Fyra vägar till en bra kommunikation

© Helena Björk
2005-04-18
Fånga rätt beteende hos hunden
-minska på korrigeringarna
I början av 80-talet, när Eva Bodfäldt utbildade sig hos Anders Hallgren, kom vissheten
till henne om att hos alla hundar finns något bra beteende som kan uppmuntras. Även
hos den mest problematiska hund finns sekvenser av rätt beteende som kan förstärkas,
istället för att ständigt korrigera fel beteenden.
- Jag gick ut i skogen med hunden och satte mig på en stubbe, berättar Eva under ett
föredrag i Farsta i början av mars i år.
Medan hon satt på stubben, helt tyst, och lät problemhunden röra sig fritt runt om,
började hon se att han inte bara var en problemhund. Han gjorde många saker som inte
var fel och genom att fånga rätt beteende och förstärka det, utvecklades hunden i en
positiv riktning.
- Kan vi träna utan våld och med justa metoder, så är det vår skyldighet, säger Eva.
Eva har valt att utveckla och jobba med
ett inlärningspsykologiskt tänkande.
Vad hunden lär sig och hur den lär
sig påverkar dess beteende. Hundar med
beteendestörningar är ofta ”avstängda”
hundar. De har fått för mycket negativt
från sin omgivning (förare) och stänger
till slut av omvärlden.
När hon jobbar med dem får föraren
lära sig att undvika konflikter, undvika
miljöer som ger konflikter och att öppna
kommunikationen igen. Detta sista, att
öppna kommunikationen, kan i ett första
steg ske genom att man handmatar
hunden. Istället för att ge den maten i
matskålen, får hunden maten ur ägarens
hand, t ex under en promenad.
namnet på hennes föredrag). Dessa är
inlärning, följsamhet, passivitet och lek.
INLÄRNING
Inlärning sker när vi medvetet eller
omedvetet förstärker ett beteende hos
hunden. (Inlärning sker givetvis även i
situationer där vi inte är med och
påverkar). När vi förstärker det som
hunden gör rätt med en belöning, sker
inlärningen snabbast. Rätt beteende kan
också läras in med så kallad negativ
förstärkning där ett obehag försvinner
då hunden gör rätt.
Positiv förstärkning
Att träna med positiv förstärkning
kräver planering och iakttagelseförmåga
för att kunna fånga rätt beteende. Rätt
beteende belönas, men sedan gäller det
att höja kraven. En fallgrop när man
tränar med positiv förstärkning är att
man belönar på samma kriterier för
länge. Då slutar hunden att jobba vidare
därför att den förväntar sig en belöning.
Eva berättar om en hund som var
duktig i lydnadsdressyr, men i träningen
av krypmomentet kom den bara en viss
bit. Den kröp någon meter, sedan
slutade den jobba och förväntade sig en
belöning. Den hade fått förstärkningen
för många gånger just där.
Följsamhet och passivitet är grunder i
vad hunden behöver lära sig, menar
Eva.
- Vi tränar för mycket aktivitet med
hunden, säger hon. Det leder ofta till
gnäll t ex då hunden ska ligga still.
Passivitet behöver läras in, det är
inget hunden kan av sig själv.
Följsamheten kommer av att hundens
egna kontakttagande belönas. Istället för
att säga ”nej” för det hunden inte får
göra, belönas hunden då den är
uppmärksam på sin förare.
Eva framhåller fyra vägar till en bra
kommunikation (vilket också var
1
© Helena Björk
2005-04-18
För att undvika att det sker, måste
man dels höja kriteriet, dvs öka kraven,
och dels ge orgelbunden förstärkning.
För den krypande hunden innebär det att
den först får belöning för att den kryper
en decimeter. Efter ett par tre gånger
höjs kravet och den måste krypa lite till.
När den förstått det, får den kanske
belöning för den första decimetern igen
(oregelbunden förstärkning). Sedan höjs
kravet för att få den att krypa längre.
kontakt. För att få en sådan hund
följsam krävs att varje kontakt förstärks.
Man bör också se till att inte trava efter
sin hund utan gå åt ett annat håll så att
hunden får jobba för att inte tappa bort
sin förare.
