Begravningsplatserna
vid Norrköpings fängelse
Gravar från slutet av
1700-tal och 1800-tal
Rapport 2016:26
Arkeologisk förundersökning
Östergötlands län, Östergötland,
Norrköpings stad och kommun,
Drag 1 och 6, RAÄ 107
Magnus Stibéus
Med bidrag av Caroline Ahlström Arcini
Begravningsplatserna
vid Norrköpings fängelse
Gravar från slutet av
1700-tal och 1800-tal
Rapport 2016:26
Arkeologisk förundersökning
Östergötlands län, Östergötland,
Norrköpings stad och kommun,
Drag 1 och 6, RAÄ 107
Dnr 5.1.1-00674-2015
Magnus Stibéus
Med bidrag av Caroline Ahlström Arcini
Arkeologerna
Statens historiska museer
Vi har kontor i:
Hägersten
Linköping
Lund
Mölndal
Stockholm
Uppsala
Telefon till växel:
010-480 80 00
Kontakt:
www.arkeologerna.com
E-post: [email protected]
[email protected]
Arkeologerna
Statens historiska museer
Rapport 2016:26
Lantmäteriets kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning.
Kartor: Magnus Stibéus
Foto: Hanna Menander, Annika Nordström, Magnus Stibéus
Bildredigering: Britt Lundberg
Layout: Britt Lundberg
Omslag: Förundersökningen i juni 2015 av den norra begravningsplatsen. Foto: Hanna Menander.
Tryck/utskrift: Arkitektkopia AB, 2016.
Innehåll
Sammanfattning__________________________________________________ 5
Historisk bakgrund - området under 1600–1800-talen________________________ 6
Dragsgärdet____________________________________________________ 6
Spinnhus och fängelse_____________________________________________ 6
Begravningsplatser_______________________________________________ 7
Fängelsets äldsta begravningsplats i söder_____________________________ 10
Fängelsets yngsta begravningsplats i norr_____________________________ 13
Antikvarisk uppgift om begravningsplats på fängelseområdet_______________ 13
Syfte, frågeställningar och genomförande________________________________ 16
Syfte och frågeställningar_________________________________________ 16
Genomförande_________________________________________________ 17
Fältarbete och undersökningsmetodik inom den norra begravningsplatsen______ 17
Fältarbete och undersökningsmetodik inom den södra begravningsplatsen______ 18
Dokumentation_______________________________________________ 20
Resultat_______________________________________________________ 21
Fängelsets äldsta begravningsplats i söder______________________________ 21
Stratigrafi___________________________________________________ 21
Sentida markingrepp___________________________________________ 22
Gravar_____________________________________________________ 24
Övriga lämningar_____________________________________________ 29
Fängelsets yngsta begravningsplats i norr_______________________________ 30
Stratigrafi___________________________________________________ 30
Sentida markingrepp___________________________________________ 31
Gravar_____________________________________________________ 32
Osteologisk analys_____________________________________________ 37
Gravarnas datering____________________________________________ 40
Övriga lämningar_____________________________________________ 40
Fynden________________________________________________________ 43
Resultatsammanfattning och diskussion_________________________________ 45
När anlades begravningsplatserna och hur länge var de i bruk?________________ 45
Hur stora var begravningsplatserna till ytan?____________________________ 45
Hur många har gravlagts?_________________________________________ 47
Finns det en stratigrafi mellan gravar?_________________________________ 48
Hur har begravningsplatserna varit disponerade?_________________________ 48
Vad berättar gravarna om begravningsritualen?__________________________ 49
Hur var skelettens bevarandestatus?__________________________________ 49
Vad har den osteologiska analysen berättat?_____________________________ 49
Påträffades några andra äldre lämningar?______________________________ 49
Referenser______________________________________________________ 52
Litteratur_____________________________________________________ 52
Arkiv________________________________________________________ 52
Administrativa uppgifter____________________________________________ 54
Bilaga 1. Schaktbeskrivningar________________________________________ 55
Bilaga 2. Kontexter________________________________________________ 57
Bilaga 3. Fynd___________________________________________________ 63
Bilaga 4. 14C-analyser______________________________________________ 64
4 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
NORRKÖPING
Skola
Skola
Dragsgatan
Oxtorget
Carl
Skola
torg
Marielund
Nordantill
Norra
kyrkogården
Matteus
Skola
Norrköping
kyrkogård
Museum
Tennisbanor
Kriminalvårdsanstalt
Mo
tala
Berget
strö
m
Skola
Skola
Skola
Sjukhem
Skola
Skola
Kneippen
Skola
Skola
Sporthall
Fotbollsplaner
Idrottsparken
Såpkullen
Skola
Helgeberg
Fotbollsplan
Hälsocentral
Galgberget
Domarringen
Fotbollsplan
Ektorp
0
Figur 1. Stadskarta över Norrköping med förundersökningsområdet markerat. Skala 1:10 000.
500 m
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 5
Sammanfattning
Arkeologerna, Statens historiska museer (SHMM), i Linköping,
genomförde vid två tillfällen under år 2015 arkeologiska förunder­
sökningar vid fängelset i Norrköping. Undersökningarna utfördes
inför planerad exploatering inom rubricerad fastighet och bekostades
av Norrköpings kommun.
Länsstyrelsen i Östergötlands län hade genom direktval inbjudit
Arkeologerna i Linköping att inkomma med förslag till undersökningsplan med kostnadsberäkning för arkeologisk förundersökning
enligt 2 kap. 13 § KML. Den första arkeologiska förundersökningen
genomfördes 2015-06-08–2015-06-16 efter beslut fattat 2015-05-11
av Länsstyrelsen i Östergötlands län (dnr 431-2518-14). I samband
med rapportarbetet framkom nya uppgifter som konstaterade att det
funnits ytterligare en begravningsplats inom exploateringsområdet.
Detta föranledde Länsstyrelsen att fatta beslut 2015-11-30 om ytterligare en förundersökning för att avgöra arbetsföretagets tillåtlighet
enligt 2 kap. 12 § KML. Arkeologerna genomförde denna förundersökning under sammanlagt sju dagar perioden 2015-12-02–2015-12-11.
Undersökningarna omfattade delar av två begravningsplatser som
använts för de intagna kvinnliga fångarna och i vissa fall deras barn.
Den äldre begravningsplatsen, belägen i söder, har varit ca 480 m2
stor. Vid förundersökningen dokumenterades drygt 50 begravningar
och uppskattnings finns åtminstone ett 100-tal begravningar kvar
inom begravningsplatsen. Denna har utifrån den arkeologiska
kunskapen bedömts kunna haft ca 200 gravlagda. Begravnings­platsen har varit i bruk från 1790-talet och kanske fram till perioden
ca 1830-talet.
Då anlades en ny större begravningsplats drygt 20 meter åt norr.
Denna har varit ca 1150-1350 m2 stor och var troligen i bruk till
åtminstone slutet av 1800-talet. Förundersökningen omfattade närmare
80-talet begravningar. Den bevarade delen av begravningsplatsen
uppskattas utifrån de arkeologiska resultaten innehålla 300–400
begravningar. Från början kan här ha gravlagts ytterligare ett par
hundra individer.
Bägge begravningsplatserna innehöll större nedgrävningar,
vilka varit avsedda för flera individer. Troligtvis har gravarna grävts
i samband med epidemier.
Flertalet av de gravlagda har begravts i träkistor och i ett par fall
har man lagt med gravgåvor. Gravarna på den äldre begravningsplatsen låg i nord-sydlig orientering, medan gravarna i norr har
lagts i öst-västlig riktning. I anslutning till begravningsplatserna
påträffades gropar med 1700-talsfynd. Avfallsmaterialet har antingen
hamnat här under fängelsetiden eller i samband med näraliggande
odlingsaktiviteter.
Vidare kunde det konstateras att en gropkeramisk boplats funnits
i området. Denna har troligen legat närmare Strömmen, möjligen på
platsen för fängelset.
6 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Historisk bakgrund
- området under 1600–1800-talen
Dragsgärdet
Det aktuella området utgjordes av odlingsmark fram till att spinnhuset
uppfördes i slutet av 1700-talet. På 1636 års karta, en jordebokskarta
som visar åkermarkens utbredning vid denna tid, utgjordes platsen
av det som kallades stadens jordar (LSA D75-1:d4:6–7). På kartan
från 1695 syns Dragsgärdet med stadens jordar och Drags kvarn
(LSA D75-1:5). Stadens jordar omfattade stora brukade ytor som var
mycket viktiga för stadsbornas försörjning. Dragsgärdet var en av de
största jordarna (Nilsson 2014). Stadens jordar avskildes från stadens
tomter av stadens plank och invid strömmen fanns Gryts och Drags
kvarnar. Vid Strömmen etablerades med tiden ytterligare industrier
som Drags manufakturer och Holmens bruk.
Ännu i slutet av 1700-talet utnyttjades området närmast Drags­
gatan för odling. På Riksarkivet förvaras Fångvårdsstyrelsens
arkiv, vilket bl a innehåller material över spinnhuset i Norrköping.
En situationsplan över spinnhuset från år 1790 anger ingen begravningsplats på området. Planen visar dock att spinnhusområdet är
betydligt mindre än senare under 1800-talet. I norr, närmast
Dragsgatan, finns plantager som tillhör en av stadens handelsmän.
En byggnad finns även utritad omedelbart väster om dagens fängelseområde (Charta öfver SpinnHus-tomten i Norrköping, upprättad av
Nystrand 1790, referenskod: SE/RA/420080/01/J 1/43/9:1-6).
Spinnhus och fängelse
Det har funnits ett par spinnhus i Norrköping. Det tidigaste fanns en
kort tid på 1600-talet, därefter anlades ett andra spinnhus i början
av 1740-talet på Skeppsholmen. Spinnhuset drevs av en arrendator,
Urlander, som använde arbetskraften för sin textilfabrik i Drag.
När spinnhuset förföll under andra delen av 1700-talet började den
nuvarande fångvårdsanstalten att byggas vid Dragsgärdet och år
1790 stod den klar för inflyttning (Söderberg 1968:126).
Läget vid Drags fabriker var väl valt eftersom det var dit garnet
skulle, men även den tidens nya syn på fångvården i upplysningens
anda spelade roll. De äldre spinnhusen hade legat på Saltängen, vars
östra del var en stadsdel som inte bara var fattig utan också träskartad
och därmed ohälsosam. Detta, tillsammans med byggnadernas låga
standard, trångboddheten och bristfälliga sanitära förhållanden,
medförde både sjukdomar och höga dödstal. Det nya fängelset, där­
emot, låg på en höjd och Motala ströms vatten hade ännu inte smutsats ner av stadens alla utsläpp. Kost och hygien var något bättre än
tidigare och lokalerna mer ändamålsenliga (Horgby 1990:4ff; Söderberg 1968:126ff).
De första fångarna flyttade in i oktober 1790 och den första gudstjänsten förrättades av spinnhus-predikanten Nils Fredricus Trolle
den 1 januari 1790 (Sundelius 1798:622). Pastor Hans Olof Sundelius
anger att antalet fångar sällan översteg 80. Efter år 1798 ökade antalet
fångar snabbt. Kungl Majt:t tillät från 1 maj 1816 att mindre barn fick
följa med sina mödrar till fängelset. I början av 1824 fanns det 14 barn
fängslade tillsammans med sina mödrar. Med barnen fanns det då
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 7
192 intagna (Horgby 1990:13ff). År 1849 bytte fängelset namn (först
Allmänna straff- och arbetsinrättningen för kvinnor sedan Straffoch arbetsfängelset för kvinnor). Namnbytet sammanhängde med att
alla kvinnor som dömdes till livstidsstraff i Sverige skulle förvaras i
Norrköping. Detta år fördes 49 livstidsfångar till fängelset. År 1850
anges 180 intagna kvinnor (ej barn inräknade) (Horgby 1990:16).
Från denna tid minskade antalet lösdrivare och dömda till straffarbete och från mitten av 1850-talet förvarades inte längre straffångar
i Norrköping och år 1860 förflyttades de sista lösdrivarna. Från och
med 1865 fick fängelset, förutom livstidsfångarna, också ta emot alla
de kvinnor som dömts till straffarbete för tredje och fjärde resans
stöld. Antalet livstidsfångar minskade under 1870- och 1880-talen,
medan antalet straffångar ökad till en början och var oförändrat
fram till 1890 då antalet sjönk (Horgby 1890:20).
På 1890-talet förändrades fängelsets inriktning igen. Fångvårdsstyrelsen beslutade år 1893 att sända kvinnor som dömts till minst
två års eller livstids straffarbete till andra fängelser. De intagna på
Norrmalm i Stockholm sändes till Norrköping. År 1895 började man
bygga om Norrköpingsanstalten till tvångsarbetsanstalt för kvinnliga
lösdrivare och året efter flyttades straffångarna och fängelset kallades
i fortsättningen Tvångsarbetsanstalten för kvinnor. Efter ombyggnaderna kunde man ta emot 156 lösdrivare (Horgby 1990:26). År 1918
avslutades fängelsets spinnhusperiod och anstalten blev fängelse för
män (Horgby 1990:34).
Inom området har fängelset byggts till i flera etapper och byggnader
har tillkommit och rivits. År 1817 beslutades att fängelset skulle
utökas med två tvåvånings flyglar, men deras färdigställande dröjde.
Brandförsäkringen från år 1829 anger huvudbyggnaden med utbyggnader åt norr och söder, samt mindre åt de västra och östra sidorna.
Försäkringen beskriver dessutom ett 20 meter långt och 8 meter
brett bostadshus av tegel vid sidan om huvudbyggnaden. Ytterligare
en bostadsbyggnad med samma mått beskrivs. Därutöver fanns det
två uthus, 15x6 meter stora.
Fängelsets nästa större utbyggnad skedde 1847–1849, när östra
och västra flyglarna förlängdes. Då uppfördes också ett magasin vid
den s k nedre gården. Samtidigt satte man upp ett dubbelt plank på
de östra och västra sidorna (Horgby 1990:13f). I samband med att
fängelset byggdes om till tvångsarbetsanstalt i mitten på 1890-talet,
blev det också delvis ett cellfängelse. En verkstadsbyggnad uppfördes
i söder, som sammanfogade flyglarna. Nu uppfördes en fristående
villa på västra sidan åt fängelsedirektören och samtidigt förbättrades
de omgivande murarna och en portvaktsstuga uppfördes (Horgby
1990:26).
I området väster om fängelset lät Drags fabriker år 1862 anlägga
Lilla Lund, en av de arbetarbostäder som var avsedda för arbetarfamiljer med barn. Det var ett stenhus i två våningar som omgavs
av trädgårdstäppor (http://runeberg.org/ski/norrkoping/0190.
html). Byggnaden syns på ett flertal kartor och stod kvar fram till
1900-talets mitt.
Begravningsplatser
Fängelset låg utanför stadens plank när det anlades i slutet av 1700talet. Närområdet kom att utnyttjas för olika begravningsplatser.
Vilket år en mosaisk församling kan sägas ha börjat fungera i Norrköping
8 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
är inte klart, men redan den 5 december 1782 beviljades judarna egen
gravplats på Dragsgärdet. Den mosaiska begravningsplatsen är
belägen omedelbart norr om Dragsgatan, endast några tiotal meter
från fängelseområdet (Nordström 2010).
Den äldsta delen av Matteus kyrkogård anlades år 1811.
Norrköping hade tidigare haft kyrkogårdar runt Hedvig och S:t Olai
kyrkor, men vid den här tiden började begravningsplatserna allt
oftare läggas utanför stadsbebyggelsen, främst av sanitära skäl.
Matteus begravningsplats började redan efter några decennier bli
för liten och utbyggnader gjordes åren 1847 och 1885. Norra kyrkogården på vägen ut mot Himmelstalund med kapellet stod färdiga
1913 (Rådstam, Ulander 1953).
I Krematorielunden på Norra kyrkogården finns en minnesplatta
över pestens offer 1710–1711 i Norrköping. Här har man placerat åtta
gravhällar, vilka flyttats hit (Södergren 2005).
Norrköping drabbades av ett par pestangrepp under 1600-talet,
ett år 1623 och ett år 1685, men dessa var betydligt lindrigare än den
stora epidemin 1710–1711. Björn Helmfrid anger att 2137 människor
hade omkommit på senhösten 1711 (Helmfrid 1971:17). Dödboken för
stadskyrkan S:t Olai saknas för den aktuella perioden, medan den
finns bevarad för annexförsamlingen S:t Johannes.
S:t Johannes var församlingskyrka för i huvudsak den omgivande
landsbygdens (t ex Hageby, Händelö, Navestad, Lindö, Smedby och
Vrinnevi) invånare, men omfattade även en del personer som var
verksamma i staden. Det framgår ur dödboken att dödstalen ökar
drastiskt från och med november 1710. Dödboken för S:t Johannes
1710-1711 redovisar ett flertal platser som användes för begravningar.
Enligt denna så började man sprida begravningarna från församlingen i slutet av 1710.
