kontakt på kontrakt

FoU-Södertörn skriftserie nr 16/01
Kontakt på kontrakt
- om kontaktfamiljers betydelse för
familjer inom socialtjänsten
Karin Lindén
ISSN 1403-8358
Författarens förord
Jag har haft förmånen att under ca. ett års tid helt och delvis vara frikopplad från
mina ordinarie arbetsuppgifter som socialsekreterare på familjecentralen i Alby
för att inom verksamheten på FoU-Södertörn genomföra fou-projektet Kontakt på
kontrakt. Arbetet med denna fou-rapport påbörjades i november 1998 och
slutfördes i december 1999. Vissa förberedelser gjordes redan under våren 1998.
Jag vill rikta ett stort tack till mina chefer och kollegor på familjeenheten i
Botkyrka kommun som gjort detta projekt möjligt.
Ett stort tack också till Agneta Iggström, min medarbetare i projektet under
förberedelserna och vid igångsättandet av arbetet. På grund av sjukdom tvingades
Agneta på ett tidigt stadium lämna projektet men har ändå i hög grad medverkat
till utformningen av den första delrapporten.
Ett varmt tack till min handledare Matts Mattsson som väglett och inspirerat mig
genom hela projektet.
Jag vill även framföra ett stort tack till Linnea Kempas, Anneli Carlsson och
Kristina Runström, medarbetare på FoU-Södertörn, som hjälpt mig i stort och
smått. Dessutom vill jag tacka alla projektmakare som tillsammans med mig
under hösten 1998 och våren 1999 deltog i forskningscirkeln vid FoU-Södertörn
och som utgjort ett stort stöd och kommit med värdefulla synpunkter på mitt
arbete.
Sist men inte minst; tack Mathias för allt stöd och för all teknisk hjälp!
Stockholm, augusti 2001
Karin Lindén
2
Sammanfattning
Studien ”Kontakt på kontrakt” syftar till att undersöka vilken betydelse
kontaktfamiljen haft för några barnfamiljer i Botkyrka kommun. Studien är
uppdelad i två delar; en kvantitativ del med en kartläggning av
kontaktfamiljsverksamheten på socialtjänstens familjeenhet i Botkyrka kommun,
och en kvalitativ del med intervjuer och samtal med barn, deras föräldrar och
deras socialsekreterare. Kartläggningen kan betraktas som en bakgrund till den
andra delen av studien och en grund för urval av de familjer som där intervjuas
(Holme, Solvang, 1991).
I kartläggningen redovisas vem barnen bor tillsammans med, barnens ursprung,
antal andra insatser från socialtjänsten i barnens familj utöver kontaktfamilj,
familjernas problembakgrund, hur länge barnen haft kontaktfamilj, hur intensiv
kontakten är mellan barnen och deras kontaktfamiljer samt rekryteringskälla till
kontaktfamiljen och deras ursprungsland eller del av världen de har sina rötter i.
Frågeställningar som aktualiseras i den andra delstudien är:
Vilken roll spelar kontaktfamiljerna i barnens liv?
Vilka funktioner har kontaktfamiljerna i det formella uppdraget och i
verkligheten?
Vilken betydelse har kontaktfamiljen för barnens föräldrar och syskon?
Är det barnet, föräldern eller rent av socialsekreteraren som i första hand har
behov av att en kontaktfamilj tillsätts?
I studien beskrivs bland annat barnens relationer med sina kontaktfamiljer och
vilka formella respektive reella funktioner kontaktfamiljerna förväntas fylla och
faktiskt fyller dels för barnen och dels för deras föräldrar.
3
DEL 1. KARTLÄGGNING AV KONTAKTFAMILJSVERKSAMHETEN I
BOTKYRKA KOMMUN .................................................................................... 6
INLEDNING .......................................................................................................... 6
VAD ÄR EN KONTAKTFAMILJ ENLIGT SOCIALTJÄNSTLAGEN? ............................. 7
Hur var det tänkt ? ......................................................................................... 7
Hur blev det ? ................................................................................................. 8
Inför framtiden ............................................................................................... 9
OMRÅDESBESKRIVNING .................................................................................... 10
Norra Botkyrka ............................................................................................. 10
Södra Botkyrka ............................................................................................. 11
METOD .............................................................................................................. 11
Inledning....................................................................................................... 11
Tillvägagångssätt .......................................................................................... 12
REDOVISNING AV MATERIALET ......................................................................... 13
HUR KAN VI GÅ VIDARE?................................................................................... 21
DEL 2. VILKEN BETYDELSE HAR KONTAKTFAMILJEN HAFT FÖR
NÅGRA BARN I BOTKYRKA KOMMUN? .................................................. 23
INLEDNING ........................................................................................................ 23
PERSPEKTIVVAL ................................................................................................ 24
MIN FORSKARROLL ........................................................................................... 25
TEORETISK ANSATS ........................................................................................... 25
Det sociala nätverket .................................................................................... 25
Livsberättelser............................................................................................... 28
METOD/TEKNIK ................................................................................................. 29
Beskrivning av nätverkskartan .................................................................... 29
Beskrivning av livslinjen .............................................................................. 31
Tillvägagångssätt .......................................................................................... 33
URVAL OCH BORTFALL...................................................................................... 35
ANALYS AV NÄTVERKSKARTORNA, LIVSLINJERNA OCH SAMTALEN ................ 36
Ana, 12 år ..................................................................................................... 36
David, 10 år................................................................................................... 41
Sam, 6 år ....................................................................................................... 46
Janos, 14 år................................................................................................... 48
SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER .............................................................. 52
Kontaktfamiljens formella och reella funktioner ....................................... 52
Barnens relation till sin kontaktfamilj ........................................................ 53
Kontaktfamiljens betydelse för barnen i relation till föräldrarnas betydelse
....................................................................................................................... 53
Kontaktfamiljernas betydelse för barnens föräldrar................................... 54
Kontaktfamiljernas betydelse och andra faktorers påverkan på barnens
långsiktiga utveckling................................................................................... 54
4
Vems behov syftar kontaktfamiljen till att tillfredsställa? .......................... 54
SLUTDISKUSSION ............................................................................................... 55
Kontaktfamiljens outtalade uppdrag ........................................................... 55
Kontakt eller familj....................................................................................... 57
REFERENSER...................................................................................................... 59
ÖVRIGA KÄLLOR ............................................................................................... 61
BILAGA 1. .......................................................................................................... 62
BILAGA 2. .......................................................................................................... 64
BILAGA 3. .......................................................................................................... 65
5
Del 1.
Kartläggning av
kontaktfamiljsverksamheten i
Botkyrka kommun
Inledning
Syftet med den första delen av rapporten är att kartlägga kontaktfamiljsverksamheten på socialtjänstens familjeenhet i Botkyrka kommun. De flesta
socialsekreterare, familjehemssekreterare, chefer och andra i kommunen som
berörs av denna verksamhet har genom sin yrkeskunskap och yrkeserfarenhet en
uppfattning om hur det förhåller sig med olika delar av verksamheten gällande
kontaktfamiljer. Att ta reda på hur det faktiskt förhåller sig och därmed få bekräftat det man tror och anar eller få ny kunskap om verksamheten har varit drivkraften bakom kartläggningen. Att systematisera verksamheten i siffror och text,
oavsett om detta i sig ger ny kunskap eller inte, kan medföra en diskussion om
hur verksamheten skall bedrivas och på sikt medverka till en metodutveckling på
området. En kartläggning genererar också ett antal frågor angående verksamheten
som kan bidra till diskussion.
I kartläggningen redovisas:
- vem barnen bor tillsammans med
- barnens ursprungsland eller del av världen de har sina rötter i
- antal andra insatser från socialtjänsten i barnens familj utöver
kontaktfamilj
- familjernas problembakgrund
- hur länge barnen haft kontaktfamilj
- hur intensiv kontakten är mellan barnen och deras kontaktfamiljer
- rekryteringskälla till kontaktfamiljerna och deras ursprungsland eller del
av världen de har sina rötter i
Kartläggningen utgör dessutom en bakgrund till den andra delen av studien och
en grund för urvalet av de familjer som där intervjuas.
För att ge en övergripande uppfattning om vad en kontaktfamilj är och gör
beskrivs allra först de juridiska förutsättningarna för användandet av kontakt-
6
familjer. Sedan följer en områdesbeskrivning som ger en bakgrund till
kartläggningen. Efter själva kartläggningen följer sedan ett antal frågeställningar
som kartläggningen givit upphov till.
Vad är en kontaktfamilj enligt socialtjänstlagen?
I Socialtjänstlagen 10 § tredje stycket finns bestämmelser om socialnämndens
möjligheter att utse kontaktfamiljer eller kontaktpersoner med uppgift att hjälpa
den enskilde och hans närmaste i personliga angelägenheter. Som villkor gäller
att den enskilde begär eller samtycker till detta (SoL (1980:620)). Kontaktfamiljer är familjer som anlitas av socialtjänsten ”som frivilliga medarbetare med
uppgift att på olika sätt ha kontakt med och vara ett stöd för personer eller
familjer med sociala problem” (Socialtjänstpropositionen 1979/80:1 sid. 226).
Socialtjänsten skall ansvara för utbildning, handledning och nödvändigt
ekonomiskt stöd till kontaktfamiljen.
Hur var det tänkt ?
Insatsen kontaktfamilj började användas i stor skala först efter socialtjänstreformen 1982. I propositionen till den nya socialtjänstlagen skrevs att de
verksamheter med inslag av stöd- eller kontaktfamiljer som då bedrevs på sina
håll inom socialvården pekade på gynnsamma effekter och borde i framtiden ingå
i socialtjänstens arbetsmetoder. Insatsen kontaktfamilj ägnas i socialtjänstpropositionen från 1979/1980 ganska stort utrymme för en beskrivning av
dess framtida förmodade problem och förtjänster. Detta är den lagstiftning som
fortfarande gäller för socialtjänstens verksamhet. I socialtjänstpropositionen
skrivs att det är viktigt att i verksamheten med kontaktfamiljer tona ner den
traditionella vårdar- och klientrollen och istället bygga upp en medmänsklig
kontakt och gemenskap som grundas på ett gemensamt ansvar. Insatserna skall
kunna anpassas efter behovet ”– från en vardaglig, återkommande gemenskap till
särskilda insatser i akuta situationer” (Socialtjänstpropositionen 1979/80:1 sid.
226). Det poängteras att kontaktfamiljerna inte bör utnyttjas som en
utredningsresurs för socialtjänsten eftersom detta skulle kunna försvåra
samarbetet med den familj eller person man försöker stödja. Det skrivs också att
det är viktigt att försöka vidga stödmottagarens sociala kontakter. Inför framtiden
finns förhoppningarna att det samhällsarbete och grannskapsarbete som skall
utföras inom socialtjänsten skall medföra att resurser som kontaktfamiljer skall
kunna mobiliseras utan socialtjänstens medverkan. Vidare tror man i socialtjänstpropositionen att en naturlig utveckling kommer att bli att den här typen av
insatser initieras och förmedlas inom arbetsplatser, bostadsområden eller
idrottsföreningar. Den här stödformen tros ha stora utvecklingsmöjligheter och
författarna talar om ett långvarigt utvecklingsarbete där de på sikt ser att
människorna själva och deras organisationer frivilligt tar över ett ansvar för
varandra. På så sätt minskas socialtjänstens roll i sammanhanget. Vidare
7
understrykes att kontaktfamiljerna kan bli en positiv resurs endast om man visar
stor respekt för enskilda människors integritet. Det är också viktigt att vara
medveten om risker för uppkomst av bindningar och beroendeförhållanden. I det
här sammanhanget sägs att föreningslivets medverkan ger bättre förutsättningar
för att människor med samma värderingar, erfarenheter och språk skall kunna
mötas, stödja varandra och samarbeta på lika villkor. Med kommunens medverkan tycker man i socialtjänstpropositionen att förutsättningarna för ett möte på
lika villkor är mindre. Det sägs också att det är viktigt att undvika att kontaktfamiljer får alltför tunga ärenden. I enstaka fall skall dock kontaktfamiljer kunna
användas även när problemen är svåra och kanske måste kombineras med
professionellt socialt och psykologiskt stöd. Detta skall dock prövas ”med
varsamhet och en kritisk hållning” (Socialtjänstpropositionen 1979/80:1 sid.
227).
Hur blev det ?
Både studier och statistik bekräftar att insatsen kontaktfamilj har blivit en vanligt
förekommande insats inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. I Statens
Offentliga Utredning nr. 1994:139 sades att vetskapen om resultaten av insatsen
ändå var ganska liten eftersom verksamheten ännu så länge var, och fortfarande
är, relativt outforskad. De studier som gjorts är endast få och små. Vi vet ändå att
efter socialtjänstreformen 1982 har antalet barn för vilka man påbörjat insatsen
kontaktperson/-familj ökat varje år åtminstone fram till 1994. Den sista december
1982 hade 3 950 barn och ungdomar mellan 0-17 år kontaktperson i Sverige.
Motsvarande siffra tio år senare var 11 450 barn (SOU 1994:139). Det är nästan
en tredubbling av antalet. I utredningen från 1994 skrivs vidare att kontaktperson/-familj i allmänhet uppfattas av socialtjänsten som en populär insats och
att den kan användas på många olika sätt. Ändå finns det förhållandevis lite
samlad kunskap om i vilka situationer kontaktpersoner förordnas och vilka
resultat man uppnår med sådana insatser. De studier som gjorts visar att
majoriteten av alla som får stöd av kontaktpersoner och kontaktfamiljer är
ensamstående kvinnor som behöver hjälp och avlastning med barnen. Insatsen
förekommer även i familjer med tung social problematik. Studierna visar också
att intervjuade personer överlag är positiva till insatsen även om det finns vissa
svårigheter och problem med den. Rapporterna förmedlar att kontaktfamiljerna
mer uppfattar sig som barnets extramamma/mormor och förälderns
vän/medmänniska än socialtjänstens förlängda arm. De känner sig mer eller
mindre övergivna av socialtjänsten och skulle vilja ha mer kontakt, få mer råd,
stöd och uppmuntran när det behövs. Rapporter visar att insatsen ibland används
på ett sätt som står i strid med lagens förarbeten när det gäller uppdrag i familjer
med stora sociala problem.
8
Inför framtiden
I utredningsarbetet inför kommande ny socialtjänstlag beskrivs kontaktfamiljsverksamheten som en tertiärt förebyggande insats. Det betyder att den här
typen av insats syftar till att begränsa de problem som redan finns och förhindra
att situationen förvärras för barn och familjer med problem (SOU 1994:139).
Socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet har tillsammans inventerat de
problem som finns inom verksamheten med kontaktfamiljer. Till frågorna som
uppmärksammats hör bl.a. sekretess, anmälningsskyldighet och oklara uppdrag i
så kallade tunga ärenden. I inventeringen har några kommuner efterlyst lagliga
möjligheter att i vissa fall kunna tillsätta en kontaktfamilj att övervaka barnets
situation där en del av uppdraget är att utöva kontroll över barnets situation i
hemmet. Kommunerna föreslår också att begreppet kontaktfamilj reserveras för
enklare uppdrag där insatsen är frivillig och av förebyggande karaktär och att
familjer som åtar sig uppdrag i familjer med tung problematik bör kallas
stödfamiljer. Stödfamiljer skulle vara rapporteringsskyldiga och bör ha viss
jourberedskap. I dessa fall skulle det finnas behov av en utarbetad arbetsplan i
varje enskilt ärende som undertecknas av både föräldrar och stödfamilj och
omprövas i nämnd kanske var tredje månad. I ovan nämnda utredning (SOU
1994:139) anser man dock att nuvarande bestämmelser redan idag lämnar
utrymme för att tillsätta en stödfamilj för att övervaka ett barns situation i
hemmet om den enskilde samtycker till detta. Bara parterna enas kan ett uppdrag
se ut på många olika sätt menar utredningen. Någon möjlighet för socialtjänsten
att utöver bestämmelserna i LVU (lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga som reglerar socialtjänstens skyldighet att i vissa fall agera för
minderårigas bästa mot vårdnadshavarens vilja) påtvinga den enskilde
stödinsatser föreligger inte idag och föreslås inte inför framtiden.
I samma utredning föreslås emellertid att nuvarande bestämmelser om
kontaktfamilj i 10 § Socialtjänstlagen skall bytas ut mot en ny generellt utformad
bestämmelse som täcker in alla former av personligt stöd som ligger utanför
socialtjänstens ansvar för samarbetssamtal och familjerådgivning. Den skulle
lyda: ”Socialtjänsten skall sörja för att personligt stöd kan tillhandahållas
människor som begär eller samtycker till det.” (SOU 1994:139 sid. 425). Det
anges alltså inte i vilka former stödet skall lämnas och inte heller till vilken
personkrets. Stödet kan gälla både individuellt stöd och stöd i gruppform liksom
stöd av professionella och av lekmän. Orsaken till varför den enskilde anser sig
behöva stöd preciseras inte heller. Utredningens intention är att socialtjänstens
skyldighet att tillhandahålla personligt stöd inte ska begränsas enbart till personer
som själva har problem av olika slag utan ska gälla även för anhöriga till den
hjälpbehövande som indirekt drabbas av till exempel sjukdom eller drogmissbruk. Här understrykes behovet av stöd till barn till missbrukare. En viktig
uppgift för socialtjänsten skulle bli att informera allmänheten om möjligheten att
få stöd och avlastning genom socialtjänsten. Den bestämmelse som nu föreslås
9
inbegriper både personer som själva begär stöd och personer som samtycker till
sådana åtgärder. Därför ingår också i socialtjänstens uppgifter att motivera
enskilda att ta emot stöd och hjälp för att lösa sina problem. Den föreslagna
bestämmelsen ger socialtjänsten möjlighet att själv initiera och erbjuda stöd i
många olika former. I detta sammanhang vill utredningen understryka betydelsen
av att lekmän som anlitas för olika uppgifter inom socialtjänsten får det stöd som
de behöver för att kunna utföra sitt uppdrag.
Områdesbeskrivning
Områdesbeskrivningen är gjord utifrån vissa av mig utvalda faktorer. Just dessa
faktorer vill jag ta upp för att de till viss del beskriver vad jag tycker är specifikt
för norra respektive södra Botkyrka och, kanske framför allt, för att de tydliggör
stora skillnader mellan dessa båda områden. Detta innebär att områdena beskrivs
i termer av upplåtelseformer av bostäder, ålder på befolkningen, omflyttning,
invandrartäthet, arbetslöshet och andel socialbidragstagare.
Botkyrka kommun ligger i Stockholms län ca. 20 km. söder om Stockholms
innerstad. Kommunen har drygt 70 000 invånare och är geografiskt uppdelad i
den norra och den södra delen med ca. 35 000 invånare vardera (Kommunkansliet, 1998).
Norra Botkyrka
Norra Botkyrka började exploateras i slutet av sextiotalet i samband med det så
kallade miljonprogrammets genomförande. Under åren 1971-1977 byggdes här
ca. 14 000 bostäder och befolkningen ökade från ca. 1000 till drygt 30 000
människor. Norra Botkyrka består av kommundelarna Alby, Eriksberg, Fittja,
Hallunda och Norsborg.
