DN Debatt 2012 11 17
”Solenergi från Sahara kan lösa
elförsörjningen”
Europas energibehov. Kring Medelhavet finns både människor och naturresurser som kan
bidra till att lösa den europeiska krisen. Solenergi från Sahara kan enligt forskarna förse
Europa med all el vi behöver. Vad som fattas är ett kraftfullt ledarskap som kopplar ihop
åtgärder mot arbetslöshet med energi- och klimatfrågan, skriver tre miljödebattörer.
I en kraftfull artikel som stått att läsa i många tidningar världen över underströk biskop
Desmond Tutu från Sydafrika att det nu är dags att världens ledare verkligen visar
ledarskap. Världssituationen kräver, skrev han, mobilisering, kraft och beslutsamhet. ”Vi
måste gemensamt vinna över fattigdom, ojämlikhet och klimatförändringar. Enligt
millenniemål 7 ska världens länder minska sina utsläpp av växthusgaser. Men
utvecklingen går i rakt motsatt riktning. När temperaturen stiger kommer miljontals
afrikaner – redan utsatta – att berövas vatten och grödor. Det kommer att orsaka enormt
mycket lidande.”
Från öster till väster i norra delen av Afrika går ett bälte av flyktingläger. Dadaabs
flyktingläger i nordöstra Kenya uppges hysa en halv miljon människor. Tchad har de
senaste åren tagit emot nära 300.000 flyktingar från Sudan och 75.000 från
Centralafrikanska Republiken. Vidare finns där över hundra tusen internflyktingar.
Även i Niger, Mauretanien och Burkina Faso finns det stora flyktingläger, nu överfulla av
nyanlända från inbördeskrigets Mali. I Algeriet finns ett jättelikt ökenläger, där flyktingar
från det av Marocko ockuperade Västafrika bott i decennier.
I Algeriet är ungdomsarbetslösheten över femtio procent. Att ungdom under sådana
omständigheter vill söka sin lycka i Europa är ingenting att förvånas över. Inte heller kan
det förvåna att många av dem som drivits tillbaka efter försök att ta sig över gränsen blivit
ett byte för den rekrytering till terrororganisationer, mer eller mindre nära knutna till alQaida, som pågår i dessa länder.
Hur är det på andra sidan havet då, i det hägrande Europa? EU:s ungdomsarbetslöshet
ligger i snitt på 22 procent! Regeringarna tycks stå handfallna. De påbjudna ekonomiska
åtstramningarna ökar arbetslösheten. Vinnarna på personsidan är inte minst de kriminella
gängen.
All denna ungdom! Borde den inte vara en tillgång i vår gemenskap? Men för att detta
skall vara möjligt krävs ett långt tydligare ledarskap, inte minst på EU-nivå.
Solenergitekniken utvecklas snabbt. Potentialerna i norra Afrika är särskilt goda. Enligt
flera forskningsstudier – bland annat från IIASA – skulle Nordafrika kunna förse Europa
med all den el vi behöver. Det räcker med en yta som motsvarar ett mindre europeiskt
land.
Tyska företag samarbetar om att utveckla en jättelik solenergisatsning – Desertec – i
Sahara. Man talar om ett värde av 400 miljarder euro. Planerna ligger i linje med
Tysklands avveckling av kärnkraften. Och EU-kommissionen satsar stort på vätgas.
”Kommissionens förhoppning är att vätgasbilar ska börja massproduceras och få ett
kommersiellt genombrott före 2020.”
Vätgasen, producerad genom solenergi, kan ersätta fossilbränslen på transportområdet och
dra ner utsläppen av koldioxid.
I Sahara finns alltså en rikedom som borde räcka att försörja stora befolkningar med både
bröd och arbete.
Och Grekland och Spanien, två av de mest krisdrabbade ekonomierna i Europa, kan
också bidra. Finns det inte också där en rikedom på sol och vind att utnyttja?
En satsning av samma typ som Marshallplanen efter andra världskriget skulle vara rätt väg
att gå. Vad som fattas är ett kraftfullt ledarskap som kopplar ihop åtgärder mot fattigdom
och arbetslöshet i både Afrika och Europa – och inte minst Sverige – med insatser för att
ställa om energisystemet och samtidigt undvika ett alltmer instabilt klimat.
Lösningen skulle alltså ligga i att samtidigt tackla den allvarliga risk som den globala
uppvärmningen ställer oss inför och de vidrigheter som följer av massarbetslöshet. Kanske
Europas öde hänger på hur vi ser på vår växande ungdom – som en belastning eller som en
tillgång. Här fordras en djärvhet, något i stil med president Roosevelts ”New deal”.
Storskalig solcellstillverkning, omställning till jord- och bergvärme, storskalig
omställning till vätgas som drivmedel, omfattande järnvägsbyggen – det är mycket som
måste ske om vi ska ta hänsyn till de allvarliga risker som är förbundna med
klimatförändringen.
Samtidigt är detta en chans att komma ut ur den känsla av hopplöshet som eurokrisen ställt
oss inför.
Johan Rockström, professor och chef för Stockholm Resilience Center
Anders Wijkman, ordförande i Romklubben
Karl Erik Lagerlöf, Etikkommissionen Alamy