Den 18/12 beskrivs hur en familj om fyra personer som ”Belefvo
begrafne strax utmed torpet i Backeslanten” och tre dagar senare
anges om två personer att de ”Fördes i gropen ute på Dragsgiärdet”.
Vid ingången till år 1711 börjar man begrava församlingens avlidna
på olika platser.
I dödboken redovisas elva skilda begravningsställen för detta år.
Prästen beskriver inledningsvis, betecknade a–i, följande platser:
a) I Johanni kyrkogård.
b) Johann (?) begravningsplats som de stadsfolket, på dragsiärdet ...
blef.
c) I den platsen som ovanför Wrinneviby på backen inhägnad blef.
d) På ljungmon, litet på andra sidan om Karstorp mellan landsvägen
och vägen som löper åt Björsätter.
e) I Ljura hagen utmed gärdesgården, som skiljer honom från Capella
... ådrag.
f) På ny hög Springbacka, på andra sidan om Naversta vänster om
Landsvägen.
g) I Händelö Fruäng uti, långt från öfre gärdesgården.
h) I södra änden af Ånesta gjärde.
i) I stadens kyrkogård.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 9
Skola
Marielund
Matteus
Skola
kyrkogård
Dragsgatan
Pestkyrkogård
Kriminalvårdsanstalt
Förundersökning
Skola
Sjukhem
Sporthall
Figur 2. Utsnitt av grundritning på nya byggnadsplatsen av Sven Ryding från år 1720 mot bakgrund av dagens
Norrköping. På kartan är pestkyrkogården frånSkola
1710–1711 markerad i väster (LSA D75-1:10). Kartan visar ett
utbyggnadsförslag med kvarter, som inte
0
100
200
300
400
realiserades, väster om stadsområdet.
Meter
10 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Dessutom omnämns ”på en liten grön plats i Brånsta Skogh,
utmedh wägen på Wänstra handen” (Skräddaren på Bränsta ägor,
Botvid Persson och hans hustru Brita Arvidsdotter, avlidna i juli 1711)
och ”ligger i hagen strax vid torpet Backeslanten” (Simon Persson
och hans hustru Anna Hansdotter, avlidna september 1711).
Majoriteten av de avlidna redovisas som begravda vid b),
dvs Dragsgärdet. Bokstäverna g–i förekommer endast sporadiskt.
Prosten Hans Olof Sundelius skrev följande om pestoffrens begravningsplats I Norrköpings minne: ”De som dödde af Pesten blefvo
begrafne på den så kallade Pest-Kyrkogården, belägen vänster om
vägen mellan Krono-Spinnhuset och Himmelsta Lunds Helsobrunn.
Där finnes ännu några Grafstenar i behåll, med fina Inscriptioner”
(Sundelius 1798:178). Sundelius uppgifter bygger på Magnus von
Blocks berättelse, vilken författades år 1711.
Flera äldre kartor förlägger också pestkyrkogården på gränsen
mellan Himmelstalunds ägor och Dragsgärdet, ca 350 m väster om
det nu aktuella undersökningsområdet (t ex kartor från 1715 och 1720).
I en del sentida beskrivningar av pesten har det ibland beskrivits
att pestoffren begravdes i området från fängelset och österut
(jfr Södergren 2005). Sundelius beskrivning anger däremot att pestkyrkogården låg vänster om vägen mellan spinnhuset och Himmelstalund, vilket kan tolkas som att de fanns ett stycke från fängelset.
Utifrån den samtida dödboken för S:t Johannes framgår att pestkyrkogården (gropen ute på Dragsgiärdet) åtminstone var i bruk
i december 1710. Originalkällan visar också att pestbegravningar
gjordes på flera platser. Av praktiska skäl valde man att begrava
nära de avlidnas hem. Det har således funnits flera pestkyrkogårdar
i staden, men av olika storlek. Det finns dock ingenting som tyder
på att man begravt inom det nuvarande fängelseområdet.
Fängelsets äldsta begravningsplats i söder
Hans Olof Sundelius ger en beskrivning av Spinnhuset i Norrköpings
Minne, vilken gavs ut 1798. Han beskriver platsen enligt följande:
”På gårdens sidor tvänne vedsköfven och mitt före et högt plank med
port till Sjögården, hvilken har et behagligt läge och vacker utsickt
upföre Strömmen. Tomten ikring hus och gård borde vara tillräcklig
för trädgårdar åt Betjeningen; men hela rymden, Begrafningsplatsen
inberäknad, utgör icke et tunneland ” (Sundelius 1798:625).
En jämförelse med dagens fängelseområde ger vid handen att
fängelseområdet är betydligt större. Begravningsplatsen skall enligt
beskrivningen rymmas inom ett tunnland, vilket motsvarar ungefär
5000 m2.
Den ovan nämnda kartan från år 1790 över spinnhuset visar ingen
utpekad begravningsplats på området. Området väster om fängelsebyggnaden benämns (som senare utmärks som begravningsplats,
se nedan) ”en jämn och mätt(?) horisontal plan väster om spinnhusgården av sandjord”. Planen visar dock att spinnhusområdet är
betydligt mindre än senare under 1800-talet (Charta öfver SpinnHus-tomten i Norrköping, upprättad av Nystrand 1790). Kartan visar
att det leder en väg från Dragsgatan, genom plantagen i norr, söderut
mot fängelset.
En situationskarta från år 1824 visar även denna att norra delen av
området fortfarande inte inlemmats till fägelset. Här finns Schagerströms torkhus i väster, vilken stämmer med byggnaden på 1790 års
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 11
0
50 m
Figur 3. Utdrag av karta från år 1790 (Charta öfver SpinnHus-tomten i Norrköping, upprättad
av Nystrand 1790, referenskod: SE/RA/420080/01/J 1/43/9:1-6). Skala 1:1000.
karta. Området österut har beteckningarna 6, 7 och 16 och beskrivs
som åkrar. Kartan innehåller emellertid en ny viktig information.
Ett område omedelbart nordväst om spinnhusbyggnaden, där det
1790 fanns ungefär ”en jämn och mätt(?) horisontal plan väster om
spinnhusgården av sandjord”, har nu en rektangulär form med markeringar och sifferbeteckningen 12. Området beskrivs på kartan som:
”Begrafnings Plats för aflidna Fångar”. Området är ca 36–37 meter
långt i öst-västlig utbredning och ca 13–14 meter brett i nord-sydlig
riktning. Ytan blir ca 480 m2. Begravningsplatsens sydöstra hörn är
endast beläget drygt åtta meter nordväst om spinnhusbyggnaden.
Avståndet från begravningsplatsens norra sida till området för de
upptäckta gravarna i norr är ca 20-22 meter. Den angivna platsen år
1824 ger en betydligt bättre överenstämmelse med Sundelius beskrivning av området ett kvartssekel tidigare.
12 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
0
Figur 4. Detalj av karta från år 1824. Nr 12 beskrivs på kartan som: ”Begrafnings Plats för aflidna Fångar”
(referenskod: SE/RA/420080/01/J 1/43/9:1-6). Skala 1:1000.
50 m
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 13
De yngre kartorna beskriver ingen begravningsplats här. Den har
uppenbarligen flyttats åt norr efter det att kartan upprättades år 1824.
De yngre kartorna ger ingen tydlig vägledning om när detta skedde.
Fängelsets yngsta begravningsplats i norr
På Riksarkivet förvaras en odaterad karta över fängelset: ”Planutkast
till ny vårdanstalt för 30 sinnesjuka fångar vid Norrköpings straffoch arbetsfängelse för qvinnor”, vilken möjligen är upprättad i slutet
av 1860-talet. På kartan är ”Fängelsets begrafningsplats” markerat.
Detta område ligger i norr, ut mot Dragsgatan. Vid denna tidpunkt
har således den södra begravningsplatsen övergetts.
Stadskartan från år 1848 visar en gång som leder till en kvadratisk
yta i nordväst, vilken i stort sammanfaller med området med den
utmarkerade begravningsplatsen från 1860-talet (Plan och panorama
öfver Norrköping med dess omgifningar, utförd av lantmätaren Carl
Erik Öhrling). Stadskartan från år 1858 visar samma avgränsning
med öst-västlig gång, vilken sammanfaller väl med den norra begravningsplatsen (Karta öfver Norrköping och dess omgifningar med
illustrationer, utgiven av firman M. W. Wallberg & Co, Norrköping).
Även stadskartan från år 1879 ger en bild av ett avgränsat område
i nordväst. Formen är något mer rektangulär än de äldre kartorna.
Den visar också en utbredning österut, utmed Dragsgatan.
En gång leder nu inom det undersökta området, fortsättning på
den tidigare gången i öster (Karta över Norrköping, upprättad och
utgiven genom Norrköpings stads byggnadsnämnd. Upphovsman
lantmätare Alfred Rudolf Lundgren). Denna karta eller yngre
kartor visar inte när den norra begravningsplatsen övergavs.
Dess i anspråkstagande kan utifrån kartorna avgränsas till perioden
ca 1824–1848.
Antikvarisk uppgift om begravningsplats på fängelseområdet
På stadsmuseet i Norrköping finns anteckningar om fynd av begravningar inom fängelseområdet. År 1982 gjordes grävningar för fjärrvärme på områdets nordvästra del. Enligt uppgift påträffades två
skallar på gatukontorets tipp på Händelsö, men ansvarig personal
kunde med säkerhet fastställa att massorna kom från fängelset.
Dessa två skallar beskrivs i handlingarna som att de är från kvinnor,
vilket nu bekräftats av Caroline Ahlström Arcini (se nedan).
Enligt noteringar på stadsmuseet gjordes ett liknande fynd i
början eller mitten av 1970-talet, men närmare huvudbyggnaden.
Då påträffades bl a en skalle med hår på. Enligt noteringar från 1982
hade den då förkommit (Norrköpings stadsmuseum). Ovanstående
uppgifter tyder på att de bägge fynden härrörde från dels den yngre
och dels den äldre begravningsplatsen.
14 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
0
50 m
Figur 5. Karta från 1860-talet över fängelset (”Planutkast till ny vårdanstalt för 30 sinnesjuka fångar vid
Norrköpings straff- och arbetsfängelse för qvinnor”, referenskod: SE/RA/420080/01/J 1/43/9:1-6). Skala 1:1000.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 15
0
50 m
Figur 6. Kartan från år 1879. Karta över Norrköping. Upprättad och utgiven genom Norrköpings stadsbyggnadsnämnd. Upphovsman är lantmätare Alfred Rudolf Lundgren. Skala 1:1000.
16 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Syfte, frågeställningar och genomförande
Arkeologerna genomförde under våren 2015 en arkeologisk utredning
(etapp 1 och 2) med anledning av att Norrköpings kommun arbetade
med detaljplan inom fastigheterna Drag 1, 3, 5 och 6 samt delar av
fastigheterna Drag 2, Intaget 1 och Nordantill 1:1, Norrköpings stad
och kommun, Östergötland. Större delen av utredningen utfördes
inom området för Norrköpings gamla fängelse (RAÄ 107). Ytan
omfattade knappt 30 000 m2 inklusive bebyggda delar. Det togs upp
31 schakt vilka sammantaget omfattade en uppschaktad yta om 242 m2.
Inom fängelseområdets nordvästra del kunde en begravningsplats
konstateras. Här påträffades 13 gravnedgrävningar med fyra, eventuellt fem, öst-västligt orienterade träkistor. Begravningsplatsen blev
endast ungefärligt avgränsad och omfattade efter utförd utredning
cirka 965 m2.
Inom grannfastigheten väster om fängelseområdet, Drag 6,
påträffades en möjlig härd.
Inom övriga utredningsområdet kunde konstateras att marken
var mycket skadad, troligen avhyvlad och sedan täckt med raseringsmassor. I några schakt fanns tunna linser kvar av odlingsjord men
i de flesta schakt låg den påförda raseringen direkt på den grusiga
undergrunden (Helander 2015).
Syfte och frågeställningar
Enligt Länsstyrelsen i Östergötlands förfrågningsunderlag skulle
syftet med den arkeologiska förundersökningen vara att beskriva
de påträffade lämningarna avseende karaktär, utbredning, datering,
omfattning, sammansättning och komplexitet. Därtill skulle skelettmaterialets bevarandegrad bedömas.
Resultatet skulle kunna ligga till grund för Länsstyrelsens bedömning av kunskapspotentialen inför kommande beslut om tillstånd till
ingrepp i fornlämningen. Resultatet skulle också utmynna i förslag
till fortsatta åtgärder där bland annat undersökningsytans storlek och
innehåll skulle framgå. Den vetenskapliga potentialen hos de påvisade
fornlämningarna med tydlig koppling till det aktuella kunskaps- och
forskningsläget skulle också redovisas.
Arkeologerna formulerade i undersökningsplanen den arkeologiska potentialen och några frågeställningar. Den arkeologiska
förundersökningen bedömdes ha möjlighet att utvidga kunskapen
om såväl begravningsplatsen som de ritualer eller ritualiserade
beteenden som förekommit i till exempel behandling av kroppen. Hur
hanterades hjon eller pestoffer? Vad berättar skeletten? På spinnhuset
satt bara kvinnor och många av dem var sjuka, inte sällan i veneriska
sjukdomar. En osteologisk analys skulle kunna avslöja såväl kön som
vissa eventuella sjukdomar, varav syfilis är en. Pest däremot syns inte
på skelettet. Även eventuella kläder skulle kunna avslöja vad det har
varit för människor och i vilket sammanhang de gravsatts.
Förundersökningen syftade till att besvara följande frågeställningar:
• Hur stor är begravningsplatsen till ytan?
• När anlades den och hur länge var den i bruk?
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 17
• Hur tätt ligger de begravda, finns flera nivåer av gravar?
• Hur är skelettens bevarandestatus?
• Ett urval av skeletten kan genom osteologisk analys berätta om
vilket sammanhang de gravlagda tillhört – pestoffer, spinnhushjon
eller representerar de någon helt annan grupp av människor?
• Finns potential att genom en antropologisk undersökningsmetod
få ytterligare kunskap om hur hanteringen av den döda kroppen
gått till och därmed få ny kunskap om såväl synen på kroppen och
den döda människan som på det allmännas syn på olika typer av
grupper i samhället?
• Kan vi utifrån gravarna se hur kyrkogården varit disponerad?
Hur ligger gravarna i förhållande till varandra? Har de varit
markerade? Kan den gång som finns markerad på kartorna knytas
till begravningsplatsen?
Av ovan har det framgått att det i samband med rapportarbetet
efter förundersökningen i juni 2015 blev uppenbart att det funnits två
begravningsplatser inom området, en äldre och en yngre, vilka bägge
tillhört spinnhuset/fängelset.
Syftet med den kompletterande arkeologiska förundersökningen
var i första hand att beskriva de påträffade lämningarna avseende
karaktär, utbredning, omfattning (t ex om det finns flera nivåer av
gravar och gravtäthet), sammansättning och komplexitet. Därtill
skulle skelettmaterialets bevarandegrad bedömas. Det ansågs där­
emot inte nödvändigt att plocka in material för osteologisk analys och
14
C-analys. Flera av de ovan formulerade frågorna kunde emellertid
sägas vara aktuella även inom den södra begravningsplatsen.
Genomförande
Fältarbete och undersökningsmetodik inom
den norra begravningsplatsen
Sammanlagt grävdes 15 schakt med hjälp av grävmaskin inom undersökningsområdet. Schaktens storlek varierade beroende på tillgänglighet. De nordligare schakten kunde endast grävas till ca 1,5 meters
längd, medan det var möjligt att schakta upp betydligt större områden
inom områdets centrala ytor. Den sammanlagda undersökta ytan
uppgick till 331 m2, varav drygt 300 m2 berörde området för begravningsplatsen. Schaktbredderna varierade mellan ca 1 till 2 meter,
med ett medeltal på ca 1,5 meter.
Schaktningarna inleddes i områdets sydvästra del, varvid utredningsschaktet 200 åter tömdes. Härigenom var det möjligt att lokalisera de dokumenterade gravnedgrävningarna, vilka täckts med fiber­duk. Graven 290 (med kista 270) rensades inledningsvis fram och kom
så småningom att undersökas (nya identiteter; gravnedgrävning 317,
kista 321 och skelett 329). När väl rätt gravnivå var framschaktad,
så kunde schaktet utvidgas österut och söderut, varvid ytterligare
gravnedgrävningar lokaliserades.
Samma metod gjordes i norr, där utredningsschaktet 690 bildade
utgångspunkt för schaktningarna. Övriga schakt inom begravningsplatsen förlades i stort till områden som inte blivit föremål för schaktningar vid utredningen.
Tre schakt grävdes väster om fängelseområdet, för att få ytterligare
underlag för en bedömning av begravningsplatsens begränsning och
18 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
kunskap om hur detta område använts. Ett av de grävda schakten
berörde utredningsschaktet 570, i vilket en möjlig grav och härd
lokaliserats.