I de norra kommundelarna är antalet människor under 30 år fler än i kommunen i
sin helhet. Hela kommunen har också ett större antal invånare under 25 år än
länet i övrigt. In- och utflyttningen är större i norra Botkyrka än i södra. En stor
del av befolkningen har invandrarbakgrund. Ca. 70 % av invånarna är första eller
andra generationens invandrare. Fittja har den högsta andelen invandrare med 88
% och Eriksberg har den lägsta med 45 %. De största invandrargrupperna i norr
är i storleksordning turkar, en grupp med ”övriga” och finländare. I Alby består
den största gruppen invandrare av de människor som finns i gruppen övriga vilket
gör Alby till det mest mångkulturella området i kommunen.
Andelen socialbidragstagare år 1996 var i norra Botkyrka 19 %. Siffrorna kan
jämföras med andelen socialbidragstagare i hela kommunen som detta år var 13
% och med hela länet där motsvarande siffra var 8 %. Andelen arbetslösa i norra
10
Botkyrka var samma år ca. 10 %. För hela kommunen var siffran 7,4 %
(Kommunkansliet, 1998).
Södra Botkyrka
I södra Botkyrka finns kommundelarna Tumba, Tullinge, Storvreten, Vårsta och
Grödinge. I dessa områden är bostadsbebyggelsen mer varierad än i de norra
delarna av kommunen när det gäller både ålder och upplåtelseformer.
Omflyttningen i södra Botkyrka är mindre än i norra. Befolkningen är generellt
också äldre. När det gäller invånare med invandrarbakgrund är förhållandet det
omvända i södra Botkyrka jämfört med de norra kommundelarna. I södra
Botkyrka är ca. 70 % av befolkningen av svenskt ursprung. I södra Botkyrka är
finländarna den i särklass största invandrargruppen med alla andra grupper
storleksmässigt långt efter sig.
Andelen socialbidragstagare år 1996 var i södra Botkyrka 6 %. I hela kommunen
var som sagt motsvarande siffra 13 % och i länet 8 %. Andelen arbetslösa i södra
Botkyrka var samma år 5 %. I hela kommunen var siffran 7, 4 % (Kommunkansliet, 1998).
Metod
Inledning
I inledningsskedet av arbetet med den här rapporten var vi en socialsekreterare
och en familjehemssekreterare som tillsammans formade idén för arbetet.
(Socialsekreteraren handlägger i det här fallet barnavårdsärenden och familjehemssekreteraren rekryterar och utbildar kontaktfamiljer och familjehem.) Vi har
också tillsammans samlat information och format strukturen för kartläggningen.
Vårt yrkesutövande som socialsekreterare respektive familjehemssekreterare kan
sägas ha varit en förutsättning för att intresset för att genomföra den här studien
över huvud taget väckts. I denna kartläggning är det också mycket tydligt att vi
samlat och strukturerat materialet utifrån vårt yrkeskunnande. Upplägget av
kartläggningen bygger på frågeställningar som väckts i vårt yrkesutövande
(Eliasson, 1995). Kategoriseringen, och resten av arbetet med rapporten som
utförts av mig ensam, är utformad och genomförd utifrån tankegångar som till
stor del formats mot bakgrund av min profession. Ett exempel på detta kan vara
de grupperingar som gjorts under fråga fyra, som handlar om familjernas
problembakgrund. Grupperingarna är gjorda efter den kunskap och erfarenhet jag
har som socialarbetare. Även gruppindelningen i fråga tre, där jag redovisar
insatser från socialtjänsten i de familjer studien omfattar, är till stor del utförd
med hjälp av den kunskap och erfarenhet jag har som socialsekreterare om vad
11
olika insatser inom socialtjänstens verksamhet innebär. Det faktum att vi arbetar i
en kommun där det i många bostadsområden bor en stor andel människor med
invandrarbakgrund har också medfört att vi intresserat oss för familjernas
ursprung som redovisas i fråga två. I texten har människor också många gånger
reducerats till ”ärenden” vilket i den dagliga verksamheten på min arbetsplats
ofta är en benämning på de familjer vi arbetar med.
När vi samlat information från datalistorna över de ärenden vi studerat har det
säkert varit en stor fördel för oss att dels ha egen praktisk erfarenhet av det
aktuella dataprogrammet och förutsättningarna för användandet av det i det
dagliga arbetet och dels personligen känna till många av familjerna och deras
livssituation. Kunskaperna har hjälpt oss att identifiera, tyda och undkomma fel
och brister som uppkommer i dataregistreringen.
Tillvägagångssätt
Kartläggningen är uppdelad på tre geografiska områden, nämligen kommunens
södra del, kommunens norra del förutom Alby samt Alby i en grupp för sig.
Denna uppdelning är gjord utifrån att familjeenhetens handläggare är
organiserade i tre olika arbetsgrupper efter dessa tre områden.
Materialet till kartläggningen har vi hämtat från kommunens dataregister över
ärenden aktuella för insatser från socialtjänsten, från remisser från socialsekreterare till familjehemssekreterare angående behovet av kontaktfamilj och
från avtal mellan kontaktfamiljer och socialtjänsten angående kontaktfamiljens
uppdrag. Utöver detta har vi i samtal med familjeenhetens socialsekreterare och
familjehemssekreterare inhämtat kompletterande information i varje enskilt
ärende samt använt oss av vår egen kunskap om familjernas levnadsförhållanden.
Kartläggningen grundar sig på samtliga ärenden som var aktuella för kontaktfamilj på familjeenheten den trettonde maj 1998. Andra uppgifter som ligger till
grund för kartläggningen är också från samma datum. Kontaktpersonsärenden är
inte med i studien. Kartläggningen omfattar således 84 barn i 58 familjer och 61
kontaktfamiljer.
Kartläggningen är gjord utifrån sju olika frågeställningar och redovisas i
motsvarande sju tabeller eller informationsmatriser (Holme & Solvang, 1991):
1.
2.
3.
4.
5.
6.
Vem bor barnet med?
Barnets ursprung
Antalet andra insatser från socialtjänsten i barnets familj utöver kontaktfamilj
Problembakgrund
Hur länge har barnen haft kontaktfamilj?
Hur frekvent är kontakten mellan barnen och deras kontaktfamilj?
12
7. Rekryteringskälla till kontaktfamiljerna och deras ursprungsland eller del av
världen de har sina rötter i
Redovisning av materialet
Kartläggningen omfattar 84 barn i 58 familjer och 61 kontaktfamiljer. Antalet
ärenden är 86 på grund av att två barn har två kontaktfamiljer. För att sätta in
dessa siffror i ett sammanhang kan de jämföras med antalet barnfamiljer i
Botkyrka och antalet aktuella ärenden på socialtjänstens familjeenhet. År 1997
var antalet barn under 16 år i Botkyrka kommun 16 647 (Kommunkansliet,
1998). Kommunen hade den trettonde maj 1998 totalt 560 ärenden aktuella på
familjeenheten, vilken handlägger ärenden rörande barn upp till 12 år och i vissa
fall upp till 18 år. Av dessa 560 ärenden var alltså 86 kontaktfamiljsärenden,
d.v.s. 15 %. Nedan redovisas dessa siffror per område. För att snabbt få en
överblick och för att lätt kunna jämföra siffrorna har jag redovisat dem i procent
trots att underlaget är litet. Siffrorna i den första uppställningen har jag fått från
en tjänsteman på kommunkansliets statistikkontor i Botkyrka.
Det totala antalet ärenden per område:
Alby: 120 ärenden (21 % av antalet ärenden)
Norr: 212 ärenden (38 % ”
” )
Söder: 228 ärenden (41 % ”
” )
Antalet kontaktfamiljsärenden per område:
Alby: 19 barn/ärenden i 12 familjer (22 % av alla kontaktfamiljsärenden)
Norr: 28 barn/ärenden i 16 familjer (33 % ”
”
” )
Söder: 37 barn/39 ärenden i 30 familjer (45 % ” ”
” )
Andel kontaktfamiljsärenden av det totala antalet ärenden per område:
Alby: 16 %
Norr: 13 %
Söder: 17 %
Siffrorna visar att andelen kontaktfamiljsärenden av det totala antalet ärenden i
varje område inte skiljer sig så mycket mellan de olika områdena och inte heller
avviker särskilt mycket från motsvarande värde på 15 % för hela familjeenheten.
För att kunna jämföra antalet kontaktfamiljsärenden bakåt i tiden måste jag
jämföra antal ärenden som inkluderar både kontaktfamiljsärenden och kontaktpersonsärenden. Detta på grund av att dessa båda typer av ärenden är registrerade
på samma kod i dataregistret vilket medför att jag för att skilja dem åt skulle
behöva gå till alla enskilda handläggare för att få veta vilken typ av ärende det
handlar om. Detta skulle bli både tidsödande och ofruktbart. Jämförelsen är
13
nämligen gjord mellan antalet ärenden den 13/5 år 1998, 1997 och 1993 och
många handläggare har slutat arbeta i kommunen sedan 1993. Antalet kontaktfamiljs- och kontaktpersonsärenden var år 1998 134 st, år 1997 130 st, och år
1993 54 st. Även dessa siffror kommer från en tjänsteman på kommunkansliets
statistikkontor i Botkyrka. En slutsats av detta är att den här typen av insats har
ökat mycket under de senaste åren. Antalet har dock i stort sett inte förändrats
mellan 1997 och 1998. Endast en uppföljning av antalet kontaktfamiljsärenden
under kommande år visar om detta tyder på att ökningen på längre sikt har planat
ut, avstannat eller vänt.
Frågeställning 1. Vem bor barnet med?
I tabellen redovisas antalet barn som
- sammanbor enbart med sin mamma
- sammanbor enbart med sin pappa
- sammanbor med två föräldrar (vilket här innebär två biologiska föräldrar
eller en biologisk förälder och en styvförälder)
- är familjehemsplacerade (barn som av socialtjänsten placerats en längre tid
hos andra vuxna än sina biologiska föräldrar) eller bor på institution
- flyttat hemifrån och bor ensamma
TABELL 1. Vem bor barnet med?
Område Ensamstående
Ensamstående
mor
far
9 st.
2 st.
Alby
18 st.
2 st.
Norr
26 st.
1 st.
Söder
5 st.
Totalt 53 st. (2/3)
Två
föräldrar
6 st.
5 st.
5 st.
16 st. (1/5)
Fam.hemsplac.
barn
2 st.
3 st.
3 st.+ 1 st. på inst.
9 st. (1/9)
Ensam
1 st.
1 st.
Sammanställningen visar att ca. 2/3 av de barn som har kontaktfamilj lever med
ensamstående mödrar. Detta stämmer överens med vad andra tidigare studier
visat, nämligen att majoriteten av de familjer som får stöd av en kontaktfamilj är
ensamstående kvinnor med barn (se sid. 5).
Detta kan delvis förklara varför det i många av de familjer vi studerat
framkommit att socialsekreteraren och/eller barnets mamma anser att barnet
behöver en manlig förebild vilket också blivit en del av syftet med kontaktfamiljen.
Tabellen visar också att nästan en femtedel av barnen lever ihop med två
föräldrar och ca. 1/9 av barnen som har kontaktfamilj dessutom är
familjehemsplacerade. Detta föranledde mig att titta närmare på varför några barn
både är familjehemsplacerade och har kontaktfamilj. Det är nio barn som är
familjehemsplacerade och det visade sig att tre av barnen hade sina tidigare
14
familjehem och tre av barnen sina före detta jourhem kvar som kontaktfamiljer. I
dessa fall får man anta att familjehemmen och jourhemmen utgjort en stor
trygghet för barnen under kortare eller längre tid och att de finns kvar som
kontaktfamiljer för att barnen lättare ska kunna fortsätta ha en kontinuerlig
kontakt med dem. Ett barn hade kontaktfamilj för att underlätta umgänget med
föräldrarna, ett barn hade kontaktfamilj för att avlasta familjehemmet och i ett
ärende var det ett barn som hade kontaktfamilj innan familjehemsplaceringen och
där syftet med kontaktfamiljen inte framkom.
Frågeställning 2. Barnets ursprung?
Tabell två visar hur olika invandrargrupper är representerade i kontaktfamiljsverksamheten. Barnen är indelade efter ursprungsland eller del av världen
varifrån de har sina rötter efter den biologiska förälder som har den dagliga
omsorgen om barnet. Familjehemsplacerade barn har kategoriserats efter den
biologiska förälder som före placeringen haft den dagliga omsorgen om barnet.
Även barnets ursprung baserat på båda föräldrarna anges. Här finns också ett
barn med europeiska föräldrar i en grupp för sig själv eftersom barnet inte
passade i någon av de andra grupperna.
TABELL 2. Barnets ursprung
Område Svensk
Finsk
2 st. sv./sv.
4 st. fin./fin.
Alby
1
st. 3 st.fin./latin.
sv./afrik.
2 st. sv./latin.
7 st. (1/3)
Totalt 5 st. (1/4)
9 st. sv./sv.
5 st. fin./fin.
Norr
1st.sv./europ. 1 st.fin./afrik.
1 st. sv./asiat.
6 st. (1/5)
Totalt 11 st. (2/5)
21 sv./sv.
5 st. fin./fin.
4 st. sv./nord.
Söder
1st.sv./europ. 1 st.fin./nord.
1 st. sv./latin.
6 st. (1/6)
Totalt 27 st. (3/4)
19 st. (1/4)
Totalt 43 st. (1/2)
Latinamerikansk Afrikansk
1 st. latin./nord.
4 st. afrik./afrik.
1 st.
4 st. (1/5)
1 st. afrik./sv.
3 st. latin./latin.
3 st. (1/9)
Europeisk
Asiatisk
2 st.asiat./asiat
2 st. (1/10)
1st.asiat./asiat.
6 st. afrik./afrik.
7 st. (1/4)
1 st.
2 st.asiat./asiat.
1st. europ./europ. 1 st. afrik./afrik.
1 st.
1 st.
12 st. (1/7)
2 st.
5 st.
I Alby och i Norr där en stor del av invånarna är av utländskt ursprung är också
den största delen av barnen med kontaktfamilj av utländsk härkomst. I Alby och i
Norr är många barn av finskt och afrikanskt ursprung. Det kan jämföras med de
15
största invandrargrupperna i området som är turkar, en grupp med ”övriga” och
finländare (se sid. 7). I Söder är de flesta av barnen av svenskt ursprung vilket
också stämmer med att det i södra delen av kommunen bor flest svenskar. Flera
finska barn har också kontaktfamilj vilket kan spegla att den andra största
gruppen invånare i södra Botkyrka är finländare.
Frågeställning 3. Antalet andra insatser från socialtjänsten i barnets familj
utöver kontaktfamilj
I den här tabellen är barnen indelade i tre grupper:
- de barn vars familjer inte erhållit några andra insatser än kontaktfamilj
med föregående § 50-utredning (utredning jml. § 50 Socialtjänstlagen
angående åtgärder för enskilda från socialnämnden)
- de barn vars familjer erhållit en till två andra insatser utöver kontaktfamilj
- de barn vars familjer erhållit fler än två andra insatser utöver kontaktfamilj
TABELL 3. Antal andra insatser från socialtjänsten i barnets familj utöver
kontaktfamilj
Område
Inga andra insatser En till två andra insatser
Fler än två andra ins.
1 st.
1 st.
17 st.
Alby
(inga med bara soc.bidrag)
6 st.
1 st.
(2 st. med bara soc.bidrag)
21 st.
Norr
(2 st. med bara syskons kfamilj)
6 st.
Söder
3 st.
28 st.
(2 st. med bara soc.bidrag)
5 st.
13 st. (1/6)
66 st. (4/5)
Totalt
Exempel på andra insatser kan vara flera § 50-utredningar, så kallade råd- och
stödkontakter med en socialsekreterare, olika öppenvårdsinsatser som stöd av en
elevassistent, en barnskötare eller Botkyrkagruppen som består av socialarbetare
som arbetar intensivt med familjer i hem- och närmiljö. Insatserna kan också
bestå av placeringar på utredningshem eller i jourhem (hem där socialtjänsten i en
akut situation tillfälligt kan placera barn och ibland vuxna) och tvångsomhändertaganden. Insatser för alla familjemedlemmar i barnets familj är
räknade från barnets födelse. Generellt är insatser från 1990 och framåt
registrerade på data. I några fall finns insatser från tidigare datum registrerade.
För barn födda på 1980-talet kan därför vissa insatser saknas. Både pågående och
avslutade insatser är medräknade. Detta medför att en familj som tidigare i ett
kritiskt skede erhållit många insatser men som nu bara har en insats från
socialtjänsten utöver kontaktfamilj, är placerad i gruppen med familjer med fler
16
än två insatser. En familj kan därför till synes vara ett så kallat tungt ärende med
många insatser men i dagsläget vara ett ärende som erhåller relativt lite stöd från
socialtjänsten. Några av de familjehemsplacerade barnen, där insatserna var
omfattande i samband med placeringen men där de med tiden minskat till en eller
ett par insatser, är exempel på sådana familjer. I tabellen är också angivet antalet
barn med enbart socialbidrag som ytterligare insats i familjen utöver
kontaktfamilj. Då även syskon omfattats av socialbidraget är detta ändå räknat
som en enda insats i familjen för att bättre spegla den sammantagna mängden
insatser i en familj. I ett fall redovisas att två syskon enbart har sitt syskons
kontaktfamilj som övrig insats. Sommarvistelser i kontaktfamiljerna är inte
medräknade som insatser.
Tabell tre visar att 4/5 av barnens familjer har fler än två andra insatser från
socialtjänsten. Detta pekar på att det rör sig om barnfamiljer med tung
problematik som har kontaktfamiljer till stöd. Även tidigare studier har visat att
det många gånger är familjer med svåra sociala problem som har stöd av
kontaktfamiljer (se sid. 6). Detta var dock inte lagstiftarens intention. I
förarbetena till gällande lagstiftning säger man att man bör undvika att
kontaktfamiljer får alltför tunga ärenden utom i enstaka fall (se sid. 6). Inför
kommande ny socialtjänstlag är man ändå öppen för att kontaktfamiljer skall
kunna ha tunga ärenden bara uppdragen är tydliga och parterna överens.
Frågeställning 4. Problembakgrund
Den här frågeställningen är ett försök att samla de bakomliggande orsakerna till
att barnen erhållit insatser från socialtjänsten. Barnen är kategoriserade efter det
problem hos föräldrarna som är mest uttalat eller framträdande. Grupperingarna
är följande:
- missbruk
- psykiska funktionshinder
- förståndshandikapp
- bristande omsorgsförmåga
- psykosociala problem
- övrigt
TABELL 4. Problembakgrund
Områd Missbruk Psykiska
e
funktionsh
.
0 st.
Alby 3 st.
3 st.
Norr 6 st.
9 st.
Söder 8 st.
Förstånds- Bristande
handikapp omsorgsförmåg
a
1 st.
