som
undersökts tidigare för Balticconnector
Under den inledande planeringsfasen undersökte Gasum och Eesti Gaas två olika alternativ för undervattensrörledningen. Dessa alternativ gick från Paldiski
till Ingå och från Paldiski till Nordsjö i Helsingfors.
Sträckningarna visas på Bild 7.2.
Enligt den ursprungliga målsättningen med Balticconnector projektet, är ett centralt syfte med rörledingsanslutningen att förbättra tillförlitligheten för gasleveranserna genom att möjliggöra import av gas från
de baltiska länderna till Finland och att samtidigt göra det möjligt att utnyttja naturgaslagren som finns i
Lettland.
Under projektets gång har man på basen av kapacitetsundersökningar av naturgasnätverken upptäckt att ka-
Bild 7.2. De preliminära sträckningsalternativen för undervattensrörledningen Balticconnector
88
ALTERNATIVEN I PROJEKTET
paciteten i naturgasrörledningarna som sträcker sig
från västra Ryssland genom de baltiska länderna till
Finland till största delen är i bruk. Fri kapacitet för Finlands behov kan endast användas stundvis. På samma
sätt har underskott för Estlands eget behov förekommit. Till följd av detta har undersökningar påbörjats
i syfte att klargöra möjligheten att gas skulle levereras från Finland till Estland och eventuellt till de övriga baltiska länderna. I denna fas av projektet kan man
dra slutsatsen att en levereringsmöjlighet för naturgas i båda riktningarna är ett grundläggande krav för
genomförandet av projektet. Detta betyder att landföringsplatsen och anslutningsplatsen till Finlands
gasnätverk måste planeras så att den nödvändiga kapaciteten för leveransen i båda riktningarna också är
tillgänglig på den finska sidan. På basen av undersökningarna, är detta inte fallet för Nordsjö alternativet.
Av denna orsak granskas den alternativa tidigare landföringsplatsen och rörledningssträckningen för Nordsjö inte i detta MKB-förfarande eftersom det inte är ett
realistiskt alternativ.
AS Eesti Gaas har planerat att utvidga det nuvarande gasnätverket i Estland till den västra sidan av Tallinn ända till staden Paldiski. Sträckningen för gasrörledningen från Kiili till Paldiski söder om Tallinn har
bedömts i samband med den strategiska miljökonsekvensbedömningen (SEA) som ingick i regionplanläggningen. Konsekvenserna av kompressor och mottagningsstationen som anläggs i Paldiski (Kersalu) har
bedömts i den samma strategiska miljökonsekvensbedömning. Bedömningsrapporten har godkänts av miljöministeriets distriktskontor i Harju och rapporten
behandlas i Paldiski kommun.
I Finland beslöt Gasum Oy att investera i en ny gasrörledning mellan Mäntsälä och Sjundeå år 2007 efter att Fortum Oy gjorde ett investeringsbeslut för ett
gasfjärrvärmekraftverk i Finno i Esbo. Den nuvarande
kapaciteten för rörnätsgrenen i Helsingfors skulle inte
ha varit tillräcklig för att tillfredsställa den ökade användningen av gas i området. Kapaciteten av den nya
rörledningen skulle främst stå för den ökade efterfrågan till följd av Finnokraftverket, men även betydligt
förbättra tillförlitligheten av gasleveranserna i hela
huvudstadsregionen. Gasleveranser till nya områden i
västra Nyland blir även möjliga då Mäntsälä – Sjundeå
rörledningen färdigställs. Investeringsbeslutet av Gasum Oy stöder även beslutet att koncentrera utvecklandet av Balticconnector projektet endast utgående
från Paldiski – Ingå alternativet.
89
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
8 Konsekvensbedömning och
bedömningsmetoder
8.1 Konsekvenser som bedöms
Med miljökonsekvenser menas i detta projekt konsekvenser orsakade av naturgasrörledningen (ALT FIN 1
och 2, ALT EST 1 och 2). Till följd av detta kommer miljökonsekvensbedömningen att koncentrera sig på
konsekvenserna för alternativen enligt vilka projektet
genomförs. Miljökonsekvensbedömningsfasen kommer att utföras nationellt i både Finland och Estland.
I detta projekt är de huvudsakliga konsekvenserna
som bedöms sådana som uppstår av rörledningen till
havs. Konsekvenser som granskas omfattar (till havs
och på land):
• konsekvenser för havsbottnen och vattenkvaliteten
• konsekvenser för organismer, så som djur, fiskar
och växter
• konsekvenser för skyddade områden och värden
samt Natura 2000 -områden
• konsekvenser för fartygstrafiken och småbåtstrafiken
• konsekvenser för markanvändningen och planläggningen
• konsekvenser för människors levnadsförhållanden, fiske och säkerhet
• konsekvenser för landskapet och kulturarvet
• konsekvenser för turism och för rekreationsanvändningen av områdena
• konsekvenser för utnyttjandet av naturresurser
• konsekvenser för luftkvaliteten
• bullerkonsekvenser
• konsekvenser för det vetenskapliga arvet.
Genomförandet av projektet kan orsaka konsekvenser
under följande faser: anläggning, drift samt under avvecklingen av rörledningen. Under bedömningen kommer direkta och indirekta konsekvenser att bedömas
under anläggningen, driften och avvecklingen. Härtill
kommer de kumulativa konsekvenserna av andra anknytande projekt (t.ex. Nord Stream naturgasrörledningarna, den planerade LNG terminalen i Ingå och
Paldiski samt den planerade rörledningen mellan Paldiski och Kiili) att beaktas i bedömningen.
MKB-beskrivningen kommer att inkludera ett skilt kapitel om gränsöverskridande konsekvenser (bl.a. konsekvenser för fartygstrafiken) (se kapitel 8.7).
90
De mest betydande konsekvenserna kommer sannolikt att orsakas av rörledningens anläggningsarbeten,
så som muddring, sprängning, utfyllnad och stenläggning på havsbottnen i syfte att jämna ut bottnen under
rörledningen och undvika fria spann. Under driftsfasen kommer projektets konsekvenser sannolikt att vara rätt så små och främst beröra konsekvenser för fiske och fartygstrafik. Konsekvenserna av avvecklin­gen
kan bedömas efter att metoderna för avvecklingen
har fastställts under planeringen. Nuläget i Finska viken och i projektområdet beskrivs i MKB-programmet
och kommer att kompletteras i MKB-beskrivningen.
8.2 Bedömningsmetoder som används
Följande metoder används för att bedöma miljökonsekvenserna:
• analys av existerande data
• granskande av resultaten av utförda geotekniska
och fysikaliska undersökningar
• nya fältstudier (undersökningar) längs rörledningens korridor samt nära landföringsplatserna
• konsultationer med myndigheter och institutioner
• modellering av distributionen av miljökonsekvenserna
• expertbedömningar.
I bedömningen kommer direkta och indirekta konsekvenser att bedömas under anläggningen, driften och
avvecklingen. Konsekvenserna kommer bedömas enligt följande:
• konsekvensernas karaktär (kvalitet, typ, reversibilitet samt betydelse av konsekvenserna),
• konsekvensernas intensitet (omfattning och varaktighet) samt
• konsekvensernas allmänna betydelse.
Kombinerade konsekvenser med övriga projekt och
planer, samt projektets osäkerhetsfaktorer, kommer
även att bedömas. Miljökonsekvensbedömningen kom­
mer främst att göras som en expertbedömning.
Efter att havsbottenförhållandena av den planerade
rörledningen har utretts, och då rörplaneringen blivit
noggrannare, är det möjligt att mer detaljerat fastställa platserna där ingrepp på havsbottnen behövs samt
deras konsekvenser för miljön.
KONSEKVENSBEDÖMNING OCH BEDÖMNINGSMETODER
Enligt den estniska MKB-lagstiftningen, bör välkända
metoder användas då MKB-beskrivningen utarbetas.
Bedömningsmetoderna fastställs av MKB konsulten
som sammanställer MKB-beskrivningen, med beaktande av nationella krav för bedömningsmetoderna.
8.2.1 Miljöundersökningar
Rörledningens sträckning till havs har granskats och
omfattande marina undersökningar har utförts under år 2006. Med miljöundersökningar menas här fältarbeten och kontorsstudier, som utförs under hösten
2013. Dessa undersökningar kommer att fungera som
grundinformation i MKB-beskrivningen.
Den geotekniska och akustiska undersökningen som
utfördes 2006, omfattade:
• Batymetrisk undersökning, i syfte att mäta havsbottnens topografi
• Undersökning med sidoseende ekolod (SSS; Side scan sonar), i syfte att upptäcka bottenformer
samt objekt på havsbottnen
• Bottenprofilerare, i syfte att få en bild av lagren under havsbotten
• Geoteknisk provtagning, i syfte att erhålla mer information och de geotekniska förhållandena på
havsbottnen.
Miljöundersökningarna som utförs under 2013 – 2014,
omfattar:
• Sedimentundersökningar
• Bottendjursundersökningar på mjukbotten
• Undersökning av den bentiska floran och faunan
på hårdbotten genom dykning
• Akustiska undersökningar, med fjärrstyrd undervattensfarkost och med magnetometriska undersökningar
• Naturinventering vid rörledningssträckningen på
land
• Provfiske i kustområdet med nät
• Undersökning av lekområden för fiskar
• Fågelkartering
• Undersökning av kommersiellt- och yrkesfiske nära kusten och ute på öppet hav
• Undersökning av marina däggdjur.
8.3 Tidpunkterna och varaktigheten av
konsekvenserna
Det faktum att olika konsekvenser inträffar på olika
sätt och under olika tidpunkter kommer att beaktas i
miljökonsekvensbedömningen av undervattensrörledningen. Vissa av de mest betydande konsekvenserna
är begränsade till anläggningsperioden medan andra
är bestående. Egenskaperna av varje konsekvens gällande tid och rum kommer att beskrivas i miljökonsekvensbeskrivningen.
8.4 Konsekvensbedömning av
gasrörledningen till havs
8.4.1 Konsekvenser för vattenkvaliteten och
havsbottnen
Under anläggningsarbetena, kommer bearbetningen av havsbottnen att orsaka sedimentspridning och
ökad grumlighet i vattnet. Bearbetningen kan inkludera t.ex. muddring, grävande, sprängning samt fyllnader på havsbottnen. Ifall halten av organiskt material och näringsämnen är hög i sedimentet som sprids,
kan de frigjorda näringsämnena (kväve, N och fosfor,
P) öka eutrofieringen inom konsekvensområdet. Sedimentet som sprids kan även innehålla oorganiska och
organiska föroreningar som delvis kan frigöras i det
närliggande vattnet. I mjuka sediment, som innehåller
en stor mängd organiskt material, kan det finnas tungmetaller (t.ex. kadmium och bly) samt skadliga organiska substanser (bl.a. PCB). Även tributyltenn (TBT)
kan påträffas inom förorenade bottenområden. Områden som eventuellt kan påverkas negativt är speciellt rev och grunda områden där det finns mest liv. På
de platser där rörledningen läggs direkt på havsbottnen utan bearbetning, kommer konsekvenserna att
vara lägre. Även anläggningstekniken har betydelse
vad beträffar sedimentspridningen. De alternativa rörläggningsfartygen är antingen ankar- eller dynamiskt
positionerade. Ankringen påverkar direkt havsbottnen
och orsakar sedimentstörningar i ankarkorridoren. Ett
ankarpositionerat rörläggningsfartyg behöver bogserbåtar för ankarhanteringen. Ett dynamiskt positionerat (DP) rörläggningsfartyg använder kraftiga styrpropellrar. Propellerströmmarna kan orsaka störningar på
mjuka havsbotten speciellt inom grunda områden.
Ifall ammunition påträffas i den omedelbara närheten till rörledningen eller i ankarkorridoren, måste de
som en skyddsåtgärd röjas. Det vanligaste sättet att
göra detta är att spränga dem. Detta medför även sedimentstörningar. Sprängningen åstadkommer en krater (storleken beror på sprängningsladdningen) och
förintar bottendjuren inom kraterområdet. Sprängämnena innehåller också skadliga ämnen. Sprängningen
orsakar även sediment- och föroreningsspridning. Ifall
behållare så som tunnor påträffas inom rörledningsområdet eller inom ankarkorridoren, måste de undersökas för att identifiera möjliga farliga ämnen.
Konsekvenserna för vattenkvaliteten och havsbottnen kommer att göras som expertbedömningar. I mil-
91
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
jökonsekvensbeskrivningen (MKB), kommer volymen
sediment som omplaceras, sedimentspridningen i vattenmassan samt frigörningen av näringsämnen och
föroreningar att bedömas. Matematisk modellering
kommer att användas för modelleringen av sedimentspridningen, återsedimenteringen av frigjorda sediment samt för konsekvenserna för strömmarna till
följd av bearbetningen av havsbottnen. Finlands miljöcentral har modellerat strömmarna i Finska viken inom det finska vattenområdet. Under MKB-förfarandet,
granskas tillämpligheten av den befintliga modellen. I
annat fall kommer nya modeller att utarbetas för bedömningen av strömmar och spridningen av olika sediment och föroreningar samt fastställandet av deras
konsekvensområden. Även den uppskattade varaktigheten för dessa konsekvenser bedöms.
Konsekvensbedömningen kommer att basera sig på
befintlig information om vattenkvaliteten och sedimenten, tilläggsundersökningar så som data från modelleringen samt på basen av erfarenheter från liknande projekt. De framtida tilläggsundersökningarna
kommer att koncentreras speciellt till områden där
havsbottnen kommer att bearbetas eller störas. Man
kommer förhandla med miljömyndigheterna om kvaliteten och kvantiteten av tilläggsundersökningarna.
Havsbotten batymetrin, så som platser, höjder och
sluttningar, kommer att undersökas mer detaljerat under planeringens gång. Havsbottnens geologi kommer att undersökas inom rörledningsområdet
med t.ex. ett flerstrålande ekolod, ett sidoseen-
Bild 8.1 En typisk penetrationsrigg. Bland många
andra provtagningar, kommer havsbottenundersökningen att omfatta ett konpenetration test för
att undersöka de geotekniska egenskaperna på
havsbottnen.