Maskinschaktningarna gjordes skiktvis ner till orörd markyta
för att om möjligt kunna påträffa konstruktioner, nedgrävningar eller
kulturlager. I samband med schaktningarna användes metalldetektor
för att avsöka de undre lagren.
Fem gravar valdes ut för närmare undersökning. Handgrävning av
gravarna kunde påbörjas efter att gravnedgrävningarna kunnat lokaliseras mot den orörda markytan. Urvalet gjordes så att de dels skulle
ge en spridning över området och dels så att både ensamliggande och
gravar i större nedgrävningar skulle bli föremål för undersökningen.
Genom en noggrann framrensning skulle det vara möjligt att lokalisera t ex detaljer av klädesplagg eller om de gravlagts i svepning.
Analyser
Den osteologiska analysen omfattade fem individer och några lösben
från ett av schakten. Det primära syftet har varit inriktat på köns- och
åldersbestämning och undersökning av skelettens bevarandestatus
samt eventuella sjukdomar och förslitningsskador.
Analysen bedömdes kunna ge en fingervisning om vilken typ av
begravningsplats det är. Skulle de fem individerna bara vara kvinnor,
och skulle det dessutom finnas specifika sjukdomar, skulle det
snarare kunna tyda på en spinnhuskyrkogård än något annat.
Skulle det däremot finnas både män och kvinnor, tydde det sannolikt
på en annan typ av begravningsplats. Barn kunde sannolikt förväntas
i båda fallen. Caroline Ahlström Arcini har genomfört analysen och
resultaten redovisas och tolkas nedan.
Material från fyra individer valdes ut för 14C-analys. Efter osteologisk analys skickades fyra tänder till Ångströmlaboratoriet, Uppsala
Universitet (Ua-51182 –Ua-51185). Resultaten av proverna diskuteras
nedan.
Fältarbete och undersökningsmetodik inom
den södra begravningsplatsen
Det grävdes sammanlagt 12 schakt med hjälp av grävmaskin inom
undersökningsområdet. Precis som i norr varierade schaktens storlek
beroende på tillgänglighet.
Schaktlängderna varierade eftersom de anpassades till förutsättningarna på platsen (t ex stängsel och träd). Det längsta schaktet var
drygt 36 meter långt, medan de kortare schakten grävdes till en längd
av ca 4 meter. Flera av schakten grävdes på asfalterade ytor, som
utgjorde äldre parkering och väg. Några schakt grävdes även innanför
stängslet i öster, framför fängelsets huvudbyggnad. Flera schakt togs
upp inom gräsbeväxta ytor i norr och söder (trädgården för fängelsedirektörens bostad).
Den sammanlagda undersökta ytan uppgick till drygt 383 m2,
varav drygt 200 m2 berörde området för begravningsplatsen.
Schaktningarna inleddes vid begravningsplatsens nordvästra
del för att försöka få en avgränsning av området mot norr och väster.
Resterande schakt koncentrerades dels på att hitta begravningsplatsens begränsningar och dels på att få en uppfattning av intensiteten
inom olika delar. Tre gravar valdes ut för begränsad handgrävning.
Arbetet påbörjades ifrån den nivå där gravnedgrävningen avtecknade
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 19
Dragsgatan
1047
1043
1030
1035
1039
896
858
1107
845
890
1051
1003
900
850
854
2071
1208
2560
1953
1618
1762
1880
2452
2536 2552
Schakt
Förundersökning juni 2015 av yngre begravningsplats
Förundersökning december 2015 av äldre begravningsplats
0
1973
2040
10 m
Figur 7. Samtliga grävda schakt över området. Skala 1:500.
20 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
sig mot den orörda markytan. Stora delar av skeletten rensades fram
för att i första hand fastställa benens bevarandestatus. Individerna
täcktes över med fiberduk efter dokumentation. Inget osteologiskt
material samlades in för analys.
Dokumentation
Dokumentations- och undersökningsmetoder valdes med utgångspunkt i förundersökningens syfte och ambitionsnivå.
• Inmätning av kulturlager och övriga lämningar har gjorts i SHMM,
Arkeologernas, digitala dokumentationssystem Intrasis.
• De stratigrafiska enheterna har beskrivits enligt de riktlinjer som
angivits i Arkeologernas manual för stratigrafisk dokumentation.
• All inmätning har skett i SWEREF99 TM.
• All fotodokumentation har gjorts med digital kamera.
• Framrensade gravar har fotograferats och beskrivits på en speciell
blankett för garvar.
• Övriga lämningar har beskrivits på kontextblanketter.
• Allt producerat källmaterial, som exempelvis geografisk information,
fynd- och kontextregistrering och digitala foton har bearbetats och
lagrats i Intrasis.
• Den metadatamall som utvecklats inom Arkeologerna för single
contextbaserade undersökningar tillämpades.
• Analys av fältdata har skett i programmet Intrasis Analysis, medan
analys och bearbetning av kartdata gjorts i ArcMap.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 21
Resultat
Fängelsets äldsta begravningsplats i söder
Förundersökningen genomfördes i december 2015, dvs ca ett halvt
år efter att den norra begravningsplatsen undersökts. Därigenom var
kunskapen om området betydligt större. Undersökningarna gjordes
bl a mot bakgrund av resultaten från den osteologiska analysen och
14
C-analysen från den norra begravningsplatsen.
Stratigrafi
Schakten i den norra delen hade i regel matjord (1221) under grässvålen. Matjordens tjocklek varierade överlag mellan ca 0,2 och
0,3 meter, men var i något fall drygt 0,5 meter tjock (schakt 2560).
Matjord fanns även i de två schakten som grävdes inne i trädgården
till fängelsedirektörens villa.
Bärlager av grus (1252 och 1899) fanns under asfalterade ytor.
Grusets tjocklek varierade i regel mellan ca 0,3 och 0,6 meter.
Det fanns även en del moderna utjämningar, som låg under bärlagren
med grus och matjord. I norra delen av schakt 1762 dokumenterades
ett ca 0,15–0,25 meter tjockt utjämningslager innehållande sand och
tegel. Lagret motsvardes av 1647 i schaktet 1618 i nordost.
Under dessa moderna lager fanns inom vissa delar en del äldre
kulturlager bevarade. Dessa lager fanns främst i områdena i utkanten
av begravningsplatsen. Den bruna, humösa, sanden 1225 dokumenterades under matjorden framför allt i schakt 1208 och hade här
en tjocklek på i medel ca 0,2 meter. Lagret dokumenterades även
i nordöstra delen av schakt 1762 och i de östligaste provgroparna.
I schakt 1208 dokumenterades därefter en gråbrun sand, med tjockleken ca 0,1–0,2 (1229). I lagret påträffades bl a ett mynt (F29).
Sanden täckte i sin tur ett tunt ljus sandlager (1233).
Sandlagren tolkades som delvis omrörda odlingslager, äldre än
begravningarna, och utlagda i samband med begravningsplatsens
utnyttjande.
Ett brandlager (1559) fanns i schakt 1618:s nordöstra del.
Lagret, som var 0,05–0,1 meter tjockt och låg direkt under matjorden,
innehöll en del brända järnföremål. Lagret bedömdes vara relativt
ungt och påminde om fyllningen i en del av groparna i sydost. Dessa
bedömdes vara 1800–1900-tal. Lagret var stratigrafiskt yngre än
gropen 1531, vilken också bedömdes vara 1800–1900-tal (se nedan),
och sanden 1647.
Rester av den äldsta markhorisonten (1237 och 1610) kunde
framför allt dokumenteras i de norra provschakten. Den ljusbruna,
humösa, sanden var i schakt 1208 nästan 0,2 m kraftig i norr för att
tunna ut och bli centimetertjock i söder. Delar av det här lagret kan
ha odlats. Det påträffades inga fynd i lagret. Lagret var 0,1 meter
tjockt i schakt 1618.
Delar av den sterila sanden/moränen (1256 och 1614) dokumenterades i flertalet av provschakten. Topografin har en lutning mot sydost
och området i söder (i trädgården) förefaller ha fyllts ut.
Lagertjocklek över området (inkluderat bärlager och matjord) var i
medel ca 1 meter ner till steril nivå.
22 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Figur 8. Schakt 1618 mot nordväst. Överst syns bärlager med grus.
Den framschaktade nivån var här ca 1 meter under dagens markyta.
På denna nivå avtecknade sig gravnedgrävningarna tydligt.
Foto: Magnus Stibéus.
Sentida markingrepp
Det fanns ett stort antal ledningar inom området. Det rörde sig både
om mer ytligt liggande nedgrävningar för t ex el och djupare nedgrävningar för t ex avlopp och fjärrvärme. Ledningarna kunde framför
allt konstateras inom södra hälften av förundersökningsområdet,
men de fanns även inom norra hälften.
Här skall några av de mer omfattande markingreppen beröras.
Det finns fjärrvärme i öst-västlig orientering (2571). Nedgrävningen
syntes i asfalten och själva ledningen schaktades i princip inte fram.
I schaktet 2660:s södra del grävdes emellertid ett mindre parti för
att fastställa i vilken omfattning fjärrvärmen skadat äldre gravar.
Nedgrävningen för fjärrvärmen började ca 0,4 meter söder om den
inmätta asfaltkanten, varför markingreppet skadat en mindre yta än
vad inmätningen visar. Nedgrävningen för fjärrvärmen har troligen
inte grävts till ett sådant djup att skeletten skadats, med tanke på
gravnedgrävningarnas djup (se nedan). Det är snarare gravnedgrävningarnas övre fyllnadslager som tagit skada i samband med
markarbetena.
I schakt 1762 fanns en större nedgrävning för dagvatten (1393),
som löpte i sydväst-nordostlig orientering, vilken skadat flera gravar.
Nedgrävningen har förstört flera begravningar österut och kunde
även ses i schakt 1880 i öster (se nedan).
I schaktet 2452:s östra del fanns två ledningar (2099 och 2109)
i sydväst-nordostlig riktning. Den förras övre del låg ca 0,9 meter ner
från dagens markyta. Den senare, som var mer omfattande, har med
stor säkerhet förstört eventuella gravar. Ledningarna fortsatte österut
i schakt 1880 och har även förstört eventuella gravar här.
I schaktets norra del löpte nedgrävningen 2436 (med fortsättning
i schakt 1762, kontext 1425). Det var troligen nedgrävning för dagvattenledning med cementrör. Röret låg ca 0,7–0,9 meter under
dagens asfaltskant. I samma nedgrävning låg också ett plastdräneringsrör, på ett något större djup. Ledningarna har skadat gravar i
viss mån.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 23
2075
2607
1531
2603
2585
1248
2581
2571
1262
1750
1758
1531
1513
1836
2099
2543
2549
1969
1832
1853
1876
1423
2436
2109
1848
1911
2545
Häck
Häck
Stängsel
Stängsel
Schakt
Schakt
Ledningar
Ledningar
Groparmed
med1800-1900-talsfynd
1800–1900-talsfynd
Gropar
0
1959
1947
1828
1393
1262
1741
2031
10 m
Figur 9. Planen visar sentida markingrepp inom den södra begravningsplatsen. Skala 1:400.
I södra delen av schakt 1880 fanns en del sentida markingrepp.
En nedgrävning för stolpe(?) med porslin i överytan (1911). Sammanhängde eventuell med strängsel i väster (i trädgården).
Det dokumenterades en nedgrävning för vattenledning (2075)
i schakt 2071, ca 2 meter ner från dagens markyta.
Elledningarna var i regel mer ytligt nergrävda och har inte skadat
gravar i större utsträckning. 2581 i schakt 2660 påträffades t ex 0,7
meter under dagens markyta och har inte skadat gravar. Elledningen
kunde bl a följas västerut i schakt 1208:s södra del och österut i schakt
1618:s södra del. Elledningen (schakt 2660) 2585 låg på ca 1,3 meters
djup och kan däremot ha skadat övre delen på äldre gravar.
Inom förundersökningsområdets norra hälft fanns flera större
gropar från i huvudsak 1800-1900-talen. I schaktet 2660 fanns två
större gropar. Den stratigrafiskt äldsta (2603) hade en sandfyllning
och var djupast mot väster (3 m). Den yngre och grundare, gropen
(2607) hade också sandfyllning. Här gjordes bl a fynd av en emaljerad
mugg.
I schakt 2040 fanns en större grop (2031), vars sandfyllning (2054)
påminde om den yngre av groparna i schakt 1953 i söder. Gropen har
åtminstone varit ca 1,1 meter djup (1,4 meter från markytan). Gropen
överlagrade nedgrävningen 2065 med fyllning av bl a horisonter av
bränd sand och en del brända stenar (2060). Fyllningen påminde
mycket om fyllningen i 1947 i schakt 1953 (se nedan).
24 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Figur 10. Två större gropar och elledning i schakt 1953, foto mot nordost.
Foto: Magnus Stibéus.
I schakt 1953 fanns två större gropar. Den västra (1947) var
stratigrafiskt äldst. Den hade en fyllning av olika skikt med ljus sand,
bränd sand och träkol (2005). I fyllningen påträffades bl a emaljerade
kärl. Gropen hade ett djup av 1,5 meter under dagens markyta
Gropen överlagrades av den östra (1969), vilken var närmare 3 meter
djup i centrum. I sandfyllningen (2009) fanns bl a tegel. Gropen 1531
i schakt 1618 hade en öst-västlig orientering. Vid undersökningen
tolkades den till en början som en avgränsning (dike) mot norr för
begravningsplatsen. Det påträffades inga gravar norr om anläggningen. Den hade en fyllning av grå sand, tegel och kakel (1664).
Innehållet pekade mot 1900-tal, varför nedgrävningen kan ha
gjorts efter att begravningarna upphört.
Gravar
Sammanlagt dokumenterades 54 enskilda gravnedgrävningar.
Samtliga nedgrävningar, undantaget två (1298 och 1574), var i mer
eller mindre nord-sydlig orientering. De flesta var i nordväst-sydostlig orientering, medan några i nordost hade en dragning mer åt
nordost-sydväst.
Ett par av gravarna var osäkra. Den ovan öst-västligt orienterade
1574 tolkades som en möjlig barngrav, men skulle kunna vara en
yngre nedgrävning. Detsamma gäller 2013 i schaktet 2040:s västra
kant. Nedgrävningen kan vara en modern ledningsdragning.
Dessutom dokumenterades fyra större nedgrävningar, vilka
tolkades kunna innehålla flera begravningar. Två av nedgrävningarna
fanns centralt i schakt 1762 (1311 och 1321). De låg intill varandra.
Den förra hade en utbredning på ca 1,4x1,6 meter och den senare på
ca 1,6x1,9 meter. De var avgrävda i söder och fortsatte i norr i schaktkanten. Den förra föreföll ligga under den ovan beskrivna öst-västligt
orienterade 1298. De övriga större nedgrävningarna (2357 och 2388)
låg ca 6 meter åt sydost i schaktet 2452. Även dessa nedgrävningar
låg intill varandra. Den förra var ca 2,1x2,8 meter och den senare
ca 1,6x2,5 meter. Det kan inte uteslutas att de ingått i samma nedgrävning. Tre av de ovan beskrivna enskilda gravarna mättes in
inom 2357 och en inom 2388.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 25
1544
1176
1266
2207
Schakt
Gravar
Nedgrävning för flera begravningar
Skelett
Kista
Häck
Stängsel
0
10 m
Figur 11. Gravar inom den södra, äldsta begravningsplatsen. Skala 1:400.
Gravarna avtecknade sig i regel som humösa färgningar mot den
sterila sanden/moränen. Deras framschaktade nivå var i regel ca
0,8–1,2 meter under dagens marknivå. Men det fanns några begravningar som låg grundare. Den osäkra graven 2013 i schakt 2040
syntes ca 0,3 meter under dagens markyta.
Granskning av schaktkanterna visade att man i vissa fall kunde
se nedgrävningarna ca 0,4–0,5 meter under dagens marknivåer.
Undersökning av tre av gravarna visade att gravdjupen ner till
skeletten från den framschaktade nivån kunde vara ca 1 meter.
Gravarna var i regel grävda sida vid sida, men det fanns ett par
begravningar som skar varandra i östra delen av schakt 2452.
Tre av gravarna valdes ut för att grävas ner till skelettet för att
bedöma dess bevarandegrad. Skeletten plockades inte upp.
1176 (skelett 1460)
Graven hade en trattformad profil med en fyllning av humös sand.
Den avlidne hade gravlagts i en träkista med lock. Kistan var fragmentariskt bevarad, men möjlig att rensa fram. Skelettet var spongiöst
och relativt dåligt bevarat. Kistlocket hade pressats ner och skadat
benen. Skallen var emellertid relativt välbevarad. Den avlidne hade
gravlagts med B-armställning. Skelettet låg ca 1,8 meter under dagens
markyta, varför gravnedgrävningen var nästan 1 meter djup.
26 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Figur 12. Fyra begravningar i schakt 1208. Schaktets norra del saknade gravar. Foto: Magnus Stibéus.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 27
Figur 13 (överst t v). Norra schaktkanten i schakt 1762.
