Läkemedelsverket 2015-08-06
PRODUKTRESUMÉ
1
LÄKEMEDLETS NAMN
Forene inhalationsånga, vätska
2
KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
1 ml Forene innehåller 1 ml isofluran.
3
LÄKEMEDELSFORM
Inhalationsånga, vätska
4
KLINISKA UPPGIFTER
4.1
Terapeutiska indikationer
Induktion och underhåll av allmän anestesi.
4.2
Dosering och administreringssätt
Forene skall bara administreras i en adekvat utrustad anestesimiljö av personal som är kunnig
i isoflurans farmakologi och som är kompetent att handha patienter under narkos.
Forene bör administreras med kalibrerad specialförgasare som ger förutsägbar koncentration
med rimlig precision eller där inspirerade eller expirerade koncentrationer kan följas, eftersom
anestesidjupet lätt och snabbt ändras vid dosjustering av Forene. Graden av hypotension och
andningsdepression kan ge viss indikation på anestesidjupet.
Tabellen nedan anger genomsnittliga värden för olika åldersgrupper för minsta alveolära
koncentrationen (MAC) för Forene som ger smärtfrihet vid kirurgisk stimulering hos 50 % av
individerna.
Ålder
Vuxna
26± 4 år
44 ± 7 år
64 ± 5 år
Pediatrisk population
Prematur neonatal < 32
veckors havandeskap
Prematur neonatal 32-37
veckors havandeskap
0-1 månad
1-6 månader
6-12 månader
1-5 år
Genomsnittligt MAC-värde
i 100 % syrgas
Genomsnittligt MAC-värde
i 70 % N2O
1,28 %
1,15 %
1,05 %
0,56 %
0,50 %
0,37 %
1,28 %
1,41 %
1,60 %
1,87 %
1,80 %
1,60 %
Läkemedelsverket 2015-08-06
Premedicinering: Premedicineringen bör väljas individuellt med hänsyn till isoflurans
andningsdepressiva effekt. Användning av antikolinergika är en preferensfråga men tillrådes
vid inhalationsinduktion på barn.
Induktion: För att undvika luftvägsirritation och därmed ökad risk för hosta och laryngospasm
bör ett intravenöst induktionsmedel tillföras, följt av inhalation av Forene. Forene kan dock
ges enbart med syrgas eller syrgas/lustgas som induktion. Som initial induktionsdos
rekommenderas en inspirerad koncentration av 0,5 %. Koncentrationer om 1,5-3 % medför
vanligen kirurgisk anestesi inom 7-10 minuter.
Underhåll: Kirurgisk anestesi kan upprätthållas med 1-2,5 % Forene i syrgas/lustgas. En
högre koncentration, 1,5-3,5 % isofluran, är nödvändig om det administreras med ren syrgas.
Vid kejsarsnitt ges lämpligen 0,5-0,75 % Forene i syrgas/lustgas.
Nivån på det arteriella blodtrycket vid underhållsbehandling tenderar stå i omvänd proportion
till alveolärkoncentrationen av isofluran vid frånvaro av andra komplicerande faktorer. Alltför
uttalat blodtrycksfall - som ej beror på hypovolemi - kan bero på anestesidjupet och bör i
dessa fall korrigeras genom minskning av den inspirerade isoflurankoncentrationen.
Återhämtning/uppvaknande: Koncentrationen av isofluran skall reduceras till 0,5 % mot
operationens slut, eller avbrytas helt när hudsutureringen påbörjas för att ge snabbt
uppvaknande. Om all administrering av anestetika har stoppats, måste patientens lungor
ventileras med 100 % syrgas under minst 5 minuter till dess att normal andning återkommit.
Om vektorgasen är en blandning av 50 % O2 och 50 % N2O är MAC av isofluran cirka 0,65
%.
Äldre: Som med andra medel krävs normalt lägre koncentrationer av Forene för att
upprätthålla kirurgisk anestesi hos äldre patienter. Se ovan beträffande MAC-värden.
Barn: Isofluran kan användas till spädbarn och barn under två års ålder med en acceptabel
effekt- och säkerhetsnivå.
Det är inte rekommenderat att använda isofluran för induktion av anestesi hos spädbarn och
barn på grund av risken för hosta, andhållning, desaturation, ökad salivsekretion och
laryngospasm (se avsnitt 4.4.).