92
de ekolod (ger konturen av havsbottnen, t.ex. vrak,
ammunition och kablar kan ses), en bottenprofilerare och med en magnetometer (för sökande av undervattens metallackumuleringar). Miljö- och geotek­
niska provtagningar kommer att utföras längs
rör­ledningen för att undersöka sedimentkvaliteten och
-sam­mansättningen samt kornstorleken för sedimentet. De organiska substanserna, och vid behov även
föroreningarna i sedimentet, kommer att analyseras.
Eventuella konsekvenser under driften kommer även
att bedömas. Dessa uppstår t.ex. från buller och visuella störningar samt från störningar av övervaknings- och underhållsarbete. Miljökonsekvenserna av
rörledningsmaterialet och av material som täcker rörledningen kommer att bedömas. Målsättningen är att
använda material som inte medför några betydande
konsekvenser. Därmed kommer inga skadliga material
att upplösas i det närliggande vattnet. Konsekvenserna av upplösta material från offeranoderna kommer
att ingå i bedömningen.
8.4.2 Konsekvenser för den levande miljön
Eventuella konsekvenser av projektet kan indelas i
konsekvenser som uppstår under anläggningsfasen
och konsekvenser som uppstår under driften och underhållsarbeten.
Levnadsförhållandena är som mest intensiva och
mångsidiga på grunda områden. Till följd av detta
kommer de mest betydande konsekvenserna av projektet för den levande miljön att uppstå vid grunda områden. Bearbetningen av bottnen (muddring,
sprängning, utfyllnad samt stenläggning för att utjämna havsbottnen under rörledningen och för att undvika fria spann) kan orsaka störningar för organismer
som lever på bottnen och i vattnet. Den bentiska floran och faunan återhämtar sig i allmänhet inom några
år, beroende på samhälle och art. Sedimentspridning
till följd av bottenbearbetningsaktiviteter kan tillfälligt
orsaka ökning av grumligheten. Sediment som sprids
kan innehålla skadliga oorganiska eller organiska ämnen som kan hamna i näringskedjan då de delvis upplöses i den närliggande vattenmassan. Då sedimentet
avlagras och återsedimenteras på det nya sedimenteringsområdet, kan det skymma, täcka eller störa samhällen som lever på bottnen.
Enligt preliminära bedömningar, kommer konsekvenserna för floran att bli små eftersom det finns få makrofyter på bottnen inom det djupa havsområdet. Betydande flora finns vid kusten i eufotiska zoner, där ljus
kan tränga genom vattenmassan ända ner till bottnen
och därmed möjliggöra fotosyntes.
KONSEKVENSBEDÖMNING OCH BEDÖMNINGSMETODER
Bild 8.2 Östersjölandskap i Ingå skärgård (Ramboll 2011)
Konsekvenserna för flora och fauna kommer att bedömas som expertbedömning. Befintligt data, insamlade undersökningsresultat samt resultat av eventuella tilläggsundersökningar kommer att utnyttjas.
Ytområdet och diversiteten av levande samhällen inom rörledningsområdet samt betydelsen av deras
eventuella försvinnande kommer att bedömas. Konsekvensens betydelse kommer att bedömas i enlighet
med handboken Naturinventeringar i regional planering, miljökonsekvensbedömning och Natura-bedömning (Söderman 2003) samt i enlighet med kraven för
naturskyddet som fastställts i naturskyddslagen och i
EU:s fågel- och habitatdirektiv. Konsekvenser för samhällen som lever på havsbottnen kommer framförallt
att undersökas. Härtill kommer eventuella störningar
för marina däggdjur, fåglar och fisk att utredas. Eventuella konsekvenser för arternas viktiga fortplantnings-, närings- och rastområden kommer att bedömas. Även eventuella konsekvenser för den planktiska
miljön (t.ex. till följd av ökad grumlighet) kommer att
bedömas. Lindringsåtgärder för att minska de negativa konsekvenserna för värdefulla områden och arter
kommer att föreslås.
Konsekvenser under anläggningsfasen innefattar
t.ex. störningar av havsbottnen och sedimentspridning, ökad grumlighet, buller och visuella störningar
samt tryckvågor till följd av eventuella ammunitionsröjningar. Bullerkonsekvenserna kommer att bedömas
matematiskt. Förändringar i fartygstrafiken medför
utsläppskonsekvenser och bottenstörningarna in-
om området. Arterna och deras närvaro inom konsekvensområdet kommer att bedömas i MKB:n
Rörledningens konsekvenser under driften och underhållet beror främst på bestående konsekvenser
p.g.a. rörledningsstrukturen på havsbottnen. Samhällena under själva rörledningen kommer permanent att förstöras. Rörledningen kan även åstadkomma nya revområden som är gynnsamt för fiskar och
hårdbottenarter. De bestående konsekvenserna för
bottenstrukturerna, buller och strömmarna vid rörledningsområdet kommer att bedömas i MKB:n. Även
konsekvenser som uppstår från eventuell upplösning
av material från rörledningen kommer att bedömas.
I tillägg till ovannämnda konsekvenser, bedöms även
olycksrisker i anknytning till projektets anläggningsperiod samt drift. Till exempel kommer risken för kollisio­
ner, eventuella oljeutsläpp samt deras konsekvenser
för den levande miljön att undersökas. Riskfaktorerna kommer att bedömas med matematisk modellering
och nödvändiga åtgärder kommer att föreslås.
Konsekvenskedjor
Konsekvenskedjor i anknytning till projektet kommer också att beaktas vid bedömningen av eventuella
konsekvenser för den levande miljön. Konsekvenserna kan ofta indirekt påverka hela ekosystemet. Ökad
grumlighet kan t.ex. påverka fortplantningen av musslor och därmed ejderns föda samt deras möjligheter
93
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
för fortplantning inom skyddsområden eller i närheten av gasrörledningen. De betydande konsekvenserna kommer att beskrivas och deras betydelse kommer
att bedömas av experter.
8.4.3 Konsekvenser för skyddade områden
Konsekvenser för naturskyddsområden orsakade av
projektet nära den planerade rörledningen kommer
att undersökas i miljökonsekvensbeskrivningen. Natura 2000 -områden, nationalparker, BSPA-områden
(Bal­tic Sea Protection Areas), UNECOS biosfärområden, RAMSAR skyddsområden vid våtmarker (av vilka
alla också är Natura 2000 -områden) samt sälskyddsområden kommer att beaktas i bedömningen. Naturgasrörledningens sträckning ligger delvis inom Ingå
skärgård och Pakri Natura områden. Dessa områden
är värdefulla för skyddandet av skärgårdsnaturen och
fåglarna.
Vid bedömningen av konsekvenserna för de skyddade områdena, kommer de eventuella konsekvenserna
för områdenas skyddsvärden att bedömas. Betydelsen
av de bedömda konsekvenserna beror på dess påverkan på skyddsvärdena (t.ex. biotoper eller arter) som
är grunden till grundandet av skyddsområdet. Direkta och indirekta konsekvenser kommer också att beaktas. Konsekvenserna för samhällen, som är av betydelse för skyddandet av biodiversiteten, kommer även att
bedömas. Betydelsen av eventuella konsekvenser för
habitat och arter som fastställts som värdefulla i EU:s
habitat och fågeldirektiv (SPA, SCI Natura områden)
kommer att undersökas. Konsekvenserna kommer att
kategoriseras och illustreras med kartor på basen av
deras betydelse.
8.4.4 Natura bedömningar
Enligt paragraf 65 i Finlands naturskyddslag (1996/
1096) samt paragraf 3 i Estlands MKB-lag, bör en fullständig Natura 2000 bedömning göras ifall den preliminära undersökningen av konsekvenserna indikerar
att projektet medför konsekvenser som sträcker sig
till ett Natura 2000 område och som där kan medföra betydande negativa konsekvenser för de ekologiska
värdena inom området. Med detta menas konsekvenser för naturliga habitat eller för arthabitat som skyddas av Natura 2000 nätverket. Myndigheterna kan
inte bevilja tillstånd för ett projekt ifall ovannämnda
bedömning indikerar att projektet kommer att försämra naturvärdena i Natura området.
Den preliminära undersökningen av konsekvenserna
för Natura 2000 områdena i Finland kommer att slut-
94
föras under MKB-förfarandet. Man kan redan nu fastslå att en fullständig Natura bedömning (en ändamålsenlig bedömning i enlighet med EU:s riktlinjer) måste
göras i Estland. Denna bedömning kommer att bifogas/vara en del av MKB-beskrivningen.
8.4.5 Konsekvenser för fartygs- och
småbåtstrafiken
Konsekvenserna för fartygstrafiken samt de eventuella riskerna för trafiken kommer att bedömas som
expertbedömning. Olägenheter kan medföras för
fartygs­
trafiken, t.ex. säkerhetsområden under anläggningen och trafiken i anknytning till anläggningen
av rörledningen. Konsekvenserna till följd av anläggningen av rörledningen för trafiksepareringssystemet
(TSS) i Finska viken kommer att bedömas. Vid bedömningen av konsekvenserna, undersöks de planerade
kungörelserna och kontakterna med trafiklednigen
som krävs under anläggningsarbetena. Ur fartygstrafikledningens synvinkel bör man utreda vilka slags fartyg som kommer att användas för anläggningen av
rörlednin­gen och hur mycket rum de behöver runt sig.
Rutterna och intensiteten av eventuella leverans- och
underhållsfartyg kommer att uppskattas.
För att bedöma konsekvenserna för fartygstrafiken,
bör volymerna och rutter för fartygstrafiken utredas,
t.ex. med hjälp av AIS (automatisk identifierings system för fartyg) eller det obligatoriska rapporteringssystemet för fartyg i Finska viken (GOFREP). GOFREP
har varit ett obligatorsikt rapporteringssystem för fartyg sedan 2004.
Under driften kan rörledningssträckningen begränsa
ankring och orsaka risker till följd av gasläckage eller
om fartyg kommer i kontakt med bottnen. Konsekvenser under driften av rörledningarna kommer att bedömas både på basen av den nuvarande och framtida
trafiken. Både frakt- och passagerartrafiken förutspås
öka på Finska viken.
Småbåtstrafiken längs Finlands kust är väldigt intensiv vid projektområdet. Anläggningen av rörledningen
kommer att orsaka störningar till följd av begränsningar av fartygstrafiken vid muddrings- och utfyllnadsplatser längs rörledningssträckningen samt vid platsen där rörläggning sker. Störningen kommer dock att
vara kortvarig och tillfällig. Konsekvenserna kommer
att bedömas av en expert. Information om småbåts­
trafik kommer att insamlas av båtföreningar och från
småbåtshamnarna inom området.
KONSEKVENSBEDÖMNING OCH BEDÖMNINGSMETODER
8.4.6 Konsekvenser för människors
levnadsförhållanden, säkerhet och rekreation
Projektet kan medföra indirekta konsekvenser för
människors levnadsförhållanden och säkerhet. Följande konsekvenser kommer att bedömas i konsekvensbedömningen: konsekvenser för människors säkerhet
och trivsel, möjligheterna för utomhusaktiviteter och
rekreationsanvändningen vid området, konsekvenser
för hälsa och välbefinnande samt hur människor upplever att projektet påverkar deras liv. Konsekvenser
för bosättningen kommer även att bedömas.
Konsekvenser kan t.ex. uppstå av buller- och trafikstörningar under anläggningen samt även av ammunitionsröjningen eller till följd av olyckor i anknytning
till ammunition och giftiga ämnen på havsbottnen.
Männis­kors förväntningar om projektet och dess konsekvenser kommer att bedömas på basen av åsikter
som givits i utlåtandena och under publiktillfällen.
Bedömningen av hälsokonsekvenser kommer att behandlas i samband med bedömningen av buller under
anläggningen och riskbedömningen. Härtill kommer
konsekvenser som uppkommer av sedimentspridnin­
gen att bedömas om det anses nödvändigt.
Vid identifieringen och bedömningen av de sociala
konsekvenserna, kommer alla sociala grupper som påverkas, så som invånare och fiskare, att identifieras.
Erfarenhetsbaserad, subjektiva data analyser samt expertbedömning kombineras vid bedömningen av de
sociala konsekvenserna. Man kommer att stäva till att
få synpunkter av lokala intressenter och andra parter
om de sociala konsekvenserna. Statistiskt material,
skriftliga källmaterial och åsikter som erhållits under
arbetet kommer att analyseras, liksom även observationerna som görs under informationstillfällena för
allmänheten. Feedback om projektet i tidningar kommer också att vara en viktig informationskälla.
I projektets riskanalyser, kommer riskerna för tredje
parter att bedömas, t.ex. för fartygspassagerare eller människor som finns i närheten av rörlednin­gens
landföringsplats. I riskanalysen, kommer sannolikheten för incidenter eller skador på rörledningen
och konsekvenserna av dessa att bedömas. Skador
på rörledningen kan orsakas till exempel av ankaren
som draggas, sjunkande fartyg eller av ispåverknin­
gar. I konsekvensbedömningen för skadorna uppskattas mängden gas som läcker från den söndriga rörledningen samt spridningen i vattnet och luften ovanför
vattenytan. Riskbedömningen för passagerarfartyg
och människor i närheten av landföringsplatserna
kommer att baseras på fartygstrafikens volym, tätheten av bosättning vid landföringsplatsen samt information om gasspridningen i luften.
8.4.7 Konsekvenser för turismen och
näringslivet
Konsekvenser för fisket
Under projektets anläggningsfas, bör en säkerhetszon upprättas på båda sidorna av gasrörledningens
sträckning och detta kan medföra restriktioner för fisket. Under anläggningsfasen kan t.ex. sedimentspridningen medföra störningar vid fiskarnas lekplatser.
Täckandet av rörledningarna med stenmaterial kan
Bild 8.3 Ingå skärgård (Ramboll 2011)
95
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
även ha en positiv påverkan för fiskarna. Speciellt vid
kustområdet och grund, kommer aktiviteterna att ge
upphov till rev som är gynnsamma för fisk.
Rörledningens konsekvenser för fisket kommer att bedömas i miljökonsekvensbedömningen. Man kommer
att använda sig av eventuella källmaterial från Internationella Havsforskningsrådet (ICES), Helsingfors­
kon­ventionen (HELCOM) samt Finlands Vilt- och fiskeriforskningsinstitut.
