Charlotta Törngren
Health consequences associated with the loss of a child in men and women in Rwanda – a
cross sectional study
Populärvetenskaplig sammanfattning på svenska
Studien handlar om att undersöka om det finns någon ökad risk för psykisk ohälsa i Rwanda
bland de som har förlorat ett barn genom missfall, intrauterin fosterdöd eller efter att barnet
var fött. Möjliga riskfaktorer undersöktes också. Flera studier från västvärlden tyder på att
föräldrarna, främst mödrarna, har ökad risk för bland annat ångestsjukdom, depression och
svår sorg. Få studier är gjorda i Afrika söder om Sahara där barnadödligheten är betydligt
högre än i västvärlden.
Rwanda är ett litet land med stor befolkning, ca 12 miljoner invånare på en yta lika stor som
Småland. Landet och dess invånare präglas än idag av inbördeskriget under 90-talet och
folkmorden 1994. Barnadödligheten är hög och landet räknas som ett låginkomst land.
Studien är del av ett större projekt som bl.a. handlar om andra traumatiska händelser, våld och
mental hälsa i Rwanda. Det är en tvärsnittstudie. Professionella psykologer utförde intervjuer
som byggde på ett frågeformulär, totalt 917 deltagare (440 män och 477 kvinnor) i åldern 2035.
Den aktuella studien kom fram till att vid tiden av undersökningen led en stor del av de
tillfrågade av psykisk ohälsa, t.ex. depression och generellt ångest syndrom. Kvinnor led i
större utsträckning av de olika diagnoserna och män drack mer alkohol. Riskfaktorer för både
män och kvinnor var fattigt hushåll, låg levnadsstandard, dåligt socialt stöd och för kvinnor
även låg eller ingen utbildning. Händelserna 1994 och fattigdom kan vara förklaringar till de
höga siffrorna. 149 män och kvinnor hade förlorat ett barn eller foster. De hade ökad risk för
upplevd sämre hälsa. Männen hade också ökad risk för generellt ångestsyndrom (GAD),
fysiska symptom (såsom hjärtklappning, huvudvärk mm.) och riskbruk av alkohol. Varken
män eller kvinnor hade ökad risk för depression eller självmordsbenägenhet.
Varför män och kvinnor inte verkar ha samma risk för psykisk ohälsa när de förlorar ett barn
eller foster som de i västvärlden kan bero på flera saker. På grund av den höga
barnadödligheten kan det vara så att föräldrarna inte förväntar sig att alla barnen ska överleva
eller vara friska. Dessutom är man inte ensam om att förlora ett barn och det kan skapa ett
kollektivt stöd för föräldrarna. Varför män verkar må sämre än kvinnor kan bero på att
traditionellt i Rwanda håller män sin psykiska smärta inombords, visar den inte och förväntas
vara starka. Detta kan göra det svårt för att andra att trösta och förstår när den normala och
naturliga sorgen övergår till att vara farlig för individen. Män väntar dessutom längre med att
söka hjälp.
Rwanda lyckats bygga upp landet till samma standard som tiden före folkmorden och arbetet
fortsätter. Prioriteringar bör vara att få en fungerande demokrati, bekämpa fattigdom och
främja utbildning för alla. I framtiden bör man även fokusera mer på mäns sorg när ett par
förlorar ett barn och inte negligera de symptom de visar.