4.3
Kontraindikationer
Forene skall inte användas på patienter med känd överkänslighet för isofluran eller andra
halogenerade anestesimedel. Forene är kontraindicerat till patienter med känd eller misstänkt
genetisk disposition för malign hypertermi.
4.4
Varningar och försiktighet
Forene skall bara administreras i en adekvat utrustad anestesimiljö av personal som är kunnig
i isoflurans farmakologi och som är kompetent att handha patienter under narkos.
För att noggrant kunna kontrollera den exakta koncentrationen av isofluran, skall förgasare
speciellt kalibrerade för isofluran användas.
Eftersom anestesidjupet lätt och snabbt kan ändras vid dosjustering av Forene, bör endast
sådana förgasare användas, som ger förutsägbar koncentration med rimlig precision eller där
inspirerade eller expirerade koncentrationer kan följas. Graden av hypotension och
andningsdepression kan ge viss indikation på anestesidjupet.
Läkemedelsverket 2015-08-06
Isofluran har en uttalad andningsdepressiv effekt som accentueras av premedicinering med
opiater eller samtidig användning av andra andningsdepressiva medel. Andningen skall följas
noga och assisterad eller kontrollerad andning bör tillämpas vid behov (se avsnitt 4.8).
Bestämning av tidalvolymen kan ge en indikation på anestesidjupet hos patienter med
spontanandning.
Förlängning av QT-intervallet associerat med torsade de pointes (i sällsynta fall, dödliga) har
rapporterats. Administrering av isofluran hos patienter med risk för QT-förlängning bör göras
med försiktighet.
Försiktighet bör även iakttas generellt vid administrering av anestesi, inklusive isofluran, hos
patienter med mitokondriella sjukdomar.
Isofluran har, liksom andra inhalationsanestetika, en relaxerande effekt på uterus med
potentiell risk för livmoderblödning. Klinisk bedömning bör göras då isofluran ska användas
vid obstetrisk anestesi. Vid obstetrisk kirurgi bör lägsta möjliga koncentration av isofluran
övervägas (se avsnitt 4.6).
Det har inte gjorts någon omfattande undersökning av användning av isofluran till
hypovolemiska, hypotensiva och försvagade patienter. En lägre koncentration isofluran
rekommenderas vid användning till dessa patienter. Graden av hypotension och
myokarddepression står i relation till anestesidjupet. Operationsstimuli och samtidig tillförsel
av lustgas kan begränsa graden av hypotension. Excessivt blodtrycksfall - som ej beror på
hypovolemi - bör korrigeras genom minskning av anestesidjupet.
Alla vanligt använda muskelrelaxantia potentieras märkbart av isofluran, varav effekten är
mest påtagligt hos icke-depolariserande relaxantia.
Isofluran ökar märkbart blodflödet genom hjärnan vid djup anestesi. Ett övergående ökat
cerebrospinalt vätsketryck kan uppkomma, vilket är fullt reversibelt vid hyperventilation.
Isofluran måste användas med försiktighet hos individer med förhöjt intrakraniellt tryck. I
sådana fall kan hyperventilation bli nödvändig.
Rapporter visar att isofluran kan ge leverskador, från milda övergående förhöjda
leverenzymnivåer till livshotande levernekros i sällsynta fall.
Det har rapporterats att tidigare exponering för halogenerade kolväten, framförallt vid
intervaller kortare än tre månader, kan öka risken för leverskador.
Försiktighet bör iakttagas vid tillförsel av Forene till patienter med redan existerande
leversjukdom. Cirros, viral hepatit, eller andra förekommande leversjukdomar kan vara skäl
till att välja andra anestetika än halogenerade anestetika.
De högsta oorganiska fluoridkoncentrationerna, som bildas vid nedbrytningen av isofluran är
vanligen mycket lägre än de som anses nefrotoxiska. Inga tecken på njurskador har
rapporterats efter administrering av isofluran.
Forene bör ges med försiktighet till patienter som får antihypertensiva medel eller annat
läkemedel som kan påverka svaret från det sympatiska nervsystemet.
Läkemedelsverket 2015-08-06
Tillräckliga data för att fastställa användningen av isofluran vid graviditet eller obstetriska
ingrepp utom vid kejsarsnitt finns för närvarande ej.
Erfarenheten från upprepad användning vid anestesi är ej tillräcklig för att en definitiv
rekommendation skall kunna ges. Som med andra halogenerade anestetika bör försiktighet
iakttagas vid upprepad anestesi inom en kort tidsperiod.