Ett ytterligare tips som Eva ger är att
stanna och stå stilla, det händer inget
speciellt för hunden. Man väntar på att
den ska ta kontakt och när den gör det
förstärker man beteendet. ”Singla iväg
en köttbulle”, som Eva säger. ”Låt den
leta efter köttbullen, det är inte viktigt
att den kommer in”. När hunden tar
kontakt är det också rätt tillfälle att
bjuda på lek och aktivitet igen.
Eva tar också ”fot”-träningen som
exempel. Med positiv förstärkning
belönar man hundens kontakttagande på
avstånd till en början. När det inte
längre ger utdelning (föraren har höjt
kraven/ändrat sitt kriterium), söker
hunden efter andra beteenden som kan
leda till en belöning. Den kanske tar
kontakt och kommer intill sin förare och
får då belöningen (beteendet förstärks).
Belöningen kommer nu på vänster sida
för att leda hunden i rätt position.
Kriteriet ändras igen, den ska vara
intill, hålla ögonkontakt och följa med
på vänster sida när föraren går. Så
småningom har hela momentet arbetats
fram. Under vägens gång går man
tillbaka och belönar även vid lägre
kriterier, t ex att hunden tar kontakt
(oregelbunden förstärkning).
Skvallra
Vad många inte tänker på, menar Eva,
är att inkallning är åtgärdande. När vi
kallar in hunden, avbryter vi ett annat,
ofta oönskat beteende.
Att förstärka hundens vilja till
följsamhet, förebygger bl a oönskad
jakt.
- Gör det som dyker upp till en
signal, säger Eva.
Kommandon ges av föraren, signaler
kan komma från flera håll, dvs inte bara
från föraren, men kan användas till att
utlösa ett visst beteende hos hunden.
När människor, bilar, andra hundar
mm dyker upp under promenaden, kan
de göras till en signal. På denna signal,
dvs att hunden ser dem, utför hunden ett
visst beteende som formas av att man
förstärker det önskade beteendet.
Hunden skvallrar som Eva kallar det.
När hunden skvallrar talar den om
för sin förare att det kommer någon, en
hund, en bil, eller ett rådjur. Skvallret
kan vara att hunden stannar, kollar in
var föraren är och väntar på en ny
signal.
FÖLJSAMHET
En följsam hund är en hund som är
uppmärksam på sin förare och tar
spontan kontakt. Den följsamma hunden
vet vart matte eller husse är på väg
eftersom den håller ögonen på sin
förare, man behöver inte hela tiden tala
om att ”kom nu så går vi”, ”nu går vi hit
eller dit”.
Hundar som av sig själva tar spontan
kontakt är vallhundar som t ex schäfer
och belgiska vallhundar. Dessa kan det
till och med vara lätt att förstärka
följsamheten för mycket på och hunden
går så tätt intill att man snubblar på den.
Labradoren är ett exempel på en ras
som inte tar lika mycket spontan
Vid inlärningen av att skvallra behöver
hunden vara nära sin förare och hålls
alltid i koppel. Man står stilla med sin
hund och väntar på att något ska dyka
upp. T ex i skogen för att skvallra på
djur, eller på en promenadväg för att
skvallra på människor och andra hundar
2
© Helena Björk
2005-04-18
När hundar ser t ex en människa, en
bil eller ett rådjur, stannar de upp (en
sekund) och tittar. Om man förstärker
det beteendet med en belöning,
förebygger man att hunden spontant
springer iväg för att undersöka det den
sett.
Fånga beteendet t ex genom att
slänga en köttbulle till hunden i just det
ögonblick den skvallrar på vad den sett
(dvs den sekund den stannar). Hunden
behöver inte titta på föraren, utan fånga
det korta ögonblicket då den stannar.
Alternativa belöningar kan vara att
hunden får hälsa på den som kommer
gående på gångvägen, om den skvallrat
först, eller att man leker med hunden.
Det beror på vad hunden är mottaglig
för i situationen.
Efter en tid kommer hunden att
förvänta sig en belöning när det dyker
upp en människa eller ett djur. Då kan
beteendet utvecklas genom att man
förstärker det i den riktning man
ömskar: att den tittar mot föraren för att
få sin belöning eller/och att den kommer
in till föraren.
