Genusperspektiv i asylprocessen och vid återvändandet

Genusperspektiv
– i asylprocessen och
vid återvändandet
Redaktörer: Josefin Zeolla och Ewa Jonsson
Huvudförfattare: Lin Mattsson och Marit Wedin
Medförfattare: Alexandra Segenstedt, Johanna Eriksson Ahlén,
Maite Zamacona Aguirre, Lejla Hadzihasanovic
Grafisk form: Helene Heed, heedåheed
Foto framsidesbild: Magnus Bergström
Genusperspektiv
– i asylprocessen och vid återvändandet
Projektet delfinansieras av
europeiska återvändandefonden
Innehåll
Inledning..................................................................................................................................................................................... 6
Bakgrund........................................................................................................................................................................................ 6
Syfte och metod......................................................................................................................................................................... 6
Del 1................................................................................................................................................................................................. 7
Uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov..................................................................................... 7
Begreppsdefinitioner genus och asyl......................................................................................................................... 7
Asylbedömning – Vad ser vi?................................................................................................................................ 8
Välgrundad fruktan för förföljelse................................................................................................................................ 8
Skäl för förföljelse ................................................................................................................................................................... 8
Förföljelse på grund av kön.................................................................................................................................. 8
Våld i nära relationer................................................................................................................................................. 9
Mäns våld mot kvinnor............................................................................................................................................. 9
Hedersrelaterat våld................................................................................................................................................10
Politisk uppfattning...............................................................................................................................................................11
Bedömningsgrund..........................................................................................................................................................13
Trovärdighet och tillförlitlighet.....................................................................................................................................13
Rimlighetsbedömningar........................................................................................................................................14
Tidpunkten för och sättet att söka asyl......................................................................................................14
Landinformation..........................................................................................................................................................15
Myndighetsskydd.............................................................................................................................................................17
Enskilda individers agerande........................................................................................................................................18
Enskilda myndighetspersoners agerande ..........................................................................................................19
Sökande bedöms ha tagit del av hemlandets myndighetsskydd.......................................................20
Sökande har inte vänt sig till myndigheterna i hemlandet.....................................................................21
Del 2..............................................................................................................................................................................................22
Svenska Röda Korsets återvändandearbete......................................................................................................22
Underlag och avgränsningar ......................................................................................................................................22
Kosovo – genusrelevant landinformation............................................................................................................23
1. Mäns våld mot kvinnor....................................................................................................................................24
2. Hedersrelaterad problematik och rädsla för att förskjutas från familjen...................27
3. Möjligheten att få skydd.................................................................................................................................30
4. Ekonomisk och social utsatthet.................................................................................................................32
Reflektion.................................................................................................................................................................................35
Rekommendationer......................................................................................................................................................37
Källförteckning...................................................................................................................................................................38
4
Förord
Men den här rapporten vill Svenska Röda Korset synliggöra behovet och
angelägenheten av att stärka genusperspektivet i asylbedömningar och vid
återvändande.
Den första delen av rapporten utgörs av en granskning av asylärenden där frågor
kopplade till kön aktualiseras. I den andra delen följer vi upp situationen för
kvinnor från Kosovo som tidigare sökt asyl i Sverige men fått avslag och tvingats
återvända till sitt hemland.
Att genusperspektivet inte genomsyrar asylbedömningen i Sverige är dessvärre
tydligt. Många av de granskade ärendena visar att kvinnor som utsatts för våld i
nära relationer ofta har svårt att få gehör för sina skyddsbehov. Flera kvinnor har
inte heller fått den hjälp de behövt när de vänt sig till myndigheterna i hemlandet.
Många har vid återvändandet hamnat i en ännu mer utsatt situation än tidigare.
Det är tydligt att genuskompetensen i asylprocessen är bristfällig. Svenska Röda
Korset anser att det är av största vikt att stärka Migrationsverkets kompetens
vad gäller betydelsen av ett effektivt myndighetsskydd ur ett genusperspektiv, då
skyddet som i lagstiftningen utlovas ofta inte fungerar i praktiken. En del i detta
är att utarbeta rutiner i asylbedömningen som främjar en ökad kunskap och
förståelse för kvinnor som har varit utsatta för våld. Till exempel måste det tas
med i bedömningen om en anmälan kan leda till risk för ökat våld eller social
stigmatisering
Det är också viktigt att säkerställa att de myndigheter som har ansvar för att
verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut inkluderar ett genusperspektiv i
verkställighetsarbetet. Ett värdigt återvändande ligger i allas intresse och ökar
chanser till re-integration i ursprungslandet.
Ett alldeles särskilt varmt tack vill vi rikta till kvinnorna från Kosovo som, trots svåra
omständigheter, har valt att träffa oss och generöst dela med sig av sina historier.
Ett speciellt tack till vår kollega Vera Lumi-Shala i Kosovo utan vars hjälp vi aldrig
hade kunnat genomföra intervjuerna. Stort tack också till alla andra som på olika
sätt har bidragit till rapporten.
Stockholm juni 2015
Ewa Hagberg
Tf chef för Nationella avdelningen
Svenska Röda Korset
5
Inledning
Bakgrund
Svenska Röda Korset (SRK) har i flera år i
projektform bedrivet ett arbete som syftar till
att erbjuda råd och stöd till personer som fått
avslag på sin a­ sylansökan och som har accepterat att de måste återvända till sitt hemland.
För närvarande bedrivs arbetet i projektet
Röda Korsets Nätverk vid Återvändande II.
Projektet finansieras till viss del av Europeiska
återvändandefonden.
Inom ramen för detta projekt har ett 30-tal
kvinnor som återvänt till Kosovo följts upp
under en längre tid och vid flera olika tillfällen. En märkbar utsatthet har konstaterats i
de flesta fall och det har också tydliggjorts att
utsatt­heten till stor del beror på att de är just
kvinnor.
SRK ansåg att det var viktigt att lyfta fram de
erfarenheter som arbetet med projektet gett
oss för att resonera kring å ena sidan genusbedömning i asylärenden och å andra sidan
hur genusperspektivet beaktas vid och efter
återvändande.
Vidare har SRK genom organisationens nära
kontakt med asylsökande och migranter generellt i Sverige kunnat konstatera att kvinnor
kommer i ett såväl utredningsmässigt som
bedömningsmässigt underläge när ett genusperspektiv inte används i asylprocessen. SRK
har genom tidigare projekt uppmärksammat
asylsökandes rättigheter ur ett genusperspektiv.1
Syfte och metod
Rapporten baseras på våra samlade erfarenheter och vårt arbete med enskilda ärenden
i syfte att ur flera perspektiv belysa genusaspekter i asylprocessen samt under och efter
återvändande. Rapporten är indelad i två
1
6
Zamacona Aguirre, M., Riktlinjer för utredning och
bedömning av kvinnors skyddsbehov – Ett fungerande
verktyg? Svenska Röda Korset, 2008.
delar. Den första delen utgörs av en granskning av asylärenden där frågor kopplade till
kön aktualiserats. Den andra delen utgörs av
en uppföljning av situationen för kvinnor från
Kosovo som tidigare sökt asyl i Sverige, men
som fått avslag och tvingats återvända till sitt
hemland.
I den första delen utgörs det empiriska materialet av beslut och domar från Migrationsverket och Migrationsdomstolen rörande 25
personer. För att kunna göra jämförelser med
den tidigare rapporten har vi valt att fokusera
på ärenden som rör kvinnor, men i underlaget
finns även ett antal ärenden rörande män
som är hbtq-personer. Dessa ärenden har
tagits med i studien för att illustrera att hbtqpersoner och kvinnor drabbas av liknande
problem. Ärendena har inte valts ut utifrån
några särskilda kriterier utan det är ärenden
där personen vänt sig till Svenska Röda Korset
för rådgivning. I rapporten granskas beslut
och domar som sträcker sig mellan 2009–2014.
I den andra delen utgörs det empiriska materialet av uppföljningar av närmare 30 kvinnor
som återvänt till Kosovo efter att ha fått
avslag på sina asyl­ansökningar. Materialet har
samlats in genom intervjuer med de återvändande kvinnorna. Uppföljningarna har gjorts
mellan 2008–2014 men fokus ligger på kvinnor
som återvänt efter 2010.
Rapporten gör inte anspråk på att ge en
heltäckande bild och kan därför inte ligga till
grund för långtgående generaliseringar. Fallbeskrivningarna har valts ut för att illustrera
frågeställningar vi upplever är återkommande.
Rapporten utgår från ett genusperspektiv som
även strävar efter att inkludera inter­sektionell
analys.2
2
För definition se avsnitt ”Genus och asyl”, sidan 7.
Del 1
Uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov
I svensk rätt finns bestämmelserna om rätten
till uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl,
asyl, i utlänningslagen, (2005:716), UtlL.
I utlänningslagen finns Sveriges centrala internationella åtaganden kring flyktingar implementerade. Utlänningslagen utgår till stor del
från 1951 års konvention angående flyktingars
rättsliga ställning och 1967 års tilläggsprotokoll, men innehåller även vissa nationella
tillägg som har gjorts i rätten till skydd.
Intersektionalitet – hänvisar till samspelet
mellan maktordningar av sociala kategorier
som kön, sexuell läggning, ras, klass och
funktionalitet med mera.
Det finns tre olika sätt att få uppehållstillstånd
på grund av skyddsbehov; som flykting,
alternativt skyddsbehövande eller övrig
skyddsbehövande. Personer som uppfyller de
krav som räknas upp 4 kap. 1–2 a §§ UtlL har
rätt till uppehållstillstånd, om inte något av de
undantag som finns uppräknade i paragrafen
är tillämpliga. För att skyddsgrunderna ska
kunna åberopas krävs i samtliga fall att personen befinner sig utanför sitt hemland.3 I den
här ­rapporten ligger fokus på skyddsbehov på
grund av flyktingskap.
Könsrelaterad förföljelse – Förföljelse vars
orsaker är kopplade till föreställningar om
kön eller sexuell läggning. Riskerar att drabba
personer som inte följer lagar eller normer om
kön eller sexualitet.6
Begreppsdefinitioner genus
och asyl
Genus – Socialt, kulturellt och historiskt
föränderliga normer och f­ öreställningar om
kön.4
Intersektionell analys – En analysmetod som
tar hänsyn till hur olika maktordningar samverkar i olika situationer. Begreppet synliggör hur
maktrelationer mellan olika sociala kategorier
interagerar och inte till fullo går att skilja åt.
Könsspecifik förföljelse – Formen för
förföljelsen är kopplad till den drabbades
kön. Könsspecifik förföljelse drabbar endast
eller företrädesvis personer av ett visst kön.
Våldtäkt, könsstympning och tvångsmässigt
utförd abort är exempel på förföljelse som
drabbar företrädesvis kvinnor. Våld riktat mot
mäns testiklar är ett exempel på könsspecifik
för­följelse som drabbar företräde män.7
Våld i nära relationer – Ett begrepp som
beskriver alla typer av våld som kan förekomma mellan närstående. Våldet kan förekomma
i såväl par- som i familjerelationer.8
Genusperspektiv – Med genusperspektiv
avses att man analyserar en ­företeelse utifrån
ett perspektiv som tar hänsyn till att relationer mellan kön kan påverka även i till synes
könsneutrala sammanhang5.
6
3
Se även 5 kap. 1 § UtlL där det framgår att
flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga
skyddsbehövande som befinner sig i Sverige har rätt till
uppehållstillstånd.
4 Nationella sekretariatet för genusforskning. Hämtat
2014-12-04 http://www.genus.se/meromgenus/
ordlista/#genus.
5Ibid.
Se bl.a. UNHCR, Guidelines on international protection:
Gender-Related Persecution within the context of Article
1 A (2) of the Convention and/or its Protocol relating to
the Status of Refugees, HCR/02/01, 2002. SOU 2004:31
Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse. Betänkande
av Utredningen om förföljelse på grund av kön eller
sexuell läggning s.12 f.
7Ibid.
8 För ytterligare information se Nationellt centrum för
kvinnofrid, NCK. Material hämtat 2014-11-26, http://
www.nck.uu.se/kunskapscentrum/kunskapsbanken/
amnen/vald_i_nara_relationer/
7
Asylbedömning – Vad ser vi?
Välgrundad fruktan för
förföljelse
Asylbedömningen är framåtsyftande. Det
betyder att bedömningen fokuserar på framtida risk för förföljelse. För att omfattas av
flyktingbegreppet krävs alltså inte att den
enskilde har tidigare erfarenheter av förföljelse, däremot kan tidigare förföljelse vara
en indikation på framtida risk för förföljelse.
Bedömningen består av en subjektiv och en
objektiv del. Den subjektiva delen utgår från
att den enskilde känner fruktan för förföljelse.
I den objektiva delen görs en bedömning av
om den enskildes rädsla är välgrundad. För att
avgöra om fruktan är välgrundad tas hänsyn
till situationen i den sökandes hemland och
den sökandes personliga omständigheter.
Begreppet förföljelse är inte definierat i
vare sig svensk eller internationell rätt. Som
ledning för tolkningen används bland annat
förarbeten9 och UNHCR:s handbok. Enligt
den allmänt rådande uppfattningen anses hot
mot liv eller frihet men även andra allvarliga
kränkningar av de mänskliga rättigheterna
utgöra förföljelse.10 För att klassas som förföljelse krävs att hoten och/eller kränkningarna
har en viss intensitet.11
Skäl för förföljelse För att uppfylla kraven för flyktingskap krävs
att kränkningen ska vara kopplad till något
av de så kallade förföljelsekriterierna. I det
granskade materialet har samtliga förföljelsekriterier aktualiserats, men i och med att det
stora flertalet är kopplade till kön eller politisk
uppfattning har vi valt att fokusera på dessa
områden. I majoriteten av ärendena berörs fler
än ett förföljelsekriterium och det går sällan
9 Propositioner (prop.), statens offentliga utredningar
(SOU) eller departementsserien (DS).
10 Se Diesen, C., Lagerqvist Veloz Roca, A., Lindholm
Billing, K., Seidlitz, M., Wilton Wahren, A. Prövning
av migrationsärenden. Bevis 8, 2 uppl. 2012, s.131.
Wikrén, G., Sandesjö, H., Utlänningslagen: med
kommentarer, 10 uppl., 2014, kommentar till 4 kap 1 §
UtlL.
11Ibid.
8
att skilja skälen för förföljelse helt åt.
I rapporten har vi gjort en tematisk uppdelning baserat på skäl för förföljelse. Det
innebär inte att ett visst ärende endast hör
hemma i denna kategori.
Förföljelse på grund av kön
I flyktingkonventionen saknas kön som explicit
förföljelsekriterium. Förföljelse som är relaterat
till kön anses i den internationella rätten kunna
appliceras på samtliga förföljelsekriterier, men i
praktiken har förföljelse kopplat till kön
ofta bedömts som förföljelse på grund av
tillhörighet till viss samhällsgrupp.12 I svensk
rätt finns kön bland de uppräknade förföljelsekriterierna. Bestämmelserna om förföljelse på
grund av kön är könsneutrala. Såväl män som
kvinnor men även transpersoner kan utsättas
för förföljelse som är kopplat till deras kön.