2 st.
4 st.
6 st.
1 st.
10 st.
17
Psykosocial Övrigt
a problem
10 st.
4 st.
8 st.
3 st.
5 st.
1 st.
Totalt 17st. (1/5) 12st (1/7)
6 st.
18 st. (1/5)
22 st. (1/4)
9 st. (1/9)
Eftersom många av de familjer som är aktuella för insatser från socialtjänstens
familjeenhet har en brokig problembakgrund har kategoriseringen i många fall
varit svår. Många av barnen hör hemma i flera av grupperna och gränsdragningen
har därför i många fall varit problematisk och medfört en grov förenkling av de
samlade problem som många familjer lever med.
I gruppen där missbruk är det mest framträdande problemet finns barn med
föräldrar med både pågående missbruk och de som har missbruket bakom sig. För
föräldrar som lämnat missbruket är det ändå detta som fortfarande motiverar
kontakten med socialtjänsten på grund av problem med sociala kontakter eller
ekonomiska bekymmer. I gruppen psykiskt funktionshindrade föräldrar finns
förutom de som är uttalat psykiskt sjuka också föräldrar som lider av ångest,
depression eller tillfällig psykisk stress i samband med traumatiska upplevelser. I
gruppen bristande omsorgsförmåga hittar vi barn vars föräldrar är psykiskt svaga,
har misstänkta och diffusa begåvningshandikapp, är påfallande omogna, inte kan
sätta gränser för sig och sina barn eller lever socialt isolerat med sina barn. I
gruppen psykosociala problem finns barn som lever i familjer med stora
konflikter mellan föräldrarna som medför att både barnen och de vuxna far illa,
där det förekommer våld mellan föräldrarna, där familjen lever i socialt
utanförskap som innebär våld, kriminalitet, upprepade vräkningar eller hot om
vräkningar samt andra omständigheter som gör barnens hemmiljö allmänt
kaotisk. I gruppen övrigt finns tre barn där barnmisshandel varit anledning till
insatser från socialtjänsten. Här finns också ett barn vars mamma är allvarligt
fysiskt sjuk. I en annan familj dog mamman plötsligt vilket föranledde
socialtjänsten att tillfälligt placera barnen i en jourfamilj i avvaktan på en
permanent lösning och där jourfamiljen fortsatt vara kontaktfamilj efter att
barnen flyttat därifrån.
Tabell fyra visar att den största gruppen är den där föräldrarna har psykosociala
problem som problembakgrund. Största antalet har Alby som är det område med
minst antal ärenden. Över hälften av ärendena i Alby är kategoriserade i denna
grupp jämfört med 1/4 totalt. På Söder har en stor del av barnen föräldrar med
psykiska funktionshinder medan det i Alby inte finns en enda.
Frågeställning 5. Hur länge har barnen haft kontaktfamilj?
I den här tabellen redovisas antalet ärenden där ett barn haft kontaktfamilj
- mindre än ett år
- i ett till tre år
- längre än tre år
18
TABELL 5. Hur länge har barnen haft kontaktfamilj?
Område
Kortare än ett år
Ett till tre år
Längre än tre år
1 st.
6 st.
12 st.
Alby
10 st.
5 st.
13 st.
Norr
10 st.
23 st.
6 st.
Söder
21 st. (1/4)
34 st. (2/5)
31 st. (1/3)
Totalt
Tiden är räknad från det datum då insatsen för första gången inleddes och därmed
är uppehåll i kontakten med kontaktfamiljen inkluderade. Ett sådant uppehåll kan
till exempel bero på ett byte av kontaktfamilj.
Tabell fem visar att de flesta barn haft kontaktfamilj i ett till tre år (2/5) tätt följda
av de som haft kontaktfamilj i längre än tre år (1/3). På Söder har den största
gruppen haft kontaktfamilj i ett till tre år medan de flesta i Alby och i Norr har
haft kontaktfamilj i längre än tre år.
Frågeställning 6. Hur frekvent är kontakten mellan barnen och deras
kontaktfamilj?
Indelningen i denna tabell är gjord i antalet ärenden där ett barn träffar sin
kontaktfamilj
- varje vecka
- varannan helg
- var tredje helg
- en helg i månaden
- sporadiskt
TABELL 6. Hur frekvent är kontakten mellan barnen och deras kontaktfamilj?
Områd Varje vecka Varannan
Var tredje helg En helg per månad Sporadiskt
e
helg
6 st.
7 st.
3 st.
2 st.
Alby 1 st.
10 st.
5 st.
11 st.
0 st.
Norr 2 st.
13 st.
6 st.
11 st.
2 st.
Söder 7 st.
18 st. (1/5)
25 st. (1/3)
4 st.
Totalt 10 st. (1/9) 29 st. (1/3)
En helg innebär, med några få undantag, fredag eftermiddag till söndag
eftermiddag inklusive två övernattningar. I gruppen som träffar sin kontaktfamilj
varje vecka ingår två barn som träffar sin kontaktfamilj tre helger i månaden. I
gruppen som träffar sin kontaktfamilj varannan helg ingår fyra barn som vid
behov också kan använda sina kontaktfamiljer som jourfamiljer, dvs. de kan bo
hos sina kontaktfamiljer i kortare perioder. I gruppen som träffar sin kontaktfamilj sporadiskt hittar vi flera av de barn som varit familjehemsplacerade och
19
sedan flyttat därifrån men som har kvar det före detta familjehemmet som
kontaktfamilj.
Enligt tabell sex är de flesta barn, närmare bestämt 1/3, hos sin kontaktfamilj
varannan helg eller en helg per månad och 1/5 är hos sin kontaktfamilj var tredje
helg.
Frågeställning 7. Rekryteringskälla till kontaktfamiljerna och deras
ursprungsland eller del av världen varifrån de har sina rötter
I denna tabell anges om kontaktfamiljerna är
- rekryterade från socialtjänstens nätverk
- rekryterade ur familjernas nätverk
- före detta familjehem eller jourhem
I de fall kontaktfamiljerna är rekryterade ur familjens nätverk anges vilken
relation de har till familjen. Kontaktfamiljernas ursprung redovisas också för att
kunna jämföra det med barnens.
TABELL 7. Rekryteringskälla till kontaktfamiljerna och deras ursprungsland
eller del av världen varifrån de har sina rötter (61 st.)
Område Soc. nätverk
Familjens nätverk
F.d.
Ursprung
fam./jourhem
2 st. bekanta
1 st. f.d. fam.hem 9 st. svenska
4 st.
Alby
2 st.förskollärare
2 st. f.d. jourhem 3 st. finska
1 st. f.d. fam.hem
till mamman
1 st. bekant
0 st. f.d. fam.hem 17 st. svenska
11 st.
Norr
1
st.
f.d. 5 st. f.d. jourhem 1 st. finsk
familjehemspappa
1 st. spansk
3 st. familj/släkt
3 st. fam.hem
23 svenska
22 st.
Söder
1 st. förskollärare
4 finska
0 st. jourhem
1 st. granne
2 st. latinamr.
1 st. bekant
1 st. asiatisk
13 st. (1/5)
11 st. (1/5)
49 st. sv. (4/5)
Totalt 37 st. (2/3)
Enligt tabell sju framkommer att 4/5 av kontaktfamiljerna är svenska vilket
betyder att de flesta barn oavsett ursprung vistas hos en svensk kontaktfamilj.
20
Hur kan vi gå vidare?
I syfte att bidra till en diskussion om kontaktfamiljsverksamheten som kan leda
till en metodutveckling i socialt arbete med barnfamiljer presenteras här några
frågor som grundar sig på reflektioner över den kartläggning jag gjort. Frågorna
har sin utgångspunkt i resultatet av kartläggningen.
Tabell 1: Vilka problem finns i bakgrunden för de barn som har kontaktfamilj och
lever med två föräldrar? Skiljer sig problemen mellan dessa barn och deras
familjer jämfört med de barn som lever med en förälder, i så fall hur? Är
problembakgrunden ännu tyngre och svårare för de barn som har kontaktfamilj
och lever med två föräldrar?
Tabell 2: Motsvarar den stora andelen afrikanska barn i tabellen andelen
afrikanska familjer bosatta i Alby och i Norr? Turkarna, som är den största
invandrargruppen i hela norra Botkyrka, representeras endast av något enstaka
barn bland de asiatiska barnen i tabellen. Tyder detta på att turkarna är en
väletablerad grupp i området och inte har kontakt med socialtjänstens familjeenhet i så stor utsträckning eller är de föremål för andra slags insatser än
kontaktfamilj? Tyder det på att afrikanska familjer i området i större utsträckning
har problem av den typen att de har kontakt med socialtjänstens familjeenhet eller
är kontaktfamilj en insats socialtjänsten använder sig mer av när det gäller
afrikanska familjer än andra familjer?
Tabell 4: Tabellen visar ganska olika många barn i varje kategori i de tre
områdena. Kan detta bero på att man i de olika arbetsgrupperna ser och ömmar
för olika slags problem och bedömer problemen på olika sätt?
Vad betyder det att en så stor andel barn i Alby har kategoriserats i gruppen med
föräldrar med psykosociala problem jämfört med de andra två områdena? Finns
det familjer med mer svårdefinierade problem i Alby eller med en mer komplex
problembild, eller beror denna indelning på att jag har större kännedom om
ärendena i Alby eftersom jag tillhör den arbetsgruppen.
I tabellen syns heller inte några barn i Alby med föräldrar med psykiska
funktionshinder. I Alby finns barn med föräldrar med psykiska funktionshinder
som är aktuella på familjeenheten, men inte som har kontaktfamilj. Betyder det
att föräldrar med psykiska funktionshinder i andra områden är mer kapabla att ta
hand om sina barn än föräldrarna med samma problem i Alby? Betyder det att
man i Alby omhändertar barn med föräldrar med psykiska funktionshinder i
större utsträckning än i de andra områdena? Enligt SOU 1994:139 används
kontaktfamiljer många gånger som stöd till barnfamiljer i syfte att undvika ett
omhändertagande av barnen. Är detta ett bra alternativ till omhändertaganden?
Tabell 5: Är kontaktfamiljsärendena i Alby och i Norr av tyngre karaktär än de är
på Söder med tanke på att de pågår längre än de gör på Söder, eller arbetar
21
socialsekreterarna i de olika grupperna efter olika principer eller teorier gällande
kontaktfamiljsärenden?
Tabell 7: Vad får det för konsekvenser att de allra flesta barn i studien oavsett
eventuell invandrarbakgrund har svenska kontaktfamiljer? Vad ger detta för
signaler till barn och vuxna? Är det så att de flesta familjer, speciellt de med
invandrarbakgrund, önskar en svensk kontaktfamilj och inte en familj från sitt
hemland? Ska man satsa på att rekrytera fler kontaktfamiljer med utländsk
bakgrund?
22
Del 2.
Vilken betydelse har
kontaktfamiljen haft för några
barn i Botkyrka kommun?
Inledning
Syftet med den andra delen av rapporten är att undersöka vilken betydelse
kontaktfamiljen haft för några barnfamiljer i Botkyrka kommun. Genom samtal
och teckningar gjorda av barn och deras föräldrar samt intervjuer med deras
handläggare på socialtjänsten, har en bild av barnens sociala nätverk och viktiga
händelser i deras liv vuxit fram. Utifrån dessa bilder har sedan kontaktfamiljens
betydelse belysts.
Frågeställningarna i denna studie är:
- Vilken roll spelar kontaktfamiljerna i barnens liv?
- Vilka funktioner har kontaktfamiljerna i det formella uppdraget och i
verkligheten?
- Vilken betydelse har kontaktfamiljen för barnens föräldrar och syskon?
- Är det barnet, föräldern eller rent av socialsekreteraren som i första hand
har behov av att en kontaktfamilj tillsätts?
I studien beskrivs barnens relationer med sina kontaktfamiljer och vilka formella
respektive reella funktioner kontaktfamiljerna förväntas fylla och faktiskt fyller,
dels för barnen, dels för deras föräldrar. I slutdiskussionen jämförs kontaktfamiljernas outtalade eller informella uppdrag med vad lagen säger om kontaktfamiljernas funktioner. Där diskuteras också kontaktfamiljernas funktion som
kontakt och som familj och vilka funktioner som skulle kunna tas över av
alternativa stödformer.
Först beskrivs valet av perspektiv samt teoretisk ansats och den metod/teknik som
använts, sedan följer en analys av samtalen med barnen, föräldrarna och socialtjänstens handläggare. Sist kommer en sammanfattning och en redovisning av
mina slutsatser samt en slutdiskussion om kontaktfamiljens roller.
23
Perspektivval
För att ta reda på vilken betydelse kontaktfamiljen haft för barnen har jag alltså
hämtat information från barnen själva, deras föräldrar och deras socialsekreterare
på socialtjänstens familjeenhet i Botkyrka kommun. Jag har valt att låta barnens
utsagor få mest utrymme. Jag har därför fokuserat på barnens beskrivningar av
sin situation såsom den gestaltas på deras nätverkskartor, livslinjer och i mina
samtal med barnen. På detta sätt kan man säga att jag valt ett slags barnperspektiv. Med perspektiv menar jag här synvinkel (Svenska Akademiens
ordlista över svenska språket, 1986). Detta val gjorde jag av flera anledningar:
Jag tycker barnens upplevelse av sin situation är den mest intressanta och barnen
den viktigaste informationskällan när det gäller betydelsen av sina egna kontaktfamiljer. Inom socialtjänstens verksamhet talar man ofta om kontaktfamiljer som
ett stöd för barnens skull. En misstanke jag har är dock att det ofta är socialsekreterarnas behov av att finna en stödåtgärd eller föräldrarnas behov av stöd
som styr tillsättandet av kontaktfamilj. Min intention är därför att lyfta fram
barnens beskrivningar av sina upplevelser. Generellt tycker jag att vi inom
socialtjänstens arbete efterfrågar barnens upplevelser för lite, trots att det i första
hand är barnen vi är tillsatta att skydda och stödja. I linje med att det den 1/1
1998 infördes ett tillägg i 1 § 4 st. i socialtjänstlagen (SoL) som säger att hänsyn
till barnets bästa skall beaktas, samt den diskussion som förs angående ett så
kallat barnperspektiv och vad det kan innebära i socialtjänstens dagliga arbete har
jag alltså i första hand låtit barnen komma till tals. För att föra in fler dimensioner
på kontaktfamiljernas betydelse behövde jag dock fler synvinklar på detta än
endast barnens. Därför finns även ett föräldraperspektiv och ett myndighetsperspektiv i och med att jag också har redovisat föräldrarnas och socialsekreterarnas syn på kontaktfamiljens betydelse för barnen. Dessa synvinklar
märks särskilt i flera av de citat som redovisas. I slutdiskussionen aktualiseras
också kontaktfamiljernas perspektiv.
Jag har valt att studera kontaktfamiljens betydelse för barnen med hjälp av
nätverkskartor och livslinjer. Det betyder att jag använt ”nätverksglasögon” och
”livslinjeglasögon”. Det innebär att jag försökt se barnet i sitt sociala nätverk och
utifrån sin livshistoria. Dessa metoder har jag valt för att kunna se barnet i ett
större sammanhang än enbart i rollen som klient hos socialtjänsten. Genom
nätverkskartan och tillhörande intervjufrågor får jag veta vilken roll
kontaktfamiljen spelar och vilka funktioner kontaktfamiljen har för barnen, deras
föräldrar och deras syskon. På detta sätt får jag också kunskap om
kontaktfamiljens funktioner i jämförelse med de funktioner som andra människor
i nätverket har. Genom livslinjen och barnens livsberättelser får jag också veta
om kontaktfamiljen omnämns i samband med viktiga händelser och vilka
funktioner kontaktfamiljen haft i olika slags händelser och livsfaser. Jag får också
veta vilken roll kontaktfamiljen haft för barnen över tid. På detta sätt får jag även
vetskap om vilka roller andra personer spelat för barnen och kan sätta dem i
24
relation till kontaktfamiljens roller. Med hjälp av nätverkskartor och livslinjer kan
man alltså fånga flera delar av barnets liv än bara de som omfattar socialtjänstens
insatser. Man kan då få kunskap om barnets identitet som till exempel elev,
kamrat, syskon eller kusin och inte bara om dess identitet som barnet med en
kontaktfamilj. Man får också genom barnens tillbakablick på sitt liv kunskap om
viktiga händelser och livsfaser och hur de upplevt dem. Jag har försökt att fånga
en bild av barnet som människa och barnets liv som livshistoria. (Eliasson, 1995).
Min forskarroll
Det kan innebära både problem och fördelar att vara en del av den kommunala
socialtjänst där undersökningen genomförs. En fördel kan vara att det underlättar
framkomligheten i organisationen. En risk är att hamna i lojalitetskonflikter och
få trovärdighetsproblem i redovisningen av resultatet av undersökningen. Jag kan
också ha bestämda uppfattningar och en förförståelse om saker som jag hade varit
betjänt av att vara mer öppen inför och nyfiken på i samtal med familjerna. Ett
exempel på en rollkonflikt är när en mamma vid ett hembesök berättade att två av
mina närmaste kollegor just varit där och att de pratat om mig. Jag kan inte
avgöra i vilken utsträckning mamman kopplat ihop mig med mina kolleger och
därmed med socialtjänstens verksamhet, och i vilken mån jag efter detta framstod
som en relativt neutral person som utförde en fristående undersökning. Jag
poängterade naturligtvis att jag inte arbetade tillsammans med mina kollegor just
då utan genomförde denna undersökning istället. Det är därför oklart vilken
uppfattning mamman hade om min roll.
Det är dock inte bara mamman vid hembesöket som kunde ha svårt att urskilja
min roll utan även jag själv. Jag hade ibland svårt att skaka av mig min roll som
socialsekreterare både inför de personer jag intervjuade och inför min
forskningsuppgift. Speciellt svårt upplevde jag det i intervjuerna med mina
kollegor. I detta forskningsarbete har det naturligtvis varit lätt att tack vare min
yrkesroll anta en socialarbetares perspektiv eftersom detta ligger så nära till
hands. Enligt Eliasson (1995) är det viktigt att i sin forskning vara medveten om
och uttala de begränsningar man har i sitt perspektivval.
Teoretisk ansats
Det sociala nätverket
Vad menas med ett socialt nätverk? Flera forskare menar att ett socialt nätverk är
en sammansättning av människor som på olika sätt har ett socialt samspel med
varandra (Renblad, 1998). Det sociala nätverket och interaktionen inom det är
grundläggande för en individs utveckling. I samspelet får man täckning för olika
25
behov, intressen och målsättningar. Att tillhöra ett socialt nätverk där
kommunikation och ömsesidig förpliktelse ingår innebär att man har ett socialt
stöd. Detta stöd innebär att individen kan få information som gör att han/hon
känner sig älskad, omtyckt, värderad och uppskattad. Socialt stöd kan också
förklaras som en upplevelse av att individen får verbal eller icke verbal
återkoppling i en relation. Stödet kan vara fysiskt, psykiskt eller socialt. Flera
vetenskapliga studier visar att det sociala nätverket är av stor betydelse för vår
fysiska och psykiska hälsa och att det finns en rad hälsorisker för personer med
litet eller obefintligt socialt nätverk (Renblad, 1998).