För att få hunden att spontant komma
in, placerar man den andra belöningen
intill sig själv, t ex genom att droppa en
köttbulle rakt ner från handen.
Om man då har fått en följsam hund,
finns det ändå situationer där man inte
vill att hunden ständigt ska ta kontakt.
Eva tar som exempel
specialmomenten inom bruks: spår, sök
och rapport. Där ska hunden jobba
självständigt och arbetet skulle störas av
att den ständigt sökte kontakt med
föraren.
Även fågelhundarnas jaktarbete är
exempel på moment där man inte vill ha
följsamhet.
För att få hunden att arbeta
självständigt, undviker man
ögonkontakt med den. När den söker
kontakt står man still, ”rör inte en
fena!”, som Eva säger under föredraget.
I dessa moment måste man arbeta bort
kontaktsökandet och det görs genom att
själv vara passiv, dvs inte förstärka
kontaktsökandet i dessa situationer.
Extern belöning
Det vanligaste sättet att belöna hunden
på är att ge den en godbit ur handen.
Det kan varieras på många sätt.
Godbiten kan kastas iväg, komma från
andra handen, komma utspottad från
munnen eller hunden får plocka den ur
munnen.
Hunden belönas också med ord och
vänlig röst, med kroppsspråk och med
lek.
Eva har även vad hon kallar extern
belöning, dvs belöningen kommer inte
direkt från föraren. Ett föremål eller en
godbit placeras ut en bit från
träningsplatsen så att hunden ser och vet
att den finns där. Just som hunden utför
ett moment rätt, får den ”varsågod” och
får springa iväg och ta sin belöning.
Människor eller en hundkompis kan
vara externa belöningar. Om en hund
drar i kopplet för att komma fram till en
annan hund och får göra det, då har den
fått en extern belöning för att den drog i
kopplet. Om beteendet istället
nonchaleras, föraren håller i kopplet så
hunden inte når fram, kan hunden lära
sig att då den slutar dra i kopplet kan
den få hälsa på sin kompis (som även
här blir en extern belöning).
Var vill vi ha följsamhet?
- I vilka situationer vill vi ha
följsamhet? Var vill jag att hunden ska
vara följsam?, frågar Eva.
T ex på appellplan, där vill vi ha
följsamhet. Eva tipsar om en metod för
att få hunden än mer uppmärksam
genom att låta den på appellplan tigga
till sig kommandon. Istället för att ge
kommandon och belöna när den lyder
kan man arbeta utifrån passivitet, att
vara passiv. Genom att vänta in hundens
kontaktsökande, kan kommandot (en
signal till aktivitet) bli hundens
belöning för att den tar kontakt. Detta
förutsätter att hunden vill ha
kommandon, att den får lära sig det
sättet att jobba på.
Självständigt arbete
3
© Helena Björk
2005-04-18
- Låt dom inte växa upp på
appellplan, är ett råd Eva ger. Man
behöver miljöträna hunden.
Det finns hundar som kan ligga
platsliggning hur länge som helst, men
de kan inte följa med och fika på stan.
Då klarar den inte av att ligga tyst och
stilla en stund. Den hunden behöver
miljötränas så att förväntningarna på
passivitet finns i fikasituationen och
hunden kan koppla av.
Eva har utvecklat en metod som hon
kallar ”klockan”. Då sätter hon ut två
externa belöningar (klockan 12 och
klockan 6) med 30 meter emellan.
Sedan rör hon sig mellan dessa på en
linje.
Är det kontakt eller linförighet som
ska tränas, hålls hunden i koppel.
Troligen stretar den för att komma fram
till godbiten eller bollen som ligger i
ena änden (tolvan). Drar den i kopplet
vänder man om och går mot sexan.
Samma sak sker där, drar hunden i
kopplet, vänder man igen. Fram och
tillbaka.
I det ögonblick hunden söker
kontakt, en kort glimt, säger man
”varsågod” och låter hunden springa
fram och ta belöningen. Efter lite lek
med bollen, om det var den som fanns
där, läggs bollen tillbaka på samma
plats (eller en ny godbit om det var vad
hunden fick). Så går man in i klockan
igen och snart har hunden lärt sig vad
den ska göra för att få sitt ”varsågod”.
Tränas linförighet belönar man även
rätt position, dvs att hunden går på
vänster sida om föraren.