En förstärkning av neuromuskulär utmattning kan ses hos patienter med neuromuskulära
sjukdomar som myasthenia gravis. Isofluran skall användas med försiktighet hos dessa
patienter.
Isofluran ska administreras med försiktighet till patienter som kan utveckla
bronkokonstriktion eftersom bronkospasm kan uppstå (se avsnitt 4.8).
Barn under 2 år
Försiktighet ska iakttas då isofluran används hos små barn beroende på begränsad erfarenhet
hos denna patientgrupp.
Isolerade fall av ökat karboxyhemoglobin har rapporterats vid användning av halogenerade
inhalationsläkemedel med en CH-F2-substituent (dvs desfluran, enfluran och isofluran).
Inga kliniskt signifikanta koncentrationer av kolmonoxid produceras vid närvaro av normalt
hydrerade absorbenter. Tillverkarens instruktioner för CO2-absorbenter bör följas noga.
Sällsynta fall av extrem värmeutveckling, rök och/eller plötslig brand i narkosapparaten har
rapporterats vid administrering av inhalationsanestetika i denna klass i samband med
uttorkade kolsyreabsorbrar, speciellt de som innehåller kaliumhydroxid (t.ex. Baralyme). Vid
misstanke att kolsyreabsorbern är uttorkad, ska denna bytas innan administrering av isofluran.
Färgindikatorn på de flesta kolsyreabsorbrar förändras inte vid uttorkning. Därför skall
frånvaro av färgförändring inte tolkas som att absorbern är tillräckligt fuktig. Oavsett status på
färgindikatorn skall kolsyreabsorbern bytas regelbundet.
Användningen av anestesimonitorer av standardtyp såsom pulsoximetrar, är ingen pålitlig
metod för detektion av kolmonoxid-hemoglobin.
Direkt mätning av kolmonoxid-hemoglobin bör utföras i händelse att en patient under anestesi
i slutet system med Forene utvecklar syredesaturation, som ej svarar på konventionella
terapeutiska metoder.
Oavsett anestesimetod är det viktigt att bibehålla normal hemodynamik för att undvika
hjärtischemi hos patienter med hjärt-kärlsjukdomar.
Med tanke på att isofluran verkar irriterande på slemhinnorna i luftvägarna, kan produkten
orsaka luftvägsreaktioner om inhalationsanestesi görs med hjälp av mask. Under induktion av
anestesi kan salivflödet och den trakeobronkiala sekretionen öka och därmed ge upphov till
laryngospasm, särskilt hos barn (se avsnitt 4.8).
Patienterna bör informeras om att Forene, liksom andra allmänna anestesimedel, kan ha en
nedsättande effekt på tankeverksamheten under 2-4 dagar efter anestesin. Små förändringar av
stämningsläget kan kvarstå upp till 6 dagar efter administreringen. Detta måste tas i beaktande
Läkemedelsverket 2015-08-06
när patienterna återupptar normala dagliga aktiviteter, inklusive bilkörning och hantering av
maskiner (se avsnitt 4.7).
Malign hypertermi
Vid behandling av känsliga individer kan isoflurannarkos ge ett hypermetaboliskt tillstånd i
skelettmuskulaturen, vilket leder till en hög syrekonsumtion och ett klinisk syndrom känt som
malign hypertermi. Detta syndrom innefattar ospecifika tecken, såsom muskelstelhet,
takykardi, takypné, cyanos, arytmier och instabilt blodtryck. (Det bör också noteras att flera
av dessa ospecifika tecken kan uppträda vid lätt anestesi, akut hypoxi etc.) En generell ökning
av metabolismen kan visa sig i form av ökad temperatur (vilken kan öka snabbt tidigt eller
sent i det individuella fallet, men är vanligtvis inte det första tecknet på förhöjd metabolism)
och en ökad användning av CO2-absorptionssystemet (varm behållare) PaO2 och pH kan
minska och hyperkalemi och basunderskott uppträda.
Fall av malignt hypertermi har rapporterats efter marknadsföring. En del av dessa fall hade
dödlig utgång.
Behandlingen inkluderar utsättning av triggande ämnen (t ex isofluran) intravenös
administrering av dantrolennatrium och insättande av understödjande behandling. Sådan
behandling innefattar kraftfulla åtgärder att återställa kroppstemperaturen till normal,
respiratorisk och cirkulatorisk support vid behov och kontroll över elektrolyt-vätske-syra-basstörningar. (Se produktinformationen för intravenöst dantrolennatrium för ytterligare
information om kontroll av patienten.) Njursvikt kan senare uppträda.