Gravnedgrävningarna avtecknade sig tydligt.
Foto: Magnus Stibéus.
Figur 14 (mitten t v). Större nedgrävning med flera
begravningar i schakt 2452. Södra delen av en kista
syns centralt i gropen. Foto: Magnus Stibéus.
Figur 15 (underst t v). Detalj av grav 1266 (skelett 1593)
i schakt 1762, mot söder. Foto: Hanna Menander.
Figur 16 (överst t h). Grav 1176 (skelett 1460)
i schakt 1208, mot söder. Foto: Hanna Menander.
Figur 17 (nederst t h). Grav 1266 (skelett 1593)
i schakt 1762, mot söder. Foto: Hanna Menander.
28 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
1266 (skelett 1593)
Gravfyllningen bestod av sand och grus, med något humös karaktär.
Den avlidne var troligen begravd i träkista. Kraniet var bäst bevarat,
i övrigt mycket spongiösa ben. Skelettet låg ca 1,5 meter under dagens
markyta.
1544 (skelett 1672)
Nedgrävningen var trattformad med en bredd av ca 1,1 meter i toppen
och 0,3 meter i botten. Gravfyllning bestod av humös sand och
småstenar. Det låg lösben i fyllningen. Djupet från schaktnivån ner
till individen var ca 0,9 meter och avståndet från dagens markyta ner
till individen var ca 1,8 meter. Individen var begravd i träkista med
rektangulär form. Kistlocket var relativt väl bevarat. Den avlidne
hade gravlagts med B-armställning. Skelettet var relativt välbevarat
och skulle vara möjligt att plocka upp.
2207 (Skelett 2224)
Graven grävdes endast ut marginellt. Kraniet var välbevarat och den
avlidne hade gravlagts i en kista.
Figur 18. Grav 1544 (skelett 1672) i schakt 1618, mot söder.
Foto: Hanna Menander.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 29
2095
1120
1128
2607
1531
1136
1144
1531
2065
2031
1947
1993
1696
2603
1969
2556
Schakt
Schakt
Gropar
Groparmed
med1800-1900-talsfynd
1800–1900-talsfynd
Gropar
Groparmed
med1700-talsfynd
1700-talsfynd
Odaterade
Odateradegropar
gropar
Odaterade
Odateradestolphål
stolphål
Häck
Häck
Staket
Staket
0
10 m
Figur 19. Planen visar nedgrävningar som bedömts vara samtida med begravningsplatsen eller kort före
(ca 1700-tal). Dessutom redovisas odaterade nedgrävningar och de större nedgrävningar som tolkats vara
från fängelsets yngre tid (1800–1900-talen). Skala 1:400.
Övriga lämningar
Det påträffades en del nedgrävningar som utifrån sitt innehåll tolkades
kunna tillhöra fängelsets äldre period eller tiden som föregick denna.
Några av nedgrävningarna saknade fynd, men bedömdes utifrån
karaktär och stratigrafi kunna vara från denna period.
Samtliga låg i utkanterna av begravningsplatsen, vilket möjligen
skulle kunna tala för att det fanns en viss samtidighet.
Gropen 1696 dokumenterades i schakt 1618:s östra del. Gropen,
som hade utbredningen ca 1,2x1,8 meter, var närmare 1 meter djup.
Den humösa sandfyllningen (1517) var skiktad och mer ”kulturlager­
aktig” än gravfyllningarna. I fyllningen låg kritpipskaft och yngre
rödgods.
En grop (2556) dokumenterades i ett av schakten som grävdes
inne i trädgården i söder. Gropen hade en framrensad utbredning på
ca 1,7x3,2 meter och ett djup av ca 2 meter. I den humösa fyllningen
påträffades flera fynd som indikerar 1700-tal, som delar av kritpipor,
fajans och yngre rödgods. I fyllningen påträffades dessutom flera
gropkeramiska skärvor (se nedan).
En större nedgrävning (2095) dokumenterades i schakt 2071.
I botten fanns mörk humös sand med stenar, ca 0,2–0,3 meter stora.
Dess djup var ca 2,5 meter. Frånvaron av fynd gör att dess ålder var
oklar. I dess övre del hade en vattenledning (2075) grävts ned. Gropen
kan vara 1800–1900-tal, men det kan inte utreslutas att det var ett dike.
30 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
I det östligaste provschaktet (1973) fanns en östvästligt orienterad
grop (1993) Den påminde om en grav i överytan, men dess djup var
inte mer än 0,4 meter. Avsaknaden av fynd gör dess funktion och
ålder oklar. Nedgrävningen är möjligen en del av ett dike.
Fyra stolphål påträffades i schakt 1208, vilka samtliga undersöktes. Deras storlek var mellan 0,25 och 0,5 och deras djup mellan
0,2–0,5 meter. De hade en fyllning av brun, humös, sand, påminnande om 1225, och enstaka tegel.
Fängelsets yngsta begravningsplats i norr
Förundersökningen genomfördes i början av juni 2015. Inför förundersökningen hade ett antal frågor formulerats och en av de viktigare
frågeställningarna var att försöka datera begravningsplatsen.
Stratigrafi
Schakten inom fängelseområdet grävdes inom asfalterade ytor eller
gräsmattor. Asfalterade ytor låg på bärlager av grus, som oftast varierade
i tjocklek mellan ca 0,2 och 0,5 meter. Schakten inom gräsytor/planteringar hade överst påförd matjord, med samma tjocklek.
Det saknades i regel mer omfattande intakta kulturlagerytor inom
begravningsplatsen. Här fanns omgrävda sandlager, som varierade
från ca 0,1 meter till ca 0,5 meter.
I schaktet 858:s sydöstra del fanns ett område med bevarad humös
sand (411). Lagret utgjordes av ett brunt, något mylligt, sandigt siltlager
med inslag av sot, kol och enstaka tegel. Rikligt med småsten förekom
dock. Lagret var ca 0,3 m tjockt, men kunde ställvis vara något tjockare.
Lagret tolkades som en rest av äldre odlingslager eller markyta
samtida med begravningarna. I lagret påträffades bl a kritpipor.
Tjockleken ner till att gravnedgrävningarna syntes varierade
inom området. I sydvästra och västra delen (schakt 858) påträffades
lämningar i regel ca 0,4–0,6 meter under dagens markyta. I nord­
västra delen av schaktet fanns lämningarna endast ca 0,3 meter under
dagens markyta. I det nordöstra schaktet (896) påträffades gravarna
drygt en meter under dagens marknivå. I schakten (845 och 890) var
de ovanliggande lagren ca 0,6–0,9 meter tjocka. I det sydliga schaktet
900 var de påförda massorna ca 0,5 meter i medeltal.
Tre schakt grävdes norr om fängelsemuren i nordost. I den västligaste
(1043) var djupet ner till den sterila sanden ca 0,9 meter. Överst fanns
ca 0,2 meter med matjord, innehållande skelettdelar. Därefter följde
grus och enstaka stenar (0,3 meter) och sand (0,2 meter). I schaktets
norra del fanns en modern betongmur med nergrävt grus i den sterila
sanden. Det mellersta schaktet (1039) hade sandig steril ca 0,7 meter
under dagens markyta. Överst fanns matjord (0,3 meter), följt av
omrörd sand (0,1 meter), krossgrus (0,1 meter) och kulturpåverkad
jord (0,2 meter). I schaktets södra del fanns krossgrus och modernt
tegel ner mot den sterila sanden.
Det östligaste schaktet (1035) hade i norr det gjutna murfundamentet mot Dragsgatan och matjord i resterande delen av schaktet
(0,5 meter).
Tre schakt grävdes väster om fängelseområdet. Det nordvästra
schaktet (1047) vid parkeringen hade ca 1 m ner till steril nivå. Överst
fanns 0,3 meter med bärlager (grus). Därefter följde grusig morän
(0,25 meter) och närmast botten sand (0,4 meter). Det mellersta
schaktet (1107) hade ca 0,35 meter ner till steril nivå. Överst fanns
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 31
bärlager med grus (0,20–0,25 meter), följt av ett tunt humöst sandlager,
vilket tolkades som ett odlingslager.
Det mindre schaktet i söder (1051) hade i norra delen ca 0,5 meter
ner till steril markyta. Överst fanns bärlager med grus ner till botten.
I södra delen var avståndet 0,6 meter ner till steril mark. Överst fanns
bärlager mer grus (0,25 meter) sedan följde påförda massor med sand,
grus och tegel.
Sentida markingrepp
Det fanns några sentida markingrepp inom fängelseområdet som
skadat och i vissa fall utplånat äldre lämningar. I sydvästra delen
fanns en modern husgrund (347) med en utbredning på ca 3x6 meter.
Den bestod av en ca 0,3 meter bred sten/betonggrund som grävts
ner ca 0,6 meter. Invändigt fanns rester efter ett golv och modern
raseringsfyllning. I västra delen av området fanns två moderna
nedgrävningar (434 och 440), vilka tillsammans hade en utbredning
på ca 2x8 meter och ett djup på ca 1,2 meter.
Schakt
Schakt
Ledningar
Ledningar
Gropar med
Gropar
med 1800–1900-talsfynd
1800-1900-talsfynd
Husgrund
Husgrund
0
10 m
Dragsgatan
430
434
1000033
481
440
823
347
959
1022
401
1018 1026
Figur 20. Planen visar sentida nedgrävningar och andra markingrepp inom området, vilka troligen har förstört
äldre lämningar. Skala 1:400.
32 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Övriga sentida markingrepp utgjordes av nedgrävningarna för
fjärrvärme och elledningar.
Fjärrvärmen noterades framför allt i schakt 858:s östligaste del.
Här fanns en nord-sydlig nedgrävning (1000033) i schaktets östra
kant. Nedgrävningen hade skadat sju gravar, vars östra hälfter var
avgrävda. Fjärrvärmen sträckte sig utanför schaktet mot norr, för att
efter någon meter vinkla av mot väster. Vid utredningen hade fjärrvärmen lokaliserats i schaktet 652 (Helander 2015:13). Fjärrvärme­
dragningen fortsatte därefter ytterligare västerut och nedgrävningen
430 i schaktets nordvästra del motsvarar troligen fjärrvärmen i denna
del. Fjärrvärmen har en östlig utsträckning mellan schakten 845 och 900.
Elledningarna inom området finns framför allt i östligaste delen
och södra delen. Dessa ledningar har endast skadat gravar marginellt.
Gravar
Sammanlagt dokumenterades 79 enskilda nedgrävningar för gravar
(en nedgrävning visade sig innehålla två begravningar, 223). Merparten
av gravnedgrävningarna var tydliga, men fyra av gravnedgrävningarna
har bedömts som osäkra (378, 449, 605 och 983).
Fem nedgrävningar var större och har innehållit flera begravningar
(502, 725, 731, 804 och 1000092). Ett 15-tal av ovanstående enskilda
gravar har stått i dessa större nedgrävningar, men här har med stor
sannolikhet funnits ytterligare begravningar.
Det var svårt att fastställa storleken på de större nedgrävningarna
eftersom de i flera fall hade en utsträckning utanför schakten.
Tre av nedgrävningarna hade en konstaterad öst-västlig utbredning
på ca 4,1–4,5 meter och den framrensade bredden uppgick till ca
1,2–1,5 meter. De övriga nedgrävningarna var endast ca 2–2,3 meter
långa och med bredden ca 1–1,2 meter.
Det var inte möjligt att bedöma det exakta antalet begravningar
i de större nedgrävningarna. I 725 respektive 731 syntes tre respektive
fyra färgningar efter begravningar (i kontexttabellen benämnda
gravar). I den förra nedgrävningen syntes det att gravarna låg på
olika nivå. Troligtvis hade man ställt kistor ovanpå varandra.
I 502 syntes tre större begravningar och ytterligare tre färgningar.
De senare var mindre till storleken och skulle möjligen kunna vara
barnbegravningar.
I nedgrävningarna 802 och 1000092 syntes en respektive två
begravningar, men det kan inte uteslutas att ytterligare begravningar
kan ha funnits djupare.
Gravarna var i princip orienterade i tre olika riktningar. I sydvästra
delen har de en sydväst-nordostlig dragning. I västra och nordvästra
delen av området har en del gravar en mer nordväst-sydostlig dragning.
I östra och centrala delen förefaller flera gravar vara öst-västligt
orienterade.
Gravarna förefaller i stora drag inte skära varandra, utan de är
grävda sida vid sida. I nordvästra delen finns dock några gravnedgrävningar som tycks vara anlagda så de skär varandra (554 och 563).
Det kan emellertid inte utslutas att de ingår i en större nedgrävning.
De flesta av de dokumenterade gravarna föreföll vara relativt
oskadda. Det var endast i anslutning till nedgrävningarna för fjärrvärme och el som gravar skadats i större omfattning. Det rörde sig
om drygt tiotalet begravningar. Ledningarna har naturligtvis skadat
ytterligare gravar inom inte nu avschaktade ytor.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 33
Dragsgatan
419
639
223
317
633
Schakt
Gravar
Nedgrävning för flera begravningar
Figur 21. Gravar inom den norra, yngre begravningsplatsen.
Skala 1:400.
Skelett
Kista
Fem gravar undersöktes inom begravningsplatsen. Två av gravarna låg ensamma
0
10 m
i respektive nedgrävning och övriga tre
individer var begravda i större nedgrävningar avsedda för fler individer. Benen samlades in från dessa fem
begravningar för att en osteologisk analys skulle kunna genomföras
(se nedan). Benens bevarandegrad varierade.
Samtliga fem individer hade begravts i träkistor, vilka avtecknade
sig som färgningar i överytan. Vid framgrävandet visade sig ett par
av kistorna var relativt välbevarade, varför formen kunde urskiljas.
I några fall var det möjligt att dokumentera spikar i anslutning till
kistorna. Det var inte möjligt att urskilja enhetliga armställningar
utan dessa förefaller ha varierat något. Två av de undersökta gravarna
innehöll gravgåvor.
223 (skelett 614)
Individen (614) var begravd i en träkista (1000022), som syntes som
en färgning. Kistans form kunde dock inte fastställas. Av benens
placering att döma så hade den gravlagde begravts i svepning. Skelettet
var välbevarat. Armställningen var av A-typ. Begravningen var orienterad i öst-västlig riktning.
Kistan var nedställd i en större nedgrävning (1000092), med
utbredningen ca 1,2x2 meter. Fyllningen innehöll delar av kritpipor
och buteljglas. Ytterligare en individ hade placerats samtidigt i nedgrävningens södra del (623). Denna begravning grävdes inte ut.
34 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Figur 22.
Begravningar
inom södra delen
av schakt 858,
mot öster.
Foto: Hanna
Menander.
Figur 23.
Större
nedgrävning
med flera gravlagda individer
i schakt 845,
mot söder
(grav 633,
skelett 702).
Foto: Annika
Nordström.
Figur 24.
Grav 223
(skelett 614)
i schakt 858,
mot väster.
Foto: Hanna
Menander.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 35
Figur 25. Grav 317 (Skelett 329) i schakt 858, mot söder.
Foto: Hanna Menander.
Figur 26. Grav 633 (skelett 702) i schakt 845, mot söder. Kistan hade ett
relativt välbevarat lock. Massor hade pressat ner locket, vilket då skadat
benen. Foto: Annika Nordström.
317 (skelett 329)
Individen (329) var begraven i en trapetsoid träkista (321), som syntes
som en trälins i överytan. Det var möjligt att följa träet hela vägen ner
till skelettet. Kistlocket syntes tydligt över bröstbenet. Gravnedgrävningen (317) var tydlig och fyllningen bestod av sand med litet inslag
av sten och grus, samt tegelflis. Begravningen var orienterad i nordväst-sydostlig riktning. Skelettet var överlag relativt dåligt bevarat
(helt mjukt), undantaget kranium och tänder. Knäskålarna låg inte
i läge. Armställningen kunde inte fastställas med säkerhet.
419 (skelett 428)
Individen (428) var begraven i en träkista med närmast rektangulär
form (424). Gravnedgrävningen (419) syntes tydligt och fyllningen
bestod av humös, något grusig sand. Nedgrävningen var i väster något
söndergrävd av den nord-sydligt orienterade begränsningsmuren för
fängelset. Begravningen var orienterad i nordväst-sydostlig riktning.
Skelettet var relativt välbevarat, men det var stört av mycket rötter
vid huvudet och fötterna. Nyckelbenens placering tydde på att individen
var svept. Armställningen var närmast av C-typ. En fingerborg hade
placerats på den gravlagdes ena finger (F7).
36 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Figur 27. Grav 419 (Skelett 428) i schakt 858, mot väster.
Foto: Hanna Menander.
Figur 28. Grav 639 (skelett 1000089) i schakt 858,
mot väster. Foto: Hanna Menander.