Den amerikanske psykologen Urie Bronfenbrenner, såsom han framställs i
Aresik-Ram & Elf (1999), har studerat individen i samspel med den omgivande
miljön och företräder en utvecklingsekologisk syn på barns och ungdomars
utveckling. Författarna har tolkat Bronfenbrenner så att han ser barnet som en
dynamisk människa som samtidigt utvecklas i och skapar den miljö han/hon lever
i. Interaktionen mellan barnet och omgivningen är ömsesidig. Omgivningen som
påverkar och påverkas av barnets utveckling delar Bronfenbrenner upp i olika
strukturer som han kallar för mikro-, meso-, exo-, och makrosystem.
Mikrosystemet består av barnets omedelbara omgivning; dvs. de närmiljöer
barnet vistas i såsom familj, släkt och skola. Mesosystemet utgörs av relationerna
mellan olika mikrosystem, till exempel kommunikationen mellan hem och skola.
Exosystemet består av närmiljöer som barnet inte har direkt kontakt med men
som påverkar barnet indirekt, till exempel föräldrarnas arbetsförhållanden eller
personalomsättningen på barnets förskola. Makrosystemet utgörs av övergripande
värderingar och förhållanden som råder i ett samhälle såsom ideologi, politik,
ekonomi och historia (Aresik-Ram & Elf, 1999 och Brendler-Lindqvist, 1998).
Figur 1. Den ekologiska strukturen (Andersson, 1986)
Makronivå
Exonivå
Mesonivå
Familj
Släkt
Mikronivå
Vänner, Övriga
Arbete, Skola
26
Bronfenbrenner anser vidare att kontakten mellan barnets närmiljöer är oerhört
betydelsefull för barnets utveckling. Enligt honom är det generellt bättre för
barnet ju mer samarbete, ju fler stödjande länkar och ju färre konflikter det finns i
nätverket. Det är dock omöjligt att generellt uttala sig om hur ett väl fungerande
eller sämre fungerande nätverk ser ut. Det som är bra för en person i en situation
behöver inte vara bra för en annan. Ett exempel på detta är effekterna av ett tätt
respektive glest nätverk. I ett tätt nätverk finns det länkar i stort sett mellan alla
personer. Den sociala kontrollen är hög och en nyhet sprider sig snabbt. Ett glest
nätverk innebär få länkar mellan personerna. Den sociala kontrollen är låg och
det tar tid för en nyhet att bli känd. När alla i nätverket känner varandra kan den
höga tätheten upplevas som hämmande och kontrollerande eller kanske rent av
förtryckande. Ett glest nätverk å andra sidan kan innebära för lite stöd och brist
på samarbete mellan nätverksmedlemmarna. Generellt kan man inte koppla
graden av täthet till graden av väl fungerande nätverk eftersom olika typer av
nätverk kan behövas för olika personer i olika sammanhang och i olika livsfaser
(Aresik-Ram & Elf, 1999 och Klefbeck, Bergerhed, Forsberg, HultkrantzJeppson & Marklund, 1987).
Ett isolat är ett exempel på en gles länk som kan utgöra ett positivt tillskott för
personer i ett nätverk. Ett isolat är en person som inte känner någon av de andra i
nätverket. Den personen är inte indragen i nätverkets vanliga mönster och
relationer och kan därför bidra med nya infallsvinklar och därmed en positiv
utveckling. En sådan person kan till exempel vara viktig för en tonåring i dennes
frigörelseprocess från sina föräldrar. Ett isolat kan också innebära destruktiva
kontakter. Ett exempel är ungdomar som sluter sig i gäng där gänget blir ett starkt
isolat som stänger ute föräldrar och andra vuxna (Aresik-Ram & Elf, 1999). Det
kan självklart finnas andra destruktiva länkar i ett nätverk som inte är isolat. Ett
exempel på detta i den här studien är vissa personer i Anas släkt som flera gånger
har hotat Ana och hennes familj och skapat stor otrygghet för dem. Om länkarna
är destruktiva kan en nätverksterapeut arbeta med så kallad avlänkning. Detta
innebär att göra slut på eller minska betydelsen av en relation mellan personer i
ett nätverk (Klefbeck m.fl., 1987).
Man kan heller inte generellt koppla ett väl fungerande nätverk med hög frekvens
och intensitet i relationerna inom nätverket. Hög kontaktfrekvens behöver inte
innebära en hög grad av intensitet i en relation. En del personer vill ha ett litet
nätverk med personer som de träffar ofta och andra vill ha ett större nätverk som
de träffar mer sällan. Behovet kan självklart skifta för samma person i olika
situationer och i olika perioder i livet (Aresik-Ram & Elf, 1999).
27
Livsberättelser
Levnadsförloppet som perspektiv är sedan länge etablerat inom sociologin.
Forskning med detta perspektiv kallas för livshistorieforskning (Bjerén &
Elgqvist-Saltzman, 1994). I en så kallad levnadshistorisk intervju är det de
viktiga händelserna i en persons liv som är intressanta för intervjuaren. Viktiga
händelser är de som kan ses som vändpunkter i livet. Vändpunkterna brukar i
intervjun markeras genom utvärderande kommentarer såsom ”sen blev det
annorlunda när…” eller ”så var det fram tills…” eller genom konkretiseringar i
form av beskrivningar eller berättelser (Arvidsson, 1998). Arvidsson delar därför
in levnadshistorieintervjun i kronologiska och deskriptiva sekvenser samt
narrativer. En kronologisk sekvens är ett avsnitt där intervjupersonens liv följs i
tidsordning. Dessa avsnitt är ofta korta utsagor som speglar intervjupersonens
bild av sitt kronologiska liv. Exempel på kronologiska sekvenser är skolgång,
olika arbetsplatser, familjen och pensionering. De olika sekvenserna utgör stora
eller små vändpunkter i livet; i något avseende har de inneburit en förändring av
intervjupersonens livsföring. Deskriptiva sekvenser kan sammanfatta ganska
långa tidsperioder såsom barndomen, skolgången eller före kriget. Syftet med
dessa sekvenser är att tydliggöra bilden av den kronologiska sekvensen och
därför beskriva en värld för intervjuaren. Sekvenserna får fokus på beskrivningar
av miljöer, handlingar och attityder. Narrativer är avsnitt där intervjupersonen
berättar en tydligt avgränsad historia med markerad början och slut. Dessa
berättelser är ofta uppbyggda kring strukturen av komplikation och upplösning.
Exempel på narrativer är ”När Karin ramlade i fontänen vid Konsum”, ”Resan till
Norrland 1990” eller ”När jag var liten och rymde hemifrån”. Arvidsson (1998)
skriver att det generella mönstret för en levnadshistorisk intervju är en växling
mellan kronologiska och deskriptiva sekvenser, där narrativerna kommer in som
illustrationer eller fria associationer. Han beskriver intervjun som att
levnadsförloppet berättas utifrån en grov strukturering där varje levnadsfas
motsvaras av en kronologisk sekvens som får en deskriptiv fördjupning. I detta
flöde finns sedan insprängda narrativer på samma sätt som i vanliga
samtalssituationer.
Arvidsson (1998) skriver vidare att ett problem med det tillbakablickande
perspektivet, som finns i livshistorieintervjuer, är att det ofta tonar ner händelser
med dramatik och motsättningar och lyfter fram de meningsfulla vändpunkterna.
I livshistorieintervjun finns även utrymme för den som önskar göra sitt liv mer
innehållsrikt. I denna studie har jag upplevt att barnen i hög grad berättat om
händelser och sekvenser med för dem både positiv och negativ innebörd. Framför
allt David men även Ana och Janos berättar om mycket smärtsamma händelser
och sekvenser. David och Ana berättar om specifika händelser som inneburit
svåra upplevelser för dem; David om när hans far kom till lägenheten och det
blev bråk och Ana om när hon och hennes familj under kaotiska omständigheter
blev tvungna att flytta; medan Janos berättar att han under en period i sitt liv hade
28
det jobbigt eftersom han inte hade några kompisar. Arvidsson påpekar också att
livsberättelsen inte bara är en redogörelse av livet utan också en utvärdering.
Intervjuaren bör därför vara observant på överdrivna historier såväl som
nedtonade händelser. Även Bjerén och Elgqvist-Saltzman (1994) påpekar
svårigheten att bedöma pålitligheten i retrospektiva data. De säger dock att varje
intervjupersons subjektiva bild av skeenden beskriver dennes upplevelser av dem,
och att det är det som är det viktiga. De poängterar att varje människa har rätt till
sin egen historia och att ingen egentligen kan ifrågasätta betydelsen av de
erfarenheter livet fört med sig för varje enskild individ.
Metod/teknik
Beskrivning av nätverkskartan
För att få en överblick över det sociala sammanhang en person lever i kan man
rita en nätverkskarta. Genom att en person ritar upp alla viktiga personer runt sig
själv på ett papper får man en överskådlig och tydlig bild av en persons sociala
nätverk. En kartläggning av nätverket beskriver såväl vilka dagliga sociala
kontakter barnet har som vilka andra för barnet signifikanta personer som finns i
nuet och i det förflutna. Även representanter för myndigheter kartläggs då de kan
ha inflytande över barnets liv. Sedan undersöks vilket instrumentellt och
emotionellt stöd barnen kan få och ge till dessa människor. Man undersöker den
ömsesidiga relationen liksom sammanbindande länkar och kvalitén på länkarna.
På detta sätt har barnets personliga sociala nätverk fångats in som också är
barnets subjektiva bild av relationerna i sitt sociala nätverk (Brendler-Lindkvist,
1998).
Själva nätverkskartan består av ett papper med en cirkel som man likt tårtbitar
delar in i olika sektorer. Jag har valt att dela upp cirkeln i sektorerna familj, släkt,
skola/förskola och övriga som inkluderar vänner, grannar m.m. Dagens datum
skrivs på kartan eftersom den skall betraktas som en färskvara. Den som ritar sin
nätverkskarta kallas fokusperson och placerar sig själv i centrum av cirkeln
genom att skriva dit sitt namn och sin ålder. Fokuspersonen ombeds sedan att
placera in viktiga personer i de olika sektorerna så nära eller så långt ifrån sig
själv, dvs. mitten på cirkeln, som han/hon tycker sig stå dem känslomässigt.
Namn och ålder på nätverksmedlemmarna skrivs direkt på kartan eller genom att
symboler ritas och namn och ålder skrivs bredvid. Fokuspersonerna i min studie
har använt båda sätten: endast namn eller också namn tillsammans med symboler
i form av en rund ring för kvinnor/flickor och en trekant för män/pojkar eller
ansikten eller hela figurer. Både barn och vuxna ska ritas in liksom personer som
fokuspersonen tycker om och personer som fokuspersonen ogillar. Även
bortgångna personer, idoler eller andra förebilder kan ritas in liksom husdjur. Det
ska också finnas möjlighet för fokuspersonen att använda utrymmet utanför den
yttre cirkeln på nätverkskartan för att vid behov kunna placera personer där med
29
väldigt negativ laddning. Det kan också vara bra att fokuspersonen skriver
boendeort/land för de nätverksmedlemmar som bor långt från honom eller henne.
Sedan kan fokuspersonen dra streck, eller länkar, mellan alla personer på kartan
som känner varandra. Då får man kunskap om nätverkets täthet. Genom att dra
två tvärstreck över en länk kan man tala om att två personer har brutit kontakten
och genom att dra ett tvärstreck över en länk markera att två personer står i
konflikt med varandra. Fokuspersonen kan sedan markera med ett eller flera plusoch minustecken personer han/hon står speciellt nära eller är särskilt arg på. Det
är självklart viktigt att anpassa instruktionerna till nätverkskartan efter barnets
ålder, mognad och livssituation (Aresik-Ram & Elf, 1999).
Familj
Släkt
Fokusperson
Vänner, Övriga
Arbete, Skola
Figur 2. Nätverkskarta (baserad på Klefbeck, m. fl., 1987).
Generellt kan sägas att den övre halvan av nätverkskartan, dvs. sektorerna familj
och släkt, står för stabilitet, kontinuitet och traditioner medan den nedre halvan,
dvs. sektorerna skola/förskola och övriga, står för förändring och förnyelse. Den
”rosett” som bildas av sektorerna familj och skola kan sägas stå för den dagliga
kontakten. Nätverkskartan ger dock mest kvantitativ information om en persons
nätverk. Välfyllda nätverkskartor säger ju inget om kvaliteten i relationerna. För
att ta reda på nätverkets betydelse måste man också få kvalitativ information
såsom vilka relationer som står för intimitet, känslomässigt stöd och praktiskt
stöd. Därför behöver nätverkskartan kompletteras med intervjufrågor. Man
använder då frågor vars svar säger något om en relation (se bilaga nr.1,
Frågeguide till nätverkskartan gällande barnen).
Ibland har inte barnen svar på de frågor man ställer. Man kan då fråga vad barnet
tror. Det väsentliga är att få veta barnets egna upplevelse av sitt sociala nätverk.
Även intervjufrågorna är viktiga att anpassa efter barnets ålder, mognad och
30
livssituation. Denna anpassning har också gjorts i denna studie varför frågorna i
bilaga nr. 1 skall ses som en stomme för samtalen där formuleringarna ibland
varit annorlunda men innebörden densamma (Aresik-Ram & Elf, 1999).
Syftet med att rita en nätverkskarta med ett barn kan vara att få ökad förståelse
för barnets situation. Destruktiva mönster blir tydliga och brutna kontakter eller
konfliktfyllda relationer upptäcks. Kartan kan också ge information om vilka
resurser som kan mobiliseras i en krissituation. Att rita sin egen nätverkskarta kan
också vara terapeutiskt i sig genom att det sociala nätverket blir medvetandegjort
och tydligt. Kanske kan det leda till att brutna kontakter kan återupptas och
konflikter lösas på ett bättre sätt (Aresik-Ram & Elf, 1999).
Beskrivning av livslinjen
Livslinjen är en teknik man bland annat kan använda i samband med
livshistorieintervjuer. Livslinjen omfattar både händelser och perioder i personens
liv, som kan betraktas som skelettet i en livshistoria (Bjerén & ElgqvistSaltzman, 1994). För att få kött på skelettet kan man komplettera livslinjen med
intervjufrågor. Detta för att få fyllighet och djup i informationen och inte bara en
historisk tidsaxel. Bjerén & Elgqvist-Saltzman skriver att de i sin forskning haft
goda erfarenheter av just kombinationen av livshistorieforskning och användningen av livslinjen. På detta sätt får de dels både kvantitativ och kvalitativ information på samma gång, dels levereras informationen strukturerat och lättöverskådligt med hjälp av livslinjen. De hävdar att det är en poäng med att använda ett visuellt instrument tillsammans med intervjun eftersom den visuella
informationen tillför nya dimensioner till den muntliga presentationen. Författarna påpekar också att livslinjen, eftersom den är en bild, har fördelen att
under en kort anblick ge betraktaren mycket information.
Bjerén & Elgqvist- Saltzman (1994) beskriver livslinjen som en linjär,
kronologisk presentation av en individs livsförlopp där personens ålder och årtal
för olika händelser och perioder är utmärkta på en linje. I min studie har jag ritat
upp en linje på ett stort papper och märkt ut varje årtal i barnens liv med ett
streck. Det första strecket motsvaras av det år då barnet föddes och det sista
strecket är året för intervjun. Barnets uppgift är sedan att på linjen markera
viktiga händelser och perioder i sitt liv. Barnet har sedan fått berätta om varje
händelse och period och med hjälp av mina intervjufrågor beskrivit innehållet i
händelsen/perioden, vilka personer som var inblandade, hur det kändes att
uppleva detta och vad det kan ha haft för konsekvenser. Frågorna måste självklart
anpassas till den händelse eller period samtalet gäller och till barnets ålder och
mognad. Bjerén & Elgqvist-Saltzman påpekar risken med att i användningen av
livslinjen fastna vid beskrivningar av endast händelser och perioder. Detta kan
lätt ske då instrumentet i sig är så strukturerat. Författarna skriver att det är viktigt
31
att via intervjufrågorna få intervjupersonen att också berätta om de tankar och
känslor som var inblandade i samband med händelserna och perioderna.
Vad jag tagit fasta på i analysen är:
- vilka slags händelser och perioder barnen berättar om
- vilka personer som har varit viktiga för barnet och som utgjort något slags
stöd för dem i samband med händelserna
- vad händelserna har lett till och om de inneburit någon förbättring för
barnet
Återigen är det barnens subjektiva tolkningar som ligger till grund för analysen.
Jag har också försökt jämföra mönster i livslinjerna.
I livshistorieforskning är det också viktigt att sätta in individens personliga
historia i ett större sammanhang. Man bör tolka materialet med tanke på den
historiska tid som livsberättelserna utspelas i och de samhälleliga förutsättningar
som då rådde. Enligt Bjerén & Elgqvist-Saltzman (1994) är det just denna aspekt
som gör livshistorieforskning tillsammans med användning av livslinjen
intressant. Livslinjen fungerar som instrument för att sammanbinda individnivån
och strukturnivån vilka jag jämställer med Bronfenbrenners mikronivå och
makronivå; något som mycket sociologisk forskning eftersträvar.
870603 föddes på Huddinge sjukhus
Besök hos moster i hemlandet
Började skolan
Bytte skola
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12 ålder
Cyklade med Sara till fröken på landet
Spelade mycket fotboll
Jag och Robin hittade en groda som vi tog hem
Flyttade till Botkyrka kommun
Figur 3. Illustration av påhittad livslinje.
32
Tillvägagångssätt
Jag valde att använda nätverkskartan och livslinjen med tillhörande intervjufrågor
och livsberättelser som verktyg i denna studie först och främst för att de visar
vilka roller och vilka funktioner olika personer har i barnens nätverk. Genom att
vara uppmärksam på kontaktfamiljens och andra personers eventuella roll i olika
händelser och livsfaser får jag kunskap om kontaktfamiljens betydelse för barnen.
Jag får också genom arbetet med nätverkskartan kunskap om vilka funktioner
kontaktfamiljen och andra personer har för både barnen och deras familjer.
Dessutom valde jag dessa verktyg för att de är välbekanta för mig och för att jag
har goda erfarenheter av dem. På familjeenheten i Alby i Botkyrka kommun där
jag arbetar är nätverksperspektiv och användandet av nätverkskartor och livslinjer
relativt etablerade arbetssätt. Nätverksperspektivet, nätverkskartan och livslinjen
är väl integrerade hos mig som tankeram och arbetsmetod varför det föll sig
naturligt att använda sig av dessa kunskaper och erfarenheter även i denna studie.
Mina erfarenheter av att rita nätverkskartor och livslinjer med barn är att man
med dessa verktyg på ett naturligt sätt möter barnen. Det är lätt att nå dem i
samtal om det de ritar. Det är helt enkelt ett bra sätt att få kontakt med barnen.