Konsekvenserna för Estlands och Finlands fiskeri kommer att bedömas utgående från Europeiska gemenskapens bilaterala och nationella fiskerättigheter, nuvarande fiskefartyg, fångstkvoter, fångster, arter, fria
spann, förekomsten av fisk, syreförhållandena inom
projektområdet, antalet fiskedagar i EU-kommissio­
nens loggböcker etc. Konsekvenser för fiske kommer
också att uppskattas med hjälp av koordinater från
VMS satellitdata, som baserar sig på fjärranalyseringsmetoder i förordningen (EG) Nr. 1966/2006. I framtiden måste både positionen och djupet för trålen rapporteras i realtid till registret. Korsningspunkterna kan
skiljas med hjälp av information om fartygshastigheterna.
Alla egenskaper och dimensioner av LNG faciliteterna och rörledningen kommer att specificeras under
bedömningsförfarandet. Bedömningen av fiskekonsekvenser under rådande fiskeförhållanden borde dock
koncentreras till bottennära mellanvattentrålning, eftersom det i teorin inte varken förekommer bottentrålning eller andra former av fiske som kunde påverkas.
Konsekvenser för turismen och
rekreationsanvändningen
Eventuella konsekvenser för turism och rekreationsanvändningen av områdena i Finska viken kommer
att bedömas i miljökonsekvensbeskrivningen. I bedömningen kommer man, i tillägg till många andra saker, att bedöma eventuella konsekvenser till följd av
suspensionen och spridningen av sediment i vattenmassan under anläggningen till den närliggande skärgården samt eventuella konsekvenser för kryssningsfartyg och fritidsbåtar. Områden som är viktiga för
turismen och den säsongsmässiga fritidsbosättningen
i närheten av projektområdet kommer att undersökas
i bedömningen. Man strävar efter att höra synpunkter från de lokala intressenterna och andra parter om
konsekvenserna för näringslivet.
De mest betydande konsekvenserna för turismen och
rekreationsanvändningen av området finns i närheten
av landföringsplatserna i Finland och Estland samt under anläggningsfasen i närheten av öar som ligger nä-
96
ra rörledingen. De främsta konsekvenserna som bör
bedömas omfattar buller och störningar för trafiken.
Risken för turismen kommer också att bedömas, så
som eventuella konsekvenser vid ett rörläckage för rekreationsanvändningen vid närliggande öar och stränder.
8.4.8 Konsekvenser för landskapet och
kulturarvet
De geologiska och fysiska egenskaperna längs rörledningssträckningen kommer att undersökas bl.a. med
ekolodningsmetoder, bilder och magnetometri. Områden där man misstänker att det finns ammunition,
kommer att undersökas i detalj med metoder som lämpar sig för de förhållandena. Även små objekt som är
några fåtal centimeter stora kan lokaliseras ifall de inte är för mycket nedsjunkna i sedimentet. Större metallföremål kan lokaliseras på ett djup på ca 1 - 2 m i
bottensedimentet. Kemiska avvikelser som härstammar från ammunition kan upptäckas i vattnet ovanför
bottnen.
I samband med de ifrågavarande undersökningarna,
kommer information också att erhållas om skeppsvrak
och icke järninnehållande ansamlingar som eventuellt
kan finnas på havsbottnen, t.ex. gamla objekt. Existerande information om värdefulla platser i Finska viken
kommer dessutom att användas. Efter att kulturarvsobjekten i närheten av rörledningssträckningen har
undersökts, kommer konsekvenserna av anläggningen och driften av rörledningen att bedömas samt den
eventuella risken för olyckor för dessa objekt. Bedömningen görs i samarbete med museimyndigheterna.
8.4.9 Konsekvenser för markanvändningen
och markanvändningsplanläggningen
Rörledningen i Ingå kommer att ligga inom ett område som har fastställd generalplan. Rörledningens konsekvenser kommer att bedömas med hänseende på
ändringsbehov av planen för havsområdet. Konsek­
venserna kommer att bedömas som ett expertarbete tillsammans med planläggarna i Ingå. Platserna för
farlederna visas också på generalplanen och detta bör
också beaktas vid konsekvensbedömningen.
8.4.10 Konsekvenser för de marina områdena
och marinområdesplanläggningen
Information om den nuvarande situationen av havsförvaltningsplanerna samt strategierna för Finska viken kommer att sammanställas. Enligt EU:s ramdirektiv om en marin strategi, bör medlemsstaterna planera
och implementera deras strategier i syfte att uppnå
målsättningen i direktivet. Den första delen av havs-
KONSEKVENSBEDÖMNING OCH BEDÖMNINGSMETODER
förvaltningsplanen en preliminär bedömning av tillståndet i havsområdena, en specificering av vad som
avses med en god miljöstatus och hur man kan mäta den. Övervakningsprogrammet kommer att färdigställas under 2014 samt åtgärdsprogrammet senast
2016. Havsförvaltningsplanerna kommer att påverka
myndigheternas förbindelser men binder inte aktörer
och privatpersoner. Balticconnector projektet kommer
att analyseras som en enskild belastningsfaktor som
eventuellt kan påverka uppnåendet av en god miljöstatus.
Marina transportutvecklingar, trender och strategier
vid Östersjöländerna kommer att sammanställas och
beskrivas. Även fasen för utarbetandet av marina områdesplaner i Finska viken presenteras. Två organisationer, HELCOM och VASAB, har år 2010 bildat en marin områdesplanerings arbetsgrupp för samarbetet
inom Östersjöområdet.
8.4.11 Konsekvenser för utnyttjandet av
naturresurser
Projektets konsekvenser för utnyttjandet av naturresurserna kommer antagligen att vara små. O andra sidan utreds vilket och hur mycket material som behövs
för täckandet av rörledningen samt hur mycket material som måste flyttas på havsbottnen. Mängderna
av massor som behövs och som måste flyttas kommer
att utredas och deras konsekvenser för utnyttjandet
av naturresurser i Finska viken kommer att bedömas.
8.4.12 Konsekvenser för luftkvaliteten
Enligt ett projekt som gjorts av K-Projekt AS ”Maagaasi D-Kategooria torustiku paiknemine Paldiski linna
territooriumil” är den nödvändiga effekten för gasturbinerna i kompressorstationen mellan 13 – 18 MW, beroende på placeringen av kompressorstationen och andra anläggningar. Detta betyder att den totala inputen
av effekt måste vara 39– 54 MW (termisk effekt) och i
detta fall är gasflödet 2,8 – 3,9 t/h. Omräknat i CO2 utsläpp i luften är detta 7 900 – 10 800 kg/h och de totala
NOx utsläppen skulle vara 12 - 17 kg/h. Under de senaste
åren har kapaciteten av gasturbiner ökat och nya teknologier har utvecklats i syfte att minska på NOX utsläppen. Därmed kan man utgå ifrån att nya gasturbiner med låga NOX utsläpp kommer att användas.
Utsläppen från gasturbiner innehåller eventuellt även
kolmonoxid (CO), oförbrända kolväten, svaveloxider
(SO2 och SO3) samt partikelutsläpp. Dessa anses dock
som obetydliga vid gasförbränning. För läckande metan (CH4) finns inga begränsningar.
I Finland fastställs kraven för gasturbiner med en termal input på över 50 MW i förordningen 1017/2002.
Lokala myndigheter och kommunförvaltningar ålägger dock ofta samma restriktioner för minde anläggningar. Den finska förordningen ålägger restriktioner
på SOX, NOX och partikelutsläpp. Vid användningen
av naturgas, är alla övriga utsläpp än NOX obetydliga.
Den maximala tillåtna NOX utsläppsnivån är 50 mg/m3
[uppmätt under standardförhållanden (15 % O2 i avgasen, OC, 1 bar)]. Detta betyder att halterna av NOX i utsläppsgaserna är 28,5 ppm eller 8,1 kg/h (13 MW komp­
ressor), eller 11,2 kg/h (18 MW kompressor). Samtidigt
möjliggör lagstiftningen i Finland en maximalt NOX utsläppsnivå på 75 mg/m3 för gasturbiner som har mekanisk kraftöverföring. I detta fall kan halten NOX i utsläppsgaserna vara 28,5 ppm eller 8,1 kg/h.
8.4.13 Buller
Buller ute till havs uppstår främst under rörledningens anläggningsperiod. Bullerkonsekvenserna under
anläggningsfasen uppstår av rörledningens anläggningsarbeten så som muddring, sprängning, utfyllnad och stenläggning som görs för att utjämna havsbottnen under rörledningen i syfte att undervika fria
spann. Även anläggningen av LNG terminalen kräver
muddring av havsbottnen. Varaktigheten för dessa
konsekvenser är dock kort. Det finns inga specifika
akustiska mätningar för bakgrundsbullret inom konsekvensområdet och det finns inte heller några kända publicerade mätningar av luftburet buller inom
Estlands projektområde. Man kan anta att största delen av bakgrundsbullret inom Östersjön, både i luften
och under vattnet, uppstår till följd av fartygstrafiken.
Fartygstrafiken inom detta område består främst av
frakt- och tankfartyg (Ramboll 2011). Gasflödet genom
rörledningen genererar en del buller under driften.
Tre olika scenarier måste beaktas vid bullerbedömningen:
• bullerläget under anläggningen;
• bullerläget under driften;
• kumulativt buller (med andra befintliga och planerade bullerkällor inom området).
Följande planerade aktiviteter kommer att orsaka buller under anläggningen och driften:
• stationära bullerkällor - kompressor station (utrustning inom- och utomhus);
• anläggningsbuller - anläggningsutrustning, maskiner, tunga fordon, fartyg till sjöss;
• lossnings tankrar - tankerns maskiner (som kumulativa konsekvenser).
97
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Bullerkonsekvenserna kommer att modelleras matematiskt. Konsekvenserna för den biologiska miljön
kommer att bedömas av expertis.
Konsekvenser för det vetenskapliga arvet
Det finns ett flertal långsiktiga miljöövervakningsstationerna i Finska viken som används av flera Östersjöstater. Två av dessa ligger inom 1 - 4 km avstånd från
den planerade rörledningen. Eventuella konsekvenser
för dessa stationer kommer att bedömas i MKB:n.
8.5 Konsekvenserna av rörledningen på
land och av kompressor-stationen
8.5.1 Konsekvenser för den levande miljön
Konsekvenser för floran och faunan kommer att bedömas som expertbedömning. Befintlig information,
insamlade undersökningsresultat samt resultat av
eventuella kommande undersökningar kommer att användas. Landområdet och mångfalden av samhäl­len
som finns inom rörledningsområdet kommer att utredas liksom även betydelsen av deras eventuella försvinnande. Betydelsen av konsekvenserna kommer att
bedömas i enlighet med Naturinventeringar i regional planering, miljökonsekvensbedömning och Natura-bedömning (Söderman 2003) och t.ex. kraven för
naturskyddet som fastställts i naturskyddslagen och i
EU:s fågel- och habitatdirektivet kommer att beaktas.
Konsekvenser för samhällen och för det gröna nätverket kommer speciellt att utredas. Härtill kommer
eventuella störningar för fåglar och däggdjur att undersökas (se Bild 4.3). Eventuella konsekvenser för arter och deras fortplantnings-, närings- och rastområden beaktas. Lindringsåtgärder för minskandet av de
skadliga konsekvenserna för värdefulla områden och
arter kommer att föreslås.
De eventuella konsekvenserna av projektet kan indelas i konsekvenser under anläggningsfasen och konsekvenser under driften och underhållet. Konsekvenserna under anläggningsfasen omfattar bl.a. avverkning
av skog, grävarbeten samt anläggningen av rörledningen och kompressorstationen, buller och visuella
störningar. Arter och deras närvaro inom konsekvensområdet kommer att bedömas i MKB:n.
Konsekvenserna av rörledningen på land under driften och underhållet är små. Samhällena under själva rörledningen kommer för all framtid att förstöras.
Även konsekvenserna som uppkommer av materialen
som eventuellt upplöses från rörledningarna kommer
att bedömas.
98
I tillägg till ovannämnda konsekvenser, finns det i projektet en olycksrisk i anknytning till anläggnings- och
driftsfasen. Riskerna till följd av andra anläggningsarbeten och deras konsekvenser för den levande miljön
kommer t.ex. att utredas. Riskfaktorerna kommer att
bedömas med hjälp av matematisk modellering och
ändamålsenliga lindringsåtgärder kommer att föreslås.
8.5.2 Konsekvenser för skyddsområden
Konsekvenser som orsakats av projektet för skyddsområden i närheten av den planerade rörledningen
kommer att utredas i miljökonsekvensbedömningsförfarandet. Natura 2000 -områden och andra skyddsområden kommer att beaktas i bedömningen.
Vid bedömningen av konsekvenserna för de skyddade områdena, kommer de eventuella konsekvenserna för skyddsvärdena att bedömas. Betydelsen av de
bedömda konsekvenserna beror på vilken effekten är
på skyddsvärdena (t.ex. biotoper eller arter), som är
grunden till bildandet av skyddsområdet. Direkta och
indirekta konsekvenser kommer att beaktas. Även
konsekvenserna för samhällena som är betydande för
skyddandet av bioviversiteten bedöms. Betydelsen av
eventuella konsekvenser för habitat och arter som definierats som värdefulla i EU:s habitat och fågeldirektiv (SPA, SCI Natura områden) kommer att utredas.
Konsekvenserna kommer att kategoriseras och illustreras på kartor enligt deras betydelse.
8.5.3 Konsekvenser för landskapet och
kulturarvet
Kartdata, utförda undersökningar om landskapet och
kulturarvet samt övriga utförda planer inom området,
flygbilder och information i myndighetsregister (t.ex.
fornminnes- och kulturmiljöregister av Museiverket,
OIVA-miljöinformationssystemet samt Museiverkets
vrak­
regiser och Estlands nationella databasregister
för kulturmonument) används som bakgrundsinformation vid konsekvensbedömningen i anknytning till
landskapet och kulturarvet.
En analys om landskapet och kulturarvet utarbetas
för bedömningen. Denna används för identifieringen
av de mest känsliga områdena vad beträffar landskapet. Konsekvensområdet för det förändrade landskapet kommer att definieras och karaktären och betydelsen av denna förändring för de nuvarande värdena
för landskapet och kulturarvet kommer att specificeras. Fältbesök, kartor, historiskt material och diagonala fotografier används som hjälp vid bedömningen.
