gupea_2077_41023_1

Institutionen för socialt arbete
Hedersvåld eller Annat våld?
En kvalitativ studie om institutionspersonalens syn på våldsformer och
förklaringsmodeller
Göteborg universitet
Institutionen för socialt arbete
Magisteruppsats
Författare: Firoozeh Estabraghi
Göteborg, juni 2015
Abstract
Författare: Firoozeh Estabraghi
Titel: Hedersvåld eller Annat våld?
Organisation: Göteborg Universitet, Institutionen för Socialt arbete Socialhögskolan
Publikationstyp: Studentuppsats
Språk: Svenska
Uppsatsnivå: Avancerad nivå (Magisterexamen)15hp
Sidor: 48
Utgivningsår: 2015
Nyckelord: Män med utländsk bakgrund, Män med svensk bakgrund, Kulturalisering,
Hedersvåld, Rasifiering, Strukturell/institutionell diskriminering samt intersektionalitet.
Sammanfattning: Syftet med studien är att ge en inblick i hur samhällets professionella på
mancentra som arbetar med männens våld mot kvinnor tolkar och förstår våldet utifrån
våldsutövarens etnicitet och den kulturella bakgrunden. Första frågan är vilka är
förklaringsmodeller som de professionella på mancentra använder för att förklara männens
våld utfört av utländsk respektive svenskt män mot sina kvinnliga partner? Andra frågan är på
vilket sätt tar dessa berättelser form bland professionella som arbetar med våld i nära
relationer bland män med så väl svenska och utländsk bakgrund? Uppsatsens teoretiska
referensram är: 1/) Postkoloniala perspektiv 2/)Patriarkaliska strukturer och strukturellt våld
3/)Intersektionellt perspektiv. Resultatet i denna studie visar generaliserande konstruktioner
av ”Vi” och ”De” tänkande. ”De” i detta fall förknippas med patriarkala, traditionella och
kollektiva system som i sin tur kontrasteras emot den jämställda, moderna, och individuella
västerländska frihetstänkandet. Kontentan i denna studie visade sig att förklaringsmodellerna
som används i arbete med våldsamma män, skiljer sig beroende på männens kulturella
bakgrunder. I studien framgår närvaron av etnocentrism, andrafiering, och strukturell/
institutionell diskriminering.
Abstract
Author: Firoozeh Estabraghi
Title: Honour-or violence?
Organization: Gothenburg University, School of Social Work
Publication type: Student thesis
Language: Swedish
Essay Level: Advanced level (Master) 15hp
Pages: 48
Year: 2015
Keywords: Men with foreign background, Men with Swedish background, culturelarisation,
honour
related
violence,
raceification,
structural/institutional
discrimination
and
intersectionality.
Conclusion: The purpose of this study is to give a glance about how the professional at
mencentra who work with men’s violence against against women interpret and understand the
violence from the violence practicser’s ethnicity and the cultural background. The first
question is which explanation models the professionals at mencentra use to explain men’s
violence against women carried out by Swedish men respectively foreign men? The second
question is in which way these explanation models are interpreted by professionals who work
with violence in close relations among Swedish men and men with foreign background? The
theoretical frame of the thesis is: 1. Post-colonial perspective. 2. Patriarcal structures and
structural violence. 3. Intersectional perspective. The result of this thesis shows generalized
constructions of “We” and “They”. “They” are in this case associated with patriarchal,
traditional and collective systems in contrast to the equal, modern and individual Westernized
freedom of thinking. The conclusion of this study shows that the explanation models that are
used in the work with violent men, are different depending of the men’s cultural background.
In the study the presence of ethnocentrism, the way of thinking of the other (raceification)
and structural/institutional discrimination is clear.
Förord
Jag vill speciellt tacka studiens handledare Anita Kihlström för värdefulla synpunkter.
Dessutom stort tack till samtliga intervjuade personer som har bidragit med sin tid, erfarenhet
och kunskap och därmed möjliggjort genomförandet av denna uppsats. Det har varit till stor
hjälp och jag är oerhört tacksam för det.
Jag vill även rikta ett stort tack till min man som varit till stor hjälp i arbetet med uppsatsen.
Jag vill också frambringa ett tack till mina närmsta vänner som kommit med uppmuntrande
ord samt bidragit med synpunkter.
Firoozeh Estabraghi
Göteborg, juni 2015
Innehåll
Förord .................................................................................................................... 4
1. Inledning ........................................................................................................... 1
1.1 Problemformulering ........................................................................................ 1
1.2 Syfte och frågeställningar ............................................................................... 3
1.3 Avgränsningar ................................................................................................. 3
1.4 Begreppsdefinitioner ....................................................................................... 4
2. Tidigare forskning ............................................................................................. 5
2.1 Våldets kulturisering ....................................................................................... 5
2.2 Manlighet, migration och etnicitet ................................................................. 6
2.3 Konstruktion av ”invandrar män” som ”andramän” ..................................... 8
2.4 Kollektiv förklaring i hedersrelaterat våld ...................................................... 9
3. Teoretiska utgångspunkter .............................................................................. 11
3.1 Postkolonial teori .......................................................................................... 11
3.2 Kulturrasism .................................................................................................. 12
3.2.1 Kulturaliserande perspektiv ....................................................................... 13
3.2.2 Den institutionella rasismen ....................................................................... 14
3.2.3 Rasifiering ................................................................................................. 15
3.3 Patriarkala strukturer och strukturellt våld ................................................... 16
3.4 Intersektionellt perspektiv ............................................................................ 17
4. Metod .............................................................................................................. 20
4.1 Kvalitativ metod och vetenskapsfilosofisk ansats ........................................ 20
4.2 Urval.............................................................................................................. 21
4.3. Genomförandet av intervjuerna ................................................................... 22
4.4 Analysmodell ............................................................................................... 23
4.5. Etiska överväganden .................................................................................... 23
4.6 Validitet och Reliabilitet ............................................................................... 24
4.7 Litteratur- och materialsökning..................................................................... 25
4.8 Metodreflektion ............................................................................................ 25
5. Resultat och analys......................................................................................... 26
5.1 Patriarkala strukturer och strukturellt våld ................................................... 26
5.2 Kulturalistisk förståelse ................................................................................ 30
5.3 Makt- och vanmakt ...................................................................................... 34
5.4 ”Vi” och ”Dom” tänkande ........................................................................... 35
5.5 Strukturell diskriminering ............................................................................ 36
5.6 Intersektionellt analys och ekologiska modellen ......................................... 40
6. Slutsatser ......................................................................................................... 41
7. Egna reflektioner ............................................................................................ 43
8. Förslag på vidare forskning ............................................................................ 46
Källförteckning ................................................................................................... 47
1. Inledning
Våld mot kvinnor är en del av samhället, både i Sverige och i resten av världen. Förtryck mot
kvinnor är inget nytt och patriarkatet är tyvärr en del av världs samhälle. Begreppet
hederskultur blev mer aktuellt i Sverige i samband med två mordfall: Fallet, Fadime Sahindal
och fallet Melissa Nordell. Dessa två mordfall har givit upphov till en stor diskussion bland
forskare och debattörer. T.ex. Annick Sjögren, Mikael Kurkiala, Astrid Schlytter, Unni
Wikan och vissa feminister anser att man måste resonera om hederskultur när man analyserar
orsaken till vissa mordfall och förtryck. Andra som Masoud Kamali, Stieg Larrson, Lucas
Gottzén, Rickard Jonsson, Diana Mulinari, Hanna Wikström och andra feminister anser att
det är patriarkala maktförhållanden och inte kulturella mönster som är förklaringen till alla
våld och mord på kvinnor i nära relationer. Åsa Eldén (2004), Paulina de los Reyes, Diana
Mulinari och Mehrdad Darvishpour (2014) beskriver att problemet är mycket mer komplext
än så. Författarna menar att det även finns andra förklaringsmodeller som måste vägas in
såsom
missbruk,
klasstillhörighet,
utbildning,
våldsutsatthet
i
barndomen,
kön.
socioekonomisk status, ålder, maktförskjutning och statusförlust efter invandring.
Frågan är när vi inom socialt arbete, arbetar med förebyggande åtgärder mot våld i nära
relationer, ska beskriva hedersrelaterat våld som ett resultat av en annan kultur än den
svenska/västerländska? Eller, som ett patriarkaliskt våld eller finns det ett flerdimensionellt
perspektiv såsom etnicitet, patriarkatet, kultur, klass, migration etc. vid analys av företeelsen?
1.1 Problemformulering
Mäns våld i nära relationer betecknas som ett folkhälsoproblem och globalt samhällsproblem.
Då är arbetet för förändrat beteende hos de som utövar våld extremt viktigt för att komma
tillrätta med problematiken. Genom att förstå olika faktorer som är relaterade till våld, är det
lättare att stödja dessa män till förändring. Detta kan därmed hjälpa individen att komma till
rätta med att hantera kommande/fortsatta situationer i relationen också. Utan en sådan
förståelse finns det även en risk att arbetet blir styrt av föreställningar och fördomar, dels hos
de professionella och dels hos institutioner som jobbar med våld i nära relationer i stort. Det
jag anser vara problematiskt i Sverige är att mäns våld mot kvinnor förklaras på många olika
sätt bland professionella som jobbar med problematiken. Detta skiljer sig beroende på
mannens religiösa, etniska och kulturella bakgrund. Våldsoffer och förövare med svensk
bakgrund (män födda i Sverige och som har två etniskt svenska föräldrar) hamnar i en annan
1
kategori än offer och förövare med utländsk bakgrund (män som antingen själva är födda i
utlandet eller har en eller två föräldrar som är födda i utlandet). Familjer med utländsk
bakgrund målas upp som patriarkala och de kvinnorna som ingår i dessa familjer, som offer.
Ett annat problem är ”att våld av svenska män har en individuell förklaring medan
invandrarmännens våld kollektiviseras med hänvisning till religiösa, kulturella och etniska
karaktärsdrag” (www.riksdagen.se). En annan del argumenterar för ett flerdimensionellt
perspektiv vid en analys av företeelsen och menar att orsakerna till våld knappt kan beskrivas
endimensionellt med bara kultur, ras eller etnicitet utan man bör fokusera på olika
maktordningar såsom kön, klass, ålder, utbildning, kultur m.m. Det är detta arbetssätt och
skilda förklaringsmodeller som denna uppsats ska försöka lyfta fram och därmed tydliggöra,
de professionellas och institutioners arbete.
Kompetens och arbetssätt är två sidor av samma sak som är mycket viktiga för ett
professionellt arbete. En reflekterad människosyn krävs alltså som en grund för att tolka och
uppfatta andras olikheter som en viktig, berikande erfarenhet istället för att se den som ett
avvikande beteende mönster i kulturellt sammanhang.
Som invandrare är man redan definierad som en grupp från andra länder som kan ses som
resurssvaga och som en belastning för det mottagande på samhället. Om hedersvåld då
skallförekomma hos dessa grupper kan det förstärka en redan negativ och förtolkad bild.
Den nya individen som hamnar i en sådan situation kan också i sin tur uppfatta det nya
samhället som icke demokratiskt då samhället marginaliserar honom eller henne som ”andra”
i samhället. I detta sammanhang kan jag referera till Wikström (2012)som också menar att
synen på hedersrelaterat våld som finns bland etniska grupper inte bara påverkar deras
handlingsmöjligheter utan också gör det svårt att identifiera våld i mer generell mening.
Min avsikt är att väcka frågor kring problematiken och argumentera för ett flerdimensionellt
perspektiv vid en analys av företeelsen. Till denna diskussion kan begreppet intersektionalitet
föras. Att vålds problematik bör ses i ett intersektionellt perspektiv innebär att istället för att
fokusera på kulturella särdrag, bör man främst fokusera på som kön, klass, ålder, integration
och diskriminering samt den maktförskjutningen efter invandringen. En annan fördel med
intersektionellt perspektiv är att det ifrågasätter andrafiering av människor m ed
utländskhärkomst. (de los Reyes, 2003)
2
Inom ramen för ett intersektionellt perspektiv kan exempelvis även majoritetssamhällets
attityder vara en del av problemet s o m bidrar till de invandrade männens utanförskap,
segregation och att de bli ”andreman”. Jag hoppas att denna studie kan leda till en ökad
kunskap och förståelse hos blivande socionomer och för alla som jobbar med våld i nära
relationer generellt.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet är att analysera de olika förklaringsmodeller som organisationer som arbetar med våld
mot kvinnor använder sig av när männen har olika etniska bakgrunder? I denna studie vill jag
försöka ge en inblick i hur de professionella som arbetar med våld mot kvinnor, tolkar och
förstår våldet utifrån våldsutövarens etnicitet och den kulturella bakgrunden. Jag diskuterar
även vilka konsekvenser dessa bilder och förställningar kan få för enskilda klienter samt
grupper i samhället.
Frågeställningar:

Vilka förklaringsmodeller används i arbetet med våld i nära relationer för att förklara
männens våld utfört av utländska respektive svenska män mot sina kvinnliga partner?

På vilket sätt tar dessa berättelser form bland professionella som arbetar med våld i
nära relationer?
1.3 Avgränsningar
Studien tar allmänt upp mäns våld mot sin kvinnliga partner som de har eller har haft en nära
relation med. Med nära relation menas äktenskap, sambo eller särborelationer. Jag tar inte
upp våld i homosexuella relationer, inte heller kvinnors våld mot män. En annan avgränsning
som gjordes i denna studie var vilka kommuner som skulle ingå. Göteborgs kommun, Partille
kommun och Kungsbacka var de som valdes. En anledning var att ha tillräcklig tillgång till
män med utländsk bakgrund såsom i Göteborg och Partille och män med svensk bakgrund
såsom i Kungsbacka och spridningen motiveras med att uppfattningar, förhållningsätt och
3
beskrivningen av mäns våld i nära relationer kanske skiljer sig åt beroende på var manscentra
har sin placeringsort.
1.4 Begreppsdefinitioner
Jag kommer att använda vissa begrepp i studien som jag anser vara relevanta utifrån studiens
syfte och frågeställningarna.
1.4.1 Män med utländsk bakgrund
Med män med utländsk bakgrund menar jag män som antingen själva är födda i utlandet eller
har en eller två föräldrar som är födda i utlandet. Med utländska menar jag utom europeiska
invandrare. ( BRÅ, 2007). Anledningen att jag har valt det utomeuropeiska begreppet är att i
Sverige har man i det politiska klimatet och i media kategoriserat folk från mellanöstern osv.
som särskild grupp (Kamali, 2005)
1.4.2 Män med svensk bakgrund
Med män med svensk bakgrund avser jag män födda i Sverige och som har två etniskt
svenska föräldrar. (BRÅ, 2007)
1.4.3 Rasifiering
Rasifieringsprocess är associerade till en essentialistisk människosyn som legitimerar den
sociala rangordningen utifrån föreställningen om människors skilda och oföränderliga
olikheter utifrån kulturella och/eller utseendemässiga tillskrivningar. (Molina, 2005, s. 95)
1.4.3 Kultur och etnicitet
Wikström (2009) menar att det postkoloniala synsättet baseras på språkliga och symboliska
uttryck vilket gör synen på etnicitet och kultur kontextberoende.
Vad jag har förstått av Wikström så kan kultur och etnicitet uppfattas som ett kodsystem där
individens utseende och språk samt bakgrund är avgörande för att kvalificera honom eller
henne som en främmande, en olik tänkande. Istället menar hon att Kultur och Etnicitet kan
ses som föränderligt. Eriksson et al, (1999) menar dock att man bör se både skillnader och
likheter både inom och mellan olika grupper.
Kamali (2002) menar också att man tenderar att se på kultur som något statiskt som är färjat
av geografiskt och språk bakgrund. Då förbiser man emellertid den inbördes påverkan som
olika kulturer kan ha på varandra. Den påverkan sker nämligen på varandra så väl invändigt
4
som utvändigt. Kulturen kan alltså inte helt förklara människors attityder och beteende, utan
är enbart en faktor bland andra faktorer. För att förstå konsekvensen bakom människors
handlande kan man påvisa hur handlingar och kulturella uttryck hänger samman med
värderingar och normer, vilka kan variera i tid, rum och social kontext. (Kamali 2002).