I praktiken drabbas kvinnor i högre grad än
män av förföljelse på grund av kön. Detta
kan kopplas till den könsmaktsstruktur som
finns i många samhällen. Samtliga ärenden i
granskningen har en koppling till förföljelse
på grund av kön. I detta avsnitt har vi valt att
fokusera på kopplingen mellan kön och våld.
FN beskriver det könsrelaterade våldet som
ett uttryck för strukturell maktobalans och
avsaknad av jämställdhet mellan könen.13
Våldet är både en av orsakerna till kvinnors
underordning och ett av de mest kraftfulla
uttrycken för denna underordning. Det könsrelaterade våldet påverkas även av samverkan
mellan maktordningar som rör ras, klass,
funktionalitet med mera.
I mer än hälften av de granskade ärendena
framgår att den sökande berättat om erfarenheter av sexualiserat våld.14 Det handlar
antingen om våld från närstående personer
12 UNHCR 2002 p. 6 & 28.
13IANWGE, In-depth study on all forms of violence
against women. Report of the Secretary-General,
Background documentation for: 61st session of the
General Assembly. Item 60(a) on advancement of
women, Secretary-General’s study on violence against
women, A/61/122/Add. 1, 2006, p.56.
14 Fall 1, 2, 3, 5, 6, 7, 12, 13, 16, 17, 22, 24.
DEL 1
eller personer som kvinnan inte har någon
relation till. Våldtäkt är ett exempel på könsspecifik förföljelse som inte enbart men oftast
drabbar kvinnor.15 I många fall sammanfaller
den könsspecifika förföljelsen med könsrelaterad förföljelse. Både skälen för förföljelsen och
formen för förföljelsen är då kopplade till den
drabbades kön (eller sexualitet).
Våld i nära relationer
shejken religiös ledare i moskén, men denne
uppmanade henne att vara tålmodig. Hon har
däremot inte sökt skydd hos polismyndigheten. Anledningen till att hon har låtit blir säger
hon är att våld mot kvinnor inte ses som ett
allvarligt brott i hemlandet. Hon menar att
kvinnor på grund av detta i stor utsträckning
avstår från att anmäla våld i nära relationer.
Så här skrev Migrationsverket i sin bedömning
av kvinnans fall:
I de granskade ärendena är våld i nära
relationer ett av de vanligast förekommande
skälen för flykt.16 Majoriteten av ärendena
som rör våld i nära relationer handlar om
kvinnor som har utsatts för våld i en parrelation, men det förekommer även fall där andra
närstående har stått för våldsutövandet. Flera
av de sökande har erfarenhet av könsrelaterat
våld där gärningsmannen inte har varit en
när­stående.17
”Vad gäller misshandeln och de trakasserier som hon utsatts för av sin exmake
finner verket att sådana hot och trakasserier åligger hem­landets myndigheter
att utreda och beivra. […] X har inte
­polisanmält den misshandeln hon
utsatts för. Migrationsverket ­konstaterar
således att hon inte gjort sannolikt att
de inte skulle erbjudas erforderligt skydd
mot eventuell hot från individer.”19
Mäns våld mot kvinnor
Flera av de sökande kvinnorna beskriver att
det är våldsamma makar och avsaknaden av
skydd som har lett till att de valt att fly från
sina hemländer.18 Det fysiska våldet har varit
ett av flera sätt för deras makar att kontrollera
dem. De berättar att de har begränsats i sitt
sociala umgänge med andra, sina möjligheter
att förvärvsarbeta och i sina möjligheter att
röra sig fritt utanför hemmet. Kopplingen
mellan kvinnors möjlighet att få skydd när de
har upplevt förföljelse i form av våld i nära
relationer behandlas ytterligare i kapitlet som
behandlar myndighetsskydd. Imam?
Ett av de granskade ärendena rör en kvinna
från Libanon som tillsammans med sina
barn har flytt från en misshandlande man,
Hon berättar att han började slå henne strax
efter att de hade gift sig och vid ett tillfälle
misshandlade han henne så pass grovt att hon
förlorade det barn hon var gravid med. Innan
hon valde att fly sökte hon vägledning hos
15
16
17
18
SOU 2004:31 s. 10.
Fall 3, 9, 10. 11, 13, 16, 17, 18,19, 21, 23, 25.
Fall 1, 2, 3, 5, 6, 7, 12, 13, 16, 17, 22, 24.
Fall 11, 16, 17, 19, 21.
Kvinnans berättelse är på många sätt representativ för flera av de våldsutsatta kvinnornas erfarenheter. Hon beskriver att det
i hemlandet finns en viss tolerans för mäns
våld mot kvinnor. Denna tolerans återspeglas
av företrädare för de rättsvårdande myndig­
heterna som enligt kvinnan inte ser allvarligt
på den här typen av brott. Makens familj
ska enligt kvinnan ha stöttat maken i hans
agerande. Och kvinnan är inte ensam om sina
upplevelser. Känslan av att inte kunna söka
stöd hos myndigheterna och att det i samhället finns föreställningar om att bägge parter
har ett ansvar för att våldet ska upphöra är
erfarenheter som återkommer i många av
de asylsökandes berättelser. I många länder
anses konfliktlösning mellan parterna vara ett
användbart verktyg vid våld i nära relationer.
Genom att fokusera på konfliktlösning läggs
ansvaret för våldet även på den våldsutsatta
och inte enbart på den som utövat våld. Det
är svårt att se att den här typen av ansvars­
förskjutning skulle accepteras vid andra typer
av brott.
19
Fall 25.
9
Flera av de våldsutsatta kvinnorna berättar att
de har upplevt att mannens familj accepterar
eller stödjer mannen i hans agerande. Att
våld i hemmet på många ställen ses som en
privat angelägenhet, som personer utanför
familje­sfären inte ska lägga sig i, förstärker
den utsatthet kvinnorna befinner sig i när stöd
saknas både inom familjen och i samhället.
Många kvinnor är, på grund av hur våld i nära
relationer betraktas i deras hemländer, inte
ens medvetna om att erfarenheter av denna
typ av våld kan ha betydelse i asylprocessen.
Migrationsverket, men även offentliga biträden, har därför en viktig uppgift när det gäller
att förklara för asylsökande att information
om våld i nära relationer kan ha en avgörande
betydelse i bedömningen av skyddsbehov.
Hedersrelaterat våld
Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK)
beskriver hedersrelaterat våld och förtryck
som något som kan drabba personer som
anses utmana rådande normer om kön och
sexualitet. Förtrycket och/eller våldet ses som
ett sätt för familjen att återfå förlorad heder.20
I några fall berättar sökande om upplevelser
av hedersrelaterat förtryck och/eller våld.21
I samtliga fall har våldet en koppling till
kvinnans civilstånd. Kvinnan har på olika sätt
gått utanför de sociala normer som finns om
kvinnor och kvinnors sexualitet genom att
ha kärleksrelationer, sexuella kontakter eller
genom att inte acceptera att ingå äktenskap
med någon de inte själva valt. NCK menar att
det går att se ett samband mellan konflikter
vid ingående av äktenskap och hedersrelaterat
våld.22
20 NCK. Material hämtat 2014-11-10. http://www.nck.
uu.se/Kunskapscentrum/Kunskapsbanken/amnen/
Hedersrelaterat_vald_och_fortryck/Hedersrelaterat_
vald_och_fortryck__Kunskapsbankens_amnesguide_/
21 Fall 9, 10, 23.
22 NCK. Material hämtat 14-11-26. http://www.nck.
uu.se/Kunskapscentrum/Kunskapsbanken/amnen/
Hedersrelaterat_vald_och_fortryck/Tvangsaktenskap_
och_arrangerade_aktenskap+-+Kunskapsbankens+%C
3%A4mnesguide/
10
En sökande, G, berättar om sina upplevelser
av våld från en äldre bror. Kvinnan bodde hos
brodern och dennes fru tillsammans med sin
mor och ett yngre syskon. Utan sin äldre brors
vetskap hade kvinnan träffat och blivit förälskad i en man. Den äldre brodern arrangerade
tillsammans med en äldre manlig släkting att
kvinnan skulle gifta sig med en förmögen äldre
man. Kvinnan vägrade låta sig giftas bort. Hon
bad i stället om att få gifta sig med mannen
hon träffat i smyg. Brodern blev rasande och
hotade att döda kvinnan om hon inte gifte sig
med mannen han sett ut åt henne. Kvinnan såg
inte någon annan utväg än att fly hemmet hals
över huvud. Eftersom kvinnan tillhör en utsatt
minoritetsbefolkning med erfarenhet av långtgående diskriminering från staten har hon inte
känt sig trygg med att vända sig till hemlandets
myndigheter. Migrationsverket skriver i sitt
beslut att det föreligger påtagliga trovärdighetsbrister i kvinnans berättelse.
”Du lämnar en bild av att du var mycket
hårt kontrollerad och styrd av den
ena av dina två bröder som du bodde
tillsammans med. Du tilläts inte lämna
hemmet utan manligt sällskap och
du fick inte träffa andra män. Du gör
också gällande att om en kvinna går ut
ensam utan tillstånd kan det innebära
att hon dödas. Det framstår mot denna
bakgrund inte som trovärdigt att du
under ett års tid kunde ha ett hemligt
förhållande med en man utan att din
bror fick kännedom om detta.[…] Det
är än mer anmärkningsvärt att du kunde
lämna hemmet själv med din mors och
din andra brors vetskap och att
dessa visste om att du hade ett förhållande med en man.”23
Migrationsverket hävdar också att det finns
trovärdighetsbrister avseende kvinnans flykt
till Sverige. De menar att det inte är trovärdigt
att kvinnan, utifrån sin enkla bakgrund,
har förmått ordna med pass och flygresa till
Sverige på egen hand.
23 Fall 10.
DEL 1
Migrationsverket försöker att med hjälp av
generella sannolikhetsbedömningar motbevisa
kvinnans berättelse. Att något ur myndighetens perspektiv förefaller osannolikt är inte i
sig ett bevis för att det inte är sant. Att kvinnans enkla bakgrund används som argument
mot att hon agerat på ett visst vis är högst
anmärkningsvärt. Att en person är lågutbildad
eller har erfarenhet av hedersrelaterat förtryck
betyder inte i sig att personen saknar kapacitet
att agera. Bedömningen är högst godtycklig
och verkar snarast baseras på beslutsfattarens egna föreställningar om hur det är att
vara kvinna i ett mansdominerat samhälle.
­Migrationsverket menar också att kvinnan
borde ha sökt skydd hos hemlandets myndigheter. Att kvinnan kommer från en minoritetsgrupp behandlas inte alls i beslutet.
Såväl Bexelius som Zamacona Aguirre menar
att stereotypa föreställningar om kön kan
påverka beslutsfattares bedömningar av de
asylsökandes trovärdighet och skyddsbehov.24
Att G:s beteende inte motsvarar beslutsfattarens föreställningar om hur personer med erfarenhet av hedersrelaterat våld, eller personer
utan högre utbildning, ska bete sig medför att
hen inte bedömer G:s utsaga som trovärdig.
Politisk uppfattning
Förföljelse på grund av politisk uppfattning
har traditionellt sett förknippats med aktivitet
i politiska partier eller tillhörighet till en
viss ideologi, men det inkluderar även andra
former av åsiktsuttryck. Den avgörande frågan
är hur hemlandets myndigheter eller samhälle
ställer sig till en viss åsikt.25 Det krävs inte
heller att den enskilde faktiskt har gett uttryck
för en viss åsikt, det räcker ofta med att
personen tillskrivits åsikten av andra. Kvinnor
tillskrivs inte sällan manliga familjemedlemmars politiska åskådning­och kan därmed
­utsättas för samma förföljelse, trots att de
24 Se Bexelius, Asylrätt, kön och politik – En handbok
för jämställdhet och kvinnors rättigheter, 2008, s. 83,
Zamacona Aguirre, s. 97.
25 Se bl.a. SOU 2004:31 s. 86, Diesen m.fl., s. 137.
inte själva har engagerat sig ­politiskt.26 I de
brittiska riktlinjerna för bedömning av könsrelaterad förföljelse förklaras att aktiviteter som
inte normalt klassas som politiska kan tolkas
som politiska gärningar beroende på vilken
kontext de utförs i. A
­ ktiviteter som anses
politiska i vissa kontexter kan till exempel vara
matlagning, gömmande av människor eller
lämnande av meddelanden. Mäns och kvinnors politiska engagemang kan men behöver
inte vara olik från varandra.27 I många länder
är dock kvinnors möjligheter att bedriva
politisk verksamhet på högre nivå begränsade.
UNHCR talar om att kvinnor ofta är aktiva
på en ”lägre nivå”, och att det återspeglar
kvinnors ställning i övrigt. UNHCR menar att
bilden av den politiske flyktingen inte alltid är
kompatibel med kvinnors erfarenheter av politisk aktivitet och att det missgynnar kvinnor i
flyktingskapsbedömningen.28
Flera av de sökande berättar att de har utsatts
för förföljelse som är kopplad till deras
politiska uppfattning.29 Några av kvinnorna
uppger att de varit delaktiga i stödverksamhet kring sina makars politiska aktivitet. Det
kan till exempel handla om att makarnas
gemensamma hem har varit platsen för
politiska möten och att de har tagit emot och
lämnat meddelanden. Flera av kvinnorna
själva definierar inte aktiviteten som politisk
utan talar snarare om att de riskerar förföljelse för att de tillskrivits mannens politiska
uppfattning. Att kvinnorna inte beskriver sitt
engagemang som politiskt betyder inte att de
faller utanför bestämmelsens tillämpningsområde, men att de saknar inblick i makens
politiska engagemang har i flera fall gjort att
kvinnorna har ifrågasatts av Migrationsverket
och migrationsdomstolen.30 Att kvinnorna
inte har kunnat lämna utförlig information
om makens politiska engagemang har alltså
haft en negativ effekt på hur myndigheterna
26 Se bl.a. Prop. 2005/06:6 s. 24.
27 Se UK Immigration Appelate Authorithy, Asylum
gender guidelines, 3.23.
28 Se UNHCR 2002, p. 33.
29 Fall 1, 2, 4, 5, 6, 7, 9, 14, 15.
30 Fall 1, 5, 7.
11
har bedömt trovärdigheten i deras berättelse.
En av kvinnorna som har berättat om förföljelse på grund av makens politiska aktivitet
ifrågasätts av både Migrationsverket och
migrationsdomstolen eftersom hon saknar
kunskap om mannens befattning i motståndsrörelsen. Migrationsmyndigheterna ifrågasätter också rimligheten i att hon inte känner
till vare sig mannens överordnade eller hur
hon skulle kunna kontakta dessa personer.31
Kvinnans förklaring till att hon inte vet mer
om mannens inblandning i motståndsrörelsen,
nämligen att organisationen på grund av
säkerhetsskäl arbetar under sekretess, bemöts
inte av migrationsdomstolen.