Nätverkskartan och livslinjen ger också ofta en god uppfattning om hur ett barn
kan uppleva sin situation och kan därför öka vuxnas förståelse för barnet. Arbetet
med nätverkskartan och livslinjen kan även ha en medvetandegörande effekt på
intervjupersonen. Mina erfarenheter är också att de flesta barn tycker det är roligt
att rita både nätverkskartor och livslinjer och att teknikerna är användbara för
både äldre och lite yngre barn.
För att få ett jämförbart material har jag använt mig av nätverkskartor även i
samtalen med barnens föräldrar och socialsekreterare. De har fått rita barnens
nätverkskartor såsom de tror att barnet upplever sin situation. Till socialsekreterarna har jag också ställt fyra frågor specifikt om kontaktfamiljen som
bistånd från socialtjänsten (se bilaga nr.2, Frågeguide till socialsekreterarna)
Jag har alltså ritat nätverkskartor tillsammans med barnen, deras föräldrar och
socialsekreterare och under tiden samtalat om det som ritats. Alla barn utom ett
har även ritat livslinjer. Olika omständigheter gjorde att jag inte lyckades rita en
livslinje med den yngsta pojken. Vid det ena tillfället drog händelser med pojkens
bror uppmärksamheten till sig och vid det andra tillfället var pojken för trött.
Samtalen jag haft kan beskrivas som semistrukturerade. De består av både själva
kartläggningen med markerandet på livslinjerna och öppna följdfrågor i dialog
med mig och den som ritar och berättar (Kvale, 1997). Alla samtal har spelats in
på band utom då en förälder ritade sitt barns nätverkskarta. Detta på grund av att
bandet tog slut utan att jag uppmärksammade det. Jag har sedan lyssnat igenom
banden och skrivit ut de sekvenser som jag tycker kompletterar nätverkskartorna
och livslinjerna. Det är med andra ord nätverkskartorna och livslinjerna som
utgör mitt huvudmaterial eller det som ger mig mest information. Dessa är också
33
kompletterade med anteckningar jag gjort omedelbart efter samtalen. Frågorna
jag ställt till socialsekreterarna och de svar jag fått är utskrivna i sin helhet.
Samtalen och tecknandet med barnen tog mellan en och en halv och två timmar
medan det med deras föräldrar tog en timme. Samtalen med socialsekreterarna
tog mellan trettio och fyrtiofem minuter. Ritandet med barnen, föräldrarna och
socialsekreterarna är gjorda vid olika tillfällen. Jag började med att rita med
barnen. Detta gjordes i februari och mars 1999. Jag återkom sedan till familjerna i
maj och juni 1999 för att rita med föräldrarna och för att komplettera mina frågor
till barnen med ytterligare fyra frågor som jag inte ställt vid det första tillfället.
Jag har alltså träffat både barn och föräldrar vid två tillfällen utom i ett fall där
barnet inte var hemma den andra gången jag kom dit och då jag istället för att
muntligt fråga barnet de kompletterande fyra frågorna skrev ner dem på ett
papper som barnet sedan svarade på skriftligt och lämnade till mig nästföljande
dag. Gällande de kompletterande frågorna antecknade jag också svaren vid alla
tillfällen utöver att de bandades. Samtliga träffar har ägt rum hemma hos
familjerna. Samtalen med socialsekreterarna är gjorda i juni 1999 på deras
arbetsplatser.
Svårigheter med materialinsamlingen
En svårighet som uppstod när jag samtalade med ett av barnen var att barnets
förälder och syskon satt i närheten och pratade på sitt modersmål med varandra.
Eftersom jag hörde kontaktfamiljens namn nämnas ett par gånger misstänker jag
att modern kan ha uppmanat sitt barn att rita in sin kontaktfamilj på nätverkskartan. Utöver detta kan det vara så att familjen generellt pratat om saker som
påverkat de teckningar barnet ritade. Alla föräldrar utom en har delvis suttit med
eller i närheten när barnen ritat och pratat och mer eller mindre hört vad som har
sagts under mitt och barnets samtal. I ett fall var ett syskon med under hela
samtalet och var behjälplig men tog också väldigt stor plats i samtalet. Ofta har
föräldrarna under samtalet konsulterats när det gäller namn på släktingar och
dylikt. En förälder skötte skrivandet helt och hållet åt sitt barn medan barnet
ritade och berättade. Ett annat barn som inte ville skriva ritade och berättade och
skrev lite grand medan jag själv antecknade. Jag förmodar att föräldrarnas
medverkan i större eller mindre utsträckning påverkat barnen i deras teckningar
och berättelser. Jag kan dock inte bedöma hur mycket och på vilket sätt. AresikRam & Elf (1999) skriver att föräldrars närvaro å ena sidan kan innebära en
trygghet för barnen under samtalen och å andra sidan vara ett hinder för barnen
att vara spontana. Föräldrarnas och syskonens närvaro har jag till största delen
tolkat som ett uttryck för nyfikenhet och intresse för de uppgifter barnen stått
inför snarare än ett uttryck för kontroll och misstänksamhet. Från föräldrarna har
jag enbart mötts av en positiv inställning till barnens och deras egen medverkan i
projektet.
34
Språkförbistring kan också ha påverkat utformningen av nätverkskartor och
livslinjer. Jag har ritat och samtalat med tre barn och föräldrar med ett annat
modersmål än svenska. En förälder ville inte rita eller skriva över huvud taget
utan jag ritade och skrev med hjälp av hennes instruktioner. Kanske kunde hon
inte skriva svenska så bra.
Urval och bortfall
Jag försökte göra ett strategiskt urval bland de 84 kartlagda barnen från den första
delen av rapporten för att sedan kunna polarisera dem utifrån vissa kriterier och
kunna urskilja mönster eller tendenser i materialet. Flera av dessa kriterier
återfinns i de frågeställningar som ligger till grund för kartläggningen i första
delen av rapporten. För att få en representativ bild av materialet i kartläggningen
användes först och främst följande polariserande kriterier för urvalet:
-
barn som bor med en ensamstående förälder respektive två föräldrar
familjer med ”lätt” respektive ”tung” problematik
familjer med lång respektive kort kontakt med sin kontaktfamilj
familjer med tät respektive sporadisk kontakt med sin kontaktfamilj
barn vars kontaktfamiljer är rekryterade ur familjens nätverk respektive
rekryterade från socialtjänstens nätverk
Strävan att få en jämn fördelning av familjer från de tre arbetsgrupperna Alby,
Norr och Söder utgjorde ytterligare ett urvalskriterium. Till detta kom också en
del praktiska urvalskriterier: familjer som inte längre var aktuella för stöd från
socialtjänsten, familjer som flyttat från kommunen, familjer där jag själv varit
socialtjänstens handläggare samt familjer med alldeles för små barn sållades bort.
Av tidsmässiga och ekonomiska skäl var det heller inte önskvärt att behöva
använda tolk under intervjuerna varför endast familjer som talade bra svenska
kunde komma ifråga.
I samråd med min handledare bestämde jag även att innan jag tog kontakt med
familjerna tala med familjens socialsekreterare på familjeenheten för att
kontrollera om familjen fortfarande var aktuell för stöd från socialtjänsten, om
den information jag hade om familjen stämde, om något drastiskt hänt i familjen
som skulle kunna göra det olämpligt att ta kontakt med dem; till exempel dödsfall
eller omhändertaganden; och för att på ett enkelt sätt få aktuell adress och
telefonnummer till familjen. Det olämpliga i att ta kontakt med vissa familjer
blev alltså också ett urvalskriterium.
Tolv familjer valdes till sist ut för intervju, vilket gav möjlighet till en viss
representativitet av hela mitt material. Detta antal var även tidsmässigt möjligt att
intervjua. Familjerna kontaktades först per brev (se bilaga 3, Brev till föräldrarna)
35
och sedan per telefon. Slutligen blev fyra familjer intervjuade. Bortfallet blev
alltså åtta familjer och de föll bort av olika anledningar. I en familj visade det sig
att barnet inte träffat sin kontaktfamilj på länge och att kontakten var på väg att
avslutas helt. En mamma svarade att hon inte orkade delta i undersökningen. En
annan familj blev avhyst från sin bostad efter en inledande kontakt och kunde
sedan inte nås. Två familjer fick jag inte kontakt med över huvud taget. I övriga
familjer lyckades inte en överenskommelse om tidpunkt för intervju nås trots
upprepade försök.
Sammantaget utfördes alltså intervjuer med fyra barn, en av varje barns föräldrar
samt barnens socialsekreterare på familjeenheten.
Analys av nätverkskartorna, livslinjerna och samtalen
Med avstamp i nätverkskartorna, livslinjerna och intervjuerna beskrivs de fyra
barnen utifrån tre perspektiv; barnets, förälderns och socialsekreterarens. Förutom en generell bild av barnens nätverk och livshistoria är analysen fokuserad
på kontaktfamiljens betydelse för barnen. Beskrivningarna innehåller dels citat
från såväl barnen som deras föräldrar och socialsekreterare, dels av mig
återberättade historier och händelser. Namnen på barnen i beskrivningarna är
fingerade och vissa uppgifter om deras familjer och livssituationer är ändrade.
Detta för att undvika att barnen och deras familjer kan identifieras.
Urvalskriterierna som beskrivs i föregående avsnitt skall ses som en bakgrund
och användas som en referensram till beskrivningarna.
Ana, 12 år
Anas nätverk och hennes livsberättelse
Ana har ett stort och ganska tätt nätverk. På nätverkskartan ritar hon in många
personer i varje sektor, både vuxna och barn. Enligt Aresik-Ram & Elf (1999) är
det vanligt att äldre barn och framför allt tjejer tar med fler personer än pojkar
och yngre barn.
Ana har till att börja med en stor familj. Hon befinner sig mitt i syskonskaran på
nio barn. Hon bor med sina syskon, sin mamma och sin styvpappa som bor i
familjen till och från. Ana berättar att alla i familjen står nära henne och hon ritar
ut alla på samma avstånd från henne själv på nätverkskartan. Hennes biologiska
pappa vill hon inte rita ut på kartan över huvud taget eftersom han enligt Ana är
elak och de inte har någon kontakt med varandra. När Anas mamma ritar Anas
nätverkskarta berättar hon att Anas pappa sitter i fängelse. Anas mamma berättar
också att pappan förut slagit henne och att det ofta var bråk hemma. Av
36
socialsekreteraren får jag veta att det i familjen förekommit fysiskt våld mot
barnen och att våldsamma släktfejder förekommer.
Ana har en stor släkt som finns dels på nära håll och som hon träffar ofta – vissa
varje dag; dels i ett annat land, vilka hon också har kontakt med och träffar
ibland. Släktingarna som ritas ut tillhör uteslutande hennes mammas släkt.
Ana ritar in två bästisar på nätverkskartan men också många fler tjejkamrater som
finns lite längre bort från henne på kartan. Hennes klassföreståndare återfinns
nära Ana på nätverkskartan. Både bästisarna och klassföreståndaren har fått två
plustecken vardera.
I sektorn för övriga ritar Ana sin kontaktfamilj. Mamman i familjen ritas mycket
nära Ana och förses dessutom med tre plustecken. Även de tre vuxna och
halvvuxna barnen i kontaktfamiljen ritas in. Ana ritar också in ytterligare två
vuxna i sektorn för övriga; hennes kamrats mamma och en väninna till mamman
som nyligen hjälpte familjen i en krissituation.
På Anas livslinje finns både kronologiska och deskriptiva sekvenser och enskilda
berättelser. Det är både positiva och negativa erfarenheter Ana berättar om. Det
som på Anas livslinje framträder som viktiga händelser är bl.a. när hon började i
skolan, när hon vid två tillfällen bytte skola, när familjen flyttade samt när hon
började vara hos sin kontaktfamilj. Ana ger ett starkt intryck av att hon trivs i
skolan och tycker om sin lärare och sina kompisar. Hon berättar om sin första
lärare som hon tyckte mycket om, och att när hon började i första klass kände alla
i klassen utom en flicka. Hon har och har tidigare haft många kamrater och det
har gått bra för henne med skolarbetet. Hon berättar att hon tänker gå på
gymnasiet, men vet inte vilket program hon ska gå. Ana berättar också om glada,
tokiga och otäcka barndomsminnen där flera av hennes syskon var inblandade
och där hennes mamma hjälper henne att minnas detaljerna. Ana berättar att hon
älskade att gunga när hon var liten och att hon så fort hon vaknade brukade gå till
gungorna. Hon berättar också när hon och hennes syster var i en affär och köpte
godis men glömde att betala:
”Någon från affären som alla känner kom och sade: ”Vad har du nu
gjort? Nu ska jag ringa din mamma. Ni ska inte ta godis.” Jag sade:
”Nej, nej, nej.” Sen började jag gråta. Och mamma sa att vi inte får
gå till centrumet utan bara vara på gården”
(Övriga källor, samtal nr. 1).
Ana berättar också när hon var på 50-årskalas hos mamman i kontaktfamiljen.
Hon berättar även om en tråkig upplevelse när familjen blev avhyst från sin
lägenhet i det område Ana bott under hela sitt liv. I samband med denna händelse
framstod mamman i kontaktfamiljen och en kamrat till Anas mamma som särskilt
viktiga eftersom de upplät sin bostad åt Ana och hennes syskon och mamma.
Både Ana och hennes mamma säger att de saknar sitt gamla bostadsområde och
37
vill flytta tillbaka dit. I övrigt är det Anas mamma, syskon och mamman i
kontaktfamiljen som figurerar mest i Anas berättelser. Mamman i kontaktfamiljen
framstår där som en trygghet och som en person som reder ut besvärliga
situationer. Anas syskon framställs som mycket närvarande och som personer
Ana delar sina upplevelser med. Hon låter mig förstå att det hänt och fortfarande
händer saker runt hennes familj som skapar otrygghet i hennes liv. Jag förstår
också att det bland annat genom en släkting som tar ett visst ansvar för Anas
familj och, framför allt, genom kontaktfamiljen finns hjälp och stöd att få i
nödsituationer.
Ana uttrycker att de människor som står henne närmast just nu är hennes syskon
och hennes mamma, två bästisar och mamman i kontaktfamiljen. Intensitet finns
också i relationerna till barnen i kontaktfamiljen, mammas väninna och hennes
barn och en släkting. Praktisk hjälp upplever Ana sig få av ett par syskon och av
kontaktfamiljen; både mamman och de vuxna och halvvuxna barnen. Emotionellt
stöd har Ana i sin syster, sin mamma, mamman i kontaktfamiljen, läraren och
sina bästisar.
Anas mamma och Anas socialsekreterare ritar på nätverkskartorna in en jättestor
släkt av vilka Ana har mycket kontakt med de flesta. De ritar också kartor där
Anas familj och kontaktfamiljen står mycket nära Ana och har en särställning i
nätverket. Anas mamma placerar också in en annan viktig vuxen i sektorn med
övriga nätverksmedlemmar. Socialsekreteraren placerar också sig själv och sin
kollega på kartan i sektorn med övriga, dock inte särskilt nära Ana. Socialsekreteraren berättar också att Ana och hennes syster är aktiva i en kyrka och att
Ana är med i en musik- och dansgrupp. Den övre halvan av nätverkskartan, där
Anas familj och släkt finns inritade, dominerar fullständigt på bådas
nätverkskartor. Detta kan bero på att mamman och socialsekreteraren bl.a. inte
känner till Anas klasskamrater.
Kontaktfamiljens roll
Ana har känt sin kontaktfamilj så gott som hela livet. Hon började vara där vid
två års ålder. Mamman i kontaktfamiljen arbetade då på den förskola där Ana
vistades och föreslogs att bli kontaktfamilj av Anas mamma. Även Anas syskon
har under årens lopp vistats mycket i samma kontaktfamilj. Syftet med
kontaktfamiljen var från början att ge Anas mamma avlastning eftersom hon var
ensam med många barn och inte hade tillräckligt stöd i sitt nätverk. Syftet har
dock förändrats med tiden eftersom behovet av stöd också förändrats.
Kontaktfamiljen har nämligen vid flera tillfällen fungerat som jourfamilj och
även som familjehem åt Ana och hennes syskon. Detta har inträffat bland annat
när Anas mamma behövt gömma sig för släktingar och inte kunnat bo hemma.
Barnen har då bott hos kontaktfamiljen och mamman har bott på annat håll. Vid
38
ett annat tillfälle misshandlade mamman ett av Anas syskon som efteråt bodde
hos kontaktfamiljen under en tid. Genom åren har Ana varit hos kontaktfamiljen
ungefär varannan helg förutom då hon och hennes syskon i perioder bott hos
kontaktfamiljen (Övriga källor, samtal nr. 6).
Förutom praktiskt stöd, emotionellt stöd och intensitet står mamman i
kontaktfamiljen också för multiplexitet som innebär att kontakten har flera
infallsvinklar och att relationen har fler innehåll än ett. Detta tyder ofta på en
stark relation enligt Aresik-Ram & Elf (1999). På min fråga till Anas mamma om
det är någon person på nätverkskartan som hon tror står speciellt nära Ana, som
är särskilt viktig för Ana, så svarar hon mamman i kontaktfamiljen. När jag frågar
varför så svarar hon:
”För att hon har varit där länge. Och inte bara det. Hon har alltid
ställt upp och varit där när jag inte varit där” (Övriga källor, samtal
nr. 5).
Kontaktfamiljen står därför också för varaktighet eftersom hon funnits med i
Anas liv under så lång tid. Mamman i kontaktfamiljen utgör också en stödjande
länk mellan Anas mamma och hennes skola vilket socialsekreteraren poängterar
vara av stor betydelse för Anas skolsituation. Hon säger att:
”Hon (kontaktfamiljsmamman) har varit ett stort stöd för Anas
mamma. De har pratat mycket om skolan och NN (mamman i
kontaktfamiljen) har varit med mycket på föräldramöten och dylikt”
(Övriga källor, samtal nr. 15).
När Ana sätter tre plus på nätverkskartan vid mamman i kontaktfamiljen frågar
jag vad det är som är så bra med henne. Ana svarar då att:
”Utan henne skulle det inte vara så här”
(Övriga källor, samtal nr. 1 ).
Jag frågar vidare varför Ana tycker att mamman i kontaktfamiljen är bra och får
till svar att:
”Hon tar hand om oss och hon är snäll”
(Övriga källor, samtal nr. 1 ).
Trots ett stort nätverk med många viktiga vuxna är det Anas mamma och
mamman i kontaktfamiljen som har den mest framträdande rollen i Anas nätverk
och i hennes livsberättelser. Utifrån det Ana, hennes mamma och socialsekreteraren ritar och berättar verkar mamman i kontaktfamiljen utgöra en enorm
39
trygghet för Ana och hennes syskon. Eftersom mamman i kontaktfamiljen är så
viktig för Ana på många olika plan förefaller hon vara en nyckelperson för Ana;
en person som har spelat och fortfarande spelar en avgörande roll för Ana i
hennes utveckling. Socialsekreteraren uttrycker sig så här om kontaktfamiljens
betydelse för Ana:
”NN är jätteviktig. Hon har funnits med sedan Ana var pytteliten.