2. Tidigare forskning
2.1 Våldets kulturisering
Forskaren de los Reyes, (2003) anser att debatten om hedersrelaterat våld omfattas av (en)
laddade åsikter och polariserade uppfattningar förmedlade genom media och forskning.
Författaren hänvisar till uppgifter som Heimer (2002) presenterar i undersökningen slagen
dam. Undersökningen visar att 46 procent av alla kvinnor i Sverige över 15 år, har
upplevelser av hot om våld eller våld. Det finns dock en mängd olika former och erfarenheter
av våld bakom dessa siffror som emellertid visar våldets strukturella karaktär vilket är en
väsentlig utgångspunkt för att hantera specifika våldsformer. Heimers (ibid.) undersökning
finner att för en del av deltagarna i undersökningen har begreppet heder ett självklart
förklaringsvärde och representerar en definitiv problembild. En del förhåller sig kritiska till
företeelsen och är inte lika beslutsamma i fråga om vad som ingår i hedersbegreppet. Andra i
undersökningen, påpekar att det finns risker med att våld mot kvinnor kulturiseras. En risk är
att det betraktas som ett integrationsproblem som först och främst berör personer med
invandrarbakgrund. En annan är att begreppet heder kan dölja eller överskugga allvaret i
dessa former av brott. Dessutom osynliggör fokuseringen på hedersvåld andra former av våld
mot kvinnor. Fokusering på hedersmord eller hedersvåld ökar också tendensen att kulturisera,
vilket leder till en förenkling av faktumet och feltolkningar. Stödinsatser och åtgärder
schabloniseras utifrån definitioner av olika former av brott och olika typer av förövare. De los
Reys (2003) tycker därför att det är viktigt i det praktiska arbetet att lägga tonvikten på att se
varje kvinnans situation utan att fastna i schabloner som osynliggör hennes specifika behov
av hjälp. Begreppet hedersmord förutsätter en förövare som misshandlar och som även är
förberedd att döda för hedersskäl. Våld som del i en hederskultur innebär inte att det är
förbjudet utan tvärtom både lagligt och berättigad att utöva våld. På det sättet formas en
förklaring där det finns en koppling mellan kultur och våldsutövande. Genom att peka på
5
hedersskäl som motiv till våld och förtryck, normaliseras invandrade män som potentiella
kvinnomisshandlare. Att lägga vikten vidkulturella motiv som orsak bakom våld kan det
endast uppfattas som att förövaren har utländsk bakgrund. Kulturisering enligt de los Reys
(2003) är därför att förenkla en komplex verklighet och skapa solidaritet och distansering.
Distansering kan leda till nonchalerande och feluppfattning av företeelsen och även också
felaktig bedömning av risker som i långa loppet kan försämra förhållandet för kvinnan.
Genom kulturisering är det inte bara individer som kategoriseras. Hur förseelsen begränsas
och tolkas av myndigheterna är också viktigt för den praktik som tillämpas. Författaren
menar sammanfattningsvis att genom kulturisering av våld finns det en stor risk att
schabloniseringen gör att offrens tillstånd inte uppmärksammas och det skapas en
distansering som komplicerar att dessa fall tas på allvar.
2.2 Manlighet, migration och etnicitet
Flera forskare har börjat ifrågasätta ett endimensionellt och kulturbetingat perspektiv t.ex.
Gottzén & Jonsson, 2012; Mulinari, 2009; Wikström, 2012. De menar att det postkoloniala
perspektivet kan ge en bättre utgångspunkt för att studera förändring av maskuliniteten efter
invandringen utan att ”andrafiera” männen med utländsk härkomst eller/och överbetona deras
kulturella skillnader. Andra har fokuserat på familjekonflikter, invandrarmännens våld mot
kvinnor, hedersvåld och andra problem som finns hos ”invandrarmän” och invandrade
familjer. Dessa forskare är t.ex. Sjögren, 2006; Wikan, 2004som insisterar på att ett
kulturbetingat perspektiv kan förklara ”invandrarmäns” avvikande attityder från svenska
normer för jämställdhet. Dessa forskare menare att invandringen har medfört annorlunda
värderingar och tankesätt, vilket skapade problem i mötet mellan olika kulturer och
traditioner (www.riksdagen.se).
Det gäller t.ex. frågor kring kvinnosyn, familjelivet och
barnens villkor som riskerar att öka andrafiering av ”invandrarmän. Då skapas en ensidig och
problematisk bild där invandrarskap och svenskhet står som tvåmotpoler. (Darvishpour,
2014). Dessa kulturbetingade perspektiv stigmatiserar alltså bilden av maskulinitet hos
männen med utländsk härkomst som ”avvikande män” och förstärker ett ”vi och ”de”tänkande”. I forskningsrapporten, Våld mot invandrarkvinnor: kvinnors berättelser och
socialtjänstens strategier (2000) har Berit Andersson och Magnus Lundberg undersökt
utredningar inom socialtjänsten som gällt kvinnomisshandel där de utsatta kvinnorna är
nyanlända flyktingar eller invandrare. Forskarna i denna studie har hävdat att männens attityd
och handlingar inom familjer, som har emigrerat till Sverige, bör ses som en del av det
6
universella patriarkala kvinnoförtrycket eller/och bör studeras utifrån bakomliggande
socioekonomiska faktorer och klasspositionen. Men Darvishpour (2014)menar att med ett
perspektiv som enbart studerar universella aspekter som rör maskulinitet och kön och klass,
riskerar man att bortse från partikulära omständigheter som många män med utländsk
härkomst kan uppleva. Ett tydligt exempel är statusförlusten och maktförskjutningen som
många män upplever efter invandringen tack vare diskriminering, marginalisering och
förändring av maktrelationer i köns- och generationsrelationer, vilka drastiskt kan påverka
deras attityder till maskulinitet. (Darvishpour, ibid.). Attityder till maskulinitet hos män som
emigrerat bör istället studeras i ett intersektionellt perspektiv, ett synsätt som inte bara tar
hänsyn till kulturella särdrag eller könsmaktordningen utan också andra viktiga faktorer
såsom klass, migration, diskriminering samt de maktförskjutningar som ofta sker i par - och
generationsrelationer efter migrationen.
Poängen med ett intersektionellt perspektiv är att det med sittantirasistiskt, feministiska och
postkoloniala perspektiv problematiserar bilden av män med annan etnisk tillhörighet
samtidigt som problem med maktrelationer i familjer eller statusförlust går att undersöka. Det
postkoloniala perspektivet skapar en möjlighet för att kritiskt analysera specifika typer av
erfarenheter av migration, etnicitet, ”ras” etc. Perspektivet kritiserar konstruktionen av
fenomenet “europeiskt” som skapats genom exkluderandet av andra människors kunskap och
bidrag till utveckling, framförallt människor som kommer från Asien och Afrika. Ett tydligt
exempel är diskussionen kring hedersproblematiken menar Darvishpour (ibid.). I fallet
Fadime Shahindal beskrivs hon och fadern i termer av att hon valde att leva ”svenskt” medan
familjen valde att leva ”kurdiskt”. Författaren menar att Fadimes fall och hennes föräldrar
motsvarar den stereotypa bilden av en ickesvensk kultur där mannen är kvinnoförtryckande
och kvinnan underordnad och förtryckt medan svenskheten står för normalitet och
jämställdhet.
Darvishpour(2014) vill alltså uppmärksamma hur svenskhet sammankopplas med normalitet
samtidigt som invandrare konstrueras som annorlunda och problematiska utifrån deras
kulturella särdrag. Våld av män med utländsk härkomst förklaras utifrån ”deras kultur”
medan svenska mäns våld uppfattas som uttryck för psykiska störningar eller missbruk eller
dålig uppfostran. Darvishpour (ibid.) menar att det finns olika former av hedersrelaterat våld.
Men ett kulturbetingat perspektiv tolkas hedersvåld som ett avvikande beteende som har sina
rötter i en annan kultur, vilket krockar med svenska normer och värderingar. En kulturell
7
anpassning blir då det bästa sättet att öka jämställdheten inom invandrade familjer. I ett
kulturbetingat perspektivframställs ”de” som problem och ”vi” uppfattas som enda lösningen.
Författarna de los Reyes och Mulinari, (2005) har i boken Intersektionalitet utforskat
begreppet intersektionalitet och menar att det handlar om att välja ut relevanta kategorier och
motivera dessa i förhållande tillkontexten. Genom att studera samverkan mellan olika former
och kategorier av diskriminering, marginalisering och ojämlikt baserade maktrelationer ger
intersektionalitet ett mer nyanserat och mångfacetterat perspektiv för att studera förändringar
av könsroller, maskulinitet och jämställdhet som relateras till etnicitet och invandring. Inom
ramen för det perspektivet kan även majoritetssamhällets attityder vara en del av problemet
som bidrar till de invandrade männens utanförskap, segregation och att de blir ”andre
männen”.
2.3 Konstruktion av ”invandrar män” som ”andramän”
Wikström (2012a) beskriver i sin studie Familj, heder och svenskhet hur debatten om
hedersmord, patriarkaliska familjer och utsatta flickors situation har framkallat ett synsätt
som placerar etniska minoriteter utanför den svenska jämställdheten. Svenskheten knyts till
ett land och en kultur med jämställda principer och en unik frizon från könsförtrycket.
S vensk jämställdhetsdiskurs skaparen debatt som legitimerar kritik av invandrade grupper
genom att betona att de inte är jämställda. Därmed bidrar en sådan diskurs till att dela upp
invånare i Sverige efter de som tillhör den svenska jämställdheten och de som inte gör det,
det vill säga människor med utländska bakgrunder. Utgångspunkten för den dominerande
diskursen är att invandrade familjer framställs som patriarkala och problematiska och
svenskhet ses som den enda tänkbara förebilden för jämställdhetsfrågor. (Wikström 2 0 1 2 ).
I antologin Andra män: Maskuliniteter, normskapande och jämställdhet av Gottzén&
Jonsson, (2012) beskriver författarna hur bilden av en modern och jämställd svensk man
skapas genom att peka ut och definiera vissa män som problematiska och avvikande. Många
gånger är detta kopplat till etnicitet, män med invandrarbakgrund i förorten. Man utgår ofta
från att familjer med hederskultur är essentiellt annorlunda än svenska familjer. Enligt
riksdagens utredningar framställs denna bild ofta i medias s o m a t t ” invandrare” och
”invandrarmän” från Mellanöstern och Afrika är kollektiva, traditionella oc h förtryckande
medan svenska män beskrivs som individuella, moderna och jämställda. (www.riksdagen.se).
Exempelvis får våld av svenska män ofta en individuellförklaring medan invandrarmännens
8
v å l d ofta kollektiviseras med hänvisning till religiösa och kulturella särdrag. Dessa
stereotyper medför ibland en bild av ”invandrarkvinnor” som ”perfekt offer” som måste
frigöras med hjälp av majoritetssamhället medan “invandrarmännen” bör uppfostras om. Men
dessa stereotyper är vanligare framförallt om män och kvinnor som kommer från islamiska
länder. I sådana fall framhävs och förklaras våldet och tvång av deras kulturella och religiösa
handlingar. (Gottzen& Jonsson, 2012). Darvishpour (2014) betonar att när man
sammankopplar vålds attityder med kultur eller religion innebär det även att muslimska män
som inte begår våldshandlingar mot kvinnor ändå blir potentiella kvinnoförtryckare, eftersom
egenskapen ses som kulturellt och religiöst bunden. Författaren menar att svenska män som
misshandlar kvinnor istället beskrivs som individer med olika individuella problem och aldrig
kopplas till svenskkultur” eller liknande. Att det är ”de andra” och inte ”vi” som kulturaliseras
är en betoning att normalitet kopplas tillsvenskheten. Svenskheten ses alltså inte som enbart
som kultur utan också som den gällande, övergripande normen.
2.4 Kollektiv förklaring i hedersrelaterat våld
Sabine Gruber,(2007) undersöker hur skolan arbetar med att åtgärda hedersrelaterat våld i sin
forskningsrapport I skolans vilja att åtgärda ”hedersrelaterat” våld: etnicitet, kön och våld.
Hon beskriver ett problem i det svenska samhället som bygger på ett normativt “vi” och ett
avvikande “andra”. Här uppfattas “våra” könsrelationer som jämställda medan “de andras”
bygger på patriarkat och traditionella könsrelationer. Hedersvåld uppfattas som ett specifikt
våld som skiljer sig från andra typer av våld. Hedersvåld ses som mer brutalt än det vanliga
våldet som innefattar svenska mäns våld mot kvinnor. Båda dessa våldstyper handlar i
grunden om mäns våld mot kvinnor. Våldet av svenska män uppfattas som ett individualiserat
våld som har en koppling till social eller psykisk problematik medan hedersrelaterat våld
istället uppfattas som ett våld som endast förekommer i andra kulturer och är ett kollektivt
våldsutövande. I artikeln, Hederns försvarare den rättsliga hanteringen av ett hedersmord
diskuterar också Eldén och Westerstrand (2004) kring behovet av juridiska definitioner av
mäns våld mot kvinnor som kan avspegla våldsverkligheten och den komplexa hotbild som
ofta omfattar kollektivt hedersrelaterat våld (Eldén & Westerstrand, 2004). Författarna menar
att det finns en bristande förmåga att hantera hedersbegreppet. Det är också problem med
tillämpningen av befintliga lagar, t.ex. olaga hot. Det straffrättsliga regelsystemet har bara
fokus på enskilda handlingar, enbart i undantagsfall läggs fokus på gärningar som utgör ett
kontrollerat tillstånd eller levnadssätt. Darvishpour beskriver i sin studie om Jämställdhet,
9
etnicitet och ”andra män” (2014) att genom fokusering på diskrimineringens betydelse för
familjekonflikter bland etniska minoriteter, läggs fokus på majoritetssamhället exkluderande
attityder vilka kan utöka patriarkala föreställningar. Hon menar att hedersrelaterat våld och
förtryck inte endast går att förklaras utifrån kulturperspektivet eftersom det är föränderligt
och utformas i relation till olika individer och grupper. Istället bör man göra en intersektionell
analys av heder problematiken genom att studera flera aspekter såsom invandrade familjers
socioekonomiska bakgrund, deras kulturella värderingar, deras maktresurser i samhället och
inom familjen, mäns och kvinnors skilda upplevelser av invandringen, nuvarande status,
deras vistelse i Sverige, familjemedlemmarnas skilda intressen och växelverkan mellan dem.
Dessa parametrar kan då ge en mer mångfacetterad och kombinerat bild av våldet inom vissa
minoritetsgrupper än de synsätt som enbart fokuserar på kulturella principer i deras
ursprungsländer eller generella maktstrukturer mellan könen.
10
3. Teoretiska utgångspunkter
Uppsatsens teoretiska referensram är först och främst postkolonial teori som omfattar nedslag
i kulturrasism, kulturaliserande perspektiv, institutionell rasismen och rasifiering. Dessutom
kommer jag att referera till patriarkaliska strukturer och strukturellt våld. Som en slags
paraply under vilket dessa olika synsätt samlas och tolkas använder jag det intersektionella
perspektivet.