Perioperativ hyperkalemi
Användning av inhalationsanestesi har i sällsynta fall lett till förhöjning av serumkalium som
under den postoperativa perioden resulterat i hjärtarytmi och dödsfall hos barn. Patienter med
latenta såväl som kända neuromuskulära sjukdomar, speciellt Duchenne muskeldystrofi,
verkar vara mest känsliga. Samtidig användning av succinylkolin har förknippats med de
flesta av dessa fall men har ej varit obligat. Dessa patienter uppvisade även signifikanta
höjningar i serumkreatininkinas och i vissa fall förändringar i urinen, som vid myoglobuliuri.
Trots likheten med malign hypertermi så hade ingen av dessa patienter tecken eller symptom
på muskelrigiditet eller hypermetaboliskt tillstånd. Tidig och intensiv behandling av
hyperkalemi skall påbörjas för att förebygga en resistent arytmi. En efterföljande utredning av
latenta neuromuskulära sjukdomar rekommenderas.
4.5
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Samtidigt intag bör undvikas:
Betasympatikomimetika (isoprenalin) och alfa- och betasympatikomimetika (adrenalin,
noradrenalin): bör användas med försiktighet under anestesi med isofluran på grund av
potentiell risk för ventrikulär arytmi som följd av ökad hjärtfrekvens.
Det rekommenderas att behandling med icke-selektiva MAO-hämmare avslutas 2 veckor före
operation. Risk finns för kris under operation.
Kombinationer som kräver försiktighet då de används:
Adrenalin, via subkutan eller gingival injektion: risk för allvarlig ventrikulär arytmi som en
konsekvens av ökad hjärtfrekvens, även om hjärtkänsligheten för adrenalin är lägre vid
Läkemedelsverket 2015-08-06
användning av isofluran än halotan.
Adrenalin och sannolikt andra beta-receptorstimulerande sympatomimetika såsom isoprenalin
kan vid injektion under narkos med etylklorid, halotan, enfluran, trikloretylen och kloroform
ge allvarliga hjärtarytmier.
Isofluran ökar ej känsligheten i myokardiet för effekten av katekolaminer på hund.
Begränsade data tyder på att subkutan infiltration av 0,25 mg (50 ml av en lösning 1:200.000)
adrenalin till en vuxen person på 70 kg inte medför någon ökning i ventrikulär arytmi under
förutsättning att samtidig myokardiell hypoxi ej föreligger. Yttersta försiktighet måste
iakttagas för att undvika att adrenalin överdoseras eller absorberas onaturligt snabbt.
Kardiovaskulära kompensationsreaktioner kan försämras av beta-blockare.
Samtidig användning av isofluran och isoniazid kan öka risken för potentiering av
levertoxiska effekter.
Kalciumantagonister, speciellt dihydropyridinderivat: isofluran kan leda till påtaglig
hypotension hos patienter som behandlas med kalciumantagonister.
Försiktighet skall iakttas då kalciumantagonister används samtidigt med inhalationsanestetika,
beroende på risken av den additiva negativa inotropa effekten.
Alla vanligt använda muskelrelaxantia potentieras märkbart av isofluran, varav effekten är
mest påtagligt hos icke-depolariserande relaxantia. Dessa medel bör användas i reducerad dos.
Neostigmin har en effekt på icke-polariserande relaxantia men har ingen effekt på den
relaxerande verkan av isofluran självt.
MAC (minimum alveolar concentration) sänks vid samtidig administrering av N2O hos vuxna
(se avsnitt 4.2).
CYP2E1-inducerare: Läkemedel och ämnen som ökar aktiviteten hos cytokrom P450isoenzymet CYP2E1, såsom isoniazid och alkohol, kan öka isoflurans metabolism och leda
till signifikant ökning av fluoridkoncentrationen i plasma.
Samtidig användning av succinylkolin med inhalationsanestetika har associerats med ovanliga
ökningar av serumhalten av kalium. Dessa ökningar har post-operativt resulterat i
oregelbunden hjärtrytm och död hos pediatriska patienter.