Hon har ställt upp jämt och Ana har bott hos henne i flera perioder.
Senast förra året bodde flera av barnen där i ett halvår någonting. För
de här barnen och för deras mamma också, men framför allt för
barnen, har NN varit en jättetrygghet. Med det kaos som varit i
familjen med hot och våld så har NN funnits där för barnen. För dem
har hon varit jättebra. NN har varit en fristad för barnen. Det har
varit deras ställe…”
(Övriga källor, samtal nr. 15).
Enligt Aresik-Ram & Elf (1999) är det betydelsefullt att andra vuxna än föräldrar
finns med i barnets vardag och ger barnet stöd. Det är då viktigt att föräldrarna
och dessa andra vuxna har en ömsesidig tillit till varandra. När Anas mamma ska
rita ut mamman i kontaktfamiljen på nätverkskartan säger hon att:
”Hon är som en familjemedlem”
(Övriga källor, samtal nr. 5).
Socialsekreteraren berättar sedan att hon upplever att Anas mamma och mamman
i kontaktfamiljen respekterar varandras olikheter och gentemot varandra sätter
gränser för sig själva och sina familjer. Socialsekreteraren säger så här:
”Ibland har vi tyckt att NN tagit för mycket ansvar och att Anas
mamma begärt för mycket av henne. Men de har kommit överens om
att hemma hos mig gäller mina regler och hemma hos dig gäller dina.
Och så har det blivit. NN har hållit på sitt och det har Anas mamma
och släkt accepterat. Anas mamma skulle heller aldrig tillåta att NN
tog över. När barnen har bott hos NN har Anas mamma träffat dem
varje dag”
(Övriga källor, samtal nr. 15).
Jag tolkar denna information som att det finns ett mycket väl fungerande
samarbete mellan Anas mamma och mamman i kontaktfamiljen. Mamman i
kontaktfamiljen fyller en oerhört viktig funktion för Ana utan att ha övertagit
förälderns kvalitativa funktioner (Aresik-Ram & Elf, 1999). Mamman i
kontaktfamiljen har förutom att vara ett praktiskt stöd åt Anas mamma också haft
40
en modellfunktion för henne och påverkat hennes uppfostringsmetoder.
Socialsekreteraren säger att:
”NN har varit en förebild och ett stöd. Barnen lyssnar på henne;
ibland mer än på deras mamma. NN har ett sätt att uppfostra barn
som Anas mamma tycker är bra men hon kan inte hålla det själv”
(Övriga källor, samtal nr. 15).
Socialsekreteraren anser att Anas mamma lärt sig mycket av mamman i
kontaktfamiljen och att hon mognat som mamma tack vare kontaktfamiljsmammans påverkan.
David, 10 år
Davids nätverk och hans livsberättelse
David ritar ut många personer på sin nätverkskarta, både barn och vuxna. Vid en
närmare anblick visar det sig att det är många av personerna som han inte har
särskilt mycket kontakt med.
David bor med sin mamma, sina småsyskon och sin styvpappa. Davids mamma
står nära och har också ett plustecken medan småsyskon och styvpappa får varsitt
minustecken. David säger senare att småsyskonen också är viktiga personer.
David markerar att han och styvpappan är osams genom att rita en länk med ett
streck över mellan dem. Han förbinder också styvpappan med sin biologiska
pappa, som sätts i rutan för övriga, med en länk och talar om att de känner
varandra.
David ritar ut många släktingar. Alla är släktingar på hans mors sida. David ritar
en morbror som finns i ett annat europeiskt land nära honom själv på kartan.
Morbrodern får också ett plustecken. I övrigt sätter David ut en grupp släktingar i
en annan världsdel, en grupp släktingar på andra sidan Atlanten och en grupp
släktingar i ett annat europeiskt land. David berättar att han har träffat
släktingarna i en annan världsdel tre gånger, släktingarna på andra sidan Atlanten
en gång och släktingarna i Europa ungefär varje eller vartannat år.
I skolsektorn ritar David in fem kompisar som står mycket nära honom. En
kvinnlig och en manlig lärare på fritidshemmet placeras också nära David.
Längre bort placerar David sina fem lärare varav fyra förses med varsitt
plustecken. Längst bort i sektorn återfinns fem klasskompisar som alla får ett
minustecken.
I sektorn för övriga placerar David in en kamrat väldigt nära honom själv. David
berättar sedan att kamraten för ett halvår sedan flyttade från Botkyrka och att de
sedan dess har träffats två gånger och att de ibland ringer till varandra. På längre
avstånd från honom själv ritar David in ytterligare två kompisar som också flyttat
från Botkyrka och som han inte längre har någon kontakt med. En kamrat från
41
förskolan ritas också in ganska långt från David. Tre vuxna placeras längre bort i
sektorn för övriga. Det är Davids biologiska pappa, mamman i kontaktfamiljen
och Davids mammas före detta kontaktperson på socialtjänsten som de hade
kontakt med när David var liten. Alla tre förses med varsitt plustecken. Det är
länge sedan David och hans mamma hade en stadigvarande kontakt med
socialtjänstens kontaktperson och nu har de helt förlorat kontakten. Av Davids
mamma och deras socialsekreterare får jag veta att David har och har genom åren
haft en mycket oregelbunden kontakt med sin biologiska pappa. Kontakten har
varit komplicerad på grund av stora konflikter mellan Davids mamma och pappa.
Pappan har missbrukat alkohol och varit psykiskt mycket instabil. Kontakten
mellan honom och David och hans mamma har kantats av oberäknelighet, bråk,
våldsamheter och hot.
På sin livslinje markerar David tre händelser som omfattar stora bråk mellan hans
mamma och hans biologiska pappa. Den första händelsen handlar om att David
var hos sin pappa. Pappan tog David med sig till en pub och hade inte uppsikt
över pojken. David försvann ensam ut mitt i natten. David var bara fyra år då.
Davids mamma berättar hur hon och polisen länge letade efter David innan en
kvinna hittade honom välbehållen. Den andra händelsen handlar om att pappan
kommit till den lägenhet där David och hans mamma bodde. Pappan hade velat ta
David med sig vilket mamman motsatte sig. Pappan var onykter och det uppstod
ett högljutt bråk. David beskriver att pappan skrek och bankade på dörren när han
inte fick ta David med sig. David berättar:
”Min mamma blev så ledsen och min pappa han tog väskan och jag
ville ut. Min mamma backade med mig och jag sa: ”Nej, jag vill till
pappa! Nej, jag vill till pappa! Jag tycker om honom.” Och pappa
fortsatte att banka hela tiden på dörren och mamma sade: ”Nej, gör
inte det.” Och jag visste inte hur man låste upp dörren. Sen tröttnade
han, sen gick han. Sen träffade jag honom inte mer. Sen till sist fick
jag träffa honom igen, men det var kanske i tvåan”
(Övriga källor, samtal nr. 2).
Vid det tredje tillfället kom Davids pappa till fritidshemmet för att ta David med
sig därifrån. David berättar:
”Pappa han kom och jag sprang runt för jag ville följa med honom.
Sen sa min mamma nej och jag sprang runt och min mamma och Per
(en fritidsledare) följde efter mig. Sen höll min mamma fast mig och
pappa gick. Jag fick inte följa med för mamma. Jag kunde nästan slå
henne i huvudet för jag blev så arg. Jag undrade varför. Varför
mamma? Varför fick jag inte följa med honom?”
(Övriga källor, samtal nr. 2).
42
Davids mamma svarar:
”Han var full, han hade druckit mycket. Jag var mycket försiktig
efter att det hände att du försvann mitt i natten”
(Övriga källor, samtal nr. 7).
I samband med att David ritar sin livslinje kritiserar och ifrågasätter han sin
mamma hårt angående att han inte fick följa med sin pappa när han kom och ville
ta pojken med sig. Det är tydligt att David har smärtsamma minnen som han
bearbetar och har en ambivalent relation till sin pappa. David har på sin livslinje
markerat endast enskilda historier. Det är både positiva och negativa händelser
han berättar om. Förutom de tre händelserna med sin pappa har David på sin
livslinje också markerat när han var liten och han och hans mamma var på en
semesterresa till Medelhavet där en främmande kvinna tog hand om honom.
Förutom denna kvinna och en fritidsledare är det enbart Davids mamma och
pappa som handlingen kretsar runt i Davids livsberättelse. Davids livslinje
speglar föräldrarnas problem och hur han blir indragen i dem. De tre händelserna
med fadern utspelar sig när David är fyra, fem och nio år. Mellan dessa händelser
har han och hans pappa inte träffats. David har mycket frågor om händelserna
och hans mamma hjälper honom att minnas och förklarar också situationerna.
Tydligen har David och hans pappa träffats efter den sista händelsen och
kontakten har fungerat lite bättre på sista tiden. Enligt Davids mamma beror det
på att Davids pappa under denna period mått bättre än tidigare.
Både Davids mamma och socialsekreterare ritar nätverkskartor med mycket få
personer. Båda anser att Davids mamma står mycket nära David och båda sätter
plustecken på henne. Båda markerar också att Davids styvpappa inte står så högt i
kurs hos David och att han har ett ambivalent förhållande till sin biologiska
pappa. Inga släktingar placeras särskilt nära David. Några kompisar hamnar
ganska nära David på båda kartorna och lärarna på fritids och en av lärarna i
skolan markeras av mamman. I sektorn för övriga placerar både Davids mamma
och socialsekreteraren mamman i kontaktfamiljen väldigt nära David. Båda tror
också att hon har ett plus hos David. På Davids egen nätverkskarta placeras
mamman i kontaktfamiljen långt bort men med ett plustecken.
Sammantaget visar samtalen, och delvis teckningarna, att Davids mamma,
mamman i kontaktfamiljen och några kompisar just nu står närmast David. Andra
viktiga vuxna är framför allt två lärare på fritidshemmet men också lärarna i
skolan. Även morbrodern är betydelsefull. Davids mamma är en nexusperson,
dvs. en ”spindel i nätet” som har länkar till många i nätverket. I övrigt är det
sparsamt med sammanbindande länkar. Praktiskt stöd uttrycker David att han får
av lärare på fritids och i skolan och av mamman i kontaktfamiljen. Känslomässigt
43
stöd har David i sin lärare och mamman i kontaktfamiljen. David svarar på
frågorna som om han har relativt lite praktiskt och emotionellt stöd att tillgå.
Hans beskrivningar tyder på intensitet i relationerna till flera kompisar, sin
mamma, sin pappa, sina småsyskon, mamman i kontaktfamiljen och mammans
före detta kontaktperson på socialtjänsten. Eftersom personerna i ”rosetten” släktövriga på Davids nätverkskarta i de flesta fall befinner sig geografiskt långt bort
eller av andra skäl inte träffar David så ofta betyder det att han har lite kontakt
med personer utöver de han träffar i hemmet och i skolan. Enligt Davids
nätverkskarta utgör mamman i kontaktfamiljen det enda undantaget.
Kontaktfamiljens roll
David har känt sin kontaktfamilj i två och ett halvt år. Han är hos sin
kontaktfamilj en helg i månaden endast på dagtid. Det har hänt att han sovit över
hos sin kontaktfamilj vid några få tillfällen. Mamman i kontaktfamiljen var förskollärare på den förskola där David vistades som liten och tillfrågades om att bli
kontaktfamilj åt David. Syftet med kontaktfamiljen var enligt socialsekreteraren
avlastning för Davids mamma, stimulans för pojken och att mamman och David
skulle behöva komma ifrån varandra då de hade en mycket tät relation. Orsakerna
till behovet av detta stöd var att mamman saknade praktiskt och emotionellt stöd i
sitt sociala nätverk samtidigt som hon och Davids pappa hade stora konflikter
som skapade kaos runt David. David bedömdes också av barnhabiliteringen som
ett barn med stora svårigheter och särskilda behov av stimulans på vissa områden
(Övriga källor, samtal nr. 13).
David glömmer först att rita ut mamman i kontaktfamiljen på nätverkskartan men
efter att hans mamma frågat om han inte vill sätta ut henne så gör han det. När
jag frågar David vad han gör när han är hos sin kontaktfamilj svarar han:
”Jag leker, jag pratar med henne, jag grejar, sen läser jag…”
(Övriga källor, samtal nr. 2).
Mamman berättar senare att hon blev förvånad över att David glömde bort
mamman i kontaktfamiljen. Hon säger att denna kvinna står mycket, mycket nära
David. Hon berättar att:
”David ringer till NN (mamman i kontaktfamiljen) hela tiden. Så
fort det är något ringer han och berättar allt för henne”
(Övriga källor, samtal nr. 7).
Hon säger också när hon ritar Davids nätverkskarta att:
”NN är plus faktiskt. Han åker dit och han ringer henne mycket så
hon är plus”
44
(Övriga källor, samtal nr. 7).
Hon fortsätter:
”Jag skriver inte PP, NNs man. Jag tror inte det. Om PP ska gå
någonstans så följer inte David med om inte NN är med”
(Övriga källor, samtal nr. 7).
Davids mamma berättar vidare att David var mycket orolig för mamman i
kontaktfamiljen en gång då hon var bortrest i ett par dagar utan att han visste om
det och han ringde henne utan att få något svar. Detta tyder på en ömsesidig
intimitet i relationen mellan David och mamman i kontaktfamiljen (Aresik-Ram
& Elf, 1999). Socialsekreteraren beskriver kontaktfamiljsmamman som:
”…både familj, släkt, vän och myndighet. Hon är allting”
(Övriga källor, samtal nr. 13).
Socialsekreteraren anser att kontaktfamiljsmamman betyder väldigt mycket för
David eftersom hon funnits med väldigt länge och är en återkommande person i
Davids liv. Kontaktfamiljsmamman står i så fall för både varaktighet och
kontinuitet vilket ofta betyder en innehållsrik och ömsesidig relation. Dessutom
verkar hon ha en multiplex roll i förhållande till David, vilket enligt Aresik-Ram
& Elf också brukar innebära en stark relation.
Utöver ett praktiskt stöd för mamman visar det sig att kontaktfamiljsmamman
också blivit ett viktigt känslomässigt stöd för henne. Davids mamma berättar att
kontaktfamiljsmamman kommer hem till henne och hälsar på även när David är i
skolan. Davids mamma säger:
”Hon är som en väninna till mig”
(Övriga källor, samtal nr. 7).
Eftersom mamman i kontaktfamiljen och Davids mamma träffas utan att David är
med utgör kontaktfamiljsmamman en viktig stödjande länk i Davids nätverk
(Aresik-Ram & Elf, 1999). Även socialsekreteraren understryker att kontaktfamiljsmamman är oerhört viktig för Davids mamma. Socialsekreteraren anser att
mamman i kontaktfamiljen har utgjort en kontakt med det svenska samhället som
betytt mycket för David och hans mamma. Hon har också, enligt socialsekreteraren:
”…blivit en vän till mamman som gjort att mamman inte längre är
så ensam i världen som hon faktiskt var förut”
(Övriga källor, samtal nr. 13).
45
Sam, 6 år
Sams nätverk
Sam ritar in mycket folk i sitt nätverk; både barn och vuxna. Varje ruta är ganska
full med folk. Han vill inte sätta ut några plus- eller minustecken.
Sam bor med sin mamma, sin tvillingbror, sin storebror och en katt och en råtta.
Alla dessa människor och djur sätter han ut på sin nätverkskarta. Tvillingbrodern
är närmast. Han ritar också in sin biologiska pappa, som bor på annat håll, i
familjerutan.
Sam ritar sedan in mormor, farmor och farfar närmast sig i sektorn för släktingar.
Han ritar också ut sex kusiner, en farbror, mormors sambo och sin döde morfar.
I förskolesektorn ritar Sam in sex stycken kamrater; tre flickor och tre pojkar.
Pojkarna står närmare än flickorna och en pojke står allra närmast. Sams tre
lärare finns där också. Han säger att:
”…alla fröknar är bäst men en är allra bäst”
(Övriga källor, samtal nr. 3).
I sektorn för övriga placerar Sam närmast sig själv tre grannbarn som han brukar
leka med. Han ritar också in en mamma och hennes bebis som också är grannar
och som verkar vara goda vänner till Sams mamma. Här placerar han också både
mannen och kvinnan i sin kontaktfamilj.
Sam ritar aldrig någon livslinje. Vi det första försöket tog Sams bror all
uppmärksamhet och vi fick avbryta vårt samtal innan vi hann börja med en
livslinje. Vid det andra tillfället var Sam för trött och livslinjen blev istället en
teckning av en bil.
Sams mamma ritar på nätverkskartan ut sig själv, syskonen och Sams pappa.
Mamma står närmast medan pappan förses med ett minustecken. Kontakten
mellan Sam och hans pappa har varit oregelbunden eftersom pappan har haft
missbruksproblem och levt ett kriminellt liv. Många släktingar ritas sedan in på
kartan; kusiner, sysslingar, en faster m.fl. Mormor placeras nära Sam och förses
med ett plustecken. Även sysslingarna är nära och får ett plustecken. Sams
mamma placerar också fem kamrater och Sams tre förskolelärare på kartan. I
sektorn med övriga återfinns sju lekkamrater från gården, vilka alla har ett
plustecken.
Sams socialsekreterare ritar mycket få personer på nätverkskartan. Mamma och
syskonen placeras nära Sam medan hans pappa hamnar längre bort. Mormor och
mormors sambo finns med som enda släktingar på kartan. Mormor placeras inte
särskilt nära Sam och mormors sambo placeras utanför kartan. Personal på
förskolan ritas in och flera kamrater varav en är närmare än de andra. I sektorn
med övriga placerar socialsekreteraren mannen och kvinnan i kontaktfamiljen.
46
Hon beskriver dem som ”ganska nära” och att kvinnan står lite närmare Sam än
mannen.
Det verkar vara mamma, tvillingbrodern och en kamrat på förskolan som står
närmast Sam. Hans mormor är också viktig. Hans lärare på förskolan tycker han
också mycket om. Hög grad av intensitet hittar man också i relationen till några
fler av hans lekkamrater. Dessa pojkar verkar fylla hans värld just för tillfället.
Praktiskt stöd får han också av sina kompisar och av kvinnan i kontaktfamiljen.
Även känslomässigt stöd får han av sina lekkamrater, sina lärare, av sin mamma
och kvinnan i kontaktfamiljen. För Sams del verkar det som om många viktiga
funktioner fylls av barn till största delen snarare än av vuxna. Detta kan vara
bekymmersamt enligt Aresik-Ram & Elf (1999) som poängterar att det är viktigt
att just vuxna, och då gärna fler vuxna är föräldrarna, bör fylla dessa viktiga
funktioner. Sams mamma framträder som en nexusperson som har länkar till de
flesta i nätverket. I övrigt finns få sammanbindande länkar.
Kontaktfamiljens roll
Sam har känt sin kontaktfamilj i knappt tre år. Han är där var tredje helg.