633 (skelett 702)
Individen (702) var begravd i en tämligen välbevarad träkista med
lock (698). Flera spikar påträffades i anslutning till kistan. Graven
var ställd i en större nedgrävning (725), med utbredningen ca 1,2x4,4
meter. Åtminstone ytterligare två begravningar fanns i nedgrävningen. Fyllningen innehöll kritpipsfragment och skärvor av yngre
rödgods. Begravningen var orienterad i öst-västlig riktning
Delar av skelettet var dåligt bevarat, som t ex revben och armar.
Skallen var spräckt. Armställningen var närmast av A-typ. Vid huvudet
fanns material, som tolkas vara rester av ylle (F50). Här låg även en
sigillstamp (F2).
639 (skelett 1000089)
Individen (1000089) var begravd i en träkista (643), vilken syntes
som en träfärgning i ytan. Det fanns spikar i anslutning till kistan.
Kistan var placerad i en större nedgrävning (502), innehållande
sand och grus. I fyllningen fanns kritpipsfragment. Ytterligare minst
tre individer hade samtidigt placerats i nedgrävningen. Begravningen
var orienterad i öst-västlig riktning
Skelettet var i stort välbevarat, undantaget skallen som var något
skadad. Armställningen var av A/B-typ.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 37
Osteologisk analys
Caroline Ahlström Arcini
Den osteologiska undersökningen av skeletten består dels av ensamliggande gravar, dels av gravar grävda för flera personer. Sammanlagt
innefattar analysen skelett från fem individer liggande i läge och en
individ från en grav där skelettdelarna är omrörda. Dessutom har
analysen omfattat gransking av två kranier, vilka inlämnades till
stadsmuseet i Norrköping på 1980-talet. Kranierna påträffades i
samband med nedläggning av fjärrvärme.
Samtliga individer bedöms vara vuxna kvinnor. Åldersfördelningen indikerar att samtliga individer var unga, under 40 år. Individerna är gracilt byggda men inte särskilt korta. Kroppslängd har
kunnat beräknas för fyra av dem och längden varierar mellan 156 cm
och 167 cm med ett genomsnitt på 162,7 cm. Deras tandhälsa är dålig,
med karies och tandlossningsproblem med flera tänder förlorade
före döden. En av individerna, skelett 702, har en handfraktur på ett
av handrotens ben (båtbenet) som inte läkts. Skadan har sannolikt
uppstått då hon fallit och tagit emot med handflatan så att denna böjts
uppåt. Skelett 614 har eventuellt en förändring på Sella turcica (turksadeln) en benficka i ett av kraniets ben där hypofysen är belägen.
Hypofysen är den del av hjärnan som kontrollerar utveckling, tillväxt
samt reproduktionen. Förändringen på Sella turcica måste utredas
närmare med hjälp av röntgen. Emaljstörningar (emaljhypoplasier)
har också noterats på ett par framtänder hos skelett 1000089.
Att samtliga åtta (de två kranierna påträffade 1982 ingår) individer
är kvinnor är speciellt inte minst med tanke på att majoriteten av
de gravlagda som är vuxna på samtliga kända och undersökta eftermedeltida gravplatser (exempelvis Domkyrkan i Linköping, Kalmar
Domkyrka, Nya Lödöse, Garnisonskyrkogården, Domkyrkan i Göteborg, Pestbacken i Holje, gravplatsen i Kristinehamn) är män (Arcini
m fl 2006). Detta i kombination med 14C-dateringarna, tyder på att de
begravda är de som varit intagna på spinnhuset i staden.
Skelett 329
Detta skelett är sämre bevarat än 428 i bemärkelsen att lederna till
de stora rörbenen är så pass skadade att benen inte kunnat mätas och
följaktligen ingen kroppslängd kunnat beräknas. Även denna individ
är mycket gracilt byggd. På pannbenet ses en grön fläck vilken kan ha
uppstått genom att något föremål i brons legat an mot benet. Föremålet
har dock inte återfunnits. Könsindikerande kriterier på kranium
Sk428
Sk 329
Sk1000089
Sk614
Sk702
Schakt 1043
Kön
K
K
K
K
K
K
Ålder
30–40
25–30
30+
20–25
20–30
20–25
Lårbensenlängd
444
402,5
434,5
432,5
Kroppslängd
167
156
164
164
Antal tänder
25
29
17
25
9
4
Antal karierade tänder
3
3
5
1
4
1
Antal förlorade tänder
före döden
5
0
6
2
2
3
Emaljhypoplasier
Ev. förändringar
i Sella turcica
Fraktur på
scaphoideum
Övrigt
Figur 29. Sammanställning av de osteologiska resultaten.
38 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
och bäcken bedöms som tydligt kvinnliga. Beträffande kvinnans ålder
indikerar sammanväxningen på kraniets suturer, utseendet på den
öronformade leden på bäckenet, och tandslitage att kvinnan troligtvis
var i en ålder av 25–30 år.
Hennes tandstatus var relativt god, dock är sexårstanden i vänster
underkäke helt sönderfrätt av karies så att endast rötterna återstår.
Även sexårstanden och tolvårstanden i höger underkäke liksom visdoms­
tanden i höger överkäke bär spår efter karies.
Ålderbedömningskriterier: Skallens suturer coronal och sagittal­
suturen sluten invändigt medan lambda är synlig. Utvändigt är alla
suturer synliga, tandslitage är litet.
Könsbedömningskriterier: Margo supraorbitalis -2, Glabella -1,
Processus mastoideus 0 , Protuberantia occipitalis externa -1, Angulus
mandibulae -2, Mentum -1, Caput Mandibulae -2, Incisura Ischiadica
major -2, pubis -.
Skelett 428
Detta skelett är tämligen välbevarat och en stor del av benen finns representerade. På bas av könsindikerande kriterier på kranium och bäcken
bedöms skelettet komma från en kvinna. Även om individen är mycket
gracil visar mått på lårbenet att hon var 167 cm lång, dvs lång för sin tid.
Beträffande kvinnans ålder indikerar sammanväxningen på kraniets suturer, utseendet på den öronformade leden på bäckenet, och
tandslitage att kvinnan troligtvis var i en ålder av 30–40 år.
Kvinnans tandhälsa var mycket dålig, hon hade under sin livstid
förlorat flera av sina kindtänder i både över och underkäken och bland
de kvarvarande tänderna var flera av dem kariesangripna. Orsaken till
tandlossningen kan antingen vara lokala tandlossningsproblem eller
att karies underminerat tanden och roten så hårt att det uppstått lokala
inflammationer som lett till att tänderna lossnat. Sexårstanden i höger
överkäke visar just på ett kraftigt kariesangrepp och en infektion har
uppkommit på tandens rötter och lett till en inflammation.
Ålderbedömningskriterier: Alla skallens suturer synliga utvändigt,
tandslitage litet, pubis -.
Könsbedömningskriterier: Margo supraorbitalis -2, Glabella -1,
Processus mastoideus -2, Protuberantia occipitalis externa -2,
Angulus mandibulae -2, Mentum -1, Caput Mandibulae -2, Incisura
Ischiadica major -2, pubis -.
Skelett 614
Återigen ett välbevarat skelett och även i detta fall indikerar de
könsindikerande kriterierna både på kranium och på bäcken att det
rör sig om skelettet från en kvinna. Tandslitage och graden av sutursammanväxning indikerar att hon dog i unga år, 20–25 år. Mått på
lårbenslängden indikerar att hon varit omkring 164 cm lång. Trots
sin ålder hade hon ganska dålig tandhälsa och hon har redan under
sin livstid förlorat båda sina sexårständer i underkäken och vänstra
tolvårstanden är så uppfrätt att kronan är nästan helt borta.
Området i kraniet som benämns Sella turcica är det område vari
hypofysen vilar. Hos denna kvinna ser benet förändrat ut men innan
vi med säkerhet kan säga om det är sjukligt och vad det i så fall skulle
vara måste det röntgas. Kvinnan har också det vi benämner periostala
pålagringar på båda skenbenen, de bakomliggande orsakerna till
dessa kan vara flera men det är en sorts irritation i benhinnan.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 39
Ålderbedömningskriterier: Skallens alla suturer öppna, tand­
slitage litet.
Könsbedömningskriterier: Margo supraorbitalis -2, Glabella -1,
Processus mastoideus -, Protuberantia occipitalis externa 0, Angulus
mandibulae -2, Mentum -1, Caput Mandibulae -2, Incisura Ischiadica
major -2, pubis -.
Skelett 702
Detta skelett är inte lika komplett, bl a saknas ryggraden. Benen är
dock gracila och de könsindikerande kriterierna talar för att det är en
kvinna, även om kraniet inte är lika gracilt som i de övriga gravarna
från samma kyrkogård. Kraniets suturer är öppna och individen
bedöms ha varit i en ålder av 20–30 år. Liksom kvinnan 614 indikerar
lårbenslängden att hon var omkring 164 cm lång.
Av käkarna är endast del av underkäken möjlig att studera men
enstaka tänder från överkäken har också påträffats. Två av de falska
kindtänderna i vänster underkäke har hon förlorat medan hon levde
och sexårstanden i samma käkhalva är så sönderfrätt av karies att
endast rötterna kvarstår. Karies har även noterats i sammanlagt
fyra andra tänder i över respektive underkäken.
Ett av handens ben, det så kallade båtbenet (scaphoideum) har
utsatts för ett fysiskt trauma som lett till en fraktur av benet, vilket
inte läkt samman utan lett till en konstgjord led (pseudoartros).
En fraktur som sannolikt gett individen en del problem.
Ålderbedömningskriterier: Skallens suturer öppna, tandslitage
litet. På kraniet påträffades en liten tuss av spunnet brunfärgat ull.
Könsbedömningskriterier: Margo supraorbitalis 0, Glabella 0
till +1, Processus mastoideus -2, Protuberantia occipitalis externa -2,
Angulus mandibulae -2, Mentum -1, Caput Mandibulae -2, Incisura
Ischiadica major -1, pubis -2.
Skelett 1000089
Detta skelett är också välbevarat. De könsindikerande kriterierna på
kranium respektive bäcken visar alla på tydligt kvinnliga drag. Kropps­
längden har beräknats utifrån lårbensmått och gav en längd på 156 cm.
Av kraniets suturer är alla utom C2 öppna både in- och utvändigt och de
kvarvarande tänderna är inte särskilt slitna men samtidigt har hon haft
omfattande tandförlust, hennes ålder är således lite svårbedömd men
hon bör ha varit i en ålder av minst 30 år. Av de ursprungligen 32 frambrutna tänderna hade hon förlorat 6 av sina kindtänder. Karies har också
kunnat konstateras i sex av de kvarvarande tänderna. På två av framtänderna i underkäken har noterats lättare emaljhypoplasier.
Ålderbedömningskriterier: Skallens suturer coronal C2 sluten
invändigt övriga öppna, tandslitage litet, pubis.
Könsbedömningskriterier: Margo supraorbitalis -2, Glabella 0,
Processus mastoideus 0, Protuberantia occipitalis externa -2,
Angulus mandibulae -2, Mentum -1, Caput Mandibulae -2,
Incisura Ischiadica major -1, pubis -1.
Schakt 1043
Delar av ett skelett som inte låg i anatomiskt korrekt läge. Endast
på underkäken fanns könskriterier tillgängliga och dessa indikerar
tydligt en kvinna. Tillväxtzonen på nyckelbenen är fortfarande öppen,
vilket indikerar att hon dog i en ålder av 20–25 år. Precis som hos de
40 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
andra individerna från denna gravplats är tandhälsan dålig.
Av underkäkens 16 tänder har hon förlorat tre kindtänder innan
hon dog. Tolvårstanden i höger underkäke är sönderfrätt av karies.
Lårben saknas så någon kroppslängd har inte kunnat beräknas.
Könsbedömningskriterier: Margo supraorbitalis -, Glabella -,
Processus mastoideus -, Protuberantia occipitalis externa -,
Angulus mandibulae -2, Mentum 0 till -1, Caput Mandibulae -2,
Incisura Ischiadica major -, pubis -.
Gravarnas datering
Det skickades in tänder från fyra av gravarna för 14C-analys. Material
valdes ut från två ensamliggande begravningar (Skelett 329, Ua-51182
och skelett 428, Ua-51183) och två begravningar som bedömdes komma
från större nedgrävningar med flera individer (skelett 702, Ua-51184
och skelett 1000089, Ua-51185, se bilaga 4 för fullständiga uppgifter).
Dateringarna gav en tämligen spretig bild och var initialt svårtolkade. Bilden var likartad för alla fyra gravar. Samtliga visade en bild
som gav en möjlig gravläggning under perioden från slutet av 1600talet till 1700-talets första del, en tid som sammanföll med pesten
1710–1711. Dateringarna visade också sekvenser som överensstämde
med större delen av fängelsetiden från slutet av 1700-talet och in i
1900-talet.
För graven 317 (skelett 329) blev dateringarna enligt 1 sigma:
1660 AD–1690 AD (12,4%), 1720–1810 (43,2%) och 1920–1950
(12,6%). Enligt 2 sigma: 1660 AD–1710 AD (16,6%), 1720 AD–1820 AD
(50,1%), 1830 AD–1880 AD (10%) och 1910–1960 AD (18,6%).
För graven 419 (skelett 428) blev dateringarna enligt 1 sigma:
1680 AD–1700 AD (9,4%), 1720 AD–1780 AD (18,2%), 1800 AD–1820 AD
(7,6%), 1830 AD–1880 AD (21,3%) och 1910 AD–1940 AD (11,7%). Enligt
2 sigma: 1660 AD–1780 AD (41,0%) och 1790 AD–1950 AD (54,4%).
För graven 633 (skelett 702) blev dateringen enligt 1 sigma
1690 AD–1730 (21,4%) och 1810 AD–1920 AD (46,8 %). Enligt
2 sigma: 1680 AD–1740 AD (27,2%) och 1800 AD–1930 AD (68,2%).
För graven 639 (skelett 1000089) blev dateringen för 1 sigma
1690 AD–1730 AD (21,9%), 1810 AD–1840 AD (15,7%) och 1870
AD–1920 AD (30,6%). Enligt 2 sigma: 1680–1730 AD (25,6%) och
1800–1930 AD (69,8%).
Slutsatsen blev att 14C-datering av gravmaterialet föreföll som ett
relativt trubbigt dateringshjälpmedel. I och med att kartorna från
1824 och 1860-talet ”hittades” på Riksarkivet, så förändrades bilden
och det är därigenom möjligt att dra några rimliga slutsatser kring
dateringen.
För grav 317 borde t ex intervallet 1830 AD–1880 AD (2 sigma)
ligga närmast till hands. Resterande gravar får emellertid stora
spännvidder i dateringarna enligt 2 sigma. Graven 419 dateras till
intervallet 1790 AD–1950 AD. En rimlig datering för graven 633
blir intervallet 1800 AD–1930 AD och för graven 639 bör intervallet
1800 AD–1930 AD ligga närmast tillhands. Tidsspannen minskar för
gravarna 419 och 639 om man utgår från 1 sigma.
Övriga lämningar
Området väster om begravningsplatsen innehöll en del lämningar
som i stort tolkats tillhöra fängelsets äldsta period eller tiden strax
före, dvs 1700-tal.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 41
Schakt
Gropar med 1700-talsfynd
0
Odaterade gropar
Trä
10 m
Dragsgatan
1111
583
827
838
1095
1085
1073
1061
1007
358
Figur 30. Planen visar nedgrävningar och några andra konstruktioner som bedömts vara samtida med
begravningsplatsen eller kort före (ca 1700-tal). Dessutom redovisas odaterade nedgrävningar. Skala 1:400.
En större grop undersöktes delvis i schaktet 1107:s norra del.
Gropens (1111) framgrävda del var ca 1,7x2,5 meter (dess avslutning
mot söder kunde fastställas). Gropens djup var ca 1,3 meter från den
sterila nivån (botten ca 1,75 meter under dagens markyta). Gropens
södra del var delvis nedgrävd genom odlingsjord. Gropens överyta
täcktes av ca 0,1 meter tjock odlingsjord. Därefter följde ett ca 0,65
meter tjockt lager med småsten (0,05–0,10 meter) och sand/grus.
Detta lager täckte i sin tur ett ca 0,1 meter kraftigt lager av rödaktig
sand, som låg på ett tunt skikt av organiskt material. Gropens nedre
del var skålformad och ca 0,5 meter djup. Lagret bestod av olika sandlinser med träfragment. På den plana bottnen låg en fragmentarisk
planka, ca 1,5 meter lång i nord-sydlig orientering.
Gropens funktion var oklar. Möjligen ha den varit avsedd för
avfallsdeponi. Lagret med småsten innehöll rikligt med fynd,
som t ex yngre rödgods och kritpipskaft. Här fanns även djurben.
Schaktet 1095 grävdes söder om ovanstående schakt och berörde
delvis utredningsschaktet 570. I detta dokumenterades vid utredningen 605, vilken bedömdes som rest av en möjlig kista (Helander
2015:23). Nu rensades konstruktionen fram på nytt (ny identitet 1095).