KONSEKVENSBEDÖMNING OCH BEDÖMNINGSMETODER
Platserna och värdena av kulturmiljön och fornminnena i närheten av projektområdet, som kulturhistoriskt är värdefulla, klarläggs i samarbete med musei­
myndigheterna. Konsekvenserna för dessa objekt till
följd av anläggningen av rörledningen på land kommer
att bedömas. Denna bedömning görs som en expertbedömning.
tressenter och andra parter om de sociala konsekvenserna. Statistiskt material, skriftliga källmaterial och
åsikter som erhållits under arbetet kommer att analyseras, liksom även observationerna som görs under
informationstillfällena för allmänheten. Feedback om
projektet i tidningar kommer också att vara en viktig
informationskälla.
De värdefulla objekten vad beträffar kulturhistorian,
så som platserna för gamla byggnader, byggnadskomplex, kulturmiljöer och fornminnen inkluderas i miljökonsekvensbeskrivningen och denna information
kommer att sammanställas i tematiska kartor.
Riskerna för tredje parter kommer att bedömas, t.ex.
för människor som finns i närheten av rörledningens
landföringsplats. I riskanalysen, kommer sannolikheten av incidenter eller skador på rörledningen och
konsekvenserna av dessa att bedömas. Skador på rörledningen kan orsakas till exempel av andra projekts
grävarbeten. I konsekvensbedömningen för skadorna
uppskattas mängden gas som läcker från den söndriga
röröeldningen samt spridningen i luften. Riskbedömningen för människor i närheten av landföringsplatserna kommer att baseras på tätheten av bosättning
vid landföringsplatsen samt på information om gasspridningen i luften.
8.5.4 Konsekvenser för grund- och ytvattnet,
mineralresurserna och klipporna
Konsekvenserna för grund- och ytvattnet på Pakrihalvön kommer att bedömas, liksom även för den
nordestniska kalkstensklippan.
Rörledningens grävningsarbeten för på land kan medföra konsekvenser för grund- och ytvattnet. Dessa
eventuella konsekvenser kommer att mätas och bedömas av vattenexperter.
8.5.5 Konsekvenser för lokalbefolkningen
och invånarna inom området
Projektet kan medföra direkta eller indirekta konsekvenser för människors levnadsförhållanden och säkerhet. Följande konsekvenser kommer att bedömas
i konsekvensbedömningen: konsekvenser för människors säkerhet och trivsel, möjligheterna för utomhusaktiviteter och miljöns rekreationsanvändning,
konsekvenser för hälsan och välbefinnandet samt hur
människor upplever att projektet påverkar deras liv.
Konsekvenser för bosättningar bedöms också.
Konsekvenser kan uppstå t.ex. till följd av buller och
trafikstörningar under anläggningen liksom även avverkningen av skog längs rörledningssträckningen på
land. Människors förväntningar om projektet och dess
konsekvenser kommer att bedömas med hjälp av åsikter som givits i utlåtandena och under deltagandet.
Bedömningen av hälsokonsekvenser kommer att beröras i samband med buller under anläggningen och
riskbedömningen.
Vid identifieringen och bedömningen av de sociala
konsekvenserna, kommer alla sociala grupper som påverkas, så som invånare och semesterbosättning inom
området, att identifieras. Erfarenhetsbaserad, subjektiva data analyser samt expertbedömning kombineras
vid bedömningen av de sociala konsekvenserna. Man
kommer att sträva till att få synpunkter av lokala in-
8.5.6 Konsekvenser för markanvändningen
och markanvändningsplanläggningen
Rörledningen kommer att ligga inom ett område där
generalplanen har fastställts för hela Ingå kommun.
Rörledningens konsekvenser kommer att bedömas
med hänseende på ändringsbehov av planen inom
havsområdet. Konsekvenserna kommer att bedömas
som ett expertarbete tillsammans med planläggarna i
Ingå. Platsen för rörledningen på land har inte markerats i generalplanen och detta bör beaktas vid konsekvensbedömningen.
8.5.7 Buller
Anläggningsaktiviteterna och driften av kompressorstationen kommer att resultera i atmosfäriskt buller.
De huvudsakliga aktiviteterna som kan orsaka buller
är följande:
• Gasturbiner: buller uppstår både vid in- och utmatningen av gas, bullernivån beror på trycket och
bullret från utmatningssystemet är egentligen något större än en den inkommande gasens;
• Kylnings- och ventilationssystemet: buller uppstår
av ventilationsbladens rotation och luftturbulensen som uppstår;
• Kompressorerna: bullernivån beror på kapaciteten,
kompressortyp och gas komprssionskapacitet
• Ventil reglage: bullret uppstår vid justeringen av
trycket, detta är inte en konstant bullerkälla.
Enligt bestämmelserna, har bosättningsområdena nära kompressorstationen fastställts till andra kategorin. Av denna orsak bör den andra kategorins gränser
99
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
för bullernivån tillämpas: den ekvivalenta nivån av buller från industriella företag inom nya planlagda områden är under dagtid 55 dBA och 40 dBA under nattetid.
Bullret får inte överstiga nivåerna som fastställts i bes­
tämmelserna för anläggningen eller driften av bullriga
verksamheter. Vid valet av platsen för kompressorstationen, bör den bästa möjliga tekniken (BAT; Best Available Technique) användas som grund för att garantera
minsta möjliga buller till följd av verksamheten.
Typiska maximala A-klassens bullernivåer (LwA - beskriver den maximala bullerutsläppet som utrustningen kan alstra) för utrustning som används vid kompressorstationen är följande:
• Utmatningssystem (utan ljuddämpare) - 125 till
135 dB;
• Utmatningssystem (med ljuddämpare) - 105 till
110 dB;
• Kompressorer - 100 till 110 dB;
• Kylsystem - 100 till 105 dB;
• Frigörningen av gas efter tryckregleringen - 125
till 135 dB.
Bullerkonsekvenserna kommer att modelleras matematiskt. Konsekvenserna för den levande miljön kommer att bedömas av expertis. I MKB:n kommer också
de kumulativa konsekvenserna av landsvägstrafiken
(Tallinn-Paldiski vägen) att beaktas.
8.6 Kumulativa konsekvenser
Kumulativa konsekvenser av åtminstone följande projekt måste tas i beaktas i bedömningen:
• Nord Streams naturgasrörledningar från Ryssland
till Tyskland korsar Balticconnector rörledningen i
Finska viken (befintlig)
• LNG terminalen i Ingå, till vilken rörledningen kommer att kopplas (planerad)
• Kompressorstationen i Estland (planerad)
• Rörledningen på land mellan Paldiski och Kiili (planerad)
• Övriga planerade och existerande aktiviteter som
kan medföra kumulativa konsekvenser med Balticconnector rörledningen.
8.7 Gränsöverskridande konsekvenser
MKB-beskrivningen kommer att omfatta ett skilt kapitel med gränsöverskridande konsekvenser (bl.a. för
fartygstrafiken). I det kapitlet kommer troliga gränsöverskridande konsekvenser, som kan sträcka sig till
Ryssland eller Östersjöländerna, att beskrivas. Information om projektet och initiativet om MKB-förfarandet kommer att sändas till Östersjöländerna.
100
8.8 Det föreslagna konsekvensområdet
som kommer att undersökas
Den planerade sträckningen för rörledningen till havs
går från Ingå till Paldiski. Projektet består också av en
mottagningsstation på båda sidorna och en kompressorstation i Ingå. Projektets konsekvenser kommer
främst att vara begränsade till anläggningsområdet
(Bild 8.4). Vissa konsekvenser kan sträcka sig längre bort, bl.a. under anläggningen. Därför kommer omfattningen av konsekvensområdet för de direkta konsekvenserna troligen att sträcka sig lite längre bort än
till den omedelbara närheten av rörledningarna.
Omfattningen och betydelsen av miljökonsekvenserna
varierar beroende på konsekvensens karaktär och miljöförhållandena. Direkta konsekvenser, så som eventuell utrotning av bottendjur, sträcker sig främst till
närheten av undervattensrörledningen. Eventuella direkta ingrepp på havsbottnen kommer att göras i en
korridor som är 15 meter bred på havsbottnen. Indirekta konsekvenser så som tillfällig grumlighet, sträcker sig längre beroende på bl.a. muddringsplatsen och
vattenströmmarna. Fasta partiklar avlagras snabbt
tillbaka på havsbottnen som sediment. Finkornigt eller upplöst material kan förbli i vattenmassan längre och spridas längre. Enligt en preliminär uppskattning, kommer ingrepp på havsbottnen att göras på en
sträcka på ca 20 km. Havsbottnen och miljön kommer
främst att undersökas inom en korridor som är 2 km
bred runt rörledningskorridoren.
Det uppskattade konsekvensområdet kommer att utvidgas vid kustområdet, grunda vattenområden och
vid känsliga områden, t.ex. vid bosättningar och Natura områden. Det uppskattade konsekvensområdet kommer att utvidgas och vid platser där t.ex.
ingreppen på havsbottnen kommer att orsaka omfattande konsekvenser. Härtill kommer nödvändiga
transportrutter som leder till anläggnings- och underhållsplatserna, samt omgivningen av dessa, att inkluderas i konsekvensområdet under bedömningen.
Det internationella miljökonsekvensbedömningsförfarandet (Esbokonventionen) kräver att konsekvenserna också undersöks på områden där konsekvenserna
sträcker sig till öppna havsområden och till grannländernas ekonomiska zoner. Finland och Estland har ett
bilateralt avtal (SopS 51/2002) om bedömandet av
miljökonsekvenser, i vilket principerna i Esbokonventionen har gjorts mer precisa. Finland måste säkerställa att Estland får all nödvändig information för miljökonsekvensbedömningen och vice versa.
KONSEKVENSBEDÖMNING OCH BEDÖMNINGSMETODER
Bild 8.4 Det föreslagna konsekvensområdet som kommer att undersökas
101
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
9 Tillstånd och beslut som behövs
Nedan (Tabell 9.1) finns en sammanfattning med samtycken och tillstånd som krävs i bägge länderna gällande
sträckningen, anläggningen, driften samt säkerheten angående kemikaliska ämnen och gas liksom även säkerheten för anordningarna i anknytning till lagringen och användningen av LNG i projektet.
Tabell 9.1. Tillstånd som behövs för sträckningen, överskidandet av gränser, rörläggningen, anläggningen,
driften och för en säker användning av Balticconnector rörledningen i Finland och Estland
Aktivitet
Tillstånd i Estland
Tillstånd i Finland
Konstruktion av rörledning och
funktionstester före användning
i territorialvatten och exklusiv
ekonomisk zon (EEZ)
Speciellt tillstånd för vattenanvändning från miljöministeriet enligt 8 §
avsnitt 2 och punkterna 1, 7, och 9
Vattentillstånd från Regionförvaltningsverket i Södra Finland, ESAVI
(byggnad och användning, vattenlagen (587/2011))
Miljöundersökningar angående
rörledningens sträckning
Medgivande från estniska regeringen,
tillstånd av utrikesministeriet för undersökningar i estniskt territorialvatten och EEZ 30.12.2013
Samtycke av stadsrådet via arbets- och näringsministeriet (EEZ
lagen)
Rörledningssträckningen i EEZ
(nyttjanderätt)
EEZ-medgivande från estniska regeringen via utrikesdepartementet (lag
om ekonomisk zon);
Byggnadstillstånd enligt 225 § vattenlagen (tillstånd att belasta estniskt
havsområde med en rörledning)
Statsrådets samtycke till utnyttjande av den ekonomiska zonen
via arbets- och näringsministeriet
(EEZ lagen)
Import och överföring av gas på
estniskt territorium
Verksamhetstillstånd och ”gasmarknadstillstånd” av Estlands konkurrensmyndighet (naturgaslagen § 27, 29
och 47)
-
Anläggning av gränsöverskridande rörledning för naturgasöverföring
Tillstånd från estniska regeringen (naturgaslagen § 181)
Projekttillstånd från arbets- och
näringsministeriet (naturgasmark­
nadslagen, ”gasmarknadstill­
stånd”)
Säkerhetskrav för gasformiga
bränslen på estniskt territorium
Skyddszon fastställt av Estlands regering och registrering av Estlands tekniska övervakningsmyndighet (lagen
om gasformiga bränslen § 10 avsnitt 3
och § 19 avsnitt 2)
–
Verksamhet som tjänsteleverantör
Tillstånd krävs från estniska konkurrensmyndigheten
–
Rörledningssektion landföringsplatsen till kompressorstationen
Tekniska krav för kommande faser
och andra relevanta tillstånd (t.ex. anläggningstillstånd osv.) från kommunen (kommunstyrelsen i Paldiski)
–
Säker byggnad av rörledningarna på finländskt territorium (på
land, till havs)
–
102
Anläggningstillstånd från Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) i
enlighet med kemikaliesäkerhetslagen och förordningen om säkerhet
vid hantering av naturgas
TILLSTÅND OCH BESLUT SOM BEHÖVS
Aktivitet
Tillstånd i Estland
Tillstånd i Finland
Lagring av naturgas på finländskt territorium (på land, till havs)
–
Anläggningstillstånd från Tukes i
enlighet med kemikaliesäkerhetslagen och förordningen om säkerhet
vid hantering av naturgas
Säker lagring av gas i vätskeform på finländskt territorium
–
Anläggningstillstånd från Tukes i
enlighet med kemikaliesäkerhetslagen och förordningen om säkerhet vid hantering av naturgas
Statliga tekniska inspektioner
Tekniska övervaknings-myndigheten i Privata certifierade organ (förordEstland (lagen om säkerhet vid hante- ningen om säkerhet vid hantering
ring av gasformiga bränslen)
av naturgas och lagen om tryckbärande anordningar)
9.1 Tillstånd och beslut som behövs i
Finland
Bedömningsförfarandet för miljökonsekvenserna kom­
mer att utföras före inledandet av tillståndsförfa­ran­
det. Anläggningen av naturgasrörledningen Baltic­
connector kräver följande tillstånd och beslut i Finland:
• Stadsrådets samtycke i enlighet med lagen om Finlands ekonomiska zon (1058/2004, 6 §), som söks
av Statsrådet. Ansökan bör inlämnas till arbetsoch näringsministeriet.