Följande kombinationer med isofluran kan kräva dosanpassning:
Indirekta sympatikomimetika (amfetaminer och dess derivat; psykostimulantia,
aptitdämpande medel, efedrin och dess derivat): Risk för perioperativ hyperkänslighet och
hypertension. I det fall då operation är planerad är det att föredra att avbryta behandlingen
flera dagar innan operation.
Opioider, benzodiazepiner och andra sedativa läkemedel associeras med andningsdepression,
och försiktighet bör iakttas när dessa administreras samtidigt som isofluran.
4.6
Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Klinisk erfarenhet från behandling av gravida kvinnor är begränsad. Djurstudier har visat
reproduktionstoxicitet.
Läkemedelsverket 2015-08-06
Tillräckliga data för att fastställa användningen av isofluran vid graviditet eller obstetriska
ingrepp utom vid kejsarsnitt finns för närvarande ej och användning till gravida kvinnor skall
därför bara ske om nyttan anses överväga potentiella risker.
Isofluran har, liksom andra inhalationsanestetika, en relaxerande effekt på uterus med
potentiell risk för livmoderblödning. Klinisk bedömning bör göras då isofluran ska användas
vid obstetrisk anestesi. Vid obstetrisk kirurgi bör lägsta möjliga koncentration av isofluran
övervägas.
Användning vid kejsarsnitt
Vid kejsarsnitt har isofluran i koncentrationer upp till 0,75% visat sig vara säkert och effektivt
för bibehållning av anestesi under ingreppet (se avsnitt 4.4).
Amning
Uppgift saknas om isofluran eller dess metaboliter passerar över i modersmjölk. Eftersom
många läkemedel utsöndras i modersmjölk ska försiktighet iakttas vid administrering av
isofluran under amning.
4.7
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Patienten bör informeras att förmågan att utföra aktiviteter som kräver skärpt uppmärksamhet
t.ex. bilkörning eller användning av maskiner kan vara nedsatt 2-4 dagar efter anestesi med
isofluran. Som för andra anestesimedel, kan små förändringar av stämningsläget kvarstå upp
till 6 dagar efter administrering (se avsnitt 4.4).
4.8
Biverkningar
a. Sammanställning av säkerhetsprofilen
Biverkningar som setts vid administrering av isofluran är i allmänhet dosberoende
förstärkningar av farmakofysiologiska effekter och inkluderar andningsdepression,
hypotension och arytmi. Potentiella allvarliga biverkningar inkluderar malign hypertermi,
hyperkalemi, förhöjt serumkreatinkinas, myoglobinuri, anafylaktisk reaktion och
leverbiverkningar (se avsnitt 4.4). Skakning, illamående, kräkning, ileus, agitation och
delirium har observerats under den postoperativa perioden. Hjärtstillestånd, bradykardi och
takykardi har observerats generellt i samband med administrering av anestesiläkemedel,
inklusive isofluran. Förlängning av QT-intervallet associerat med torsade de pointes (i
sällsynta fall, dödliga) har rapporterats.
b. Biverkningstabell
Följande tabell visar biverkningar som rapporterats i kliniska prövningar och efter
marknadsföringstillstånd. Frekvens kan inte bedömas utifrån tillgänglig data, därför är
frekvensen “inte känd”.
Sammanställning av de mest frekventa biverkningarna
Organ
Blodet och lymfsystemet
Immunsystemet
Frekvens
Inte känd
Inte känd
Biverkan
Karboxyhemoglobinemi2
Anafylaktiska reaktioner1
Hypersensitivitet1
Läkemedelsverket 2015-08-06
Metabolism och nutrition
Inte känd
Psykiska störningar
Inte känd
Centrala och perifera
nervsystemet
Inte känd
Hjärtat
Inte känd
Blodkärl
Inte känd
Andningsvägar, bröstkorg
och mediastinum
Inte känd
Magtarmkanalen
Inte känd
Lever och gallvägar
Inte känd
Hud och subkutan vävnad
Inte känd
Njurar och urinvägar
Inte känd
Allmänna symtom och/eller
symtom vid
administreringsstället
Undersökningar
Inte känd
Inte känd
Hyperkalemi2
Förhöjt blodglukos
Agitation
Delirium
Förändrat humör5
EEG förändringar
Konvulsion
Mental försämring4
Arytmi
Hjärtstillestånd
Brakykardi
ECG: förlängning av QTintervallet
Takykardi
Torsade de pointes
Hypotension2
Livmoderblödning3
Bronkospasm2
Dyspne1
Väsande andning1
Andningsdepression2
Laryngospasm2
Ileus
Kräkning
Illamående
Levernekros2
Levercellskada2
Förhöjt bilirubin i blodet
Svullet ansikte1
Kontakteksem1
Utslag1
Förhöjt kreatinin i blodet
Sänkt urea i blodet
Malign hyperterm2
Bröstobehag1
Frossbrytningar
Förhöjt antal vita
blodkroppar1
Förhöjda leverenzymer2
Förhöjt fluorid1
Förhöjt kreatininfosfokinas i
blodet
Avvikande
elektroencefalogram
Sänkt kolesterol i blodet
Sänkt alkaliskt fosfatas i
blodet
Läkemedelsverket 2015-08-06
Muskoskeletala systemet
och bindväv
Inte känd
Myoglobinuri
Rabdomyolys
1
Se avsnitt 4.8(c)
Se avsnitt 4.4
3
Hos patienter som genomgår inducerad abort. Se avsnitt 4.4.