Den bestod av två nord-sydligt orienterade träplankor, knappt 1 meter
42 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Figur 31. Gropen 1111 i schaktet 1107:s norra del, Foto: Magnus Stibéus.
långa och 0,15 meter breda. De låg direkt på den sterila markytan med
ett inbördes avstånd av ca 0,4 m och hade en fyllning av humös sand
emellan. De tolkades inte vara rester av en kista, men deras ursprungliga
funktion var oklar.
Härden 1085 (tidigare 570) dokumenterades en knapp halvmeter åt
sydost. Härden hade en diameter av ca 0,8 meter och skärvsten i ytan,
samt en fyllning av träkol och aska.
En grop (1073) dokumenterades omedelbart sydväst om härden.
Den relativt grunda gropen, som var ca 0,5 meter i diameter,
hade en fyllning av humös sand. I gropen låg ett kistbeslag i järn.
Resterna av en nedgrävd tunna fanns söderut (1061). Tunnan
av­tecknade sig som en rund trälins med diametern 0,75 meter.
Den ca 0,9 meter djupa nedgrävningen hade en fyllning av brun humös
sand med sten i överytan. Här låg även några skärvor yngre rödgods.
I området öster om begravningsplatsen fanns några anläggningar,
vilka kan tillhöra samma skede som ovanstående. Två nedgrävningar
påträffades i schaktet 845:s östligaste del. Den mindre av dem,
827, hade en diameter på ca 0,65 meter och tolkades kunna vara en
nedgrävd tunna eller ett stolphål. Den större (838) fortsatte utanför
schaktet i öster och hade en framrensad diameter på ca 1,5 meter och
ett djup av ca 1,1 meter.
En rund nedgrävning (1007) med diametern ca 0,65 meter fanns
i schaktet 1003. De bägge mindre nedgrävningarna, som inte undersöktes närmare, låg ca 5,5 respektive ca 7 meter från gravarna i väster.
Nedgrävningarna kan ha ingått i en nord-sydlig avgränsning (stolpar?)
till begravningsplatsen.
En större nedgrävning (358) påträffades i schaktet 858:s sydöstra
del, söder om begravningsplatsen. Nedgrävningen tolkades som ett
möjligt dike i öst-västlig orientering med en bredd i väster på ca 1,5 meter.
Dess djup uppgick till ca 0,4 meter och den hade en plan botten Det fortsatte utanför schaktkanterna, men syntes inte i övriga schakt. Fyllningen
i nedgrävningen utgjordes av samma material som 411, dvs sandig och
grusig silt, med inslag av småsten, lite kol och sot, samt tegel. Här fanns
även föremål i form av kritpipor och yngre rödgods. Nedgrävningens
norra kant låg omedelbart söder om en förmodad gravnedgrävning.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 43
Fynden
Fynden från förundersökningen har registerats enligt fyndnummer
2, 5–50 (bilaga 3), vilka tillsammans omfattar 100 enskilda fynd.
Sammanlagt 37 fynd påträffades i anslutning till den äldre begravningsplatsen och resterande 63 fynd hittades vid förundersökningen
av den yngre begravningsplatsen.
I två av gravarna på den yngre begravningsplatsen påträffades
gravgåvor. En fingerborg satt på fingret till individen 428 i gravnedgrävning 419 (F7). En sigillstamp påträffades i kistan 698, som
tillhörde gravnedgrävning 633 (F2). Stampen har ett handtag av trä
och en stämpel i kopparlegering. Samma grav innehöll även textilfragment av ylle (F50). På sigillstampen kan bl a läsas Maria Nyman.
Det finns en intagen Maria Nyman, avliden i koppor år 1859 (Vadstena
landsarkiv).
Det flesta av fynden utgörs i övrigt av skärvor från blyglaserat
rödgods (sk yngre rödgods, 45 skärvor), vilka påträffades i olika
gropar (oftast utanför själva begravningsplatserna). Det rör sig om
skärvor från skålar, fat, krukor och trefotsgrytor. Övriga keramik­
skärvor utgörs av fajans (3), stengods (2), porslin (2) och vitgods (1).
Tolv skärvor av gropkeramik (från stenåldern) påträffades i
gropen 2556. Fyra av skärvorna är ornerade och två av dem utgör
mynningsbitar.
I gropen 1947 (fyllning 2005) påträffades två kärl av emaljerad plåt
och en kruka i järn. En emaljerad mugg hittades även i gropen 2603.
Kritpipor utgör en annan urskiljbar grupp i materialet (16).
Merparten utgörs av skaft, men ett par mindre delar av huvuden finns.
Den ena har en fragmentariskt bevarad stämpeldekor på framsidan,
som skulle kunna vara ”3 kronor-FR” (F8). Kritpipor fanns inom
bägge begravningsplatserna i gravnedgrävningar, gropar och lager.
Figur 32. Skärvor av gropkeramik från gropen 2556 i schakt 2536.
Foto: Magnus Stibéus.
44 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Figur 33 (överst). Emaljerade kärl från gropen 1947
i schakt 1953. Foto: Magnus Stibéus.
Figur 34 (ovan t v). Sigillstamp från grav 633 (F2).
Foto: Magnus Stibéus.
Figur 35 (ovan t h). Ett mynt, 1 ¼ skilling från 1805,
påträffades i äldre marklager inom den äldre
begravningsplatsen (F29). Foto: Magnus Stibéus.
Figur 36 (t h). Järnkruka från gropen 1947 i schakt 1953.
Foto: Magnus Stibéus.
Övriga metallföremål utgörs t ex av ett beslag i järn, ett bleck i koppar­
legering, samt en hästsko och hästskosöm. Samtliga påträffades i
gropen 1111 väster om den yngre begravningsplatsen. I detta område
hittades även ett kisthandtag (grop 1073).
Merparten av de insamlade fynden är från 1700-1900-talen.
Det identifierade 1700-talsmaterialet av keramikkärl vid den äldsta
begravningsplatsen kom dels från gropen 1696 (nordöstra kanten)
och dels från gropen 2556 (omedelbart i söder). Den senare innehöll
även gropkeramiken.
Keramiken i den stora gropen 1111 väster om den yngre begravningsplatsen bedöms även vara från 1700-talet.
Övriga daterade föremål utgörs av myntet, präglat 1805, påträffat
i marklager vid den äldre begravningsplatsen. Från den yngre begravningsplatsen finns kritpipan, från omkring mitten av 1700-talet, och
sigillstampen från 1800-talets mitt.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 45
Resultatsammanfattning och diskussion
I det följande görs en sammafattning och diskussion av undersökningsresultaten. För enkelhetens skull bildar de viktigaste frågorna
rubriker.
När anlades begravningsplatserna och hur länge var de i bruk?
Den äldsta begravningsplatsen har tagits i bruk under 1790-talet.
Den finns inte med på kartan från år 1790, men det är den som
Sundelius omnämner år 1798. Begravningsplatsen var i bruk år 1824,
enligt den ovan beskrivna kartan. Kartan från 1848 anger visserligen
inte att den norra begravningsplatsen var i bruk, men det markerade
området visar med stor säkerhet den nya begravningsplatsen.
Från början anges att fängelset sällan hade mer än ett 80-tal intagna,
men åren efter 1800 ökade antalet i och med att bl a barn fängslades tillsammans med sina mödrar. År 1824 skall det t ex ha funnits 192 intagna
(Horgby 1990:13ff). Det ökade antalet fångar bör således med tiden gjort
att den ursprungliga begravningsplatsen blev för trång.
År 1817 beslutades att fängelset skulle utökas med två tvåvånings
flyglar, men deras färdigställande dröjde. En större utbyggnad
skedde 1847–1849, när östra och västra flyglarna förlängdes (Horgby
1990:13f). Denna utbyggnad sammanföll således med när kartan
bl a visar utbredningen för den norra begravningsplatsen.
Möjligtvis är det då som man flyttar begravningsplatsen, men det
är kanske troligare att man genomförde detta tidigare (1830-talet?)
med tanke på det ökade antalet intagna. Kanske skall man se flytten
som en kombination av dels att begravningsplatsen blev överfull och
dels att man övergav den för att fängelseområdet expanderade.
Det är oklart hur länge den norra begravningsplatsen var i bruk,
men den existerade åtminstone på 1860-talet eftersom den är utritad
på kartor då. Stadskartan från år 1879 har också området markerat
(med en utvidgning utmed Dragsgatan åt öster). Markeringen säger
ingenting om att man fortfarande begravde här då, men begravningsplatsen bör åtminstone då fortfarande ha synts tydligt.
Under 1870- och 1880-talen minskade antalet livstidsfångar,
medan antalet straffångar ökad till en början och var oförändrat fram
till 1890 då antalet sjönk (Horgby 1990:20). Det minskade antalet
intagna har medfört färre begravningar i slutet av 1800-talet och så
småningom upphörde begravningar inom fängelseområdet.
Hur stora var begravningsplatserna till ytan?
Den södra begravningsplatsen har en utbredning enligt kartan från
år 1824 på ca 36-37 meter i öst-väst och ca 13–14 meter i nord-sydlig
riktning, enligt rektifieringen av kartan. Ytan blir ca 480 m2.
Den arkeologiskt konstaterade utbredningen åt öst-väst uppgick
ungefär till 33 meter. Avgränsningen mot väster var tydlig. Schaktets
västligaste del (drygt 10 meter) saknade begravningar. Här schaktades
ner till steril nivå. Den östligaste avgränsnigen var något mer osäker i och
med att området var kraftigt söndergrävt genom ledningsdragningar.
Det kan inte uteslutas att begravningsplatsen haft en ytterligare utsträckning österut, vilket i så fall motvarade 1824 års kartas utbredning.
46 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
0
Figur 37. Gravarna på den äldre begravningsplatsen, mot bakgrund av 1824 års karta. Skala 1:400.
Den konstaterade nord-sydliga utbredningen uppgick till ca 13–14
meter. Här var gränsen mot norr klar, medan det möjligen funnits en
rad med gravar ytterligare mot söder. Denna del var mycket söndergrävd genom ledningsdragningar.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att det är stor samstämmighet i begravningsplatsens utbredning i 1824 års karta och arkeologiska resultat. Den arkeologiska utbredningen blir ca 480–500 m2,
vilket blir samma yta som kartan från år 1824 visar.
Den norra begravningsplatsen får enligt 1848 års karta en öst-­
västlig utbredning på ca 40–42 meter och en nord-sydlig utbredning
på ca 30–32 meter. Kartan från 1860-talet visar en öst-västlig utbredning på ca 44 meter till drygt 52 meter (i söder) och en bredd på ca 27
meter. Detta ger en yta på drygt 1350 m2 för begravningsplatsen.
Kartan från år 1879 är mer detaljerad. Den visar en öst-västlig
utbredning i norr på ca 41 meter och 48 meter i söder. Bredden är
ca 26–28 meter. Kartan visar också att området fortsätter åt nordost
utmed Dragsgatan (ca 8–9x24 meter). Det senare området är idag
delvis bebyggt och här vet vi inte om det funnits gravar. Det stora
området har en yta på ca 1240 m2, medan det rektangulära området
i öster är ca 230 m2 stort.
Den arkeologiskt konstaterade utbredningen åt öst-väst uppgick
till som mest ca 46 meter, medan den nord-sydliga utsträckningen
uppgick till ca 25 meter, dvs en yta på ca 1150 m2. Denna yta är
troligvis något i underkant i jämförelse med ovanstående.
10 m
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 47
0
10 m
Figur 38. Begravningarna på den yngre begravningsplatsen, mot bakgrund av kartan från 1860-talet. Skala 1:400.
Här fanns två svårigheter vad gäller att fastställa utbredningen.
I nordligaste delen (norr om garage) var det svårt att kunna gräva
mer omfattande schakt med hjälp av grävmaskin. Likaså var det av
naturliga skäl inte möjligt att gräva inom områdets nordöstra del i och
med att det fanns en byggnad här. Detta gäller även det rektangulära
partiet som syns på 1879 års karta. Av förklarliga skäl blir det svårt
att fastställa en fullständig beräkning av gravtätheten (se nedan).
Hur många har gravlagts?
På den norra, yngre, begravningsplatsen konstaterades ca 79 gravar
(med viss osäkerhet får några). Dessutom fanns några större nedgrävningar, vilka innehållit ytterligare begravningar. Det korrekta antalet
gravlagda individer kan således ha varit större.
De 79 gravarna fanns inom en ca 150 m2 stor yta inom begravningsplatsen. Ytan omfattar således inte de schaktdelar som varit söndergrävda i sen tid eller som saknat begravningar. Inom de förra kan det
således ha funnits begravningar. Med detta beräkningssätt skulle det
kunna ha begravts ca 600 individer på en begravningsplats som var
ca 1150 m2 stor. Begravningsplatsens yta på 1860-talets karta var ca
200 m2 större, varför ytterligare ett 100-tal gravar skulle kunna ha
funnits.
Detta resonemang förutsätter emellertid att det funnits en likartad
gravtäthet över hela området. Här finns även en svårighet att fullt ut
uppskatta antalet gravlagda i de större nedgrävningarna.
48 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Antalet bevarade gravar idag kan på ett ungefär uppskattas. Här finns
dels osäkerheten med att fastställa antalet bevarade gravar under
befintlig byggnad i nordost och dels ovan nämnda flerbegravningar.
Uppskattningsvis finns drygt ytterligare närmare 450 m2 med ostörda
ytor av begravningsplatsen inom fängelseområdet. Därtill kommer ca
140–190 m2 under befintlig byggnad och ytterligare vissa partier i norr.
Den ca 450 m2 stora ytan bör innehålla åtminstone ca 200–230
gravar. Inkluderat de nu vid förundersökningen konstaterade begravningarna blir det närmare 300 bevarade gravar. Inkluderat de norra
delarna av området (under befintlig byggnad) kan området innehålla
minst 400 bevarade begravningar.
På den södra, äldre, begravningsplatsen konstaterades 54 enskilda
begravningar (med viss osäkerhet får några). Dessutom fanns några
större nedgrävningar, vilka innehållit ytterligare begravningar.
Det korrekta antalet gravlagda individer kan således ha varit större.
De 54 gravarna fanns inom en ca 120 m2 stor yta inom begravningsplatsen. Ytan omfattar således inte de schaktdelar som varit
söndergrävda i sen tid eller som saknat begravningar. Inom de
förra kan det således ha funnits ytterligare begravningar.
Med detta beräkningssätt skulle det kunna ha begravts drygt 200
individer på en begravningsplats som var ca 480 m2 stor (enligt
arkeologi och kartor), med viss reservation för antalet individer
i de större nedgrävningarna.
Uppskattningsvis finns ytterligare åtminstone ca 70 m2 med
ostörda ytor av begravningsplatsen. Troligtvis finns det en del gravar
bevarade under fjärrvärmeledningen, varför den sammanlagda ytterligare ytan bör uppgå till ca 100 m2. Antalet bevarade gravar inom
området blir då uppskattningsvis åtminstone ett 50-tal. Inkluderat
de nu vid förundersökningen konstaterade begravningarna blir det
åtminstone ca 100 bevarade gravar inom den äldre begravningsplatsen.
Även här finns en osäkerhet i och med de större nedgrävningarna som
kan innehålla flera gravlagda individer.
Finns det en stratigrafi mellan gravar?
Det verkar generellt som att man gravlagt individerna sida vid sida
i rader. Det fanns endast ett fåtal exempel på att gravar överlappade
varandra. I de större nedgrävningarna var det möjligt att gravar
(kistor) delvis täckte varandra.
Hur har begravningsplatserna varit disponerade?
Gravarna har anlagts i rader inom bägge begravningsplatserna.
På den södra, äldre, begravningsplatsen var nästan samtliga gravar
lagda i nord-sydlig orientering. Anledningen till detta är oklart.
Möjligen har man anpassat dem till något eller så har man bedömt
att denna placering fungerat bäst inom det utstakade området.
På den norra kyrkogården låg däremot nästan samtliga i östvästlig orientering. Här var det möjligt att se några smärre variationer
i riktningar. De större nedgrävningarna, som innehållit flera gravlagda, finns på bägge begravningsplatserna. Troligen har man grävt
större gropar, kanske i samband med epidemier på fängelset eller som
en förberedelse inför vintern (tjäle).
Det påträffades inga spår av gravmarkeringar (t ex stolphål för
träkors). Kanske har det funnits en markering i gräsytan, eftersom
man trots allt undvikit att gräva en ny grav i den äldre.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 49
Det var inte möjligt att med säkerhet fastställa om det funnits
markeringar kring de bägge begravningsplatserna. Kartorna från
1848 och 1879 antyder att det kan ha funnits något. Möjligen är det
träd som syns på kartorna.
Vid den södra begravningsplats fanns några stolphål i nordväst,
vilka möjligen kan ha ingått i ett enklare staket. I nordost fanns en
nedgrävning, som möjligen kan ha ingått i ett dike.
Den norra begravningsplatsen hade också ett dike i sydväst,
vilket skulle kunna haft samma funktion.
Vad berättar gravarna om begravningsritualen?