3.1 Postkolonial teori
Syfte med den postkoloniala teorin är att undersöka makt och ojämlikhet utifrån
koloniseringens effekter och sambandet mellan koloniseringsprocesser och skapandet av
rasifierade diskurser som i sin tur skapar hierarkiska världsbilder, där västvärlden befinner sig
på toppen av hierarkin (de los Reyes & Mulinari 2007, sid.62). Det postkoloniala tänkandet
ställer frågor om hur kulturella identiteter, rasistiska stereotyper och maktförhållanden skapas
och upprätthålls i ett globalt samhälle enligt Eriksson (1999, Sid.15). Edward Said beskriver i
sin bok Orientalism (1993) hur beteckningen ”vi” syftar till européer medan ”dem” är en
representation av icke europeiska kulturer. Relationen mellan ”vi” och ”dem” innebär att
europeiska kulturer automatiskt får en överlägsen position till ”dem”. Said (ibid.) menar att
uttryckssätt av personer från länder i öst konstrueras som sanningsbilder men är i själva
verket en föreställning av ”den andre”. Västvärldens överordnade position i det globala
samhället har gett upphov till att andra kulturer inte har getts möjlighet att framhålla egna
representationer av sig själva. Postkolonialism innebär vidare en kritik av ideologiska
föreställningar om andra kulturer. Said (ibid.) betonar att det inte finns några neutrala bilder
av världen och kritiserar den eurocentriska världsbilden. (Said, 1993).
Historien i sig påverkar människors olika tänkande beroende på erövringar och makt, olika
ideologiska, religiösa och kulturella synsätt och olika politiska system osv. De som lyckats att
erövra mer mark under sina territorier har även kunnat diktera sina regelsystem som statiska
tillämpats på de erövrade vilket har skapat ”Vi och Dem” fenomen. I väst världen kan vi
observera att det har bidragit till en narcisitiskt föreställning om sig själv.(Kamali, 2005).
Det finns vissa begrepp och teman i postkolonial teori som är extra viktiga i min analys.
Detta gäller kanske särskilt begreppet ”den Andre” samt teorier kring hur de professionellas
tänkande strukturerats kring mäns våld med utländsk bakgrund. Med ”vi” menas här i
11
studien, européer medan ”dem” är en representation av icke-europeiska kulturer. Dessa idéer
kan relateras till postkoloniala tankar kring etnocentrism och makt, vilka är centrala i min
analys. ”Vi” tar oss rätten att beskriva ”dem”!
3.2 Kulturrasism
Den klassiska eller biologiska rasismen skapas utifrån hypoteser om individers olika
utseenden, förmågor eller mentala egenskaper. Wigerfelt 2001 menar att rastänkandet kan
finnas än idag men uttrycks då med andra begrepp t.ex. kultur. Strävandet efter en ren kultur
inom nationen är grundkonstruktionen till rasismen. Genom att betrakta den kulturella
identiteten som oföränderlig skapas därigenom rasifierade grupper. Invandrares dåliga
integrationsförmåga
och
oförmåga
att
komma
in
på
arbetsmarknaden
samt
boendesegregeringar blir då en intäkt för en kulturelldistans. Språket hjälper till i denna
process. Majoritetsbefolkningen använder sig av denna maktstrategi för att konstruera gränser
mellan en överordnad “vi” och en underordnad ”dem”. ”Vi” utsätter och bestämmer över ”de
Andra” med olika strategier. Detta orsakar att ”de Andra” vill försvara sig, till exempel
genom åtgärder som stärker den egna identiteten och mobiliserandet av maktresurser enligt,
Wigerfelt, (2001). I detta sammanhang kan man förstå ungdomar som utför våld. Eftersom de
är från andra kulturer uppfattas våldet i sig som starkare vilket skapar en bild av hot från de
exkluderade och marginaliserade ungdomarna.
Wigerfelt (ibid.) påstår vidare att vissa representanter för partier som Sverigedemokraterna
eller enskilda individer inte talar om termer som hierarkier och inte heller öppet anklagar
andra kulturer som underlägsna men de hävdar istället att olika livsstilar, kulturer och
traditioner inte bör blandas och att en nation ska bearbetas för att bli en ren kultur och
etnicitet. En separation av olika grupper kan alltså formuleras i kulturell förpackning och
presenteras som naturliga och självklara. Diskriminering och rasism existerar inte bara som
observerbara handlingar utan dekan vara dolda, oavsiktliga och omedvetna och såsom
indirektdrabba vissa grupper och individer. Denna form av rasism brukar även kallas
vardagsrasism enligt Wigerfelt (2001).
Forskaren de los Reyes (2003) menar att fokuseringen på kulturella förklaringar och
etnocentriska resonemang som ålägger kvinnoförtryck till andra länder, grupper och kulturer
har sedan länge medverkat till stigmatiseringen och förfrämligandet av personer med
12
utländskbakgrund. Begreppet som hedersord, våldsamma män med utländskbakgrund och
patriarkala familjer har bitit sig fast i det svenska kollektiva medvetandet och mentalitet. de
los Reyes, (ibid.) hävdar vidare att både vardagsrasism och erfarenheter av könsförtryck och
föreställningssätt till detta förtryck, är resultat av rasistiska förställningar och stereotypier.
Författaren menar att det inte är möjligt att förhålla sig till könsförtryck och våld mot kvinnor
utan att ta hänsyn till förställningar om kultur, ras och etnicitet som markörer för över
ordning och underordning.
3.2.1 Kulturaliserande perspektiv
I detta perspektiv förläggs våldet till de familjer som är särskilt patriarkala/ojämställda och
icke-svenska. Våldet av icke-svenskar förstås som kulturellt och av svenskar som ickekulturellt. Avvikelsen består här i tillhörighet till annan kultur, främmande från och
kontrasterad mot svensk kultur anser Kamali(2004). Forskare som betonar hederskulturens
betydelse menar att ju mer familjens normer och värderingar kännetecknas av hederskulturen,
desto större risk blir kulturkrocken i mötet med ”svenska värderingar”(Wikan, 2004; Sjögren,
2006). Forskare som anser att kulturella särdrag och kulturella skillnader ligger bakom våld
och förtryck mot kvinnor med annan etnisk bakgrund, påstår att en kulturell anpassning är det
bästa sättet att öka jämställdheten inom invandrade familjer. Sjögren (2006) menar t.ex. att
invandrarmän, uppfostrade i samhällen där mannen styr, därför har svårt för jämställdhet
medan Sjögren (ibid. sid.89) menar att ”Kvinnor och män i Sverige, utom rent fysiskt, är
principiellt likställda. Invandrare måste således anpassa sig till det jämställda svenska
samhället”.
Kamali (ibid.) betvivlar om man överhuvudtaget kan tala om en hederskultur: Modellen är
enkel: ”män från hederskulturer slår ihjäl sina kvinnor” och invandrare har den kulturella
ryggsäcken de tagit med sig från hemlandet och bar med sig i Sverige. Om de som framhävt
detta synsätt var konsekventa så borde de dra slutsatsen att individen handlar efter sin
kulturella övertygelse och då borde man arrestera kulturen istället för individen. (Kamali
2004, Sid. 22). En sådan kulturell determinism fråntar individen allt ansvar och
självbestämmanderätt eftersom alla handlar efter sina kulturella normer och övertygelse. Men
så blir det naturligtvis inte eftersom verkligheten är mycket mer komplicerad än förenklade
koloniala modeller menar Kamali. I så fall i konsekvensernas namn bör samma
argumentation användas för att förklara varför personer med svensk bakgrund begår
13
pedofilbrott. Man kan då säga att eftersom de flesta pedofiler i Sverige som har anmälts, har
svensk etniskt bakgrund, så ingår pedofil i svensk kultur. Ett sådant påstående är förstås lika
grundlöst som alla andra påstående som kulturaliserar och generaliserar kriminella
handlingar. (Kamali, 2004).
3.2.2 Den institutionella rasismen
Syfte med denna teoretiska utgångspunkt är att visa hur diskrimineringen verkar på en
institutionell nivå, och hur schablonmässigt bemötande och förställningar i olika
institutionella kontexter drabbar vissa utsatta grupper i det svenska samhället. Eftersom
diskrimineringen både reproduceras och upprätthålls av institutioner vill jag här ge en bild av
hur de olika institutionerna kan bidra till en diskriminerande verklighet. (Westin, 1999).
Kamali, (2005) hävdar att institutionella rasismen handlar om den typ av diskriminering som
ligger dold i samhällets institutioner, exempelvis genom normer och regler som omedvetet
diskriminerar minoritetsgrupper. Diskrimineringen ter sig osynlig och omärklig då den
praktiseras i en institutionell form vilket gör att den normaliseras och legitimerar minoriteters
underordning. Denna form av diskriminering gör att majoritetsbefolkningen(,)kan hålla kvar
sin. Konsekvensen av detta blir att majoriteter och minoriteter behandlas på olika sätt. Detta
sker inte bara institutioner utan påverkar även hela kedjor där institutioner är sammanlänkade
eller påverkas av varandra. Exempel på institutioner som påverkas är politiken, rättsväsendet
och arbetsmarknaden enligt (Kamali, 2005). Ett problem med begreppet ’diskrimineringen på
strukturell nivå’ är att det kan verka oriktig eftersom aktörerna inte verkar aktiva i
diskrimineringen. Lagstiftningen är också ett exempel på där den gömda diskrimineringen
kan ta plats, för att lagstiftningen i botten skapas av samhälleliga normer som frambringats av
majoritetsbefolkningen. Kamali (2005) menar att: ”inflytelserika individer, som har
institutionell makt (grindvakter) i olika institutioner och organisationer som skolor,
domstolar, poliser, och företag, delar och oftast agerar genom normala och dagliga handlingar
inom ramarna för etablerade normer, mönster, regler, och lagar och reproducerar därmed
exkluderingen av ”de andra”.” (Kamali 2005, s. 42).
Wigerfelt (2001) hävdar att allt som återspeglas på individen i Sverige på strukturellt är en
långvarig process vilket gör att enskilda personer närmast okritiskt kan praktisera
vardagsrasism då det uppfattas som ett normalt fenomen eftersom strukturer vill ha det så.I
14
termen vardagsrasism inkluderas allt så den strukturella, institutionella rasismen med
vardagslivets rutinartade situationer. Detta innebär att rasismens ideologiska och strukturella
dimension förenas med vardagliga attityder t.ex. stereotyper, fördomar och beteenden.
Vardagsrasism enligt Wigerfelt (ibid.) består av systematiska, ständiga, välkända och därmed
generaliserbara rasistiska vardagliga attityder.
I ett samhälle där majoritetsbefolkningen uppfattar sig som mer värd och bättre rustad gör att
de kan tänka att de som kommer från andra länder är mindre värda och svaga. Sådana
långvariga processer kan därmed normalisera en svaghet hos utsatta grupper då de inte
omfattas av samma resurser som majoritetsbefolkning äger. Detta skapar diskriminering på
institutionell nivå som normaliseras i samhället menar Wigerfelt (2001).
3.2.3 Rasifiering
Rasifiering gäller den praktik som tillskriver individer och grupper olika egenskaper och
handlingssätt utifrån kulturella och/eller utseendemässiga särdrag som kategoriserar och
hierarkiserar raser utifrån historiska föreställningar. Dessa föreställningar om raser anses
härstamma från den västerländska modernitetens och kolonialismens vetenskapliga
kunskapsproduktion vilken speciellt skedde under 1800- och 1900-talen inom den
postkoloniala teoribildningen menar Mattsson, (2010). Användning av rasifierings begreppet
riktar i första hand in sig på vardagliga händelser av att behandlas annorlunda och bli
exkluderad och marginaliserad utifrån kulturella och/eller utseendemässig olikhet i
vardagslivet, vilket brukar kallas vardagsrasism eller vardagsdiskriminering. Mattsson (ibid.)
menar vidare att det inte är förekomsten av raser som föranleder rasifiering utan tvärtom, det
är rasifieringsprocesser som har producerat föreställningen om raser. På samma sätt som
etnicitet och ras inte något som människor är eller har i sig, är det istället något som
människor tillskrivs och tillskriver andra och sig själva genom att uppdela individer och
grupper utifrån olika utseendetyper eller kulturer. Mattsson (ibid.) menar att i likhet
medandra länder har vithets begreppet i ett svenskt forskningssammanhang per automatik
förenat frågor om etnicitet med ”invandrare” och minoritetsgrupper. Det har också öppnat för
en diskussion av vithet där, att ”vara vit” ofta betyder att aldrig behöva betrakta sig ”som
etnisk”. Begreppet vithet harvarit ett sätt att synliggöra att samhällets rasifiering inte bara
skapar marginalisering och underordning utan även formar system för överordning och
privilegier. Mattsson, (2010, sid. 9) menar att det kunskapsmässigt innebär att lyfta fram
15
”diskrimineringens andra ansikte”, dvs. existensen av normerande samhörigheter och
processer av inkludering, som på samma gång äger rum vid sidan om processer av
exkludering. Med denna analytiska poäng vill Matsson (ibid.) rikta blicken mot dominerande
grupper och maktpositioner och visa att detta är en strukturerande princip och hierarkisk
ordning i det svenska samhället, som ofta äger rum osynligt och omärkligt.
3.3 Patriarkala strukturer och strukturellt våld
Den strukturella aspekten finns också som en förklaring bakom mäns våld mot kvinnor.
Eliasson (1997)har en strukturell syn på våldet där hon anser att en social kontroll av kvinnor
finns inom alla områden, och denna kontroll vidmakthålls genom att våld och förtryck mot
kvinnor tolereras. Enligt detta synsätt betonar man att det finns en maktobalans och
ojämlikhet mellan könen. Ibland benämns detta med begreppet könsmakt. Mönster för
mannens dominans och kvinnans underordning har skapats av samhällets djupt liggande
kulturella normer för vad som är karakteristiskt för en man respektive en kvinna. Kvinnor har
värderats lägre än män. Våldsutövandet förklaras som ett sätt att upprätthålla denna
maktobalans. Utifrån en könsmaktsförståelse sätts våldet in i sitt sociala och kulturella
sammanhang och tolkas i ljuset av manlig överordning och därmed hur kön skapas i
samhället. Detta problem uppmuntrar mannen att på ett tydligt sätt eller osynligt sätt,
dominera, kontrollera och våldföra sig på kvinnor. Våldet utifrån den strukturella aspekten
ses därför inte bara som en makt och överordning, utan det medför också ett återskapande och
ett formande av mäns och kvinnors syn på vad som anses vara manligt respektive kvinnligt.
(Eliasson, 1997).
Hydén (1995) är av samma åsikt genom att betona samhällsstrukturerna och könskulturens
betydelse, att kvinnor och mäns livsvillkor är olika och de institutioner och
samhällsföreteelser som vi tänker är könsneutrala, vilket fortfarande verkar till männens
fördel. Grundläggande orsaker till kvinnomisshandel är just denna ojämlikhet mellan könen,
att de gamla mönstren hänger kvar som säger att mannen är överordnad och kvinnan är
underordnad. Maktförhållanden mellan könen på en samhällelig nivå, reflekterar vad som
sker mellan en man och en kvinna i hemmet, vilket innebär att mannen är överordnad
kvinnan enligt Hydén(ibid.). Han förklarar hur mannen och kvinnan blir offer av
samhällsstrukturer. Hydén (1995, sid.10) utrycker detta på följande sätt: ”När den stora
16
berättelsen tar kvinnomisshandel som exempel på förekomsten av ett generellt förtryck av
kvinnor stängs såväl den manlige misshandlaren som den kvinna han misshandlar in i ett
system utan möjlighet att inta det handlande subjektets roll. Det är samhällsstrukturen som
utgör det handlande subjektet i denna berättelse som gör bägge till offer: mannen till offer för
den mansroll som placerat honom i en överordnad position, kvinnan till ett dubbelt offer för
mannens våldsutövning och för en underordnad kvinnoroll”. När mäns våldsutövande
diskuteras i strukturella termer, kan det betyda att personliga ansvaret försvinner. Men i
verkligheten, är det inte samhällsstrukturen som misshandlar utan det är den mannen som
misshandlar. Hydén(ibid.) menar att ingen förklaring kan befria mannen från ansvaret i fråga
om våld och förtryck. Det gäller motsvarande förhållande för den misshandlade kvinnan.