4
Kan orsaka en liten sänkning i intellektuella funktionen under 2-4 dagar efter anestesi. Se avsnitt 4.4.
5
Små förändringar i humör och symtom kan kvarstå i upp till 6 dagar. Se avsnitt 4.4.
2
Leukocytos, hosta, ökat serumglukos, ökad bromsulftaleinretention, hepatit, störd
leverfunktion och ikterus har även rapporterats.
c. Beskrivning av utvalda biverkningar
En övergående ökning i blodbilirubin, blodglukos och serumkreatinin med en minskning i
serumureanivån, serumkolesterolnivån och alkalin-fosfatasnivån har observerats.
Övergående ökningar i vita blodkroppar har observerats även i avsaknad av kirurgisk stress.
Sällsynta fall av överkänslighet (inklusive kontaktdermatit, utslag, dyspné, väsande andning,
obehag i bröstet, ansiktssvullnad eller anafylaktisk reaktion) har rapporterats, särskilt i
samband med långvarig yrkesmässig exponering för inhalationsanestetika, inklusive isofluran.
Dessa reaktioner har bekräftats via kliniska tester (t.ex. metakolintest). Orsaken till de
anafylaktiska reaktioner som setts under exponering för inhalationsanestetika är emellertid
oklar beroende på samtidig exponering för ett flertal andra läkemedel, varav många är kända
för att orsaka dessa reaktioner.
Minimalt förhöjda serumnivåer av oorganisk fluorid uppstår under och efter isoflurananestesi,
beroende på biodegradering av ämnet. Det är osannolikt att de observerade låga
serumnivåerna av oorganisk fluorid (medelvärde 4,4 µmol/l i en studie) kan orsaka
njurtoxicitet, eftersom de är väl under tröskelvärdet för njurtoxicitet.
Isofluran ökar blodsockernivåerna på grund av minskad insulinsekretion under anestesi. Detta
bör beaktas vid administration till diabetiker.
Bronkospams och laryngospasm pga. luftvägsirritation har rapporterats med flyktiga
anestetika under inadning.
d. Pediatrisk population
Användning av inhalationsanestesi har i sällsynta fall lett till förhöjning av serumkalium som
under den postoperativa perioden resulterat i hjärtarytmi och dödsfall hos barn (se avsnitt 4.4).
Under induktionen av anestesi kan salivflödet och den trakealbronkiala sekretionen öka och
orsaka laryngospasm (se avsnitt 4.4).
e. Andra populationer
Neuromuskulär sjukdom:
Användning av inhalationsanestesi har i sällsynta fall lett till förhöjning av serumkalium som
under den postoperativa perioden resulterat i hjärtarytmi och dödsfall hos barn (se avsnitt 4.4).
Läkemedelsverket 2015-08-06
Pediatriska patienter med latenta såväl som kända neuromuskulära sjukdomar, speciellt
Duchennes muskeldystrofi, verkar vara mest känsliga (se avsnitt 4.4).
Tidig och intensiv behandling av hyperkalemi skall påbörjas för att förebygga en resistent
arytmi. En efterföljande utredning av latenta neuromuskulära sjukdomar rekommenderas (se
avsnitt 4.4).
Äldre:
Lägre koncentrationer av isofluran krävs normalt för att bibehålla kirurgisk anestesi hos äldre
patienter (se avsnitt 4.2).