Ett annat ärende rör J vars make har varit
delaktig i ett statskuppsförsök. Kvinnan säger
att hon inte har varit involverad i kuppförsöket mer än att hon har tagit emot samtal och
genom att möten arrangerades i paret gemensamma hem. Statskuppen misslyckades och
mannen greps och dödades. Kvinnan fängslades och satt fängslad i ett knappt år innan hon
lyckades fly. Så här skrev Migrationsverket i
sitt beslut:
”Migrationsverket finner inte att J har
gjort sannolikt att hon har varit involverad i det påstådda kuppförsöket på ett
sådant sätt att hon riskerar förföljelse
på grund av detta. Hon har själv inte
påstått att hon skulle ha deltagit i
sammansvärjningen eller att hon skulle
ha sådan kunskap om planerna för
kuppen att hon skulle vara av sådant
intresse för myndigheterna att hon
skulle riskera förföljelse.”32
Att framför allt kvinnor tillskrivs familjemedlemmars politiska åsikter är välkänt. Det krävs
inte att de själva agerar för att ”smittas” av
andras politiska åsikter och aktiviteter.
31 Fall 1.
32 Fall 5. Det här beslutet är från 2007 men det står i
senare beslut att det saknas skäl att göra en annan
bedömning.
12
De kan därmed vara intressanta för myndigheter eller andra aktörer i lika stor utsträckning som den som har varit aktiv. I det första
fallet ifrågasätts kvinnans begränsade insyn
i makens politiska engagemang. Att hon inte
kan lämna detaljerad information anses tala
för att hon inte är trovärdig. Denna omständighet påverkar även migrationsdomstolens
samlade bedömning av kvinnans trovärdighet. Att politiskt aktiva väljer att undanhålla
information från närstående för att skydda
dem från eventuell förföljelse är inte en
särskilt långsökt slutsats. I förarbetena anges
att kunskap om när­ståendes politiska aktivitet
inte är en förutsättning för att personen ska
tillskrivas dennes värderingar.33 Slutsatserna
som kan dras av att kvinnorna inte är väl
insatta i männens engagemang bör därför vara
ytterst begränsade.
I det andra fallet ifrågasätts hemlandsmyndigheternas intresse för kvinnan bland annat
med motiveringen att hon inte själv anser
sig ha engagerat sig politiskt. De bortser helt
från att de aktiviteter kvinnan deltagit i kan
betraktas som politiskt engagemang – i andras
ögon. Bara det faktum att kvinnan kände
till att det planerades en statskupp anses nog
utifrån myndigheternas perspektiv utgöra ett
uttryck för en politisk åskådning, trots att J:s
kunskap om den förestående statskuppen var
begränsad.
Ett ytterligare fall rör en kvinna som har
varit aktiv i kampen för kvinnors­rättigheter
i hemlandet. Efter ankomsten till Sverige har
hon bedrivit regim­kritiskt verksamhet genom
att ha medverkat vid demonstrationer och
deltagit i svensk-iransk radio. Under processen
i migrationsdomstolen har ­Migrationsverket
yttrat sig på följande sätt:
33 SOU 2004:31 s.91.
DEL 1
”Det är inte sannolikt att iranska
myndigheter intresserar sig för alla
som åberopar sur place verksamhet.
[…] Det framgår inte av den skriftliga bevisningen att klaganden har en
ledande, framträdande roll i sin politiska
verksamhet i Sverige. Det framgår inte
heller att hon skulle vara av intresse för
myndigheterna i Iran”34
Migrationsverket anser i sitt yttrande till
migrationsdomstolen inte att det är sannolikt
att kvinnans sur place-verksamhet, det vill
säga den politiska verksamhet hon bedrivit
här efter att hon lämnat hemlandet, är tillräcklig för att väcka hemlandsmyndigheternas
intresse. I Europadomstolens dom i målet R.C.
mot Sverige (App. No. 41827/07) kritiserades
de svenska myndigheterna för att inte ha
uppfyllt sitt utredningsansvar gentemot den
sökande samt för att inte ha tagit hänsyn till
relevant landinformation. Domstolen konstaterar att det inte enbart är högt uppsatta
personer i de politiska organisationerna
som är av intresse för myndigheterna i Iran,
utan att även personer som deltar i fredliga
demonstrationer kan utsättas för förföljelse.35
Här framgår tydligt betydelsen av att ta del av
relevant landinformation för att kunna göra
en korrekt asylbedömning. Huruvida kvinnan
i det granskade ärendet är av intresse för
myndigheterna i hemlandet är svårt att avgöra
utifrån informationen som framkommer i
Migrationsverkets beslut. Svenska Röda Korset
saknar en analys som tar hänsyn till att kvinnors politiska aktivitet kan se annorlunda ut,
landinformation som fokuserar på kvinnors
situation och en reell riskbedömning utifrån
dessa förutsättningar.
Att kvinnors engagemang i många fall sker
på en ”lägre nivå” är inte en garanti för att
de inte kommer att utsättas för förföljelse.
I för­arbetena sägs att risken för förföljelse inte
nödvändigtvis är lägre för kvinnor som bedrivit verksamhet på en lägre nivå, utan att risken
34
35
Fall 2.
R.C. mot Sverige, se även Diesen m.fl., s.154 f.
i själva verket kan vara högre då ”kvinnor kan
utgöra mer lättåtkomliga mål”.36 I de brittiska
riktlinjerna sägs att kvinnor som är politiskt
aktiva kan drabbas hårdare än män – just
för att de överskrider normer om vilka som
bedriver politisk verksamhet.37
Trots att det i förarbetena till utlänningslagen
står skrivet att hänsyn ska tas till att kvinnors
politiska engagemang ofta ser annorlunda
ut än mäns, och att engagemanget ofta sker
på en ”lägre nivå”, missar Migrationsverket
och ­migrationsdomstolarna att ta hänsyn till
detta. Inte i något av de granskade ärendena
antas kvinnornas engagemang vara av sådan
­betydelse att risk för förföljelse föreligger.38
I Zamacona Aguirres studie framkom liknande
resultat.39
Bedömningsgrund
För att göra en bedömning av om den sökande
har rätt att få asyl på grund av skyddsgrundande behandling används en rad bedömningsgrunder. I detta avsnitt beskrivs några
av de hjälpmedel som beslutsfattare har i sin
bedömning.
Trovärdighet och tillförlitlighet
Trovärdighet och tillförlitlighet är två parametrar som har stor betydelse i bedömningen
av om en person har skäl till att beviljas asyl.
Trovärdighet handlar om vilken tillit den som
lyssnar får till en berättelse. Bedömningen
är subjektiv. Det betyder att den till stor del
utgår från känsla, erfarenhet och upplevelse av
rimlighet hos den som lyssnar. Bedömningen
av en berättelses tillförlitlighet är däremot
objektiv40 och baseras på vilket stöd utsagan
får genom andra fakta i saken, till exempel i
36
37
38
39
40
Prop. 2005/6:6 s. 24.
UK Immigration Appelate Authorithy, 3.24.
Denna tendens konstateras även i Asylum aid, s. 72.
Zamacona Aguirre, s. 94 f.
Diesen m.fl., s. 245.
13
form av skriftlig bevisning, land­information
eller kända erfarenheter.
Rimlighetsbedömningar
I flera fall återkommer Migrationsverket och
migrationsdomstolarna till en föreställning
om vad som är rimligt för att bedöma en
utsagas trovärdighet. I de granskade ärendena
rör rimlighetsbedömningarna huvudsakligen
möjlig­heten att påverka myndighetspersoner
genom mutor eller andra former av social
påtryckning.41 I något fall berörs även den
sökandes ovilja att vända sig till polisen när
denne tidigare inte dragit sig för att anmäla
brott.42
Ett ärende rör en kvinna som genom polismyndighetens försorg har fått plats på ett
skyddat boende när hon har flytt från en
misshandlande man.43 Kvinnan berättar att
mannen har kommit till boendet och sökt
henne efter att han genom polisen har fått
reda på var hon befann sig. Hon uppger att
hon inte vet om mannen fått uppgiften om var
det skyddade boendet låg genom mutor eller
annan social påtryckning.
”Vad Migrationsverket dock anser vara
anmärkningsvärt är din uppgift om att
X (kvinnans make) skulle ha fått reda
på adressen till det skyddade boendet
av polisen. Mot bakgrund av att det var
polismyndigheten som ordnade med
detta boende åt dig är det inte sannolikt
att det förhållit sig på detta sätt.”44
Migrationsverket beskriver inte i beslutet på
vilka grunder de har bedömt att kvinnans
uppgifter är alltför osannolika för att tas för
sanna. Migrations­verket återger i stället i sitt
beslut information från ett antal landrapporter
som bland annat framhåller att landets polis
åtnjuter ett högt förtroende bland befolkningen. Att det i samma rapporter också framgår
41
42
43
Fall 1, 5, 6, 17, 18.
Fall 4, 5, 6, 17.
Ärendet behandlas även i Del II under avsnittet
”Möjlighet att få skydd”.
44 Fall 17.
14
att det finns omfattande problem med korruption inom de rättsvårdande myndigheterna
och att myndigheternas förmåga att erbjuda
våldsutsatta kvinnor skydd är begränsade,
nämns inte. Att Migrationsverket inte redovisar landinformationen på ett objektivt sätt är
anmärkningsvärt och oacceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt.
I några ärenden uppger de sökande att de
genom att muta myndighetspersoner har
lyckats undfly politiskt motiverade fängelsestraff eller förhör.45 I samtliga av dessa
ärenden anser såväl Migrationsverket som
migrationsdomstolen att det inte är sannolikt
att de sökande med hjälp av mutor skulle ha
lyckats fly från sina respektive inspärrningar.
Att de sökande har uppgett omständigheter
som myndigheterna har bedömt som osannolika verkar i sin tur spilla över på myndigheternas övriga bedömning och medför en
negativ effekt av den sökandes trovärdighet.
Att korruption förekommer i stora delar av
världen och i hög grad påverkar myndighets­
utövningen i vissa länder berörs inte i de
granskade ärendena, varken av Migrations­
verket eller migrationsdomstolarna.
Tidpunkten för och sättet att söka asyl
I några fall uppehåller sig prövningen vid hur
den enskilde har betett sig när denne ansökt
om asyl i Sverige. Hur personen har agerat
kommer sedan att påverka bedömningen av
skyddsbehov, i synnerhet beträffande bedömningen av subjektiv fruktan för förföljelse.
I några fall handlar det till exempel om personer som inte har sökt asyl direkt vid ankomsten till Sverige. Det tolkas som att personen
själv inte har bedömt risken för förföljelse som
särskilt allvarlig.46
Ett av ärendena rör en kvinna som har flytt
från hedersrelaterat förtryck i hemlandet.
Kvinnan kom till Sverige med hjälp av ett
besöksvisum. ­Migrationsverket skriver i sitt
beslut:
45
46
Fall 5, 6, 7.
Fall 2, 8, 10.
DEL 1
”De förklaringar som du lämnat till
varför det dröjde över tre veckor för
dig att kontakta Migrationsverket och
ansöka om asyl är inte trovärdiga och
detta medför att det också finns skäl att
ifrågasätta om du efter ankomsten till
Sverige verkligen ansett ditt behov av
skydd som en högprioriterad fråga.”47
Kvinnan har berättat att hon inte har haft
möjlighet att söka asyl direkt när hon kom till
Sverige eftersom hon var tvungen att ta hand
om sin syster och hennes barn då systern just
genomgått en operation. Kvinnan berättar
också att hon saknade kunskap om hur hon
skulle gå till väga för att söka asyl. Ett annat
ärende rör även det en kvinna som har kommit
till Sverige på besöks­visum. Migrationsverket
ifrågasätter dels att hon tilläts lämna hemlandet legalt, dels det sätt hon har sökt asyl på.
”Du ansökte inte heller om asyl vid
ankomsten i Sverige, utan du väntade
tills din visering höll på att löpa ut. Du
ansökte inte heller då om asyl utan om
förlängning på din visering. Agerandet
visar att du inte själv anser att hot­bilden
mot dig är särskilt överhängande.”48
Kvinnan har uppgett att hon fick kännedom
om att hon var eftersökt av myndigheterna i
hemlandet efter att hon hade ansökt om att få
sitt besöks­visum förlängt. Av Migrationsverkets beslut framgår att kvinnan har sagt att
hon från början hade för avsikt att återvända
till hemlandet efter besöket i Sverige, men
att hon ändrade sig efter att hon fått reda på
att representanter från säkerhetspolisen hade
sökt henne i familjens hem. Migrationsverket
konstaterar att kvinnan inte har lämnat in
någon dokumentation för att styrka att hon är
eftersökt i hemlandet. De bedömer därför det
som ostyrkta påståenden i hennes utsaga.
I bägge dessa ärenden har sättet kvinnorna
sökt asyl på påverkat hur M
­ igrationsverket har
47
48
Fall 10.
Fall 2.
bedömt deras skyddsbehov. När de påstår att
den sena ansökningen ska ses som ett uttryck
för att den sökande saknat rädsla för förföljelse ger de tidsaspekten en avgörande betydelse i bedömningen. En sen ansökan bör inte
medföra att den enskilde har svårare att övertyga Migrationsverket om sitt skyddsbehov.
Om tidsaspekten ska tas med i bedömningen
bör en mer utförlig utredning av den sökandes
skäl till att inte ha ansökt omgående göras.
Frågan är om det är rimligt att ställa krav på
att personer som flyr till Sverige ska vara väl
insatta i de svenska reglerna kring sökande
av asyl. Detta gäller i synnerhet vetskap om
betydelsen av att söka asyl om­gående vid
an­komsten. I besluten framgår inte heller på
vilka grunder Migrationsverket har kommit
fram till att de sökandens förklaringar inte har
varit trovärdiga.
Att båda sökandena i de nu aktuella fallen har
negativa personliga erfarenheter av myndigheters agerande i hemlandet tas inte med i
bedömningen. Erfarenheter av myndigheter
som använder förtryck och är ovilliga att
erbjuda skydd kan medföra att den enskilde
känner tvekan inför att söka myndigheters
skydd, och med stor sannolikhet påverkar det
även det förtroende asyl­sökande känner för
svenska myndigheter. Det här spelar roll när
den sökande ska berätta om sina erfarenheter
för myndighetspersoner i Sverige, i synnerhet
när den sökande ska berätta om traumatiska
erfarenheter av till exempel sexualiserat våld
eller våld i nära relationer. På samma sätt som
att information om traumatiska händelser
ofta inte kommer fram tidigt i asylprocessen
för att den sökande har svårt att tala om sina
erfarenheter, kan vetskap om att den sökande
genom kontakt med myndigheterna kommer
att behöva berätta leda till att det tar längre tid
att söka asyl.