Kriteriet höjs, hunden ska hålla
kontakt en längre stund innan den får
sitt varsågod. När den klarar det kan
”varsågod” komma direkt igen då den
tar kontakt (för att ge oregelbunden
förstärkning).
Förstärkning av aktivitet och
passivitet
Ett vanligt sätt som vi omedvetet
förstärker aktivitet hos hunden på, är då
den är orolig och vi vill lugna hunden.
När hunden gnäller t ex på kursen då
deltagarna har ett teoripass och föraren
lägger handen på hundens rygg för att
lugna den, förstärks istället gnället.
Hunden uppfattar också en tillsägelse
som något positivt (tillsägelsen
förstärker felbeteendet).
I den här situationen förstärker man
aktivitet genom att ta kontakt med
hunden då den är orolig. Kontakt är att
ta i hunden, prata med den och titta på
den. Eva som har sett det här så många
gånger, säger att passivitet är lösningen.
Titta inte på hunden, ta inte kontakt, var
tyst och håll bara hunden i kopplet. När
hunden blir passiv kan beteendet
förstärkas med en klapp. Belöna
passiviteten.
För att uppnå det här, säger Eva
behöver man börja mentalt med sig
själv. Tänk igenom olika situationer.
Var vill jag att min hund ska koppla av?
Hur är jag i mitt sätt när hunden är nära
mig? Kan jag förmedla lugn till min
hund? (Om inte, välj ett annat
träningstillfälle).
PASSIVITET
I passivitet tränar man på att hunden
inte är aktiv, den håller inte
ögonkontakt. Att träna med passivitet
innebär att man drar ner på
korrigeringarna.
- Vi tränar ibland för mycket
aktivitet, menar Eva. Omedvetet lär vi
hunden att förvänta sig enbart aktivitet
på vissa platser. Då blir den lätt lite
gnällig på dessa ställen.
Ändra hundens förväntningar, gå
tillbaka i träningen och ta bort det roliga
i att hela tiden vara aktiv.
Fysisk kontakt är belönande i de flesta
situationer om inte hunden lärt sig att
det är en signal till passivitet. Att klappa
om hunden för att lugna den t ex när
den drar i kopplet, förstärker aktivitet,
dvs den fortsätter dra i kopplet.
Hunden som gnäller när den är
uppbunden kan tränas till att förvänta
4
© Helena Björk
2005-04-18
sig passivitet. Det gäller att fånga
sekunden då den är tyst. En uppbunden
hund följer ofta ett mönster där den
skäller, snurrar runt och sedan sätter sig
ner.
Fånga beteendet just som den är tyst
och sätter sig ner. Lär hunden vad den
ska göra genom att förstärka rätt
beteende. När hunden är passiv, ska vi
undvika att ta ögonkontakt, vi ger inga
kommandon, men då kommer
belöningen. Tänk på att all ögonkontakt
är aktiverande.
husse eller matte. Den har lärt sig
passivitet.
Om det är svårt att få valpen att sitta
framför sig, kan man lägga en godbit
utom räckhåll, men klart synligt för
valpen. Då fokuserar den på godbiten
och när den gör det utan att streta för att
komma loss, släpper man taget och
säger ”varsågod”, så får valpen hämta
godisen (eller man plockar upp den och
ger valpen medan den sitter kvar).
Ryggsäcken kan lika väl användas på
vuxna hundar för att lära dem passivitet.
Om det är en stor hund sätter man sig
på en stubbe, en stol, en bänk eller vad
som finns i närheten. Med en liten hund
sitter man på golvet.
Hunden sitter mellan knäna med
ryggen mot den egna magen, man håller
den med handen/händerna på
bröstkorgen och är själv tyst. Man håller
bara i hunden och korrigerar inte om
hunden gnäller, inga "nej". En liten bit
framför hunden lägger man ut en
godbit. Det enda sättet för hunden att
komma loss är att den tippar lite bakåt
från godbiten. Då släpper man hunden
och säger varsågod.
En förutsättning för att få hunden att
lära sig passivitet är förstås att man
själv är lugn i inlärningssituationen.
Den egna känslan förmedlas till hunden
när man sitter så nära.