Våld och förtryck har ägt rum i hennes liv inte i samhället. Utifrån ett universellt
kvinnoförtryck spelar den enskilde en underordnad roll för att både man och kvinnan placerar
in det som hänt i ett kulturbestämt sammanhang som definierar vad våldshandlingen betyder
för dem och deras äktenskap. (Hydén, 1995)
3.4 Intersektionellt perspektiv
Det intersektionella perspektivet belyser hur olika maktordningar ömsesidigt formar varandra
i sociala kategoriseringar. De los Reyes och Mulinari (2005) poängterar att ideologiska
diskurser och institutionella ramverk är viktiga grundläggande delar i den process som skapar
och legitimerardefinitionen av olika medborgarkategorier och även avskilda rättigheter för
olika grupper i samhället. Intersektionalitet ställer på så sätt frågor om hur bland annat
etnicitet, kön och klass görs av staten och statliga institutioner. En intersektionell analys kan
ta avstamp i patriarkala värderingars betydelse för förekomsten av våld mot kvinnor. Men
den tar samtidigt fasta på hur patriarkala handlingar förstärks av institutionella strukturella
villkor och praktiker som är både köns och etnisk uppdelat, hävdar de los Reyes och Mulinari
(2005). Utifrån ett sådant perspektiv, måste utländska män och kvinnor hantera dessa
diskriminerande strukturer i sitt möte med myndigheter vilken är en viktigdel i förklaringen
till att dessa brott kan förekomma och upprepas menar författare. Om våldsutövare,
våldsutsatta och deras familjer betraktas som kulturellt, religiöst eller etniskt avvikande, kan
detta leda till att osynliggöra dem. När familjer med invandrarbakgrund ”normaliseras” som
patriarkala och förtryckande och deras kvinnor som offer, är risken för ett schablonmässigt
bemötande stor, då den individen redan är definierade via sociala kategoriseringar. Ett
17
dimentionellt fokus på kultur som förklaringsfaktor bakom våld, kan skapa en distansering
som komplicerar det stöd och insatser som samhället är skyldigt att erbjuda våldsutövaren
och våldsoffren enligt De los Reyes & Mulinari, (2005). Genom en bild av invandrarkvinnor
som offer, inte verksamma utan passiva, läggs fokus på kvinnornas problem och lägger
hinder i vägen för förståelsen av deras maktresurser. Utifrån ett västerländskt perspektiv ska
majoritetssamhället ha som uppdrag att ”befria” förtryckta kvinnor med utländska bakgrunder
från deras farliga invandrarmän. (Darvishpour, 2014).
Det som benämns hedersrelaterade våld hade kunnat förstås som en effekt av komplexa
maktordningar i termer av etnicitet, klass och kön men även kultur och religion. Någonting
som sällan tas upp i hedersrelaterade vålds sammanhang är klasstillhörighet. Förändringar av
produktion samt organisation av ekonomi och teknologier leder till förändringar av relationer
mellan klasser, kön och etnicitet. Även omstrukturering av välfärdsstaten påverkar
klassförhållanden. Familjer i lägre klasser har tendens att ha en sammanhållning som betonar
gruppens överordnande identitet och betydelse snarare än individens. Familjer i högre
klasser, kännetecknas i stället av en mer individualistisk syn och kännetecknas av
uppfattningen att sammanhållning undertrycker individernas självständighet. (Darvishpour,
2014).
Intersektionellt perspektivet strävar efter att med en kontextuell och mångdimensionell
förklaringsmodell modifiera och fördjupa bilden av hedersförtryck som förekommer i dagens
Sverige framförallt inomvissa familjer som ursprungligen kommer från ett annat land med
andra värdesystem och tänkande än de som förekommer i Sverige. Alltfler forskare har börjat
ifrågasätta den enkla orsaksförhållande som både den kulturbetingade och den
endimensionella feministiska förklaringsmodellen erbjuder (se. t.ex. Gruber, 2007;De los
Reyes, 2005, 2003; Darvishpour, 2004b). Dessa forskare menar att man ska ta hänsyn till
andra faktorer, än kultur och kön, som kan påverka relationerna i familjen. Man bör se till
familjens socioekonomiska bakgrund, vistelsetid i Sverige, grad av integration i samhället,
ursprungssamhället med sitt värdesystem, upplevelse av diskriminering, interaktion med
omgivning och graden av konflikter och förmågan av konflikthanteringen i familjen hävdar
Darvishpour (2014). Även utvecklingen i den migrationsprocess som invandringen för med
sig, är en ömsesidighet process mellan det egna handlingssättet och majoritetskulturens
bemötande. Det innebär att man i en analys av kulturskillnader och dess betydelse för våld
och förtryck bland minoriteter, bör inrikta på specifika omständigheter hos gruppen och
individen som har invandrat, istället för att utgå från kulturella skillnader mellan Sverige och
18
de invandrade personernas ursprungsländer. Kultur är förutom detta, ett föränderligt fenomen
som formas i ett samspel mellan olika individer och grupper för att kontakter med nya
världen, nya kunskaper, nya upplevelser och nya normer påverkar människors tankesätt och
attityder menar Darvishpour, (2014).
Forskarna med en mångdimensionell utgångspunkt (Gruber, 2007;De los Reyes, 2005, 2003;
Darvishpour, 2004b) är samtidigt kritisk till ett universellt könsmaktsperspektiv då det kan
reducera hedersförtrycket enbart till en del av det universella våldet mot kvinnor och därmed
bortser analysen från de hårda och speciella omständigheter som många kvinnor med annan
etnisk bakgrund drabbas av. Den väsentligt drag i den intersektionella perspektivet är att
maktförskjutning och konflikter i familjen fokuseras på det som pågår såväl inom svenska
familjer som bland familjer från etniska minoriteter. På så sätt är det ”maktspel” snarare än
uppfostran eller kultur som blir väsentligt i detta perspektiv (Darvishpour, 2004b). En
intersektionell förklaringsmodell utgår dessutom från ett postkolonialt tankesätt som
ifrågasätter ”andrafiering” av människor med annat etnisk härkomst än svensk (De los Reyes
2005). Genom att lägga tyngdpunkten på marginaliseringens och diskrimineringens betydelse
för familjekonflikter bland etniska minoriteter, vänder man fokus från ”de andras” kulturella
bagage till ”oss” och majoritetssamhällets exkluderandemekanismer och attityder.
19
4. Metod
4.1 Kvalitativ metod och vetenskapsfilosofisk ansats
Min
uppsats
bygger
på
kvalitativa
forskningsintervjuer
då
jag
vill
tydliggöra
förklaringsmodeller som professionella använder för att förklara männens våld utfört av
utländska män eller etniskt svenska män. En lämplig metod för att göra detta är just, enligt
Kvale och Brinkmann(2009), den kvalitativa forskningsintervjun.
”Den kvalitativa forskningsintervjun försöker förstå världen från undersökningspersonens
synvinkel, utveckla mening ur deras erfarenheter, avslöja deras levda värld som den var före
de vetenskapliga förklaringarna… Den kvalitativa forskningsintervjun har som mål att
producera kunskap” (Kvale & Brinkmann, 2009, s.17-18). Kvalitativ metod ger målgruppen
större frihet att lämna sina synpunkter än när en kvantitativ metod används. Exempelvis
genom en intervju kan personen besvara eller diskutera frågorna. En kvalitativ
forskningsmetod skiljer sig alltså från en kvantitativ som istället fokuserar på att undersöka
hur mycket, hur stort eller mängden av något. (Kvale & Brinkmann, 2009)
Vad gäller vetenskaplig ansats har jag inspirerats av både den hermeneutiska och den
fenomenologiska traditionen. Detta kan tyckas lite motsägelsefullt då traditionerna har olika
syn på hur man bör hantera sin förförståelse. (Kvale& Brinkmann, 2009). Fenomenologin
undersöker fenomenet som det visar sig. I den ursprungliga fenomenologin, försöker man i
möjligaste mån tonar ner sin egen förförståelse och se på fenomenet med ren blick. Man
söker sig till fenomenet, det som gör saker till den är och försöker få en helhetsbild. Sedan
ska man dra ut kärnan ur det material man har. Enligt den fenomenologiska traditionen så har
jag försökt tona ner min egen förförståelse av institutionspersonalens syn på våldsformer och
förklaringsmodeller. Istället har jag försökt sätta den inom ”parentes” och istället vara så
lyhörd som möjligt för det som mina intervjupersoner ger uttryck för (Kvale& Brinkmann,
2009) Samtidigt erkänner jag mig till att man aldrig helt kan frigöra sig från sin förförståelse
utan tror att den i högsta grad kommer att påverka utfallet av min undersökning. Därför
använder jag mig av den hermeneutiskt fenomenologiska ansatsen.
Vi kan alltså inte helt frigöra oss från vår förförståelse, istället är det viktigt att i möjligaste
mån göra den synlig. Hermeneutikens uppgift är att förstå och inte bara begripa ett fenomen,
utan bygger dessutom på en kunskapskälla utöver empiri och logik som Thomassen (2007)
20
kallar avslöjandet. All mänsklig diskussion kräver tolkning både när vi försöker förstå och
läser medmänniskor. Skillnaden mellan fenomenologi och hermeneutik kan alltså summeras
så att fenomenologin undersöker hur respondenterna upplever något medan hermeneutiken
ägnar sig åt tolkningen av mening (Kvale & Brinkmann, 2009). Här anser jag att jag använt
mig av båda traditionerna då jag lyft fram fenomenet utifrån hur respondenterna själva
upplever det och försöker förstå hur män våld mot kvinnor uppstår (förklarar orsakerna
bakom). På samma gång har jag tolkat vilken mening dessa utsagor ger uttryck för.(Kvale&
Brinkmann, 2009)
4.2 Urval
Jag har intervjuat tre behandlare ifrån tre olika verksamheter, så kallade kriscentrum för män
i Göteborgstrakten samt en, inom ämnet, kunnig forskare som tidigare hållit föreläsning inom
ämnet på min arbetsplats.(Kriscentrum för män i Göteborg, Stödcentrum för män i Partille,
Kriscentrum för män i Kungsbacka). Föreläsningen handlade om etniska migrationer och
konflikter, strukturellt våld, alltså våld i samhälle och grupp vilket var relevant för min
studie.
Urvalet gick till så att jag först samlade så mycket information jag kunde om de
institutionerna som vänder sig till män som utövar våld i nära relationer. När jag sedan
började ringa runt till de olika verksamheterna visade sig vara svårt att få tag på någon via
telefon vilket gjorde att jag beslöt mig för att e-posta dem ett brev vilket fungerade bättre.
Urvalet skedde således inte slumpmässigt utan kan betecknas som ett ”bekvämlighetsurval”.
(Bryman2011). Det innebär att respondenterna består av de personer som finns tillgängliga
för forskaren. Resultatet av en studie med bekvämlighetsurval kan inte generaliseras (ibid.).
Urvalsmetoden kan ses som ett självselektionsurval, då de personer som var tillgängliga för
studien själva fick ta ställning till om de önskade ställa upp. Min tanke var också att intervjua
en från varje verksamhet och det gick som jag hade planerat. I ett e-post brev hade jag
informerat om uppsatsens syfte och frågeställningar men när jag väl mötte intervjupersonerna
frågade jag dem också om de hade några frågor innan vi startade intervju. Det hade ingen av
dem.
Sammanlagt kom alltså fyra respondenter att ingå i studien. Tre av respondenterna är
direktinvolverade i den våldsproblematik som män skapar när de misshandlar sin hustru eller
sambo. Den fjärde var däremot mer forskningsorienterad inom området. Deras vanligaste
21
interventioner är enskilda samtal samt viss gruppverksamhet. Den teoretiska basen samt
modellen för insatsen varierar något mellan de olika verksamheterna, men samtliga kan
beskrivas som eklektisk med inspiration från såväl pedagogik, kognitiv beteendeterapi och
krispsykologi som från systemteori och psykodynamisk teori. Ofta ligger tyngdpunkten dock
på någon av dessa influenser. Männen som besöker verksamheten journalförs inte och kan
vara anonyma om så önskas.
I en del av dessa mancentra kunde jag dock klart observera vissa skillnader. T.ex. till vissa
sökte sig fler män med utländsk bakgrund medan till andra kom mest män med svensk
bakgrund. Jag var alltså tvungen att vara uppmärksam på eventuella skillnader orsakade av
placeringsorten av mancentrat. Gemensam målsättning för samtliga var att förmå männen att
upphöra med alla former av aggressivt och våldsamt beteende och att förändringen är hållbar
över tid. Målsättningen med verksamheterna är bland annat att män upphör med alla former
av aggressivt och våldsamt beteende och att förändringen är hållbar över tid.
4.3. Genomförandet av intervjuerna
Mina kvalitativa intervjuer var halvstrukturerade. Denna intervjuteknik hamnar mellan den
helt strukturerade och den ostrukturerade intervjun och ger viss frihet för intervjupersonen att
prata om det som är viktigt för henne/honom. Därmed fanns också viss garanti för att alla
ämnesområden eller teman kommer med. För att genomföra den typen av intervjuer är det
viktigt att man har mycket kunskap om både intervjuande som konstform samt om
kunskapsområdet som intervjun berör, enligt Kvale& Brinkmann (2009).
Intervjuguiden utformades så tydligt för mig själv så jag visste säkert vad jag ville få svar på.
Därefter tematiserade jag de utifrån frågeställningarna. (Kvale & Brinkmann, 2009). Jag
använde också vissa mer detaljerade frågor som inspiration under intervjuerna om
intervjupersonerna själva inte reflekterar över viktiga områden. Intervjuguiden användes även
som ett verktyg när det gällde att kontrollera att samtliga grundläggande områden verkligen
har behandlats.
Jag försökte också att förbereda mig innan den första intervjun, både genom att läsa om
forskningsområdet samt genom att förbereda frågor. Tre av intervjuerna skedde sedan på
plats på institutionerna där intervjupersonerna arbetade, i rum där vi kunde sitta ostört och en
av intervjuerna skedde vid hembesök. Samtliga intervjupersoner var rätt självgående
22
underintervjun, vilket gjorde att jag vid vissa tillfällen kunde släppa på den ordning som
ämnena skulle diskuterats, då intervjupersonerna för det mesta gled in på de olika temana på
eget initiativ. Då en kvalitativintervju bör ägna sig åt information på både fakta- och
meningsplanet, så försökte jag även att fånga upp det implicita som intervjupersonerna gav
uttryck för. För att kontrollera att jag uppfattat deras utsagor rätt så försökte jag stämma av
med intervjupersonerna genom att kontinuerligt sammanfatta, i enlighet med Kvale&
Brinkmanns rekommendationer. Detta försökte jag även göra när något i en utsaga framstod
som svårtolkat. Den kvalitativa intervjun lämnar dock utrymme för motsägelser då de kan
”spegla de riktiga motsägelserna och inkonsekvenserna i intervjupersonens situation”
(Kvale& Brinkmann s. 47). Intervjuerna var cirka en timme. Intervjuerna avslutades efter att
jag hade kontrollerat att alla teman hade diskuterats. Samtliga intervjuerna spelades in och
transkriberades. Information om att intervjun skulle spelas in och transkriberas fanns i brevet
jag e-postade. Intervjupersonerna blev även tillfrågade innan intervjun skulle sätta igång och
alla gav sitt samtycke. Enligt Esaiasson et al. (2003)ska man låta en intervju pågå, tills att
man nått en teoretisk mättnad. Det kan dock vara svårt när man endast har fyra intervjuer.
4.4 Analysmodell
Jag gick systematiskt tillväga i analysfasen för att undvika att bara plocka ut det som jag
trodde att jag skulle upptäcka i utsagorna. Detta gjorde jag genom att först läsa igenom
materialet noggrant därefter kategoriserade jag det genom att ringa in de teman som
besvarade syftet och problemformulering i studien. De begrepp som då framkom var kultur,
etnicitet, kön, makt, vi och de, kollektivt, strukturellvåld, hedersvåld m.m. Sedan försökte jag
hitta rubriker som passar dessa begrepp vilket också kom att bli själva strukturen på resultat
och analysdelen. Därefter försökte ta ut viktiga citat från intervjupersonerna som illustrerade
de olika aspekter som framkom. Upplägget var inspirerat av Kvales modell för
meningskoncentration (2009).