Det förefaller som att man i stor utsträckning lagt den avlidne i en
träkista med lock. Det syntes inga spår av svepning. I en av gravarna
(på den yngre begravningsplatsen) fanns textilspår och möjligen tyder
det på att kvinnan begravts i sina gångkläder. Två av gravarna på den
yngre kyrkogården innehöll gravgåvor. I och med att gravar inte grävdes
ut fullständigt på den äldre är det svårt att bedöma om det finns en
kronologisk skillnad. Materialet är för litet för att man skall kunna
säga något om armställningarnas betydelse.
Gravarnas varierande orientering mellan den äldre (nord-syd)
och den yngre (öst-väst) kan tolkas som skilda synsätt. Det förra
skulle dock kunna vara praktiskt betingat.
Gravnedgrävningarna inom den södra begravningsplatsen var
relativt djupa och ”trånga”. Detta skulle kunna vara ett resultat av
närheten till befintlig bebyggelse och den förhållandevis till ytan
begränsade kyrkogården.
Ovan har begravningsskicket med ”massbegravningar” berörts.
Hur var skelettens bevarandestatus?
Skelettens bevaradestatus har varierat inom området. Skallarna
var förhållandevis välbevarade. I några fall kan det konstateras att
kistlocken pressats ner i mitten och skadat benen kraftigt. Bevarandegraden föreföll vara något bättre inom den yngre begravningsplatsen.
Vad har den osteologiska analysen berättat?
Den osteologiska analysen har omfattat material från den norra,
yngre begravningsplatsen. Samtliga individer (8) var unga, under
40 år, kvinnor. Utifrån fyra individer har en genomsnittslängd
beräknats till 162,7 cm. Kvinnornas tandhälsa var dålig, med karies
och tandlossningsproblem med flera tänder förlorade före döden.
En av individerna hade en handfraktur på ett av handrotens ben
(båtbenet) som inte läkts. En annan kvinna hade eventuellt en
förändring på Sella turcica (turksadeln), en benficka i ett av kraniets
ben där hypofysen är belägen. Hypofysen är den del av hjärnan som
kontrollerar utveckling, tillväxt samt reproduktionen. Förändringen
på Sella turcica måste utredas närmare.
Påträffades några andra äldre lämningar?
Det påträffades nedgrävningar med 1700-talsfynd i anslutning till
bägge begravningsplatserna. Groparna fanns i bägge fallen utanför begravningsplatserna. Den södra begravningsplatsen hade en
grop i söder och en i öster, medan den norra hade gropar i väster
och öster. Placeringarna skulle kunna peka på att fanns en samtidighet med fängelsetiden, men det kan inte uteslutas att de också
50 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
representerar aktiviteter som föregått respektive begravningsplats.
Kartorna från 1790 och 1824 visar t ex enklare bebyggelse i norr och
odlingsaktiviteter.
Gropen med 1700-talsmaterial i sydkanten av den äldre, södra
begravningsplatsen, innehöll flera skärvor gropkeramik från stenåldern.
Dessa skärvor bör komma från en boplats i närheten. I och med att
inga skärvor påträffats i de undre marklagren från samtliga övriga
provschakt bör denna boplats ha funnits ytterligare mot söder eller
sydost. Den påträffade härden i nordost (schakt 1051) skulle möjligen
kunna tillhöra denna period, men även här saknades keramikfynd.
En möjlig tolkning är att stenåldersmaterialet hamnat i gropen i
samband med fängelsebygget i slutet av 1700-talet.
Vid en exploatering inom de aktuella områdena föreslås fortsatta
arkeologiska undersökningar. Undersökningarna bör omfatta de
bägge begravningsplatsernas i deras helhet. Begravningsplatsernas
storlek och innehåll ha redovisats ovan. Närområdena till begravningsplatserna innehåller lämningar från dels 1700-tal (gropar)
och dels stenålder (södra sidan av den äldre begravningsplatsen).
Vid en eventuell slutundersökning föreslås att närområdena ingår
i undersökningsområdet.
En arkeologisk slutundersökning bedöms ha stor möjlighet att
utvidga kunskapen om såväl de bägge begravningsplatserna som de
ritualer eller ritualiserade beteenden som förekommit i till exempel
behandlingen av och synen på kroppen. Hur hanterades fängelsets
kvinnor och barn? Vad berättar skeletten? En osteologisk analys
skulle kunna avslöja vissa eventuella sjukdomar och levnadsbetingelserna på fängelset. En kunskap som kan vägas in i det allmännas syn
på olika typer av grupper i samhället under i huvudsak 1800-talet.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 51
Kriminalvårdsanstalt
Områden med bevarade äldre lämningar
Begravningsplatserna
Häck
Stängsel
0
50 m
Figur 39. Kartan visar de bägge begravningsplatsernas konstaterade utbredning och omgivande områden.
De senare innehåller äldre lämningar (gropar med i huvudsak 1700-talsfynd, men även stenålderskeramik).
Området i nordost, utmed Dragsgatan kan även innehålla gravar. Vid en eventuell exploatering föreslås
områdena kring begravningsplatserna ingå i undersökningsområdet. Skala 1:1000.
52 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Referenser
Litteratur
Arcini, C., Jacobsson, B. & Persson, B. E. B. 2006. Pestbacken. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.
Helander, C. 2015. En begravningsplats vid Dragsgärdet, Östergötland, Norrköpings stad och kommun, Drag 1, 3, 5 och 6 samt delar
av fastigheten Drag 2, Intaget 1 och Nordantill 1:1. Arkeologisk
utredning etapp 1 och 2. Arkeologiska uppdragsverksamheten.
Rapport 2015:37.
Helmfrid, B. 1971. Norrköpings historia. Tiden 1655–1719. Stockholm.
Horgby, B. 1990. Ett spinnhus blir riksanstalt. Norrköpings fängelse
under 200 år.
Nilsson, P. 2014. Norrköpings resecentrum och Butängen. Arkeologiskt kulturhistoriskt planeringsunderlag. PM RAÄ UV Öst
2014:2.
Nordström, J. 2010. Historisk dag för Synagogan, Artikel i Folkbladet
2010-09-27.
Sundelius, H O. 1798. Norrköpings minne.
Söderberg, T. 1968. Norrköpings ekonomiska och sociala historia
1719–1870. Norrköpings historia 7. Stockholm.
Södergren, L. 2005. Pampiga gravhällar i kontrast till anonyma
gravhällar. Stolta stad. Artikel i Norrköpings tidningar.
2005-11-04.
Ulander, M. 1953. Norrköpings första begravningsplats utanför
staden. Några anteckningar om dess tillkomst. Norrköping.
Arkiv
Lantmäteristyrelsens arkiv (LSA)
D75-1:d4:6–7. 1636. Geometrisk ägoavmätning.
Upprättad av Johan de Rogier.
D75-1:5. 1695. Mätning. Upprättad av Jakob Johansson Vernsten.
D75-1:8. 1715. Tvistepark mellan Himmelstalund och Ö. Eneby socken.
Upprättad av Sven Ryding.
D75-1:10. 1720. Grundritning på nya byggnadsplatsen.
Upprättad av Sven Ryding.
Landsarkivet i Vadstena
Norrköpings stadsarkiv
Karta 1848. Plan och panorama öfver Norrköping med dess
omgifningar, utförd av lantmätaren Carl Erik Öhrling.
Karta 1858. Karta öfver Norrköping och dess omgifningar med
illustrationer, Utgiven av firman M. W. Wallberg & Co, Norrköping.
Karta 1879. Karta över Norrköping, upprättad och utgiven genom
Norrköpings stads byggnadsnämnd. Upphovsman lantmätare
Alfred Rudolf Lundgren.
Norrköpings stadsmuseum
Anteckningar om begravningar på fängelseområdet,
daterade 1982-10-19 och 1982-10-20.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 53
Riksarkivet
Charta öfver SpinnHus-tomten i Norrköping, upprättad av Nystrand
1790, referenskod: SE/RA/420080/01/J 1/43/9:1-6.
Karta från år 1824 (referenskod: SE/RA/420080/01/J 1/43/9:1-6).
Dödboken för S:t Johannes.
Internet
http://runeberg.org/ski/norrkoping/0190.html
Rådstam, M. Matteus begravningsplats. Svenska kyrkan Norrköping
(https://www.svenskakyrkan.se).
54 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Administrativa uppgifter
SHMM:s dnr: 5.1.1-00674-2015.
Länsstyrelsens dnr: 431-2518-15.
SHMM:s projektnr: A13099.
Intrasisprojekt: SHMM2015:063.
Läge: Kartblad 8G9e SV.
Koordinatsystem: Sweref 99 TM.
Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn:
X6494922 Y567969.
Höjdsystem: Rikets, RH 00.
Undersökningstid: 2015-06-08–2015-06-16 och 2015-12-02,
2015-12-04, 2015-12-07–2015-12-11.
Undersökt yta: 331 m2 + 383 m2.
Projektgrupp: Magnus Stibéus, Johans Stenvall, Hanna Menander,
Annika Nordström och Caroline Ahlström Arcini.
Underkonsulter: GDL och Ångströmslaboratoriet.
Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska
arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: Foton har Unr 5376. Dokumentations­
handlingarna lagras tillsammans med Intrasis-databasen.
Fynd: F1–F50 förvaras på Arkeologerna, Statens historiska museer,
i väntan på fyndfördelningsbeslut.
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 55
Bilaga 1. Schaktbeskrivningar
Schakt
Beskrivning
Djup till steril
markyta (m)
Storlek (m2)
845
Grävt på asfalterad väg. Bärlager grus (0,2–0,5). Omrörd humös sand
(0,2–1,0).
Ett flertal gravar i schaktet. Här fanns även större gravnedgrävningar.
Avgränsning av begravningsplats mot öster. Modern ledning och gropar
längst i öster (827och 838).
0,5–1,2
43,4
850
Grävt på gräsmatta. Matjord (0,3–0,4) och humös sand (0,3–0,4).
Inga anläggningar.
0,7–0,8
11,9
854
Grävt på gräsmatta. Matjord (0,3–0,4) och humös sand (0,3–0,4).
Delvis grävt i utredningsschakt. Inga anläggningar.
0,7–0,8
9,7
858
Södra delen grävt på asfalterade ytor. Nordvästra delen grävt på gräsmatta.
Nordöstra delen grävt inom garagedel. Västra delen skadad av sentida
husgrund och större nedgrävning. Nordvästra och nordöstra delen skadade
av nedgrävning för fjärrvärme. Mellersta delarna av schaktet delvis grävt
i två utredningsschakt. Ett stort antal gravar, framför allt i de mellersta delarna.
Här även större gravnedgrävningar.
Bärlager grus (0,2–0,4) och humös sand (0,2–0,5). Kraftigare lager i de norra
delarna av schaktet.
0,5–1,0 (S-N)
890
Grävt på gräsmatta. Matjord (0,3–0,4) och humös sand (0,3–0,4).
Lager 411 i sydöstra delen och nedgrävningen 358. Flera gravar i schaktet.
0,7–0,8
896
Grävt på asfalterad yta mellan garage och byggnad i öster. Bärlager grus (0,2)
och humös, omgrävd sand (1,0). Flera gravar.
1,3
900
Grävt på gräsmattan. Flera gravar i schaktet. Modern ledning i nordvästra
hörnet. Matjord (0,2–0,3) och humös sand (0,3–0,4). Avgränsning av
begravningsplatsen mot söder och öster.
0,6–0,7
35,3
1003
Grävt på gräsmattan. Inga gravar. Moderna ledningar i öster.
Matjord (0,2–0,3) och humös sand (0,3–0,4).
0,6–0,7
11,7
1030
Grävd på gräsmattan norr om garage. Matjord (0,4). Inga anläggningar.
0,4
5,3
1035
Schaktet delvis omgrävt. Matjord (0,2), sand (0,2), krossten (0,1–0,2) och
humös sand (0,5). Det senare äldre odlingsjord/markyta. Norra änden hade
gjutet murfundament ner till botten.
1,1
3,7
1039
Norr om fängelsemur, i rabatt. Matjord (0,3), omrörd sand (0,1),
krossgrus (0,1), humös sand (0,2).
0,7
3,0
1043
Norr om fängelsemur, i rabatt. Matjord (0,18), Grått grus med enstaka större
stenar (0,3), sand (0,2). Krossgrus nergrävd i steril sannd i söder mot mur.
Norra änden hade gjutet murfundament ner till botten. Skelettdelar i matjord.
0,9
2,7
1047
Nordväst om fängelsemur, vid grusad parkering. Bärlager grus (0,3),
grusig morän (0,25) och sand (0,4).
1,0
3,9
1051
Väster om fängelsemur, på asfalt. Delvis grävt i utredningsschakt.
Överst bärlager grus (0,25–0,5), följt av påförd sand, grus och tegel (0,35).
Grop/tunna 1061 och grop 1073. Träplankor 1095 och härd(?) 1085.
0,5–0,6 (N-S)
10,3
1107
Väster om fängelsemur, på asfalt. Delvis grävt i utredningsschakt.
Överst bärlager med grus (0,2–0,5 m). Därefter humös sand (0,1–0,25 m).
Täckte grop 1111.
0,6–0,7 (N-S),
gropens botten
1,75
15,2
1208
Större delen grävd på gräsmatta, asfaltbeläggning längst i söder.
Bärlager grus 1252 (0,1), matjord 1221 (0,2 i N och 0,3 i S), humös
sand/odling 1225 (0,2 i N och 0,2 i S), grå brun sand (0,15–0,2 i N och 0,10 i S),
ljus gul sand 1233 (0,05) avgrävd i V av gravar. Ljusbrun sand/äldsta markytan
1237 (0,01 i N och 0,25 i S).
Gravar i södra delen och moderna ledningar. Fyra stolphål.
0,7 (N)–1,0 (S)
34,2
1618
Grävd på asfalterad yta i S och gräsmatta i N. Bärlager grus 1252 (0,1),
matjord 1221 0,1, brandlager 1599 (0,05–0,1), ljusbrun sand/utjämning 1647
(0,1–0,15) ljus sand 1606 (0,1), brun sand 1610/äldsta markytan (0,05–0,1).
Flera gravar i S. Begravningsplatsen avgränsad mot N och Ö. Nedgrävningar
och gropar i N och Ö. Modern ledning i SV.
0,5–0,6 (N)
och 0,5 (S)
43,8
1762
Grävd på asfalterad yta. Bärlager grus 1252 (0,2–0,3), sand/utjämning/odling
1225 (0,15–0,40) och äldsta markytan 1610 (0,1). Flera gravar centralt.
Moderna ledningsnedgrävningar i SO och Ö. N. Begravningsplatsen
avgränsad mot V.
0,6–0,7
84,9
1880
Grävd på asfalterad yta i S och gräsmatta i N. Bärlager grus 1899
(0,6 i S och 0,15 i N), matjord i N (0,2). Grav i N. Flera moderna ledningar.
0,3 i S och
0,5 i N
36,7
156,8
12,5
5,8
56 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Schakt
Beskrivning
Djup till steril
markyta (m)
Storlek (m2)
1953
Grävd på gräsmatta. Stora moderna gropar. Modern ledning i söder.
Inga gravar.
0,5–1,0
23,0
1973
Matjord 1221 (0,15–0,25), humös sand/odling 1225 (0,15–0,20),
humös sand/äldsta markytan 1610 (0,1). Möjligen i dike i N. Inga gravar.
0,5–0,7
7,2
2040
Grävd på gräsmatta. Matjord 1221, äldsta markytan 1610. Möjligen grav i V.
Stora moderna gropar. Begravningsplatsen avgränsad mot Ö.
0,5
7,0
2071
Matjord 1221 (0,4–0,5), bärlager grus 1252 (0,2–0,4 i S och 0,1 i N),
humös sand/odling 1225 (0,2–0,3). Modern grop. Inga gravar.
0,5–1,0
9,3
2452
Grävd på asfalterad yta. Bärlager grus 1256 (0,5), matjord 1221 (0,2).
Flera gravar centralt. Flera moderna ledningar i V, N och SO.
Begravningsplatsen avgränsad mot V.
1,1
85,2
2536
Grävd på gräsmatta. Matjord 1221 (0,5).Modern ledning och hägnad.
Inga gravar.
0,5
11,1
2552
Grävd på gräsmatta. Matjord 1221 (0,5). Stor, äldre grop.
0,5
6,8
2560
Grävd på gräsmatta i N och på asfaltsyta i S. Bärlager grus 1256 i S (0,3).
Matjord 1221 i N (0,6). Gravar i S. Stora moderna gropar i N och moderna
ledningar i S.
0,8
34,4
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 57
Bilaga 2. Kontexter
Kontext
Typ
Schakt
200
Grav
858
Anm Beskrivning
223
Grav
858
240
Grav
858
259
Grav
858
263
Grav
858
274
Grav
858
280
Grav
858
287
Grav
858
297
Grav
858
Mycket otydlig gräns mellan 297 och 306. Kan vara en större
nedgrävning med flera gravar i.