- Man ska ha rätt magkänsla, säger
Eva, dvs hunden ska känna trygghet och
lugn från sin förare.
Träningen påbörjas i en neutral miljö, t
ex hemma. Ryggsäcken (se nedan) är
grunden för passivitetsträningen. När
hunden har lärt sig passivitet hemma
och utan störningar, tränas samma sak i
andra miljöer. Det tredje steget är att
träna passivitet i de miljöer där jag som
förare vill ha en lugn hund.
Genom passivitetsträning ger man
hunden kontroll i situationen. Det är
lönsamt för hunden att vara passiv.
Genom att vara lugn får man tillgång till
saker och ting.
Ryggsäcken
Eva har tagit fram en metod för att lära
valpar passivitet. Hon kallar övningen
för ryggsäcken.
Man sätter sig på huk med valpen
mellan knäna, sittande med ryggen mot
den egna magen. Valpen som troligen
vill ut och busa runt, hålls på plats med
en hand på dess bröstkorg. Själv är man
tyst, inga "nej" får förekomma. Det är
viktigt att förmedla trygghet och mycket
kärlek i den här situationen.
Försöker valpen bita sig loss, håller
man i pälsen/skinnet under hakan så den
inte kommer åt. När valpen slutar att
streta emot, släpper man taget om den
och den får gå (eller får en godbit).
Valpen lär sig att passivitet ger
kontroll, dvs den hålls inte längre fast
när den slutar streta. Sedan ökar man
successivt tiden som valpen ska sitta
stilla innan den får ett "varsågod". Till
slut kommer den snabbt att slappna av
då den hamnar i positionen framför
Kloklippning
Hundar som rycker i tassen, gnäller och
skakar då klorna ska klippas, kan läras
att vara lugna med passivitetsträning.
Först sätter man hunden i
ryggsäckspositionen. Sedan håller man
en tass i ett fast grepp i handen och när
hunden blir stilla eller tyst för ett
ögonblick, släpper man tassen.
Efter några gånger har hunden lärt
sig att kontrollera situationen genom att
bli lugn. Den vet att då den slutar dra
och rycka i tassen, kommer den att få
tassen fri igen.
5
© Helena Björk
2005-04-18
Långsamt ökas kraven, hunden ska
kunna sitta stilla en lite längre stund.
Därefter ska hunden vara stilla medan
klotången plockas upp, klotången hålls
mot klon, en klo blir klippt osv. Varje
gång hunden klarar ett nytt kriterium
blir tassen fri. Hunden får genom den
här träningen ”jobba sig ur obehaget”,
som Eva säger. Den får en känsla av
kontroll, vilket är stressdämpande,
medan ägaren får en mer lätthanterlig
hund.
konflikt eller inte betyder något
alls för hunden)
Nonchalera felen
För att inte bli en åtgärdare, en som hela
tiden behöver säga nej till sin hund, bör
man enligt Eva, låta bli att se felen (om
det går). Nonchalera när hunden gör fel.
Om den drar i kopplet när du står och
pratar med någon, håll bara i hunden,
säg inte nej eller dra hunden fram och
tillbaka. Håll i kopplet och prata på.
Se vad som är bra hos hunden, fånga
rätt beteende, för det kommer. Då
hunden tröttnar på att dra och streta,
kanske den sätter sig ner och kopplar
av. Belöna då, när den gör rätt.
Ständiga ”nej” i kommunikationen är
inget bra sätt att bygga upp en relation
till sin hund. Det är absolut inte det
viktigaste att lära valpen då den
kommer hem. Lär den vad den ska göra
istället. Och då använder man sig främst
av positiv förstärkning.
KORRIGERINGAR
Hunden lär sig inte speciellt mycket på
en korrigering, utan det är när den får
förstärkning för rätt beteende som
inlärningen sker.
Eva tycker att korrigeringar är ett
nödvändigt ont de gånger hon använder
sig av dem. När och om de behövs är
det viktigt att planera träningen.
- Vi blir åtgärdare som åtgärdar fel
istället för att förebygga om vi bygger
upp träningen på korrigeringar istället
för att förstärka rätt beteende, säger
Eva.
Efter en korrigering måste obehaget
lösas upp med ett ”bra!” då hunden gör
rätt. En risk med korrigeringar är att
hunden upprepar fel beteende för att få
belöningen efter korrigeringen.