4.5. Etiska överväganden
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR, 1991) tar upp fyra krav på etiska
överväganden i en studie, vilka är: konfidentialitetskravet, nyttjandekravet, samtyckeskravet
och informationskravet. Dessa etiska principer är grundläggande inom all forskning med
människor. Informationskravet innebär att medverkandena i studien ska vara informerade om
23
syftet med undersökningen och hur resultatet av forskningen kommer att framställas när
studien är klar. De ska dessutom få information om att deras medverkan ska vara frivillig och
att de kan välja att bryta denna deltagandet när som helst under forskningsprocessens gång.
Intervjupersonerna i min studie kontaktades i inledningsskedet via telefon och blev då
muntligen informerade om ämnet till uppsatsen och dess syfte. Därefter skickades samma
information per e-post. Samtyckeskravet handlar om att deltagarna ska godkänna sin
medverkan i studien. Då intervjupersonerna på samtliga verksamheter var informerade om
studiens syfte och ville medverka utgick jag från att de lämnade sitt samtycke. Vid
intervjutillfällena gick jag igenom studiens syfte och villkoren för att ytterligare vara säker på
deras samtycke. Samtycket bör ihop med informationskravet. Konfidentialitetskravet innebär
att uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga
konfidentialitet och att personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte
kan ta del av dem. Jag informerat respondenterna att intervjupersonernas namn inte skulle
nämnas i studien och annan information som kan härledas till en specifik intervjuperson eller
dennes arbetsplatsskulle avidentifieras. Nyttjandekravet innebär att de uppgifterna som
forskaren samlar in om deltagarna används bara för ändamålet med forskningen.
Intervjupersonerna har informerats om att det insamlade intervjumaterialet endast kommer att
användas i denna studie. Intervjupersonerna har även informerats om att den färdiga
uppsatsen kommer att finnas tillgänglig för allmänheten.
Hänsyn har även tagits till att det kan finnas en makt asymmetri i intervjusituationen, då det
som kommer fram i intervjun ska tolkas och förmedlas av intervjuaren. Jag har därför varit
tydlig med mina avsikter och uppfattat att intervjupersonerna varit väl införstådda (Kvale&
Brinkmann, 2009). Detta har gjorts genom att uppsatsens syfte hela tiden har klargjorts för
intervjupersonerna.
4.6 Validitet och Reliabilitet
I det följande avsnittet följer en beskrivning av begreppen validitet och reliabilitet samt en
redogörelse för hur de har beaktats i föreliggande studie. Validitet åsyftar att man har
undersökt det man faktiskt avsett. Reliabiliteten fastställer tillförlitligheten i en mätning och
mätning som görs skall frambringa samma resultat för vem som helst och vid olika tillfällen
och lika förhållanden som vid första mätningen. Genom att säga hur jag har valt att använda
mätinstrument och dess måttenhet ökar tillförlitligheten (reliabiliteten). Reliabilitet avser
alltså hur pass väl undersökningen lyckats med tanke på alla problem, störningar mm som
24
kan uppkomma. Intervjuguiden, tillsammans med de kompletterande följdfrågorna och
genomförandet gör att intervjuerna mäter det som avses mätas.(Kvale, 1997). Enligt det
hermeneutiska perspektivet finns det dock inga absoluta sanningar utan allt är relativt, enligt
Larsson (i Starrin & Svensson 1994). För den delen betyder det inte att man inte ska göra sitt
yttersta för att tillförsäkra sig om sitt arbetes validitet och reliabilitet till den grad det går. Jag
har hela tiden ansträngt mig för att granska och ifrågasätta mina resultat i enlighet med vad
Kvale& Brinkmann (2009) rekommenderar. Under förstadiet gjorde jag detta genom att
ordentligt sätta mig in i kunskapsområdet för att på sätt försäkra mig om att intervjufrågorna
faktiskt skulle leda till svar som besvarade uppsatsens syfte. Under själva intervjusituationen
såg jag till att bekräfta utsagornas giltighet genom att kontinuerligt försöka stämma av med
intervjupersonerna att jag uppfattat saker rätt. Jag kontrollerade den genom att skicka frågor
och svar till en del av intervjupersonerna för att få bekräftelse om utsagornas giltighet. Även
under processen av transkriberingen har jag testat och kontrollerat reliabiliteten. Efter
transkriberingen av materialet, kontrollerade jag det med hjälp av en god vän men också
ljudupptagningarna för att se om det materialet har transkriberats korrekt.
4.7 Litteratur- och materialsökning
En del av litteraturen fick jag rekommenderat av min handledare samt från de professionella
på fältet som jobbar med dessa frågor. En del av litteraturen har jag också hittat genom att se
på referenslistor i den litteratur och de artiklar jag har läst. För att hitta artiklar har jag använt
mig av Göteborgs Universitets sökfunktion GUNDA, LIBRIS. Sökordet var Män med
utländsk bakgrund, Män med svensk bakgrund, Förklaringsmodeller, Hedersvåld,
Rasifiering, Strukturell/institutionell diskriminering samt vardagsrasism.
4.8 Metodreflektion
I min undersökning harantalet intervjupersoner inte var så stort vilket gör att inga
generaliseringar kan göras. Det är därför viktigt att tydliggöra att det bara handlar om just den
grupp av människor som jag undersökt och att resultaten skulle kunna vara annorlunda om
det var andraintervjupersoner.
Esaiasson et al. (2003) menar att en begränsad kvalitativ forskning endast kan exemplifiera
eller illustrera en företeelse och har inga anspråk att beskriva en mer generellt giltig bild.
25
Detta har jag inriktat mig på när jag försökt skapa en förståelse eller skaffa kunskap om ett
visst fenomen i en viss situation. En nackdel med en hermeneutisk metod är att förkunskap
och fördomar kan hindra en från att se saken ur olika perspektiv, vilket jag försökt motarbeta
genom att reflektera över min egen förförståelse.
5. Resultat och analys
I detta kapitel struktureras resultat och analys utifrån de viktigaste teman som framkommit i
materialet. De är Patriarkaliska strukturer och strukturellt våld, Kulturalistisk förståelse, Makt
och vanmakt, ”Vi” och ”Dom” tänkande, Strukturell diskriminering samt Intersektionellt
perspektiv.
5.1 Patriarkala strukturer och strukturellt våld
Mäns våld mot kvinnor förklaras av några respondenter utifrån en patriarkalisk modell enligt
följande:
”Många invandrare upplever stark stress orsakad av tidigare krigsupplevelser och svåra påfrestningar med att
tvingas lämna sitt hemland. All denna osäkerhet gör att människorna får lägre toleransnivå och vredesutbrott
blossar upp snabbare…I samband med detta finns också, krav från delar av omgivningen att i vissa situationer
utöva sina maktfunktioner gentemot andra och där har individen inte alltid ett eget val om positionen i gruppen
ska kunna upprätthållas. Dessa krav är oftast inte knutna till någon viss kultur eller religion utan är mer en
fråga om starka strukturella system. De systemen är oftast patriarkala och kvinnorna får ofta överförda till sig
samma egenskaper som man ger sina fiender och bekämpas med våld därför att könet har demoniserats och ska
underkuvas. ”
Respondenten menar att männens våld mot kvinnor snarare handlar om struktur än religion
eller kultur, det vill säga att det är ett universellt problem som finns i alla samhällsklasser och
bland alla etniska grupper, både bland män med svenskbakgrund respektive män
utländskbakgrund. Respondentens påstående överensstämmer med
Eliasson (1997)
beskrivning att det är patriarkala maktstrukturer som formar individen och dess handlingar.
Det handlar om det sociala system där kvinnor är underordnade och män överordnade.
Citaten kan också tolkas utifrån könsmaktsperspektivet där man fokuserar på de överordnat
patriarkala strukturer som medför en ojämlik maktfördelning mellan män och kvinnor.
26
Jag anser att användandet av våld som ett maktmedel inte alltid är könsbundet. Alla män är
en del av patriarkatet men det är inte alla som slår. Med ett patriarkalt perspektiv på våld i
nära relationer, klassificeras kön som den mest grundläggande faktor att förklara sociala
processer som våld i nära relationer. Enligt Darvishpour (2014) fokuserar man många gånger
relationen mellan makt och kön som grundläggande faktor för att förklara våld i nära
relationer. Detta stigmatiserar komplexitet i frågan på enbart visa enkla aspekter i
sammanhanget medan det kan finnas andra faktorer som t.ex. funktionshinder, sexualitet,
etnicitet, ålder, maktordningar osv. som också påverkar utfallet. Detta sätt begränsar bilden
av fenomenet våld i nära relationen enligt de los Reyes & Mulinari, (2005). Konsekvensen av
detta kan bli att utsatta får lida än mer.
Ett annat citat förklarar våldet utifrån patriarkala strukturer:
” ....Traditioner av patriarkalt styrande och nedsättande synsätt på kvinnan, möjliggör olika saker som kan
hända, och det här finns även med dem som har haft bra uppväxt och de som själva blivit slagna sönder av sina
fäder under barndomen…”
Respondenten i det avsnitt menar också att våldet måste förstås i förhållande till den
samhälleliga kontexten där männens makt över kvinnor normaliseras i systemet. Därmed
skapas och återskapas maktrelationen mellan mannen och kvinnan i vardagen genom ett
samspel mellan socialkulturella strukturer och normer. Men Hyden (1995)kritiserar synsättet
att endast se samhällsstrukturen som orsaken till våldet för att då blir slutsatsen att både män
och kvinnor blir offer för en övermäktig struktur. Mannen blir ett offer för den mansroll och
överordning som samhället tillskriver honom, medan kvinnan blir ett offer för mannens våld
samt för samhällets placering av kvinnan i en underordnad position. Enligt Hydén (1995) så
framhävs det inom detta perspektiv att orsaken till varför mannen slår är samhällsstrukturen
medan det i verkligheten inte är samhällsstrukturen som slår kvinnan utan det är mannen.
Genom att endast använda det strukturella/patriarkala perspektivet så överskuggas den
komplexitet som finns i relationen mellan män och kvinnor, enligt Hydén. Samspelet mellan
kvinnan och mannens samt deras relation till våld uppmärksammas inte och istället riktas ett
alltför stort fokus på samhällets påverkan.
Heise (1998) menar att både förespråkare för strukturella och för den individuella
förståelseramen har varit envisa och struntat i att influeras av varandra. Heise (ibid.) anser att
det strukturella eller det individuella perspektivet som förklaring av våld i nära relationer inte
längre fungerar då de båda förklaringsmodellerna har brister och inte tar hänsyn till det
27
faktiska livet. Det individuella perspektivet har misslyckats att ta hänsyn till ett
könsmaktperspektiv vilket är grundläggande för att förklara varför just kvinnor som grupp är
de mest utsatta. Det feministiska perspektivet har misslyckats med att förklara varför vissa
män slår medan andra inte gör det. Enligt min mening kan ovanstående tydliggöras genom att
se på våld inom nära relationer utifrån ett intersektionellt perspektiv, för där inkluderas även
andra maktordningar så som individuella livspåverkan, klasstillhörighet, utbildning,
ekonomisk status, det politiska klimatet, tortyr och sådana faktorer som kan forma kommande
människans attityder i relation till våld. En sådan analys tas upp i slutet.
”...Det krävs mycket av personlighetsförändringar för att en individ ska kunna utföra så grovt våld som det
innebär för så kallat hedersrelaterat våld och dessutom tillsammans i grupp. Efter något sådant kan man aldrig
bli samma människa som man var innan våldshandlingen tillsammans med andra. Det går ändå inte att
förenkla synsättet med att se på deltagarna som onda eller goda för hela processen från tanke till handling är
mycket komplicerad och de aktiva parterna är utsatta för stort grupptryck. En förändring av deras tänkesätt
måste komma från gruppens medlemmar för att få någon effekt”.
Vi och de tänkande kan vara ett resultat från synsättet som förknippar hedersvåld till
patriarkatet, vilket gör att skillnaden mellan” de andra” och “vi” blir mer påtaglig. I detta
synsätt kan man särskilja människor ifrån varandra och sätter olikheterna som ett statiskt
fenomen och inte som något som kan utvecklas (dock ej som en socialbunden
utvecklingssätt.) Genom förklaring av hedersrelaterat våld som en kollektiv handling, ses
våld som källa till en struktur där våldet omvandlas till ett medel att upprätthålla strukturen.
Återigen används olika värderingar för att förklara och att komma åt våldet. Inom våld i nära
relationer hos gemene man i Sverige erbjuds våldsutövaren stöd för att sluta använda våld
men i kategorin heders våld erbjuds utövaren att bearbeta värderingar och normer. Detta är
grunden till komplexiteten i frågan menar los Reyes (2003).
Invandrarens heders våld tolkas alltså utifrån det gamla systemets perspektiv och det
kulturella arvet i syfte att specifikgöra våldets fenomen som tillhörande en grupp från annat
land än Sverige medan i det svenska sättet sätter man fokus på individen och inte på
samhället för övrig för att förstå den! Denna syn på våld kan ur ett postkolonialt perspektiv
enligt Wikström (2009)betraktas som att respondenterna skapat ett “vi” och “dem” tänkande.
Synen på hedersvåld som orsakad av en struktur illustreras ytterligare av följande citat:
28
”I frågan om hedersvåld kan individer använda kollektiva system som ursäkt för att handla enligt andra normer
och attityder.”
Här definierar respondenten hedersvåld som en kollektiv handling där heder förklaras i
förhållande till våld som ett sätt att kontrollera och återställa normer och attityder i ett
kollektiv. Här hävdas alltså betydelsen av strukturer, system och grupperingar som påverkar
ensidigt individer att tro att de finns till, för detta systems skull i enlighet med (enligt)Wikan
(2004).
Genom att påstå att hedersrelaterat våld beror på en kollektiv delad värdegrund inskränks
individuella egenskaper och avvikelser hos ”de andra”. Darvishpour (2014) anser att
fenomenet och frågan hedersrelaterat våld måste uppfattas utifrån ett mångdimensionellt
perspektiv som tar hänsyn till kultur, kön, migration och maktförskjutningar inom familjen
och efter invandringen som samverkar med varandra. Det ger bättre utgångspunkter att förstå
familjekonflikterna då psykologiska och socioekonomiska på frestningar och besvärligheter
som uppstår efter invandring, i kombination med maktförskjutningar, kan öka risken för våld
och konflikter inom familjen. Ytterligare ett citat kan illustrera det:
”… stigmatiseringen eller demoniseringen på vissa grupper att om man är muslim eller vad man nu är då är
man på ett visst sätt och om man vill förändra den bilden då måste den förändringen komma inifrån därför att
de kollektivistiska grupperna där våld är normaliserat eller finns som norm där måste förändringen komma
inifrån, det måste finnas ett uttalat behov där till exempel muslimska män kommer och säger att vi accepterar
inte våld, vi tycker inte våld är bra….. Ja jag förstår det…”
Citatet skapar en bild av den etniska gruppen och muslimer som en homogen grupp. När man
sammankopplar vålds attityder med en religion eller vissa grupper innebär det även att
muslimska män som inte begår våldshandlingar mot kvinnor ändå blir potentiella
kvinnomisshandlare, eftersom egenskapen ses som kulturellt och religiöst bundna. Etnicitet i
citatet verkar vara ett fenomen som framkallar en kollektiv bild på hur en annan kultur som
svenska kulturen tolkar kollektivet som en ”vanlig ”förekommande fenomen hos andra dock
ej hos den svenska. ”De andra” blir patriarkala vilket leder till en bild av ”Oss” som
jämställda enligt de los Reyes & Mulinari(2005). Man stigmatiserar analysen i strukturella
skillnader och sedan förknippar man dessutom det strukturella som en statiskt geografiskt
form för kultur olikheter t.ex. i länder i mellersta östern.
Här vill jag sammankoppla resonemanget med en frågeställning som handlar om att se
skillnaderna mellan folk som växer i kollektiva samhällen och individualiserade samhällen.
