NYA ÅLAND 9
FREDAGEN DEN 10 OKTOBER 2014
FISKAFÄNGE Tångsnällan simmade lugnt i strandvattnet.
TÅNGSNÄLLAN FÅNGAD Sandra Eklund visar upp den vilsekomna
fisken.
SLÄKT MED SJÖHÄST I synnerhet tångsnällans huvud påminner om sjöhästens med dess från sidorna tillplattade nos.
Tvärtom-relationer och lejontänder
För tre veckor sedan vandrade jag med
en god vän längs Hammaruddas stränder
och när vi gick där, fick vi plötsligt syn på
en märklig varelse som låg stilla i vattnet i
strandkanten.
Det var en cirka 20 cm långsmal fisk, som
vi stod och tittade på en god stund innan jag
föreslog att vi försöker fånga den.
Det var ungefär lika lättgjort
som sagt. Kompisen stoppade
ned handen i vattnet bakom fisken, som inte reagerade nämnvärt, grep den om stjärten och
så var den fångad för en snabbkontroll och fotografering. Det
visade sig vara en tångsnälla
(Syngnathus typhle). Tångsnällan hör till den märkliga ordningen (gruppen) rörnosade
fiskar (Syngnathiformes) bland
fiskarna och till familjen kantnålfiskar och sjöhästar (Syngnathidae).
Förutom tångsnällan har vi
ytterligare en representant för
denna säregna fiskgrupp i våra
vatten, nämligen den mindre
havsnålen (Nerophis ophidion).
Visst har jag sett både tångsnällor och havsnålar förr, inte
minst i samband med nätupptagning vintertid, när dessa
fiskar ibland fastnar i näten.
ner vid en hastig anblick om
maskrosor (Taraxacum spp.),
med vilka den även är närbesläktad eftersom de båda hör
till de korgblommiga växterna
(Asteraceae). Blomställningarna liknar maskrosornas men
bladen, som precis hos maskrosorna sitter i en bladrosett, är
längre och smalare men dock
parflikiga på samma sätt.
Det vetenskapliga släktnamnet
Leontodon betyder lejontand
och autumnalis betyder höstlig.
Det intressanta är att maskrosorna på tyska heter Löwenzahn (lejontand), vilket alltså
talar för att växterna påminner
om varandra men höstfibblan
har en mer kompakt stjälk om
man jämför med maskrosornas
ihåliga men den har mjölksaft
liksom maskrosorna.
Ralf
Carlsson
NATURLIGTVIS
Tångsnällan är en kustfisk, som
vanligtvis håller till på grunt
vatten antingen i tångbältet eller
bland ålgräs (Zostera marina)
eller vid dy- och sandbottnar
från strandkanten ned till ca 20
m djup. Den tolererar sötvatten
i viss utsträckning och kan gå
in i flodmynningar och floders
nedre lopp.
Tångsnällans viktigaste föda
är småfisk, fiskyngel och små
kräftdjur.
Det märkliga med denna fiskgrupp är de omkastade könsrollerna. Fiskarna blir könsmogna
VANLIG STRANDVÄXT När nästan alla andra växter har gett upp, lägger man märke till höstfibblan.
vid ett års ålder när hannarna
har en längd på cirka 12 cm.
Hannar och honor parar sig då
under perioden april till augusti
och de torde under den tiden få
flera kullar.
Det som händer under parningsleken är att flera honor kan
lägga 50-100 ägg i en hudpåse
på hannens buksida, där hannen befruktar dem. Äggen läggs
cirka 1-20 åt gången, hos olika
hannar – ett fenomen som leder
till större variation hos avkomman – en klar evolutionsfördel!
Äggen kläcks efter 4-5 veckor
när ungarna är ungefär 2,5 cm
långa och ungarna håller sig i
närheten av hannen ytterligare
en tid när de kan söka skydd i
hans hudpåse.
Så här mot mitten av oktober
börjar man märka att sommarens blomsterprakt har börjat
tunnas ut till en bråkdel av vad
den var för några veckor sedan.
Det finns förstås ett antal arter
som blommar fortfarande och
en av dem, som nästan kan sägas vara karakteristisk för årstiden, är höstfibblan (Leontodon
autumnalis). Denna art påmin-
Höstfibblan är en viktig näringsväxt för sensommarens/förhöstens dagfjärilar och påträffas i
många olika miljöer.
En av de mest karakteristiska är havsstrandängar, som
den just nu lyser upp med sina
blomställningar men den påträffas också på fuktiga ängsmarker, längs vägkanter och på
åkerrenar.
Text och foto:
Ralf Carlsson
[email protected]