306
Grav
858
317
Grav
858
Tydlig nedgrävning med synlig trälins för kista. Träet kunde följas hela
vägen ned till skelettet. I fyllningen påträffades tegel. Fyllningen bestod
av sand, med inslag av småsten och grus.
321
Kista
858
Kistan var trapetsoid till formen och bestod endast av en färgning.
329
Skelett
858
Dåligt bevarat skelett, se blankett. Armställningen var osäker, ev. A.
331
Grav
858
340
Grav
858
347
Husgrund
858
Modern
Del av modern husgrund. Fundamentet var från schaktets botten
nedgrävt ca 0,6 m. Där fanns ett stengolv. Hela husgrunden bör ha
varit minst 3x6,3 meter stor. Endast den västra och norra delen av
fundamentet grävdes fram vid FU. I fyllningen kring fundamentet
fanns rester av höganäskärl samt flintgods.
358
Dike/ränna
858
Sannolikt ett dike, eller annan typ av nedgrävning, som låg i utkanten
av begravningsplatsen. Fyllningen i nedgrävningen utgörs av samma
material som SL 411, dvs sandig och grusig silt, med inslag av småsten,
lite kol och sot samt tegel. Här fanns även föremål i form av kritpipor,
yngre rödgods.
371
Grav
858
378
Grav?
858
386
Grav
858
393
Grav
858
397
Grav
858
401
Ledning
858
Modern
405
Grav
858
411
Marklager/odling?
858
Lagret fanns främst i de södra delarna av den östra armen av schakt 858.
Lagret utgjordes av ett brunt, något mylligt, sandigt siltlager med inslag
av sot, kol och enstaka tegel. Rikligt med småsten förekom dock.
Lagret var ca 0,3 m tjockt, men kunde ställvis vara något tjockare.
Lagret tycktes stratigrafiskt överlagra gravnedgrävningen 371.
Lagret innehöll enstaka fynd av yngre rödgodskeramik, kritpipor
och djurben. Utgjorde även fyllning i (dikes?) nedgrävningen 358.
Kan möjligen tolkas som markyta som hör till tiden för gravarna.
Det är inte omöjligt att lagret odlats.
415
Grav
858
419
Grav
858
424
Kista
858
428
Skelett
858
430
Ledning
858
Modern
434
Nedgrävning
858
Modern
Större störning som förstört äldre lämningar i området.
Var cirka 1,2 m djupt. Tillhör sannolikt yngre bebyggelsen.
440
Nedgrävning
858
Modern
Modern störning, tillhör sannolikt yngre bebyggelse.
Går djupare än 1,2 meter.
444
Grav
858
58 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Kontext
Typ
Schakt
Anm Beskrivning
449
Grav?
858
455
Grav
858
461
Grav
858
468
Grav
858
475
Grav
858
481
Ledning
858
Modern
486
Grav
858
494
Grav
858
502
Nedgrävning
För gravar
Större nedgrävning i Ö-V riktning som innehöll flera gravar.
Nedgrävningen var cirka 4,4 meter lång och bredden är okänd då dess
utbredning fortsätter både mot söder och norr. Minst fem stycken gravar
syntes vid FU. En av gravarna undersöktes.
506
Grav
858
516
Grav
858
525
Grav
858
532
Grav
858
538
Grav
858
547
Grav
858
554
Grav
858
563
Grav
858
575
Grav
858
Ingen synlig kista.
583
Grop
858
593
Grav
896
597
Grav
896
601
Grav
896
605
Grav?
896
609
Grav
896
614
Skelett
858
623
Skelett
858
625
Grav
845
633
Grav
845
639
Grav
858
643
Kista
858
653
Grav
858
659
Grav
858
674
Grav
858
680
Grav
858
687
Grav
858
691
Grav
858
698
Kista
845
702
Skelett
845
704
Grav
845
714
Grav
845
725
Negdrävning
845
För gravar
Större nedgrävning i Ö-V riktning med ett antal gravar.
Gravarna påträffas på lite olika nivå, de flesta på ca 0,9 meters djup.
Nedgrävningen var cirka 4,3 meter lång, bredden är okänd då den
fortsätter mor söder. Minst tre gravar iakttogs vid FU varav den ena
undersöktes (633).
731
Nedgrävning
845
För gravar
Större nedgrävning som gick i Ö-V riktning med flera gravar.
Nedgrävningen var cirka 4,5 meter lång med okänd bredd då
nedgrävningen fortsattte mot söder. Minst fyra gravar påträffades
i nedgrävningen vid FU.
736
Grav
845
742
Grav
845
749
Grav
845
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 59
Kontext
Typ
Schakt
Anm Beskrivning
756
Grav
845
761
Grav
845
768
Grav
845
775
Grav
845
783
Grav
845
799
Grav
845
804
Nedgrävning
845
För gravar
Större nedgrävning med åtminstone en kistbegravning. Denna var något
mindre än de övriga, endast ca 2,2 meter lång. Bredden är okänd då
nedgrävningen fortsatte mot söder, utanför schaktet.
818
Grav
845
823
Ledning
845
Modern
827
Grop
845
Avfallsgrop
838
Grop
845
Avfallsgrop
911
Grav
900
918
Grav
900
927
Grav
900
932
Grav
900
943
Grav
900
948
Grav
900
953
Grav
900
959
Ledning
900
Modern
963
Grav
890
973
Grav
890
983
Grav?
890
990
Grav
890
994
Grav
890
1007
Grop?
1003
1018
Ledning
1003
Modern
1022
Ledning
1003
Modern
1026
Ledning
1003
Modern
1061
Tunna
1051
1073
Grop
1051
Avfallsgrop?
1085
Härd?
1051
1095
Träplankor
1051
1111
Grop
1107
Större avfallsgrop
1120
Stolphål
1208
1128
Stolphål
1208
1136
Stolphål
1208
1144
Stolphål
1208
1151
Grav
1208
1166
Grav
1208
1176
Grav
1208
1194
Grav
1208
1221
Matjord
1208
1225
Odlingslager
1208
1229
Odlingslager
1208
1233
Utjämning
1208
1237
Äldsta markytan
1208
1241
Grav
1208
1248
Ledning
1208
Modern, elledning
1252
Bärlager grus
Flera
1256
Steril sand
Flera
1262
Ledning
1762
Modern, elledning
60 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Kontext
Typ
Schakt
Anm Beskrivning
1266
Grav
1762
1281
Grav
1762
1298
Grav
1762
1311
Nedgrävning
1762
För gravar
1321
Nedgrävning
1762
För gravar
1328
Grav
1762
1338
Grav
1762
1348
Grav
1762
1358
Grav
1762
1366
Grav
1762
1372
Grav
1762
1379
Grav
1762
1385
Grav
1762
1389
Grav
1762
1393
Ledning
1762
Modern, dagvatten
1423
Ledning
1762
Modern, rörledning
i cement
1427
Steril sand
1762 m fl
1460
Skelett
1208
1462
Kista
1208
1469
Grav
1618
1480
Grav
1618
1489
Grav
1618
1495
Grav
1618
1506
Grav
1618
1513
Ledning
1618
Modern, elledning
1517
Lager
1618
Fyllning i grop
1700-talsfynd.
1531
Grop
1618
1800–1900-talsfynd.
1544
Grav
1618
1560
Grav
1618
1574
Grav?
1618
1593
Skelett
1762
1595
Kista
1762
1599
Brandlager/
avfallslager
1618
1606
Utjämning
1618
1610
Äldsta markytan
1618
1614
Steril sand
1618
1647
Utjämning
1618
Modern
1664
Lager
1618
Fyllning i nedgrävning,
modern
1672
Skelett
1618
1674
Kista
1618
1678
Grav
1618
1687
Grav
1618
1696
Grop
1618
1700-talsfynd.
1711
Staket
Modern
1721
Häck
Modern
1741
Brunn
Modern
1750
Brunn
Modern
1758
Brunn
Modern
1800
Utjämning
1762
Modern
Motsvarar 1647.
1814
Grav
1880
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 61
Kontext
Typ
Schakt
Anm Beskrivning
1828
Ledning
1880
Modern, elledning
1832
Ledning
1880
Modern, elledning
1836
Brunn
Modern
1844
Ledning
1880
Modern
1848
Ledning
1880
Modern
1853
Ledning
1880
Modern
1864
Ledning
1880
Modern
1876
Ledning
1880
Modern
1899
Bärlager grus
1880
1907
Ledning?
1880
Modern
1911
Nedgrävning
1880
För staketstolpe, modern
1947
Nedgrävning
1953
Modern
1800–1900-talsfynd.
1959
Ledning
1953
Modern
1969
Nedgrävning
1953
Modern
1800–1900-talsfynd.
1993
Dike?
1973
1997
Lager
1973
Fyllning i nedgrävning
2001
Utjämning
1973
2005
Lager
1953
Fyllning i nedgrävning
2009
Lager
1953
Fyllning i nedgrävning
2013
Grav(?)
2040
Syns ca 0,3 m under dagens markyta. Inmätt ca 0,9 m under dagens
markyta. Övre delen består av ljus sand i skiftningar. Mer humös sand
från den inmätta nivån, samt träfragment.
2031
Nedgrävning
2040
Modern
1800–1900-talsfynd.
2054
Lager
2040
Fyllning i nedgrävning
2060
Lager
2040
Fyllning i nedgrävning
1800-tals fynd, jfr grop i söder.
2065
Grop/dike?
2040
2075
Ledning
2071
Modern, vattenledning
2095
Grop/dike?
2071
Sandfyllning.
2099
Ledning
2452
Modern, avlopp
0,9 m under dagens markyta.
2109
Ledning
2452
Modern, avlopp
2185
Grav
2452
2195
Grav
2452
2207
Grav
2452
2220
Kista
2452
2224
Skelett
2452
2226
Grav
2452
2234
Grav
2452
2246
Grav
2452
2256
Grav
2452
2270
Grav
2452
2288
Grav
2452
2299
Grav
2452
2311
Grav
2452
2323
Grav
2452
2332
Grav
2452
2343
Grav
2452
2357
Grav(?)
2452
Ev modern ledning
2369
Grav
2452
2376
Kista
2452
2380
Grav
2452
2387
Grav
2452
2393
Kista
2452
2397
Grav
2452
62 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Kontext
Typ
Schakt
Anm Beskrivning
2405
Grav
2452
2415
Grav
2452
2424
Grav
2452
2431
Grav
2452
2436
Ledning
2452
Modern, cementrör
Nedgrävning för dagvattenledning. Ligger ca 0,7–0,9 m under dagens
markyta. I samma nedgrävning ett plastdräneringsrör, ca 1 m under
dagens markyta.
2512
Grav
2452
2523
Grav
2452
2540
Ledning
2536
Modern
2543
Ledning
2536
Modern
2545
Ledning, djup
2536
Modern
2549
Staket
Modern, staket
2556
Grop
2552
1700-talsfynd.
2571
Ledning
Modern, fjärrvärme i asfalt
Nedgrävning börjar ca 0,4 m söder om den inmätta kanten i norr.
2581
Ledning
2560
Modern, elledning
Ca 0,7 m under dagens markyta. Skadar ej begravningar.
2585
Ledning
2560
Modern, elledning
Gammal elledning. Ca 1,3 m under dagens markyta.
2589
Grav
2560
Inmätt ca 0,8 m under dagens markyta.
2594
Grav
2560
Inmätt ca 0,8 m under dagens markyta.
2603
Nedgrävning
2560
Modern
1800–1900-talsfynd.
2607
Nedgrävning
2560
Modern
1800–1900-talsfynd.
1000022
Kista
858
1000033
Ledning
858
Modern
1000036
Grav
858
Lite mindre grav? Barn?
1000042
Grav
858
Diggad i efterhand, låg under tak.
1000089
Skelett
858
1000092
Nedgrävning
858
För gravar
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 63
Bilaga 3. Fynd
Fnr
Sakord
Material
Antal
Vikt (g)
2
Sigillstamp
Trä
1
20
Anmärkning
Kontext
5
Kritpipa
Keramik
2
3
Skaft.
633
6
Kärl
Keramik
1
3
Vitgods, grön och gul glasyr.
633
7
Fingerborg
CU-leg
1
3
Två delar, ej ovanyta.
428
8
Kritpipa
Keramik
1
1
Huvud med stämpel.
411
9
Spik
Järn
1
14
Modern, kastad.
411
10
Spik
Järn
1
74
140 mm, kastad.
411
11
Kritpipa
Keramik
2
3
Skaft.
411
12
Kisthandtag
Järn
1
234
L 110 mm, br 60 mm.
1073
13
Kärl
Keramik
1
34
Yngre rödgods, oglaserat, botten.
1073
14
Kritpipa
Keramik
1
1
Skaft.
358
15
Kärl
Keramik
1
1
Stengods.
358
16
Kärl
Keramik
1
1
Fajans.
358
17
Kärl
Keramik
7
30
Yngre rödgods, fragmentariska kärl.
358
18
Kärl
Keramik
1
43
Yngre rödgods, fot till trefotsgryta.
358
19
Kritpipa
Keramik
4
15
Skaft, ett ornerat.
1111
20
Hästsko
Järn
1
95
Avbruten, L 85 mm.
1111
21
Söm
Järn
1
5
22
Beslag
Järn
1
32
Ögla i ena änden, L 130 mm.
1111
23
Spik
Järn
1
53
L 120 mm, kastad.
1111
24
Bleck
CU-leg
1
3
25x43 mm.
1111
25
Kärl
Keramik
1
22
Stengods, krus/flaska, mineralvatten?
1111
26
Kärl
Keramik
5
212
Yngre rödgods, krukor, brun glasyr.
1111
27
Kärl
Keramik
23
452
Yngre rödgods, fat/skålar, engobe.
1111
28
Taktegel
Bränd lera
1
113
29
Mynt
Koppar
1
6
1/4 skilling 1805.
1229
30
Kärl
Keramik
1
50
Helglaserad.
2060
31
Kärl
Keramik
1
34
Glaserad skål.
2357
32
Kärl
Keramik
1
4
Vit fajans.
2357
33
Kritpipa
Keramik
1
1
Skaft.
1517
34
Kärl
Keramik
3
52
Engoberat rödgods.
1517
35
Kritpipa
Keramik
5
12
Fyra skaftdelar och del av huvud.
2526
36
Kärl
Keramik
1
1
Vit fajans.
2556
37
Kärl
Keramik
3
14
Glaserat yngre rödgods, en skärva med hemring.
2556
38
Kärl
Keramik
1
36
Gropkeramisk, tre gropar på bukskärva.
2556
39
Kärl
Keramik
8
8
Gropkeramik, streckornerad mynning.
2556
40
Kärl
Keramik
1
6
Gropkleramik, streck- och gropornerad mynning.
2556
41
Kärl
Keramik
1
10
Gropkeramik, streckornerad bukskärva.
2556
42
Kärl
Keramik
8
50
Gropkeramik, ej ornerad.
2556
43
Mugg
Metall
1
170
Vitemaljerad mugg.
2603
44
Kärl
Keramik
2
158
Vitt porslin.
2603
45
Tandborste
Ben
1
1
46
Kärl
Keramik
1
68
Stengods, hank av saltglaserat kärl.
2005
47
Kärl
Järn
1
870
Kruka med hank.
2005
48
Kärl
Metall
1
288
Emaljerat kärl.
2005
49
Kärl
Metall
1
676
Emaljerat kärl.
2005
50
Textil
Ylle
1
2
Del av klädnad.
698
698
1111
1111
2005
64 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Bilaga 4. 14C-analyser
Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal 65
66 Begravningsplatserna vid Norrköpings fängelse – gravar från slutet av 1700-tal och 1800-tal
Arkeologerna, Statens historiska museer (SHMM), i Linköping, genomförde
vid två tillfällen under år 2015 arkeologiska förundersökningar vid fängelset
i Norrköping. År 1790 stod nuvarande fångvårdsanstalten färdig och de
första kvinnorna kunde flytta in på spinnhuset.
Undersökningarna omfattade delar av två begravningsplatser som
använts för de intagna kvinnliga fångarna och i vissa fall deras barn.
Den äldre begravningsplatsen har varit ca 480 m2 stor. Vid förundersökningen dokumenterades drygt 50 begravningar. Begravningsplatsen har
varit i bruk från 1790-talet och kanske fram till perioden ca 1830–1840talen. Då anlades en ny större begravningsplats drygt 20 meter åt norr.
Denna har varit mer än dubbelt så stor och var troligen i bruk till åtminstone
slutet av 1800-talet. Vid förundersökningen påträffades närmare 80-talet
begravningar. Bägge begravningsplatserna innehöll större nedgrävningar,
vilka varit avsedda för flera individer. Troligtvis har gravarna grävts i
samband med epidemier. Flertalet av de gravlagda har begravts i träkistor
och i ett par fall har man lagt med gravgåvor.
Vidare kunde det konstateras att en gropkeramisk stenåldersboplats
funnits i området. Denna har troligen legat närmare Strömmen, möjligen
på platsen för fängelset.