29
Eftersom vi lever i ett individualiserats samhälle, kan det individuella perspektivet färgas av
fördomar mot det kollektiva genom att uppfatta folk från andra kulturer som hot eller
oliktänkande? På samma sätt kan folk som invandrar från kollektivt präglade samhällen
generaliseras till att representera sina Vi måste vara observanta på detta då folk i krig och folk
från fred kan tolka väldigt olika och helt individuellt.
5.2 Kulturalistisk förståelse
Mäns våld mot kvinnor kan till stora delar förklaras utifrån den specifika kultur de kommer
ifrån, utifrån mannens etniska bakgrund.
Ett citat som kopplar samman kultur med heder:
”Om polisen inte kan skydda de gruppernas upplevda rättsbehov löser de konflikterna på sitt eget sätt. De
gamla klansystemen träder in när inte våra lagar kan tillgodose normerna enligt deras sedvanerätt som oftast
är bundet till ett geografiskt område och inte hör till religion eller etnicitet. Det gäller hedersvåld som har en
gammal kulturell bakgrund i länderna runt Medelhavet.”
Den kulturskillnad som citatet uttrycker visar på en syn på kultur som om den enbart bestod
av inbördes homogena grupper. Sjögrens (2006, s64) analyser resulterar t.ex. i detta genom
att tolka det hedersrelaterade våldet via grova indelningar mellan ”vi” och ”de andra. Hon
påstår att det råder en medelhavs mentalitet där toleransen är större för att låta fantasi och
verklighet gå samman. Jag anser att Sjögren svart-vita indelningar mellan ”vi” och” de andra”
är bekymmersam. I olika samhälle fokuserar man således på vissa fenomen för att visa att
min kultur är bärare av rätt redskap för jämställdhet medan man i praktiken aldrig finna
någon kultur som kan påstå att vi har nått ett mycket bättre jämställt samhälle. Detta gäller
även svenska jämställdhets tänkande.
I likhet med Kamali (2002) anser jag att det kan vara tveksamt att tillskriva kulturen ett så
stort förklaringsvärde när det gäller att förstå ett samhälle. Att analysera kulturskillnader för
att förklara orsaker bakom våld, räcker inte eftersom det bara tar upp en slags skillnad och
inte tar hänsyn till det paradoxer som kan finnas inom dessa kulturer. I detta citat
stigmatiserar man istället analysen utifrån strukturella skillnader och sedan förknippar man
dessutom det strukturella som en statiskt geografiskt form för kulturers olikheter t.ex. i länder
i mellersta östern.
Respondenternas utsagor i min data visar att hedersvåldet tillskrivs de familjer som är särskilt
patriarkala/ojämnställda och på så vis inte svenskar. Hedersvåldet inom andra kulturer än den
30
svenska förstås av de professionella etniska svenskarna som kulturella fenomen. Hedersvåld
utförd av etniska svenskar uppfattas som annat våld än kulturellt våld. Avvikelsen består här i
tillhörighet till annan kultur. Vi lever i ett individualiserat samhälle där frågan är varför man
inte kan se våldet som relaterat till individen oavsett dennes ursprung? Faktum är att denna
uppdelning av våld inte har med kulturer att göra utan det är relaterad till många olika
faktorer. Det är inte kulturen i sig som accepterar våldet för det gör att invandraren som
kulturbärare, blir underordnad den etniska svensken. Det finns därför en stor risk för att
denna stereotypiska syn leder till ökad rasism och diskriminering.
Min data visar istället att hedersrelaterade våld är ett mycket komplex fenomen som måste
förstås med hjälp av olika faktorer. Dessa faktorer kan vara etnicitet, klass, kultur, kön såsom
det intersektionella perspektiv kan visa, vilket ger en mernyanserad bild av det
hedersrelaterade våldet anser jag. I det tar man inte bara hänsyn till kulturella särdrag utan
man utgår från att flera dimensioner och maktordningar samverkar med varandra och
påverkar situationer inom invandrade familjer. Etnisk diskriminering, köns- och
generationskonflikter, socioekonomiskbakgrund är t.ex. några (av de) aspekter som anses
vara relevanta för analys av hedersförtryck (De los Reyes, 2003).
Min poäng av ovanstående citat är att den som äger makten i ett land som t.ex. Sverige, äger
även tolkningsrätten vilket gör att man även kan relatera till kulturen i sig för att sätta högre
värde på sin egen än andras.
”Jag tänker att den förändringen när det gäller inom de religiösa eller kulturella grupperna så tror jag att
någonstans så måste de grupperna ta ansvar själva för att förändra inom sina grupper för där kan, om man ska
säga så här, om man är i Sverige och det finns en grupp, det är väldigt lite som den svenska staten, att den
svenska staten eller det svenska samhället skulle gå in i en grupp och förändra, det kan hjälpa till, det kan det
göra, men det måste komma inifrån för annars kommer den gruppen att känna sig attackerad precis som att
man försöker påtvinga dem saker som de inte vill bli utsatta för och det blir mycket värre."
Våldet uppfattas alltså som oupplösligt förenat med kollektivet vilket kan leda till de
professionella som jobbar med våld i nära relationer, blir uppgivna och passiva. Då lägger de
också hela ansvaret på gruppen med sin annorlunda bakgrund och religion. Frågan är att vari
från denna osäkerhet kommer vilken är förankrad i institutioner och därmed blivit ett nästan
normalt fenomen i den svenska kulturen? Jag som kommer från en annan kultur och har lärt
mig en tredje kultur, där jag har glädjen att inte uppfattar gränserna i kulturen som en
31
avvikelse, ett problem utan de kopplar jag hellre till individens socioekonomiska,
sociopolitiska eller historiska arv och andra faktorer som är relevanta i individens förändring.
Jag försöker med andra ord att se varje människa som en unik individ med egen identitets
utveckling. Denna rikedom hade jag inte då jag var i mitt gamla hemland och bara hade mina
iranska redskap att analysera världens problem med. Ett internationellt perspektiv kan därför
öka förståelsen
Ytterligare en utsaga förklarar våldet utifrån ett kulturellt (a) perspektiv:
“....kultur spelar roll. Om det är en patriarkal kultur som man kommer ifrån kan mannens roll som familjens
överhuvud och försörjare vara viktig.”
Även här sammankopplas våldshandlingar med patriarkala kulturer. Enligt Kamali (2004)
kan tendenserna att förklara våld utifrån förövarens ”kultur” och etnicitet förstärka
utanförskap och diskriminering. Han anser att vi istället måste identifiera den svenska
kontexten och de strukturer som marginaliserar grupper med invandrarbakgrund och framför
allt de mest maktlösa som inte har möjlighet att föra sin talan. Jag anser att sättet som många
använder begreppet kultur på har lett till rasistiska fördomar istället för att öka förståelsen.
Kultur är ju socialt konstruerat och förändras och anpassas hela tiden. Det som ytterligare kan
stärka kritiken mot en alltför stark betoning av kulturen är att åtta av tio kvinnor som utsätts
för våld i sin nuvarande relation, har män med svensk bakgrund. (SOU 2004)
En respondent illustrerar den här kritiserade tendensen att tolka hedersvåld som en kulturell
egenskap hos invandrarmän:
”...Bland vissa människogrupper kan våld vara normaliserat. Normer skiljer sig ju mellan olika
människogrupper beroende på den kulturella och sociala miljön som man lever i, till exempel hedersvåld som
är vanligt i vissa kulturer i mellanöstern”
Citatet visar att man som professionell på institutioner som jobbar med hedersvåld där
männen kommer från Mellanöstern, generaliserarhederskulturer som vore de fullt ut
patriarkala, och där männen överlag uppfattas som kvinnoförtryckare och våldsutövare. Detta
leder till att männen i en sådan kultur får mindre respekt. Wikan (2004) är en representant för
det synsättet genom att hon gör en tydlig skillnad mellan den förtryckande invandrarkulturen
och den jämställda svenska kulturen. Wikan (ibid.) menar också hedersrelaterat våld har med
heder att göra då det är ett kulturellt fenomen. Hon menar att inom hederskulturen kan våld
32
utövas mot en individ om denne brutit mot de normer och värderingar som finns inom
familjen, släkten och kollektivet. Vidare påstår hon att de som lever inom en hederskultur är
offer för ett system där individen offras på kollektivets altare. (Wikan, 2004).
Jag anser att ett sådant synsätt kan undergräva individens egen makt och ansvar i systemet.
Då blir det heller inte ett tecken på människlig svaghet utan förklaras av hennes svaga
position i systemet. Problem såsom marginalisering, diskriminering, maktförlust,
osynliggörande, utanförskap som kan drabba invandrare blir då också förbisedda.
Kamali (2002) ställer sig bakom denna kritik av synsättet att hedersvåld har kommit att
betraktas som en kulturell egenskap hos invandrargrupper, att det framställs som ett mentalt
tillstånd som legitimerar våld och mördandet av kvinnor. Han ser det som en grov förenkling
och tolkar det som resultatet av ett system som under hela sin moderna historia har betraktat
icke-västerlänningar som "de andra" och i många fall "omänskliga" (ibid.). Kultur är inte
individuella egenskaper eller värderingar och framför allt inte statiska, menar han. Enligt min
mening borde man tillämpa ett mångdimensionellt perspektiv som kan belysa bättre ett
samhällsproblem/fenomen utifrån en vidare bild än bara kulturella särdrag och religiösa
förklaringsmodeller.
Jag ställer mig bakom de Los Reyes(2003) som påvisar komplexiteten i att möta
invandrarfamiljer där patriarkala strukturer presenterar kvinnan som offer i systemet och
detta gör att åtgärderna anpassas utifrån hur bakgrunden har varit dock hur individen tolkar
arvet. Schablonerna och stereotypiserierna hindrar en att förstå, och motverka specifika
former av våld och förtryck.
Två viktiga definitioner är mycket intressanta t.ex. könsförtryck och maktutövning i De Los
Reyes(2003) bild av heders relaterade våld. Dessa definitioner anser jag förklarar
uppkomsten av problemen hos individen individuellt dock ej kollektiv. Detta synsätt sätter
inte en specifik kultur som särskild från andra.
Ovanstående resonemang illustreras med följande citat:
”De gamla klansystemen träder in när inte våra lagar kan tillgodose normerna enligt deras sedvanerätt som
oftast är bunden till ett geografiskt område …..det gäller även hedersvåld som har en gammal kulturell
bakgrund i länderna runt Medelhavet. Individer kan också använda kollektiva system som ursäkt för att handla
enligt andra normer. Den grundläggande orsaken till våldsamt beteende är händelser utanför det egna hemmet
33
då hedersrelaterat våld är en kollektivistisk angelägenhet och där ingår också konflikter där de egna barnen är
inblandade.”
Respondentens påstående överensstämmer med Kurkialas (2005) resonemang att begreppet
kultur innefattar värderingar, föreställningar och tolkningar som knyter ihop människor i
gemenskaper. ”Människor förhåller sig inte till världen som den är utan till världen som hon
tolkar den”(Kurkiala, 2005, s.17). Dessa värderingar och föreställningar kodifieras sedan i en
moral och normsystem som kan visa vad som är normalt, naturligt, och även dess motsatser
onormalt och onaturligt. Det är alltså kulturen, kollektivet, dess normer och värderingar som
styr mäns handlingssätt och beteende.
Respondenterna kopplar alltså det hedersrelaterade våldet till kultur och etnicitet som därmed
görs till något icke-svenskt. Forskaren de los Reyes(2005) kritiserar denna stigmatisering.
Hon menar att fokuseringen på hedersvåld stigmatiserar och normaliserar invandrade män
som våldsutövare samtidigt som andra former av våld förminskas och döljs.
Enligt Kamali(2002) stirrar kulturfalangen sig blind på kulturella normer och övertygelser
och menar att makt och kunskap har skapat ett system av andrafiering, ett ”vi” och ”de andra”
tänkande där ”de andra” tilldelas en underordnad position i samhället. Att skapa ett sådant
tänkande handlar om makt och kontroll. Det innebär följaktligen att ju närmare
majoritetssamhället en individ eller grupp kommer, desto bättre tillgång till makt och
inflytande får dem. Kamali(2002) hävdar att Sverige är uppdelat i två grupper: ”svenskar”
och ”invandrare”. Den svenska gruppens integration sker t.ex. via arbete, klädsel, fritid,
sociala relationer, normer och värderingar. Invandrargruppen består däremot av individer
med integrationsbrist, av underlägsna ”andra”.
5.3 Makt- och vanmakt
Vad gäller synen på mekanismerna bakom det våld män utsätter kvinnor för, uppgav en del
av respondenter att orsaken till våldet kan förklaras utifrån mannens upplevelse av maktlöshet
gentemot kvinnan. De menade att maktlöshetskänslan framkommer då mannen känner sig
kränkt av kvinnan och i en underlägsen position gentemot henne. Utifrån ett
vanmaktsperspektiv förklaras männens våld som inlärt beteende för att uttrycka sin
självkänsla, makt och kontroll över kvinnan. (Isdal, 2008). Nedanstående citat antyder detta:
34
”…När mannen känner sig kränkt och underlägsna i en viss situation handlar det inte om att de känner sig
förtryckta, och de kanske också är det. Det är snarare att männen känner sig väldigt små och maktlösa och har
därför inget annat verktyg att ta till än våld för att komma ur en situation som upplevs som kränkande...”
”Mannen kan ha känt sig maktlös när kvinnan försökt provocera honom verbalt. Vissa män anser sig inte vara
bra på att diskutera verbalt i jämförelse med kvinnan och upplever att han har en underordnad roll.”
Respondenterna menar alltså att våldet är en reaktion på kontroll av vanmakt och maktlöshet.
Isdal (2008) beskriver den upplevda maktlösheten som grundläggande för våld i nära relation. Ett
sätt för männen att upprätta kontroll av makt blir då är att använda våld. Våldet blir en makt
som botemedel för vanmakt och maktlöshet och ”våldet ses som makthandlingar, och makten
som maktlöshetens medicin” (Isdal, 2008, s.104). Vanmakten kommer således före den vrede
som framkallar våldet
Vanmaktsperspektivet kan också kritiseras då det inte förklarar varför det enbart är män
drabbade av vanmakt, som ägnar sig åt vanmaktsvåld enligt Darvishpour (2014)
5.4 ”Vi” och ”Dom” tänkande
För att kritisk granska ett samhällsfenomen, är det viktigt att problematisera fråga utifrån
olika perspektiv. I detta fall gäller det uppfattningar om våld i nära relationer. En intressant
sådan som framträtt i min studie är respondenternas tendens att andrafiera männen med
utländsk härkomst. Den illustreras med följande citat:
”Vissa förstår vad svenska värderingar innebär men de accepterar dem inte och männens hustrur tycker också
att männens vilja ska fälla avgörandet. En skillnad är ett kurdiskt par där kvinnan blev mer självständig och
paret separerade. ”
I detta citat framställer respondenten den svenska kulturen som mer tillåtande i synnerhet
med fokus på hur kvinnor kan agera i ett samhälle som Sverige. Citatet visar också att kultur
kan ses som ett oföränderligt fenomen och finns kvar även om personen som flyttat till
Sverige och där undgått marginalisering på grund av bristande språkkunskaper eller
arbetslöshet. Fenomenet är typiskt för den essentialistiska syn på kultur som beskrivs av
Wikström (2009). Darvishpour (2014) anser att kultur kan spela in som faktor men är kritisk
35
mot att kultur ibland ses som ett oföränderligt fenomen precis som om nya upplevelser,
kunskaper, normer och värderingar inte skulle kunna påverka attityder och tankesätt.
Ett ytterligare citat förklarar vi och det tänkandet:
”I vissa familjer särskiljas traditionella patriarkala mönster av migrationen och strukturen blir mer
demokratisk, däremot hos andra familjer leder migrationens påfrestningar i det nya samhället till med en
liberal system kan vara hot till deras gamla värderingar och man söker sig tillbaka till sin traditionella livsstil.”