• Vattentillstånd i enlighet med vattenlagen för anläggningen och driften an anordningar i vatten och
kustområdena. Tillståndet ansöks av Regionförvaltningsverket i Södra Finland (ESAVI);
• Anläggnings- och driftstillstånd för rörledningarna i enlighet med statsrådets förordning om säkerhet vid hantering av naturgas (551/2009) och i enlighet med den så kallade kemikaliesäkerhetslagen
(390/2005, 37 – 40 och 53 §). Dessa ansökningar
riktas till Säkerhets- och kemikalieverket (TUKES);
• Det så kallade projekttillståndet för den gränsöverskridande högtrycksrörledningen i enlighet med
na­tur­gasmarknadslagen (508/2000). Denna ansökan riktas till arbets- och näringsministeriet;
• Tvångsinlösningstillstånd för högtrycksrörledningen i enlighet med lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter (603/77, ”inlösnings­
lagen”). Denna ansökan riktas till arbets- och
nä­rings­­ministeriets och beviljas av Finlands statsråd;
• Anläggningstillstånd för kompressorstationen i enlighet med markanvändnings- och byggnadslagen
(132/99) och motsvarande förordning (895/99).
Denna ansökning riktas till de lokala byggnadstillsynsmyndigheterna som även beviljar tillståndet.
9.1.1 Vattentillstånd för rörledningen
Ett vattentillstånd krävs även för anläggningen av undervattensrörledningen genom Finlands territorialvatten och ekonomiska zon (3 § i Vattenlagen).
Aktiviteterna (ammunitionsröjning, muddring, stenläggning, andra förarbeten, anläggning, rörläggning,
föranvändning, arbeten efter rörläggningen, driften
och underhåll) bör ingå i vattentillståndsansökan i enlighet med vattenlagen (587/2011), kapitel 1 § 4 och 5,
kapitel 2 § 12, kapitel 3 § 2, § 3 och § 16. Innehållet i
en ansökan regleras i kapitel 11 § 2 och § 3. Miljökonsekvensbeskrivningen samt utlåtandet som givits av
kontaktmyndigheten bör bifogas till tillståndsansökan.
Till en ansökan bör bifogas nödvändiga utredningar,
och ifall ansökan gäller ett tillstånd för ett projekt eller verksamhet även med en behövlig plan för aktiviteten och anläggningen samt med utredningar av konsekvenserna av en aktivitet (statsrådets förordning om
vattenhushållningsärenden, 1560/2011, § 1, 2, 11, 12, 15,
16, 20). Adekvata regelverk i miljöskyddslagen och naturvårdslagen (1096/96) kommer även att följas och
rättsverkan av planeringen (3 (6) i vattenlagen) att beaktas. Vatten- och havsvårdsförvaltningen i enlighet
med lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (1299/2004) kommer att beaktas i tillståndsprövningen (3 (6) i vattenlagen).
9.1.2 Stadsrådets samtycke för rörledningen
Genomförandet av projektet i Finlands ekonomiska zon (EEZ) kräver även ett samtycke av Finlands
stadsråd i enlighet med lagen om Finlands ekonomiska zon (1058/2004, den s.k. EEZ lagen), reglementet
för statsrådet (262/2003, § 4 (7)) samt UNCLOS (artikel 79 (2-4)).
103
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
I enlighet med 6 § i EEZ lagen, kan stadsrådet på basen av ansökan ge sitt samtycke för utförandet av sådana aktiviteter i den ekonomiska zonen, som har som
syfte att utnyttja zonen ekonomiskt (utnyttjanderätt).
Innehållet i ansökan fastställs i 2 § av statsrådets förordning om Finlands ekonomiska zon (1073/2004). På
basen UNCLOS avtolkning, rörläggningen är inte konstruktion enligt 7 § av EEZ lagen, och därför samtycke
behövs endast för ekonomiskt utnyttjande av zonen
enligt 6 §.
Trots det anspråk för innehållet i en ansökan är allmänna, kan en mer detaljerad ansökan förutsättas för
bedömning av förutsättningarna för samtycket. Bestämmelserna i naturvårdslagen (1096/96) kommer
också att följas. Information om konsekvenserna kommer i huvudsak att presenteras i MKB-beskrivningen som bifogas till ansökan. Dessa att beaktas innan
stadsrådet ger sitt samtycke. Ansökan inlämnas minst
sex månader före det uppskattade datumet för påbörjandet av aktiviteten till arbets- och näringsministeriet
som fungerar som den officiella föredragande myndigheten för beslutsprocessen i Finlands stadsråd.
9.1.3 Säkerhetstillstånd och standarder
I lagen om Finlands ekonomiska zon (1058/2004)
stipuleras de övriga förordningarna som bör til�lämpas inom Finlands ekonomiska zon (3 § - 5 §). Lagen om tryckbärande anordningar (869/99), naturgasförordningen (1058/93), kemikaliesäkerhetslagen
(390/2005) och förordningen om industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier (59/99, under upphävningsprocess) tillämpas inte inom Finlands
ekonomiska zon. Alla av dessa bör dock följas inom
Finland, d.v.s. inom Finlands territorialvatten och på
land.
I motsats till Seveso direktivet (96/82/EG, ändrad)
som inte tillämpas på transport av farliga substanser i
rörledningar, inklusive pumpstationer utanför anläggningar som omfattas av Seveso direktivet, bör kemikaliesäkerhetslagen (390/2005) tillämpas också på
transport av gas (t.ex. 37 § - 52 § och 100 § - 104 §). I
enlighet med 5 § i kemikaliesäkerhetslagen, bör dock
lagen om tryckbärande anordningar följas i anknytning till faror som uppstår vid tryckanordningar.
I enlighet med stadsrådets förordning om säkerhet vid
hantering av naturgas (551/2009), krävs ett anläggningstillstånd på landområden och i territorialvatten
i Finland (5 §) för rörledningar med över 0,5 bar och
med en diameter på mer än DN 25. Även ett driftstillstånd krävs före idrifttagandet av sådana anläggningar (7 §). För upplagring av naturgas tillämpas ett skilt
anläggningstillstånd i enlighet med 9 §. Ifall mängden
104
gas är minst 50 ton, följs även SEVESO bestämmelserna, i den mån de är användbara, genom den så kallade
kemikaliesäkerhetslagen (390/2005) samt förordning
855/2012.
Anläggningen och underhållet av en rörledning kan
endast utföras av en godkänd instans (kapitel 3). Förordningen 551/2009 innefattar regelverk och inspektioner för idrifttagningen och driften för den certifierade instansen som utför inspektioner (kapitel 4).
Instruktioner för driften finns i kapitel 6 och för förebyggande av explosioner i kapitel 7. Specifikationer
för tillståndsprocedurer och tekniska krav finns i bilagorna.
De strukturella kraven för rörledningen och anläggningen ingår i lagen om tryckbärande anordningar. Lagen om tryckbärande anordningar (869/99) bör inom
Finlands territorium tillämpas på gasrör, som klassificerats som tryckbärande anordningar. Varje instans
som på marknaden säljer tryckanordningar, måste
kunna intyga att anordningen och dess konstruktion
samt tillverkning är i enlighet med tekniska kraven i
6 §. Tryckanordningar som kan orsaka betydande fara
måste registreras och bör inspekteras med specifika
mellanrum (periodisk inspektion) och om nödvändigt
bör en modifierad inspektion göras för att säkerställa
att de vid korrekt användning inte orsakar fara för någons hälsa, säkerhet eller egendom. Enligt denna lag
behövs dock inget tillstånd.
Härtill bör ändamålsensliga ISO standarder och SFS
standarder följas. Lagstiftningen för kemikaliesäkerheten och standarderna ger referensinformation om
god anläggningspraxis, service, underhåll, utrustning,
drift, inspektioner, övervakningsförfaranden, avveckling etc. Slutligen bör kemikaliesäkerheten tas i beaktande regional-, general- och lokalplanläggningen som
görs i enlighet med markanvändnings- och byggnadslagen (132/99). Detta bör beaktas inom landområden
och havsområden, som bildar inre territorialvattnen.
9.1.4 Naturgasmarknaden
För anläggningen av den gränsöverskridande rörledningen för transport av naturgas krävs ett projekttillstånd i enlighet med § 5, kapitel 6 i naturgasmarknadslagen (508/2000). Rörledningens sträckning bestäms
inte i samband med detta tillstånd. En förutsättning
för beviljandet av ett tillstånd för gränsöverskridandet är att anläggningen är gynnsam för utvecklingen
av naturgasmarknaden. MKB-beskrivningen måste bifogas till ansökan före beslutsfattandet. Innehållet för
en ansökan beskrivs i 8 § av statsrådets förordning
om naturgasmarknaden (622/2000). Arbets- och näringsministeriet har rätt att besluta huruvida anlägg-
TILLSTÅND OCH BESLUT SOM BEHÖVS
ningen bör suspenderas eller om att användningen
bör förbjudas. Detta ifall anläggningsarbetena redan
har påbörjats utan projekttillstånd i enlighet med naturgasmarknadslagen.
en fast egendom eller en person med rätt att använda
fast egendom rätt att utnyttja jordmånen utan undersökningstillstånd, grävningstillstånd eller tillstånd för
geologiska undersökningar.
9.1.5 Markanskaffning och inlösning
9.2.1 Samtycket av Estlands statsråd och
behovet av miljötillstånd
Markanskaffning utförs huvudsakligen genom frivilliga överenskommelser. För landområdet behövs förhandsbesittningstagande och tvångsinlösningsrättig­
heter för högtrycks rörledningen i enlighet med lagen
om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter
(603/77, ”inlösningslagen”) och denna ansökan riktas
till och beviljas av Finlands Statsråd. Ansökan inlämnas till arbets- och näringsministeriet som fungerar
som den föredragande myndigheten. För anläggningen av lågtrycksrörledningen på land krävs ett tillstånd
i enlighet med markanvändnings- och byggnadslagen
(132/99, § 61). Denna ansökan riktas till de lokala byggnadstillsynsmyndigheterna i Ingå, Lojo och Sjundeå.
Tillstånden till havs kommer att ges i samband med
vattentillståndet. Det finns inga behov av separata inlösningsförfaranden i havsområdena.
9.1.6 Bygglov
Kompressorstationen, som kan klassificeras som en
byggnad, kräver bygglov i enlighet med markanvändnings- och byggnadslagen (§ 125). Ett åtgärdstillstånd
krävs för installering eller placering av en struktur eller anläggning som inte klassificeras som en byggnad
(§ 126, mer detaljerat i § 62 i markanvändnings- och
byggnadsförordning (895/99)). Båda tillstånden beviljas av den lokala byggnadstillsynsmyndigheten.
9.2 Tillstånd och beslut som behövs i
Estland
I Estland krävs följande åtminstone följande tillstånd
för genomförandet av projektet:
• Tillstånd för specialanvändning av vatten i enlighet
med vattenlagen. Ansökan riktas till Estlands miljöministerium.
• Samtycke av Estlands stadsråd. Ansökan riktas till
Estlands utrikesministerium (Välisministeerium)
• Miljötillstånd av Estlands statsråd för belastning
av det allmänna havsområdet i enlighet med §225
i vattenlagen
• Säkerhetsinspektioner av bränsle i gasform (Estlands myndighet för teknisk övervakning)
Jordskorpan (jordmånen) bör hanteras i enlighet med
§ 59 i jordmånslagen (Maapõueseadus) som behandlar användningen av jordmån då det inte gäller utvinning av mineraltillgångar. Enligt § 59, har ägaren av
I enlighet med 7 § i lagen som berör Estlands havsområdens gränser (Merealapiiride seadus) samt 1 och
3 § i Estlands ekonomiska zon lag (Majandusvööndi seadus), är den ekonomiska zonen det havsområde utanför eller bredvid territorialvattnet, vars gränser har
fastställts tillsammans med grannstaterna och inom
vilken staten utövar sina suveräna rättigheter och lagstiftning i enlighet med allmänt erkända internationella marina lagar och avtalsvillkor. I bilaga 3 angående
den marina gränslagen finns koordinaterna för gränsen av den ekonomiska zonen.
Undersökningsarbeten i Estlands ekonomiska zon
stad­
gas i 7 - 10 §, anläggning, användning och bortmontering av strukturer och utrustning i 11 § och skyddandet av den marina miljön i 12 och 13 §. I lagen omnämns inte vem som handlägger tillståndsbeslutet och
till vilken myndighet en ansökan skall skickas. En ansökan kan dock skickas till utrikesministeriet (Välisministeerium) och Regereingen besluter och beviljar samtycket.
Utvecklaren behöver tillstånd av staten för belastningen av allmänt vatten med en anläggning (rörledning,
havsvindpark, artificiella öar, etc.). Enligt vattenlagen
§ 225, kallas detta tillstånd miljötillstånd (Hoonestusluba) och dess längsta varaktighet är 50 år.
Denna miljötillståndsansökan bör innefatta information om följande parametrar för aktiviteten:
• Användningssyfte för anläggningen och beskrivning av driften;
• De yttre dimensionerna av anläggningen, typ av
fundament och övriga väsentliga tekniska data;
• Koordinater för det planerade belastade området
av det allmänna vattenområdet samt det planerade områdets yta i kvadratmetrar;
• Beskrivning av undersökningarna som görs före
miljötillståndet beviljas;
• Den ansökta varaktigheten för miljötillståndet.
MKB-förfarandet inleds efter att ansökan för miljötillståndet har inlämnats till finans- och kommunikationsministeriet. Utgående från miljötillståndsförfarandet
bestämmer regeringen om de beviljar tillstånd för projektet och påbörjar därmed MKB-förfarandet (vattenlagen § 227). Efter att MKB-förfarandet har avslutats,
105
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
fortsätter miljötillståndsförfarandet och regeringen
gör ett beslut utgående från tillståndsansökan.
9.2.2 Tillstånd för specialanvändning av
vattnet för rörledningen
Ett integrerat miljötillstånd för undersökningarna eller för anläggningen av rörledningen krävs inte i enlighet med lagen för förhindrande av miljöförstörning
(Tööstusheite seadus, godkänd den 24.4.2013, i laga­
kraft den 1.6.2013) och därmed är verksamheterna
inte listade i kategorier av aktiviteter i 19 §. Anläggningsarbetena bör beviljas tillstånd för specialanvändningen av vattnet. Avsikten med Estlands vattenlag är
att garantera renheten i insjöar och gränsöverskridande vattendrag samt en ekologisk balans i vattendragen
och i den utsträckning som skyddandet av vatten beträffar. Bestämmelserna i vattenlagen gäller även den
ekonomiska zonen (1 §).