Kontaktfamiljen rekryterades via socialtjänstens nätverk. Orsaken till att
kontaktfamilj beviljades var att Sams mamma inte räckte till för alla sina tre barn
i en situation där Sams tvillingbror, som enligt socialsekreteraren har en allvarlig
sjukdom, krävde ständig passning samtidigt som Sams storebror varit med om en
traumatisk upplevelse och befann sig i kris. All mammans uppmärksamhet gick åt
till Sams bröder och Sam blev åsidosatt. Syftet med Sams kontaktfamilj var att
avlasta mamman och ge Sam stimulans (Övriga källor, samtal nr. 14).
Enligt socialsekreteraren kallar Sam sin kontaktfamilj för ”min andra familj”.
Enligt henne är Sam ganska fäst vid dem. Hon påpekar att Sam var så liten när
han lärde känna sin kontaktfamilj och att de funnits där nästan halva hans liv. De
kan därför sägas ha en varaktig relation. Sam och hans mamma pratar dock inte
mycket om kontaktfamiljen under samtalen. Den nämns när den placeras ut på
Sams nätverkskarta och i svaren på några av mina frågor. Socialsekreteraren
berättar att hon anser att kontaktfamiljen fungerar bra för Sam:
”Där får han vara huvudperson och han får komma ut på aktiviteter
tillsammans med andra barn och vuxna”
(Övriga källor, samtal nr. 14).
Socialsekreteraren berättar också att Sams mamma är besviken på
kontaktfamiljen för att de inte ställer upp på det sätt som hon skulle vilja.
Mamman önskar, enligt socialsekreteraren, att Sam kunde få vara hos kontaktfamiljen en vecka på sommaren, men detta har de inte ställt upp på. Vid ett till-
47
fälle, i en krissituation, bodde Sam hos kontaktfamiljen i en månad. Socialsekreteraren uttrycker sig så här:
”Kontaktfamiljen gör det som står i deras uppdrag, men inget mer”
(Övriga källor, samtal nr. 14).
Att Sams mamma inte ritar in kontaktfamiljen på nätverkskartan kan vara ett
uttryck för besvikelse. Socialsekreteraren påpekar att det inte ingått i
kontaktfamiljens uppdrag att stötta Sams mamma i hennes mammaroll, varför
hon inte heller har vänt sig till dem när hon haft bekymmer av olika slag. Sams
mamma har sett kontaktfamiljens stöd som ren avlastning, inget annat, säger
socialsekreteraren. Några bonuseffekter för Sams mamma har stödet av
kontaktfamiljen inte inneburit, enligt socialsekreteraren. Däremot tror hon att det
betytt mycket för Sams storebror att få ha sin mamma för sig själv ibland, i
synnerhet då han under en period behövde sin mamma extra mycket.
Janos, 14 år
Janos nätverk och hans livsberättelse
Janos ritar en nätverkskarta med mycket få personer. I vissa rutor är det väldigt
tomt.
Janos bor tillsammans med sin pappa och storasyster. De ritas in i familjesektorn
på kartan tillsammans med Janos mamma som bor i samma område. Janos träffar
sin mamma regelbundet och ganska ofta. Alla i familjen placeras nära Janos och
förses med ett plustecken.
Janos ritar sedan in mormor och morfar, farmor och sin bortgångne farfar på
nätverkskartan. Mormor, morfar och farmor hamnar ganska nära Janos. Farfar har
han aldrig träffat. Mormor och morfar bor geografiskt nära Janos och de har
regelbunden kontakt. Farmor bor i en annan världsdel. Henne har Janos träffat tre
gånger. En stor del av resten av Janos släkt bor också i olika länder i andra
världsdelar. Dem har Janos träffat upp till fem gånger. Janos har också många
släktingar i Stockholm och i andra delar av Sverige. Han har träffat dem alla. Alla
dessa släktingar utom mormor och morfar finns på Janos pappas sida. Janos säger
att han aldrig frågat sin mamma om hennes släkt.
I skolsektorn ritar Janos in en manlig bollsporttränare, en kvinnlig lärare och hans
kvinnliga klassföreståndare. Alla placeras nära Janos och alla får ett plustecken.
Bollsporttränaren beskriver Janos som:
”…en bra kompis och en bra fotbollstränare”
(Övriga källor, samtal nr. 4).
Janos säger att de andra två lärarna är ”jättesnälla” (Övriga källor, samtal nr. 4).
48
I sektorn för övriga ritar Janos in två kompisar nära honom själv och mamman i
kontaktfamiljen lite längre bort. Alla får ett plustecken.
På Janos livslinje hittar man alla sorters beskrivningar av olika händelser och
perioder. Också han berättar om både positiva och negativa upplevelser. Janos är
relativt fåordig i sina berättelser. Janos syster sitter med och hjälper Janos att
minnas vissa saker. På sin livslinje markerar Janos när han började på förskolan,
på fritids och i skolan. Han berättar också när familjen flyttade; en gång när Janos
var riktigt liten och en gång i samband med att föräldrarna skildes. Skilsmässan
beskriver Janos så här:
”Mamma och pappa var inte överens, så då flyttade de ifrån
varandra”
(Övriga källor, samtal nr. 4).
Han berättar vidare ingående om flera resor han gjort tillsammans med sin pappa
och syster till släktingar i andra delar av världen. Jag får också se mängder med
fotografier från deras resor, bland annat bilder på deras släktingar. Janos
markerar också när han blev intresserad av fotboll och när han några år senare
började spela ännu mer fotboll. Janos berättar att han hejar på det italienska
fotbollslaget Parma, och visar deras klubbtröja som han tar på sig. Han pratar
mycket om Parmas spelare och att hans dröm är att gå på Parmas matcher. Janos
markerar också att han fick mycket kompisar när han var tretton år. När han var
tolv år hade han inte träffat några vänner berättar han. Jag får intrycket av att
Janos trivs relativt bra i skolan. Han tycker att skolarbetet ibland är svårt men han
tycker bra om sina lärare och klasskamrater. På livslinjen kan man se att Janos
trivs bättre i skolan nu än tidigare då han beskriver att det var ”bråkigt och inget
kul” (Övriga källor, samtal nr. 4). I Janos berättelser är det hans föräldrar och
syster som framstår som viktiga personer för Janos. Speciellt pappan och systern
förefaller utgöra stora tryggheter för Janos.
Janos pappa ritar också en nätverkskarta med få personer. Han ritar ut sig själv,
Janos mamma och Janos syster i familjerutan. De placeras nära Janos med en ring
runt omkring. Detta tolkar jag som en markering att de hör ihop. Janos pappa ritar
ut många släktingar i Sverige och i andra länder. Han ritar inte ut Janos mormor
och morfar. I skolsektorn ritar Janos pappa två kvinnliga lärare och två tjejer i
Janos klass. I sektorn för övriga ritar han inte någon person alls utan berättar
istället om Janos intressen och vad Janos är bra på. Han berättar att Janos är
duktig i engelska, att han är en självständig kille, att Parma är hans favoritlag i
fotboll och att han gillar att resa och att arbeta med datorer.
Socialsekreteraren ritar ut Janos pappa, mamma och syster. De placeras nära
Janos. Hon ritar också in Janos farmor, mormor och morfar, en släkting i Sverige
49
och några släktingar i andra länder. Ingen av dem hamnar särskilt nära Janos.
Sedan ritas Janos lärare in relativt nära Janos. Några kompisar utan namn hamnar
längre bort. Bland övriga placeras mamman i kontaktfamiljen väldigt nära Janos.
Socialsekreteraren placerar sig själv ganska långt bort från Janos.
Janos mamma, pappa och syster står allra närmast Janos. De är viktiga för honom
och har en hög grad av intensitet i relationen till Janos. Även hans lärare är
viktiga för Janos. Praktiskt stöd upplever Janos sig få av sin pappa, sina lärare
och mamman i kontaktfamiljen. Känslomässigt stöd får han från mamma, pappa,
systern, sina två lärare och en kompis. Janos pappa framstår som lite av en
nexusperson i nätverket. Mamman i kontaktfamiljen framträder också som en
sammanbindande länk mellan flera sektorer. Annars framstår nätverket som
relativt glest. På Janos nätverkskarta dominerar den övre halvan, det vill säga
familj och släkt. I den nedre halvan är det mycket tomt. Många av de personer
Janos ritat ut i den övre halvan träffar han dessutom relativt sällan eftersom de är
bosatta i andra världsdelar. Det är också övervägande vuxna personer i Janos
nätverk vilket är anmärkningsvärt med tanke på hans ålder då jämnåriga kamrater
brukar få allt större betydelse (Aresik-Ram & Elf, 1999). Det saknas barn och
kamrater på nätverkskartan vilket gör att Janos framstår som en jämförelsevis
ensam person.
Kontaktfamiljens roll
Janos har känt sin kontaktfamilj i sex år. Kontaktfamiljens uppdrag avslutades
strax efter att intervjuerna med Janos och hans pappa gjordes. Janos börjar bli
vuxen och ska klara sig utan sin kontaktfamilj. Janos har varit hos
kontaktfamiljen tillsammans med sin syster ungefär en till två eftermiddagar i
veckan plus en dag varannan helg. Kontaktfamiljen rekryterades via
socialtjänstens nätverk. Orsaken till att Janos fick en kontaktfamilj var att Janos
mamma, som efter föräldrarnas skilsmässa hade hand om barnen, blev sjuk och
inte kunde ta hand om barnen. Janos pappa, som tänkt sig att återvända till sitt
hemland, ändrade sina planer och stannade i Sverige för att ta hand om sina två
barn. Han var ovan vid att ta hand om barn, och visste inte mycket om barns
behov och omvårdnad om barn. Janos hade även stora inlärningssvårigheter i
förskolan och i skolan och hade behov av en liten undervisningsgrupp. Han
skrevs senare in i särskolan. Syftet med kontaktfamiljen var enligt
socialsekreteraren att ge pappan avlastning, stöd och hjälp att ta hand om barnen;
att göra det barnvänligt i hemmet och att förmedla kunskap om barns behov och
utveckling.
Janos själv pratar inte alls mycket om sin kontaktfamilj. Han nämner dem bara
som svar på de frågor som ställs; till exempel att han kan prata med mamman i
kontaktfamiljen när han är ledsen eller att hon hjälper honom med läxorna.
50
Socialsekreteraren anser att mamman i kontaktfamiljen står mycket nära Janos
och hans syster. Hon beskriver henne som:
”… en ställföreträdande mamma”
(Övriga källor, samtal nr. 16).
Hon säger vidare att hon tror att kontaktfamiljsmamman kommer att finnas kvar
efter uppdragets slut som en vän till familjen. Även Janos pappa säger att barnen
säkert kommer att fara till kontaktfamiljen och hälsa på även i fortsättningen.
Eftersom kontakten mellan Janos och kontaktfamiljen varit både långvarig och tät
står relationen för såväl varaktighet som kontinuitet. Relationen verkar också ha
ett mångsidigt innehåll. Allt detta tyder på att relationen mellan Janos och
kontaktfamiljen är stark, ömsesidig och innehållsrik (Aresik-Ram & Elf, 1999).
Kontaktfamiljen står också för praktiskt stöd åt Janos och utgör en viktig länk
mellan Janos pappa och skolan.
När Janos pappa berättar för intervjuaren att kontaktfamiljen snart ska avslutas
tillägger han att:
”Kontaktfamiljen har varit jättebra” (Övriga källor, samtal nr. 9).
Han berättar vidare:
”NN (mamman i kontaktfamiljen) är snäll och man kan verkligen
lita på henne”
(Övriga källor, samtal nr. 9).
Socialsekreteraren berättar sedan att Janos pappa först inte ville ha en
kontaktfamilj. Enligt henne tyckte han att han skulle klara problemen på egen
hand. Efter lite övertalning gick han med på att ha en kontaktfamilj som stöd.
Socialsekreteraren trodde inte att Janos pappa skulle ta till sig kontaktfamiljens
stöd så som han faktiskt gjort. Hon trodde att Janos pappa skulle se stödet enbart
som avlastning men mamman i kontaktfamiljen har kommit att betyda mycket
mer än så. Janos pappa har, enligt socialsekreteraren, litat väldigt mycket på
kontaktfamiljsmamman som blivit en viktig person för honom att vända sig till
för att prata om barnen och om Janos svårigheter. Socialsekreteraren säger så här:
”Han (Janos pappa) var så utanför från början. Han visste inte
mycket om barn och i det har NN (mamman i kontaktfamiljen) varit
ett väldigt stöd som har förklarat saker och så…”
(Övriga källor, samtal nr. 16).
51
Mamman i kontaktfamiljen har också funnits med i kontakten med skolan där
det, enligt socialsekreteraren, var mycket konflikter mellan Janos pappa och
skolpersonalen. Socialsekreteraren beskriver kontaktfamiljsmamman som ett
skyddsnät även för Janos pappa:
”Hon har varit en länk till det svenska samhället och en länk mellan
Janos pappa och Janos skola”
(Övriga källor, samtal nr. 16).
Sammanfattning och slutsatser
Jag kommer här att utifrån de teorier och metoder jag använt och de perspektivval
jag gjort sammanfatta och lyfta fram en del slutsatser från beskrivningarna i det
tidigare avsnittet. Trots att underlaget är litet kommer jag också att leta efter
mönster utan att kunna dra några generella slutsatser.
Kontaktfamiljens formella och reella funktioner
Studien visar att kontaktfamiljerna många gånger har fler funktioner än de som
formellt ingår i deras uppdrag. Kontaktfamiljerna i denna studie har formellt sett
haft en likartad funktion. För Sam och David har de formella funktionerna varit
att ge avlastning åt deras mammor och att ge stimulans åt pojkarna. Den formella
funktionen för Janos kontaktfamilj har varit att ge avlastning åt Janos pappa och
att stå som pedagogisk modell åt honom gällande omvårdnadskunskaper om barn.
Anas kontaktfamilj hade också, till att börja med, den formella funktionen att
avlasta Anas mamma. Denna funktion har under årens lopp ändrats till att omfatta
uppdrag både som jourfamilj och familjehem. Dessa formella funktioner som till
stor del är av rent praktisk karaktär men som också utgör ett psykologiskt stöd har
enligt socialsekreterarna uppfyllts. I realiteten har dock funktionerna varit många
fler. I studien framkommer att kontaktfamiljerna också har funktionen att utgöra
en länk mellan barnens föräldrar och barnens skola och mellan föräldrarna och
det svenska samhället i övrigt. Kontaktfamiljerna fungerar också som en ”fristad”
( Samtal nr. 15), som en ”andra familj” (Samtal nr. 14) och som
”ställföreträdande mamma” ( Samtal nr. 16) åt barnen. De är också ”som en
familjemedlem” (Samtal nr. 5), ”skyddsnät” ( Samtal nr. 16) och förebilder för
föräldrarna och ett praktiskt och känslomässigt stöd för både barn och föräldrar.
De ställer också upp som stöd i krissituationer. En socialsekreterare beskriver
kontaktfamiljens funktion som ”både familj, släkt, vän och myndighet. Hon är
allting” ( Samtal nr. 13). Dessa funktioner som i realiteten tillkommit handlar mer
om djupgående psykologiskt stöd och intervention i familjen och lite mindre om
rent praktiskt stöd. Både för Janos, Anas och Davids kontaktfamiljer har
funktionerna alltså blivit fler än de som uttalats i syftet med insatsen. Sams
kontaktfamilj har däremot hållit sig strikt till det formella syftet. Detta är Sams
mamma missnöjd med. Hon önskar enligt sin socialsekreterare att Sams
52
kontaktfamilj ställt upp mer och till exempel haft Sam hos sig en vecka på
somrarna.
Barnens relation till sin kontaktfamilj
För samtliga barn i studien förefaller det som om kontaktfamiljen står för en
varaktig och nära relation. Jag har uppfattat att alla barn upplever att de får
praktiskt stöd av sin kontaktfamilj och att alla även får mer eller mindre
känslomässigt stöd. Tre av barnen har en relation med sin kontaktfamilj som jag
tolkar som innehållsrik, förtroendefull och som en viktig länk till föräldrarnas
medverkan i skolan och det svenska samhället. Enligt Aresik-Ram & Elf (1999)
är det värdefullt för barnet att det finns andra vuxna förutom föräldrarna som ger
barnet stöd. Ju fler barnet har att vända sig till för både praktiskt och
känslomässigt stöd, desto bättre är det för barnets hälsa och utveckling. Det är
också viktigt att detta stöd ges av övervägande vuxna personer. Detta under
förutsättning att de vuxna är mogna, ansvarstagande människor som vill och
förstår barnens bästa. Mot bakgrund av detta kan man påstå att kontaktfamiljerna
i denna studie spelar en oerhört betydelsefull roll för barnen eftersom de
återkommande utgör detta stöd och fyller viktiga funktioner för de barn jag
intervjuat. Åtminstone två, kanske tre av barnens nätverk framstår som mer eller
mindre tunna och glesa. För dessa barn fyller kontaktfamiljerna ut tomrum i
nätverket och kompenserar funktioner som fattas. För dessa barn spelar
kontaktfamiljen en stor roll. För Ana, som har ett stort och ganska tätt nätverk,
spelar kanske kontaktfamiljen en ännu större roll. Anas kontaktfamilj både
kompenserar brister och rycker in och skyddar Ana och hennes syskon i
nödsituationer orsakade av destruktiva delar av hennes nätverk.
Kontaktfamiljens betydelse för barnen i relation till föräldrarnas betydelse
Nätverkskartorna och livslinjerna visar att samtliga barn står den förälder de bor
med och sina syskon närmast. Samtidigt framstår kontaktfamiljerna som viktiga
för alla barn i studien. I ett fall står mamman i kontaktfamiljen till och med lika
nära barnet som den biologiska mamman. Detta kan tyda på att trots att
kontaktfamiljerna är betydelsefulla och fyller viktiga funktioner för barnen så har
de inte tagit över föräldrarnas kvalitativa funktioner. Föräldrar och
kontaktfamiljer har balanserat sina roller och kontaktfamiljen har blivit ett
komplement till föräldrarna istället för ett substitut. En risk med kontaktfamiljer
är att de kan ta över ansvaret från föräldrarna, diskvalificera föräldrarna vad
gäller förmåga att ta hand om sina barn eller bli så lojal med barnet, föräldern
eller socialtjänstens handläggare att ett konstruktivt samarbete inte fungerar.
Något sådant har inte framkommit i denna studie.