Inom detta citat nämns vad som kan förändra familjestrukturen vid en migration. I det ena
fallet syftar man på familjer med traditionella patriarkala modeller som efter migrationen
blivit mer demokratiska. I det andra man ifrån familjer med ett liberalt system som i samband
med migrationen söker sig tillbaka till en traditionell livsstil. Enligt citatet ovan finns det
också en möjlighet att ta ett steg framåt i utvecklingen och bli demokratiskgenom att. ex.
migrera till Sverige. Respondentens påstående kan tolkas på så sätt att familjernas identitet
kommer att krocka med den svenska identiteten. Ett sådant perspektiv bygger alltså på en syn
på utländska familjer som bärare av något annat, något som kan krocka med det svenska.
Man kan tolka det som en tendens till andrafiering av männen med utländskt ursprung genom
att överbetona deras annorlunda kulturella och etniska bakgrunder. Det framträder alltså en
slagsifrågasättandet av traditionella värderingar genom att göra de västerländska överordnade
och de andra underordnade.
5.5 Strukturell diskriminering
Under studien framkommer hos en del av respondenter att det finns en avsikt vid tolkningen
att skapa en separation av våldet och förlägga det till avvikare, ett behov av att skapa ett “vi
och “dem” i relation till vem som kan utöva våld och vilka förklaringar våldet har.
Nedanstående citat visar detta:
”Det kan finnas vissa inslag som är ovanliga för dem som är födda i Sverige. En del män som jag träffar som
kommer från andra länder med andra kulturella bakgrunder har svårare att acceptera de värderingar som vi
har i Sverige ….och det är svårt att vänja sig vid ett annat tänkande.”
Ovanstående citat uppger en förenklad bild på institutioner av hur en kultur tolkar fenomenet
dock ej hur individ framställer sin bild av de andra. Detta kallar Darvishpour(2014) som ”de
andra” som en specifik grupp orienterat bild.
36
Ytterligare ett citat styrker detta synsätt:
”I Sverige har man ett individualistiskt samhälle och ansvaret ligger hos själva förövaren av våldet men i vissa
kulturer männen har ett kollektivt ansvar i förhållande till släktingar och omgivningen”
Detta synsätt innebär att ”invandrarmän” som kollektivkontrasteras mot svenskheten som
individuell. I citatet finns en föreställning om att riktiga svenskar har möjligheter till
individuella handlingar men ”invandrare” inte har det. Man kan också tolka det så att ”vita”
européer framställs som handlande subjekt medan ”de andra” är fångade av kollektivistiska
kulturer som objekt. (de los Reyes, 2005). Wikan (2004)fann i sina studier att etniskt svenska
mäns våld handlar om svartsjukevåld där kärlek är det centrala, medan invandrarmäns våld,
det vill säga hedersrelaterat våld, handlar om makt och kontroll där kvinnan måste
underordna sig mannen och kollektivet. Hon menar alltså att det beror på invandrarnas
strukturer, system och grupperingar, vilka får människor att tro att de finns till för systemets
skull. Fadime Shahindals fall döptes t.ex. av media till hedersmord medan det lika gärna
kunde döpas till faderns kontrollbehov och därigenom undgått att särskilja det från det som
svenskar också kan göra. Vid sådana föreställningar uppkommer, enligt min uppfattning, det
risk att personer med utländsk härkomst tillskrivs vissa egenskaper och på grund av dessa
förställningar,
kategoriseringar
och
fördomar
schabloniseras
insatserna
för
minoritetsgruppen.
En sådan strukturell diskriminering tillsammans med den vardagsrasism som finns i Sverige,
bör den maktskillnad som uttrycks i form av överordning kontra underordning också omfatta
analyser av våld.
Detta förhållningssätt finns även i följande citat:
”Sverige är ett individualistiskt samhälle som lägger skulden väldigt starkt på individen och vi lägger stora
resurser på att ta reda på vem som gjorde vilken handling för vi utkräver ett individuellt ansvar och så är det
inte i alla andra samhällen där man kan ha en kollektiv skuld och ett kollektivt ansvar där en person kan göra
fel och andra bestraffas därför att de ses som medansvariga .”
I ovanstående citat kan man förstå hur respondenten förklara uppkomsten av handlingen i
relation till individ och kollektivet vilket gör att man åter igen specifik gör andra kulturer som
kollektivistiska där individen är maktlös och släkten och samhället som dikterar vad som är
rätt medan den svenska kulturen sätter individen i centrum.
37
Om våldet uppfattas som väl förbundet med kollektivet kan det få till följd att de
professionella som jobbar med våld i nära relation blir allt för passiva då de menar att
ansvaret inte ligger på individen utan på ”de andra”, på kollektivet. I citatet konstaterar vidare
respondenten att varje människas identitet är unik hos ”Oss”, i det västerländska samhället
medan detta inte gäller för dem i kollektivbaserade samhälle. Utifrån dessa föreställningar
och särbehandlingar anser jag att det finns strukturell diskriminering hos vissa av de
institutioner som jag har studerat.
De los Rayes & Kamali (2005 s 19) säger att ”strukturell diskriminering syftar på samhällets
institutionella ordning, normer och organiseringsformer som indirekt och oftast oavsiktligt
diskriminerar personer såväl som grupper med en annan etnisk bakgrund än
majoritetssamhället. ”Jag anser att det kan vara alldeles för lätt för majoriteten i samhället att
diktera vad som är rätt eller fel för grupper som man inte känner med avseende på deras
bakgrunds faktorer. Detta gör att den nya individens delaktighet först efter assimilering får en
status i samhället. I så fall underordnas integrering under assimilering som idag i Sverige
tycks representera det man kallar ”integration”. Integration är istället ett mycket
mångfacetterat ord som har sin grund i pluralism och mångfald och som innebär ett samspel
mellan olika faktorer. Många av invandrare som jag träffar i min vardag jämför t.ex. ofta
Sverige med England och värderar dem mycket olika. I Sverige ställer man krav på att alla
förstska lära sig svenska för att sedan eventuellt få ett jobb medan mani England kan få arbete
direkt. Detta upplevs av många som ett tecken på att det svenska kultursystemet har
assimileringen som normalitet men pratar om integration. Detta upplever en del av
invandrarna som tolkar att de nyanlända bli påtvingad en visst kultur mönster där språket blir
en maktfaktor för att få jobb. Dessutom anses ofta att en brytning på svenska språket kan leda
till sämre status.
Att utgå från att den egna kulturen står över en annan kultur som då bör försöka smälta in kan
ses som en assimilering. Därmed försöker man behålla grupperna som något statiskt och
enhetligt, vilket jag tycker är en form av dold rasism. Kontentan av en sådan assimilering
skapar ingen jämlikhet i relationer, bemötande, behandling, eller vid olika insatser.
Gottzén (2012) har uppmärksammat att t.ex. unga, svarta män ofta misstänkliggörs för att
vara våldsamma eller farliga. Samma sak gäller för invandrarkillar vars våld och brottslighet
38
bedöms vara grövre. De beskrivs också av Gottzén (2012) som mer oförmögna att följa regler
och i behov av att lära sig hur det är att leva i ett demokratiskt land. Genom sådana former av
mer diffus diskriminering inom institutioner kan olika grupper och individer drabbas av en
negativ särbehandling som begränsar deras möjligheter och potentialer att göra rätt i
samhället. Diskrimineringen i dessa former menar Kamali är närmast normal, rutinmässig
och en del av de vardagliga sociala relationerna, maktstrukturerna och reglerna i Sverige. Om
den typen av assimilering slår rot i samhället, bidrar den till att de invandrare som finner sig i
värdlandets villkor, inte känner sig delaktiga fullt ut när det gäller att kunna på
verkasamhället, vilket pressar fram en ohälsosam lydnad och skapar en känsla av ett inre
utanförskap. Jag har i många sammanhang i mitt arbete upplevt många ”integrerade” som
klagar på att de inte har svenska vänner trots många års vistelse i Sverige.
I vissa fall sker dock generaliseringar vad gäller både ”Vi” och ”Dem. Det finns också
beteckningar som representerar den kollektiva dimensionen. I följande citat framkommer
t.ex. att:
“Individer kan också använda kollektiva system och den grundläggande orsaken till våldsamt beteende är
händelser utanför det egna hemmet då hedersrelaterat våld är en kollektivistisk angelägenhet och där ingår
också konflikter där de egna barnen är inblandade”.
”De Andra” begränsas också till att enbart vara en del av ett kollektiv. De betecknas inte som
individer utan som en del av ett system och därmed bör också systemet behandlas. (Wikström
2009; Eriksson et al. 1999).
Den stora betoning på hedersvåld inom institutioner som arbetar med våld i nära relationer,
döljer alltså oftast individens inflytande i kollektivet, vilket vi sett kan orsaka
generaliseringar, kategoriseringar och i slutändan även dold diskriminering som sker i
“jämställdhetens namn”.
Jag är självfunktionär i en förening vid namn ”Aram” som arbetar med relationsstöd och
integration. Inom föreningen har vi en sektion som inriktat (kvalificerats) sig på
hedersrelaterat våld. Vi har flera gånger träffat dem som inte har velat komma i kontakt med
sociala myndigheter eftersom dessa ofta upplevs vilja behandla de utländska männen utifrån
tron att de är aggressiva, förtryckande och patriarkala.
39
5.6 Intersektionellt analys och ekologiska modellen
En del av respondenterna kombinerar flera olika orsaksförklaringar för att beskriva våld i
nära relation. Några citat får illustrera detta:
”Det varierar med vad som orsakar våldet. Det finns en modell som kallas den ekologiska modellen som har
olika kategorier som det individuella perspektivet och det relationella perspektivet. Det individuella kan vara en
benägenhet till svartsjuka, alkoholism eller annat beroende. Det relationsmässiga kan vara hur man
kommunicerar och samarbetar med sin partner och andra närstående. Ett tredje perspektiv är hur samhället
påverkar och relationer för familjen gentemot institutioner som socialtjänst, myndigheter och vilken ställning
man har på arbetsmarknaden som till exempel om man har arbete eller inte har arbete. Det fjärde är den
kulturella kontexten med vilka värderingar som man bär och vilka normer man har. När man ser på situationen
för ett specifikt ärende bedömer man vad som är den främsta orsaken till att utvecklingen blivit som den är. En
del teorier passar bättre än andra för att förstå våldet.”
Den ekologiska modellen, som bygger på teorin om att det inte finns en ensam faktor som
kan beskriva varför män använder våld mot kvinnor i nära relationer, är användbar här.
Modellen försöker att kombinera flera olika kategorier med olika perspektiv på våldets
orsaker. Våldet uppstår ju på grund av flera olika faktorer som i samspel, påverkar på olika
nivåer. Dessa faktorer kan vara individ, samhälle, relation och kultur. (Heise, 1998).
Det ekologiska perspektivet är ett av de perspektiv som framhålls av Amnesty, (2004). Enligt
dem finns det olika världsbilder vad gäller mäns våld mot kvinnor. Könsmaktordning kan
tolkas som en grund för det strukturella tolkandet på alla nivåer som orsaken till uppkomsten
av våldet.
Jag anser att Amnestys(2004) bild av ekologiskt perspektiv är omfattande där
påverkansfaktorerna är mångdimensionella, vilket gör att åtgärder för bearbetning av våld
kan ge mer utrymme för påverkan och därmed för anpassad förändring.
För att granska kritisk ekologiska modellen närmare, kan man finna en mångfacetterat synsätt
där fokuseringen på en av dessa fyra inriktningar (individ, relation, samhälle och kultur) som
kan ha en avgörande betydelse undermineras andra viktiga inriktningar. Eller att det kan
finnas andra faktorer som migration och dess faser inte bejakas fullt ut.
”Och sen är det också så här när man pratar om våld så det man vet om våld det är ju också att kunskap,
social, trygghet och allting sånt och både politik och ekonomisk trygghet, utbildning det påverkar väldigt t
mycket våld. Sen ska vi komma ihåg att vi håller på att gå mot en utveckling där det finns olika normer
beroende på var i Sverige man bor och i vilken stadsdel man bor.”
I ovanstående citat kan man se en mer human och mångfacetterad bild av hur man resonerar
omkring våldet och dess orsaker. Våldet förklaras mer utifrån en helhetssyn med
socioekonomiska,
sociopolitiska,
sociokulturella,
psykosociala
samt
individuella
40
påverkansfaktorer. I detta synsätt relateras inte individen till endast en struktur utan flera.
Forskarna de los Reyes och Mulinari (2005) menar att vi måste ta reda på hur människors
omständigheter formas i skärningspunkten mellan flera olika maktstrukturer. Makt skapas
med hänsyn till socialt konstruerade skillnader som alla är dolda i varandra. De visar t.ex. i
sina studier hur politiska aspekteter och samhällets patriarkala strukturer förstärks av
rasistiska praktiker på institutionell nivå som förvärrar situationen för våldsutsatta kvinnor på
individnivå. Med deras perspektiv kan man tvärtom visa hur det patriarkala våldet i hemmet
nonchaleras på grund rasistiska föreställningar hos samhällets institutioner och myndigheter,
vilka i sin tur legitimeras av vetenskapliga ingripanden.
Citaten visar att mina respondenter använder en mångdimensionell analys d.v.s.
intersektionellt perspektiv som förklaring till orsakerna bakom våld vilket gör det möjligt att
få en djupare förståelse av det komplexa fenomen som våld och förtryck utgör.
”Orsakerna till våld i nära relation är mångfacetterade och inte entydiga. En del män säger att våldet börjat
när de känt sig kränkta, inträngda i ett hörn eller i ett psykologiskt underläge, ekonomi, politik och ibland kan
kulturella aspekter finnas med, som synen på man respektive kvinnoroll,”
På samma sätt visarovanstående citat på ett tydligt intersektionellt synsätt där respondenten
förklarar våldet utifrån flera faktorer. Individens handlande sätts in i ett helhetsperspektiv
utan att dennes egna ansvar tas ifrån honom.
6. Slutsatser
Mitt syfte med studien var att analysera och diskutera om hur männens våld mot kvinnor kan
te sig olika och förstås och beskrivas olika beroende på den våldsutövande mannens etniska,
kulturella bakgrund. De frågeställningar som utgjorde grunden för min uppsats är att se och
analysera de olika förhållandena som råder i samhället i utifrån de behandlingsperspektiv på
finns institutioner som jobbar med människor från andra länder där våld förekommer i nära
relationer. Frågorna som besvaras är följande: Vilka är förklaringsmodellerna som
professionella använder för att förklara mäns våld utfört av män med svenskbakgrund
respektive utländskbakgrund mot sin kvinnliga partner? På vilket sätt tar dessa berättelser
form bland professionella som arbetar med våld i nära relationer bland män med så väl
svenska och utländsk bakgrund? Nedan följer en sammanfattande diskussion av det resultat
som framkommit.
41
1.Vilka är de förklaringsmodeller som dem professionella använder för att förklara männens
våld utfört av utländskrespektive svenskt män mot sina kvinnliga partner?
I alla förklaringsmodeller som de professionella har använt kan man klart se ett ekologiskt
tänkande då flera olika perspektiv förekommer; Makt och vanmakts perspektiv,
kulturbetingat perspektiv, ett könsmaktsperspektiv och det intersektionella perspektivet.
Respondenterna förklarade också våldet utifrån olika nivåer, exempelvis på individnivå eller
grupp- och organisationsnivå. Respondenter menade alltså att en del teorier passar bättre än
andra för att förstå och förklara våldet och behandlingsinsatserna och dess effekter.
När respondenterna använder makt och vanmakts perspektiv lyfter de t.ex. fram mannens
känsla av att han inte längre har makt över kvinnan och befinner sig i en maktlös position
gentemot henne. När de använder ett könsmaktsperspektiv sätts mannens etniska bakgrund
inom parentes och istället lyfter man fram den patriarkaliska maktstrukturen där mannen har
en överordnad roll och kvinnan en underordnad. Med detta menade respondenter att kvinnan
sen en lång tid tillbaka varit underordnad mannen och har förtryckts av såväl mannen som
samhället, medan mannen varit den överordnade maktfaktor och kontroll över kvinnan.