Bestämmelserna gällande öppet förfarande gäller förfarandet av en ansökan om tillstånd för specialanvändning av vatten, med beaktande av de specificeringar som finns i vattenlagen. I enlighet med 6 (3) §
av vattenlagen, är en specialanvändning av vatten en
användning då teknisk utrustning, anläggningar eller substanser kunde påverka vattendragens tillstånd,
i enlighet med 8 § i vattenlagen. Enligt 8 § (2) är ett
tillstånd för specialanvändning nödvändigt, om mer
än 30 kubikmeter vatten per dag (24 h) tas från ett
vattendrag (punkt 1); om ett vattendrag muddras eller jordmassor utplaceras på bottnen av vattendraget
(punkt 7); om de fysiska eller kemiska eller biologiska förhållandena förändras till följd av vattenanvändningen (punkt 9).
Ett tillstånd för specialanvändning av vatten bör förkastas, om specialanvändningen av vattnet direkt riskerar människors hälsa eller miljön, om tillståndet av
ett vattenområde försämras till en nivå som gör dem
oanvändbara, om de ansökta aktiviteterna inte är i enlighet med lagstiftningen, eller om tillståndsansökan
innehållerfelaktig information. Tillståndet kan även
ändras eller upphävas. Miljöministeriets förordning
(26.3.2002 nummer 18) fastställer förfarandet för
ändringen eller upphävningen av tillstånd för specialanvändning av vatten eller tillfälliga tillstånd för specialanvändning av vatten, listan med dokument som
behövs för ansökan och utseendet av tillstånden.
9.2.3 Naturgaslagen
Naturgaslagen reglerar importen, leveranserna, distributionen och försäljningen av gas. Det innehåller
bestämmelserna för leveranssäkerheten för gassystemet, dock inte de tekniska säkerhetsstandarderna.
Estlands konkurrensmyndighet som lyder under finans- och kommunikationsministeriet är den ansvariga myndigheten för bränsle och energi frågorna.
Enligt § 181 är det Estlands statsråd som beviljar tillstånd för gränsöverskridande gasrörledningar. I ansökan bör följande information finnas:
• namn och adress på den som ansöker;
• information om rörledningens plats;
• teknisk information om rörledningen (tryck, kapacitet, diameter, längd etc.);
• planerad anläggningstid;
• uppskattning om anläggningskostnaderna;
• motivering för behovet rörledningen;
• resultaten av miljökonsekvensbedömningen.
Enligt punkt 1 och 9 behövs ett tillstånd för specialanvändning av vattnet till följd av aktiviteterna före idrifttagandet (ett syreförbrukande ämne tillsätts i vattnet varpå det används för provtryckning), punkt 7
anknyter till anläggningsarbetena och ingreppen på
havsbottnen. Rätten till specialanvändning av vatten
är giltigt så länge som miljötillståndet är giltigt (vattenlagen § 9 (1), punkt 5).
Estlands konkurrensmyndighet beviljar i enlighet med
§ 27 tillstånd för drift för följande områden:
• gasimport;
• gasförsäljning;
• upprätthållandet av ett gasleveranssystem;
• upprätthållandet av ett gasdistributionssystem.
Miljöministeriet beviljar tillstånden för specialanvändning av vatten i havsområden (9 §). I enlighet med 9
(7) § i vattenlagen, bör ansökanden inlämna en skriftlig ansökan till beviljaren av tillståndet för specialanvändningen av vatten och handläggaren skall sedan
besluta att inleda eller att avfärda påbörjandet av
MKB-förfarandet på basen av ansökan. I enlighet med
23 (6) § i vattenlagen, har miljöministeriet som grans­
kare av MKB-förfarandet rätten att fastställa miljökrav
i syfte att undvika förorenandet av vatten.
9.2.4 Säkerheten för gasformiga bränslen
106
Kapitel 4 i lagen beskriver grunderna för driften.
Lagen om säkerheten för gasformiga bränslen til�lämpas för gasformiga [bränsle] anläggningar, vilka
är fasta driftsmonteringar av rörledningar för gasformiga bränslen, behållare och byggnader i anknytning till dessa. Gasarbeten innefattar reparationer och
underhåll av gasutrustning, gasmonteringar och -anläggningar, upplagring av gasformiga bränslen, an-
TILLSTÅND OCH BESLUT SOM BEHÖVS
läggningen eller avvecklingen gasutrustningar och
-anläggningar samt påfyllnaden av flytande gas i behållare.
Kraven för gasutrustningar och -anläggningar samt
för villkoren av information och i bilagorna för deras
överensstämmelsemärke och förfarandet vid bedömningen och intygandet för överensstämmelsen för gasutrustning och -anläggningar fastställs av finans- och
kommunikationsministeriet. En ackrediterad och utsedd instans (AB) utför det kravenliga bedömningsförfarandet.
Bestämmelserna i produktgodkännande lagen tillämpas vid förfarandet som föreskrivs i lagen om säkerheten för gasformiga bränslen om överensstämmelsebedömning och intygandet för gasutrustningar och
-anläggningar med de specieringar som uppkommer i
lagen om säkerheten för gasformiga bränslen. En gasanläggning med ett driftstryck på över 16 bar tillhör
kategori D.
Statsrådets förordning (02.07.2002 nummer 212) “The
gas installation protection zone and category D gas installation maintenance zone range” fastställer skyddszonen för D kategoriens gasanläggningar som är 10 m
på land. Om D kategoriens gasanläggning ligger under
vattnet, bör skyddszonen vara 20 m. Underhållszonen
för anläggningar av kategori D är 6 m.
9.2.5 Bygglov för den havsbaserade
rörledningen
Planeringsspecificeringarna för byggnadsprojekt i allmänna vatten som inte har en fast förbindelse till land
(avalikku veekogusse kaldaga püsivalt ühendamata
ehitis), bereds och utfärdas av Estlands myndighet för
teknisk övervakning (TSA). Planeringsspecificeringarna beviljas till den person som innehar miljötillståndet (hoonestusluba) så som definieras i sektion 225(1)
i vattenlagen.
Ett bygglov för projekt i allmänna vatten som inte
har en fast förbindelse till land, beviljas, och vid behov upphävs, av TSA. Bygglovet beviljas till den person
som innehar miljötillståndet (hoonestusluba) så som
definieras i sektion 225(1) i vattenlagen.
9.2.6 Markinköp och inlösning
Markanskaffning utförs huvudsakligen genom frivilliga överenskommelser. Dessutom finns det lagstiftning
som bör följas vid tvångsinlösning av mark inom Estlands territorium. Inlösningsrätt måste beviljas i enlighet med lagen om inlösning av fast egendom.
Övervakningen av gasanläggningar görs av en kompetent person som kan organisera och säkerställa att
anläggningen och den ihopkopplade gasutrustningen
används i enlighet med lagen om säkerheten för gasformiga bränslen. Bestämmelserna för anläggningen
av gasinstallationer och gasarbeten finns i kapitel 5 i
lagen om säkerheten för gasformiga bränslen. I kapitel 5 finns även tekniska inspektionerna som utförs av
ett statligt ägt bolag som utför tekniska inspektioner.
Den statliga övervakningen om implementeringen av
bestämmelserna i lagen om säkerheten för gasformiga bränslen ansvaras av Estlands myndighet för teknisk övervakning (ETSA). ETSA lyder under finans- och
kommunikationsministeriet.
AS Eesti gas bolaget är systemoperatör och nätverksoperatör som driver ett distributionssystem och som
äger mätanordningarna vid Estlands gräns. Bolaget är
ansvarigt för att säkerställa distributionssäkerheten i
gassystemet, att planera och övervaka distributionen
av gas samt att säkerställa att gassystemets samarbete med grannländerna löper bra med beaktande av de
tekniska begränsningarna för sådana system.
107
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
10 Osäkerhetsfaktorer
Osäkerhetsfaktorerna är en del av miljökonsekvensbedömningen och kommer att beaktas i bedömningsarbetet. Alla faktorer i anknytning till bedömningen är
inte kända i en tillräcklig utsträckning. Detta medför
osäkerheter vid bedömningen av konsekvenser. Härtill är inte alla konsekvenser mätbara eller entydiga,
vilket orsakar ökad osäkerhet i bedömningen. I tillägg
till kvantitativa bedömningstekniker, behövs expertutlåtanden.
Osäkerhetsfaktorer innefattar till exempel:
• tidsschema för projektet, detta schema har inte
fastställts än;
• vissa fysiska förhållanden (t.ex. salthalt) i Finska viken varierar med tiden och konsekvenserna från
aktiviteterna, så som muddring, varierar beroende på förhållandena vid den tidpunkt som aktiviteten sker;
• underöknings- och modelleringstekniker. Även om
den bästa tillgängliga tekniken används i bedömningen, kan dessa ha utvecklats efter bedömnin­
gen;
• den tekniska planeringen för projektet kan under
bedömningen redan vara i sitt slutskede.
Osäkerhetsfaktorerna kommer att beskrivas och presenteras mer detaljerat i bedömningsbeskrivningen.
En ’säkerhets princip’ kommer att tillämpas genom hela bedömningen, vilket betyder att riskbedömningarna
baserar sig på värsta tänkbara scenariot.
108
JÄMFÖRELSE AV ALTENATIV
11 Jämförelse av alternativ
I miljökonsekvensbedömningsbeskrivningen, bör den
projektansvarige föra fram beskrivningen av lämpliga
alternativ samt även alternativet för inget genomfö­
rande, även kallat noll alternativ. Till följd av projektets
natur kan det delas in i följande delar:
• Balticconnector undervattensrörledningen från Ingå till Paldiski;
• Mottagningsstationer (både i Finland och i Estland);
• Rörledningar på land i Finland till kompressorstationen i Ingå och från landföringsplatsen i Estland
till mottagningsstationen i Kersalu i Paldiski;
• Kompressorstation i Ingå.
Vid undersökningen av alternativen, är det en vanlig
praxis att betrakta miljö, socioekonomiska och tekniska kriterier:
• miljökriterierna strävar efter att minska miljökonsekvenserna av det föreslagna projektet med hänseende på placeringen och undvikandet av känsliga eller skyddade områden.
• de socioekonomiska kriterierna strävar efter att
minska eventuella negativa konsekvenser av det
planerade projektet för marina aktiviteter i Finska
viken (kommersiella-, militära- eller rekreationsmässiga konsekvenser) för den del av rörledningen som löper till havs.
• de tekniska kriterierna strävar efter att identifiera optimala lösningar för det föreslagna projektet
och kan omfatta anläggningstekniker för rörledningen, sådan planering av rörledningen som säkerställer rörledingens integritet, avtestning och
kontroll etc.
Bedömningen av alternativ i enlighet med ovannämnda kriterier indikerar projektet och dess alternativ.
basen av betydelen av konsekvensen. Betydelsen för
konsekvenserna i de olika alternativen jämförs t.ex. på
basen av deras beståendehet, omfattning och allokation.
Jämförelsen utförs med hjälp an en analytisk metod
så att varje alternativ granskas från olika konsekvensers perspektiv. Efter detta granskas alternativen på
ett integrerat sätt så att ett jämförelsekriterium är
uppnåendet av mål för olika alternativ. Jämförelsen
av alternativ presenteras som en illustrativ sammanfattningstabell i bedömningsbeskrivningen. På basen
av betydelsen av konsekvenserna, uppskattas genomförbarheten av de olika alternativen.
Följande faktorer kommer att beaktas vid bedömningen av konsekvensens betydelse:
• direkta och indirekta konsekvenser
• konsekvensernas områdesmässiga omfattning
• konsekvensobjektet och objektets känslighet för
förändringar
• konsekvensens reversibilitet och beståendehet
• konsekvensens varaktighet och förändringens omfattning
• rädslor, inställningar och osäkerheter
• konsekvensernas betydelse ur olika perspektiv (invånare, näringslivet, miljöskyddet,)
• sannolikheten för konsekvenser.
Enligt den estniska MKB-lagstiftningen, bör välkända
metoder användas vid utarbetandet av en MKB-rapport. Metoderna för jämförelsen av alternativ (t.ex.
AHP metoden, Saaty 1980, http://123ahp.com/Default.
aspx) fastställs av MKB konsulten som utarbetar rapporten, med beaktande av de nationella kraven.
Alternativ 0, d.v.s. inget genomförande av projektet, är
grunden för jämförelsen av alternativen. Alla alternativ granskas i förhållande till alternativ 0. Lindringsåtgärderna av negativa konsekvenser beaktas i jämförelsen.
I miljökonsekvensbedömningen, jämförs alternativen i
förhållande till deras inbördes egenskaper och de betydande konsekvenserna. Positiva och negativa faktorer, eventuella risker, osäkerheter och betydande
konskevenser för de olika alternativen presenteras i
jämförelsen. Konsekvenserna klassificeras enligt betydelsen av konsekvensen, och alternativen jämförs på
109
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
12 Förebyggande och lindrinsåtgärder
Förebyggandet och lindrandet av negativa konsekvenser är en viktig del av planeringen. Preliminära åtgärder, med vilka de uppskattade negativa konsekvenserna kan undvikas eller begränsas, kommer
att fastställas i samband med miljökonsekvensbedömningen.
En av de mest betydande lindringsåtgärderna är optimering av rörledningssträckningen. Undervattensrörledningen behöver ett jämt underlag som bevarar
dess integritet. En oregelbunden sträckning medför
spänningar för rörledningen som i sin tur kan skada
rörledningsstrukturen. Undvikandet av fria spann är
också nödvändigt, eftersom de kan orsaka risker vid
ankring eller för bottentrålande fartyg. Dessa risker
och miljökonsekvenserna till följd av bearbetningen av
havsbottnen kan lindras genom bottenundersökningar
och sträckningsoptimeringar. Den bästa sträckningen
som kräver minst bearbetning, med andra ord undvikande av branter och fördjupningar, kommer att identifieras med hjälp av avancerade marina undersökningsmetoder.
Vid optimeringen av sträckningen bör eventuella objekt längs rörledningssträckningen, som t.ex. ammunition, problemavfall, vrak och annan befintlig infrastruktur, lokaliseras. En sammanstötning med dessa
undviks så långt det går. Vid behov kommer ammunition som kan medföra risk för rörledningsstrukturen,
eller för arbetarna och deras utrustning under rörledningens anläggningsfas, att röjas.