Landinformation
Landinformation syftar till att ge beslutsfattare kunskap om landet mot vilken en asylansökan prövas. I Migrationsverkets databas
Lifos återfinns rätts- och landinformation som
15
Migrationsverket använder som underlag för
sina beslut. Landinformationen utgör en viktig
del i den objektiva delen av bedömningen av
välgrundad fruktan för förföljelse. För att
kunna göra en korrekt bedömning av den
sökandes skyddsskäl krävs att informationen
är såväl aktuell som djupgående, men även att
det finns specifik information som synliggör
utsatta gruppers situation. Den bristfälliga
informationen rörande kvinnor och hbtqpersoner har kritiserats upprepade gånger.49
I Europadomstolens dom i målet N. mot
Sverige (App. No. 23505/09) kon­staterades
att Sverige inte har uppfyllt kraven för god
utredning då migrationsmyndigheterna inte i
tillräcklig utsträckning har tagit del av genus­
relevant landinformation. Europadomstolen
hänvisade till landinformation som särskilt
belyste kvinnors situation i landet. Av avgörande betydelse var den UNHCR-rapport som
beskrev den förhöjda risk för förföljelse som
förelåg för kvinnor som överskred traditionella, sociala eller juridiska normer om kön.
I rapporten pekas kvinnor som vistats längre
perioder i länder som är mindre konservativa än
hem­landet ut som en särskilt riskutsatt grupp.50
N. mot Sverige rör en asylsökande kvinna från
Afghanistan, men liknande könsmaktstrukturer går att se i flera av de länder de asyl­
sökande kvinnorna i studien kommer ifrån.
Även i samhällen med svagare patriarkala
strukturer än Afghanistan riskerar kvinnor att
drabbas av sociala sanktioner, om de på grund
av vistelse i ett mindre konservativt land beter
sig på ett sätt som faller utanför hemlandets
normer om kön och sexualitet. Erfarenheter
av att återvända till sitt hemland efter att
ha vistats i ett mindre konservativt samhälle
behandlas ytterligare i Del II.
I ett ärende utgår Migrationsverket från
kunskap om den sökandes hemland utan
att belägga uppgifterna med källor.
49 Se bl.a. Bexelius, s. 134, Zamacona Aguirre, s. 99 f.
50 Se Lagerqvist Veloz Roca, A., Gränsöverskridande: En
förvaltningsrättslig knäckfråga, Juridiska fakulteten vid
Stockholms universitet, 2011.s. 43.
16
Ärendet rör en kvinna från Somalia som efter
flera års boende utomlands återvänder till
hemlandet för att arbeta. Kvinnan berättar att
hennes morbror, mot hennes vilja, har arrangerat att hon ska giftas bort. Till följd av hennes
vägran låser morbrodern in kvinnan i sitt hus
och misshandlar henne. Kvinnan lyckas efter
några dagar fly och söker därefter skydd hos
en farbror.
”Du uppger att din morbror har gift
bort dig utom [sic] din eller dina föräldrars vetskap eller medgivande. Mot
bakgrund av att det i normalfallet är
faderns vilja som är av betydelse i frågan
om kvinnans äktenskap i Somalia finner
Migrationsverket det märkligt att en
morbror till dig har mandat att gifta
bort dig på egen hand.[…] Migrationsverket bedömer att din berättelse inte
stämmer överens
med det [sic] gängse ordning vid ingående av äktenskap.”51
Migrationsverket presenterar i sitt beslut
landinformation som beskriver att arrangerade
äktenskap är vanligt i Somalia. Av landinformationen kan utläsas att det är föräldrarna
och då framför allt fadern som fattar beslut
om ingående av äktenskap. Det framgår även
att kvinnans inställning till giftermålet i regel
har begränsad betydelse.52 I Migrationsverkets
beslut saknas information om vad som är att
betrakta som gängse ordning för ingående
av äktenskap. Det gör det svårt att bedöma
rimligheten i att en person frångår denna
”gängse ordning”. Landinformation bör inte
användas på ett sådant sätt att agerande som
inte är i linje med vad som är vanligt enligt den
angivna informationen anses vara utesluten.
Att något är ovanligt är inte i sig själv bevis
för att en viss omständighet inte förelegat.
51 Fall 9.
52Migrationsverket, Kvinnor och barn i Somalia. Rapport
från utredningsresa till Nairobi, Kenya och Mogadishu,
Hargeisa och Boosaaso i Somalia i juni 2012, Lifos
30432, 2012.
DEL 1
I några av fallen förs landinformation in
i målet av den sökande. Informationen
omnämns i Migrationsverkets beslut utan
att det framgår hur myndig­heten har valt att
värdera den.53 Den sökande har då inte möjlighet att avgöra om och/eller hur landinformationen har påverkat bedömningen.
Ett ärende rör en kvinna som har drabbats av
omfattande trakasserier och sexuella övergrepp efter att hon tackat nej till ett frieri från
en man. Kvinnan beskriver mannen som en
person med starka kopplingar till såväl den
undre världen som till högt uppsatta politiker.
I Migrationsverkets beslut presenteras omfattande landinformation som beskriver kvinnors
utsatta situation, brister i rättssäkerhet samt
att det är vanligt förekommande att politiskt
och ekonomiskt inflytelserika personer kan
undgå lagföring. Migrationsverket konstaterar
i sitt beslut att:
”(d)e övergrepp som du uppger dig
riskera att utsättas för i hemlandet inte
kan anses härröra från staten utan de
utgår från en enskild kriminell person
vars agerande strider mot gällande
lagar i Bangladesh. […] Med hänsyn till
vad som framkommit i ärendet finner
Migrationsverket att du inte har gjort
sannolikt att myndigheterna i Bangladesh kommer att underlåta eller sakna
förmåga att skydda dig från eventuella
övergrepp från enskilda.”54
Trots att genusrelevant landinformation förts
in i processen och återges i beslutet relateras
den endast till den allmänna situationen för
kvinnor i landet. Det går inte att utläsa av
beslutet om Migrationsverket gör en prövning
av kvinnans individuella förutsättningar för
att få skydd. Att genusrelevant landinformation finns med i beslutsunderlaget utgör inte
en garanti för att en genusmedveten analys
faktiskt görs av sökandens skyddsskäl.
53 Fall 4, 10, 12.
54 Fall 12.
Myndighetsskydd
Förföljelse kan utgå såväl från staten som från
enskilda. I begreppet enskilda ryms enskilda
personer men även sammanslutningar av
personer och organisationer. I de fall förföljelsen utgår från staten anses myndighetsskydd
inte kunna komma ifråga.55 Om förföljelsen
utgår från enskilda ska den sökande i första
hand söka skydd hos hemlandets myndigheter. När de rättsvårdande myndigheterna i
hemlandet kan erbjuda godtagbart skydd är
personen inte att betrakta som flykting i lagens
mening. För att skyddet ska anses godtagbart
görs en bedömning ”om staten kommer att
vidta rimliga åtgärder för att förhindra att en
person förföljs eller lider allvarlig skada.”56
Första ledet i bedömningen är en generell
prövning av myndigheternas förmåga att
erbjuda skydd till medborgarna i landet. Det
andra ledet är en individuell prövning av den
sökandes möjligheter att ta del av skyddet.
Vid den individuella bedömningen bör en rad
frågeställningar tas hänsyn till, bland annat
om den sökande tillhör en grupp som har
begränsat tillträde till rättssystemet. Om den
sökande kommer från ett land som bedöms ha
ett godtagbart myndighetsskydd, men har valt
att inte vända sig till myndigheterna, kan det
vara svårt att göra sannolikt att ett myndighetsskydd saknas.57 Det bör då utredas varför
den sökande trots det har valt att inte vända
sig till hemlandets myndigheter.58
I utlänningslagens förarbeten och UNHCR:s
handbok framgår att möjligheten till skydd i
hemlandet i regel ska vara uttömd för att flyktingstatus ska vara aktuellt.59 Detta har även
55 Migrationsverkets rättsliga ställningstagande, SR
01/2015, s. 2.
56 Ibid, s. 3.
57Ibid.
58 Ibid, s. 6.
59 SOU 2006:6 Skyddsgrundsdirektivet och svensk
rätt. En anpassning av svensk lagstiftning till
EG-direktiv 2004/83/EG angående flyktingar och andra
skyddsbehövande, s. 102. Se även UNHCR 1996, p. 91.
17
bekräftats i praxis från Migrationsöverdom­
sto­len.60 Om sökanden inte har vänt sig till
myndigheterna i hemlandet innan flykten till
Sverige får det ofta negativ påverkan i bedömningen av skyddsbehov. Det finns hänvisningar till
hemlandsmyndigheternas möjlighet att ge skydd i
fler än hälften av de granskade ärendena.61
Om det finns landinformation som visar att
vissa grupper i samhället inte har tillgång till
myndighetsskydd, kan den enskildes bevisbörda
sänkas så att det inte alltid bör krävas att den
sökande söker skydd hos myndigheterna. Det
framgår av Migrationsverkets rättsliga ställningstagande om godtagbart myndighetsskydd.
För att bevislättnadsregeln ska bli tillämplig
är det inte tillräckligt att myndighetsskyddet
generellt sett är svagt – det krävs att en viss
grupp på ett tydligt sätt missgynnas. I ställningstagandet används kvinnor som riskerar att
utsättas för hedersförtryck, samt hbtq-personer,
som exempel på grupper som kan riskera sådan
diskriminering.62 Tankegångarna förs också
fram i Migrationsverkets handbok för utredning
av asylärenden. Där framhålls att bevisbördan
i första hand ligger på den sökande, men att
det måste finnas en förståelse för att fullständig
bevisning sällan kan läggas fram. Det faktum
att kvinnor som riskerar förföljelse på grund
av kön kan ha svårare att skaffa fram bevisning
för sina påståenden, på grund av att de kommer
från ett samhälle med en stark könsmaktstruktur, bör också beaktas enligt handboken.63
”Oavsett detta […] att vad X vid ett
återvändande till hemlandet uppger
sig riskera är repressalier från enskilda
personer som det normalt ankommer
på de rättsvårdande myndigheterna i
hemlandet att utreda, beivra och bereda
skydd mot.”66
Migrationsverket och migrationsdomstolarna
återkommer i flera ärenden till att övergreppen är utförda av enskilda individer och inte
av statsrepresentanter.64 I några av ärendena
konstaterar de svenska myndigheterna att den
Att våldet inte utgår från statsrepresentanter
utan från enskilda innebär att det finns förutsättningar för att söka skydd i hemlandet, men
det innebär inte att den sökande har tillgång
till ett godtagbart myndighetsskydd. För att
avgöra om skyddet är godtagbart måste den
beslutsfattande myndigheten bedöma tillgången till skydd på ett generellt och ett individuellt
plan. I flera av ärendena görs en bedömning av
den allmänna tillgången till myndighetsskydd,
men det saknas ofta en individuell bedömning.
I de fall där även det andra ledet av bedömningen görs saknas i regel en intersektionell
analys, där hänsyn tas till kön, etnicitet, klass
med mera. Av Asylum Aids komparativa
studie Gender-related asylum claims in Europe
framgår att personer som riskerar förföljelse
från icke-statliga aktörer har svårare att få
flyktingstatus än personer som riskerar förföljelse från statliga aktörer. De menar att detta
sannolikt drabbar kvinnor och hbtq-personer
som i högre utsträckning än heterosexuella
män riskerar förföljelse från just enskilda.67
60 MIG 2007 not 7 (UM130-06).
61 Fall som rör myndighetsskydd 3, 4, 10, 11, 12, 13, 16, 17,
18, 19, 21, 22, 23, 24, 25.
62 RCI 10/2014 s.7.
63Migrationsverkets, Handbok i migrationsärenden,
”Skyddsbehov pga. kön och sexuell läggning”, 2012, s.
745.
64 Fall 3, 4, 11, 12, 13, 16, 23, 24.
65 Fall 10, 17, 18, 21, 22, 25.
66 Fall 4.
67 Se Cheik Ali, H., Querton, C., Soulard, E., Genderrelated asylum claims in Europe.
A comparative analysis of law policies and practice
focusing on women in nine EU Member States, Asylum
Aid, 2012, s.54, Se även liknande resonemang i Bexelius,
s. 61, UNHCR 2002.
Enskilda individers agerande
18
sökande har utsatts för kriminella gärningar.65
Ett av de granskade ärendena rör en kvinna
från Kenya. Hon uppger att hon riskerar
förföljelse dels på grund av sitt politiska engagemang för kvinnors rättigheter, dels på grund
av att hon har blivit vittne till en allvarlig
brottslig gärning. Migrationsdomstolen menar
inledningsvis att hotbilden grundar sig på
kvinnans egna antaganden och andrahandsuppgifter. Domstolen konstaterar:
DEL 1
I Zamacona Aguirres studie framkom liknande resultat. Hon menar att kvinnor har svårare
att få flykting­status när de fruktar förföljelse
från enskilda, i synnerhet när förföljelsen
utgår från någon i familjesfären.68
För att illustrera likheten i utsatta gruppers
tillgång till myndighetsskydd har vi tittat
närmare på ett mindre antal ärenden rörande
hbtq-personer. Ett av dessa ärenden rör en
homosexuell man som har utsatts för ett
våldtäktsförsök samt upprepade hot och övergrepp från både kända och okända förövare.
Han har i sin kontakt med polisen inte vågat
berätta om skälen till varför han har utsatts.
Mannen har i sina tidigare kontakter med
polisen upplevt att de, i likhet med majoriteten
av befolkningen i hans hemland, har en mycket
negativ inställning till homosexuella. Det har
fått honom att dra slutsatsen att myndigheterna inte skulle erbjuda det skydd han behövde
ifall de kände till hans sexuella läggning.
för framtida risk för förföljelse. Inte heller
den inverkan mannens sexuella läggning kan
ha för mannens möjlighet att få myndighetsskydd diskuteras i domskälen. Mannens rädsla
för att vända sig till hemlandets myndigheter
kopplas inte till landinformation som rör på
hbtq-personer. Det faktum att mannen tidigare blivit dåligt bemött av polisen (i egenskap
av homosexuell man), ses inte som uttryck för
myndighetens ­värderingar utan enbart som
agerande av enskilda polismän.
Enskilda myndighetspersoners
agerande
I flera fall uppger sökande att de har försökt
att få skydd av landets myndig­heter, men att de
av olika skäl inte har fått det skydd de eftersökt.70 Nedan finns några exempel på hur de
svenska myndigheterna bemöter sökandenas
berättelser om att de nekas skydd.
”Det framstår närmast som om en
eller flera polismän på din lokala
polisstation har underlåtit att fullgöra
sina åligganden i ditt enskilda fall.