Respondenterna
förklarar
också
det
hedersrelaterade
våldet
utifrån
kultur
och
systemteoretiska förklaringsmodeller, medan våld utfört av etniska svenskar, ses som en
individuell problematik. Det förekommer alltså vissa kategoriseringar som beror på härkomst.
Hedersvåld betraktas naturlig förekommande hos män från Mellanöstern och dessa män ses
som patriarkala och till följd där av våldsbenägna. Vidare framkommer bilden av män från
Mellanöstern som kvinnoförtryckare och våldsutövare. Det är kulturen, kollektivet, dess
normer och värderingar som styr männens handlingssätt. Kultur enligt dessa respondenter
fattas som kollektives naturliga handlingar beroende på deras bakgrund och liv.
En del av respondenter menar också att orsaker bakom våld ska kompletteras med andra
bakomliggande faktorer, då orsaken till våldet ofta är en komplex sammansättning av en rad
omständigheter. De kan alltså sägas tillämpa ett intersektionellt perspektiv. Exempel på
faktorer som nämndes var den ekonomiska situationen, psykisk ohälsa, arbetslöshet,
missbruk, makt, klasstillhörighet, utbildning och migration.
2. På vilket sätt tar dessa berättelser form bland professionella som arbetar med våld i nära
relationer bland män med så väl svenska och utländsk bakgrund?
42
Respondenterna uttrycker tydligt att hedersrelaterat våld är en motpol till det våld som
svenska män utför och som då analyseras utifrån ett mer individ orienterat perspektiv. I
praktiken blir våldet det samma men i det hedersrelaterade våldet, ges det strukturella och
kollektiva orsaker medan det i det ”svenska” beskrivs som en relationsstörning mellan två
individer. Hederskultur används som en homogen, traditionell handling som kan utföras av
icke – västerlänningar utifrån religiösa, kulturella och etniska aspekter. Västerlänningar
betraktas som bärare av en hög kultur som har en tillåtande perspektiv i grunden vilket gör att
de andra från framförallt mellersta Östern betraktas som folk från andra planeter med ett
specifikt särdrag som ej förstås av det svenska värdlandet. Med ”vi” syftar en del av
respondenterna på européer medan ”dem” är en representation av icke-europeiska kulturer.
Studien visar också att brist på jämställdhet är centralt i synen på våld. De menar att
invandrarmän uppvisar ett nästan strukturell förtryck medan ett sådant handlande inte finns
hos svenska män. Denna ”jämställdhets” diskurs förmedlar ett synsätt som skapar avskiljer
invandrarna från ”oss svenskar”. Utifrån min studie uppfattar jag att respondenterna indirekt
ger föreställning om en svensk moraliskt överlägsenhet gentemot invandrare som t.ex.
inbegriper krav på att invandrare behöver lära sig svensk jämställdhet.
Resultatet blir sammantaget att de icke- västerländska männens beteende bygger på en
traditionellreligiösa och kulturellverklighetsuppfattningen som är mer ociviliserad än den
västerländska verklighetsuppfattningen. Genom att andrafiera männen med utländsk
härkomst eller/och överbetonar deras kulturella skillnader uppstår alltså en systematisk
underordning och orättvisa.
7. Egna reflektioner
Analysen av mitt empiriska material visar på att professionella i arbete med våldsmän
använder vissa kategoriseringar och diskurser som frånskiljer människor utifrån härkomst och
kultur. Jag fann t.ex. att respondenterna medvetet eller omedvetet särskiljer människor i
relation till bakgrund, vilket kan ge en bild av stigmatisering i sammanhanget. Detta kan göra
att de professionella redan vid sina första möten med klienterna framkallar en bild av “vi”
och “de” tänkande.
43
Genom att ha analyserat hedersbegreppen fann jag också att det görs en skillnad på
hedersvåld och annat våld mot kvinnor. Det jag har kommit fram till är att det finns ett tydligt
”vi/dom” tänkande då hedersförtrycket alltid kopplas till ”invandrare”, ”de andra”. Det finns
en föreställning om att det finns en typ av våld som kallas hedersvåld, som är kulturell och
som endast utövas av vissa grupper men aldrig av etniskt svenskar. Sverige målas upp som ett
jämställt land och ”invandrare” ses som avvikande, homogen grupp samt tillhörande av en
främmande kultur. Detta tycks också återspeglas i hur dessa män blir bemötta. För att
föreställningar om människors skillnader utifrån kultur eller etnicitet inte ska framkalla olika
och orättfärdiga former av bemötande menar jag att det är viktigt att professionella får en
diskussion kring varför vissa normer, rutiner, förställningar eller diskurser finns. Det finns
inte ”rena” eller oblandade kulturer och etniciteter utan istället bör fokus ligga på det faktum
att det finns skillnader både inom och mellan grupper. Enligt Wikström(2009) innebär
etnicitetsbegreppet oundvikligen att man utgår ifrån ett homogent och statiskt kulturbegrepp.
Genom att förlägga förklaringen till förekomsten av hedersrelaterat våld till kultur och
etnicitet skapar det en bild av att människorna är fast i dessa synsätt.
Enligt min inställning finns former av kollektivt våld där heder inte är en bakomliggande
orsak, på liknande sätt finns former av individuellt våld som kan bottna i ett slags
”hederkänsla”. Jag tycker människor komplexitet är inte kultur bunden utan individuellt
bunden. Det gör att en unik individuellt präglad utveckling kan ske för alla, oavsett var man
kommer ifrån.
En möjlig förklaring till respondenternas uppfattning att visst våld är helt oberoende av
kulturen, t.ex. den av svenska män är att de utskiljer just hedersrelaterat våld som
kulturbaserat. Wikström (2012)) och Gruber (2007) som tydliggjort jämställdhetsdiskurser i
sina analyser visar att den sträcker sig så långt att de professionella på institutioner som
jobbar med våld i nära relationer kan använda den för att dölja faktiska existerande sociala
problem och motsättningar.
När man sammankopplar våldshandlingen med kultur eller religion innebär det även att
utländska män som inte begår våldshandlingar mot kvinnor ändå blir potentiella
kvinnomisshandlare, eftersom egenskapen ses som kulturellt eller etniskt bunden. Det
framställer svenska män som misshandlar kvinnor som individer med olika individuella
44
problem och aldrig kopplade till hans ”svenska kultur” eller liknande. Frågan är hur
stereotyper, stämpel, fördomar och konstruktioner av ”invandrarmän” kan påverka attityden
bland människor med utländsk härkomst till maskulinitet och hur män som emigrerat till
Sverige kan bemöta dessa utmaningar. Statusförlusten och maktförskjutningen som många
män upplever efter invandringen på grund av diskriminering, marginalisering och förändring
av maktrelationer i köns- och generationsrelationer, kan påverka deras attityder till
maskulinitet drastiskt vilket också uppmärksammats av Darvishpour(2014).
Diskrimineringen och exkluderingen av vissa grupper utifrån kultur och etnicitet är inbäddad
i de handlingar som utövas dagligen på institutionerna. Det är bara den drabbade som kan
förstå hur andra ser på honom. Detta gör att konsekvenser av de professionella handlingar
kan påverka hur dessa nya tar plats i samhället och hur deras utveckling marginaliseras.
Fokus måste därför vändas mot majoritetssamhällets institutioner och belysa deras tendenser
tillstrukturell och institutionell diskriminering, praktiker och mekanismer om de ska kunna
bekämpa våld och förtryck på ett korrekt sätt. Etnisk diskriminering motverkar
jämställdhetsutvecklingen inom familjen samtidigt som den förstärker traditionella
genusrelationer hos män, men även hos de kvinnor som emigrerat. Jag jobbar inom en ideell
förening med integration och relationsstöd. Där har jag kontakt med män med
familjekonflikter och där hör man många gånger att en del män med utländsk härkomst
vägrar att vid familjekonflikter söka hjälp hos familjerådgivare. Anledningen är att de känner
sig kränkta när de träffar familjerådgivare/behandlare och anser att de bemöts med fördomar
och misstro. Många av de invandrade männen upplever att de vid varje familjekonflikt som
hamnar hos myndigheter i praktiken ofta karakteriseras som skyldiga och myndigheterna bara
ställer upp bakom kvinnorna. Detta framkommer även i Darvishpours studier (2004) där en
iransk man betonade att de drabbas av en dubbel diskriminering. De menar att de som
invandrare från mellanöstern har sämre status än svenskar och som män upplever de att har
sämre chans än kvinnor vid familjekonflikt hos myndigheterna. Många av dessa män ville i
början att hemlandet skulle bli likadant som Sverige. Sedan fick de en helt annan inställning:
att de lever i Sverige, men Sverige finns inte i deras liv (Darvishpour, 2004).
45
8. Förslag på vidare forskning
Det finns brister i forskning om våldet som utövas av män med utländsk respektive svensk
bakgrund vilket kan påverka och eventuellt förstärka synen i samhället på utländska män som
våldsutövare. I min studie har majoriteten av respondenterna uppvisat ett annorlunda och
stigmatiserande synsätt på män med utländsk bakgrund som utövar våld något som många
professionella kanske inte riktigt är medvetna om. Detta kan vara av stor vikt att
uppmärksamma då det skulle kunna reducera känslor av diskriminering. Problematiken
behöver
alltså
mer
forskning
på
majoritetssamhällets
diskriminerande
strukturer,
marginaliserings tendenser och exkluderingsformer.
46
Källförteckning
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Amnesty. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Stockholm: Amnesty, 2004
Andersson, B & Lundberg, M. (2000) Våld mot invandrarkvinnor: kvinnors berättelser och
socialtjänstens strategier. Lund, Network for Research in Criminology and Deviant
Behaviour at Lund University.
Bredström, A.(2005). Rasism, kön och sexualitet en intervjustudie. Stockholm: Statens
Folkhälsoinstitut.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) & Forum för levande historia. Intolerans. Antisemitiska,
homofobiska, islamofobiska och invandrarfientliga tendenser bland unga. Stockholm:
Brottsförebyggande rådet, Information och förlag, 2007.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2. uppl. Malmö: Liber ekonomi.
Darvishpour, M (2004b): Invandrarkvinnor som bryter mönstret- hur maktförskjutningen
inom iranska familjer i Sverige påverkar relationen. Stockholm, Almqvist& Wiksell
International.
Darvishpour, M. (2014) .Jämställdhet, etnicitet och ”andramän” - ett intersektionellt
perspektiv på förändringar av maskulinitet efter migration. Stockholm och Elanders Sverige
AB.
de los Reyes, P & Mulinari, D. (2005). Intersektionalitet. Kritiska reflektioner över
(o)jämlikhetens landskap. Lund: Författarna och Liber AB.
de los Rayes P & Kamali M.(red) (2005) Bortom vi och dem: Kriminering reflektioner om
makt integration och strukturell diskriminering. Stockholm: Fritzes (SOU2005:69)
de los Reyes, P. (2003) Patriarkala enklaver eller ingemansland? Våld, hot och kontroll mot
unga kvinnor i Sverige. Norrköping. Integrationsverkets skriftserie IV:
de los Reyes, P. (2007) “Intersektionella perspektiv på etniska relationer”. I: Abby Peterson
& Mikael Hjerm (red.) Etnicitet: Perspektiv på samhället (s. 43-58). Malmö:
Gleerups. Gleerups utbildning
Eriksson, C, Eriksson, Baaz, M & Thörn, H. (1999) Den postkoloniala paradoxen, rasismen
och ”det mångkulturella samhället”: en introduktion till postkolonial teori. I: C. Eriksson; M.
Eriksson Baaz & H. Thörn, Globaliseringens kulturer: den postkoloniala paradoxen, rasismen
och det mångkulturella samhället. Falun, Nya Doxa, Nora
Eldén Å, Westerstrand J. (2004) Hederns försvarare – den rättsliga hanteringen av ett
hedersmord. Kvinno vetenskaplig tidskrift, 2004 (25):3, s 35–56. Avd. för
samhällsvetenskaplig genusforskning Uppsala universitet
Esaiasson, P, Gilljam, M, Oscarsson, H. & Wängnerud, L. (2003). Metod praktikan: Konsten
att studera samhälle, individ och marknad (2:a uppl.). Stockholm: Norstedts juridik.
Eliasson, M. (1997) Mäns våld mot kvinnor. Stockholm: Natur &Kultur
Gottzén, L. & Jonsson, R. (2012) Goda män och Andra män. I Gottzén, L. & Jonsson, R.
(red.) Andra män. Maskulinitet, normskapande och jämställdhet Malmö: Gleerups.
Gruber, S.(2007) I skolans vilja att åtgärda "hedersrelaterat" våld: etnicitet, kön och våld.
Centrum för kommunstrategiska studier, Linköpings Linköpings universitet
Hydén, M (1995) Kvinnomisshandel inom äktenskapet – mellan det omöjliga och det
möjliga. Stockholm: Liber utbildning AB.
Heise, L. (1998). Violence against women: An integrated ecological framework. Violence
Against Women, 4, 262–290 .Sage Pablications, Inc
HSFR, Humanistisk - samhällsvetenskapliga forskningsrådet (1991): Forskningsetiska
principer för humaniora och samhällsvetenskap. Uppsala: Ord och form.
Isdal, P (2008). Meningen med våld. Elanders Sverige AB, Mölnlycke
Kamali, M (2002). Kulturkompetens i socialt arbete. Stockholm: Carlsson. Bokförlag.
47
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Kamali, M (2004). Media, experter och rasismen. I: Larsson Stieg och Englund Cecilia
(red.)Debatten om hedersmord. Feminism eller rasism. Stockholm: Svartvitts Förlag med
Expo
Kurkiala, M. (2005) I varje trumslag jordens puls: om vår tids rädsla för skillnader.
Stockholm: Ordfront
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl. Lund:
Student litteratur
Kvale, S (1997) Den Kvalitativa Forskningsintervjun. Lund: Student litteratur.
Larsson, S. (1994). Om kvalitetskrav i kvalitativa studier. I B, Starrin & P-G, Svensson.
(Red) (1994). Kvalitativ metod och vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur
Mattsson, K (2010) ”Genus och vithet i den intersektionella vändningen”, i Tidskrift för
genusvetenskap, nr 1-2 2010. Uppsala, Centrum för genusvetenskap
Melina, I. (2005). Rasifiering. I Arbetsmarknadsdepartementet, Bortom vi och dom:
Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering (Statens offentliga
utredningar, 2005:41) (s. 95–112). Stockholm: Fritzes offentliga publikationer.
Said, E (1993). Orientalism. Stockholm: Ord front.
Sjögren, A (2006). Här går gränsen: om integritet och kulturella mönster i Sverige och
Medelhavsområdet. 2. uppl. Mångkulturellt centrum. Stockholm: Dialogos Förlag AB
SOU (2004) SOU 2004:121 slag i luften. En utredning om myndigheter, mansvåld och makt.
Socialdepartmenet
Thomassen, M. (2007) Vetenskap, Kunskap och Praxis: Introduktion till vetenskapsfilosofi.
Malmö: Gleerups Utbildning.
Westin, C (1999:6) Mångfald, integration, rasism och andra ord. Ett lexikon över begrepp
inom IMER – Internationell Migration och Etniska Relationer. Socialstyrelsen. Elanders
Gotab. Stockholm World Health Organization (2002) World report on violence and health.
Genève: WHO.
Wikan, U (2004). En fråga om heder. Stockholm: Ordfront.
Wikström, H. (2009) Etnicitet: begreppbart. Malmö: Liber AB.
Wikström, H. (2012) “Familj, heder och svenskhet“. I: Marcus Herz (red.): Kritiskt socialt
arbete. Malmö: Liber AB.
Wigerfelt, B & Wigerfelt A, S. (2001) Rasismens yttringar. Exemplet Klippan.
Studentlitteratur. Lund
48