För att undvika eller lindra de negativa miljökonsekvenserna, kommer den bästa och mest miljövänliga
och tillgängliga metoderna att väljas under projektets
alla faser. De mest miljövänliga materialen kommer att
användas vid beläggningen av rörledningen.
Anläggningstiden kommer att minimeras vid känsliga
områden. Även valet av tidpunkt är en viktig lindringsåtgärd, t.ex. bör störade aktiviteter undvikas nära fåglars häckningsområden under häckningstiden.
En noggrann planering samt en god kommunikation
och informering under programmeringen och anläggningen, lämpliga säkerhetszoner och risksäkerhetsåtgärder är också viktiga för lindrandet av negativa
110
konsekvenser. Under driftsfasen är övervakningen av
rörledningens strukturer och dess funktioner också
viktigt för undvikandet av oväntade incidenter.
Eventuella konsekvenserna som bedöms, som presenteras i MKB-beskrivningen, kommer att fungera som
grund för planeringen av lämpliga lindringsåtgärder.
ÖVERVAKNINGSPROGRAMMET
13 Övervakningsprogrammet
Under bedömningsarbetet kommer det att utredas
ifall projektet kommer att orsaka negativa konsekvenser beroende på att bedömningen innehåller osäkerhetsfaktorer. Områden och platser kan föreslås för
övervakning, ifall varaktigheten av konsekvenserna
är långa eller periodiska eller om konsekvensmekanismen eller omfattningen är okänd. Ett förslag till ett
eventuellt övervakningsprogram kommer att presenteras i bedömningsbeskrivningen.
Det primära syftet med övervakningsprogrammet är
att verifiera bedömningsresultaten och att avslöja
eventuella osäkerheter i dem. Härtill säkerställs att de
planerade lindringsåtgärderna fungerar som planerat.
Behovet av och tidpunkten för det föreslagna övervakningsprogrammet kommer att baseras på resultat och
trovärdigheten av konsekvensbedömningen samt karaktären av konsekvensobjektet.
Syftet med övervakningen
Verifiering och förverkligandet av de bedömda konsekvenserna
Påvisar huruvida konsekvensen uppstår som förutspåtts i konsekvensbedömningen. Övervakningen av
vattenkvaliteten t.ex. visar eventuella förändringar i
grumligheten i det bottennära vattnet nära stenläggningsplatser.
Tidpunkten för övervakningen
Före anläggningen
Syftet med övervakningen före anläggningen är att få
nuläges-/utgångslägesinformation för de konsekvenser som uppstår under anläggningen och driften, t.ex.
övervakningen av den bentiska faunan längs den föreslagna rörledningssträckningen.
Under anläggningen
Övervakning under anläggningen fokuserar på verifierandet av de bedömda konsekvenserna och på identifieringen av oförutsedda konsekvenser som uppstår
under anläggningsarbetet. Ifall oförutsedda konsekvenser uppstår, är det möjligt att minska dessa konsekvenser genom implementering av lindringsåtgärder. Eventuella konsekvenser för grumligheten och
frigöringen av föroreningar kommer t.ex. att mätas
och jämföras med resultaten i konsekvensbedömningen. Om frigöringen av föroreningar är större än förväntat, kan tilläggslindringsåtgärder komma på fråga.
Under driften (efter anläggningsperioden)
Övervakning under driften fokuserar på återhämtningen av konsekvenserna (återställandet av konsekvensobjektet) till det tillstånd som rådde före konsekvensen. Härtill verifierar denna övervakning de bedömda
konsekvenserna under driften, t.ex. ifall rörledningen
fungerar som ett växtunderlag för hårdbottenfaunan.
Lindringsåtgärdernas inverkan
Påvisar inverkningsgraden av de implementerade lindringsåtgärderna. Härtill indikerar / säkerställer övervakningen att de planerade lindringsåtgärderna verkligen har implementerats och deras inverkan. Det
förväntas t.ex. att den valda stenläggningsmetoden
kommer att resultera i betydligt mindre grumlighet i
det bottennära vattnet i jämförelse till en muddring.
Identifiering av konsekvenser från oplanerade händelser
Ifall en konsekvens oförutsett inträffar, kommer den
eventuellt att identifieras av övervakningen. Övervakningen av sedimentsuspensionen kommer t.ex. att indikera ifall sedimentspridningen är större än vad som
bedömts eller modellerats.
Övervakningen av miljökonsekvenser föreslår man att
göra före, under och efter anläggningsperioden.
111
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
14 Litteratusförteckning
Allseas.com (2013). <www.allseas.com/uk/33/company/activities/pipeline-installation.html>
Kuva poimittu 31.5.2013.
Finnish Institute of Marine Research (2008). <www.
ympa­risto.fi/download.asp?contentid=83549&lan=fi> 16.6.2010.
Arvokkaat maisema-alueet, Maisema-aluetyöryhmän mie­tintö, Osa 2. (1993). 203 p. Ympäristöministeriö [Minist­ry of the Environment], Ympäristönsuojeluosasto, Helsinki.
Gasum website (2013). <www.gasum.fi>
Bartnicki et.al. (2009). Atmospheric supply of nitrogen, lead, cadmium, mercury and dioxins/furans to
the Baltic Sea in 2007. EMEP Centres Joint Report for
HELCOM EMEP/MSC-W TECHNICAL REPORT 2/2009.
Bird Life Suomi. IBA-areas GIS data. www.birdlife.fi/
suojelu/paikat/iba/iba-suomen-tarkeat-lintu­alueet.
shtml
Estonian Environmental Research Centre website:
www.klab.ee/seire/airviro/paldiski.html
Eesti Looduse Infosüsteem (EELIS); <http://loodus.
kesk­konnainfo.ee/webeelis/infoleht.aspx?type=artikkel&id=-164545161>
Estonian national heritage boards database (2013).
<http://register.muinas.ee/> (16.05.2013).
EIA programme, OÜ Hendrikson&Ko (2013). Taimo IB
OÜ work number 007EP “Paldiski LNG terminal. Port
facilities. Pre-design”.
European Commission (2007). Interpretation Manual of European Union Habitats, EUR 25. 142 p. <http://
ec.europa.eu/environment/nature/legislation/habitatsdirective/docs/2007_07_im.pdf>
FCG Planeko Oy (2008). Joddbölen asemakaava­
muu­tok­sen luontoselvitys.
Finnish Environmental Administration (2013).
<http://www.itameriportaali.fi/fi/ajankohtaista/itameri-tiedotteet/2012/fi_FI/Itamerentila/>. 24.4.2013.
Finnish Environment Institute, SYKE Marine Research Centre (2012). Monitoring of the HELCOM benthos
stations in the Gulf of Finland. Final results of Macrozoobenthic Analyses of the 4th Monitoring Campaign.
Fourth Zoobenthic Data Report 9 December 2012,
G-PE-EMS-MON-193-SYKEHEL7-A. Ref. Ramboll 2013b
112
Gasum Oy (2013). Finngulf LNG. LNG-terminaalin ra­
kentaminen Suomeen. Ympäristövaikutusten arvioin­
tiselostus. Pöyry. Huhtikuu 2013.
GeographBot (2010). Wikimedia Commons, File:
Black_guillemots,_ Bangor_harbour_(2)_-_geograph.
org.uk_-_207287.jpg, 16.6.2010 and Malene, 2006.
Wikimedia Commons, File:Havterne.jpg. Kuva poimittu 17.6.2010.
Geological Survey of Finland. Maaperä 1:20 000
digitaa­linen kartoitusaineisto.
Gs-press.com (2013). http://gs-press.com.au/images/
news_articles/Bredero_Shaw_concrete_weight_coa­
ted_pipe_79.jpg Kuva poimittu 31.5.2013.
Harju maakonnaplaneeringu teemaplaneering
”Asustust ja maakasutust suunavad keskkonnatin­
gimused” (2003). <http://harju.maavalitsus.ee/et/
roheline-vorgustik>
HELCOM (2002). Baltic Sea Environmental Procee­
dings no. 82B. Environment of the Baltic Sea Area
1994 – 1998. Helsinki Commission. Baltic Marine Environment Protection Commis­sion.
HELCOM (2010). Ecosystem Health of the Baltic Sea.
HELCOM Initial Holistic Assessment. Baltic Sea Environment, Proceedings No. 122.
HELCOM (2010). Maritime Activities in the Baltic Sea
– An integrated thematic assessment on maritime activities and response to pollution at sea in the Baltic
Sea Region. Balt. Sea Environ. Proc. No. 123.
Helsinki Commission (2006). Baltic Marine Environment Protection Commission. <www.helcom.fi/environment2/nature/en_GB/nature/>
Helsinki Commission (2010). Baltic Marine Environment Protection Commission. 17.6.2010. <www.helcom.fi/environment2/nature/en_GB/facts/>
LITTERATURFÖRTEKNING
Ichthysproject.com (2013). <www.ichthysproject.com/
environment/dredging-progress/dredging-vessels/
backhoe-dredger>. Kuva poi­mittu 31.5.2013.
Jalkanen,J-P., Johansson, L., Stipa,T. 2012, Emissions from Baltic Sea shipping in 2011. HELCOM Baltic Sea Environment Fact Sheet(s) 2012. Online.
27.8.2013, <http://www.helcom.fi/environment2/ifs/
en_GB/cover/>.
Kalatalouden keskusliitto [Central Association of
the Finnish Industry] (2006). <www.ahven.net>
Keskkonnaministeerium 2005. Natura 2000 alasid oluliselt mõjutavate kavade ja projektide hindamine. Loodusdirektiivi 92/43/EMÜ artikli 6 lõigete 3 ja
4 tõlgendamise metoodilised juhised Euroopa Komisjon (2001).
Keskkonnamõju hindamine (2007). Juhised menetluse läbiviimiseks tegevusloa tasandil. Koostaja K. Peterson. Keskkonnaministeerium.
Keskkonnaregister (2013). <http://register.keskkonnainfo.ee>
Kirkkonummi (2006). <www.kirkkonummi.fi/> Kujansuu Raimo, Uusinoka Raimo, Herola Erkki ja
Sten Carl-Göran (1993). Tammisaaren kartta-alueen maa­­pe­rä. Suomen geologinen kartta 1:100 000.
Maaperä­karttojen selitykset, lehti 2014. Geologian
tutkimus­keskus. Espoo.
Kuus, A., Kalamees, A. (eds.) 2003. Important Bird
Areas of European Union importance in Estonia. Eesti Ornitoloogiaühing, Tartu. <www.eoy.ee/linnualad/
iba2003.pdf> visited 12.04.2013.
Laine, K. (2011). Inkoon sisäsaariston kulttuurimaiseman ominaispiirteet, uhat ja mahdollisuudet. Inkoon
strategisen yleiskaavan selvityksiä.
Luode Consulting Oy (2013). Water quality and current monitoring during Nord Stream operations in the
Gulf of Finland, November 2009 – December 2012.
Antti Lindfors, Luode Consulting Oy, 28.1.2013, G-PEEMS-MON-175-LUODEL12B-A. Ref. Ramboll 2013b
Maanmittauslaitoksen Maastotietokannan 04/2013
aineisto.
Maa-ameti kaardirakendus. <http://xgis.maaamet.ee/
xGIS/XGis> (maainfo teenus, kultuurimälestised, looduskaitse ja Natura 2000, pärandkultuur, kitsenduste
kaart, maanteeamet).
Marcusroos (2007). Wikimedia Commons, File:
Icebrea­ker_Fennica.jpg. Kuva poimittu 16.6.2010.
Marin Mätteknik AB (2006). Marine survey report,
Balticconnector Marine Survey 2006. Orderer: Gasum.
Merenkulkulaitos [Sea Transportation Institute]. Satamien ulkomaan alusliikenne alustyypeittäin vuonna 2003 -tilasto [Foreign vessel Traffic in Harbours by
Basic Types, Statistics, 2003].
Merentutkimuslaitos (2006). Itämeriportaali [Baltic
Sea Portal]. <www.fimr.fi/fi/itamerikanta.html>
Metsähallitus [Forest Administration] (2006).
Metsähalli­tuksen verkkopalvelut [Network Services of
the Forest Administration], <http://www.luontoon.fi>
sekä <www.metsa.fi>
Museoviraston paikkatietoaineisto 3/2013.
Myrberg, K., Leppäranta, M. & Kuosa, H. (2006). Itämeren fysiikka, tila ja tulevaisuus. Helsinki 2006.
Natura 2000 Viewer. <http://natura2000.eea.europa.eu/#>
Nironen, M. (2008). Information about investigations
on natural squirrels and Russian flying squirrels made
by Enviro Oy. Oral information.
Nord Stream AG (2007). Offshore Pipeline through
the Baltic Sea, Ship traffic crossing the pipeline Ship
traffic.
Nord Stream AG (2009). Kartasto, Itämeren poikki
kul­ke­va maakaasuputkilinja, Ympäristövaikutusten arviointi Suomen talousvyöhykkeellä 2009.
OIVA Ympäristö- ja paikkatietopalvelu ammattilai­
sille. <http://wwwd3.ymparisto.fi/d3/aineistolataus.
htm>
Paal, J. (2004) Loodusdirektiivi elupaigatüüpide
käsiraa­mat. Eesti Keskkonnaministeerium, Digimap
OÜ, lk 285.
Pakri Island website (2010). 2.6.2010. <http://www.
pakri­saared.ee/v2/index.php?89>
Paldiski municipality website (2013a). 8.6.2010.
<www.paldiski.ee/index.php?id=12762>
Paldiski municipality website (2013b). 14.5.2013
www.paldiski.ee/index.php?id=15642
113
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
Paldiski municipality website (2013c). 14.5.2013
<www.paldiski.ee/failed/arengukava.pdf>
Paldiski gaasiterminali piirkonnas elavad haruldased liigid. 17.6.2010. <http://uudised.err.ee/index.
php?06206158>
Peterson, K. (koost.) (2006). Juhised loodusdirektiivi
artikli 6 lõigete 3 ja 4 rakendamiseks Eestis. Säästva
Eesti Instituut, 2005, 61 lk; SEI kodulehekülg. <http://
www.seit.ee/failid/36.pdf>
Saaty (1980). A method for comparing alternatives
(called AHP method, AHP = Analytic Hierarchy Process) used in decision making, http://123ahp.com/Default.aspx
Saipem (2013). <http://www.saipem.com/site/article.
jsp?idArticle=5401&instance=2&node=2012&channel
=2&ext=template/37DueColonne&int=article/1DefaultArticolo>. Kuva poimittu 31.5.2013.
