2005/06
mnr: Ub510
pnr: c792
Motion till riksdagen
2005/06:Ub510
av Maud Olofsson (c)
Ett nationellt livsstils- och
beteendemedicinskt
forskningscentrum i Umeå
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ett ekonomiskt stöd till ett nationellt livsstils- och
beteendemedicinskt forskningscentrum vid Umeå universitet.
Motivering
En rad vetenskapliga studier visar att merparten av dödsfallen i västvärlden
har sin grund i beteenderelaterade levnadsvanor som rökning,
alkoholmissbruk, fysisk inaktivitet och bristfälliga matvanor. Trots att t.ex.
amerikanska beräkningar visar att beteende- och livsstilsfaktorer svarar för
60 % av de totala vårdkostnaderna är vårdens insatser för att modifiera livsstil
och beteenden påtagligt blygsamma. I brist på kunskap om hur vården kan ge
stöd till livsstils- och beteendeförändringar har vården ofta inte något
alternativ till att förskriva läkemedel i syfte att mildra konsekvenserna för
hälsan.
Det finns idag ett stort intresse bland medicinska och
beteendevetenskapliga forskare att utveckla innovativa strategier för hur
beteendeförändringar stimuleras. Alla vet exempelvis att det är viktigt med
fysisk aktivitet och att patientnyttan i många fall är mycket stor av att den
som drabbats av sjukdom eller förstadier till sjukdom blir mer aktiv. Men
kunskapen om hur det i praktiken kan genomföras och vilka
beteendemedicinska strategier som verkligen ger resultat är sparsam.
I samarbete med det amerikanska forskarsamhället har National Institute of
Health och American Heart Association sedan ett antal år tillbaka initierat
studier för att komma fram till vilka beteendeförändrande metoder som
fungerar i praktiken. Samma behov finns i Sverige. Det finns egentligen ingen
brist på teoretiska förslag och avgränsade beteendeförändrande experiment.
1
2005/06:Ub510
Den stora bristen är istället att olika modeller och förslag inte testats i
praktiken i vårdens vardag och att de därmed sällan når mer än till idéstadiet.
Mot denna bakgrund är det angeläget att skapa ett nationellt livsstils- och
beteendemedicinskt forskningscentrum (LBMC) i syfte att mäta och utvärdera
interventionseffekter och -processer i praktiska försök och klinisk tillämpning.
Det ligger i sakens natur att livsstils- och beteendeförändringar inte enbart
kan studeras utifrån medicinska psykologiska perspektiv: De måste också
tolkas i ett socialt, ekonomiskt och politiskt sammanhang. Därför bör LBMC
också inkludera sociologiska, ekonomiska och statsvetenskapliga kompetenser.
Hittills har frågor om livsstils- och beteendeförändringar i huvudsak setts
som ett behov för västvärlden. Under senare år har det dock blivit alltmer
uppenbart att alltfler utvecklingsländer utvecklar livsstilsrelaterade
hälsoproblem av samma art som i västvärlden, även om omfattningen ännu
inte är så hög. Behov av livsstils- och beteendeförändringar är därför en
gemensam angelägenhet.
Umeå universitet, Landstinget i Västerbotten och Norrlands
universitetssjukhus har i dag särskilda förutsättningar för ett nationellt
livsstils- och beteendemedicinskt forskningscentrum.
I Umeå finns landets enda beteendemedicinska enhet.
Vid samtliga vårdcentraler inom Västerbottens läns landsting pågår sedan
20
år
världens
största
hälsoundersökning,
Västerbottens
hälsoundersökningar, där livsstilsfaktorer står i fokus. Därmed finns en
uppbyggd fältverksamhet som kan användas för kostnadseffektiva
implementeringsstudier.
Här finns Umeå International School of Public Health (landets enda) som
i
samarbete
med
universitet
i
utvecklingsländer
och
Världshälsoorganisationen (WHO) utvecklat ett flertal fältstationer för
forskning kring bl.a. livsstils- och beteendeförändringar i
utvecklingsländer.
Genom att forma en regional samarbetsmodell för detta utvecklingsarbete
läggs grunden för att (1) på ett vetenskapligt sätt kunna granska och utvärdera
hur modeller för beteende- och livsstilsförändringar fungerar i vårdens vardag
samt för (2) konkret bred implementering av framgångsrika exempel. Att
finansiera basstrukturen för det forskningscentrum som här föreslås måste i
första hand ses som en nationell angelägenhet. Landstinget å sin sida bidrar
med viktig infrastruktur, t.ex. genom de pågående hälsoundersökningarna.
Genom ansökningar om ytterligare anslag hos nationella och regionala
forskningsfinansiärer konkurrerar sedan centrets forskare om tillgängliga
forskningsanslag.
Jag anser att Umeå universitet ska tilldelas ekonomiskt stöd för ett
nationellt livsstils- och beteendemedicinskt forskningscentrum, inledningsvis
ca 4 miljoner kronor årligen. Anslaget bör finansieras inom utgiftsområdet.
2
2005/06:Ub510
Stockholm den 4 oktober 2005
Maud Olofsson (c)
3