LEK MED OSS MÄNNISKOR
- Varför är det ibland bättre att leka
med hunden än att ge godis?, frågar Eva
under föredraget. Hennes eget svar är
att vi inte skrattar när vi ger godis. I
leken finns humorn.
- Det är viktigt att leka med sin hund,
betonar hon.
Eva leker ofta ganska burdust med
sina hundar. Hon knuffar på dem,
"langar iväg dem", som hon uttrycker
det. Det passar inte alla. Hur man leker
hänger ihop med känslan man har, att
man själv tycker leken är kul. Givetvis
kan man inte heller leka för burdusa
lekar med en lite försiktig hund.
Eva berättar att det finns de som
säger att man inte ska leka kamplekar
med sin hund för att det kan ge stress
och aggressivitet. Hon menar att det
finns skillnader i hur man leker.
Kamplek som leder till konflikter är
något annat än den kamplek som går ut
på samarbete.
Tips
Eva ger några tips avseende
korrigeringar:
 överraskande korrigeringar
fungerar bäst
 timing är viktig (man måste vara
beredd, i handling före hunden)
 de fungerar inte på långa
avstånd
 den egna känslan påverkar: skilj
på korrigering och det egna
behovet att få ut ilskan. Är man
arg kan det ske mer spontant,
men det är inte säkert att det blir
bättre för att man är arg.
 Hundens reaktion visar om det
är en korrigering (alternativt en
6
© Helena Björk
2005-04-18
- Man ska hitta rätt känsla, säger
Eva.
När vi vill få hunden intresserade,
riktas uppmärksamheten mot föremålet,
inte mot hunden. Det skapar ett intresse.
Man kan också skapa intresse för det
man gör genom att röra sig annorlunda
än i vanliga fall. T ex försöka smyga
iväg utan att hunden ser det eller smyga
sig framåt mot hunden.
Du kan inte ta mig
I leken som i all annan samvaro med
hunden, byggs förväntningar upp.
Oönskad avståndslek är det lätt att
förstärka av misstag om man fokuserar
på att hunden ska komma in.
När hunden far runt på avstånd från
sin förare, kanske med en leksak i
munnen, nonchalerar man istället
beteendet. Släng godis till hunden då
den tar kontakt. Släng godis även då
hunden griper föremålet som den
troligen släppt en liten stund för att
locka med föraren i leken. Hundens
förväntningar är att husse eller matte
ska börja springa efter den.
Hunden har kul och leker och ännu
roligare blir det då husse eller matte
också springer. För att ändra hundens
förväntningar, slänger man godis till
hunden då den tar kontakt, men man
står i övrigt passiv och oavsett vad den
egna känslan är för att hunden inte
kommer in, kommer all form av
aktivitet bara att uppmuntra hunden.
Det här kan man göra i den akuta
situationen. Sedan gäller det att planera
sin träning. Fundera ut hur hunden ska
tränas för att komma in även då den
tagit initiativ till att leka på avstånd. Det
är okej att hunden gör fel, menar Eva.
Vänta in det beteende vi önskar, att den
tar kontakt och belöna det.
Belöna med lek
Under ett träningspass är leken ett
utmärkt sätt att ge positiv förstärkning.
När hunden jobbat på bra, kan man
börja flirta med den, låta ögonen visa att
nu börjar leken och träningen övergår i
bus.
När hunden lärt sig att passivitet kan
belönas med lek, har man en väl
fungerande av- och på signal. Förväntad
passivitet ger en lugn hund, medan
förväntningar på lek ger full fart.
Helena Björk
frilansjournalist
Gilla föremålet
När vi leker med ett föremål med
hunden, måste vi själva gilla föremålet.
Gör vi inte det, får vi låtsas. Eva
berättar om en episod med en gammal
djupfryst mink som hennes hund skulle
apportera under en kurs. Ingen, varken
hundar eller förare gillade de djupfrysta
djuren som skulle användas för
apporteringen. Eva tog den stela minken
i händerna och så började hon prata till
den. Hon sa att den var fin och rolig.
Hela hennes uppmärksamhet riktades
mot det hon hade i händerna, vilket
väckte hundens intresse.
7