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det
möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och
sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se
4.9
Överdosering
Vid eventuell överdosering skall tillförseln av läkemedlet avbrytas. Säkra fria luftvägar och
assistera ventilationen med ren syrgas. Hypotension och andningsdepression har setts.
Noggrann övervakning av blodtryck och andning rekommenderas. Stödjande behandling kan
vara nödvändig för att korrigera hypotension och andningsdepression till följd av en alltför
djup nivå av anestesi.
5
FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1
Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Nervsystemet, allmänanestetika, ATC-kod: N01AB06
Induktionstiden är kort och uppvaknandet sker snabbt. Trots att den lätt stickande lukten av
isofluran kan begränsa induktionshastigheten verkar ingen excessiv stimulering av saliv- eller
trakeobronkialsekretionen föreligga i den vuxna populationen till skillnad mot hos barn (se
avsnitt 4.4). Farynx- och larynxreflexerna dämpas snabbt. Anestesidjupet kan ändras snabbt
med isofluran. Hjärtrytmen är stabil.
Under induktionsfasen sjunker blodtrycket men stiger åter mot det normala efter
operationsstimuli.
Isofluran förefaller sensibilisera myokardiet för adrenalin. Begränsade data tyder på att
subkutan infiltrering av upp till 50 ml av en adrenalinlösning 1:200.000 ej inducerar
ventrikulär arytmi hos patienter som sövts med isofluran (se även avsnitt 4.5).
Läkemedelsverket 2015-08-06
Den muskulära relaxationen kan vara tillräcklig vid vissa intraabdominala operationer vid
normala anestesinivåer, men om kraftigare relaxation krävs, kan små doser av
muskelrelaxerande medel ges intravenöst. Alla vanligen använda muskelrelaxantia potentieras
markant av isofluran, mest uttalat med icke-depolariserande medel. Neostigmin motverkar
effekten av icke-depolariserande muskelrelaxantia men har ingen effekt på den relaxerande
effekten av isofluran. Alla vanligen använda muskelrelaxantia är kompatibla med isofluran
(se även avsnitt 4.5).
5.2
Farmakokinetiska egenskaper
Biotransformationen av isofluran är minimal hos människa. I genomsnitt återfinns cirka 95 %
av administrerat isofluran i utandningsluften. I den postoperativa perioden återfinns 0,2 % av
upptaget isofluran som metaboliter i urinen. Toppvärdet av oorganiska fluorider i serum är i
medeltal mindre än 5 µmol/liter och uppnås cirka fyra timmar efter anestesins avslutande och
nivån normaliseras inom 24 timmar. Inga tecken på njurskada har rapporterats med isofluran.
Hos patienter sövda med isofluran, är vanligen medelnivån av serumkoncentrationen av
oorganiskt fluor mindre än 5 mikromol/liter och uppnås cirka fyra timmar efter narkos,
återgående till normala värden inom 24 timmar. Detta skall inte påverka njurfunktionen hos
patienter med normal njurfunktion.
5.3
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömningen utöver vad som redan
beaktats i produktresumén.
6
FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1
Förteckning över hjälpämnen
6.2
Inkompatibiliteter
Inga kända inkompatibiliteter.
6.3
Hållbarhet
5 år
6.4
Särskilda förvaringsanvisningar
Förvaras vid högst 25 ºC. Förvaras i originalförpackningen. Tillslut förpackningen väl.
Ljuskänsligt.
6.5
Förpackningstyp och innehåll
Glasflaskor, bruna. 250 ml.
6.6
Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering
Forene skall administreras med kalibrerad specialförgasare så att given anestetisk
koncentration kan kontrolleras noga. Ånga från detta och andra inhalationsmedel bör
lämpligen effektivt evakueras från användningsplatsen.
Läkemedelsverket 2015-08-06
Vissa halogenerade inhalationsmedel med en CH-F2 substituent, d.v.s. desfluran, isofluran
och enfluran, har rapporterats interagera med uttorkade CO2-absorberare under bildande av
kolmonooxid. För att minimera risken för bildning av kolmonooxid i slutet system och i
cirkelsystem och därvid möjligheten till stigande kolmonooxid-hemoglobinnivåer hos utsatta
patienter, bör CO2-absorberare inte tillåtas torka ut (se även avsnitt 4.4)
7
INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
AbbVie AB
Box 1523
171 29 Solna
8
NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
9974
9
DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
1983-06-21 / 2009-01-01
10
DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2015-08-06