Inget talar för att du skulle ha nekats
hjälp om du till exempel hade påtalat
bristerna i hanteringen av ditt ärende
för någon över­ordnad inom polisen
eller vänt dig till en advokat eller en
människorättsorganisation.”71
”De trakasserier, hot och övergrepp
som E blivit utsatt för utgör kriminella
handlingar av enskilda individer. I första
hand är det myndigheterna i Kosovo
respektive Serbien som har att skydda
honom mot sådana handlingar. Utredningen ger inte stöd för att dessa handlingar har utförts på uppdrag av eller
sanktionerats av myndigheterna i något
av länderna. Migrationsdomstolens
bedömning är att myndigheterna i såväl
Kosovo som Serbien, även med beaktande av de brister som förekommer
inom ländernas rättssystem, generellt
sett inte saknar vilja eller förmåga att
skydda invånarna.69
Enligt migrationsdomstolens uppfattning
är inte den allmänna situationen för hbtqpersoner i landet så illa att det ensamt medför
rätt till uppehålls­tillstånd. Utöver detta
inledande konstaterande behandlas inte den
betydelse mannens sexuella läggning kan ha
68 Se Zamacona Aguirre, s. 94.
69 Fall 2.
”Enbart den omständigheten att enskilda polismän har missbrukat sin ställning
innebär enligt domstolens mening inte
att de rättsvårdande myndigheterna
saknar vilja eller förmåga att bereda
honom skydd.”72
”Du uppger själv att du anmält den
våldtäkt du utsatts för till polisen
men enbart bemötts med hotelser.
Ingen dokumentation om detta har
inkommit.”73
70
71
72
73
Fall 3, 11, 12, 22, 24.
Fall 24.
Fall 3.
Fall 22.
19
Migrationsverket och migrationsdomstolarna
konstaterar i en rad beslut att enskilda polisers
agerande inte kan sägas vara representativt
för hur myndigheten fungerar generellt. De
enskilda myndighetspersonernas agerande
fördöms, men det förefaller inte ha någon
inverkan på bedömningen av om den enskilde
har tillgång till skydd. Det finns en tydlig
diskrepans mellan den sökandes upplevelse av
att inte få skydd hos myndigheterna i hemlandet och de svenska myndigheternas tolkning
av hemlandsmyndigheternas förmåga att ge
skydd.
Det går att ifrågasätta om det är rimligt att
kräva att en våldsutsatt person ska söka
stöd upprepade gånger, i synnerhet när den
sökande har fått ett negativt bemötande i en
redan utsatt situation. I några ärenden efterfrågas skriftlig bevisning för att sökande har
nekats skydd. Det framgår dock inte på vilket
sätt den enskilde ska kunna ta fram sådan
bevisning. Möjligheten att få bevis för att en
åtgärd inte har vidtagits kan inte anses vara
annat än rent teoretisk.
Sökande bedöms ha tagit del av
hemlandets myndighetsskydd
I några fall konstateras att den sökande redan
har tagit del av skydd i hem­landet innan
flykten till Sverige.74 Även här syns en tydlig
skillnad mellan de svenska myndigheternas
och sökandens bedömning av vad som är ett
godtagbart skydd.
”Enligt H:s egna uppgifter har maken
aldrig dömts för våld mot henne. Detta
får tolkas som att en rättsprocess inletts
och att det saknas i ärendet bevisning
som ger för handen att familjen skulle
vara undantagen från myndighetsskydd
som enligt landrapportering finns i
Kosovo och som även tillhandahålls
minoritetsgrupper.”75
74 Fall 4, 17, 21.
75 Fall 21.
20
Långtgående slutsatser dras av att kvinnan har
vänt sig till polisen och att polisen har tagit
emot hennes anmälan. Endast att en polisanmälan har upprättats ger inte tillräckligt stöd
för att ett godtagbart myndighetsskydd är tillgängligt för den sökande. Att en polis­anmälan
upprättats är givetvis att föredra framför att
polisen inte tagit emot anmälan alls, men det
innebär inte att anmälan nödvändigtvis följs
av de utredningsåtgärder som krävs för att
kunna nå fram till en fällande dom. Problematiken med att myndigheterna vidtar bristfälliga
åtgärder efter att anmälan gjorts behandlas
även i avsnittet om mäns våld mot kvinnor i
del II.
Sökande har inte vänt sig till
myndigheterna i ­hemlandet
I vissa lägen kan det finnas godtagbara skäl till
att inte vända sig till myndigheterna i hemlandet för att söka skydd. I Migrationsverkets
handbok står det att det kan vara befogat att
avstå från att anmäla övergrepp i länder som
inte förmår upprätthålla mänskliga rättigheter. Att det är en myndighetsperson som har
utfört övergreppen kan också vara ett befogat
skäl. Av handboken framgår att hänsyn ska
tas till hur samhället ser ut i övrigt.76
I majoriteten av de granskade ärendena sägs
att den enskilde inte har uttömt möjligheterna
att få skydd i hemlandet.77 De svenska myndigheterna menar att om den sökande inte har
vänt sig till de rättsvårdande myndigheterna i
hemlandet har de inte heller gett myndigheterna förutsättningar för att erbjuda dem skydd.
I och med att det nationella skyddet inte är
uttömt bedöms personen inte uppfylla kraven
för flyktingskap.
I ett ärende som rör B och hennes barn (X, Y)
konstaterar migrations­domstolen följande:
76 Migrationsverket, Handbok 2012, s.746.
77 Fall 3, 4, 5, 10, 11, 12, 14, 16, 18, 19, 21, 22, 23, 24, 25.
DEL 1
”Då det vidare är upplyst i målet att B
inte har polisanmält hoten […] har hon
inte uttömt möjligheterna till nationellt
skydd. Sammantaget har B, X, Y inte
gjort sannolikt att de rättsvårdande
myndigheterna i hemlandet skulle
sakna vilja eller förmåga att bereda dem
adekvat skydd.”78
I domen saknas en förklaring till varför B har
avstått från att anmäla de brott hon drabbats av till polisen. Huruvida B getts tillfälle
att förklara på vilka grunder hon har fattat
beslutat kan inte utläsas av det granskade
materialet. Formuleringen som används i B:s
dom om myndigheternas vilja och förmåga
att bereda enskilda skydd återkommer i olika
varianter i flera ärenden. ­Migrationsverket och
migrationsdomstolarna använder i varierande
omfattning landinformation för att avgöra om
det finns ett godtagbart myndighetsskydd i den
sökandes hemland. Att den sökande inte har
vänt sig till hemlandsmyndigheterna verkar
i vissa ärenden medföra att den enskildes
tillgång till nationellt myndighetsskydd inte
behöver utredas ytterligare.
Endast ett fåtal av de som berättat om våld
i en nära relation har valt att vända sig till
myndigheterna i hemlandet för att söka skydd.
Flera av dem som har låtit bli återkommer
till att de upplever att polismyndigheterna är
ovilliga att bereda våldsutsatta kvinnor skydd
och att det förekommer korruption inom
polisväsendet. Flera av de personer som har
erfarenheter av långvarigt våld i nära relationer uttrycker också en rädsla för att stigmatiseras i samhället och en rädsla för att våldet
ska eskalera om de anmäler.
har de svenska myndigheterna kommit fram
till att det har funnits befogade skäl för den
enskilde att inte vända sig till myndigheterna i
hemlandet. Inte heller sökandenas invändningar om poliser som inte tagit emot anmälningar
eller på andra sätt agerat olämpligt har lett till
att myndighetsskyddet inte ansetts godtagbart.
Vi menar att migrationsmyndigheterna rutinmässigt hänvisar till att myndighetsskydd finns
i hemlandet – utan att en reell prövning av den
sökandes tillgång till reellt skydd utreds. När
de svenska myndigheterna tar ställning till
sökandens beslut att inte polisanmäla ett övergrepp, bör detta föregås av en helhetsanalys av
vilka konsekvenser en anmälan skulle kunna
få.79 Om den enskilde i hemlandet riskerar till
exempel ökat våld eller social stigmatisering
till följd av en anmälan, bör detta tas med i
bedömningen av beslutet att inte anmäla. Som
med alla andra bedömningsaspekter måste
genusperspektivet integreras i analysen av
statens förmåga att ge skydd.
Ett återvändande till hemlandet skiljer sig
mellan länder och individer. Men det skiljer
sig också ofta åt mellan kvinnor och män, där
kvinnor inte sällan löper större risk att utsättas för våld, diskriminering och fattigdom.
I de granskade besluten saknas genomgående
en analys av varför sökanden valt att inte
polisanmäla händelsen. Det går inte att utläsa
att särskild hänsyn har tagits till att faktorer
som trauma, rädsla eller skam kan påverka
möjligheten att polisanmäla denna typ av övergrepp. Inte i något av de granskade ärendena
78 Fall 16.
79 Se Bexelius, s. 43.
21
Del 2
Den här delen av rapporten handlar om dem
– om kvinnorna som kom tillbaka
Svenska Röda Korsets
återvändandearbete
Sedan 2008 arbetar Svenska Röda Korset, i
projektform, med att erbjuda särskilt stöd till
personer som har fått avslag på sina asylansökningar och som ska återvända, självmant
eller ofrivilligt. Det övergripande syftet med
projektet är att asylsökande som av- eller
utvisas mot sin vilja ska få möjlighet att återvända under humana och värdiga former, med
fullständig respekt för sina mänskliga rättigheter, samt ges förutsättningar att leva ett värdigt
liv i hemlandet. Svenska Röda Korset medverkar inte i de fall där utvisning sker med tvång.
22
undersöks personlig säkerhet, möjlighet till
försörjning, boende samt hur stödet de får
från Röda Korset fungerar.
Efter att ha gjort en rad uppföljningar konstaterade Svenska Röda Korset att återvändandeprocess och re-integration ofta skiljde sig åt för
män och kvinnor. Till följd av dessa slutsatser
har Svenska Röda Korset inlett ett arbete för
att öka medvetenheten kring särskilda genusaspekter i återvändandeprocessen.
Underlag och avgränsningar
Initialt drevs projektet gentemot tre samarbetsländer, Irak, Serbien och Kosovo. Fokus
var att etablera kontakter för att på ett snabbt
och effektivt sätt kunna inhämta relevant
information om situationen på hemorten
för att kunna förbereda och ge stöd till den
enskilde inför och efter återvändandet. Projektet har sedan dess vuxit och innefattar nu även
samarbete med Ryssland och Makedonien.
Vi har valt att fokusera på kvinnor som har
återvänt till Kosovo eftersom kvinnor från
Balkanområdet, och då i synnerhet från
Kosovo, utgör en majoritet av de återvändandeärenden Svenska Röda Korset arbetat med.
De uppföljningar som har gjorts av kvinnor
som av- eller utvisats till Kosovo visar att
dessa kvinnor ofta upplever en stor utsatthet
efter att de har återvänt, i form av bland annat
fattigdom, våldsutsatthet och diskriminering.
Det stöd Svenska Röda Korset erbjuder är
återvändanderelaterad land­information,
kontakter i hemlandet, information om
och rådgivning kring återvändandeprocessen, psykosocialt stöd, både i Sverige och
i hemlandet, samt re-integrationsstöd i
hemlandet format efter individens behov. För
att se hur det går för de som återvänder samt
för att utvärdera Röda Korsets arbete görs
två uppföljningar efter återvändandet. Den
första uppföljningen görs normalt sett efter
tre månader, den andra uppföljningen sker ett
år efter återvändandet. Vid uppföljningarna
Underlaget för studien utgörs av intervjuer
med närmare 30 kvinnor som har återvänt till
Kosovo. Utöver uppföljningsintervjuer har vi
haft möjlighet att ta del av domar och beslut
som rör en tredjedel av kvinnorna. Med hjälp
av dessa har vi kunnat undersöka på vilka
grunder de fått avslag. Vi kan se att kvinnorna i merparten av ärendena anfört att de
har drabbats av könsrelaterad för­följelse, ofta
i form av våld i nära relationer. I likhet med
de granskade ärendena i del I återkommer
­Migrationsverket och migrationsdomstolarna
till möjlig­heterna att få skydd av myndig­
Foto: Vera Lumi-Shala IFRC/Kosovo office
DEL 2
Röda Korsets personal
besöker kvinnor
som återvänt bland
annat för att erbjuda
psykosocialt stöd.
heterna i hemlandet. De svenska myndigheternas bedömningar skiljer sig på den här
punkten i stor utsträckning drastiskt från de
återvändande kvinnornas egna berättelser.
Genom uppföljningarna har vi kunnat identifiera fyra områden som vi särskilt vill belysa:
Mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterad
problematik och rädsla för att förskjutas från
familjen, möjlighet att få skydd samt ekonomisk och social utsatthet.
Kosovo – genusrelevant
landinformation
Varje område illustreras i rapporten med en
djupintervju med en kvinna vars berättelse är
unik men som ger en bild av hur situationen
kan se ut för de kvinnor som återvänder från
Sverige till Kosovo. Alla dessa kvinnor är
i nuläget bosatta i Kosovo. För att skydda
kvinnornas identitet är deras namn fingerade. Bilderna i kapitlet är tagna i ett annat
sammanhang och visar inte de utsatta kvinnorna.
Kvinnor och män har samma legala rättigheter i Kosovo, men traditionella värderingar
i samhället medför att kvinnor har en lägre
social status. Av UD:s landrapport om mänskliga rättigheter i Kosovo framgår att kvinnors
lägre ställning påverkar hur deras rättigheter
värderas inom rättssystemet.80 Bilden av ett
ojämlikt samhälle bekräftas även i annan
För att kunna öka medvetenheten kring genusaspekterna i återvändandeprocessen krävs
ett genusperspektiv på den landinformation
som finns om Kosovo. Lika rättigheter och
möjligheter i teorin betyder till exempel inte
nödvändigtvis lika rättigheter och möjligheter
i praktiken.
80 Se Utrikesdepartementet, Mänskliga rättigheter i
Kosovo 2011, 2011, s. 13.
23
rapportering. Diskriminering är enligt lag
förbjudet men förekommer i stor utsträckning. Arbetslöshet är ett omfattande problem
i landet och kvinnor är överrepresenterade i
gruppen arbetslösa. Arbetsmarknaden domineras av en patriarkal struktur där mannen
anses vara den huvudsakliga försörjaren vilket
leder till att kvinnor ­diskrimineras. Av kvinnorna i Kosovo utgör endast en dryg tredjedel
aktiv arbetskraft.81
Våld i nära relationer är vanligt och kvinnor är
marginaliserade såväl socialt som ekonomiskt
och kulturellt.82 Traditioner respekteras i
högre grad än lagar.83 Den starkt patriarkala
könsmaktstruktur som råder med en traditionell attityd gentemot kvinnor påverkar
även anmälningsbenägenheten vid våld i nära
relationer.84 Det förs nationell statistik över
våldet men mörkertalet anses vara stort. En
djupgående misstro mot rättssystemet och dess
förmåga att erbjuda skydd medför att många
väljer att inte anmäla brott. Korruptionen är
utbredd på landets myndigheter, och ”(s)traffrihet är vanligt förekommande som en följd
av rättsväsendets oförmåga att hantera alla
rapporterade brott.”85
81 Immigration and Refugee Board of Canada, Kosovo:
Situation of single women in Pristina, including their
ability to access employment, housing and social services;
whether Catholic Albanian women would face particular
challenges accessing housing, employment and social
services when relocating to Pristina from a different
area of Kosovo, 8 april 2013, http://refworld.org/
docid/5188f45d4.html.