53
Kontaktfamiljernas betydelse för barnens föräldrar
I tre av familjerna i studien har mamman i kontaktfamiljen blivit en mycket viktig
person även för barnets föräldrar. Aresik-Ram & Elf (1999) skriver att
föräldrarnas nätverk har stor betydelse för hur barnen mår. Personer utanför
kärnfamiljen har stor betydelse för barnets psykiska utveckling eftersom
nätverkets inflytande på föräldrarna i sin tur får effekter på samspelet mellan
föräldrar och barn. Dels kan människor i nätverket ge föräldrarna både praktiskt
och känslomässigt stöd, dels kan de påverka föräldrarnas attityder till exempelvis
barnuppfostran. De kan också ha en modellfunktion där föräldrar kan observera
dem i konkreta situationer och ta efter beteenden. Detta finns det exempel på i
studien. I en av familjerna har kontaktfamiljsmamman blivit en personlig vän till
barnets mamma. Hon träffar mamman utan att barnet är med och är också ett stort
känslomässigt stöd för mamman. I två familjer har mamman i kontaktfamiljen
förutom det praktiska stödet haft en pedagogisk roll och en modellfunktion för
barnets förälder. I dessa båda familjer har mamman i kontaktfamiljen också
utgjort ett stöd i kontakten mellan barnets föräldrar och skolan. I två av
familjerna uttrycker socialsekreterarna att kontaktfamiljen även fungerar som en
länk mellan barnens föräldrar och det svenska samhället. Detta kan antas ha
medfört en minskad känsla av utanförskap för föräldrarna som säkert kommit
även barnen till godo.
Kontaktfamiljernas betydelse och andra faktorers påverkan på barnens
långsiktiga utveckling
Med hjälp av barnens livslinjer förstår man att för två barn har utvecklingen av
deras livssituation genom åren varit klart positiv. Jämfört med tidigare så
fungerar Davids skolgång bra och hans hemsituation är stabil. Janos klarar sig
också bra både i skolan och hemma vilket inte var fallet när Janos var yngre. För
Janos går det nu så bra så att det extra stödet från kontaktfamiljen anses
överflödigt och deras uppdrag har avslutats. Hur stor del kontaktfamiljerna haft i
denna gynnsamma utveckling är svårt att säga. Med tanke på vad barnen,
föräldrarna och socialsekreterarna säger om kontaktfamiljernas funktion och betydelse drar jag slutsatsen att de med största sannolikhet stöttat både barn och
föräldrar så att de i sin tur haft möjlighet att förändra sin situation. För Ana och
Sam ser man inga stora förändringar genom åren, vare sig positiva eller negativa.
Det verkar som om barnen har fått förhållandevis mycket extrastöd i till exempel
skolan. I samtliga fall framstår också lärare i skolan och på fritids som viktiga
vuxna eftersom även de fyller många viktiga funktioner för barnen.
Vems behov syftar kontaktfamiljen till att tillfredsställa?
En fråga jag haft aktuell under arbetet med studien är vem som har det största
behovet av en kontaktfamilj. Är det barnets behov som i första hand tillgodoses,
54
är det föräldrarnas eller rent av socialsekreterarens? För samtliga barn i studien
har syftet avlastning åt föräldrarna funnits med som enda syfte eller ett av flera
syften. Primärt är ju det förälderns behov. Ett annat syfte har till exempel varit
stimulans åt barnet som ju är riktat direkt mot barnets behov. I nästan alla
familjer berättar socialsekreterarna att det funnits flera olika syften med insatsen
och att dessa syften svarat mot olika behov hos både barnen och föräldrarna. I
samtliga familjer anser socialsekreteraren att syftet med kontaktfamiljen har
uppnåtts. I tre familjer har detta stöd fungerat bättre än väntat. I alla fyra familjer
säger socialsekreterarna att det även finns bonuseffekter av detta stöd; i tre fall
bonuseffekter i form av något slags stöd till föräldern som inte var syftet från
början och i ett fall ett indirekt stöd för ett syskon. I ett fall har också
kontaktfamiljen i perioder även haft uppdrag som jourhem och som familjehem
vilket inte heller var syftet från början. Att det skulle vara socialsekreterarens
behov av att bevilja en insats i familjen som styr tillsättandet av kontaktfamiljer
framkommer inte i studien.
Slutdiskussion
Kontaktfamiljens outtalade uppdrag
De funktioner jag sett att kontaktfamiljerna har i min studie kopplar jag till vad
lagen säger om kontaktfamiljernas uppdrag. Lagstiftarens intentioner med
kontaktfamiljer som insats från socialtjänsten är diffusa. I socialtjänstpropositionen står att kontaktfamiljens uppgift är:
”…att på olika sätt ha kontakt med och vara ett stöd för personer
eller familjer med sociala problem” (1979/80:1 sid. 226).
Där står vidare att det för kontakfamiljen är viktigt att gentemot de människor
som tar emot stöd inte ha en traditionell vårdande hållning utan istället bygga upp
en medmänsklig kontakt och gemenskap. Kontaktfamiljens funktioner ska kunna
anpassas efter familjens behov ”- från en vardaglig, återkommande gemenskap
till särskilda insatser i akuta situationer” (1979/80:1 sid. 226). Författaren
poängterar också vikten av att genom kontaktfamiljen försöka vidga den så
kallade stödmottagarens sociala kontakter. Det sägs även att det är viktigt att
undvika att kontaktfamiljer får alltför tunga uppdrag. I enstaka fall skall de dock
kunna användas även i svåra situationer.
Jag anser att kontaktfamiljernas funktioner i min studie väl motsvarar
lagstiftarens intentioner vad gäller att vidga stödmottagarens sociala kontakter, att
bygga upp en medmänsklig kontakt och gemenskap och att inte inta en vårdarroll.
De svarar också mot lagstiftarens mening att deras funktioner ska kunna anpassas
efter stödmottagarens behov och rycka in i akuta situationer. Anas kontaktfamilj
55
har kanske haft tyngre funktioner än vad lagen framhåller rimligt för en
kontaktfamilj.
Jag anser dock att lagstiftarens intentioner verkar vara att kontaktfamiljens
funktioner många gånger skall motsvara familjemedlemmars, nära släktingars
eller goda vänners funktioner. Det vill säga de funktioner som kontaktfamiljerna i
denna studie har. Jag skulle vilja kalla kontaktfamiljerna för ställföreträdande
vuxna som tillträder när barnens föräldrar inte orkar eller förmår ta hand om sina
barn eller inte funnits tillgängliga för barnen. Detta gäller i ett stort nätverk med
destruktiva vuxna såväl som i ett tunt nätverk med brist på ansvarstagande vuxna
personer. För barnen i studien är kontaktfamiljens roll att vara både en praktisk
och en emotionell resurs och att backa upp deras föräldrar praktiskt och/eller
känslomässigt. För kontaktfamiljerna har det inneburit att fylla många funktioner
som är mer eller mindre outtalade i såväl deras formella uppdrag som i
lagstiftningen som skall reglera deras insatser. Kanske är det så att föräldrar och
socialsekreterare såväl som lagstiftarna helt eller delvis förväntar sig att
kontaktfamiljen skall anta funktioner i barnens sociala nätverk som är så att säga
vakanta. I ett väl fungerande nätverk finns det personer som i de flesta fall kan ge
avlastning, stimulans och annat stöd. I ett sämre fungerande nätverk kanske dessa
personer och funktioner saknas vilket gör att det finns ett behov av att tillsätta
dessa vakanser till exempel med en kontaktfamilj. Detta bekräftas också av andra
rapporter (SOU 1994:139) som förmedlar att kontaktfamiljerna huvudsakligen
uppfattar sig som barnets extramamma/mormor och förälderns vän/ medmänniska. I min studie finns inget som tyder på att kontaktfamiljens roll skulle
innehålla några slags terapeutiska uppdrag gentemot familjen eller dess övriga
nätverk eller att det från något håll skulle finnas en önskan om detta. Jag tror att
kontaktfamiljens styrka ligger i att just kunna vara en resurs och ett stöd för både
barn och vuxna i en situation där föräldrarna inte riktigt räcker till för barnen. En
kontaktfamilj kan finnas där för att lindra problemen och i vissa fall förhindra att
situationen förvärras. Kontaktfamiljens begränsningar ligger i att inte kunna
ändra på destruktiva inslag i barnets livssituation.
Eftersom lagen säger att kontaktfamiljens funktioner skall anpassas efter
stödmottagarens behov och detta, enligt min studie, till största delen också sker
tycker jag det är viktigt att inför kontaktfamiljerna tydligt redogöra för
förväntningarna på dem. Kanske stödmottagare och socialtjänst har förväntningar
på kontaktfamiljer att bli intimt närstående stödmottagaren vilket inte alltid är
uttalat. Kanske kontaktfamiljerna ofta kallas för vad de många gånger faktiskt är,
vad de känner sig som och vad som ofta förväntas av dem; nämligen
”ställföreträdande mamma” eller ”extrafamilj” – funktioner som vida överskrider
ett uppdrag med avlastning varannan helg.
56
Kontakt eller familj
Jag vill resonera lite om kontaktfamiljen som kontakt och som familj för stödmottagaren. De olika funktioner som kontaktfamiljerna i min studie visat sig ha
för barnen och deras föräldrar kan man kategorisera i fyra grupper:
1. funktioner som motsvarar föräldrars funktioner för barnen och deras
föräldrar
2. funktioner som utgör ett stöd huvudsakligen för föräldrarna
3. huvudsakligen praktiska funktioner
4. relativt svaga funktioner
I den första gruppen finns funktioner som ”särställning”, ”min andra familj”,
”ställföreträdande mamma”, ”skyddsnät” och ”en fristad”. I den andra gruppen
ingår funktioner som länk och pedagogisk modell. I den tredje gruppen finns
funktioner som avlastning och stimulans och den fjärde gruppen sammanfattar
olika händelser som tyder på relativt svaga funktioner såsom att David glömmer
att rita in sin kontaktfamilj på kartan, att kontaktfamiljen sedan placeras på långt
avstånd från David och att Janos omnämner sin kontaktfamilj i väldigt allmänna
ordalag. I grupp nummer ett framstår kontaktfamiljen som en familj; en outbytbar
relation. I grupp två, tre och fyra framstår kontaktfamiljen till stor del som en
kontakt som skulle kunna ersättas av ett annat slags stöd än en kontaktfamilj.
Det kan vara svårt att byta ut djupa relationer som de där kontaktfamiljen blivit
som en familj för barn och föräldrar. Däremot kan det finnas alternativa
stödinsatser till kontaktfamiljer som står för en mer ytlig kontakt. Den funktion
som innebär att kontaktfamiljen är en länk till det svenska samhället skulle
kanske i Alby kunna ersättas av öppna förskolan och andra verksamheter inom
den Familjecentral som finns där eller av olika föreningsverksamheter.
Funktioner som pedagogisk modell kanske också skulle kunna antas av
verksamheter inom Familjecentralen, såsom mödravårdscentralen, barnavårdscentralen och öppna förskolan. Även här skulle olika föreningar kunna skapa
viktiga kontaktytor för familjer.
Detta går i linje med de tankar socialtjänstpropositionen (1979/80:1) har inför
framtiden angående verksamheten med kontaktfamiljer där lagstiftaren verkar
försöka hitta verksamheter att delvis ersätta kontaktfamiljer med. I lagen sägs att
det finns en förhoppning om att kontaktfamiljer ska rekryteras via lokalsamhället,
det vill säga till exempel föreningar, och att människor i större utsträckning skall
ta ansvar för varandra utan socialtjänstens inblandning. Detta resonemang
genererar frågan om man ska ha kontakt på kontrakt? Kanske när det gäller så
kallade lättare uppdrag gällande till exempel avlastning och att vara pedagogisk
modell. Risken är att stödbehoven visar sig större och det uppstår andra krav på
kontaktfamiljen som i Sams och Anas fall. När det gäller kontaktfamiljens
57
funktion som familj är det säkert svårare att skriva hållbara uppdrag. Det kan vara
svårt att precisera vad en kontaktfamilj ska ställa upp på och hur uppdraget skall
omarbetas med en familjs förändrade stödbehov. Detta är också en fråga som
lagstiftaren berör. Enligt socialtjänstpropositionen finns det inför framtiden
tankar på att särskilja de lättare uppdragen från de svårare genom att kalla
familjerna med lätta uppdrag för kontaktfamiljer och familjerna med svåra
uppdrag för stödfamiljer. De lättare uppdragen skulle då för stödmottagaren
innebära frivilliga insatser och vara av förebyggande karaktär medan de svårare
uppdragen skulle innehålla rapporteringsskyldighet och viss jourberedskap.
58
Referenser
Andersson, B-E. (1986). Utvecklingsekologi. Lund: Studentlitteratur.
Aresik-Ram, S., & Elf, M. (1999). Mitt sociala nätverk, handbok. Stockholm:
Psykologiförlaget AB.
Arvidsson, A. (1998). Livet som berättelse, Studier i levnadshistoriska intervjuer.
Lund: Studentlitteratur.
Bjerén, G., & Elgqvist-Saltzman, I. (1994). Gender and Education in a
Lifeperspective. Aldershot: Avebury.
Brendler-Lindqvist, M. (1998). Asociala ungdomars sociala nätverk med fokus
på ungdomar med invandrar- och flyktingbakgrund. Stockholms Universitet:
Institutionen för socialt arbete.
Bronfenbrenner, U. (1979). The Ecology of Human Development. Experiments by
nature and design. Cambridge, Mass.: Harvard University press.
Eliasson, R. (1995). Forskningsetik och perspektivval. Lund: Studentlitteratur.
Holme, I. M., & Solvang, B. (1991). Forskningsmetodik –om kvalitativa och
kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.
Klefbeck, J., Bergerhed, E., Forsberg, G., Hultkrantz-Jeppson, A., & Marklund,
K. (1987). Nätverksarbete i multiproblemfamiljer. Botkyrka kommun.
Kommunkansliet. (1998). Botkyrka kommun. Botkyrka kommun.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Renblad, K. (1998). Socialt nätverk, Vuxna personer med utvecklingsstörning och
deras sociala nätverk. En intervjustudie. Forskningsrapport nr. 21 1998.
Lärarhögskolan Stockholm: Institutionen för specialpedagogik.
Socialtjänstlagen, SoL. (1980:620).
Socialtjänstpropositionen. (1979/80:1).
Statens offentliga utredning, SOU. (1994:139).
59
Svenska Akademien. (1986). Svenska Akademiens ordlista över svenska språket
Stockholm: Norstedts Tryckeri.
60
Övriga källor
Nätverkskartor och livslinjer med tillhörande samtal och intervjuer
Samtal nr. 1-4 utförda i februari och mars 1999
Samtal nr.1. Nätverkskarta och livslinje med Ana
Samtal nr. 2. Nätverkskarta och livslinje med David
Samtal nr. 3. Nätverkskarta med Sam
Samtal nr. 4. Nätverkskarta och livslinje med Janos
Samtal nr. 5-12 utförda i maj och juni 1999
Samtal nr. 5. Nätverkskarta med Anas mamma
Samtal nr. 6. Kompletterande frågor till Ana
Samtal nr. 7. Nätverkskarta med Davids mamma
Samtal nr. 8. Kompletterande frågor till David
Samtal nr. 9. Nätverkskarta med Janos pappa
Samtal nr. 10. Kompletterande frågor till Janos
Samtal nr. 11. Nätverkskarta med Sams mamma
Samtal nr. 12. Kompletterande frågor till Sam
Samtal nr. 13-16 utförda i juni 1999
Samtal nr. 13. Nätverkskarta med Davids socialsekreterare
Samtal nr. 14. Nätverkskarta med Sams socialsekreterare
Samtal nr. 15. Nätverkskarta med Anas socialsekreterare
Samtal nr. 16. Nätverkskarta med Janos socialsekreterare
61
Bilaga 1.
Frågeguide till nätverkskartan gällande barnen (Aresik-Ram & Elf, 1999)
Täthet, eventuell nexusperson och starka, stödjande och konfliktfyllda länkar
1. Vilka personer på nätverkskartan känner varandra? Dra ett streck mellan
dem.
2. Vilka personer brukar träffas utan att du är med?
3. Är det några som är osams? Markera det med ett tvärstreck över länken.
Varaktighet
4. Hur länge har du och…känt varandra?
Frekvens
5. Hur ofta träffas ni?
Multiplexitet
6. Vad brukar du och… göra tillsammans?
Praktiskt stöd
7. Är det någon som brukar hjälpa dig med läxorna? Vem då?
8. Vem tar hem läxböcker åt dig från skolan när du är sjuk?
9. Vem kan hjälpa dig och laga din cykel om den går sönder?
10. Är det någon person som du brukar låna saker av ibland; till exempel
videofilmer, kassettband eller böcker?
11. Är det någon som du brukar låna ut saker till?
12. Är det någon person som du brukar sova över hos ibland?
Känslomässigt stöd, intimitet och ömsesidighet
13. Om någon varit dum mot dig, vem kan du berätta det för?
14. Om du blivit osams med en kompis, vem kan du berätta det för?
15. Om du är arg, vem kan du prata med då?
16. Om du är ledsen, vem kan trösta dig då?
17. Om du själv varit dum mot någon, vem kan du berätta det för?
18. Är det någon som brukar komma till dig när han eller hon är arg eller
ledsen?
Intensitet
19. Är det någon av de här personerna du tycker speciellt mycket om? Är det
någon du är arg på? Sätt ett eller flera plus- eller minustecken, eller både
och, vid dessa personer.
62
20. Om du fyllde år och skulle ha kalas, vilka, både barn och vuxna, skulle du
bjuda då?
21. Vilka tre personer skulle du ta med om du skulle åka på en lång semester
till en öde ö?
22. Vilka tre personer tycker du mest om?
63
Bilaga 2.
Frågeguide till socialsekreterarna
1. Vad var orsaken till att bistånd i form av en kontaktfamilj beviljades?
2. Vad var syftet med detta bistånd?
3. Har detta syfte uppnåtts?
4. Har något annat uppnåtts med denna insats; några så kallade
bonuseffekter?
64
Bilaga 3.
Brev till föräldrarna
1 februari 1999
Karin Lindén
FoU- Södertörn
Kvällsvägen 5
146 31 Tullinge
namn
adress
Hej!
Jag heter Karin Lindén och jag arbetar på FoU-Södertörn, en Forsknings- och
Utvecklingsbyrå belägen i Tullinge. Där arbetar jag med ett projekt där jag bland
annat kartlägger barns sociala nätverk.
Jag har genom socialförvaltningen i Botkyrka kommun fått veta att Ditt barn har
en kontaktfamilj och skulle därför vilja träffa Dig och Ditt barn för att
tillsammans med Ditt barn rita en så kallad nätverkskarta. Att rita en
nätverkskarta går ut på att barnet på en slags karta ritar in de personer som barnet
har kontakt med; till exempel familj, släkt, kamrater, lärare i skolan och
kontaktfamiljer. Syftet med detta är att jag ska försöka skaffa mig en uppfattning
om vad olika relationer och händelser betyder för barnen.
När Ni har fått det här brevet kommer jag att försöka nå Er på telefon och
presentera mig och mitt arbete lite närmare.
Om Ni bestämmer Er för att Ni vill träffa mig och rita en nätverkskarta så
kommer alla uppgifter att vara anonyma. Inga namn eller andra personuppgifter
kommer att redovisas.
Jag hoppas att Ni tycker att det vore roligt att träffa mig. Om Ni har frågor eller
vill kontakta mig ändå kan Ni ringa mig på telefonnummer 08-778 63 80.
Med vänliga hälsningar
Karin Lindén
65