En bit på väg mot …
Richard Öhrvall, SCB
tfn: 08-506 941 58
e-post: [email protected]
Millenniemålen
År 2000 ställde sig alla FN:s medlemsländer
är mätbara och håller sig inom en specifik
tidsram. De flesta av målen tar sin utgångpunkt i situationen år 1990 med avsikt att
uppfylla målsättningarna till år 2015. FN gör
regelbundna uppföljningar av utvecklingen.
Kunskapen om målen har även nått allmänheten. När SCB på uppdrag av Sida år 2004
frågade ett urval svenskar i åldern 18–74 år
uppgav 44 procent att de kände till millenniemålen.
De åtta målen är övergripande och kan
delas upp i delmål. För att följa upp målen
finns ett antal indikatorer fastställda. Ett exempel på en sådan indikator är andelen människor som lever på mindre än en dollar per
dag.
bakom åtta mål för världens utveckling. Dessa
mål kallas millenniemålen. I september i år
träffades världens ledare vid ett FN-toppmöte
i New York. Lagom till mötet kom FN ut
med en rapport som visade hur utvecklingen
gått hittills. Inom vissa områden har stora
framsteg skett, men inom andra har utvecklingen inte varit lika lyckosam. Dessutom är
de geografiska variationerna stora. I Asien har
situationen förbättrats i de flesta avseenden,
medan läget i Afrika söder om Sahara på
många sätt förvärrats. Även inom regioner
och inom länder finns stora skillnader.
Millenniemålen skiljer sig från många
andra globala målsättningar genom att målen
Mål
1
Mål
4
Utrota extrem fattigdom och hunger
Delmål: Halvera, mellan 1990 och 2015, andelen
människor vars inkomst är mindre än 1 dollar per dag
2001
1990
Uppnå universell grundskoleutbildning
3
Främja jämställdhet mellan
könen
4
Minska barnadödligheten
5
Förbättra mödrahälsan
6
Bekämpa hiv/aids, malaria och
andra sjukdomar
7
Säkra en miljövänlig och hållbar
utveckling
8
Bilda ett globalt partnerskap för
utveckling
2003
Södra Asien
Afrika söder om Sahara
Afrika söder om Sahara
Mål 2015
Östeuropa & Centralasien
Latinamerika & Karibien
Procent
10
20
30
40
50
Källa: Världsbanken. För att beloppen ska vara jämförbara är de justerade efter köpkraftsparitet (PPP). Höginkomstländer, enligt Världsbankens definition, ingår inte.
Mer än en miljard människor
lever i dag i extrem fattigdom.
Med det menas att de har mindre än en dollar om dagen att
leva på. Trots detta har framsteg skett. Andelen extremt fattiga i länder vid sidan om hög­
inkomstländerna har minskat
kraftigt, från 28 procent år 1990
till 21 procent år 2001. Om den
utvecklingen håller i sig kommer delmålet om att halvera
den extrema fattigdomen till år
2015 att nås.
Bekämpningen av fattigdom
har inte varit lika framgångsrik
i alla delar av världen. I Asien har
antalet människor som lever på
mindre än en dollar per dag
minskat med närmare en kvarts
miljard mellan åren 1990 och
1990
Mellanöstern & Nordafrika
Mål 2015
Östeuropa & Centralasien
20
2
Delmål: Minska med två tredjedelar, mellan 1990
och 2015, dödligheten bland barn under 5 år.
Östra Asien & Oceanien
0
Utrota extrem fattigdom och
hunger
Minska barnadödligheten
Östra Asien & Oceanien
Mellanöstern & Nordafrika
1
Antal barn som dör före 5 års ålder per 1 000 levande födda
Andel av befolkningen som lever på mindre än 1 dollar
(PPP) per dag. Procent
Södra Asien
De övergripande målen är:
2001. Bakom de siffrorna ligger
den starka ekonomiska utvecklingen i de folkrika staterna Kina
och Indien.
I övriga delar av världen har
inte några tydliga framsteg skett.
I Afrika söder om Sahara liksom
i Östeuropa och Centralasien
har andelen fattiga till och med
ökat.
Läs mer om millenniemålen på
Internet:
Världsbankens temasida:
www.developmentgoals.org
FN:s temasida:
www.un.org/millenniumgoals
Svenska millenniekampanjen:
www.millenniemalen.se
Latinamerika & Karibien
0
Antal per tusen barn
50
100
150
200
Källa: Världsbanken. Höginkomstländer, enligt Världsbankens definition,
ingår inte.
Varje år dör 11 miljoner barn
innan de hunnit bli 5 år gamla.
Det motsvarar 30 000 barn
varje dag. De flesta av dessa
barn lever i utvecklingsländer
och dör av sjukdomar som kan
förebyggas eller botas med
existerande mediciner eller
behandlingar. I över hälften
av fallen är undernäring en
bidragande orsak.
Barnadödligheten har dock
minskat över åren. År 1960
dog vart femte barn i utvecklingsländer innan de hunnit
fylla 5 år. Den andelen hade
sjunkit till vart tionde år
1990.
Sedan år 1990 har förhållandena förbättrats ytterligare
i de flesta delar av världen,
men det har inte skett i samma
höga takt som under tidigare
år. År 2003 dog vart tolfte barn
i utvecklingsländer innan de
fyllt fem år. Om inte utvecklingstakten ökar kommer endast ett mindre antal länder att
nå upp till målet när det gäller
sänkt barnadödlighet.
Det är framför allt i Sydostasien, Nordafrika, Latinamerika och Karibien som
barnadödligheten minskat
kraftigt. I Egypten har till exempel barnadödligheten
minskat med över 60 procent
sedan år 1990. I Afrika söder om Sahara
har dock inte framstegen varit
lika stora. Mer än vart sjätte
barn som föds i den delen av
världen får inte uppleva sin
femårsdag. I Sverige är motsvarande andel tre barn av
tusen. Välfärd Nr 4 2005