82http://www.sida.se/Svenska/Har-arbetar-vi/Europa/
Kosovo/resultatexempel/Arta-i-Kosovo/Faktakvinnoorganisation-mot-mans-vald-mot-kvinnor/,
2015-02-26
83 Se Migrationsverket, Situationen för hbt-personer i
Kosovo, 2015, s. 15 f.
84 Se bl.a. Refugee Documentation Centre (Ireland) Legal
aid board, Kosovo – Information regarding state or other
protection available against spousal abuse (of women),
2010, s. 2.
85 Utrikesdepartementet 2011, s.1.
24
1. Mäns våld mot kvinnor
Donika
Han har slagit henne medvetslös. Han har
utnyttjat henne sexuellt och brutit ner henne
psykiskt. I 13 år har han gjort hennes liv till ett
helvete och ingen har försökt stoppa honom.
Donikas syskon har känt till vad som har
pågått, men tycker att hon får skylla sig själv
eftersom hon gifte sig med en man som de inte
hade godkänt. De säger att hon får klara sig
själv.
Tillsammans har de sex barn och mannen har
förgripit sig även på dem. ­Döttrarna har blivit
våldtagna och sönerna misshandlade. Med
rädsla för sitt liv valde Donika till slut att fly
till ett skyddat boende, där hon fick bo i sex
månader. Därefter tog hon sin tillflykt till
Sverige.
– Jag berättade att jag var rädd för att åka
tillbaka, rädd för att min man ska slå ihjäl mig.
Det är ingen som skyddar mig i Kosovo. Jag har
polisanmält honom, men de gör inget.
Donika nekades uppehållstillstånd och efter två
år skickades hon tillbaka till Kosovo där hon
återigen sökte hjälp på ett skyddat boende. När
hon var tvungen att flytta därifrån lyckades hon
skaffa en egen lägenhet och personalen på det
skyddade boendet har hjälpt henne att skaffa ett
jobb.
Trots att hennes tillvaro är tryggare nu mår hon
fortfarande dåligt. Hon känner sig ledsen och
ensam. Framför allt för att hon inte får träffa
sina barn som hon inte har haft kontakt med på
flera år.
– Jag är rädd att de far illa hos sin pappa, men
ingen vill hjälpa mig att få tillbaka dem. Inte
min familj, inte myndigheterna. Ingen.
Donika misstänker att hennes man har anlitat
någon för att kontrollera vad hon gör och var
hon befinner sig. Hon känner sig ofta övervakad
och upplever att omgivningen dömer henne för
att hon har lämnat sina barn. De gånger hon har
Foto: Vera Lumi-Shala IFRC/Kosovo office
DEL 2
Kvinnor från landsbygden
finner det ofta svårare att
vända sig till myndigheter för
att söka hjälp än kvinnor som
bor i städer eller förorts­
områden.
försökt anförtro sig åt någon har hon inte fått
något stöd.
– De tycker att jag är hemsk som har lämnat
mina barn för att rädda mitt eget liv.
I majoriteten av de granskade ärendena har
kvinnorna valt att lämna Kosovo på grund av
våld i nära relationer. Skälen till att de inte vill
återvända är framför allt kopplat till rädslan
för fortsatt våld.
Samtliga kvinnor som Svenska Röda Korset
har följt upp känner till att de kan anmäla
att de utsatts för våld till hemlandets polis.
I uppföljningarna framkom att drygt en
sjättedel av kvinnorna har vänt sig till polisen
för att få skydd från en misshandlande make
innan flykten. Flera av kvinnorna uppger
att de har vänt sig till polisen men att deras
anmälningar inte tagits emot. I de fall en
polisanmälan upprättades togs männen in för
förhör och kvarhölls i regel ett antal timmar
på polisstationen. Ingen av kvinnorna som
anmälde våld ombads komma till polisen
för att lämna vittnesmål eller dokumentera
skador. Inte i något fall ledde polisanmälan
till att åtal väcktes. Däremot anger flera av
kvinnorna att det medförde ökade spänningar
mellan makarna samt ökat våld. Gemensamt
för de kvinnor som har anmält våld är att de
varit bosatta i eller nära städer.
I flertalet ärenden beskriver kvinnorna en
rädsla för att förlora sina barn om de väljer
att anmäla eller lämna sin make. Förlorad
vårdnad av barn, rädsla för ökat våld samt
en djupgående misstro mot polismyndighetens vilja och förmåga att skydda dem är de
förklaringar som kvinnorna återkommer till
när de förklarar varför de inte har vänt sig till
polisen. Två av de kvinnor som anmälde brott
förlorade till följd av anmälningarna vårdnaden om ett eller flera av sina barn. Dessa
beslut är inte nödvändigtvis myndighetsbeslut,
utan utgör ofta ett förbud för kvinnorna att
träffa sina barn som mannen och hans familj
utfärdat och upprätthåller. I de aktuella fallen
har besluten inte fattats av myndigheterna. De
våldsutsatta kvinnorna har inte vågat utmana
förbuden på egen hand och känner inte att
de har stöd från myndigheterna att få till en
ändring. Kvinnornas känsla av att det inte
25
skulle hjälpa att vända sig till myndigheterna
får visst stöd av FN:s ekonomiska och social
råd (ECOSOC). I en rapport de publicerar
konstateras att lagstiftningen kring vårdnad av
barn är icke-diskriminerande, men i likhet med
andra områden återfinns problemen i implementeringen. Män premieras ofta när frågor
om vårdnad hanteras av myndigheterna, detta
är till stor del kopplat till den ekonomiska
utsatthet många kvinnor hamnar i i samband
med separation eller skilsmässa.86
86 UN implementation of the international covenant on
economic, social and cultural rights, Kosovo (Serbia) p
427-428, Economic and Social Council, 2008.
Det är endast en av kvinnorna som har valt
att söka skydd hos myndigheterna efter att
hon har återvänt till Kosovo. Övriga uppger
att de, trots att de varit i behov av stöd, valt
att inte vända sig till polisen för att de inte
tror att det kommer att leda till att de får det
stöd de behöver. Några av kvinnorna har efter
återkomsten till Kosovo känt sig tvungna att
återvända till de män som tidigare utsatt, och
som även fortsatt utsätta dem, för våld. De
säger att de inte kan försörja sig på egen hand
och att de inte vill att barnen ska bo ensamma
hos sina våldsamma fäder.
Kommentar
Att varje anmälan om brott med automatik skulle leda till en fällande dom är inte ett
uttryck för rättssäkerhet. I en fungerande rättsstat ska fällande dom endast följa i de
fall övertygande bevisning talar för att brott skett. I M
­ igrationsverkets rättsliga ställningstagande gällande myndighetsskydd sägs att det måste finnas en juridisk process
som medför att en polisanmälan kan leda fram till en fällande dom för att kravet på
godtagbart myndighetsskydd ska kunna vara uppfyllt.87
Möjligheten att väcka åtal som leder fram till en fällande dom är i högsta grad
beroende av det utredningsarbete som polisen gör vid
anmälan. Om polisen regelmässigt väljer att inte gå vidare i utredningen, genom att
låta bli att förhöra brottsoffer och dokumentera skador, kan då möjligheten att nå
fram till en fällande dom ses som annat än teoretisk? Vi menar att myndigheterna i
Sverige ofta hänvisar till att skydd finns att tillgå i hemlandet utan att göra en reell
bedömning av hur det faktiska skyddet ser ut.
Att de kvinnor som har valt att vända sig till polisen, innan flykten eller efter återkomsten, kommer från städer eller förortsområden har betydelse. Att det är svårare
för våldsutsatta kvinnor, men även andra utsatta grupper som bor på landsbygden,
att vända sig till myndigheterna är sannolikt kopplat till att familjebanden och det
sociala trycket är än starkare på landsbygden. Att p
­ olisens kompetens för att ta
emot våldsutsatta inte är lika välutvecklad utanför städerna spelar sannolikt också
in. Denna förförståelse bör de beslutande myndigheterna i Sverige ha med sig när
de utreder varför utsatta personer i många fall väljer att inte vända sig till myndig­
heterna i hemlandet för att söka skydd.
87 Migrationsverkets rättsliga ställningstagande SR01/2015, s. 2.
26
Foto: Faton Shehu IFRC/Kosovo office
DEL 2
Hedersrelaterad problematik
innebär ofta att kvinnor lämnas
ensam utanför ett socialt
skyddsnät” Många vänder sig
då till Röda Korset.
2. Hedersrelaterad problematik och
rädsla för att förskjutas från familjen
vem som hade makten utsatte svågern Marsela
för både fysiskt och psykiskt våld samt sexuella
närmanden.
Marsela
– Han kontrollerade allt som jag gjorde och
lät mig inte ha någon kontakt med vänner och
bekanta, han hotade alla som försökte hjälpa mig.
Marsela flydde första gången till Sverige
tillsammans med sin man och sina två barn i
början på 1990-talet, för att söka skydd undan
de växande orolig­heterna i Kosovo. Några år
senare återvände de frivilligt. Strax därefter
försvann ­Marselas make och det var då allting
började. Marselas svåger ansåg sig ha rätt att
”ta över vårdnaden” av Marsela. Eftersom hon
saknade inkomst kände hon inte att hon hade
några andra alternativ än att finna sig i att bo
i samma hus som svågerns familj. För att visa
2009 fick Marsela nog. Hon valde att återvända
till Sverige för att på nytt söka uppehållstillstånd, men den här gången fick hon avslag. Året
därpå tvingades hon återvända till Kosovo där
hon visste att svågern väntade på henne. Till en
början var situationen ännu värre än tidigare.
Svågern slog inte längre bara Marsela utan även
hennes barn. Vid ett tillfälle slogs en av sönerna
27
blodig. Marsela uppfattar att svågern gjorde det
för att straffa henne.
Efter en tid försvann svågern och situationen
blev lite bättre, men fortfarande är det mycket
i Marselas liv som är osäkert. Förutom ett
mindre statligt bidrag som hon får för att
hennes man försvann under kriget har hon ingen
egen inkomst och hon har svårt att ha råd med
de mediciner som hon och hennes söner behöver.
Marsela har aldrig berättat om våldet för någon
i sin familj. Hennes bror har misstänkt att det
är något fel, men för att inte riskera att förvärra
situationen har hon valt att hålla det hemligt.
Hon är rädd att svågern ska dyka upp och ge sig
på andra i hennes närhet om hon berättar. Att
hon är ensamstående gör allting mycket svårare.
Det finns ingen som skyddar henne om svågern
skulle komma tillbaka. Marsela har aldrig gjort
någon polisanmälan, hon säger att polisen är
korrupt och att hennes svåger ändå har hotat
med att betala polisen om hon anmäler.
– Om jag skulle gå till polisen skulle de inte tro
mig, de skulle ta min svågers parti och det skulle
bara göra allting värre.
Enligt del 1 av denna rapport, är hedersrelaterat våld och förtryck något som kan drabba
personer som anses utmana rådande normer
om kön och sexualitet. Förtrycket och/eller
våldet ses som ett sätt för familjen att återfå
förlorad heder. I drygt var tredje återvändandeärende angav kvinnorna att de upplevde
problematik kopplad till heder.
En av kvinnorna blev svårt misshandlad av sin
far och sina bröder efter att det kommit fram
att hon blivit gravid utan att vara gift med
barnets far. ­Kvinnans far försökte få kvinnan
att göra abort, vilket hon vägrade. När fadern
hotade att döda henne och barnet flydde hon
till Sverige. Familjen vill inte längre kännas
vid kvinnan. Tvångsmässigt utförd abort är
enligt UNHCR ett exempel på könsspecifik
förföljelse88.
88 UNHCR, 2002.
28
Flera kvinnor beskriver att de inte har möjlighet att vända sig till sin familj för att få skydd
från en våldsam make då de, enligt familjen,
genom att gifta sig utan familjens välsignelse
själva är ansvariga för att ha försatt sig i
situationen. Genom att frångå den tradition
som finns i flera delar av landet, att låta
föräldrarna arrangera deras äktenskap, har
de brutit mot normer om kön och sexualitet.
I flera fall har de kvinnor som har valt att gifta
sig utan föräldrarnas välsignelse förskjutits
från familjen.
Några av de kvinnor som har flytt våld från
makar eller andra familjemed­lemmar har
under vistelsen i Sverige inlett kärleksrelatio­
ner. Oavsett om dessa relationer fortfarande
varar eller har tagit slut, medför de på grund
av konservativa normer kring kön och
kvinnors sexualitet, en ökad risk vid återvändandet. Flera kvinnor uppger att de på
grund av dessa relationer upplevt hot från
familjemedlemmar under perioden de vistats i
Sverige. Hotbilden kvarstår sannolikt även vid
återvändandet.
Flera av de yngre kvinnor som har återvänt till
Kosovo har flyttat tillbaka till sina föräldrar
då de inte har möjlighet att försörja sig på
egen hand. Kvinnorna­berättar att de ses som
en belastning för föräldrarna. De berättar även
att släktingar ifrågasätter varför de har lämnat
sin misshandlande make. Flera av kvinnorna
uppger sig ha blivit anklagade för att vara
medansvariga till mannens våld samt att de
borde ha funnit sig i ett visst mått av våld. En
av kvinnorna berättar att hennes föräldrarna
sedan hon återvänt har börjat söka efter en
ny man till henne. Enligt Socialstyrelsen är
påtvingade planerade äktenskap en form av
hedersrelaterat förtryck.89
89 Socialstyrelsen. Material hämtat 2014-11-25. http://
www.socialstyrelsen.se/valds-ochbrottsrelateradefragor/
valdinararelationer/valdsutsatta/Sidor/hedersvald.aspx
DEL 2
Kommentar
Som framgick av landinformationen är kvinnor i Kosovo i stor utsträckning ekonomiskt beroende av make och/eller familj. Det innebär att förskjutning från familjen
får allvarliga konsekvenser i och med att det inte finns ett utbyggt socialt skyddsnät
utanför familjen.
I ett samhälle som Kosovo där normerna kring kön och sexualitet på många platser är
mycket konservativa drabbas kvinnor som har lämnat sina män ofta av sociala sanktioner. Våld inom familjen ses i många samhällen som en privat angelägenhet. När
kvinnorna har vänt sig till myndigheterna i Kosovo och/eller sökt asyl i Sverige har de
på ett för familjen ovälkommet sätt uppmärksammat omgivningen på att det föreligger missförhållanden.
Skäl till att bevilja asyl uppstår i regel innan personen lämnar sitt hemland, men de
kan även uppstå utanför hemlandet. I förarbetena talas om att flyktingskap sur place
kan uppstå på grund av ”politiska förändringar i hemlandet eller på att utlänningen
utomlands har bedrivit politisk verksamhet mot regimen i hemlandet.90 Fokus ligger
här på förföljelse som utgår från staten, Bexelius talar om att det finns en oförmåga att
se de sur place-skäl som kvinnor har erfarenhet av. De sur place-skäl som särskilt rör
kvinnor handlar bland annat om förändrade familjerelationer, så som att ta ut skilsmässa eller att föda utomäktenskapliga barn, men även omständigheten att kvinnan
på grund av flykten förlorat sitt sociala skyddsnät i hemlandet och därmed inte har
möjlighet att försörja sig. Även ökade kunskaper om sina rättigheter och en ovilja att
anpassa sig till i hemlandet rådande normer om till exempel kön och sexualitet kan
falla inom ramen för begreppet.91
Vår bild är att de kvinnor som tidigare har erfarenheter av hedersrelaterat förtryck
eller våld löper en ökad risk att utsättas för våld vid ett återvändande. Det är därför
särskilt viktigt att Migrationsverket ordentligt utreder vilka erfarenheter av våld
och förtryck de sökande har. Utöver detta krävs förståelse för att det kan vara svårt
att tala om sexualiserat våld och våld i nära relationer. Det medför ofta att dessa
­omständigheter inte framkommer vid en första intervju på Migrationsverket utan först
senare i processen.