SEA report of Paldiski LNG terminal thematic plan.
OÜ E-Konsult, 2012
Population Register Centre. 31.12.2011.
Raet, J., Sepp, K., Kaasik, A., Kuusemets, V., Külvik,
M. (2010). Distribution of the Green Network of Estonia. Metsanduslikud uurimused, 53, 66–74.
Rakennettu kulttuuriympäristö, Valtakunnallisesti
merkittävät kulttuurihistorialliset ympäristöt
(1993). 278 s. Museoviraston rakennushistorian osaston julkaisuja 16, Helsinki.
Ramboll (2009). Offshore pipelines through the Baltic Sea. Environmental field survey Finland 2009.
G-PE-PER-REP-100-03240000-F.
Ramboll (2011). Final Technical Summary Report –
Linking the gas networks of Finland and Estonia.
Ramboll (2013a). Nord Stream Extension. Environmental Impact Assessment Programme, Finland. N-PEEIA-SOW-705-GOFF01EN-A /25.3.2013
Ramboll (2013b). Nord Stream Gas Pipeline Construction and Operation in the Finnish EEZ. Environmental
Monitoring 2012, Annual Report. G-PE-EMS-MON-1000321ENG0-B / 3.7.13
Ramboll, Witteveen+Bos and Luode Consulting Oy.
(2012). Current Monitoring Report Finland –Compa­
rison of current modelling and current monitoring results. G-PE-EMS-MON-500-CURMONFI-02. Ref. Ramboll 2013a
RKTL (2012). Ammattikalastus merellä 2011. Riistaja kalatalous –tilastoja 2/2012. Riista- ja kalatalouden
tutkimuslaitos, Helsinki.
RKTL (2013). Ammattikalastus merellä 2012. Riistaja kalatalous –tilastoja 3/2013. Riista- ja kalatalouden
tutkimuslaitos, Helsinki.
114
Seppänen E, Toivonen A-L, Kurkilahti M ja Moilanen
P 2011. Suomi kalastaa 2009 – vapaa-ajankalastuksen
saaliit kalastusalueittain. Riista- ja kalatalous, tutki­
muksia ja selvityksiä 7/2011. Riista- ja kalatalouden
tutkimuslaitos, Helsinki
Soomere T., Myrberg K., Leppäranta M., Nekrasov A.
(2008). The progress in knowledge of physical
oceanog­raphy of the Gulf of Finland: a review for
1997–2007. OCEANOLOGIA 50 (3), 2008. pp. 287–362.
Ref. Ramboll 2013a
Suoja-alueet Suomen rannikolla. Puolustusvoimat
[The Finnish Defence Forces]. 14.4.2010. www.mil.fi/
merivoimat/esikunta/suoja_index.dsp
Suomen Merituuli Oy (2009). Raaseporin – Inkoon
edus­tan merituulivoimapuisto, ympäristövaikutusten
arviointiohjelma.
Suuroja, K., Morgen, E., Mardim, T., Otsmaa, M., Kaljuläte, K., Vahtra T., All, T. (2010). The explanatory
note to the geological maps of Paldiski (6333) sheet.
Söderman, Tarja (2003). Luontoselvitykset ja luontovaikutusten arviointi – kaavoituksessa, YVA-menet­
telyssä ja Natura-arvioinnissa [Nature Investigations
and Nature-impact Assessment – in mapping, the EIA
procedure, and in the Natura assessment]. Ympäristöopas 109. p. 196 Suomen ympäristökeskus [Finnish
Environment Centre].
The Baltic Sea Portal website. 8.6.2010. <www.itameriportaali.fi/en/tietoa/jaa/jaatalvi/en_GB/jaatalvi/>
The Ministry of the Environment (2004). Instructions for dredging and depositing dredged materials
19.5.2004. Environmental Guide 117. Helsinki.
LITTERATURFÖRTEKNING
Uusimaa (2010) Inkoo. Nettimökki.com. <http://image.nettix.fi/extra/cottageimg/2101_2200/2148_b_ae4b8e6ec9f87561.jpg>. Kuva poimittu 17.6.2010.
Uudenmaan maakuntakaava. Uudenmaan liitto [Helsinki-Uusimaa Region]. 14.4.2010. <www.uudenmaan­
liitto.fi/index.phtml?s=1006>
Vabariigi Valitsuse 05.08.2004 korraldus nr 615-k.
Euroopa Komisjonile esitatav Natura 2000 võrgustiku
alade nimekiri.
Ympäristöhallinto [Environment Administration]
(2006). Ympäristöhallinnon verkkopalvelut [Network
services of the Environment Administration] <www.
ymparisto.fi> and Hertta database.
I ja II kaitsekategooriana kaitse alla võetavate liikide loetelu. Vabariigi Valitsuse 20.05.2004.a määrus
nr 195; Elektrooniline Riigi Teataja. <www.riigiteataja.
ee/akt/13360504>
Vallius, H. & M. Leivuori (1999). The Distribution of
Hea­vy Metals and Arsenic in Recent Sediments in the
Gulf of Finland. Boreal Environment Research 4: 1929.
Vallius, H. & M. Leivuori (2003). Classification of
Heavy Metal Contaminated Sediments of the Gulf of
Finland. Baltica 16 (2003) 3-12.
Valtion säädöstietopankki [State Regulation Database] Finlex (2006). <www.finlex.fi/fi/>
Valtion ympäristöhallinto. 17.6.2010. <www.ymparisto.
fi/default.asp?node=15057&lan=fi>
Website of Estonian Defence Forces: www.mil.ee/et/
kaitsevagi/merevagi (29.11.2013)
Website of Nordic Energy Link: www.nordicenergy­
link.com/index.php?id=23 (29.11.2013)
Website of Paldisky Munisipality: www.paldiski.ee/index.php?id=12761
Verkkoapaja (2010). Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitoksen uutiskirje. <http://mmm.multiedition.fi/rktl/
uutiskirje/kuvat/avomerikalastusalus.jpg>. Kuva poi­
mittu 17.6.2010.
VTT (2002). Statistical Analyses of the Baltic Maritime Traffic. Finnish Environment Institute, Ministry of
Traffic and Communications. VTT research report NO
VAL34-012344. 30.9.2002.
Wikipedia (2007). <http://en.wikipedia.org/wiki/File:Allseas%27_Solitaire,_het_grootste_pijplegschip_
ter_wereld.JPG>. Kuva poimittu 31.5.2013.
Wikimedia Commons (2006). File:Grey_seals_rhossili_2.jpg. Kuva poimittu 10.6.2010.
115
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
15 Ordförklaring
AE
Asphalt enamel
AIS
Automatiskt identifieringssystem (används i Östersjön för att registrera fartygstrafik)
Akvifer
En geologisk formation, ett flertal formationer eller en del av en formation som kan avge
betydande mängder grundvatten i brunnar eller i källor
Akvitard
Ett lager som förminskar men inte förhindrar vattflödet mellan akviferer. Akvitarden ger
inget vatten i brunnar eller källor men kan fungera som grundvattenförråd
Alvar
Biologiskmiljö på kalkstensslätter med ett tunt eller inget lager jord och därmed med en
fattig gräsmarksvegetation
ALT
Alternativ
ALT 0
Alternativ 0 i Finlands MKB-förfarande (inget genomförande)
ALT 1
Alternativ 1 i Finlands MKB-förfarande
Ammunition
En generell term för ammunition, sprängämnen och övrig ammunition såsom minor, bomber och minstolar
Argillite
En metamorf bergart
As
Arsenik
Avrinningsområde
Ett område från vilket vattnet rinner till ett visst vattenområde, t.ex. en sjö
Avtestning och kontroll
Aktiviteter före rörledingens idrifttagning
Bar
En icke SI-enhet för tryck
Bathymetri
Djupet eller topografin för havsbottnen
Berggrund
Ovittrad fast berg som på de flesta ställen täcks av jord eller stenfragment
Bentisk flora och fauna
Växter och djur som lever på havsbottnen
Betydande konsekvens
Konsekvensobjektet har ett högt värde/känslighet. Omfattningen kan vara regional och
långvarig eller bestående. Konsekvensen är vanligen delvis reversibel eller irreversibel
Bottoenprofilerare
Ett effektivt lågfrekvens ekolod som ger profilen av de översta lagren av havsbottnen
BSPA
Skyddsområden i Östersjön (Baltic Sea Protected Areas)
CWC
Betonbeläggning (Concrete weight coating)
Cyanobakterie
Alger
Demersal
Fisk som lever på eller i närheten av bottnen
Direkt konsekvens
Konsekvens som resulterar från en direkt verkan mellan det planerade projektet och den
mottagande miljön
Drivis
Drivande is som förflyttat sig från sin ursprunglliga plats
EG:s habitatdirektiv
Ett internationellt direktiv som skyddar områden där det förekommer vissa naturmiljöer
eller organismer (sådana som nämts i direktivets bilaga)
EEZ
Ekonomiska zon (Exclusive Economic Zone), havsområde i vilka staterna har specialrättigheter för utnyttjandet av marina naturresurser.
Endemisk art
En art vars habitat är begränsat till ett visst område
116
ORDFÖRKLARING
Erosion
Nednötning och transport av fast materia (sediment, berg och andra partiklar) till följd av
vatten, vind, mekanisk ersion och andra faktorer
Esbokonventionen
En convention om miljökonsekvensbedömning i ett internationellt sammanghang
EU
Europeiska unionen
Eutrofiering
Ökning av näringsämnen, främst kväve och fosfor
Flyttblock
Ett stenblock som skiljer sig till sin sammansättning och form från den omgivande berggrunden. Denna har transporterats från en annan plats
FNBA
Museiverket (Finnish National Board of Antiquities )
Fotisk zon
Djupet på vattnet som utsetts för tillräckligt solljus för möjliggörandet av fotosyntes
Fytoplankton
Växtorganismer av plankton, t.ex. alger
Förorening
Orenhet, avfall
GOFREP
Obligatoriska fartygsrapporteringssystemet i Finska viken (Gulf of Finland Mandatory
Ship Reporting System)
Grumlighet
Ett ”moln” av suspenderat material i vattenmassan
Habitat
Livsmiljö där en växt eller ett djur naturligt lever elle växer
Haloklin
En kraftig vertikal salthaltsgradient
HELCOM
Helsingforskonventionen, en konvention för skyddandet av Östersjöns miljö
IBA
Viktigt fågelområde (Important Bird Area)
ICES
Internationella havsforskningsrådet (International Council for the Exploration of the Sea)
IMO
Den internationella sjöfartsmyndigheten (International Maritime Organization)
Indirekt konsekvens
Konsekvens som orskas av andra aktiviteter som sker som till följd av projektet
Ingrepp på bottnen
Bearbetning av havsbottnen
IUCN
Internationella naturvårdsunionen (International Union for Conservation of Nature and
Natural Resources)
Kalksten
En sedimentär bergart som består av åtminstone 50 vikt-% kalciumkarbonat (CaCO3)
Klastiska sediment
Klastiska sediment är en sedimentär bergart som består av brutna delar eller klaster av
äldre vittrade och eroderade berg
Klippa
En betydande vertikal, eller nästan vertikal, bergsbrant
Lera
Partiklar med en diameter på mindre än 1/256 mm oberoende av mineralsammansättning
LNG
Flytande naturgas (Liquefied natural gas)
Macrofyter
Större växter som lever på havsbottnen
MKB
Miljökonsekvensbedömning
MKB-program
MKB-programmet för fram eventuella miljö- och socialkonsekvenser som kan orsakas under en viss tidsperiod eller på ett visst avstånd
Natura 2000
Ett närverk för områden som tryggar livsmiljöerna för arter och naturen inom EU
Naturabedömning
Bedömning av eventuella miljökonsekvenser för Natura 2000 -nätverket
Negativ konsekvens
En konsekvens som orsakar en skadlig förändring i förhållande till utgångsläget
Nm3/h
Normal kubikmeter per timme
Oförväntade konsekvenser
Konsekvenser som orsakas av en oplanerad elle oförväntad händelse
117
BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM
OSPAR
Oslo-Pariskonventionen, en konvention om förhindrande och eliminering av föroreningar
från landsbaserade källor för den marina miljön
Packis
Ett omfattande områden med flytande is som pressats ihop till vallar
PCB
Polyklorerade bifenyler
PE
Polyeten
Pelagisk
Arter som lever i en vattemassa som inte ligger nära kusten
Plankton
Akvatiska organismer som flyter passivt, eller som har en begränsad förflyttningsförmåga, i vattenmassan
Platå
En relativt jämn upphöjt landområde
PP
Polypropen
ROV
Fjärrstyrd undervattensfarkost
S-rörläggning
Hänvisar till formen av röret då det läggs på havsbottnen
SCI
Områden av gemenskapsintresse (Site of Community Importance)
Sandsten
Sandsten är en klastisk sedimentär bergart som består av vittrat berg av sandstorleks
partiklar.
Sediment
Fasta fragment av oorganiskt eller organiskt material som härstammar från vittrad sten
och som förflyttats och avlagrats av vinden, vattnet eller av isen.
Sedimentation
Avlagring av suspenderat material av yttre krafter såsom gravitation
Sidoseende ekolod
En utrustning som kan frambringa bilder av havsbottnen
Silt
En sedimentärt material som består av mycket fint material av storlek som ligger mellan
sand och lera
Sjöfåglar
Fågelarter som lever största delen av sitt liv till havs
SPA
Särskilda skyddsområden (för fåglar)
Syreförbrukare
En kemisk substans som användas för att förbruka syret
TBT
Tributyltenn
TEN-E
Europeiskt energinätverk (Trans-European Energy Network)
Territorialvatten
Kustvatten som sträcker sig som mest 12 sjömil från kusten
Termoklin
En kraftig vertikal temperaturgradient
TSS
Trafiksepareringssystem
UNCLOS
Förenta nationernas havsrättskonvention (United Nations Convention on the Law of the
Sea)
UNESCO
Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur (United Nations
Educational, Scientific and Cultural Organization)
Utsläpp
Luftburna ämnen som trafiken eller förbränningen av fossila bränslen orsakar
118