90 SOU 2004:31 s. 31.
91 Bexelius, s. 109 f.
29
Foto: Vera Lumi-Shala IFRC/Kosovo office
Flera av de återvändande
kvinnorna sökte sig till skyddat
boende.
3. Möjlighet att få skydd
Kaltrina
Kaltrina bor tillsammans med sin man och
deras två små barn. Hennes situation är sämre
än någonsin. Hennes man är svårt psykiskt
sjuk, egentligen borde han ligga inlagd på
sjukhus, men han vägrar. Sjukdomen har gjort
30
honom elak och Kaltrinas år tillsammans
med honom har präglats av både fysisk och
psykisk misshandel. Hennes dotter har börjat
få problem med synen och Kaltrinas familj har
i det närmaste uteslutit henne.
För ett par år sedan tog Kaltrina och barnen sin
tillflykt till ett skyddat boende. Men kort efter
DEL 2
att de hade kommit dit dök mannens föräldrar
upp. De hade fått hjälp av polisen att spåra
henne och nu hotade de att ta barnen med sig
därifrån. Hon tvingades välja. Antingen stannade hon kvar på det skyddande boendet själv,
eller så följde hon med barnen och makens
föräldrar hem. Att lämna ifrån sig barnen
kändes inte som ett alternativ.
Tillbaka hemma hos mannen fortsatte miss­
handeln och Kaltrina hölls ofta inlåst i ett
rum. I ett sista försök att söka trygghet flydde
hon och barnen till Sverige. Men hennes asyl­
ansökan avslogs och 2012 skickades hon tillbaka till Kosovo.
Där hade hon inget annat val än att flytta
tillbaka till maken och hans föräldrar, där
misshandeln kunde fortsätta. Hennes släktingar
sa att hon kunde flytta hem till dem, men inte
tillsammans med barnen. I släktingarnas ögon
skulle barnen, på grund av sin pappa, vanära
familjen.
– Men jag kan inte lämna mina barn. De har
bara mig. Vem skulle skydda dem om jag inte
var här?
Kaltrina är rädd. Hon är rädd för vad hennes
man ska göra mot henne och barnen. Men
hon har ingenstans att ta vägen. På skyddade
boenden känner hon sig inte säker och polisen
har hon inget förtroende för. De polisanmälningar hon har gjort har inte lett till något.
– Jag får ingen hjälp av någon. Det är som att
samhället har vänt mig ryggen.
Representanter från Röda Korset i Kosovo och
Svenska Röda Korset har varit i kontakt med
polismyndigheten i Kosovo. Syftet var att ta
reda på hur myndigheten ser på och arbetar
med hatbrott och våld i nära relationer. Vi
ombads sända in våra frågor och fick sedan
skriftliga svar tillbakaskickade. I deras svar
förefaller polismyndigheten, i alla fall centralt,
ha en relativt välutvecklad struktur för att
bemöta dessa särskilt utsatta grupper. Det
finns bland annat en grupp som är special­
utbildad för att ta emot våldsutsatta kvinnor.
Bilden av polismyndigheten som väl förberedd
och kompetent är endast delvis förenlig med
den information om myndigheten som vi har
tagit del av genom intervjuer och landinformation. Som framgår av landinformationen ovan
ligger problematiken inte främst i lagstiftningens utformning utan i dess tillämpning. Detta
gäller även förmågan att implementera nya
perspektiv och rutiner i myndighetsstrukturen. Även om det är hoppingivande att våld
mot kvinnor anses vara en prioriterad fråga
centralt, kan vi se att det återstår mycket att
göra på lokal nivå. I synnerhet på landsbygden
kan vi se att släktrelationer, vänskapsband och
traditioner prioriteras framför att enbart följa
lagen.
Att kvinnorna som vi har följt upp saknar
förtroende för myndigheterna framgår tydligt
i kapitlet ovan. Deras inställning grundar sig
på egna och andras upplevelser av hemlandets myndigheter och är viktiga att ta med
i bedömningen av om det finns tillgång till
skydd.
I flera av de granskade ärendena hänvisar
Migrationsverket och ­Migrationsdomstolen
till att det utöver myndighetsskydd finns
möjlighet att söka skydd på skyddade
boenden. Det finns i dag åtta skyddade
boenden i landet, men som framgick i land­
informationen är möjligheterna att ge annat
än tillfälligt stöd begränsade. Det innebär
bland annat en tidsgräns på sex månaders
boendetid och att möjligheten att ta med sig
barn enbart gäller barn upp till en viss ålder.
Skälen till dessa begränsningar är kopplade
till att behovet av skydd från våld är stort,
samtidigt som finansiering av boendena är ett
återkommande problem.
Flera av kvinnorna i studien har under
perioder bott på skyddade boenden. En av
dessa kvinnor berättar att hon fick hjälp av
polisen att ta sig till ett skyddat boende, men
31
att hennes make via polisen har fått reda på
var det skyddade boendet låg och sökt henne
där.92 Det är oklart om mannen fått informationen från polisen genom mutor eller genom
annan social påtryckning. Kvinnan kände sig
efter denna incident inte säker och valde att
fly, då hon upplevde att myndigheterna inte
förmådde ge henne det skydd hon behövde.
Migrationsverket ansåg det inte sannolikt att
någon på polisen skulle ha lämnat ut uppgifter
om var kvinnan befann sig då det var de som
berett henne skydd från början. I sin bedömning bortser de från landinformation som
uppger att det föreligger omfattande problem
med korruption hos landets myndigheter samt
att kvinnor som en utsatt grupp har sämre
förutsättningar att få sina rättigheter tillgodosedda. Migrationsverket hävdar att kvinnan
genom sina kontakter med myndigheterna har
erhållit skydd. I och med att de inte finner det
sannolikt att en polis skulle ha medverkat till
att kvinnans tillflyktsort röjdes, läggs ingen
vikt vid hennes upplevelse av ett otillräckligt
skydd.
Kommentar
Flera av kvinnorna berättar att de har fått ett
negativt bemötande av omgivningen när det
kommit fram att de tidigare har varit bosatta
på ett skyddat boende. Trots att förekomsten
av våld i nära relationer är ett utbrett problem
fortsätter de våldsutsatta kvinnorna att upp­leva
stigmatiserande behandling i samhället.
I tjugo år har Adelina känt sig fångad i sitt eget
liv. Inlåst i sitt hus, isolerad från omvärlden.
I tjugo år har hon blivit misshandlad av sin
man, både fysiskt och psykiskt. Flera gånger
har hon blivit hotad till livet. Innan hon träffade
honom levde hon ett socialt och aktivt liv. Hon
hade skaffat sig en utbildning, hade ett arbete,
spelade handboll på sin fritid och hade gott om
vänner. Efter giftermålet förändrades allt.
Möjligheten att erhålla skydd måste alltid
kopplas till den enskildes möjligheter att
ta del av skydd i praktiken. Det går inte att
bortse från att många saknar förtroende för
de rättsvårdande myndigheterna. Att kvinnor
och andra utsatta grupper har sämre förutsättningar att få sina rättigheter tillgodosedda
framgår av landinformationen.
Det är problematiskt att erfarenheter av att
inte få tillräckligt stöd inte tas på allvar.
Genom att döma ut uppgifter som osannolika
eller otillförlitliga krävs inte ytterligare utredning eller argumentation. Det går i flera fall att
se att de svenska myndigheternas har en överdriven tilltro till andra länders myndig­heter
och myndighetsarbete, samt att denna tilltro
ofta sker på de hjälp­sökandes bekostnad.
4. Ekonomisk och social utsatthet
Adelina
– Han vägrade låta mig studera vidare och
insisterade på att jag skulle stanna i hemmet
och laga mat och städa, i stället för att arbeta.
Mina föräldrar fick jag bara träffa ett par
gånger om året. Jag blev mer och mer isolerad.
92 Fall 16. Återges delvis i myndighetsskydd del I.
32
Efter år av psykisk och fysisk misshandel
bestämde sig Adelina för att försöka skilja sig.
Men skilsmässan gick inte igenom, med misshandel som följd. 2010 valde hon att fly. Först
bodde hon sex månader på ett skyddat boende,
men när hon inte fick stanna där längre valde
hon att fly till Sverige i hopp om ett ­tryggare liv.
Ekonomisk utsatthet är ett stort
problem, Röda Korset försöker
bistå med försörjningsmöjlig­heter
i form av egen verksamhet,
exempelvis som frisör.
– Jag har bröder som bor i Sverige, så jag
hoppades att jag skulle kunna få hjälp av dem.
När hon kom till Sverige berättade hon sin
historia för handläggarna på ­Migrationsverket.
Hon berättade om åren av psykisk och fysisk
misshandel, hur hennes man ofta höll henne
inlåst och inte lät henne träffa sina föräldrar.
Migrationsverket gjorde bedömningen att
Adelinas historia inte var tillräckligt trovärdig
för att hon skulle kunna få ett uppehållstillstånd
och 2012 tvingades hon återvända till Kosovo.
Efter återkomsten till Kosovo har situationen
förbättrats något. Hon har lyckats skilja sig
från sin man och har hittat ett eget boende.
Men rädslan finns kvar. Rädslan för att hennes
ex-man ska hitta henne och straffa henne för att
hon har lämnat honom.
– Jag vet att han letar efter mig och det finns
ingen som kan skydda mig om han skulle dyka
upp.
Foto: Vera Lumi-Shala IFRC/Kosovo office
DEL 2
Trots ett febrilt sökande har hon inte lyckats
få något arbete och hon har svårt att klara sin
försörjning. Hennes enda inkomst just nu är
pengar som hennes bröder i Sverige skickar till
henne. – Jag får bara bo i lägenheten fram till
sommaren, sen vet jag inte var jag ska ta vägen.
Jag har ingenstans att vända mig.
Svenska Röda Korset har vid sina uppföljningar konstaterat att de återvändande kvinnorna har svårt att återintegreras i samhället.
Flera kvinnor berättar att de har förskjutits
från sina familjer och att de inte har tillgång
till vare sig familjens eller samhällets sociala
skyddsnät.
Vid återkomsten anges boende och försörjning
som de mest akuta problemen. Kvinnorna
uppger att de under kortare perioder har
kunnat bo hos släkt och vänner men att det
endast är tillfälliga lösningar. De kvinnor som
har kunnat återvända till sina familjer berättar
att de ofta betraktas som en belastning.
33
DEL 2
Majoriteten av kvinnorna som följts upp har
en mycket låg utbildningsnivå, oftast har de
endast gått i skola upp till fjärde eller sjätte
klass. Kvinnorna berättar att familjen prioriterat sönernas utbildning då tanken inte varit
att döttrarna skulle ut i arbetslivet. Även i
fall där kvinnan har utbildat sig har hon efter
giftermålet förväntats stanna hemma och ta
hand om hem och familj. De blir på detta
vis beroende av sina makar och deras familjer för försörjning och för att få ett socialt
sammanhang. Flera av kvinnorna berättar att
de upplever att detta är ett sätt för maken och
familjen att utöva kontroll över dem.
Många kvinnor berättar om att de mötts av
fördömande i samhället vid återvändandet.
En av kvinnorna beskriver hur hon behandlas
som paria i sin by. De säger att hon är en dålig
fru och ingen bra mor då hon vid flykten inte
tog med sig barnen. Hon upplever att hon
på grund av flykten stämplats som en dålig
kvinna.
De kvinnor som ingår i studien äger inte
någon enskild egendom. Trots att lagstiftningen är icke-diskriminerande är det tradition att det är sönerna i familjen som ärver
föräldrarna. Vid en skilsmässa är det brukligt
att mannen får de gemensamma ägodelarna.
Majoriteten av kvinnorna är beroende av
gåvor från familj, vänner och frivilligorganisationer för att ha en chans att klara sitt
uppehälle.
Som tidigare beskrivits tilldelas kvinnor mer
sällan än män vårdnaden om barnen vid en
separation. Detta är framför allt kopplat till
deras begränsade möjligheter att försörja sig
själva och barnen.
En av kvinnorna har fått hjälp från personalen
på det skyddade boendet med att ordna arbete
och eget boende. Hon är glad över att ha
ett arbete men i och med att hon inte tjänar
särskilt mycket måste hon arbeta väldigt
långa dagar. Trots det räcker inte pengarna till
och hon måste förlita sig på stöd från olika
34
frivilligorganisationer för att kunna klara sig.
Kvinnan har sedan flykten från maken inte
haft kontakt med sina barn. Hon upplever
att mannen sagt ­negativa saker om henne till
dem och på så sätt vänt dem emot henne. Hon
beskriver en vardag präglad av arbete och oro
för sitt och barnens välmående.
Kommentar
I och med att Migrationsverket och migrationsdomstolarna i merparten av fallen konstaterar att det finns myndighetsskydd att tillgå i
landet görs inte några bedömningar av kvinnornas möjligheter att klara sig ekonomiskt
vid ett återvändande. Migrationsöverdomstolen har uttalat att sociala problem i hemlandet regelmässigt bör lösas i samråd med
hemlandets sociala myndig­heter och dessa skäl
anses normalt sett inte utgöra asylskäl.93 När
kvinnorna har lämnat misshandlande makar
eller våldsamma släktingar har de dock även
förlorat sitt naturliga skyddsnät, något som
försätter dem i en oerhört utsatt situation i ett
land där det sociala skyddsnät som erbjuds av
staten är så bristfälligt att det av många anses
obefintligt.94 Denna omständighet som specifikt drabbar kvinnor bör inte bortses ifrån.
Det här är en av anledningarna till att flera av
kvinnorna uppger att de på många sätt har det
sämre i dag än när de lämnade landet.
93 Se MIG 2008:13 där domstolen inte prövade de anförda
sociala skälen som skyddsskäl i anknytningsärendet
utan endast prövade dessa utifrån de regler som
tillämpas beträffande anknytning.
94 Se Immigration and Refugee Board of Canada,
Kosovo: Situation of single women in Pristina, including
their ability to access employment, housing and social
services; whether Catholic Albanian women would face
particular challenges accessing housing, employment
and social services when relocating to Pristina from a
different area of Kosovo, 8 april 2013, http://refworld.
org/docid/5188f45d4.html och Migrationsverket,
Situationen för hbt-personer i Kosovo, 2015, s. 15.
Reflektion
Granskningen visar att flera av de problemområden som har identifierats i tidigare studier,
och i den första delen av den här rapporten,
utförda av såväl Röda Korset som andra,
fortfarande kvarstår. Att det påverkar kvinnors och hbtq-personers möjlighet att få en
likvärdig och rättssäker asylprövning är högst
sannolikt.
När en så stor del av de asylsökande upplever
att de inte kan få skydd i sina hemländer kan
beslutet att inte vända sig till myndigheterna
inte bara ses som enskilda personers val, utan
måste ses i ett vidare perspektiv. Om många
enskilda väljer att agera på ett liknande sätt
bör detta tolkas som ett mönster som grundar
sig på en välavvägd bedömning av situationen.
Att det kan vara svårare att få skydd när
förföljelsen utgår från icke-statliga aktörer har
visats i tidigare studier.1 Det underlag vi har
till den här granskningen består dock bara av
personer som har fått avslag på sin asylansökan. Vi har inte studerat några ärenden där
kvinnor beviljats asyl. Slutsatser om detta kan
därför inte dras.
I landinformationen om Kosovo framgick att
det fanns en tydlig koppling mellan det bristande förtroendet som finns för rättsväsendet
och en utbredd korruption bland myndighetspersoner. Detta återspeglades även i de
återvändande kvinnornas berättelser. Det är
talande att endast en av dem hade valt att söka
skydd hos myndigheterna, trots att fler upplevde ett behov av skydd efter att de återvänt.
I Migrationsverkets beslut och migrationsdomstolarnas domar saknades genomgående
en analys av varför personen valt att inte
vända sig till myndigheterna i hemlandet.
Det går däremot att konstatera att många av
de granskade ärendena visar att kvinnor med
erfarenheter av våld i nära relationer ofta
har svårt att få gehör för sina skyddsbehov.
Att flera kvinnor inte har fått den hjälp de
behövt när de har vänt sig till myndigheterna
i hemlandet framgår både av granskningen
av domar och beslut, och av uppföljningsintervjuerna med kvinnorna som har återvänt
till Kosovo. Det går att se indikationer på
att det i vissa länder fortfarande finns föreställningar om att våld i nära relationer är
en privat angelägenhet och att det därför
inte är myndigheternas ansvar att hantera.
Dessa omständigheter kan inte bortses från
när myndigheterna i Sverige ska granska
asyl­sökandes beslut att inte vända sig till
hemlandsmyndigheterna för att få skydd. Det
granskade materialet visar att kvinnor i hög
utsträckning avstår från att anmäla de brott de
utsätts för.
1
Flera av de asylsökande har uppgett att de har
erfarenheter av hedersrelaterat förtryck och/
eller våld. Att det kan medföra en ökad risk
att återvända till ett konservativt land efter
att ha vistats i ett mindre konservativt land
framgår av Europadomstolens dom N mot
Sverige. Detta talar för att de kvinnor som har
haft relationer i Sverige kan vara en särskilt
utsatt grupp vid ett återvändande. Detta är i
linje med vad Bexelius skriver om att kvinnors
förändrade familjerelationer kan utgöra sur
place-skäl.
Se diskussion del I.
35
Uppföljning av kvinnor som återvänder till
Kosovo visar att de i många fall återvänder till
en situation som liknar den de lämnat. I vissa
fall är utsattheten ännu större än tidigare. Kan
det vara så att kvinnorna hamnar i en sämre
sits på grund av att de har lämnat landet? I och
med att asylbedömning ska vara framåtsyftande kan det vara så att Migrationsverket och
migrationsdomstolarna även bör ta hänsyn till
den särskilda situation som de asylsökande
kvinnorna riskerar att hamna i på grund av att
de har vistats i Sverige.
Många kvinnor riskerar att återvända till
ett mycket utsatt liv; socialt och ekonomiskt
men även fysiskt. Trots detta anses de inte
befinna sig i en situation där deras utsatthet
eller behov av skydd anses vara tillräckligt för
att beviljas uppehållstillstånd enligt svensk
utlänningslag. I flera ärenden hänvisar svenska
beslutsfattare i sina beslut till att kvinnorna
36
kan vända sig till de inhemska skyddsmekanismer som finns i ursprungslandet. Med det
menas främst myndighetsskydd som erbjuds
genom en rättsprocess gentemot för­övaren
som ofta är en familjemedlem. Enligt den
landinformation som finns tillgänglig och
som beslutsfattare lutar sig på presenteras ett
rättsskydd i form av av lagar och godtagbara
processer.
Istället tvingas de hitta andra vägar för att
skydda sig själva. Som vi ser i exemplen i
rapporten kan detta innebära att de får ta sin
tillflykt till kvinno­boenden eller skiljas från
sina barn. Kvinnorna i rapporten har samtliga
ingått i Röda Korset återvändandeprojekt
och därmed fått hjälp av Röda korset efter sitt
återvändande och ibland även före tillbakaresan. Även detta stöd sker alltså utanför det
förväntade myndighetsskyddet.
Rekommendationer
n
Stärk Migrationsmyndigheternas kompetens i att göra genusmedvetna analyser av de
sökandes skyddsskäl. Inkludera ett genusperspektiv i utredningen samt i bedömningen av
sökandens asylskäl.
n
Stärk Migrationsverkets kompetens vad gäller betydelsen av ett effektivt myndighetsskydd
ur ett genusperspektiv. Utarbeta rutiner som främjar en ökad lyhördhet för kvinnor som har
varit utsatta på våld. Till exempel måste det tas med i bedömningen om en anmälan skulle
kunna leda till risk för ökat våld eller social stigmatisering.
n
Öka genuskompetensen hos berörda myndigheterna vad gäller förföljelsegrunden politisk
uppfattning. Detta är särskilt viktigt eftersom kvinnors politiska engagemang kan se
annorlunda ut än mäns och att kvinnor kan vara extra utsatta bara på grund av att de är just
kvinnor.
n
Migrationsverket måste lämna tydlig information under asylprocessen om att våld i nära
relationer är straffbart i Sverige och att uppgifter om att man har utsatts för sådant våld kan
ha betydelse i asylbedömningen.
n
Utveckla relevant genuslandinformation i Lifos. Förbättra landinformation som rör kvinnors
situation och deras rättigheter samt tillgången till ett effektivt och varaktigt skydd. Detta är
viktigt både i asylbedömningen och i förberedelse inför ett återvändande.
n
Säkerställ att en objektiv redovisning av landinformation görs i asylbesluten – inte endast av
utvald fakta som kan motivera ett avslagsbeslut. Det måste även framgå hur landinformation
som sökanden själv fört in i processen värderas.
n
Säkerställ att Migrationsverket blir bättre på att förklara beslut eller domar som innebär att
en person måste återvända till hemlandet så att sökanden verkligen förstår. Det är oerhört
viktigt att sökanden känner att deras beslut och/eller domar är rättssäkra och att alla deras
asylskäl har vägts in och bemötts.
n
Stärk Migrationsverkets kompetens i bemötandet av sökanden i åter­vändandeskedet. En
känsla av att man blivit orättvist bedömd eller bemött av svenska myndigheter riskerar att
öka, särskilt kvinnors, utsatthet i ursprungslandet eftersom detta förstärker känslan av misstro
gentemot myndigheter.
n
Säkerställ att de myndigheter som har ansvar för att verkställa avvisnings- och
utvisningsbeslut inkluderar ett genusperspektiv i verkställighetsarbetet. Hur ett återvändande
sker måste anpassas utifrån individen, inklusive ta hänsyn till genus. Ett värdigt återvändande
ligger i allas intresse och ökar chanser till re-integration i ursprungslandet.
37
Källförteckning
Litteratur m.m.
Bexelius, M., Asylrätt, kön och politik. En handbok för jämställdhet och kvinnors rättigheter,
Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, 2008.
Bexelius, M., Zamacona Aguirre, M., Ökad genuskompetens i asylprocessen, en serie
utbildningsmoduler riktade till personer som möter migranter och asylsökande i sitt arbete.
Svenska Röda Korset, 2010.
Cheik Ali, H., Querton, C., Soulard, E., Gender-related asylum claims in Europe. A comparative
analysis of law policies and practice focusing on women in nine EU Member States, Asylum Aid,
2012.
Diesen, C., Lagerqvist Veloz Roca, A., Lindholm Billing, K., Seidlitz, M., Wilton Wahren, A.
Prövning av migrationsärenden. Bevis 8, 2 uppl., Norstedts Juridik, 2012.
Lagerqvist Veloz Roca, A., Gränsöverskridande: En förvaltningsrättslig knäckfråga, Juridiska
fakulteten vid Stockholms universitet, 2011.
Segenstedt, A., Stern, R., Vad krävs för att få skydd? – En studie av gränsdragningsproblem mellan
olika grunder för uppehållstillstånd, Raoul Wallenberginstitutet för mänskliga rättigheter och
humanitär rätt och Svenska Röda korset, 2011.
Zamacona Aguirre, M., Riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov
– Ett fungerande verktyg? Svenska Röda Korset, 2008.
Offentligt tryck
Prop. 2005/6:6 Flyktingskap och förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning, 2005.
SOU 2004:31 Flyktingskap och könsrelaterad förföljelse. Betänkande av Utredningen om förföljelse
på grund av kön eller sexuell läggning, 2004.
SOU 2006:6, Skyddsgrundsdirektivet och svensk rätt En anpassning av svensk lagstiftning till
EG-direktiv 2004/83/EG angående flyktingar och andra skyddsbehövande, 2006.
Landinformation och riktlinjer
Migrationsverket, Riktlinjer för utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov, 2001.
Migrationsverket, Riktlinjer för utredning och bedömning av asylärenden där förföljelse på grund av
viss sexuell läggning åberopas, 2002.
Migrationsverket, Landprofil Kosovo, 2009-05-29, 2009.
Migrationsverket, Rättschefens rättsliga ställningstagande angående metod för utredning och
prövning av den framåtsyftande risken för personer som åberopar skyddsskäl på grund av sexuell
läggning, RCI 03/2011, 2011.
Migrationsverket, Handbok i migrationsärenden, ”Skyddsbehov pga. kön och sexuell läggning”,
2012-05-23, 2012.
38
Migrationsverket, Kvinnor och barn i Somalia. Rapport från utredningsresa till Nairobi,
Kenya och Mogadishu, Hargeisa och Boosaaso i Somalia i juni 2012, Lifos 30432, 2012.
Migrationsverket, Situationen för hbt-personer i Kosovo, 2015-02-25, 2015.
Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande angående vad som utgör ett godtagbart
myndighetsskydd SR 01/2015, 2015.
Refugee Documentation Centre (Ireland) Legal aid board, Kosovo
– Information regarding state or other protection available against spousal abuse (of women),
2010-02-03, 2010.
Research Directorate, Immigration and Refugee Board of Canada, Kosovo Treatment of sexual
minorities, including legislation, state protection, and support services, 2011.
UK Immigration Appelate Authorithy, Asylum gender guidelines. 3.23.
Utrikesdepartementet, Mänskliga rättigheter i Kosovo 2011, 2011.
Zie, Grandin, E., Sörberg A-M., Okänt folk. Om förståelse av genusproblematiker och utsatthet på
grunden sexuell läggning och könsidentitet i Migrationsverkets landinformation, Migrationsverket,
2010.
Dokument från FN
IANWGE, In-depth study on all forms of violence against women. Report of the SecretaryGeneral, Background documentation for: 61st session of the General Assembly. Item 60(a) on
advancement of women, Secretary-General’s study on violence against women, A/61/122/Add. 1,
2006.
UNHCR, Guidelines on international protection: Gender-Related Persecution within the context
of Article 1 A (2) of the Convention and/or its Protocol relating to the Status of Refugees,
HCR/02/01, 2000-05-07, 2002.
UNHCR, Handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga
ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års tilläggsprotokoll angående flyktingars rättsliga
ställning, 1996.
UN implementation of the international covenant on economic,
social and cultural rights, Kosovo (Serbia) p 427-428, Economic and Social Council, 2008.
Elektroniska källor
Immigration and Refugee Board of Canada, http://refworld.org/docid/5188f45d4.html.
Material hämtat 2015-02-25.
Nationellt centrum för kvinnofrid. Material hämtat 2014-11-10. http://www.nck.uu.se/
Kunskapscentrum/Kunskapsbanken/amnen/Hedersrelaterat_vald_och_fortryck/Hedersrelaterat_
vald_och_fortryck__Kunskapsbankens_amnesguide_/
39
Nationellt centrum för kvinnofrid, Material hämtat 2014-11-26. http://www.nck.uu.se/
kunskapscentrum/kunskapsbanken/amnen/vald_i_nara_relationer/
Nationellt centrum för kvinnofrid. Material hämtat 14-11-26. http://www.nck.uu.se/
Kunskapscentrum/Kunskapsbanken/amnen/Hedersrelaterat_vald_och_fortryck/
Tvangsaktenskap_och_arrangerade_aktenskap+-Kunskapsbankens+%C3%A4mnesguide/
Nationella sekretariatet för genusforskning, Genusforskningens terminologi, Material hämtat
2014-12-04. http://www.genus.se/meromgenus/ordlista/#genus
SIDA, material hämtat 2014-02-26, http://www.sida.se/Svenska/Har-arbetar-vi/Europa/Kosovo/
resultatexempel/Arta-i-Kosovo/Fakta-kvinnoorganisation-mot-mans-vald-mot-kvinnor/
Socialstyrelsen. Material hämtat 2014-11-25. http://www.socialstyrelsen.se/valdsochbrottsrelateradefragor/valdinararelationer/valdsutsatta/Sidor/hedersvald.aspx
Wikrén, G., Sandesjö, H., Utlänningslagen: med kommentarer, 10 uppl., Norstedts Juridik, 2010,
via Zeteo.
Rättsfall
Europadomstolens för mänskliga rättigheter dom den 9 mars 2010 i målet R.C. mot Sverige
(appl. no. 41827/07).
Europadomstolens för mänskliga rättigheter dom den 20 juli 2010 i målet N. mot Sverige
(appl. no. 23505/09).
MIG 2007 not 7.
MIG 2008:13.
40
41
Det här är Röda Korset
n En religiöst och politiskt obunden organisation som finns
i 189 länder över hela världen
n Röda Korsets uppgift är att förhindra och lindra mänskligt
lidande var det än uppstår och vem det än drabbar
Det här kan du göra
n Engagera dig i frivilligarbete, ge av din tid, där du bor.
n Bli medlem under ett år genom att sätta in 250:-
på bankgiro 900-8095, glöm ej ange namn och adress.
n Skänk en gåva, bankgiro 900-8004, www.redcross.se
n Engagera ditt företag i ett givande samarbete.
n Gör Röda Korset till förmånstagare i ditt testamente.
Kontakta Röda Korsets Infoservice så hjälper vi dig,
telefon 0771-19 95 00 eller e-post [email protected]
Svenska Röda Korset
Box 17563, Hornsgatan 54, 118 91 Stockholm
Telefon 08-452 46 00
E-post: [email protected] | Besök vår hemsida www.redcross.se